ryvYYTYYÖ TTT TIrT re rr Rv Tv VY VETT TT TTT TTT Tyve vy PF V PYTT YTTFYTYVYYYTYYT TY VVE TTT TOTT TFYTYT? s a , Yvreerv veerveevevvvevYYTeYY FOP verftvvyYrYrveCtvevevVOTYvYYFyvYYY SYV YYYV YYvYre er ervyvyv Md é "inge, kyrkby står.en minnes- sten som ommäler, att. här: föd- des . bygdens namnkunnigaste . sön, operasångaren. Carl Fred- rik Lundqvist 1841... Lundqvist, ellen" ”Lunkan”.; som. han popu- lärt kallades,. var son till folk- : skolläraren, Jöns Petter' Lund- qvist, som. år. :1840 -tillträdde läraretjänsten . i, den Alsingska "skolan, som ligger. i omedelbar ' nähet av Iden plats Lunkan” " ; fått sin minnessten, Donator till denna var £, ö. den kände imece- ">. naten din Edvard Berger, Halm- . Vi lämnar emellertid detta åsido a - Blev bonde ock: en duktig" och: ” | framsynt, sådan vil 'överlämn: ” vara : bind sons stad. mo "Att. ”Lunkan” blev, känd och uppskattad i sin hembygd säger sig självt, och kanske främst - blev han det genom att ”sjunga in”- nationalsången : ”Du -: gamla; du fria” i svenska folkets hjär- tan, ' Mindre känd störde han : som .. memoarförfattare.: Lundqvist, som . gick ur. tiden 1920, hade på äldre dar tagit sig för att ge en skildring av: sitt in ningar”. : "boken liv ' och den ':utkom i bokform med tidela "Minnen och. anteck- Den: övervägande delen av relaterar... den ">. lysande .sångarens karriär . och hans triumfer ute i. världen; men han ger också len bild, av sin barn- . dom och Hembygd. Hembygden, . år sedan, ; ia det är förståss veingebygden på 1840 och -50-talen, tillika eh sydhalländsk Kultunbild" för 100 ot da föräldrarna. Hette: sKärstin) : voro' från B " Skåne! och! fadern kom via lä- , daretjänsi I på särvoe Skummeslöv, Hal; Iands' första folkskola, till Ve-; inge, "och; .sonen har också” en: "del att berätta om skolan! och skolförhållandena på den tiden. för: att erfara ;här . veingeboma |... levde den tiden; Saken var den |”) ätt skolläraren i Veinge 'också' nat inköpa sen ben: "hemmans= |, far, som 'i del, 1/8 manal: M Skummeslöf sett "framstegen vid Jordens. skötsel, tillämpade. här den erfarenhet han vunnit" och förvånade sbönderna med sina odlingsarbeten, 'tägkdikningar 0; flera för dem ob åtgä der. "Snart 'vigåde -« ingen fick! sådana" sk han och 'så fogo” småningom, efte ” St "berättade författaren om sin roll som ”ottepåg”; :något som barn "den tiden "fick rägna ög älg åt innan de fick börja i de vuxnas "förvärvsarbete. Sålunda berättar den gamle” sångaren: ” ”Uti arbetet fick. jag” "taga del Dt i för min ålder passande ,syss=l; >” : - lor: Vid 5 å 6 års ålder fick kel . fill att börja med vakta kreatu-' |.” ren ute på: ”fäladen” :— en alle|: en: -tranlampas: (modern no s järter med fläsk, pannkaka med fläsk; "någon; gång"; fisk. . eller de till den gård; för vas: räkning ett enklare kalas med dans och förlustelser 'a : olika. slag" var anordnat. ? : - viLikadant gick det till. när en bonde. uppförde : ett: nytt; hus: Vid. ”klengillet”. (samma arbete som' med de skånska korsvirkes- huset ..och. samma. gillesnamn). vankades. mat och' dryck. ”var efter dansen tråddes och van- ligtvis ; varade tills: solen, rann. Oppland . ve Nu "något. om "vardagslivet hos”, allmogen ol året på Det > dagliga: arbetet hos; en bonde ivar under;hela året gan-=” ska strävsamt, även om, vintern, ty då.hade man:innan det tröskverk,- mycket :.arbete grödan.» Varje morgon... måste drängarna upp i klocka: A jöch - gå. sut.på logen: och arbeta” därs”. med. hela 1 dagen. : Vid: aftonen: samlades .man-i storstugan; Mitt i. rummet hängde från taket ner skål, i vars en ända var.lagd;en- veke,. uppdragen i:-en skåra: på « kanten av skålen , och :” tänd. Kring kvinnorna vid sina spinnrockar eHer kardor och karlarna, slö dande ; elina, ” NäR SKAP Efter- "intagen kvällsmat, mjölk, en och” annan gång. sirup, gick man till sängs strax, efter "drängstugan, lägen" bredvid. fähuset var. ingen eldstad” "och önsterna vpro ofta sönd tspruckna,: så att vid yrväder- hände, det; att én liten ”snödriva bildades: övanpå önska snarlik skåningarna Fe. kl. 8. ”daver” Bestående av "sill ock" potatis "med ”doppa på jär- net”. : Cuppstelst flott. med” Jökdl 22: demjölk; ort "= | hopa); deck är Iniddag, fött "| soppa -variétändé” ned. kål eller sillsoppa;. allting: rundligt stilltaö :| get; klockan; :4 em. ”merafton”, smör, 'gåsar med mjölk, och klo]: kan 8 kvällsvarden, gröten. Sönz ågskorpor." "Maten åts "på -trätallrikar och: soppan torvskärningen ägt rum; där så ' att; hinna: tröska den inbängade d., v.ns.cen, flat "denna ” belyst ing: sutto” . alltid: bestod av: rågmjölsgröt 'o, os e Tdå äl särskilt" bryggdes”” da Lä t rådligt. för. någor. som «tillhörde den : för: ett I hundra ”Veinge-bygde t.: Brännvin för- js | vardagslag,” vej heller öl, , annat 'än någon gång under. ”andtiden” och till tfulen; O ngterar också att ”julen vär de "egentliga festtiden” och RAR "prövades". sämt |. småvers skrevs; r "ungdomen till Rn ” (nuvarande ”Kapplet” (som; låg vi roade '« ; . Första” maj. sjöngo "de: ; unga karla ti. alla: gårdar: oil är. välkommen”; emottogo pen I d ningar "och: matvaror .öch hade: OA: io shejdändrande udans- var det ej vanligt: öch hosopdet etirannat byalag,” attri inna-sig där; man. tålde "icke gärna. ”ut- med hornskedar., ur. ett: stört män betesmark, dit hela byalas |; | - get ägde rätt vatt släppa ut sina djur. "Tidigt, i ottan drev man : ut boskapen och. återvände med dem till mjölkdags. Hela. dager var man ute och” hade -matsäck ined sig, ''en: ”äska” varl lågo smörgåsar "ock ' fläskpannkakor samt, en, stor flaska mjölk, Man slog ag tillsammans, med jämns åriga från Eranngårda a. och : byggde upp, en Titen torvhydda; varl man. förvarade sina -grejor och dit man kunde ta sin: tills flykt . vid 'påkommande: » regna skurar. . Rh Tiden fördrevs med lekar; isynnerhet ; bollspelet och fäva lingar uti språng," långa = kor, och hopp över gan:ra höga . hinder. Detta” vaktande we på ”fäladen” var därför et efter längtat nöje, likaså då man fick deltaga vid. inkörandot..av hö- och sädeslassen. Innan jag fyllt "tio år fick, jog föra både ådret "och plogen och på logen deltaga i tröskningen av säden, Nos saa velngeborna ' kunde rbata och förhista sig | Detta här: ”Grennsämjen bland bön- "derna i byn .ver mycket god, och det hörde till plägseten att hjälpa varandra, -DÅ t.ex, torv skulle enskallas, somides de åa unga männs Zn n och flickorna” från . Sch uppstaplade 20vet 'erforder- liga torvmäng in, Eter ” "flitigt "| höver, Ty salt och ljus ha Guds skildras 'så| Alla Helgons dags liga minhenas' dag, D gå karna" till: ”den: stor: vittnen” .: som "nu hos Gud, "både tl" deri; "vilkas hamn bevaras i i historien, Eri ing-. strålande :av ärans och' beröm- melsens skimmer: och till dem, som: världen : icke: känner, : men vilkas namn Du och" jag viska inför. Gud med stäcksamhet. ' ;1. Låt minnena tala om. auds heliga; betytt för världen. Jesus "såg det iondag fruktåns- värda makt att utbreda -.mör- ker och, förruttnelse : - omkring sig,' överallt där det får "råda. Utan lHjus'toch salt är världen dömd att gå under. Men Jesus vct även,: att get finns både ljus och salt ' världen. Han tänker, på. sina färjungan,” som åtminstone - " börjat att i sina hjärtan ta- emot hans: sanning och kärlek. Och det är det ljus| och den kraft, som' världen be- heliga varit i världen var och när de "levat," Det har alltid funnits människor, som verkat för det goda, för, människokär- lek. och rättfärdighet: Vi kän- Na sm. sagt många namn både ur hi orien och i samtiden, > heliga ' minnena på- om, att Gud väntar, att öchet skulle vara något ridens . ljus. sooh . jordens al ödmjukhet och an-|.'.: bölingar” 'och tet .var- ej sällan ärjunga di ;) denna tid, vi äro” kallade : att | vara Guds "redskap, Guds imed-' '|arbetare i det stora verket, som syftar - till - 'medmännis] skors både timliga” och eviga väl Den | tid; som hu är, ställer oss sanner- ligen inför stora och krävande uppgifter, -" iom”, vi. vilja vara: kristna; Somliga av: dessa upp-: gifter. äro förbehållna några få, men att, vara salt och "ljus, :var och en på sin . plats, det åligger, oss valla. ;3 Låt då heliga 'n minnena. dar la, ,det behövs sannerligen icke, minst -i vår egen tid. Vår tid och ' oro; mer än någonsin, - »-De heliga” minnena skulle kunna ge bss något av 'den själens vilja, vi "alla så väl behöver: Tiden är stormig. "Många" vindar blå- bindelsen både med Kristi för- samling i. nutiden och med gångna tiders I kyrkliga liv.: Vad tusenden - och - åter .tusenden haft, som sitt fäste och sin till-] flykt, det få vi ej tanklöst släp- på "ifrån OSS, a så, Herrens ljus ej slockna ut | Fast det i moln sig döljer. Det goda segra -skall till slut, . fast världen det förföljer. = + Och” Han, som kom i Faderns namn, . Skall än välsignad komma” a Och' samla i en evig hamn salt, där Han ställt oss. » Vi som ” Amen, . sJoch,; I allmänt utbredd den tiden. en ”trollhög” : och, : "Jalltid”i gång: Jlån. och. flera" bönder, präglas] på: många sätt "av. jäkt |. sa. Vi behöva ta vara, på för-| - Från tidens stör. mde” fromma | FÖRT var högt i "ropet ten "vid: filfitandet SR ti varav Me: stickade stora” tröjor, som: av handlandéna” sedan för- såldes till flottan De uppnådde därvid! stor färdighet" och ' sällan [mötte man en” gumma, på lands- vägen; "som. inte. hade: sin. ylle: styckning . i hä derna” "Den där- för erhållna” betalninge gick h drällvävnader ' sål- vävnad, såsöm: att Varpa; var det alltid” brukligt: att: denna” lyfte upp. det .ena -benet-efter det Jandra högt i vädret. och önska- | "I de ”så högt «kel, 'så högt skeP”, Hemma hos oss 'var vävstolen (Mor, Kerstin skildras: okså, fast 4 annat sam- - manhang som v ”skicklig i: väv- ekonomiska”: : ställ- ”Böndernas ning var ganska god; fast jorden var mager, stenig och i skogs- bygden svårhanterlig. Bland för- samlingens: mellan 3—4000 med- lemmar uppgingo . 'understöds- tagarnas antal på sin höjd till ett «tiotal, En: försämring till det sämre lär ha-inträtt i och med Hallandsbankens inrättande, då det blev lättvindigt att däri få som; - ej voro försigtiga, kommo Är ”trång- mål och måst te. gå från sina' går- dar; Som... iman. "förstår ” har det ändrat sig "åtskilligt i veinge- bygden .'sedan nåturahushållets dagar ör. 200 år sedan. + roc Charles.” "Solen går upp kl. 1.28 och ned kl: 16. 22,7 ” I morgon. : HUBERT . - Solen går upp kl, 7. 31 och ned «l. 16.20. sn > På söndag --. a SVERKER 3 : Solen går upp kl. 7.33 och ned kl. 16. 