>» det är 4 . gör människans handlande och - I - Lördagen den 19 Januari 1903 ; - u erat n and Det är ofta så 2 här i vet, att Hfälligheterna, som av- omskapar en hel del saker, an- tingen till det bättre eller sämre. Det gäller i stort och smått. Det " var till exempel en ren ntillfäl! lighet, som gjorde," att det ljus- nade en emula för smeden i Österhult, just som den ekono- "miska horisonten såg allra mör- kast och dystrast uben Det 'var en dag frampå nyåret, . som smeden i Österhult satt in- ne i köket och funderade över livets moltigheter. Det nya "året hade inte börjat: alls bra för horsom. "Arvid: Lövberg var en duktig - -Brovsmed, :som - kunde --mixtra ihop litet av varje, men "+ vad i all sin dar skall man med CK smedjan I blev sämre och sämre. " Moderna maskiner och rationella "kläder: och käringen, tjatade - att, hennes 'kraftige . make bara | vänligt på träsoffan vid: fönstret "och tittade "mörkt "på framtiden i obetydlig. den än kund Synas, . sig själv. Det hela var så” sober |: - sökt "slarv + råkade ' glömma att = q ” och skott "hästar och lagat red- "arbetskraften i Österhults smed- - rejält! arbete på långa tider -och . rensen med .gemåler” kom". var råan skule ta det och "det. > . han var 'att komme ner "åt gryr : largraven” och upptäckte, ” att nu hämtat potadis. i dag och aö a. stänga, sade hän med I mek upp- . syn krafter och duglighet, när inger har användning för dem och ar- betert- börjar, tryta. ee of många år hade Lövberg stått & sin lilla smedja vid 'korsvägen skap åt bönderna och för övrigt skött allt som hör till 'en grov- smeds yrke både billigt och re- jält.: Men-"den mnya' tiden Har sådana Konstigheter med sig, art der» sädter krökben för både den ene och den; andre; och” arbetet arbetsmetoder: -hade helt enkelt ätit upp brödet för iden levände ja. Smeden hade. inté" "hatt något smedjan" stod : tom ”och "tyst "och förfallen där utanför BKoningshu- set nere'l backen. 'Men/ "inne. i stugan var det däremot ”aldite |. tyst. Ungarna skulle: ha mat och ali Ove er det; upp: jrofflocket. om. n dagarna, och höll den sedvanliga konfe- resultatet - war det vanlig. iäte den minsta lilla utsikt. Om österhultssmeden krupit på hän- der "och. knän och JHtiggt. arbete, så hade han. inte" lycka Men en liten stackars het ”skulle' hjälpa "honom, Den. liksom hade sikte” "på. 'ho- möm och letade upp! honom "av tydligt, som att tioåringen. Pet” Ii ter, . Arvids äldste ” arvprins, i slå igen källarlämmen, ' när "han var. borta; 1 potatisgraven .. och hämtade Mmiddsgspötäterna ” Håde "hans" far fått 'se d ta | > start, "skulle det: » säkert ”rendez rat Petter en hel massa tovelat och kanske även en "Fugg av de faderliga 'smednyporna; men nu ville" ödet ” mågat ” helt- annat. 3 "Lövbergs” potalisgrav var. en jordhåla, Ångrävd i backen up- pe i skogsbrynet och med en: dast en träläm att stänga 'ulte vintern med. Ock det var den, Som smedpojken - glömt att stänga ' igen efter sig, ivrig som Itan:med potaterna. : a Familjen satt just och åt mid" dag -vid köksbordet en timme senare, ' när smeden råkade titta ut genom fönstret upp mot käl- » lämmen stod öppen. +. — Se så där ja, vem h Den Nile Petter, som ju " har de en skålihot potatis i murix . höll på au: vätta der & "halsen och rände iväg från bordat. in- nan saker hann utvecklas