i ” Fördagen den 2 februari 1903: På, marken ligger « snön vit, "och ) solen lyser. på den; var den på sin låga; bana kan: nå. Kylan håller sej mellan 10—15”. Sedan den våd- liga: stormen" måndagen och tisda- gen den 14. och 15 har: jag ”hygg- ligt varmt: härinne, och. i fagårn hos kor och höns står ett "dektriskt » element, : Awvloppet ' var - stopp . enn dag, "men det kom inte oväntat; på många andra ' "ställen hade ledning- . arna frusit långt tidigare, Kan nå- gon minnas sig ha upplevt en'så'j « kall och regnig solfaltig sommar » och "höst. som i fjor? Jag nämner - det" för jämförelses skull. Ken nå "gon! minnas sig ha upplevt en så- "dan; vinter som den vi nu har? In- te jag halla fall Sedan den första, . snön kom" den: 14: december har 1 den. legat kvar, med en: liten ök ' ning emellanåt sakta och stilla kom: den ' från” början, ” och så rnjukt Oo hux !fläx”.18”—20 Anda vintrar "och andra jular har det gärna bru- )1 kat blåsa så snön farit hit och dit, men denna vinter ” Neger. den kwar, tung så jag har inte förr sett ma- I; ken, och tjockare: och tyngre blev den dag för. dag: När solen så vid upp<-;och : nedgång. lyste" röd, "och - . kastade sitt eken på de'rimfrost- NE tyngda 'grenarna,'. då var; det. så grannt så det går då inte att i ord js beskriva. Om hela' nätterna "lyste "månen över. snövidderna ....s Men så den 14 jan, .kom stormen; 'så hård och genomträngande eå den gick in överallt, och alla människor frös. Stackars dom som är på sjön, bland snö och is. Gott att det vart lugnt igen: Jag trivs inte i blåsvä- ]'ma, der. FEN garomalt "ordstäv jag kom- mer» ihåg tät: -”Lugnt. vär åå tåligt folk, e så' gott å dras mä” Hur länge -skall dena hårda vinter. va- "ra Här snart skall man kunna gå "på barrfark. Hur snert skall man ' kuna gå ut och räfsa funt knu- tama och hitta snödroppar under . rabattens granris. Hur snart skall man. kunna gå.barfotad; och höra | sej " göken... Mina tankar gå till mind ” ungdomsår, när det ofta & den Kila ensliga byn kunde 'wvara ganska JAG SATTE GLASÖGON PÅ MIN NÄSA; MEN INTE DENNA" GÅNG FÖR ATT LÄS, > JAG TÄNKTE SKRIVA EN:LITEN SPALT, "OM VINTERVÄDRET SOM ÄR SÅ KALLT, "- . OCH KAN JAG BARA KOMMA I ”GÄNGA”, SA; BLIR DET KANSKE 0; SAKER, MÅNGA, då fick jag älla mej väl med djuren; hästar" na, korna - och. "kalvarna; "Särskilt god vän blev" jag. smed. de nykal- vade kvigoma, dem. som Jag. varit samheten: och nyttan men för, nö- jeg" skäll. och gom. sällskap, De är våra” "kissar. Den ene är "född på gården”, , . mindre "än ett år gam- mal,” är grårandig och. heter ”Hopp- . Han. surrar 'som den. värste plongocke "söt och ”smelksam, men farligt. kvick bill att: "mybtjä klorna om han, blir ivrig eller ner- vös. Den andre. är kritvit och glänsande svart. Han, heter, ”Pytt- nat ställe, när vår egen kabtmamn- idigt på sommaren, en "natt blivit ”frånrövad "sin egen / unge, |” Fosberbarn alltså, och" en ”sändeles” kätlt,: söm kan ”emelcas' :som -.en barnunge, men nästan! nästan "ald- rig tar fill kloma.: En gång i-hös- tas blev jag "rädd att han skulle bli rävmat. Vår dotter brukar gå ut och gå i skogen, och hade, som hor ofta gör, tagit kattungen "med . Undér det hon satt och vila tt slag,' hade" katten försvunnit, och kom inte med hem. När hon hemkommen "omtalade försvinnan= Mn HUDAR NNE IN "MEMORIAM | SJUNG NU EN SÄNG OM DIN KÄRA > DRÖM DIG TILLBAKA IGEN 7 : + MINNS ATT HON AN ÄR DIG NÄRA : TROFASTA VÄN I oc on i I VINDEN VILL HON DIG SMEKA I FAGELSANG GOMS HENNES ROST I OGAT:AV BLOMMAN.DEN VEKA : . st bu SER HENNES BILD OCH FÅR TRÖST. "., SASOM DIN "Du AR INTE ENSAM I VÄRLDEN ' » DIN KÄRA VID SIDAN ÄN GAR - : OCH: VAR DU VÄL-AN STÄLLER FÄRDEN. i I DROMMEN HON STÄNDIGT DIG NÄR ” ”TALLT DET SOM LEKER OCH. BLOMMAR : + I ALLT DET SOM GOMMER BEHAG . « HON FINNS IsDIN DROMDA SOMMAR " ”.: I HELG OCH g VARDAGELAG, "> . i Maman SABBAT Omnian Äv kyrkoherde Gunnar ”Lönroth, > Burs, Visby stift.” DE SOM GÅ MED JESUS. Vi se en liten grupp på väg upp till Jerusalem, Sannerli> Igen en ”världshistorisk grupp” Jesus gick före, lärjungarna och [några andra gingo efter. På samma lekamliga sätt som de fördta lärjungarna kunna väl .Jicke mutidens lärjungar få gå med Jesus. Och ändå både kun- Ino och få, ja måste, Jesu lär- jungar i den dag som är på ett fullt verkligt sätt gå, med Jesus och följa. honom efter så myc- kot. verkligare' som der andliga her större sanning öch verklig- het än det' lekamliga eller vår upptelstning av: det lekamliga, » De, .som gå: med. Jesus, Zz med en frälsare, som varit en .|lidanide frälsare, och de få självå lida med Honom. Så till vida sy- nes ju icke sällskapet med ho- -jnlom vara inbjudande, Och 'lik- väl aldrig en saligare inbjudning utgått i världen, än evangeliets / inbjudning "till oss alla att följa Jesus. Lärjungarna fingo själva lida för sin Herre' och «— på en mär "och 'frånsetit dessutom för- däädaren — dö för honom. Även -en- nutida . lärjunge får sidt lidande att: bäna i samband med sitt lärjungaskap. Det. han får: lida för Jesus är hans kors. En kristens "kors är inbegreppet av allt det, som "en kristen får lida," därför” alb ”han' går med UNNA NANG STANKAR: Jesus. - giv gåendet med Jesus? De, som gå med Jesus, gå, trots allt, mel lätta steg, ty de bära idke längre på bördan av sina synder, Den : kördan bär - Han tog" den med Jupp. på sitt kors,0. bar så bönt den. Det var så, han framför allt tjänade oss. Detta var det, som låg däri, att kpn > 'gav sitt. liv. till lösen för |många.” De som gå med Jesus och tro syndernas förlåtelse go- nom honom, de äro andligen fria, fria från syndens gkuld och dom och makt. '— Skulle då de icke hava lärt. gång? . De 'som' gå med Jesus "kom- ma; omsider med honom” fram till det himmelska Jerusalem. + En. Jesu ' lärjunge och: efter- följare. vandrar icke såsom mot något ovisst. Han vet, vart har går. Han har sått ansikte ”med- vetet vänt, mot staden .med del” gyllene gatorna och pärleporbar- nia-— bilder av. det evigas rike- dom 0. fullkomlighet, Gud. har bestämt en salig lott . vid :Je- sö sida åt dem, vilka. här tro- get följt, honom. . Dessa äno de utvalda, och om : dem är: det, Jesus säger. de orden: ”Plat- sen. på min högra sida och plat- sen på. min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva utan de: skola, tillfalla. dem,. för vilka så är bestämt”... ; ae "Går "du "med "Jesus? a det; då "får du & gång kommia . Sedan snön fallit, är det för , | många roligt att gå ut i markerna ; | och se efter vad som rört sig ute i dem.” Så det behöver inte betyda att det är, slut med besöken ute i vilda förekommer, talrikt eller, om I det är ont) af om, vilt å i | imarkema, samtidigt kan man se om markerna! har” många skadedjur, Dessutom : kan” "man" få en -massa intressanta uppgifter . om, de vilda djurens liv, .