Lördagen den 16 fora” 1963 Av: "Kålle i "Mats Eskilsson i Liden "bade i alla dagar. varit en ”gudabenådsd optimist. Bekymmer och. otrevlig- . ligheter rann av honom som wat- tendrorpar på en gås och han fros- ” sade i önzsketankar och,dvaldes på solsidan i detta livet. Allting vände och vred han på, tills det såg ut att vara till hans egen fördel, men för det mesta räknade Mats kapi- talt fel. Det blev han inte" ledsen för, skyllde alltid på otur, om det gick galet, men 1 tappade aldrig sSu- gen. . > Nu skulle” man wäl. tro, okt. en sån karl eå småningom skulle kom- ma på grön kvist och få. det rik- -tigt bra, men; det var nog såå att Mats svävade för mycket i det blål|b och inte gärna sänkte sig så långt "ner mot jorden, att han stod med "båda benen stadigt i den krassa 0. hårda: kampen för brödfödan. ; : Sitt äktenskap räknade han ock- så uti förväg. Han ekulle gifta sig ” rikt, bestämde han och hellre ta "en ful flicka med pengar än en vacker utan, Men även där spelade ödet honorå., (ett spratt. Just som han gick och bespetsade sig på att fria till en gammal ungmö med några tusen i hemgift, råkade han "aut för en "yngre och, fagrare, men utan -jordiska : ägodelar, Kärlek tv I Dalen” [på att gräva. en " avloppekanal: ute på sin mosse; bryta högra armén och blev. aldrig stark i den mer. [Av hela ;det. hägrande , företaget med mossodlingen; som" skulle ge så räka skördar, finns bara ett halvt igenrasat dike. Mer blev det inte, Mats i Lidentappade emellertid aldrig humöret -och' fortsatte - ett hoppas och tro” och beräkna i förs väg, Mitt i'all sin fattigdom kände han sig som en rik karl och glöm- de aldrig att skryta över det hel- ler. Och så småningom fick han det Litet elaka, men rätt så betecknan- de öknamnet ”Rike-Mats”. överallt Folk hade roligt. är "hans: oför- liga och "skämt | arna fAv Kyrkoadjunkt Eric ec Sidung, Östersuntd, Hänösands stift." I, Utsändandet.. ligen ointressanta. Om där inte finns; deras namn som .vi kän- ner; förfäder, vänner; närståen- de. Främmande namn i en främ- mande tid lämnar oss oberörda. Vi ögnar igenom, går förbi, blir Ibräkade av dem som inte an går oa, Uppräkninger: på. Jesu första sändebud är en spännamde läs- ning. Bakom namnen bor män- niskor. Inte: anonyma gestalter, som. levde för längesedan. Män- "] niskor, personer med bestämda och karaktärsdrag. le gärna om honom: Mats var som ett barn i sin'goda tro på lycka här i livet, trofs att den ena motgången . efter den andra drabbade honom. :. Han var precis som den där man- nen som räknade ut vad han skul- le göra med högsta vinsten på sin lottsedel. För dat första skulle han köpa” det och för. det andra det, I och en del pengar skulle han skän- ka bort åt de" fattiga. Och så blev lolttsedel UtetT Med ål [blev "det allt fattigare och beky för Mats i var starkare än pengarna ock Mats gifte sig med den fagra. istället, Likadant vär det när han köpte det lilla stället, där han; bott ett. helt liv. «> : Liden ' lg i en utkant av byn och var långt ifrån någon av de fetare bitarna I odlingsväg, men se, Mais han hade sina beräkningar. Det höll på att stakas ut en stor stråkväg 4. orten, och efter det ” första förslaget ' skulle den nya , vägen komma att skära rakt ige- nom Lidens ägor, Det var vid den tiden Mats Eskilsson war nygift o. funderade på. att a sig ett eget hem." ee Han kadfado sig lån och "gick stad och "köpte Liden. för tolv tu- sen kronor. När. folk sade till' hor |A nom att. han förköpt' 'sig och ' att stället inte war, värt "mer än på sin höjd 7—8.000 kronor, bara ek fade Mats... >. | — Vänta nå bara, (så han, så ska | "mi få so, Jag har nog räknat ut i förväg att dä ä pengar att förtjäna på den 