vi-|' dare. Och ca några minuter var han tilbala efter ordentligt ha bommet till källarlämmen. Men fadern -kunde ändå "inte Jåta bli aut håla en liten straff. Predikan, retlig. som .han:' var, till humövåt jämt nu för tiden. . Den gick ut över syndaren Pet- I: : ter, förstås. -—, Aldrig > har. en' 'annat' än förtret - å : bekymmer” för "sina1 Ungar, gnabdade Lövberg. "Hade ja nu inte fått se alt källarläm- ” men stod öppen? så” hade alla en 'därver, Petter, å en har gå ingen glädje Å dej. «sa 0 7 Ja, det sa Lövberg om sonen sir, : men, han” (anade. inte, tatt tillfälligheten ”stod bakom Xyg- gen "och :smålog åt: honom" just då. Den var redan utanför "hus" knuten i form ' av, "edt. par stö- vare, som "under. högt. skall vu- sade fram och åter i skogskan= ten- och > så." ttillbala : den gamla smedjan igen. > När 'Österhultssmeden steg” ut på sin förstutrappa för: att!.se vad ; som. stod. på, fick han: se en herre i jaktkostym och 'bös- sa på axeln komma fram 'på går= den, : Jaså, tänkte Lövberg, det var väl någon av dom där falktz herrarna, som ”. brukade "vara borta på. herrgården och jaga. Dejt angick honom inte, för res- ten,' vem. det. Var. Såna - där prissar har: det bara bra' dom, men en fattig smedstackare fick veta av annat. Han tänkte just gå in dgen, då den främmande vinkade' åt "honom och sporde, om han "sellt' någon räv springa förbi i närheten, Hundarna ha- de tystnat just här bara ' för några minuter, sedan, sade han, och nu "misstänkte han, ana rä- ven gått i gryt” > Nej, Lövberg "hade ingen- ting ”.setit, -men.:-just= 4 -samma ögonblick, blev; det ett sjuher- rans oväsen uppe-vid den gam-' la "potatisgraven.” Båda hundar- na- hade” ställt. sig- framför, käl- larlämmen och gav: hals så" det ekade /i : skogen.: "Ochnu: 4 blev det fart på jaktherven och sm ; källaren: frågan de :den”. främmande, "om: ” det fanns ' någon annan? igång. SH graven, -men smeden försäkrade att det inte. fanns annan imöj- lighet, att komma. in än' genom "Ja, men räven” måste finnas där i inne; eljest skulle inte hun- darna bete 'sig.så, säde”jägaren: 3 Och. just då kom smeden ' att tänka på. att. hans Petter, låtit lämmen stå ippen en stund för vy; litet åt sidan. och-de” "kikade: in i hålan. Jo, så "sannerligen! Där satt: en stor; . grann imiokel” "mitt. i pota- alldeles vild av iver. Om: herin ett djur på det SRA "sade han Var: och, .en. bör 'ha sin chans här i livet, även om ve är en söT full. fart : mot" skogebirdet ÄT garen . stod ” ugn : och : väntade ända, tills mickel vär bara, ett = Skjut 'skjut,. sluck” "smeden, 4 äv prosten Olof Mörd, Ao or d 1 Jesus behandlade Zadous som en "vän. : 2 1. Man har ofta" gjort Zackeus till en "löjlig. figur - —' en liten futlagd herre, som "springer av alla krafter och 'pustande Iklätle- ver SPD, i edt mullbärsfikonträd par språng från den skyddande skogeny:men då small det och räven gjorde ent sista språng | in i evigheten. "Den förtjuste jägaren” hämta- de sitt "byte och var med ens på et särdeles gott humör. Han började pratia ned Lövberg och gick ' med och tittade vå den gamla . smedjan, Och: Lövberg palssåde: på ioch berättade om si- na. bekymmer och hur omöjligt det var art få arbete. Den främ- mande” lyssnade länge och upp- märksamt på. smedens tal om sina svårigheter och bekymmer, och plötsligt såg