KIRIAG IAN RAR NINA Aa er ove När lillan på Solgården fic NU ÄR DET snart jul igen. Lillan på Solgården, fem år, visste det redan, O, vad hon gick och längtade efter jul- afton med dess julgran och julklappar. Men ännu' hade förstås inte pappa varit i skö- gen för att hugga någon gran. Och den saken gjorde henne en aning fundersam. Det är ju snart jul, tänkte hon. för sej själv. Tänk om pappa, som hade så mycket att göra, gick - och glömde att det var jul och att han måste hämta hem en gran. . Man kunde ju ' aldrig veta, så det var nog bäst att fråga mamma i tid. Och så när pappa gått till sitt arbete rusa- de Lillan ut i köket där mam- ma var upptagen med allehan- " da ting, och frågade rakt på — Mamma, ska inte pappa ta hem nån julgran snart? '' — Jo, mitt barn, svarade mamma, men det är god tid. Det går inte an att störa gra- |- narna i, skogen än. Du förstår de är upptagna med att se ut vilka som är vackrast och så ställa fram dem, så att pappa har lättare för att hitta just den gran han vill ha och på så sätt ta den vackraste med sig — Jamen, är inte alla gra- nar: lika vackra? undrade Lil- | — Nä, det är de inte, det finns fula granar: också som aldrig kan bli julgranar,' sva- rade mammare.. so Sör LILLAN STOD' TYST:'en stund som om hon funderade, men så gick: hon '£fram till mamma, tog henre '1i kjolen "och viskade hblvhögt: .” T — Jag trodde kanske, pappa glömt att det snart är jul? « = Trodde" du det, å, nej det glömmer nog varken han eller någon annan, mitt kära barn, Men gå nu ut i barnkammarn och lek med dina dockor, Du vet lillebror vill. också ha lite gällskap, = iöockaltiga = Och :så försvänn Lillan: till sin lillebror och sina leksaker, Men hur det var kunde hon inte glömma : det ..där "som « mamma sagt om granarna hm skogen; 'En del var'fulay hade |: : hon sagt. Hur såg en ful gran ut? undrade hon för sig själv; Men svaret wvisstev hon inte, När det: sedan. började" bli/ kväll och tröttheten "efter da-" gens lekar började bli 'märk=' bar, tänkte återigen Lillan. på granarna i' skogen; x ; Av. Hilding Strandh | såg emellertid hennes 'gäsp- ningar och det dröjde inte länge förrän Lillan låg i sin säng, sedan mamma hjälpt henne med avklädningen. Ty den kunde hon inte klara själv. Så trött som hon :var, Det dröjde inte' heller länge förrän John Blund infann sig med sitt paraply. Han tog nästan genast Lillan med sig! på en färd till skogen. : — Nu ska jag 'visa dej vad som försiggår i gränskogen just nu, sa han, Och simsala- bim'så var de båda två i sko- gen, tös os | — Oj, så många granar, ut- ropade Lillan förtjust vid å- synen av dem alla, = Ja, de är många familjer förstår du, Här finns både far och mor och barn, större: och mindre, precis som bland män- niskorna, svarade John Blund. — Men nu ska vi vara tysta så får du veta ännu mer, Rätt som det var kom två resliga granar med sina barn, anga och vackra. En ännu äldre gran med stora yviga €renar, som kallades Storgra- nen tog de ankommande gra- narna i betraktande och sade med bullrande stämma: — Ställ fram = granbarnén här, så får jag se om de pas- sar för vår julgranstävling. Raka, vackra och regelbundet grenverk fordras.' Inga svaga grenar för de tål inte att män- niskorna hänger ljus, äpplen och karameller i den vid den festliga kröningen på julafton. STORGRANEN GRANSKA- DE de framträdande unggra- narna mycket noga och efter en stund såg han belåten ut: Joy ni "tycks duga, Ställ er nu här, så kanske ni har chans att bli de utvalda när människorna kommer och tit- tar på er, fortsatte Storgranen, — Ja, mina granbarn fyller då måtten, svarade en medel: ålders gran. Se på dem bara! Och vid de orden började tre vackra granar gå framåt och, ställa sig på sina platser - i främsta granledet, : — Jaja, ' inte illa,' menade Storgranen. Ni får nu chansen att bli julgran i någon män- niskoboning. En ära som inte "är så många förunnad, ska jag säja. ” : se - Då sträckte unggranarna på sig och svajade behagfullt med sina gröna grenar, Co. on "Men strax efteråt kom änn en gran, men den'var så 'snö- tyngd så ingen kunde se hur den såg ut” antenn I Vad är det för "en snö- gubbe. Jag är en gran "jag - också, men Kung: Bore "har : gjort mig till gubbe. 