'alfären, Den nya wägen kommer ' ju att skära rakt genom ägomå, & om 'ja inte? räknat fel; |. kommer" då. & bli både: arbetsför- tjänder” å jordlösan. Då klipper jag nog minst ytiotusen knonor FT förtjänst, Se, Mats Eskilsson ä inte " så :dum han; som ni tror, å vet å 60: lite framåt å räkna ut vad som > btint, Och han kände sig redan i " leken = räckta, , andanom som en rik man och njöt Ne "och skröt om sin ta tur och sitt goda förutsvende, > - : Men Mats hade inte väl dlyttat in I sitt nya hem förrän det blev klart att wägen skulle ta en an- nan sträckning och så var den: ul > lusionen borta med vinden. . +. " När folk beklegade honom, slog han bara ut med handen och sa-' de: = Strunt 1 dä ,go vänner, Nu ä ja glad att inte vägen kom åt dä här hållet, Den hade ju rakt för- > därvat ägoma &å klippt å dom på "> mitten. Nä, nu ska ja istället odla ” råkade Mats en slag, di opp don” stora ' mossen å ta fina skördar där. Ja har. beräknat att om tio år ska ja kunna få en skörd där för många tusen om året. Vän= ta bara ska ni få se va Mats i Li- dena ska hinna utränua Så länge de war nygifta och kär- tolererade - Mats' hustvu gn makes skryt och till o. mad emittades av hans förhopao- ningafulla syn på sFt möjligt. | — Vänta du bara, Britta lilla, kunde han säga. Bara barnen vuxt opp, både pojkarna och fi så kan vi få hjälv å den i " arbate, I kan pojkarna Kttpo m>j mä mossodYrgen & fiförn Ceci mä husilt. | Men då farNio fusken ho- nom mit uta Povel, kand det första lt HA ÖR Sant] Liden. Biter. .många- års sjuklighet dog höstrun Coch ve liten tid nare måste det lilla 'vanskötta stäl-' Jet gå tinder klubban. Mats flyttade lika krytt saa fog 'bra. han. hade det på alla sätt, Han var allt fort- farande» Rilce-Mats i i all sin fattig- ”— "Aldrig kunde en räknat ut alt fen skulle få dä så bra på gam- ladar, sade han. Egen stuga å bra pension å elippa å uträtta ett dykt; Undras vem som har dä, bättre. ve "Men "när "såväl Mats. som hans jag honorni där och fann, att |: ryktet ån inte överdrivit, Han käppa- handon” omkring: sig: Här: bör: en "someni prins, ska ja här, alltid haft det bra här 4. men aldrig så bra.som nu: Min se, dä hade ja liksom beräknat i för- De -båda” villaägarna som diska? terade sin grannar; Den” ene .sadet : — Är det den där som är så lång? — Det vet jag inte. Jag har-ald- rie sett honom stå upp: - . ÖMSKAKAS: i ue '— Men Kalle, vad gör du?;'sa modern till sin lille son som hop- pade upp och ned på köksgolvet.. — Jo, jag tog: lite hostmedicin, och det står-på flaskan att den det: aldrig av att- hän köpte Hågon delrycklig, som måste få' buds « ”Himmelriket är, nära”, som vi. Där är Petrus. "Hetsporren som har. nära dill bekännelse och förnekelse, Nära till: örfil och ånger. Livfull, opålitlig, en- tusiastik och lätt modfälld. To- mas, den tvehågsne. Reålisten, wverklighetsmänniskan, Som . vill se och känna själv, innan han kan | Itrio. Johannes den: unge. Vek;: älsklig, inåtvänd. Matteus. F, d, egoisten som blir evange- Och alla. de andra, BL' a. hål” Judas,” förrädaren. människör. : personer I från ändra städer. Her- ren nämner Idig 'o. mig vid namn. info oss... Frågar inte edter våra ” resurser. Inte efter våra "invändningar, Han sänder nu . Sätt in” didt namn i stället : för E Ffa punkternal , pe "I "Uppdraget. De första tolv, skickades "först till de närmaste städerna, till ide närmaste husen, till de närmaste människorna, ”Till de förlorade av Isråels" hus”. Guds uppdrag är allbså inte allt långt bont, Inte till Hjärnan ort. Men till de för- på andia ? sidan gatan. - Bakom” dörren. mittemot sitter någor', förlovad, bortglömd, '0- OK EKO | : erfarenhet av att fiskegarn kan Utsändandeg "gäller fortfarande = ” Enskilda, : som: av |.