18. - På. måndag 0 | EUGEN "Solen = går upp kl. 7. 35 och ned kl: 16. 16. - i i H (Forts). : ! I detsamma skakade vagnen häf- tigt aill, Vägen, hade' åter; gjort en av sina tvära krökar. Vid dess ena sida,' stående långt ute på ”dikes- kanten i ett glest, ojämnt led, dök det upp ur mörkret sju eller åtta kurande, "gestalter - vadmalsgrå kjortlår och vita, huckeln. Först då droskan,. kommit dem helt ; nära, | upptäckte hon, att det alls inte, var några. "mänskliga , varelser utan en räcka), huggna , .enar, vilka" ställts | upp för att märka ut vägen under ett "snöväder och sedan, hade fått bli stående kvar, Men hon. kunde rit just dessa ; vägar, mellan godsen i Söderhalland, på, väg till eller från någon jaktsupé ' eller bal. I- bland” hade det. hänt, att ekipaget, sina sömniga gäster, mött en flock lav herresätetg. underlydande, kvin- nor, ' som, var på väg till sitt: sed- vanliga dagsverie. framme. vid går-' | den. De "brukade dra stig så jångt' ut + | gott förstå, vad som orsakat, hennes : synvilla. ; Då och. .då hade hon fan när det i i gryningen återvände med "Jock "med Fésande främlingar lade märke till dem, Numera gick "vand- rande , , handelsmän året. runt över åsen och sålde strumpor till. de rika skånska bönderna. Ett på förhand bestämt antal skickades också varje år till svenska arméns. förråd. Där- nere i Pommern marscheradé just i detta ögonblick , linhåriga sver- ska knektar. mot Napoleon . i stöv- lär 'och , halländska binnestrumpor. Det, var . en . beklädnad, som höll att slita på, visserligen. många gånger, ojämnt; och knutigt. "stickad åv. .valna barnafingrar. Den hade golt åt. lendskapet ett. anspråks- löst. rykte och gjort sitt bill att den förfärliga fattigdomen minskat. ' ;'Ty, trots sina herresäten var detta land i grunden fattigt un- der en tid, då ännu ingen funnit på at göda: jorden med havets multnande tång eller sprida den feta märgelleran över, åkrarna, I. väster. vandrade flygsanden in mot den odlade, bygden. Då och då, under 'en torr; vårstorm, kunde. den, lägga sig”, som snö- frivor på "den späda brodden. huvudsjukan, mest bland törpens undernärda barn. Österut sträckte sig ljung. heden mil efter mil;"skön i'sin ' enslighet men ofruktbar,' Och i. norr 'smalnade landskapet allt- : méra kring sin landsväg, tills den glesa, torftiga bygden där- omkring knappast var mera än. en dikesren av jättebredd. ” see vilken” vatt. år Denna landsväg" var inte en -Tusende ' hovar - och' .stövel- vilka ' kommit : Men ' vägen ' . där i ,en rad, och niga av gammal t och stora: vådlmals- |, m öd handa, För! knappt mer än en mans- på vägkanten de komma kunde, stå t ; vana ödmjulet för det adliga, vap- net på: vagn förren, Gustalva hade vid sådan: tilltal :Jen krupit, så långt som möjligt. in i ebt hörn av droskan,; skuldmedve= ten och oklart förlägen, där hon Med . de” I söder. löpte den vackra åsen som en mur. mot Skåne. Men den var en lömsk granne. Bäc- : | kar forsade om vårarna ned för sluttningarna och sköljde bort åkerjord, landsvägar och. lador. höstdimmorna | . kom "den farsot,' som kallades kalla ridande med segerbud, bakom saltforor, kungliga karosser och tågande trupper. Från' byarna, som kantade. vägen,' hade: bön-: derna vandrat till dagsverken, ting, och höstagillen.. [6 Forts.) - Satt ii sin. tunna linsklänning med hals 'och skuldror ;bara och |- med en krans av blommor kring | de "högt upplagda” flätorna. "Vasst som en nål stack henne förebrå- ende tanke, att dessa kvinnor, som