7 . -, — Såå, ' svarade Storgranen, men vad vill du nu? undrade "han, : bår Sr H .: — Bli julgran på Solgården! -Det är så. kallt att vara snö- "gubbe <= sv . — Hahaha, skrattade Stor- granen ; och riste sina yviga "grenar. Jag har väl aldrig hört | "på maken! Du julgran på Sol . gården... Nej du har nog inga > chanser att bli julgran ålls,l : vem vet hur du ser ut under snökläderna? ' Så' det är nog bäst du' håller dig på tillbör- ligt avstånd, så' människorna " slipper besvära :- sig med dej till allas vårt förfång. Du döl- jer ju ditt utseende helt, ' >" ; VID DE: ORDEN blev .snö- |: ' granen mycket ledsen och med : en skälvning gick. han: ett gott : stycke bort från de andra gra= 2 ev skogens snö- -— Roa mig Narr;'sa Kungen, men 'med -något annat än” dina ger man; "sä Narren" som” inte + Men Lillan tyckte i alla fall "synd om” snögranen, Att Stor- granen "kunde. vara så stygg tråkar ut mig. vc vanliga ”närraktigheter' som bara alls tyckte om djur med vassa tänder och "vassa klor. ..; i > mot. den » snötyngda 'granen, : tänkte hon, Strax. efteråt vän” iJär här, så Narren,” > ä | gris, : bi, : tupp, 'katt.. Hovnarren slog några kuller- byttor” över golvet." Det, gjor- de han" alltid, när han behövde . — Nu har jag det, nu har jag det, skrek" han, Vi ska'ha”' en tävling om vilket djur på slottet som är det nyttigaste,» i = '— Låter inte så tokigt, sa Kungen och tog en pris 'snus ur . |sin gulddosa; Du är' inte så dum ibland som du ser 'u "= Ers: Majestät "ska" vara överdomare och här ska"skaffas fram: en : jury " på "momangen; kraxade Hovnarren och sväng- de; sin ' bjällerprydda :' mössa. Ministrar och" andra" fina' herrar fick 'omedelbart lämna sina syss- placerat mitt på golvet i. tron- salen, i . j fr 8 uR8 "SSätt igång mesamma; ungen," ,som - tyckte; om - när andra arbetade fort. NH | För in djuren i den :ord- ning jag ropar upp dom, skrek Hovnarren' till" två kejers "no Sa Häst, + hund, ' tamt "lejon; ON räcka; sa Hovnarreni. ..= — Hästen är nyttigast av all för "utan -den" har jag ingen som drar Kungliga Brandsprutan, till: eldsvådor, ' Ers:”. Majestät, "sa Brandkaptenen och gjorde" den finaste honnör han kunde,” "+": "1 Äsch + brandsprutan kan man ju inte ens: spruta grädde på tårtan med; frös Narren, och hästen är inte bästen — för resten, tycker jag. — > oh '— Ers Majestät! Vad voré livet utan de små flitiga bina — inga. blommor, ' ingen honung. Tänk på' mina sriå nyttiga bin. Tänk på bidrottningen, vädjade Stadsträdgårdsmästaren till 'den kungliga släktkänslan; ' ” — To be ot not to be, surrade Narren, som- gärna wille briljera med den lilla utrikiska han kunde, ee | Intikesministein: "En" "kunglig symbol för mod och styrka. Ers Majestät kan inte tveka när det gäller mitt — Inrikesministerns val, . SEEN lor för att i stället sätta sig/på |: de””sju stolar: som: Hovnarren |ä | när > dom morrar + blir . både an Det är klart; Källarmästa- ”jut och ingen kan. väl säga hur — Lejonet röstar jag på, röt |' :: Kungen teg instämmande.” .”' 2 Jag "tänker på - Ers Maje- stäts.- bästa när” jag: framhåller grisen som ' den : enda' tänkbara. En jul utan :skinka ' skulle "bli rena” katastrofen;.- sa "Kungens Kock" och log sitt mest: insmick. rande leende, br Den SY Mörs risar 'e ivi: allihopa; : allihöpä :7 "sjöng ' Narren;' Men inte vill vi komma 'på fat till jul inte... Det wore /svinaktigt! "55 "DS Hunden, 'sa :' den ; ståtlige Hovjägmästären, är landets nyt- tigaste "djur: ": Han: skäller + ut dumt folk och jagar”med mej 'i|. skögen så att Ers: Majestät -kan | få både fågel och hare på mat- i Kungen och jag skraja. 