"ve - ten, som ' hette” "Källefallet,' å där ; > som dä nya området skiftades ut, |- Strid "Det war titet för tyst och smått i ev deras bodde! Det var alltså en vi- jökt och ekt avekåd för allmid. -. : "västerut, '& där fick. ja börja jobba ” nytt land fick tagas för dem som | men när vi kom fiam wa allt ner- "> .Snöat å gömt. Då första ja gjorde > desamma, ' blekfblå + ungdomens vår och han hade: in- 40. "glömt!" sitt” hemlands'+ ärliga i ; tagomål heller, ' Och "nu "var han "kommen ä famben viletigt . va «ter. ÅA" en hel trave syskon vå vi | Lördagen den 2 februari 1983 got ec Arv . sea Ka så srävde ja ut två stora | hålor od ett par. kullar, "den 4 Jena för djuren å den andra "för mej "själv, nätt å jämnt så stora som de behövdes, Nåra bräder för ingången å en'glugg för” slagsljuset var. hela byggnader ståten. . ” horn "Pat," irländaren, och "Andreas, norsken, mina närmaste” grennår, gjorde likadant åt sej '& sina djur. Och så va då bara 'vi tre där ute i ödemarken att börja med på ett område, som: snart 'skulle"'bli ett av onkel Sams rikaste farmaredi- strikt, Det var. vi tro, som var pi- Na var det över femtio”. år se-; dan EL: Jansen” såg sin hembygd sist, De flesta: av hans ungdoms- bekanta -var döda och inte kände han igen så wärst mycket av. den . trakt, som "han en gång lämnade i ungdomligt övermod' med häg- rande framtidsdrömmar om ' det stora landet där borta ändra si- dan Oceanen. Inte så, att det gått illa för Ed. ute i Staterna. Nej då, han hade en ilsken småländsk e- mnergi och var. svår 'att'böja, så han klarade sig galant genom. ek- luten, Och nu satt han henima i " byn igen, Eten, sjuttioårig och sil- vervit i huvudet, Men ögonen var kunt dem förlorade sig ett flit grenverk av tusen små rynkor. Ed bade fått amerikansk Ibusinessblick "och hans ansikte war yånkeeryn- kigt som en guttaperkamask.. Och så kunde han berätta : Nu skulle i alla fall Ed, och hans hustru, resa över till Staterna igen. latsidan då våren kom, Dä va bara att sätta. plogen 4 den” "feta jorden, I - där indianerna ' trampat "sina. sti- gar & haft sina, ; latmansfuffens för sej i' många herrans. år. För ena latoxar. ä dom; di där rödskinnen. Fast regeringen gav dem fyra dol- lers busheln för vetet” "de odlade å vi fick bara en, "brydde de sig inte den gamla hemmabyn” och därför hade en av byborna, en slälnting” o. skolkamrat” till: Ed.,: ställt. till en "titen feet för de båda ”evenskame- rikanerna, innan de reste tillbaka. Ed; själv var smålänning, men hans | ”.— hustru var - från Värmlands Vid 1 över ” bjubtio” års - ålder ' hade - det gamla paret gjort iden långa resan från Norra Dakota i Amerika "och hém för att ännu 'en' sista a i hans Kerndbygd. Ora "några dagar skulle de at bära över. Oceanen igen : a "och" boet Hill” Dakota, där - barnen mia; å när rödingarna for sög bm dä, wille. de genast komma åt eld- vattnet. När. inget annat” hjälpbe, " Gamle: Ed. Jansen talade" och de kom en. gammal hövding fram mä ” omira lyssnade "med stort intressé, : Gubben var lika pigg och kry som om ide. fick en: i slump. whisky,- så skulle "Pat "få hästen: så gött som te skänks, Dä wa en” fin affär för lå ivländaren, , kantänka,. å ”bytet blev |! snart gjort. Well: Pat kom över te mej Fram på” dagen: 3. grinade omm -hade' ett litet ställe'£ Värnamotralk- var inte födan-te en- halt bagge mer än vant fjärde 'år, som "dä het Men; ja tog tjänst ve sexton'åre]” ålder å när ja va tjugo hade jag s , 'lagt av te amerikabiljetten, ” Ch Så en" vacker 7 da” reste ja mä ön omgång kläder, : ett: 'torkat: får- "> Jår; å sex kaker bröd i kappsädken, var. allvar! på förde där. borta å jag nästan anade "va. dä var. frå" ga. om; När ja kom' fram Ae Pats