vagnen körde förbi och föraktfullt stänkte ned med smutsen från hju- | len, kunde -ha lika stor rätt till | läcker. mat och vackra. kläder, till :ljus och wärme och öm uppvaktning som hon själv och hennes väninnor. Det ;fanns unga flickor bland dem äl 'som ' gamla gummor, men deras grå kjolar och mörka huck- len, kom dem att allesammans TikX na stora kråkor. Deras magar var uppsvällda - ev. sådikt : bröstet "var insjunkit till jen grop,” och Varmbågarna stack ut, vassa och | magra. Mellan deras. blåröda' fing-] rar' rörde sig oavbrutet en omgång stickor, och i kjortelsäcken' rullar de ett nystan av mullgrått garn.” - Detta ideliga stickande. var här i Söderkallend en så vanlig: syn, att a lätt kunde få den tanken, att det. alltid" varit så: Men "den gamle prosten ' 'Osbeck hade en gång för- talt. Gustafva, att så var det :inga- godhjärtad : assessor 1, Laholm sett ds fattiga folkets elände "och öm- | kat. sig över det; som' den duglige man; han var, hade "han också sökt | vägar att avhjälpa den värsta nö- den; På egen bekostnad hade han | skaffat fårull, vilken. delats ut till de! "mest betryckta” utan att någon pant eller. betalning därför. kräv- tes, Ver och en som ville hade fått n mark ull och "en klick i såpa till valkning. När någon sedan lämna- de ett par färdiga strumpor; betal- Si — Vinna eller finna "Saga a av Lars Sjöholm. - inv Räven. som bor borta i En buskmarken vill bli rik. I många år. har han varit precis såfat-|]” tig som en helt vanlig räv men nu skall han bli rik. Nu ska han bli rikaste" gäven i landet. —' Vinna högsta” vinsten! sa han. Det är min chans att bli rik! > Så” räven började spela p på dot teri, Många gånger "var han myckelt nära de stora vinsterna. Men hur nära. man är. blir: mån: inte rik av det, . 7 "Det. är ”Iymlar” som "tar vinsterna, sa räven och slog il- sket svansen i marken, . : Inte ens en liten, Eten röst. vinst . fick han.” Och när: hän spelat på lotteri en tid blev hän så falttig, att han inte ens kun- de köpa lotter. : ;— Återstår så att finna nå- got för att bli, rik, sa räven. + Och. räven snokade omkring överallt men fann ingenting av värde: Många: gånger fann: hän inte ens mågot att stoppa i mun för att stilla hungem. Och det är.. allt : ganska dåligt, av en räv. : Mén en kväll "klack ä till i honom. Han kom in på sin vanliga promenad från Enbusk- märken ned mot Finnsjön, Då han trodde åg hanls. "nej, knappt ögonen! tes de med tre skilling, Detta kun- de umåhända” se :ut 'som” en "klen i hjälp, men den: hade betytt långt Solen hade dragit > ned sin ka- lufs. under grantopparna :bort- |” om; .Enbuskmarken.. En : " svag len. "Och" molnet simmade, $ö : landsväg som" alla, andra. ”En >; gång hade 'den: varit bandet, : som knutit Norges rike fast vid Danmark, när höstgtorm : eller vårvinter gjorde havet till en ” - vågsam led att färdas på, och det hade varit tillåtet för. den kunglige danske ' postiljonen i sin rödfodrade kappa att färdas oantastad även under, krig bara några mil från det svenska ” Smålands gräns; : hade också på annat sätt en . historia” att berätta. vagnshjul, . 