FY yyyges FITTT rev s reveYrrvr tererrevrevv vrevvevvverv rr ww s Lördagen den 15 december 1962 Vinterlandskoper = breder mt sig i "mjuka och vackra ; jen. Snön gömmer - . mark i skjut kt höge Fotograf Ruth Gullanider har Iagit bilden. ältycd ker en och annan: Advents- | i 26 Att julen är årets « största a och " gladaste "högtid . torde. mindre böra sökas i dess 'kristliga be-' tydelse, än i dess firande i I Nor-?] den under den avlägsnaste hed-: - nätid, Det vissa är, att den med lika stor glädje som -nu "emot-: sågs av våra hedniska" förfäder, vilka på densamma höllo sina största och långvarigaste gästa- bud. Den första och egentliga anledningen” till. julens: firande] j | "ligger utom historiens område, des med offer och stora festliga n ". innevånare ej. sågo solen. vid 1 midvintern; på hela 40 dagar, des kunskapare.-'till: det . : bergsspetsar, för 'att"efterse'-om men bör . möjligen sökas i en gåmmal soldyrkan, då solgudens återvändande till Norden hälsa-' uhdertätfilder' från det: ogräle gäste Europa, omtalar huru dess under "vilken tid, folket levde ' i; stor ängslan och? :bedrövelse. Men på "den" B5:te' dagen? avs än ögsta solen icke syntes, "och, .då detta; inträffade,:.ordnade mai med, att. på det festligaste mottaga; henne. — 'en berättelse, vilken. ej torde sakna all: grund, blott man ”avprutår ansenligt på ”ti- den för solens bortovaro, Jul- festen tog sin början Hökenat-. ten;.. eller årets längsta natt, d. v. s. den 21 december och varade i tre dagar,ehuru gästa- buden vanligtvis oavbrutet fort- sattes till den 13 januari, vilken | datum fick namnet Knut; Nam- |£ net Knut har således från tidi- "gare, 7. januari flyttats till. den 13 Januari, "Då "/kristendomen "infördes framflyttades' högtiden tre ”da- ” gar, eller till den nu brukliga tiden, genom .vilken åtgärd den hedniska festen väl ansågs hava blivit kristlig, men fortfor "dock att utmärkas av hedniska sed- vänjor, os "Denna förändring skedde först : i Norge på konung Hakon Adal- stens fostres föranstaltande, som ock befallde, att var och en, fastän fattig, skulle brygga öl på minst' en tredjedels tunna: malt, och hålla :'helg, så länge ölet. varade, . eller ock "erlägga penningböter, : Julens hedniska högt! als ev Jae ter bestodo uti stora offer och gemensamma > gästabud, eler s. k, samburdar-aul, då ver och en medförd at och dryck till I samfälld ning, varefter kalasandet hemma "tag'sin' bör- jan. Om Get ofä er, som. då an- ställdas, har man Icke - varit ensy cnalan man förblandat detianma med. d Disarblot, som i 'Svoriga hölls högtidlig vid Uppszsla i aan av februari K midviatersolfret — skiljas, eller det n de trenne juldagarna anställdes för årsväxten. Detta offret, som någon gång kallades Thorrablot, 'oftazt Julablot, var den ena av'de'årliga tre store offerfesterna, och sannolikt den äte största : av. den . är "den ännu” i vissa”. landsorter i nordiskat. länder brukliga jul bocken: Cen” jligt 'utstyrd -per- son,' vilken det tillhör att genom varjehanda påhitt och 'oväsande roa - och kanske” också skrämma gäster och n ett minne av de vid "juloffret” slaktade otferdju” ren, Julkusen syftar . ock på detsamma." Mill ” de «hedniska dé: ock att” enkel s galt, inbars stgaden a ; | något storverk” "inom. närmaste :| året, joch” ansågs. det .vanheder= Tligt om "löftet; inte” infriades.; : '”Ettiminne, av'denna-Kelstekta galt” vår julgris, som: döck inte införes'- stympad,: och där ö « Bragelöften, som”ett minne av vår Frälsares födelse; id Betlehermskrubban;: än, av den halm, 'som vid juloffren -utbreddes'i offerhusen till vilo- bädd”. åt de" från alla” orter : lade. skarorna; rk Julkalasen," vilka vanlig träffade” emellan juldagen Knutsdagen,' erinra på det tyd- ligaste om forntidens, efter de stora allmänna offergillena, håll- na enskilda" "gästabud; och själva me då de efter. erhållen: välplägnad reste. vär tillisi På de flesta o ter dukas ju bordet, och detta ite minst. unz der "de sista : århundraden, med överflöd av alla' slags matvaror. I vissa landsändar. und nyare tid förekom under 17—1800- bakverk och bröd,. på vars. fin- het ' och yttre prydlighet hus- modern använde all'sin konst, Överst på dessa tornlika Bröd- ach bakverk lades vårbullen, ett Sröd sav - varjehanda', figurer, föreställande ” åkerbruksredskäp och dylikt, soch vilken sedan 34 roar "Advent Det är Advent - : "öppna Ditt hjärtas dörr låt det bliva 'såsom förr då Du var et litet barn ' och Du ej irraäde, omkring” i a som. ett. flarn. Nu vi tänt det första o. andra No Adventsljuset. "" för mitt inre öra .jag kan höra, s Suset ' a itrån Fad rshuset ” där. ovan Si" Oc Fn stora gåvan .” snart kommer till äss :' om vi. troget! väntar: «hoc 2h det gör inget om vi ds s iblend på bönen MN ee a | gläntar. dd ev stor: styrka a > [sprunget. ” taled även överflöd på älla' slags ji des orörd intills vårarbe- tet börjar, då den; "på åkern för- tärdes av "husets, folk; tydligen en erinran om det. gamla mid- vinters-offrets ändamål, som var att, bereda god. årsväxt, Julbor- det kvarstår flerstädes med sina många rätter till Knutsdagen, 'gdans omkring :den- "förkunnar. julens slut.” ' hösdjuren 'har under nöjen sökas och: "skapas, övas. gamla. ringdanser och traditionella folklekar, vilka [sammanfattas tinder det gemens sämma namnet” Jullekar: br fl äldre tid trodde man mycket på spöken, gastar” och troll, och man ;vidtog all försiktighet mot allt ' "oknytt. I folktron fram- trädde själa- och spökt julen som 'e älafest till” ur" Odens jött LeM Norge Asgård 5 rejen) dra fram i vinterstormen. När "man julafton. lämnar bastun kastäsgen” spann: vatten på' dej-- heta” stenarna för själarna, som efteråt ”komrnåa för att bada? man sover. I julhalmen etc, De: döda kant" är årgången, då man gick omkring till tre kyrkor och un. der vägen såg vad som skulle tima-under det kommande året, > Vår tid är. mera upplyst, och vi tro ej längre på dessa tusen och: en; jolika övernaturliga ting, som våta förfäder ofta plågades Må senå' tiders barn har tagit mycket 1 J.arv från gångna släk- ten, ”mmen vi har sållat bort en hel: del seder” och "bruk ur helg och "söcken; som I mindre lämp- lig vår upplyst ta tid. Dock har ”änrnu "många och stora prob- lem .att brottas med, inte- minst kampen, för tillvaron, den till- agande' hetsen och våra svår- bomästäde ungdomsproblem. ; Julen hälsas nu söm förr väl. kommen : med: alla sing, tända ljus, helgdags klädda människor, andaktsfulla besökare i helge- hövlig vila; kärkomna besök av släktingar ” och | vänner under, årets mörkaste tid. . . ! För barnen är julen. glädjens och överraskningens högtid, Må Vi alla känna något av barnens july'då vi nu går att fira Frälsa- rens födelse, vilken är den stör- sta julgåvan av alla. sv "Leonard Jansson, NANG sTöD DEN NYA KULTURFONDEN "genom att telegrafera på Kungablanketten, köpa " Kungamyatet o. frankera . med” Kungafrimärkena. ; -| väg att vandra. :> Inom. Bären då... rhållit en rikare för- |! domarna, några dagars välbe- | Sallatslankar VÄGEN TILL BETLEN M Så står han där igep-i ad- i ventsmörkret, den, ofrårkom? ige ökenpredikanten, Sakarias! son: Johannes Döparen. ” Ua a : Han lizsom , svärrar, vår väg! ah vill: komma till tals med 7 os3. Ett: ganska ' pinsamt, möte, tiden "är "ju, så stämnisgsfull.. Viset flyger: ”våldåls .svärta 'Sva- nor. över vår värld — är det början till Ragnarök? — imen adventstidens. stämningar smy- ger sig. ändå över 02, ”oberoen- de av alla kriser, Men Döparen är inte". alls någon, .slämnings- människa. Nog finns det någon möjlighet att ;tmita förbi ho- nom? Nej, det finans det inte, Gud vill att Johannes ska stå,. där han :står, i "dag med sitt mörka allvar, sitt krav. och" sitt stränga budskap och ; tvinga 0£s bort från" att'fira: bar ra stäm-' ningarnas advent.” till: att' fira vijans och. hjärta!s advent. i : Johannes talar till oss i "det tredje” .adventsljusets sken: om. VÄGEN TILL BETLENHEM. ' Vägen till: Betlehem — det låter som” ett :räpet julspel på en söndagsskolfest. Ack, här är det fråga om "det allvarligaste av allt allvarligt. En krävande Hela - Johannes-budskapet är ett budskap om - bättring. . ”Bereden : väg för Herren, gören stigarna jämna för ho- sådan frukt som tillhör bättringen.” Vägen till Betlehem. är bätt- ringens väg. . Alla andra vägar är irrvägar. ”Vem har ingivit eder att söka komma undan den tillstundande vredesdomen?”- - Det är en dom över. "både klassisk: och modern fariséism. "Man försöker staka ut Betle- hemsvägen genom bekväm” ter- En väg av av ytiig laglydnad el- En Hel: ac gott olé säger att de ”har Förnuftet” Hill fader — Sttringen! Det ädventskrävet är. den kinkigaste passagen på hela” vägen fram till Beilehem, - Också vi börjar kanske ropa "Vad skola vi i'stor rådvillhet: då göra?” I > : Mästaren ger oss & det” be- skedet,” som han' gav sin sam- ;ltids människor i praktiska” an- visningar: Till en sann bättring" solidaritetskänsla: 3 X . Samarbetskänsla, ansvarskäns- la, verksam i gärning. : Ordet om matförrådet har en blixtrande aktualitet just: nu. Det påminner. oss om solidaritet i nödtider, mot de hemlösa, fos- terlandslösa,', hungrahde offren för öndskans bödelsdrängar: . ” "hör (Forts. ) Nu stod hon på tröskeln. Ljus] skenet innifrån rummet bakom henne 'rilade'en bred, gul bård kring hennes gestalt, Gustafva såg nu, att det var en helt ung kvinna, på ' sin höjd ett par tre år äldre än 'hon själv. Flon var ljushårig, kraftigt växt och yp- pig, klädd "som | Wjänsteflickor brukade i ett ljust lintyg'av blagzarn och mörk yllekjol, och om "livet, hade hon knutit ett förkläde, vandat i klara färger. — Ska ja hjälpe te å bäre in” husbonds säker? : Rösten var, sträv men unga, fruns ' öron, ökade ländskan ljudit. med 'sina breda vokaler och skorrande.r. Detta: var ett. främmande tungomål.. Medan hon tänkte detta för sig, själv, kom hon att lägga märke till. att flickan inte: gick i skor. som” tjänstehjon ofta 'plägade' inom-'| eller ens strumplästen, och ' sist rättsinnighet. Det'är ett domsord över rovriddaranz dan ibland oss, vinningsfebern, hamstringslusten. : . Nu ser vi klart var vägen till Betlehem drar fram — inte ge-' nom stämningarnas Mblomster- sängar utan genom öknen, där Döparen manar till bot Stal- lets dörr är låg. Du Måste böja dig: djupt ned för att komma' fram till krubban i Betlehem. ; Böj dig i bot — in under Jo- hannes-kravet! "Då först ska en > strålande juldag 'randas 4 ditt. liv. Hus, utan Hennes "stora fölter "fate. obehaglig. När den nådde den, den: hennes "känsla av främlingsskap.: Hon: mindes. nu hur. hemvant: och. vänligt den mjuka .sydhal-. I dern, ' tog sig 'nigningen.egen- iftomans samtycke sc ”AV Ingrid Hesslander var bara, Hon tyckte inte om det, hon fick tankar om en upp- såtlig. ohövlighet eller om: en förtrolighet, som hon inte fann önskvärd, I stället för att se den andra i ansiktet stirrade hon'nu på hennes