en rätt bra häst å sa åt. Pat, satt läst lotedrag.' - Loe ljust & å klart så ja kunde se rakt in'i deras svarta; otäcka ögon, som stirrade Talct emot mej. ” : Just” då” begrep. ja inte va som flög i mej, men ja kom precis då flicka, hon, som sitter här bred- vid "mej nu. Min hustru hade ' sjuknat in i en farlig feber å nån läkare fanns, inte: på. många mil Så en da kom en å "dom där röd- ski: som ja klådde upp på Pats å tänka : på ett sh ål på Vät- namo 'marknad "en gång, som ja vatt mä om, å fidk en idé, Ä nu dra ni få höra på roligt. I fickan hade jag som alltid, min "gamla | sa mässingssnusdosa, å full mä snus var: den ock, Justament som. de -fem rödskinnen stod där åt stir- rade på. mej å antagligen kommit överens” em” å nå håret: å mej, steg VE; så dom alla såm gång å grep: "ätter knivarna”... Men då hade ja snusdosan i i nä ven och locket öppet. Och så svep- |. té ja. till längs efter raden mitt i ögonen på dem så varenda en fick ibåde . ögon; näsa, och mun fulla |med prima karlshamnssnus! a "Du 'milde ett sånt fräsande å ny- sande å fnysande 'som, där blev! "Å som på kommando lyfte alla fem nävarna te ögonen för å gno | väck enuset. "Då var det nd, Jan- Nn Som” passade på. Nu: era födfärgade”, vrakäng- E få känna på Edde Jo-. ;|nansköns julavett, , skrek" ja, å'så 1 gav. ja dom varsin mä snusdosan Jmäte å plngten så de Söp som ljus, dä innen” ja -orkade' börja 3 shurra runt, men sen stoppa ja ritten ' fic fat "i skanken : på södilin- bästen i i .luggen-å indianen i håret ä tågade telbaks te farmen. När ja |” å. körde? bort” mä stund och det drog ett "vemodigt skimmer « över hans barkade an- A— Men; Pat, sade ban och strök |G på den tiden. Sen tog ja ” Ma i; hela byket "LT Patsli - folk": och: församling,” i hem, och i främst den, som héter kärleken :— en kagge Karlshamnssnus och SeX- mö ton riksdaler" & kontanta .. pengar, Inte minns: ja nu precis hur lång tid dä-tog på sjön, men. två må- nader efter wi färmnat Sverige var ja i Minneapolis, där: ja hade. en släkting, A sen började” dä lilla röliga för Ed, Jansen som först, Dä va ett järnvägsbygge, som mpågidk Pat svästas a svära. och stöna som en' besatt Pat "bytt" sig te av idianrema” ”da- gen förut, medan fem stycken röda fulingar höll på att binda irlända- ren fast vid en påle... + — Va står: på, skrek ja å spar- kade te milt i högen, å nu, skä ni tro dä blev fart" i dom där, brons. "för en "dollar ' om ' dagen" Då va "mest irländare å svenskar | 'som. ar- betade me järlvägsbygget, &' ett ”hunidans liv va dä. Irlärdarna stal å slogs å barack: dåg H G fulla å de Men ers ve som gipsbilder ” i en rad Jock. stirra | sbåde' stark å seg den tiden, å om Py Pat var edan föstbunden ett 'år va ja bas för. ett "arbetslag äg å svor som han legat i.en å hade omtrent itne dollars om da- gen. I fem år höll ja på nvägsbygget,- -men, sen sluta ja opp. sinsemellan å pekade på sina långa 'konvkittel, 'Så började de å snattra : - ned en hastig rörelse över 'sitt skägg, honom, hittade ide död en dag tre år efteråt -ute på prärien. "Han, , var skjuten precis genom Eb å ingen annan ä indianer hade gjort det, Men ingen: Junde heller bevisa vem som skjutit. honom. Dä ä ettir stolt ”å hämndgirigt folk, dom där -|rödskinnen å säkert” kunde dom aldrig förgäta att ide: legat bundna i hans vagn och att han' yrkat på dödsstraff på. dem för bhäststöld. : — - Nå, visade aldrig de där röd- i skinnen sig mera på platsen sedan?, porde' én av lyssnarna. med ' ett bullrande 'skrakt. ; Men'dä va inte förrän flera- år efteråt, då ja byggt. mitt nya : -hus och, gift I mej — mä en värmlands- knivar å sen på mej. Dä- va mån- | Dä blov presidentekifte å dåliga ti- NN der för arbetarna, å en