| som eljest. hade undgått, som om man "stannat hemma. , "Det är" en fest att komma ut i markerna under sådana 'snöda- . gar. | Ängärnas wissna. gräs och åk- rarnas 'svartgrå plöjen ha plötsligt dragits över. av ett dunigt mjukt täcke, som i solens "sken är så vit och” ren; att det gör ont i ögonen av att se på den; och de förut kala och livlösa lövträden ha blivit. vac- kert Jummiga — och "efter ett stilla snöfall vär. det, som om de; återfått något av. vårens uppigga liv. Den |” turniga och. durstämda ”gråheten - är försvunnen som genom. ett troll- slag, framför oss ligger vinternmed dess -- renhet, » friskhhet - "och ' 'flam- serdt "något : morrsken, .men vintern har varit desto kallare, : "En, rundbur genom markerna en sådan "dag kan bli ett helt. även- tyr. Över plöjet, som i solljus är så tjusände svacker med sin mångfald av! "skuggor, står hermelinens nvunt- ra hoppspår - — han är vinternat- tens "skicklige" hoppmästare, som i de underligaste krokar ritat sinväg x deta "jag åt henney ett hon; om en stund, när månen riktigt kom- mit” opp, fick gå bort i skogen igen och ' försöka kalla ' fram honom. digare.) Om en stund tog hon på men kom snart in igen och bekla- gade sej över att det var så ”rus- kigt ute” Jag går med då sa jag, skymdes av. mörka moln, stegade vi bort genom skogen, ibland snubb- lande över! stubbar och. stenar. Komna sett stycke började vi vissla och kalla: -”Pyttsan ,Pyttsan!” och länge dröjde det: inte förrän vi genom vindens vinande hörde ett ämrande jam, som blev. allt tyd- ligare, och när månen just riktigt titta, fram, finge vi till vår stora, stora glädje se vår lille rare kis- se sitta vid en trädstam och vän- ta” på ösa Vi wille förstås bära ho- nom hem, "och ett stycke fick vi de, men sen ville han springa själv, och på” hans skuttande och hop- pande kunde man så gott förstå hur glad han var över. att slippa ensam " övernatta i mörka , Sjupa skogen, ' "Doris. Morin. ' (Jag har erfarenhet om sådant ti- |: sej "stövlar och kappa och gick ut, |. och under det månen titt och tätt). mellan lador! och ' diken, : Det will en god ,portion. tur: ot 'man kän en råtta eller sork, hans vidsträckta och - till: synes | helt planlösa ”natt- vandringar se mest ut att vara ett utslag ” av lek" och . » Sprundlanide | livslust. På ängsmarlkerna ha rapp- | hönsen . gjort” små lustiga vägar / i "| lössnön under & sina sök efter ogräs- frön,” och « allt som! oftast ser man É ”ringlande förbi. rkar ha "satt sina spår- stämplar! må , sälera platser ; och på isflaken "intill öppna . "vakar ha gräsänderna trampet upp” egendom- ligt stora spår med sina simhuds- försedda”. fötter.-Mer än en: gång har det 'synts” i härheten av, öppna vatten spåren efter skadade fåglar, vilka legat gömda i täta .videbuskar anmars är det räven "som tar såda- na skadads: djur. - " ; Man kan ä även "göra mindre trev- liga: upptäckter," En gång när jag närmade Jen” öppen; ? valk od en liten å lyfte en duvhök. Runt 'om på: iskantens mättgamla snö” låg > Mellan ängens nycktulla herme- linspår syntes även avtryck. som kråkorna gjort, när de dumpit ned i snön med, bromsande vingar .o. utspärrad stjärn. Efter nedslaget har de :ofta » gjort 'ett par . klumpiga hopp, I krafsat upp några gräsrötter med" sin stärka näbb eller också gått några a meter med rullande, o- jämn. gång, stills