« .Hergen: Skickas iväg: Inte namn | lösa 3 > gestalter, ; Inte.. anenyma |.” ET nm. Utrustningen. ” När Konungarnas Konung skickar - ut sirna- sändebud till det väldigaste-av alla företag; rustar han dem inte med valu- ta. Istället varnar han fön lö- negriadstänkande och ekonomisk spekulation. Han vet att ränseln kan tynga och hindra. Att re- servfonden kan vara en börda i stället för en resurs. Han har fånga yrkesmiannen. Finansman- nen bir inlåst i sött kassavalv. Sändebudets "utrustning heter tro, lydnad "mot uppdragsgiva- ren, samninig, frimodighet, uthål lighet. | Apost jeln Paulus "har i brevet till Bfesus skrivit sändebudets utnustningslista. "Den är fortfa- rande" aktuell, Den är fullstän- dig o. tillräcklig. Tågen alltså på eder hela" Guds” vapenrust> nling. Panningen, . Rättfärdighe- tens pansar. ' Beredvilligheten. Trons sköld, Frälsningens hjälm, Andens svärd, : ” Text: Matt. 10: 215 2 ' Med pälsen över skuldrorna a Av v Ingrid Hesslander es kande efter den kvava luften inom-, hus. Amång ö- eti flor kring håret smög hon sig ut genom förstugudörren. Därute var det redan kolmörkt. Med flic- kans lilla kalla hand & sin trevade sig Gustafva mellan vande sig h gon vid mörkret, så att hon inte längre fann det så ogenomträngligt. Hoa kunde urskilja ett par figurer, som långsamt närmade sig tvärs na bort mot klungan av gamla för- fallna uthus. Hon mindes sin egen barndoms fasa för epeditioner som denna? för Ile stora råttorna, som härjade i uthusen, för risken att någon elak människa skulle stå på lur fbelom en knut för att skräm- ma" eller läga haspen på utifrån i ett anfall av ont skämtlynne. Hon mindes 'spökrädslan och den yttersta fasan för att stiga miste i mörkret och gå en förfärlig under- gång till mötes i bottenlöst trädk. — Var inte rädd, viskade hon, när de mått fram till hemlighusets trappa. — Jag skall stanna här nedanför, till dess du är färdig. ' Sophie ' gav hennes ' hanid en tacksam ftrycknijag odh' försvann. Själv. gick Gustafva ett par slag | | fram och stillbaka wid uthusen, Här luktade jord och djur. Men trots ust nu var: det ganska lite” gär ter på serveringen, men servi- trisen som kom fram och pratade med dem upplygte dem iom. att detta kaféet brukade wara ganska livligt frekwventerat, 2 — Vi har:en gästbok som gäs- terna brukar skriva sina namn i. Jag skall lägga fram den gå att ä- ven ni kan skriva i den sade ser- vitrisen och log. De” njöt ' av till- varon och med att wara tillsammans |. igen efter så många års skilsmässa, De war hungriga och beställde" där- fn in: ytterligare en omgång vårt. "De sjuka, de orena, de plågar de behöver vi inte'gå till U-land för att finna, Uppdraget för Jesu älka: idem: som; är ocg närmast, Efterhänd vidgar sig uppgiften. 3 Eller är det världen som krym- per? Del. dröjde bara tre år in- nan,' Jesus vidgade - uppdraget till avt gälla hela världen: ”Gån ut och :gören alla” folk till: mina lärljungar”. er Den som tar emot hans upp- årag i denna tid skall också fin. na-huf uppgiften växer, I rymdi färdernos tid upplever vi påtag- ligt; hur 'de som behöver vårt bistånd, vår förståelse, vår pre- dikan kommer oss allt närmare oavsedt avstånd i kilometer och kultur, i hudfärg och levnads- standand.'; 1" denna tid, då him- lakropparna.. kommiar oss när- maréö är uppdraget detsamma för Jesu ”. sändebud; "at ' repetera ska omskakas väl, och det slöma de jag, a Hans" eviga budtkep, att HIM- sändebud är att ingripa, hjälpa, le : med en köpp hett > kaffe smakade det, ut- märkt. De tittade en stund i gäst- boken och båda kände de igen fle- ra, namn. Så -Plitade de ned; sina un Tack för. Kaffet! sade