hel del löst folk strök omkring å åtog va som helst, «> ve : vv : Just lå spotdes då från rege- "ringen alt en ; Indtanrisarvation skulla flytktas "lngré nonrut å &å önskade. Dä va i Seven Hills, "å ja vär den Ende sventit, arm star kade mitt område där Ron var ”inländare å ä forskar. För å'shurd- ra dollars, som "ja samat från -Jämnägibyggot, köpts ja mej ett par häster, två kor å oa del red skap, Ragterri gok' åt te rocor, ro |. gishnaring Å ändra exprer, Alig gömmer da fö ja kora vu Då vå årot i Pokota; minns ja 2 da femtio år. ja bott där. vi ar- "betade cos fram ganom . mödri- vonna mid våra stackers djur å fick logxua i snön ett par:näbter. Radskapen å en del timmer å brä- der hade vi freict opp på hösten, 2 "I själ : öppna sitt get hjärta för det. vi "| bli en makt, en betvingande, nyc . | danande makt i samhälle och folk? nn rike bli rådande?” Ja, vad har du |28t göra, för att din del av ansva- - I Lämna all andlig pratsamhet och jav himmelrikets kraft, Se till, att utan att den blir en hjärtats för- TJ iröstan på Honom, vars kraft. kan v blir du också för var dag mer ge- .hemsyrad, mer helgad, men där- farm — dä wa själva hövdingen för resten, å hälsade må, Han ekulle te staden Bismarck. å sälja skinn, sa' han, men ja tror bara att han va ute å fäktade whisky. Well, den där hövdingen wa i alla fall likare än en doktor, för han kolkte en. sorts örter å gav min hustru så fon blev frisk om några dar. Då ville ja ge honom en belöning å då ska ni få höra va: han be- Da gärde. Jo, han ville ha — den där " I "trolleriapparaten”, som ja: gjorde dom blinda mä i striden på. ir- ländarens farm! Å då menade han förstås "min gamla småländska snus- dosa utå mässing mä spegel. i 10e- ket å möjeram! Här mände den gamle. pionjä- reh' sig mot ein hustru och sade med ett fint mil i sin «knipstuga smålänningsfysioriomi: vr — Kommer du ihåg dä, ,Anna, art ja" skänkte rödskinnet min snusdosa den gången. .Å sen spor- de ja att den gamle rödräven an- vände den hemma i stammen som en sorts avgud! Å om en tänker : rätt på saken va dä nock en sorts religion... som inte är främmande för, er här i gamla Sweden heller, För här har ni ju dyrkat snusdosan rätt så länge... «Den gamle emålänningen; 'pion- jären ute ifrån Staterna, hade be- 1 räblat en episod ur sitt nybyggareliv och åhörarna hade lyssnat med an- daft.» Snart ekulle' han och ' hans hustma ” resa över igen,: hem till det kand; där de levat mesta ti- den wav 'sitt liv. Och när de reste, hade .de tagit farväl av det gamla | moderlandet för. alltid. . Y "an « Nu kom Greta i dörren med sitt vedfång. Prästänkan vände i stäl- et sina blidker: åt hennes håll Hennes ögon smalnade, Och Greta blev stående på tröskeln, som om den gamlag blickar naglat henne där, alldeles som när en besvär- jare manar ett spöke i jorden. ” Ebt ögonblick såg det rent av ut som om pigan ämnade släppa hela vedfånget : handlöst och ta till flykten. Men ' så - rätade' flickan i stället på sig, drog ihop ögonbry- nen och gick förbi de främmande med sin ved, alltmedan hon gjorde en litet vårdslös nigning. Hon tra- vade veden; stack in näver mellan träna, sysslade med elddonet. He- la tiden följde prästänkan hennes rörelser, som om hon iakttagit ett "| farligt vilddjur. När Greta gått och stängt "dörren efter sig, bröt det löst, >- : — Är den” mäniskan' kvar här ännu? Det trodde jag ändå inte. : ”— "Hur så? frågade. Gustafva. Hennes vrede war väckt. Gummans chövlighet retade henne, och 'hon kände nu, abt när hennes piga an- greps av främmande; så var det på Gretas sida hon själv stod, : — Är 'det möjligt, att fru Lager- crantz inte har reda på vad detta är för sorts kvinna? ', — Hon har tjänt här i många