han granskan- de upp, på Lövberg och sade: : -— Är mi kunnig smed? —— Jojomensan; det kunde då Lövberg säga att han.var, men varför frågar : hernn : så?, und-]. rade han "en smula nyfiket. " Jo, sade nu den andre, jag är ingenjör "och leder ett stort arbete. borta vid bruket, ' Om; ni kan visa, tatt mi är kunnig gBrov- smed;'så har jag adbete för bå- de er "och flera sådana till där. Och det kommer i så fall inte att tryta de närmaste åren. | - Lövberg stod och' stirrade en lång. .stund på den: anitre och såg "ut "som han ' plötskat -z mist talförmågan.” så stammade han slutligen fram. "Ingenjören skrattade. "Ja visst är dé” sant. Ni "kan "för övrigt komma ;bont ' i kväll till henr- | gården där jag bor under jak- |: ten;-så skall vi widåre orda om saker; Gödsägaren: känner "er y todar jag; och kan. har rekommendera. er; så är saken klar genast. . ” När smeden i " Österhult kom hem den kvällen; visste han in- "te vad han: skulle svarker tän- ka ellen tro. Han hade fått an- ställning "som 7 grovsmelt : borta vid bruket "på ett -helt år att börja. med och med. god avlö- ning.-Om . allt - gick . brå, . skulle han'r sedan "ta familjen ftill sig också. ? = Lövberg : var: : alldeles snurrig av glädje: De hårda och mörka dagatna . var slut, och soleft.. ck 3 upp igen. -Lövberg stod : mitt” på golvet jen "stund och" såg - tokrolig ut, "men; så glömde. stänga igån källerläm- men; Det var ju bara en lycklig a tillfällighet alltihop, ser du poj- ké, En riktigt lycklig "tillfällig- het, som Jiksom, passade in sig själv i'den' ena händelsen eftér Iden” andras ' Aldrig. i. mitt liv hade "jag kunna at stänka på å få I jutom > en. stackars "rä vusling. Jo, så konstigt kan dä. gå till. här i: världen, "sade! Lövberg. och svängde . om ” ett tag: på golvet med sin, -SPrvige. Petiter. : SARNATrANN att Jesus” gästat honom. St Harrie, Lunds suft. 19: 110. för att kunna se. bättre, för att) av puf nyfikenhet få se, hur en ryktbar nan ser ut Man: har också utmålat honom som girig och samvetslös, innan han träf- fade Jesus, vo .Fantasien har ju flit spelnum | : omkning många . av evangeliets gestalter, som det icke står myc- ket labt läsa om. Men. vad. nu Zåckeus beträffar, tror jag man offa gjont honom orätt. Det var förvisso en kraftig och vig karl, ingen ”förgödd vekling; han var vaken och intresserad, han ville veta, han ville se, heter det om honom.” Alltså " han var ingen självgod 'och slö. Person,. icke vill göra. sig någon lomak: ville se. Hur han hade blivit vik, det veta vi icke, men häns va- kenhet och rapphelt kan ju visst ha någon del däri, det behöver icke vara bara girighet och hän- syntalöshet, kraft. ' vackert drag; men när han igjor- NEN till godo. Det hade nog varken de skrift- lärde hans lärjungar eller Zac- något högre, efter ett högre liv. -3.. O, vad Zackeus blev glad, andra: gången" Iden dagen," komma "hem och taga mot Mäs- föreställningen, att Jesus passa- dentligt: maning och. tala: -phrängat. för- ord till den syndaren. och glad: och" vänlig mot. Zac- keus och visade, att han" HUupp- skattade hans. goda sidor! Tänk, om” han” "inte alls förmanade ho- sin översvalli välvilja. Säkert var det: med en ljungande straffpredikan lika" säkert är, att 'Zackeus:fick fullt klart för sig, att han här stod inför? heligheten i kärle- > [kens