"" "LAHOLMS TIDNING - | Lördagen den” 0 mars 1983 ” Sexmän”o REGNET AS EE bl 0 iF För Eaholims; Tidning I komminalförbunidens byligen: de senaste decennierna och kanske H Ue maa oo ATERN RET Eönöploestosdar iv Oscar Sjunneson SER ooh utgivna 100-årsjubileumsbok under finns de än på sina håll. Men i re- JA, k i av: den docenten: Sven" ' Ulric > Palme '; i Stockholm beröres endast flyktigt betsinsatser för exempelvis vägun- ». derhåll; snöröjning, biträde. vid ordningens ' upprätthållande, . upp” > bikt över skolor joch fattigvård i hemorten 0. '6. v. Det är natura- preståtioner som man inte räknade så noga med på den tiden då "det var överflöd på arbetskraft men ont. om" pengar, åtminstone på ländsbygden. Men påtog sig hellre en naturaprestation än man gav från sig skattepengar, Dessa sam- hällsinsatser förekom allmänt un- der de första 50 åren av 1862 års .:kommunaHörfattning men är nu i "regeln avlösta” med kontanter. De tycks också ha föga uppmärksam- "mats av de. kommunala historie- ”skrivarna. Icke heller i: d:r John "Olssons 1959 utkomna kommunala . historik har de ägnats något stör- re uppmärksamhet. Här är ett äm- - ne som kan, rekommenderas åt li- 'centiater på jakt efter uppslag. geln har deras uppgifter övertagits av. vägförvaltningarna med deras elllt 'effek e ner. I början av mars 1895 var det ett långvarigt och intensivt oväder här i Sydhalland med massor av srö som lade 'sig i funga drivör i vägarnas håligheter. Då det värsta ovädret stillnat uppbådade smöfog- darna wall arbetspliktigt manskap = i regeln.'en man. : från ' varje gård — som med. skovlar och skof- för tog itu med" drivorna för. avt hålla "landsvägarna « öppna : för: de eventuella” vägfarande - som kunde våga sig ut. I vår rote mellan His- hult och Våxtorp var det föga tra- fik, Men jag minns att tröjehand- Jaren : från > Genagården kom med ett stort lass islandsull för utläm- ning, till. bingerskorna i. Våxtorp: Det war: nämligen ”tröjedag”-.se. Men det var synd : om hästarna som 'skulle ta sig fram genom I me- terdjupa drivor. som doft. och På k i de-' des. på ett ut cember utsågs in över sekelskiftet befanns bestå av. ett par snedställda Mer -'och' snöpl grova : plank ihållna : ev fördelade ' "på. socknens" rotar 'och ploglag. Sexmännén var ursprung- » ligen « kyrkliga". tjänsteandar, De fungerade som .exekutörer av den myndig sockenprästens: påbud. "De - hade 'att indriva böter för. varje- handa? ' mindre” förseelser; : hålla "ordning på . kyrkofolket inom". och «, utom .kyrkan, biträda :wid husför- hör och . mantalsskrivning , m, .m. Sedan sockenborna själva 1862. ö- den : da förvalt- ett par . -balkar, Plogen hade alltså formen av en triangel, Bit par häs- tar; och "ett .par oxar. spändes' för det tunga, åbälset "medan stvå man ställde sig må balkarna för att trye. ka med; apparaten not vägbanan. Hästar och: oxar stretade och drog men mötte de djupa och tunga dri- vor. blev detstopp:: Då fick man ta still handkraft; SN - "Som alltid då. byamannarna kom Ä arbete eller fest blev FEN ningen blev. sexmännens "uppgift . mindre”. "betungande, De blev ett . slags byordningsmän - eller byfog- dar, men" skulle dessutom uppvak- tä: vid "marknader och ”endra folk- Tr. som i. såt det mycket ' "prat: "och skämt. Och man hade gott' om. tid." Vår Herre skapte ingen hast war inte bara ett talesätt utan rent av en, "livsprin- oip för. många. I Hets: och siness var kända : företeel. länsnan: och FTjändingsman; I stä- dema hade man i. stället rotemän "sköta 'folkbokfö- | ja med, 20 vintern och kölden” som den var, viss fom ot den" skulle föl- jag spår i snön på "de fria & "ter, Denna. gång, will? - . handla litet av de "spårstämplar: .'som förekommer i" våra sydhal- ”ländska skogsmarker. . man. längs. varje. stig. och .på åkerlyckorna : kän” iman följa |" "hans sorkjakt från. tuva till tu- va, Ibland får man se, hur. han | i korsat ett nygångedt. harspår; då