fötter, grova men välskapade, och visste alls inte vad hon skulle säga eller. företa FLN . Fed en tvär rörelse räckte flickan fram handen mot den unga husmodern och sade högt men alldeles uttryckslöst, som om hon hade lärt in orden utan att riktigt göra "dem till sina egna: ' — Ja, jag skulle väl säje e väl kommen jag. — Tack, sade Gustafva, Trots sin trötthet försökte hon le. Men inget leende mätte hennes eget. Flickans ansikte var varken välvilligt eller elakt, utan dik- som rösten alldeles tomt på ut- tryck. : Gustafva frös 'till men kände i detsamma mannens anm om sina skuldror. | Stafva lilla, Greta. ,t Flickan neg. Eftersom hon var nästan ett helt huvud högre än den spensliga unga matmo- det här är domlig ut, närapå hånfull, fast- än det väl. inte var meningen. Gustafva hade ännu inte fun- hit något att säga utan stod där och kände sig helt brydd. Om hon orkat att just då göra sig reda för: sina känslor, skulle sanningen om dem ha förbryl- lat och retat henne: hon var onekligen en smula rädd för denna Greta, hennes egen tjäns- tepiga. | "STICKE ' ID: dägen. Anvida "Janne. ibruka- de slakta grisen blev det all- tid fest och naturligtvis saknades inte de destillerade dryckerna. Till |.Jannes gård kom den. aktuella da- gen ett par Jbekanta som, skulle | hjälpa till med slakten om så be- hövdes, Största anledningen för de- ras närvarande" var kanske, att. de visste. att det skulle vankas bränn- vin denna dag. . + Innan själva" slakten stärkte a man sig i' köket med några gökar. Till :| slut tog: Janne fram sin: klocka och tyckte; att nu var det dags att ta livet" av grisen” om det. skulle bliva gjort denna dag. s . Det blev ett förfärligt väsen ute på gårdsplanen innan grisen blev fast och fick släppa till livet, När de så var färdiga, som de trodde, vände de alla åter in i stugan för att ta stickesupen. s ; Jannes båda bekanta var inte snåla med brännvinet när andra bjöd och stämningen blev uppåt "l värre. Plöstligt började man bryta arm vid köksbordet för" att se vem som var starkast. rvida Jannes svärson kom plöts- ligt in och frågade 'om Janne inte skulle slakta grisen 'snart. Den gick ute på gården och spankule- rade påstod han. "Till”en sann bättring hör först ARN |; ' Nu blev det fant på Janne, som > det v | det minsta bry sig om Arvida Jan- ligt liv ute på gården och rätt som | dentliga så kunde de hålla sig hä- fort ut ur. huset för att se om det känske bara var ett skämt som svärsonen hade kommit med, Gri- sen hade de ju 'redan en gång ta- git livet av.. Janne förbannade grisen när han I- fick se den lugnt gå omkring ute på gårdsplanen och' menade, att en seg' en. 0 +. De hjälpredorna fade. även de kommit ut på: något ostadiga ben, Den allt för rika förtäringen av de starka dryckerna hade gjort dem något i vädret och rätt som det var började de: en vild brott- h på gårdspl utan att nir ne och svärsonens jakt och slut- liga avlivande av grisen, :. De två brottarna förde e ett ofant- det var kom Arvida-Jannes hustru ut med sopkvasten och lät denna dansa på de två glada brottarna på marken, Männen kom snart på be- nen och tog till: flykten då Jannes hustru' började” hålla ett förma- ningstal och påpekade, att om de inte kunda hålla sig nyktra och or- rifrån. Även Janne fick : senare läst brännwinslagen för sig och. sedan höll han sig lugn -resten av da- gen. ön : 3-0 oc ti Alex Eklund, oh ” Som om Hon inte ansett det mödan Jönt att spilla mera tid på sin "nyutkomna. "husmor för tillfället,. trängde sig nu pigan n krus förbi Gustafva i den uta trädde fötter. trånga förstugan, t stenhallen, och var utom ,dör- ren, Gustafva steg över