dräkt, odhy att han: för- ie | nam, tatt hån från "den" stunden icke ; längre.ivar som förr, icke. sin egen” utan” Jesu fånge, Jesu Di vän, "4, Det var Brå I5 för tredje gången den da- gen. Han ville vara värdig sin nye" vän ”och ' hans vänskap. Därför steg han fram inför Je- sug'och' alla de andra i ödmjuk”: het och faat manlighet och sade: ”Herwe; hälften av. mina ägode- lar giver. jag åt de' fattiga, och om jag har utkrävt för mycket av någon: giver jag fyrädubbelt igem”.; : : . Han sade det så, attt” idet sno des' av alla, som /knornat mot som Det är något piggt och ungdom- ligt över honom, fävön' däri att det var något oll pch, ädelt han Hans : förmansskap kan tyda på både. duglighet och 2 Emellertid ånsågs han icke vara mågon bekantskap för en helig man, Hans, yrke gjorde honom” märkt. Han. hörde icke till ide socialt ansedda, Han var gästfri,” och: det är ju åter ett de "gästabud, var det nog mest hans 'yrkeskamrater, som. . höllo : Jesus drog dt streck över allt detta nogräknande, | Fan bjöd keus själv: väntat. Men Jesus häde läst något i hans ögon; som de andra icke sett; längtan efter och ' nu” fick- han bråttom för |? tatt taren, . Vad -'sade mu Jesus till tullmannen? Oftast har man den de; på. saltet läxa upp honom: or- Tänk, om" Jesus bara var god nom" uten” Tät” honom . hållas i ande gästfrihet och "icke som Jesus; vann Zackeus. Men (Forts) | ' a . Munterheten 4 höns: "ton. var inte alt ta miste på. Han vän- tade' ivrigt ' på att hon 'skulle bli med "barn och / i gjorde ingen | hemlighet av "det. . Men hon .själv? Å, hon var nog "mest rädd, när I Bon tänkte på en sådan möjlighet, och det av många skäl. : - Hon 'wvar litet ängslig för det som förestod henne förr . eller senare, så som nästan varje ung hustru är det. Men bakom den= na' oro lurade en annan, mör- kare och 'djupare, 'vuxen mur; en ålderdomlig och ' meningsfull vidskepelse. ' Pappa är" !ond på il mig ännu, tänkte hon. Jag kun- de gifta. mig utan hans. väll iy signelse, men jag kan inte föda ett: barn "utan den. Då skulle jag komma att. dö. . Faderns envisa tystnad skräm- de henne. Inte med ett 'ord ha- de' han svarat på hennes brev, — Axel, viskade hon ångest- fullt. — Jag måste skriva till pappa i morgon dag. . Han betraktade henne, till sy- nes förbryllad över den plöts- liga och för honom, oförklarliga omkastningen i hennes tanke- gång, Men så kom det. för ho- nom, att det viktigaste han nu hade att göra, det var att för- söka få sin Stafva 'glad igen. Han tog henne om skuldran. | — Det skall du inte behöva göra. Du skall inte tigga honom vidare: "Men jäg skall skriva. Det är min sak, Kanske borde jag allaredan gjont det. - Hon hade redan varit" med om” då och då,' att han gett henne löften, som han sedan av en eller .annan anledning inte kommit att'uppfylla. Men nu satte han sig till redan näs- jr dags morgon för att skriva brev till Himmeslöf, som hunds gå med nästa post. ' 'Mycket snart var han färdig och lade ifrån sig pennan. Gus- tafva bad att få se på det skriv- na os "Hon - hajade ill, när han räckte "henne . papperet. ' Brevet var så "kort;” fyra” eller: ferå ra- | der; bara. "Hastigt- ögnade hon igenom demi, > :- Min goda svärfader! läste hon. Den enda grace” jag av min svärfader ' begär, är att min svärfader skriver. ett ord till sin enda dotter, att