kan. man. se,. hur han viktigt studsa till. av iver. Då har han i regel övergått från” det lugna travet till galopp .och-har;kan- ske gjort några språng, om han varit... tillräckligt: nära - haren, Men för "det. mesta - misslyckas .rävens,' harjakt;. han -. kan ; ha större framgång, om han” över- raskar en betanide hare. Under dungarnag -- björkar — - längre uppåt , smålandsgränsen — kan mån. också se, hur orvarna bi- it av björkknoppar. och nedom +» de stora granarna har den vita > "snön blivit --svartprickig av: de skal, som ,ekorrarna knäckt loss från sina "kottar, Överallt. står hans spår. som" små - gropar -i "snön, ibland har han grävt fram : en gammal svamp, som han :luk. tat sig Hill flera tum. med i den frusna jorden: Kors och tvärs: Ihar han hoppat, unidersist sub. . bar och trädrötter, hälsat: på i "ett "under hösten jord. tält; upplag av: godbåtar « gen mod wtor sttuceitet hoppat 'evt långt stycke lärs ggen,.. « Uppe i den täta sklogan, där i regd snön fler ymnigare. och ? där det även vid tilgare snö- fall ligger mer gammal snö kver som ej hunnit töa kont lika fort som. där skogen. står glesare, möter : ofta stora -överraskning- "ar. Snön kan avslöja en och an. nan tjäder i de som man tuiod- de fågeltomma 'markerna.- . Jag minns en morgon för. en del år exden, med. våt kramsnö. Jag följde ett tjäderspår i kan- ten av en mosse. : Det krokade kving tuvor: och -stubbar, tills tjädevtuppen fl vigt hade lytt så: "brådskande: att han” Sopat undan: snön - med «sina? kraftiga! vingar: Ebt "tiotal meter" längre bort hade: har gått "ner "igen; här, var' snön full med vingslag och; mosskanten, så att det blivit en. ängd. repor 4 "erfötäcket, Dun c fjädrar hade ” hamn också bloddioppé. Jag” förstod a tepelala Ad ptydligen 7 en! traged i materia. I över jag på nära upp. en a hök... Jag var. .höken - så . nära, där den satt bakom en sten :och åt av tj idern, att höken;; kanske ännu: pptänd. äv.stridens hetta, flög upp och! vände sig: mot mig: Ett.. ögonblick stod + den" stilla med tlaxande vingar. Han : bur- rade upp.den. yviga fjäderdrälk- tån; så "hang: kropp. bley- allde- lea'rund; Ögonen: lyste rött och ” Fram på dagen var: det någon H " erihrade , sig att ploglaget | + : skulle ha en, gammal snöplog. Den lösryck svarta dun» Han lp: "| hade: sprungit :éller flaxat längs ”Töväder bei glans. Pål > Det är. inte så. lätt. att. vara. fordon. under "en vinter som den innevarande, vilket cy- " keln härovan sannolikt skulle önska ge uttryck för — om den :: kunde tåla. Snö och kyla och ibland dis kan få den bästa legering :- matt rodna "och rostå. Avundsvärda är alla de fordon som har ga- " "rage eller" bara" tak över huvudet när' de inte är ute på gator + . "och vägar. . Cykeln på bilden hör inte till dessa, - Ägaren "bör nog. "räkna med" att hans stvåbjuling gansk Giftoi 4 vr vä NORA ”Forbs.' ” » Det kom för Axel Lagercrantz, att alla mellanhavanden mellen män gamla tider. Hade han fått möta gubben Voigtländer på det sättet och bokstavligen fått" vrida hans bestätnmanderätt över Stafva ur hans händer, skulle mycket ha bli. vit "annorlunda." Lagparagrafer var bland dem,: rötter ' och kvistar snodde sig om benen, man' rusade runt och runt utan att finna, en väg ut, ok ' Just när han tänkt denna” tonke kände Lagercrantz sina skuldror pressas mot marken, Så där ja Genom 'det tunna tyget i skjortan stack "kvistar och barr hans hud. En sekund låg han kvar och anda- des ut. Hans tankar på Stafva ha- :|de förvillat hans uppmarksamhet; på sätt 'och vis war det hon, som hade" skulden till att han hamnat i backen” Men 'nästa ögonblick kände han välbehag. Han var stolt över mannen,' som tryckt honom. i mark. Sådan skulle er soldat vara. Med 'den karlen kunde man Tugnt '|tåga ut mot landets fiender, . Han : | hoppade upp, fick" fatt på sin mot- art mi ster. sin färg och One | . Av: kyrkoadjunkt Erie Sidung : ”e | Östersund. '- i ”Ingen undantagen, av vad, äng världsliga sysslor å å sido för att digt och enhälligt träda upp i Her- "betrakta Hans heliga. ord under bön och willkor han vara må, sätte” alla | ger föråldråde -— i böndagsplakatet. 