spåren” plötsligt | sluta med några" otydliga märken efter " vingslag. Kråkornas « spår skvallra 'om att de ha” ödonen med snön leta de fram djurlik av skil- da slag och på sjöarna är. de svåra att. äta” upp agnen, på utsatta ståndkrokar — men ; ängsdikenas fullt - gillrade' I som” "pojkarna betat med» läckra fisklbitar eller " nyfångade | I råttor; sig - som - inga ” andra "djur., Under | —— Gustafva" kärds det, som om någon nängånget fingrat på henne eller spionerat på henhe genom ett nyc- kelbål i i ett intimt ögonblick, Detta är just rätta platsen för sådart där prat, tärkte hon föraktfullt, rätta platsen... Och hon tänkie på alla de förtroenden, som byttes mellan kvinnor innanför den stängda dör- ren till ett hemlighus eller på vandringen dit eller därifrån — smutsiga förtroenden, framviskade i stanken från mulnande orenlig- het, antydningar, som fnissades med halvhög röst, medan man lyf- te kjorilarna eller knöt om strum- aktade och åtrådda mysterier, som hade med giftermål, kön och kvin- nces hemliga liv att göra. Och ändå, trots det kalla förakt hon' kände, stod hon kwar och hörde prästän- kan, svara med sin torra'röst: — Har. syster, line hört? Det trodde jag halva Inland hade redå på. Han har levt med den där pi- gan de har i ett par års tid åt minstone — ja, vad jag tror, så skedde” det redan på den stackars första fruns tid,. hon: var städslad hos Lagercrantzen redan då, Men veterligt var det förstås inte, förr- än han blev änkling, Och den där Greta gjorde sig stor i huset kan- tänka, ' Jag vet, att. de sa, att när hor kom på marknen i i. Västerlan= da och skulle köpa vävskedar, så gkrattade knallarna och bugade o. kallte henne för fru Lagororantz lå s— Kan man tänka sig... ett ”tvåstämmigt, är. > följde.” en : god ' mack för" mycket fördold och förnekad liderlighet. Dessa bå: da gamla kwinnor, så harmselt be- störda över allt slags synd och dess yttringar, - var i grunden "nyfikna och " roade,' det "kom tydligt. fram | pen, en sådan stund som denna, när de alls "inte brydde sig om: att. 'be- härska sig. Men hon, : för' wilken deras avslöjande | innebar den själva deras! ”gemenhit hjälp . alt återvinna herraväldet över ' sig själv. Om hon, än Far, aldrig: så [de skulbe få tällfälle att märka det! Hon : sträckte på: sig och svepte pälsverket omkring sig | "med en stolt rörelse." Med avmäbtta ” "steg och ett litet leende på "läpparna," som. om hon varit ute på promenad. en vac- ker afton," steg hon fram bekom 2 Sophie, blir "da färdig mågon gång? :— — — Åh, förlåt mig! Jag såg. alldeles änte; att. det stod. nå- gom här: +. Med flit hade hon gått 'så "nära änkepastorskari; att: hon så” här par steg åt sidan 'och neg hövligt. ;— Nej.se, fru Lagercrantz! I Gumman ' neg: : också, .men . ndå djupare, Hennes röst var. inställ- sam. och förrådde samma” ”låtsade förvåning som : : Gustafvas ” egen. Ganska | omilt tog Iden unga ”styv- henne med sig upp. mcb boningshu- igen under den rödmålade träkro- nan och räckte handen. till farväl åt sin vän Magna Brita och hennes med honom "att Jerusalem, där" ingen mer dör. eller. lider. 