2 "+ Katten -är- bäst: sa :Kung- lige Källarmästaren: Utan Mirre skulle både. julkorv: 0. julskinka bli /råttmat. Nu; blir råttorna ren gillar : Mirre. ”Han "gillar ju allt vad jamiare 'heter, påpekade Narren, :.,: gg "(Kungen "smålog "överseende. = USSVad” vore ett: kungarike utan tupp, 'sa-Tornväktaren. Jag skulle ":-försova >.mej: vareviga | de "hon inte se, :om inte självaste "pappa... Jo, visst är det pappa, "och han har en.yxa i handen. =; 4 Hej pappa, utropade. Lil- |. - lan glatt. Ska du nen nu? Di TaaMii need + — Jo, det är. just meningen! :— Pappa, jag.vet en gran. försökte Lillan säga, . Jag iväljer. gran.själv: Du . är: > min rådgivare”. "pan ene ; LILLAN : BET :sig i. läppen. Men 7 med: ögonen: följde . hon Sin. pappas: steg. Han stannade :, först: vid: de utvalda 'granarna: Tittade en stund: på dem:men "gick sedan; till den ++ snögranen stod: sig Lillan om och vem får hä ta” gra- 4 ön nog: lite för liten - att" vara svarade ' pap- Lagom: lång, Men; h orden, tog han. om granens : | tös. Hon' såg” bra" ut” och. var : | varig sjukdom. Modern var vis- | gårdfarihandel med ' fjäder till j i | styrsel, Han"; körde » långväga "väl också se; efter. Och. med -de' - stam .och skakade den kraftigt | så att. all snön” föll - av: den. Och 'se, :vilken gran! Så; vac- +» ker .och välväxt! Lillan nästan, gapade.av förvåning. Men för- ; våningen löste” sig i en över- | svallände' ' glädje : då. hon; 'såg pappa. hugga” ner "granen och ta den med; sig hem, 'Och hela ; granskogen " susade: "av, förvå- : ning... Storgranen -..mumlade” morgon; om 'inte "den''filuren |: väckte "mej: | ] och det precis -klockan' sju - så att jag kan blåsa i hornet och få liv i hela slottet.” un 1 -morse svår” klockan allt åtta inhan jag” hörde dej "tuta i luren. Men din fina' tupp tog sej kanske själv en tupplur, .sa Narren och" gol så att Inrikes- ministern; som råkat slumra till, for upp. som gubben ur lådan. Kungen” lyfte. på: kronan och kliade sig: fundersämt i det vita håret. Han såg inte alls belåten |” det :hade' gått, 'om inte lilla Prinsessan" ' Esmeralda "kommit fram med "sitt älsklingslamm -'i famnen. eo Cb ofere to te — Ulle-Gull' är "det finaste av alla djur i hela” världen," sa Prinsessan, som stått vid dörren och : intresserat lyssnat på vad pappa och farbröderna" pratat . — Hur skulle du klara 'dej Sa FT AZNNNEZZA ed "sitt kuckelikuf... = ><: pappa: utan: den a len.: Var". skulle "jag "få" mina |— ma 5 ifrån. och duj: "| varma: yllesockor:: din fina 'mantel 'om' inte. Ulle- Gull gav 'oss' sina "ulltottar: > =. > Och Narrenskrék: nt .Saken"är klar. Sluta” a "0 fsnackal.t: ot: -; Hurra för bagge, lamm -- som "ger. oss kläder för alla: och lyfte: upp både "Esmeralda och Ulle-Gull i' sitt knä: lamm är det snällaste, duktigaste och nyttigaste "djuret på 'slottet ''-|— och i hela 'wärlder, (von: -— Är det inte sött: pappa, sa Esmeralda C:o i nos — Precis som ” du” min illa ficka, viskade Kungen. = 2 wädert oss a å idérbara ul- och - tacka” .- te Ni har 'så rätt, sa Kungen Ditt - Ritare & Berättare: | "> Ture Lidström. « TE ( SNS & . Ne AS AM Wij I bygden. Det var spanska sjukan ans Ols "Märta på Norregår- den var en. 22-årig välvuxen mycket duktig i sitt'arbete både själv de tio korna, föratt spara sin'mor, som genomgått en lång- serligen . nu -: ganska ” kry, men tålde: ej några större ansträng- ningar. Märta "kunde både. sy och , väva - samt. var : kunnig i alla husets. göromål :5t0Y 0 Fadern var. . mycket: borta på dynor "och "kuddar. "Han" hade även dynvar:'och "övrig sängut- med sitt lass "och spanade ivrigt efter: dem :som stoda. i.begrepp att gifta sig." Där: kunde ' han ofta göra bra. affärer. 