år, sade Gustafva, — Hon är duktig att arbeta. Något annat har jag in- te brytt mig om att.ta reda på om henne, - » ;— Nänej. Sådana är väl unga fruar, nu till dags. Och i Halland är det kanske för resten. andra seder än häruppe hos oss, Val vet jag om det? Det enda jag vet är, att den där pigan är en sköka, Hon har varit dömd till kyrkeplikt för Himmelrikets nydanande, kraft, Överallt, Guds rike får kom- ma” in, där! adkommer - det en förvandling. ,. Om- f | genomgripande” dess spår. När det blir väckelse i É tan, ' se, då är Guds vilke för börjar” märkas, då werkar hinmel- rikets surdeg ibland oss. Men hur länge ekola” wi få vänita på denna äckel: " denna upp Guds rikes makt. och kraft? . Vad kommer det; sig att det förnimmes så föga. av ”döss verkningar å värl malt om så stora triumfer? Och varför spörjes så litet av Andens livgivande” kraft i" vårt lanid och våra samhällen? : idee Henrens. Han. som älv förde Guds rike till jorden. Han bjuder oss än oavbrutet och enträget "att. bli delaktiga . därav. Han will lägga sin surdeg i våra hjärtan, så att den skall: få utföra sitt omskapande verk därinné: Men hur många hjärtan får han nå? Till : | de", flesta. är . vägen spärrad av belåt och likgiltighet. Ty- värr är. det ofta så ställt även med dem, som wilja kallas kristna. De gälla för "att höra Guds rike till, men "sakna de rätta kännetecknen på att dess kraft har fått genom- tränga och betvinga dem. De' ha gudaktighetens sken men "försaka ' Vill du,' att himmelriket skall Väntar du på väckelsen? Då gör du lolct i att vända den, frågan mot. dig själv: ”Hur skall Guds ret må bli fylld? Börja med dig själv." Eller rättare: låt Kristus få börja sitt verk” också med dig. beställsamihet och se till, att. ditt hjärta blir öppnat och genomsyrat din kristendom. ej ' längre / endast är”ett utvärtes påhäng, en vacker dialekt, som du prålar med, ett hölje för uppblåst. andlig tomhet, fullkomnas i din svaghet: Låt Ho- nom ' få tillfälle att genom - Ordet nen ge' dig del av sin nådekraft o. låt så detta få ske dag för dag. Då vändelse och. helgelse så nämnes | else" av). SABBATSTANKAR - Text, Im årg. Matt EE 2 3 "Fred också mer till nytta. för Hans rikes tilllkommelse och : tilk slut: Mer mogen att skåda Guds rike i på oss din nådes , kraft. bev "0. | Förök vår tro, upplys wår själ Påbt helga ord att lära väl OR Giftomans' samtycke Av Ingrid Hesslander 0 ; "hor och stått i vapenhuset med ris i hand och axlarna bara, Det kan jag ta på min salighets ed, för det var i min mans församling : det skedde. Men fru Lagercrants viss- te kanske inte heller, att det finns något, som heter kyrkeplikt? - '— Jo, det har jag nog hört ta- las. om, men jag trodde den sor- tens straff blev borttaget 2adan för länge sen av salig kungen. - Detta svar "tycktes ytterligare reta Magna Britas svärmor. Hon suckade demonistrativt, + ==. — Ja tyvärr, så är det. Men jag skall säga frun, att min salig man, som var rätt herde, han följde me- ra sitt samvetes bud och gammal god sed än alla dessa mya påfund, Och ingen i hans församling hade något att invända, det kan jag tala om, .Den där jäntan hade inlåtit sig med en alldeles okänd karl — en sådan där silluppköpare var det. Och «den gången var hon ändå” ba- ra en femton, sexton år, Den stac- kars modern kom och grät och be- klagade sig för min salig man, Han förstod, att det var nödvändigt att ta till en skarp lut. Men sorgligt nog så visade det sig sedan, att den 'slynans sinne visst inte blivit böjt. - Gustafva satt tankfull. Prästän- kan "hade onekligen lyckats i sitt uppsåt att göra intryck på henne med sina avslöjanden, men alls in- te så som hon måste ha avsett. Den unga matmodern" kände sig benägen