'Ty. säger Jesus: ”där jag är, där skolen och de som du har givit : mig, vara med mig, så att de få se min härlighet, som du har givit mig”. (Joh: 17: 22) rör de aldrig. Ny "Gunnar . Svensson. N Amen, Text: Mack. 10: 32-45. '. psbanden, alla de på en gång ring-' föättrande skratt. Joo, mörkret var. största ångest och. smärta, fick: av ledsen och förvirrad, så sannerligen | kolliderat med henne, och. nw vek " hon' med spelad överraskning ett |' modern” Sophie . i armen 'och "drog |; Av Ingrid Hesslander svärmor. Hon hade ett par skarpa röda rosor på kinderna, och stäm- mean var underligt gäll, . — Jag ekulle tacka så mycket för denna dagen, sade hon. fyndagskväll på Fristads hed året ärtonhundrasju i april... På den öppna hedmerdken rader av. gråvita, spetsiga tält, skilda åt av breda gator. Här och där en glimmande "eld, ljudet av etam- pande hästar. Det var "redan. en stund efter solnedgången. Västerut glödde det ännu på himlen som i bränderna efter en slocknande lä- gereld, men högre upp var himlen överallt slätt och mörkt blå sorå ett stycke kommiosskläde. Det folk- liv, gom '”böljat i tältgatorna sedan morgonen, hade lugnat av, Nästa morgon i ottan skulle tälten bry- tas, mötet war slut, var 'och.en skulle ge sig av hen till sitt; : Uppe i den förfallna paviljongen av 'rödmålat trä, som stod kvar på heden sedan ett Tustläger för många år. sedan, glimmade det Jur alla fönster. De flesta. av de yngre 'of- Ticerarna” hade” ” sälmlatis där för att fira" avskedet. Men nere i en av tältgatorna gick "två kaptener allt- jämt "fram och tillbaka,” medan de blossade på sina pipor, Den, ene av dem, den emärte och ganska lång- vuxne, var "Lagercrantz, han som annars aldrig brukat saknas uppe i den röda paviljongen en avskeds- kväll som”den här, Den lille trinde vid hans sida var Bergell, ban med de många barnen. Fans" hederliga ansikte förrådde ännu " mågot av tankfull förvåning över att kamra- tfén sökt just hans sällskap, Han sög på sin pipa, så att röken bol: made. Den var kärv och frän och | hade en lukt som av multnahde lövhögar, när de Jorämdes om vå- ren, .ty'på grund av sin fattigdom brukade Bergell alltid blanda sin tobak med torkade körsbärsblad. > Nu pustade' har: litet, kliade: : sig i det tunna håret och mumlade: — Det skall” bli gott att komma hem igen — tycker, inbe bror? + i— "Jovisst, : svarade. - .Lageraräntz han: sade... Lägennöt honom” Wider många välkommet. avbrott i miga . lantjunkartillvaro, och" hän hade aldrig med . särskild : slädje blidkat. fram 'mot deras slut: :Nu blev han "med ens. médveten om ait” "han gjorde”, det, För : första gången på "mycket länge hade har därhemma ” någonting som häftigt drog honom" dit, . hade' för ' Vi som är gifta, karlar utan att så mycket tänka på vad ke Giftomans samtycke . til Öna - Är det då någon vinst - På samma gång kände cbestimd oro. Han hade bk brev från Stafva på hela tiden han varit här, och dot hade han ju heller inte väntat Sig. Det var svårt att få tag i någon att skicka ett dat lov att vara. Men denna tyst- nad, alltmedan . dagarna Kick, gjorde honom ängslig, Det var in- te gott att weta, vad.hennes far skulle kunna spinna ihop. Han var säkert i verksamhet på sitt håll, han wilade . nog. inte. Han skulle nog söka upp de punkter, där för=' svaret för den hatade svärsonens sik var svagt. Och sådana fanns det gunås '— å, Lagerorantz visste det gott själv, fastän han så gott karna på det där, Det sorglösa och | oförvägna -i hans natur tog. som oftast överhand, och” då var. det lätt för honom att intala sig, att han "skulle klara sig igenom utan svårare . efterräkningar för . sitt övendåd, så