han har: för- låtit "henne det « hon utan. sin fars tillåtelse reste bort, något för vilket" dock inte "hon utan jag bär:-hela skulden. Men min goda svärfader har ju ock en gång ' varit ung och rask, och man bör, ej alltid döma den oförvägne brottslige. ' Min gode svärfaders redlige vän ee Axel Lagercrantz, ' . "Hon. sade: ingenting, räckte bara tyst I brevet ” tillbaka till Axel . Nå, du: säger ingentirig. Tycker : du. inte om det? Kan det inte vara så? : Hon tvekade, Vad skulle hon så säga? Det skulle vara lätt att säga vad (det brevet hade för fel — el: ler rättare vad det skulle ha, för fel i heimes fars ögon. Någon bön om nåd och tillgift var det inga? lunda: I nästen var och en av de få radeima dolde sig en förbråelse, där iman Hksori | våra .potater frusit 1 natt. Du ä öm döm; inte Några svanar och många, änder finns det t Lagan : då 3 Svanar som det syns! på” bilden här”ovan: Den är' hämtad. från” Ätran i- Falken- >" här gänna matar- sjöfåglarna" — och andra fåglar med dör den idlellen. > de behöver "mat, dubbelt "skarp ' genom - sin : korta, rättframma ' ton. Men på samma gång var "det dock en hand som räcktes' ut — ta den, om svärfar | önskar, eller låt ibli — vi har våra fel bägge två, och kom ihåg, fjäs- EES Tahblm — dock ingalunda så. Y 7 : frälsning vederfaritg det huset, kar gör jag intet; Vv "Om hon tyckte om det eller ej? Visst tyckte hon om det. Axel var ju "alldeles sådan. Han kunde inte | förställa sig och" Jjuga med. söta Så bringade Jesus é en a syndåre frälsning! Frälsning? Det var ju "I bara goda gärningar, Zackeus kom med! Ja, men, Itrons' gär- |ningar, botens .o. räbdtfändighe- "Iltens gärningar! "Kalla "det, vad .; jdu vill, det som vederfors Zac- -|keus; Jesus kallade det fräls- ” Sudda inte ut gränsen mellan rätt och orätt! Döm Synden och försvara den icke. Men « glöm ic- ke, på vad sätt Zackeus blev en «I Jesu vän! Alla ultstötta äro ie- "Ike gom Zackeus. Stränghet' kan vara det rätta mot somliga. Men aldrig en stränghet, i vilken ie? ke förmimmes en godhet och ett förtroende, som ttinar ett-fru- seit hjärta. "Och glöm” icke, att där .'en människa' börjar göra Zackeus” gärningar, . där ” har |Giftorans: samtycke KM ne Av Ingrid Hesslander ord "han inte mente: Och "bon. fat- tade ett, raskt beslut. — Jag tycker om det. Och jag tänker det skall, wara alldeles eå, svarade hon, — Du kan skicka av det når som helst > Hen begrep redan mer. än. till hälften, att brevet inte skulle skaf- fa dem hennes : fars förlåtelse Men just i detta ögonblick" gjorde dot hepne detsamma, Hon ville stå på Axels sida alltid, alltäd, vad som än hände. el Snart kom den tid; när Lager- crantz som officer wid Elfsborgs regemente måste göra sitt: möte på Fristads hed, Han red: bort en aprilmorgon i amiform, med sabel, och krin, Gustaf- va stod med armbågarna stödda mot. grindens tvärspjäla och. såg häst och ryttare försvinna i kröken bortom bergknallen. Just då vände sig den ridande om och vinkade en sista gång. Det war första gången sedan deras flykt, som de skulle vara skilda åt för många dagar, . ' Hon vände sig långsamt om, och gick tillbaka upp till huset, Där skulle hon nu märka tomheten mer och mer, Trots sin egen saknad ha- de hon inte kunnat tro, att hus- bondens avresa skulle komma att and ätt göra en sådan skillnad på