57: ; us Huvudsakliga. skötseln” gården påvilade Märta med bi-' träde av isin” ett par'år äldre broder” Göran: De var eniga i allt "och skötte allt. mönstergilt.: Nu :var fadern borta på 'affärer, och var någonstans visste de” ej. Det kunde hända "att han. blev borta 'en hel månad i ett sträck. > En ovälkommen; gäst kom till som ' drog " härjande "fram. : Och "något om att vem kunde :ana . att snögranen var så vacker, ' — Solgården + fick faktiskt den ' vackraste granen av'er alla; Men ni skäms heller inte « för er, så nog blir väl också ni julgranar någonstans här i bygden, - tröstade Storgranen "de nu besvikna och 'missgyn- "nade "andra granärnal" soc NÄR: LILLAN. VAKNADE -på morgonen, var hon så ny- : fiken och. övertygad om att pappa" hämtat "hem just den gran hon helst ville ha till ju- len, att hon rusade ut i ved= boden för. att verkligen se, om .det var sant. Och till sin glädje fann hon vad.hon sökte, Det var alldeles tydligt att granen i vedboden war just den gran som ' Storgranen avvisat vid julgranstävlingen i skogen, Nu var Lillan så: upprymd så att hon rusade direkt in till mam- ma i köket, och. med andan i halsen nästan skrek hon: -..' — Mamma, nu har pappa hämtat julgrahen,- å det var just den granen jag ville ha.” — Ja,, nu är det snart. jul, så när du somnade i går kväll så var pappa ute i'skogen och högg en julgran. Det blir sä- ”kert roligt för pappa när han får veta att du tyckte' särskilt ' mytket om den: « src — O, ja, svarade Lillan, det var. den . vackraste granen i hela skogen, Och med -de 'or- den var Lillan åter på väg till " vedboden för att se på” granen; . ännu en" gång. . Några dagar senare stöd den ljusklädd och strålande på sin plats'i det vackraste "och största rummet ute 'och inne.” Hon ”mjölkade |; f q- Vänligt över jorden "> Högt över marken reser sig många <utte-julgranan mekord i sin klass torde dock den julgram ha,'som placerats högst. uppe på Hallands Lantmäns Centralförenings nya foderfabrik i Fal : .olänser ” kenbergs hamnområde, Byggnaden är drygt 50 meter hög, och gra=' ” "| många till "synes - livskraftiga människor föll offer för sjuk- domen, Och bland dem var även "Göran, Det ' blev bittra dagar för Märta. och modern: Och ef- ter mycket: besvär: funno de faderns ' vistelseplats, "så han kom - hem'":till: Görans begrav- H= Olsson måste" sluta upp med ”siha affärsresor ; och ägna sig åt skötseln av. gården. dom: ut. "Och' nu' stod ej henres liv att rädda. Knappt ett halvår därefter. var "hon död; 'Så gick ett par år. Hans Olsson som 'var 67 "år började” tröttna på” jord- brukssläpet, Han. framhöll ofta för: Märta ”att» hon-borde> välja sig "en: man "och "övertaga" går- den. Hon vär ju numera ensam arvinge, . och friare hade hon gott om. (Men hon syntes ef fullt gilla - någon. '-Men . vad ingen : | visste” så noga 'var att hon hade två . fästmän ' i: valet men inte kunde. bestämma”, sig. vilken; av dem hon skulle välja. ” "=. . Den :ene ;:var ' grannens son Ruben, ” som: var ' en "åtråvärd yngling, jämnårig "med Märta, Han var alltid snäll och besked- lig «och "deltog sällan i de all- männa |. nöjestillställningarna. Han var i skönhet underlägsen hennes, andre friare, men hade alla - andra ' förutsättningar för :sjatt bli en präktig mar och där- gämte "hade han den: fördelen att "en: gång. få ärva: faderns skuldfria gård 'Tvinnsbo nr 1. Ingen kunde ana att under den lugna ytan kunde brinna några kraftigare känslor som han om- sorgsfullt gömde för andra. Och Hans Olsson ' öriskade. ” av ' allt hjärta att få honom ttill:svär- son och alla tänkte också att så skulle det bli med tiden. ,-' Den andre som kunde synas var gynnad hette Fritz. Det var en glad och. livad yngling med adonis alla behag och utrustad med en präktig språklåda. Men han var blott dräng