som han alltid klarat sig hittills,” Aa vr en tröst, då glömde han allt an=" nat, "penningbekymmer., och. andra medvetandet om att hon väntade svunnit som ett ljust blänk»oupp= ' hörligt under dessa -dagar, då han varit skild från henne, När han nu i sitt inre lät alla sådana ögon= . blick passera förbi, var de som en rad av ljusa lågor, vilka lyst upp: hans : tillvaro liksom "ett led av: marschaller 'en dunkel tältgsata. Han tyckte om : att gå bredvid den fåmälte och alldaglige Bergell sättet, Han anförtrodde JÄngentigd? åt. kamraben, slog honom bara!” på fkuldran med hårdhänt och bärtig vänlighet, a = Ja, Bergell; det” skall OM Ju= san så skönt'att sitta vid dukat”. bord igen och sova i bäddad säng. " SAGT MED. EFTERTANK E. En svag människa väntar på till. ; fället, en vanlig människa tar emot eb men en, eltor människa Fapar, et, Det är otroligt vad” "allt man kan finna när man dfetar efter något annad, : Ingen. kan? springa så font attt han kan ta igen försummade eller. förlorade tillfällen. 7 |TREMOTORIGA" ( JETPLANET. i BOEING” 727 I LUFTEN: flygning gav os många värdeful- Å ia informatienier och vi har redan 1 it ott långt steg framåt i det” motoriga. Boeing 727, gjorde” på lör- dagen sin första flygning. Men den- na ”flygplanstyp, , som . startar och landar på extremt korta 'sträckor, väntas jetflyget kunna" komma till äder med flygfält som hittills varit för emå för jetplan. ” "Det nya planet lyfte från. Ren- ton” "Airport i närheten av .Boeng- fabriken "efter ' endast 914' meters starsträcka och gbeg brant i nord” lig riktning” över ' Lake Washing- ton. Efter ett svep . över USA:s nordvästra höm på 2 timmar och 1 minut gick 727:an ned på Paine Field norr om Seattle. Vid: 12 ningen tog den mark med en has- tighet av. 203 km i timmen och stannade efter "bara 610 meter. — Planiet uppförde sig som vän tat i luften, ja till och med bättre, omfattande festprogrammiet, ' främsta 'provflygare, . skall överta befälet på den första T27T:an när ' den sätts in i trafik, Som andrepi- ' lot vid denna första flygning fun- - gerade Boeings chefsprovflygare BR.” LL. ”Dix” Loesch, och som flygme- kaniker "Boeings, chefsmekaniker : M.K Schulenberger. Planets startvikt," inklusive 257 kg provinstrument ade i kabinen samt 19.500 liter bränsle, var mästan exakt 59 ton, Med denna flygning inleddes ett = | intensivt testprogram för 'T21-se- rien.. Fyra plan skall provas innan - typen får FAA-certifikat, De första lev till "flygbolagen. skall ske i höst. Hittills har 131 plan av Snistall. i : Det 'nya emeri « för «extremt korta start - och lan äckan 610. meter. Planets het på endast 200 Iom/tim, Boeing 727 tar. 70—114 passagerare, j toriga Boeing 727, lyfter på sin "och landsträckor visade planet redan wvid premiären att alla krav upp: jet, är. 965 jam I ti men vid lar N sade piloten, S. L. Wallick. Denna] denna fyp beställts, (BNB). första flygning från, Renton-flygfältet "utanför Seattle. Byggd ” fyllts. Startsträckan var 914 meter de > den en inflygningshastig- | han kunde tvingade tillbaka tan= > . besvänligheter, " Tanken "på henne, : Wallick, som år en av Boengs | ”w brev med — en pålitlig person fick ' Och så tänkte han vå Stafva = : | gen, och bara på henne... Det var :. honom hade dykt upp och förs. | ENE och inom sig känna på det här” 2
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.