allt. Al- | Ja hade vant sig att se honom vand. ra omkring ' här, att höra hang munt; mestadels war hurtig och glad men ra . viesling,. hans röst, som . då och då kunde dundra till i ett . utbrott av vrede, Men den vreden gick hastigt över och syntes aldrig lämna några spår av I bitterhet kvar hos den som blivit, föremål för ålen hade nog sett hur avhållen han var av allt sitt husfolk, . Det hade också sagts henne, att lika mycket tydete soldaterna i hans kompani om honom, Det ville hon - gärna tro. Han var sådan, att män. niskor, inte minst enkla, trohjär- tade människor, fäste sig vid ho< nom. . Nu tyckte hon om att gå i sina sysslor och tänka på honom, Re- dan på förhand kunde hon glädja sig åt hur gott de skulle ha det, när (han kom från mötet. Hon skul. le pynta hela huset, Hon egkulle la=- ga hans bästa mat. Har kom henne på ett vis när- mare, nu när han var, borta. Un- der dessa wvårveckor hade hennes ' samliv med honom löpt genom si- na första stadier, från skygghet o, nödtorft dold skrämsel å hennes sida till vaknande kroppslig lycka, (Forts.) | REFLEXER och REFLEXIONER | te köksbordet. ”Hur går det med bor- — i |. Det klankas på ur tid och otid, med rätt och orätt, — men är det ungdomens fet, att den är som den är? Vem är det som bär ansvaret för ungdomens fost- ran? Först och främet hemmen. Far och mor. Är wvi som föräldrar vuxna den uppgiften alltid? Vi kan nog inte svara ett obetingat ja. Varför inte? Det brister mycket i vår egen fostran, Ofta är samman- hållningen i hemmet inte sådan scm den skall vara. Far och mor har inte vuxit samman till ett, till den underbara enhet, som någon gett uttryck i orden: enhet i stort, frihet i smått, kärlek i, allt. Det är roligt med ibarn. Barn är en Guds ; | gåva. Men wvi skall inte ha dem som leksaker. Som föräldrar, är det vår uppgift — wår skyldighet — att dana dem till vakna, goda, kär- leksfulla människor och låta de- ras anlag växa fram till harmoni och fasthet i karaktären. Vi skall lära dem livets werkliga grundla- gar. Vad hjälper idet att våra barn är strålande begåvningar, om de inte äger Iden karaktärens styrka, som är” nödvändig: för att kunna leva ett liv till gäldje för dem | själv, för sina närmaste och för . Jalla de kommer i beröring med? : [Abt göra rätt, att vara trogen mot idealen, att sprida ljus och utstråla godhet och välvilja — det är ett liv värt att leva. Hur värmas vi inte: djupt in i själen, då vi mö- ter dessa lyckliga, vars liv utstrå- lar wälvilja och godhet. Det är dit vi skall leda våra ungdomar. Det finns en tavla, en målning, där en borde står vid sidan av sin son, sonen står och håller i ploghand- tagen och skall plöja sin första fåra. Fadern pekar med handen framåt i fårans riktning och ' ger sonen råd hur han skall hålla plo- gen, hur han skall tygla hästalna och hur han skall ha blicken riko tad stadigt framåt,” så att fåran blir rak. Den tavlan är en god fingervisning om bur vi skall lär ra wåra barn att'leva. Fostran i hemmet cäbter spår för hela livet, Mänmiskor, ” sem. kommit vilse i] livet, unga människor, för vilka det gått på sned, bekänner ofta: ”Jag hade så tråkigt hemma, ingen för- sted , mig, ingen gav sig tid med mig.” Far och mor förstod inte att fånga ide. ungås intresse och föra dem in i hemmets rytm. Ungdom skall vara samman med ungdom, men