att se mycket mera för- stående på sin tjänarinna, när hon fått denna inblick i hennes öde. Kyrkoplikt — hon hade hört det ondat någon, gång, gamle Osbeck scha cm han talat om ett för läng- esedan övergivet barbari. Här ; (fanns alltså ex Kvinna — en ännu helt ung kvinna — wvilken själv gått igenom ”den skarpa luten”, som prästänkan behagat' uttrycka sig.” Man : kunde nog förstå, om hon: blivit så 'skållad äv den be- handlingen, att hon kunde bli hård och "fientlig mot människor. hela sibt liv sedam. Jag skall försöka vara så vänlig jag kan mot henne efter detta; beslöt sig Gustafva. - "Och still den-ssom-förrått.. Greta vände” hon” eg nu med en axel- rydkning « och mågra avfärdande vard: — Ack, det där hände ju för så längesedan, goda frun, Inte är det 'något att gräva upp nu. "Det Hände sig en morgon, då Ville. Västanvind. kom farande ö- ver Det var och : Saga av. Sven Martinson rackarstycke i i alla fall det där med att hjälpa Ma maskrosbarnen ut i solen sken. Fåglarna sjöng i alla snår och buskar, Ville Västanvind var på ett alldeles strålande humör. För kunde han vara något annat denma ' härliga morgon. Visserligen hade "Pappa - Västanvind förmanat honom abt vara snäll och inte hitta på rackerstycke, men. det hade Ville 'vedan glömt. Nu for Ville fram och visste inte riktigt vad han "skulle ta sig till Egentligen fanns det väl mycket han kunde hitta på, men idet var med Ville som med alla ändra, Då man kan göra mycket, vet man inte vad man skall. börja. H Och då, precis då I han kom far rande över den gröna ängen invid sjön, hörde han plötsligt någon To- pa. Ville stannade upp och yes nade. - - — Hallå! börde ban mågon ropa på nytt. .— Hallå! ropade Ville tillbaka, I samma ögonblick såg han vem det var som ropat. Det war Mamma Mackros. Hon såg så bekymrad ut att” Ville undrade vad som stod — Jag har väntat, ja riktigt längtat. efte? dig, sa Mamma Mask- ros. Tänk dig här står alla mina barn omkring mig och bara läng- tar att få fara ut i världen. Och här de stått SÅ länge så länge, suckade hon, Titta så söta de'är med sina luvor. Är de inte? . Och dot måste ju Ville hålla med om, fast han hade nog hört på an- nat håll wad Mamma Maskros barn kunde ställa till med då 'de flög åstad ut i vida världen, Men var- Fr inte hjälpa” Mamma Maskros "hon bad honom 'sa vackert. a om Pappa Västanvind hade vetat .. .. för var det” inte ett litet vv Visst ken jag hjälpa dig,'sa Ville, Vänta bara, co. - Så for han åstad bort till andra sidan av ängen. Där tog han sats och sedan skulle ni sett. Som ett vinande huj kom han farande, — Huvuiii, ropade han, och... Ja, . blev” inte Mamma' Maskros glad nu, så var det väl märkvär- digt. Alla maskrosbarnen flög upp i Juften och. det såg ut 'som ett moln nästan.” Mamma Maskros skrattade och Ville Västanvind skrattade. Det såg skojigt ut då alla de vita bollar- na . for åstad. Och längre och längre bort for. de. Snart kunde Mamma Maskros inte se något av alla sina bern. — Tack snälla ville, sa Mamma Maskros. : — Å, det var inget, ga Ville. Det var så roligt så. Men mer hann inte Ville säga innan han hörde mågot bakom sig. Och vem kom farande där om in- te Pappa Västanvind. — Vad har du nu ställt till med? frågade han och såg arg ut. — Inget farligt, sa Ville. Jag hjälpte (bara alla maskrosbarnen ut i vida världen. Det sågs så Kojigt ut.” — Har jag inte sagt ett du inte får, så" Pappa Västanvind. — Jo, sa Ville men detta Vara sista gången .. Då suckade Pappa "Västanvind [ for åstad. — För se pojkar, ; sa han, och suckade igen. Ty. så hade Ville eat varje är att detta var sista gången. : I ronlösa copper, hade visst nämnt dat, . men bara |” bort. till kaplansboställert : ett; slag. [rare