Ha « o. log när: de” "reste sig.; "Det är jag som Sol täcka. Det var så roligt ett bjuda ut dig och få en stunds trevligt sällskap, Det ver "längesedan vi sist "hade en sådan här trevlig dag tillsam- mans. Nu får det allt bli lite of- tare sade Erik "och log" kärleks- fullt mot Elsa. 13 :: Hon log' tillbaka med en" lätt rodnad på kinderna, De satt så en stund och såg på varandra var Oo. én i sina: tankar! ” Elca bröt -så "plötsligt: upp "och förde stolen under bordet med ett skrapande ljud. De började vandra nedåt sluttningen mot den parlke- rade bilen igen. Erik tog ett sta- digt "tag i Elsas hand, Hon hade svårt att gå nedför den ftranta sluttningen i de högklackade skor- na. Rätt 'vad det var så snubblade : MELRIKET ÄR NÄRA. . hon och föll handlöst i Eriks famn. ren — Ja, du ring å röner Möts, | fe har sv rejält å ta cd — Ja avle Mats och ku de ag i bakom övat, DG kan du ha rätt i rita Köa Mon om Herren inte välsigsar bss mä nåra barn, så ha vi bara oss själva å sörja för. ” . Hustrun had: emellertid gissat rätt. Mats i Liden och hans maka "fick aldrig. några barn. Däremot sand över ” Rödbybavn— Prygarden beräknas bli färdig sonmaren detta år. Puttgarden på ön Fehmarns nordliga udd : den tyska sidan. Vid Grossen- å ban höll an I + sundet: och över denna bro - ss 2 ågollinj en Danmårk—Tysks blir den nya, färjehamnen ' på ' i Fe -DANMARK-VÄSTTYSKLAND : ”Liöbeck till Puttgarden. Sträc- -kan Grossenbrode—Puttgarden är 19 km lång. I Puttgarden är arbetena på den nya ban- gården långt framskridna, Det blir sammanlagt 22 km järn- ' . vägsspår och 150 växlar, Vår SA "bild. visar bangården under bygget just nu: till vänster plattform I som är nästan fär- digställd, bakom den syns sta- tionsbyggnaden, i bakgrunden och till höger Östersjön. . Erik fångade upp henne" men de blev ' stående i samma” ställning. Plöjligt tryckte Erik sina "läppar ot hennes i en warm och inner: lig kyss. Hoa gjorde inget mot- stånd utan lät det ske, Innerst in- ne älskade hon Erik ännu och det nande, såg de in i varandras ögon och 10g mot varandra: 4 — Det war allt tur jag tog emot dig i i fallet; ennars kanske du hade rullat utför berget. ” : Snart var de nere: på sägen igen och det dröjde inte länge: "förrän bilen rullade ut på vägbanan.” De betraktade iden bedårande uti sikten 'på färden och :lät tankarna” fritt löpa. Elsa funderade. över o- lika : problem som "susade "i hen- nes hjärta, Människorna vet så li- te om vår tid tänkte hon, Vi vet är det kanske bäst att ta en dag i sänder och-sta den som den kom- mer, Hon drog en djup suck och Erik" undrade varför. "Snart är det höst igen sade hön med dyster: stämma; Året går så, svindlande fort. ” Mill — Efter höst och winter kommer åter en vår och ännu en' sommar Elsa lilla tröstade Erik henne. Det skall vara vår ”Vår” vär nästa gång. an” 108” så ” färleksfullt mot henne: som log tillbaka och tit- tade" honom djupt i: ögonen, där kar. Kanske menade, han en före- ning dem. emellan nu' på äldre da- gar. Hon kände sig så 'outsägligt lycklig i denna stund. Att få vand- rar vid Eriks sida hade hon drömt om i. många år. Kanske det nu skulle bli verklighet. Hennes öde ville väl så då. -« ; "De närmade sig åter > Storköping och -kom strax än i, den, livliga trafiken på de små trånga gatorna, Erik svängde ner på en mindre ga- ta som war mycket trafikerad och vidare" ned på en r lats inte vad som skall 'hända. Därför - hon kunde läsa "hans wackra tan- |' över gi LL Snart var de så nära, att hon kunde" höra deras wiskande röster och Tasslet av grus under deras fötter. Hon hade ingen lust att bli: sedd härute och! smög Någon ryckte i hemlighusets dörr, och genom stillheten