tröskeln till sitt. hem :.och stod : nästa sträckt sal. På det runda bordet mitt på golvet var en aftonmål. tid framdukad. Ett enda fladd- rande talgljus i en malmstake lyste på silver och porslin och en . bordduk i' :Brov, gråaktig dräkt. sida, löste med ett :ryck .upp skärpet, som höll ihop hennes respäls, drog det tunga och pep- slängde det över en kista vid väggen, med. en vit halsduk korsad över brögtet. Han räckte ut händerna falla ned utefter sidorna och henne : På ett ögonblick hade förlovningstidens smek liksom inte. passade ihop med :denna enkla och allvarsamma sal, att tiden för sådant kanske för all- kändes eyt dätt stick av saknad, Men mannen saknade inte det som varit, han tänkte på. det som var och skulle komma. Det fanns nätter —.en oändlig rad var just nu hans' förnimmelse av kraft och lycka, att han väl trodde . sig om att gå i hårt Stafva om natten. . kom emot henne, en flicka på väl var ett par år yngre; . — Detta är Sophie. Och det här är Baltzar. Hon hade. just sedan länge + |-yetat, om deras tillvaro, tänkte: hon nu, alldeles "som ”hont med sitt. : förstånd kunnat inse,” att Röstorp inte kunde" ligga i en evig sommar. Men det var en att se dem livslevande framför sig — två påminnelser om det den, långt innan han alls . vetat, att hon själv fanns till: Nu. stirrade hon ner i två vackra men litet trumpna barn- ansikten, vara ärvda från annat håll. Hon den :ena var. späd och darrande som en fågelunge, den andra en hård och svettig pojknäve. Hennes mans barn med en an- nan, en död kvinna, Ja ja. Och nu var hon deras styvmor. Styv- mor var inget vackert ord. Men hon ville' då försöka att göra så gott hon kunde för att de inte skulle känna sig som styvbarn; få tala med söta far, upp i hans ansikte, märkte. man i hennes ett drag av beundran- de tillgivenhet, Hon ser ut: att vara en trofast själ, tänkte Gus. tafva med ett nytt slags ömhet. »| För mig blir han kanske inte så” lätt att vinna. Men jag skall då' bjuda : till. na i ett par träskor, som stod på ' Axel kom nu fram tll hennes : parosande plagget 'av henne och - arbete hela dagen och älska Det var.flickan som talade; hennes röst hade ett lillgam- ” malt tonfall. När hon nu”såg . . och visste inte mycket om hur man fostrar blivande män. Om honom så var det snarast det- samma ' som inför Greta nyss: en lätt ängslan, .. - Axel hade gått ut och hon' fann si, med” dessa - båda främmande barn och visste inte rätt vad hon skulle hitta på: att tala med. dem” om. ; För . att." dölja g plötsligt ensam "| Sin förlägenhet började hon gå runt. i' rummet och - betrakta möblerna och. ' de : få porträtt, som skymtade på 'väggarna i det osäkra ' skenet från : talgljuset. Barnen hade krupit ihop på den stora kistan i ett av rummets hörn oth.' satt” där "tysta och tvungna. a vo NS : (sa) ur "rummet | -ögoniblick: inne i: en låg, lång=" Hon stod där i sin - svarta reseklänning av. fint ylle mot henne men lät dem så åter ' "I nöjde sig med att stå och se på | nätter ' — när: han skulle ha: henne helt för sig själv. Så stark” z som liknade faderns -' men också hade drag, som måste 7 tryckte ett par händer, av vilka” "-— Söta far, förvaltaren bad . "| hon : redan. :kände något inför de bägge fått klart för sig, att / tid var förbi. I Gustafvas hjärta |: Just då hörde Gustafva steg I bakom sig, rätade på sig och: vände sig hastigt om, Två barn ; elva, tolv år och en pojke, som ' sak att veta och en annan sak". liv Axel hade levat hör på går. . 'Om pojken tänkte -' | hon för tillfället ingenting, Hon ' hade” aldrig” haft” några bröder '
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.