wvi föräldrar skall följa dem, Sätta css mi i våra barns tankegång. ar, visa dem förståelse, hjälpa dem i deras. problem och låta' dem få uppgifter i.hemmet. De unga är fulla av. verksamhetslust, tonåring. anna sjuder « av överloppskraft och längtar efter att få ge utlopp: åt denna, De frågar: Vad skall vi gör ra? Var kan wi få vara någonstans? "Våra hem är wäl inte så fina; att vi inte har räm för de ungas” verk- samhetelust?. — En man kom in i edt hem, där, ett tjugotal ungdo- mar i den yngre stonårsåldern war samlade, Flickorna : målade” dukar och sydde. De höll till i | bästa rumz met. Pojkarna höll till"i | flätning: Det. stod . Polkar runt hela i köket vi sysslade med lövsågning och oxe : det?” frågade besökaren. Han såg : att bordet var fullt av sågmärken och hål efter sylar. Far i huset svarade: ”Vad betyder : ett bord met tio pojkar?” I det här sammanhanget måste jag återge mågot ur en nyutkom- men bok, skriven av pastor Wil- lis Säve, Stockholm. Han berättar att. i Detroit i U. S. A. —' den världsberömda = ibilstaden ” har man skapat ett ungdomscentrum. Stadens borgmästare har skrivit ett ' manifest till ungdomen och slagit upp idet på en plats, där ingen kan : urdgå att läsa det. Far sten dör ; bland annat: . ”Vi hör alltid : från tonåringar” gråtmilda utbrott: Vad skall vi gö- ra? Var kan wvi få vara nånstans? . Jag har ett par förslag. so Gå hem! Sätt på dig arbetsklä- derna. Måla väggarna. Håll i ord- ning trädgården åt föräldrarna. Klipp gräsmattan. Lär dig laga mat. Lär dig skura golv. Lär dig göra småszker själv. Bygg dig en båt. Skaffa dig ett jobb. -Hjälp prästen," predikanten; Röda korset, Försam- Lo lingen, Hjälp nödställda, Sätt igång med läxorna. Och om du är fär- dig och inte alltför trött — så prör va på att läsa en god bok. : Dina föräldrar har inte sckyldig- het att ge Världen är "inte skyldig dig en tillvaro, din stad inte en tillflykts- ert. Men 'du 'är' skyldig världen något. Då är skyldig att ge den din - energi, "din talang ocH förmåga, så att” därigenom , det > elände, mindre sjukdom och mind- re ensamhet i världen. Kort och gott: Bli människa! slu? ta upp med att vara en gaphals. Kom ut ur din drömvärld, Skaffa dig en ryggrad. Börja att bli vux en. - Jag är själv far. Jaga är > trött på att "vårda, beskydda, hjälpa, bön- falla, ursäkta, tolerera, neka mig själv en hel del av tillvarons be- kvämligheter för att du skall få allt, bara för att ditt själviska jag dominerar din person och tanke - — i förnuftets ställer > = . blir . de dig underhållning. | - or Så långt den. frispråkige borg- : mästaren i i. Detroit. Det är ord och inga ' visor. Men hans märgfyllda ord finns inte” blott att läsa på iö- gonfallande plats i den stora" ame- rökanska ' bilstaden, "vi kan fi Nr dem : på mycket . närmare håll. Borgmästarens manifest. finns på ytterdörren till Stadsbiblioteket ' i Halmstad, där Idöt försetts med ru- briken: Ord.och i inga visor, — Jag lyfter ” på . hatten för : stadsbiblioteks .medige bibliotelka,- rie. Det behövs ganska mycket salt i wår tid. Saltet skyddar för för- - Tutbbnelse.' Saltet hör till sund livs= föring, 'Äwen 4 dryskoxann; as och kylskåpens tidsålder, " sk ”Ungdom med Mm ENN melskt mål onång och him. är vad vånt land i t . Å Å
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.