kunde hon alldeles tydligt uppfatta en röst, som hon kände igen som än- kepastorskans, : — Är mågon därinne? "Ett lätt buller hördes inifrån, — Vi väntar väl här, svarade ou en annan röst i mörkret. Några ö- gonlblick var det tyst. Sedan hör- des den främmande stämman igen, ivrig ' som vore den angelägen att så fort som möjligt återknyta trå- den i ett nyss avbrutet samtal: — Såå, det menar syster verke- ligen? Var någonstans är hon kom= men ifrån egentligen den där. män- niskan? > Gustafva stod orörlig. Im aning eller en' ingivelse långt mer än något å det sagda hade plötsligt övertygat henne om ätt det var hennes egen person de där båda höll på att dryfta, Hennes första "Jimpuls var att påkalla deras upp- märksamhet .på något sätt, så att de tvangs övergå till något annat samtalsämne. - Men hon stannade kvar: Nästan varje människa före- nar en oemotståndlig nyfikenhet med den. känsla, av obehag det alltid måste bereda en att få höra andras 'oförbehållsamma - mening om en själv. Hon hade ju redan förut ibland undrat över den avog- het traktens fruntimmer: visat henne, Nu skulle den. kanske få sin förklaring. >. Prästänkan harklade sig. Hennes svar kom i en mycket högljudd Oo. tydlig viskning. — > 3 — Hennes far lär ha en "gård någongtans i Halland. Men di sä- ger, att han eka ha varit mycket mot 'på det här giftermålet. Det att hon var tvungen att rymma med Lagerorantzen. le har jag också hört, ” De ivrigt viskande rösterna hade blivit. allt ljudligare. Gustafva hade inte någon känsla av att lyssna i intill väggen och sökt att uppfåriga varje ord, så snart hon förstått, att samtalet rörde sig 'om henne själv. Nu fidk hon med ens ett infall o. finns fill och med di som påstår, I — Ja, vet syster, något ”eådant | - ne "Solen går, upp Kl. TA och smyg. Hon hade tryckt: sig hårt] ” på Sophie” Det sc inte an, att Sophie satt däruppe och kanske fick höra dem säga mnågot elakt om hennts far. De hade 'ju inte wett eller skam i kroppen, de lade nan hon ännu hunnit besluta! sig för hur hon skulle göra, hördes på nytt, den - gamla . prästänkans röst. T — Kanske den där nippertippan helt simpelt fått rymma" för: att oachera , ett snedsteg. , Vet, syster, henne tror jag om wad som. helst. Den som inte bryr sig ett witten om att hålla uppe tukt och äro" hos sitt husfolk; den har väl inte fent — Menar syster att... lera Rösten sänktes helt förskrädkt till en wiskning. En kvist hade "knäckts under Gustafvas fot; ljudet kom som en Imall i. tystnaden. - Med knutna händer och heta kinder stod den unga kvinnan färdig att rusa fram och försvara sig, Som de, kun- de ljuga, dessa gemena... Mörk- ret framför henne genomkorsades av röda blixtar; det' var hennes vrede som, kom dem att flamma. Sophie tänkte hon inte. Jängre på. Deb var hon' själv som förorättad, el blick alldeles orörlig igen,. klämd återhållen andedräkt. Vad som kom henne att stanna misste hon inte själv — kanske en undermedveten . lust att tvärs genom alla” lögnerna ändå 'får höra" något s som var sari- ning. . ———— ja, och kan syster fnka' den slinkan, trots allt vad jag hade sagt. Syster kan aldrig. tänka. sig, vad sådana där små fruar avstånd ävlas att vara fria och toleranta, som de kallar det, numera ,;. förstås den där Bonaparte... Men jag kan just undra, vad hon skulle i I gjort. för min, "om "jag tält om för henne vad jag råkar veta om: La- gercrantzen. och "den däri. — Vad då? ve inte visste, vem iden tillhörde, dar- rade av upphetsad > nyfikenhet, | -( Forts. ) ned ky 17.10. IT morgon ; ALEXANDRA: : 'Solén | går: upp” kl. 142" och ned kl. 17.12, På. måndag. FRIDA kliva fram" mitt för näsan på de bägge ekvallersystrarna och ropa - Solen” går