på Fjällbo- gård och fattig som en råtta. Eh dräng kunde ju inte samla nå- gon förmögenhet, Ne Bit gjorde ofta sin uppvakt- . ning "i hennes kammare, För några månskenspromenader hade hon aldrig 4id med. Hon tyckte att hon ej behövde visa sig för folk i sällskap med trån- sjuka friare, För att inga kon- troverser skulle uppstå. hade hon givit dem båda bestämda tider för besöken så att de ej skulle komma i vägen för. var- andra. Men hur mycket hon än tänkte kunde hon ej besluta sig vilken hon skulle giva sitt ja. Märta hade medgivit båda kötts. ligt umgänge" i sin kammare, och tänkte som så, att kom det till att medföra följder så fick hon skylla den hon om för detta, von Så gick ett halvår. Friarna visste nog om varandra, Men båda ansåg sig som bäst gyn- nade. Märta dolde omsorgsfullt för " den” närvarande att den andre fått samma förmåner. En » på Solgården. > men är följaktligen synlig långt ut över stad och bygd. Och så bröt åter moderns sjuk- |- -| mönstergård. ;"."Rasrena " tyckte bäst |. dag började hon märka att hon! ee bar på ett barn, och så blev hon tvungen 'att välja för att rädda äran, Hon vär inte. i behov av ' någor som 'var' rik: då hon fick '' tillräckligt - själv. av” hemmet. Därför skyllade hon Fritz, som gärna” åttog" sig' skulden. - Så - skulle han slippa -den förhatliga tjänsten. "Märta : sade. upp 'alla . förbindelser med Ruben. ia Så rustades:det fort till bröls .. lop och Fritz.fick, övertaga går- deri jämte all yttre lösegendom. nappt tre :månader efter. att de vigdes ; födde Märta en stor kraftig gosse, 'Och'det var » en. fröjd utan vända "ty hon : älskade: verkligen sin" ståtlige - man; Men han skulle snart visa att: den .Jättfångna förmögenhes,. ” ten gått honom åt huvudet,' Där: : skulle bli en annan ordning och . skötsel på gården. Han lejde en. vuxen : dräng och Märta ' skulle : 'ha.. piga : så hon: skulle slippa både att mjölka och alla andra utvändiga > göromål, : . Gården skulle ' helt 'ombyggas till en djur, minst lika dyrbara som besätt-' ningen på Fjellbogård anskaffa- - des.: Märta : började förstå att det inte gick i längden och för. -' sökte hålla igen. Men det gjor- de ingen nytta och. Hans Olsson .' var. allvarligt "bekymrad. Han hade 'varit allt för släpphänt. vid överlåtelsen "av: sin ' egendom. Han hade ej tagit. det minsta till. särskilt. ' undantag. ' Utan skulle ha sitt uppehåll för livet gemensamt med dotter och måg. nart började” 'misshälligheter S att yppas mellan makarna. Dels på grund av hans slöseri : och dåliga "arbetslust. Märta ville hellre att han skulle arbeta än at fördriva tiden med hen- nes smek, Pojken växte och bar - "lingen likhet med Fritz, men var däremot . en trogen. avbild av - Ruben. 'Och Märta måste er- känna att hon även haft samlag . med honom, varför Fritz var förbittrad. "Och Märta” ' visade - inga tecken: till nya barn med honom. '. Gården hade 'ej på | långt när kunnat bära alla dyr- bara förändringar.” Den första . inteckningen ' fick utskivs, som ' snart följdes av flera, Och efter något mer 'en lyra ' år måste gården säljas exekutivt. Makar. . na hade € fort ansökan om skils. mässa. Men den dag sake - 1e' behandlas "av" rätten yrken ej Fritz sig. Han hittades senare hängande i en fura en bit från gården, ' | : å var Märta änka, Och visste S sörja sig och sonen. Hon fick nu hyra in 'sig i-en förfallen stuga, och gå omkring som hjälp för andra'som var i behov där- Men den” som' syntes gräma sig svårast var att han ej vid försäljningen un. däntagit något för egen. del Helst som han ej a de: giftermålet. med. Fritz, som blivit tvunget.” Han sörjde 'sig sjuk och fick omhändertagas på +" (Forts, å nästa sid.) i 4 detta” år, Ett - sig "ingen råd till att förs zS Hans Olsson för i ej vidare gynna= :
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.