än hon trott. fast, Tbesiuten ', att- fortsätta fönsö--.. ket. Hon 'vilé Greta skulle föstå, '- Joch nu war Så då förstår ni varför Pappa "Västanvind suckade, ” . > far för Guniman avbröt henne. . — Sa jag inte, att den onda ar- ten är kvar ihos henne och det 3 denna dag. Fru Lagercrantz skul bara veta... Jag råder fru Lager- crantz att syna den nog löna sig. Hon bet av en | sockerbit och tog kaffe ur den tunna, ö- ” som hon skickligt balanserade på tefatet. Gustafva sade i' likgiltigt hövlig ton: — Hur står det till med frun?. Jag hörde av Magna Baitay" attt vänken varit svår. | la frun att börja utbreda sig ö- ver sina många krämpor. Ingenting kunde behaga henne bättre För detta fick alla andra samtalsäm- nen vika.” När hon äntligen bröt tecken att börja hjälpa henne "med schalar och ytterskor, var det" fe- dan framemot middagstid. tog Gustafva brickan och gick ut i. kölvet.' Greta höll på att skura kokkärlen. SS — Denna gången hade - fått saffransbullarna så goda, Greta. Fruarna berömde dem riktigt, Jag åt med den här gamla dåliga bak- ugnen. Co. + —Ja, inte. vet jag, att jag gör nånting särskilt, svarade Greta u- rösten hördes, att hon nog tyckte ske bara så, att matmodern mindre märkte flickans butterhet nu, när hon ' riktigt kunde förklara - den. Hon fortsatte vänligt: ” vt — Baltzar och Sophie" skall också med. Så cm"du vill” vare ledig” o så eller fara nånstans. — Vart tror frun jag skulle far re? — Frågan kom snävt. H — Nä, jag blir nog kvar. här, om ja får. — Visst får du, ' Gustafva svarade milt, nästan ursäktande. Det skulle” säkert bli svårt att komma Greta nära, svå- attt hennes nya miatmor var hennes 'Söndagsmorgonen blev inte alls så vacker som de föregående -da- garna hade varit." Tunga ' svarta gång på gång <mattrade en, skur av regn eller hagel på taket. i hennes täckta vagn, så slapp hon ta mt' sin 'egen.' Redan: "före den ibtagsvägen. nedanför sätoriet. till sammen 'med Baltzar och Sophie. ; Barnen hade "fådt tillsägelse att vara tysta och snälla, tacka or- ta” två gånger av någonting, även om de blev bjudna "att göra det. Men 'redan' under de första minu- Baltzar såg sig ivrigt omkring. så snart han stigit in i salen. Ännu der den rödmålade Tjuskronan av trä, som hängde mer. från. mitten av ' taket, stod Pastorns mor och |tog högtidligt emot. Sonhustrun helgdagsklänning och med nack; . en ödmjukt böjd, såg mera ut, som på stället . för (dem bägge, drog han sin styv- fe i ärmen och försökte fånga nonnes Uppmärksamhet, Han hade (oppats - skräffa mågon pojke. att le- ka med på det främmande ställ Vv han besviken, . — Var är barnen? wiskade kh | Ä - halvhögt, Gustafva sökte tysta hor nom, Först hoppaides hon, en måtte ha hört hans inpass. ass, Men gjort det, så mycket snart. Med ett styng i pj tirnalde hon in i Magna ritas Sorgsna, tkelande Ögon. ens underligt Upplivad nt. Eon traktade Baltzar med en vänlighet, som hon sällan sösade på” | Mindreåriga, någa leverne lite närmare — det gkulle Detta war kignålen för den gam- upp och gav sin' svärdotter , ett N . Sedan . prästgårdsskjutsen - kört, > begriper rakt inte hur, du bär dig ' tan” attt vända. sig om. "Men på" ” 'om berömmet. Eller var: det:lan=" Men hon var . moln jagade fram” från” väster, 0. - Gustafva hade fått löfte att få - följa med 'inspelktorsfmm på, Ström utsatta tiden väntade hon vid av-- T dentligt: för allt de fick och inte' terna efter ankomsten still 7 Pastors- . bostället höll det: på att gå" galet,” var inte många gäster komna, Un- - vid hennes sida, i sin slitna svarta Få salar inna än som dry | Sedan. Baltzar . ordentligt böckat | Hennes gamla svälmor ' Såg med
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.