upp kl; 139: och ned kl. 17.14. Jag är nästan säker på att ett | skorstenstroll bor i mitt hus, Ibland hör jag nämligen, någon springa upp och ned i skorstenen. Ett: par gånger har jag också hört någon sjunga med dov och mullrande röst, För inte är det väl bara vinden ecm viner i skorstenspipan ,:,; te kan vinden vina så här. Jag är ett litet skorstenstrolk liten och trind som en boll en boll som studsar upp och ned Erik steg ur bilen och förklarade för Elsa, att han bara skulle gå bort till blomsteraffären : och in? emdlå en bukett rosor. ,— De ekall vi ha på bordet i kväll när vi går på Astrad. » De tog vägen om restaurangen och passade på att beställa bord och samtidigt få satt rosorna i vat- ten. - - De hade” ännu lite tid på sig o. Erik föreslog att de dvulle ta en Eten promenad. Solen hade bör- -|jat dala och det såg ut att bli en ' LIVSTRÖTT. . En försäljare i stjärnklass hade — trots allt — tröttnat på livet och bestämt sig för att göra slut på det, Fen hata Kklörrmnat upp på ett broräcke och stod just -i be- gropp att hoppa, då en polis up- penbarede sig, ”Hallå där!” skrek polisen. ”Det där får ni inte göra!” Varför inte det då? genmälde försäljaren. Efter några minuter hoppade båda två två. Nykter unge ungdom - framtidsungdom "IJo, äter sot, ” i rökgå = det är min sed och jag trivs så bra = hurra, hurra .. Någon gån a när jag stått ute i trädgå.don har jag ett två öron liksom ktidka upp ur skorstenen, riktga dfeddermusöron må . jag säga, ecm gnat dykt nar igen, Jeg vill ebsolut inte ati någon ska se mej. för jag är <å bk vill helst blot i smyg sköta mist. Låt mej bara vara i | fred allt'd vara i fred Ofta tänker jag på skorstentrol- 12. Rädigt myfiken ibland måste jag odlänna. Into bara hur han sar ut och vad han gör. Man måste ju äta något och dricka, Jo visst, jag har satt fram mat vid kami- nen och i den öppna spissn men aldrig. har något blivit rört. Äter han ingenting alls? . Frukost middag, kvällsmat för ett skorstenstroll? | . . En kväll när jag skulle se på TV blev jag inte riktigt klok på "| frågar mig mera om honom — Skorstensirollet : i 5 Saga av Lars Sjöholm. apparaten. : Bilderna hopparde upp, och ned i ett sträck och över, hela rutan” flimmade: det, Hur jag än vred på knapparna blev det inte bättre." Då gick jag ut för att se på masten, >. - Något underligt satt där uppe. Men... det war: ju kväll och näs- tan mörkt ute så det war verkligen svårt att se — först tyckte, jag det gåg ut som en uggla, då .. : Jag hungrar snart ihjäl. man mår absolut inte väl : av «att inte äta en smula — : och i pannan har jag en ibula sålt är sotarens fel.. boet Tur förstås att man ännu är hel den" sataren ., .- vo! allt är hans tell | Då blev jag mycket ledsen. För skorstentrollet, nu hade all sot för- svunnit från rökgången så abt han inte hade någonting att äta och rens lod i huvudet. Gonast gick jag in och satte eld i kaminen. Så fort elden flaammat upp gick jag åter ut i trädgården och då såg jag — precis när rö- ken trängde upp ur skorstenen heppada' krumeluren ned från TV- masten. och försvann i . Skorstens= röken, ' Det kan omöjligen wara någon tit däruppe. Jag har alltså sett ho- nom men vet ändå inte riktigt hur han ser ut. Det är ingen idé att du för jag har berättat : Absolut - allt. vad jag vet om honom : ju inte band på sig alls, Men :in= . Och ändå stod'hon i nästa ögon- - intill brädväggen och lyssnade med " sig, hon' stod där och försvarade . Det | Rösten, om vilken osa ännu . ett par dagar seden hade sotaren ' varit hemma hos mig. . Stackars : tydligen hade han också fått sota ' annan än skorstenstrollet som sut- ' I
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.