'klackar hade satt sina märken; i detta stoft, som virvlats upp bakom, kurirer, Här måste göras" något : genast. . : Han var en lat räv, som' inte” precis. brukade springa”. ' benen av sig. Men för en gångs skull | lufsade hamn fort runt sjön . och : skulle" just till :att -sträcka "sig sig.” De" fanns ' där "vid sundet just nu, så han & sprang ditåt. Men inte heller. . där fanns. silvret. Nu låg det borta vid ude Genast -.sprang han "dit, mnien eller hade han sett. fel? » Räven sprang: timma ” efter timma runt Finnsjön. Men” vart han: än : kom ' hade silvret flytt undan. Han kunde inte. få tag JE det. : . Bara jag kunde lura! det glim-" = + | månde silvret skulle jag bli rik, tänkte han. Men... det flyttar sej vart jag än kommer, ögon: >. : <— Nu har jag det. Ori vi två rävar, sa han för sig själv, =; paren och få tag i dem; Det går: säkert "bra — men det." är sju” skatten... nej, så här... jag hit till fötterna: och. . wan Det kom "ett Moln över him är den bikaste räven t. landet. = så kan wi genskjuta' silverpap-= : mera än man kunde förmoda: den hade "låst svälten ite' från många små stugor... Gustafva hade hört gamla gummor. berätta, hur deras mödrar i. övermåttet av sin glädje kysst de grå ulltottar assessorn gi vit. dem i handeln"; : Så hade södra Halland & så små” om blivit en landsända; där de grå” garnnystanen' och de rasslande trästickorna var så talrika, att till ii dimma vältrade runt över Finn: sjön. Räven såg något som "'glim- made där ute” på vattneltl "Det såg ut som silver. Som om 'silÉ verpapper låg. och flöt på vat- tenytan. ' I Silver . är värdefullt” han, Jag blir, rik om, jag pA tag på silvret, som ligger där borta. Tänk! bara sittaz hemma lugn och ro och wetaf att man, ALLA. HELGONS. DAG. LJ ec PÅ NÅGON KULLE, NÅGON:GRAV : i. so :: OCH TACKSAMHETENS ' BLOMMA SÄNDER + ” ; TILL: DEM. SOM ALLT AV. KÄRLEK GAV. | "TANKARNA GÅ I DAG TILL KÄRA,: "> BOM ' VILA EFTER SLUTAD FÄRD. IPA NYTT DE KOMMA: ÖSS HELT NÄRA | FR SR MINNENAS SÅ RIKA VÄRLD ov -SNART "FÖRSVINNER 'ALL. HÖSTENS "FÄRGPRAKT "BLOTT EN FROSTNATT,:EN BLOMNING. KORT. : SÅ OCKSÅ DÖDEN I SIN ALLMAKT ' TOG DET. KÄRASTE MED SIG BORT. ' "ALLA, HELGONS' DAG. LAT.M MINNETS SOLSKEN' FÖRJAGA "SORGENS - BITTERHET. - DA KNÄPPAS HÄNDER, DÅ LYFTES BLICKEN, , ALLT: FÖRVANDLAS I TACKSAMHET... US: vi TÄNDER. nmie, Berg ohansson. I månen, som. tindrade på him- len, "Då försvann silvret; Det nen; på honom. Nu fanns det inte ett enda silverpapper kvar - [1 sjön. s fs tonboa Han tittade upp” "möt natthima> Jen: Såg det ensamma molnet, som skuggade månen. Och” då förstod han .hur:lurad han bli vit, Det : som. hän. trodde ya silver, . var månen," som spe lade sig i vattenytan, i: & ön . . Då sträckte räven: upp nosen rot det ensamma molnet; Och ut över Finnsjön”. En "ha sprätte-upp från sin tuva. -— Jag är. "grundlurad. Värken.”, finna eller finna kan jag. Och då får. jag ju. finna "mig. i att vara” fattig, 'ylade hans” >» Men att bli rik' genom att ars böta? Nej, han gitter inte ärb z ta, För: Övrigt var. han; så” lat, att; han knappt orkade ge sig ut för, abt leta upp något att äta. . Men all den tid då. han förs j, söker vinna eller' finna. "Om, han . arbetade då: Kanske blir” man Inte Ti cis men inte heller fattig, Räven springer då och då det är inte så ofta har 'j jag hört sägas — fortfarande omkring Enbuskmarken, Han är smal och” eländig och fattig. Han. är den fattigaste" räven 't hela: landet, För han gitter inte arbet bara. försvann, mitt framför ögos ' ' ned och hämta upp silvret. Men se > silverbladen" hade flyttat :- > uden, som gick rakt ut i sjör > silverskatten lurade honom visst . Plöstligt lyste det till i hans | i sant att då måste mån : dela >. sitter alldeles stilla och då kom-= > j mer. väl: snant silvret : simmande v. t hå så ylade' han, ”Ylandet Tullade” ” Dev ce
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.