5 rens: hus 'och "därstädes endräktigt nanna ner och Tovsånger,”.- 2 "Så föreslås denna Söndags pro- gram av det" åldriga > > någon sä- Ingen. undantagen behöver sin: botdag: En dag av prov. och pröv- sände. så ög "hölken upp : i ett || närstående sont "träd, där'-han 3. I sätt och glodde ilsket på mig; : säTjädertuppen låg död bakom stenén.>På "halsen. hade han -et stont.' "sår. .Strupen "var avsillten, men var även det" enda. hö- Jen: hunnit:. med. Detta” hände I för en del år sedan under: min fid som -vägarbetare runt om i de. sydhalländska”, storskogarna, då jag för det melsta under min middagsrast gjorde: strövtåg” in LOL skogarna” förekommer /spå- [ren efter : vildkanin : Tiklbgt;', åt Mminstone ' sedan snön legat en tid. ”De' körsa: varje" stig . och i ngdkogen: hac fe ttrampat upp ällen rinner näbbmusens. -små fina” spår. från. rot till! mot; här syns” även "eåstaka: små' gropar t. Tt- snön; stundom också , märken efter” vingpénnor på gropens si- gångar under" snön, där de ätit av de” 'vissniade "gräset, I täta grandungar där snötäcket bru- kar svara -myckelt" tunt, ' kryper iden +: övervintrande smorkullan omkring” och ör små. sirliga ca ur. näbben; kom ett: vasst vä) > Guhnar Svensson. TA LIVET ÄR RÄRLIGT OCH / i I ">. PUSTAR OCH LEKER AV "SE, DAR KOMMER OLLE . TITTA; DET SNOARI 8 3 VWsnor ATT SKADA : BARNOGON. GLITFRA VID SYNEN :DE SER : SPORTLOV FRAN SKOLAN .KAN' DET BEBADA > r SÅG DU DÄR BORTA UTI EN GLÄNTA : - SUNGAR PA: SKIDOR LEKA SIG FRAMI . > "ALLA HAR BRATTOM, INGEN KAN VÄNTA oe JUNDER ETT JUBEL AV TAM TARARAML, NN > SE utt BACKEN HUR UNGARNA I NJUTER. :AKANDE KALKAR I KAPPLOPNINGSRITT! ” FARTEN AR PRIMA, I GLÄDJE DE TJUTER ' >. I FLYGANDE FLANG MED KAÄLKEN DET GARI = .. UNDAN UR VÄGEN, VI KAN INTE STANNA, - SKRIKS DET AT JAN SOM | VÄGEN STARI- : JA, GLÄDJEN AR STÖR HOS UNGARNA ALLA, a .LDENNA VINTER SÅ SNOVIT-OCH RENE > :;; SÅ VISST SKA VI FROJDAS; SJUNGA OCH TRALLA; I VÄNTAN PA VAREN. SOM KOMMER SEN! " ÅN LIVET DET LER: HJÄRTAT SÅ FRITT! OCH DÄR KOMMER ANNA vs : Hilding: Strandh, vi träder. inför Gud för sräkenskop retar . jordiska : skatter: Ta undan vår” förvältning.! v riktiga” små ' stigar, "På: andra å ning.” En dag för 'bot 'och bättring. En dag av, ånger och återvändande. " Intet undantaget får finnas, när och Fedoyisning. a stor: bönägen- att 4; färden, leva på undantag. Ta Ämdan. t skuld, : när vi för "Gud" redovisar 225, nd "Det är på” det sättet . — genom ätt: vi gör sindantag. — som boten blir: till ' börda och”inte' till befri- Vår ibotdag skulle” inte vara, behöver" Änte-vara en : sorgens: idag utan en glädjens: förlåtelsens möj- lighet, befrielsens stund. .' su Den text” som av konungen an- befallts till bötdagsbetraktelse detta intet undantag i stadgan för örbundet mellan Gud och. : När. Gud! i tidernas morgon öt förbund ' med människan, lovade han; att vara vår Gud, skydda våra steg, leda vår vandring, bereda” 085 en evig boning. Och människan 10- vade att hålla Guds lag, yen -hans vilja. i Visst gör. vi änspråk p på att vara läglydiga.. Mot samhällets och sam- levhaden båda skrivna lagar. och oskrivna regler, Men ständigt 'loc- kas vi att göra små undantag. För engångs skull. För vår egen ' del. Vi avfärdar ide äldstes och de yngs- avfärdar 'vi Guds bud, som givits osg. till vägledning, till! Thjälp, till räddning. ” Intet undantag" rå Guds -' altare. - Altaret skulle vara en plats för bön. och tillbedjan. Där får inte finnas en blomma, ett ljus eller en slinga på en vas som inte pre- dikar: , Upplyften edra hjärtan till Gud! So deo” gloria. Endast; till Den gummöltestamentlige förfat.. taren hade väl vad vi kallar ' en vidskeplig, rädsla för bilder, belä- ten, Vi är mindre rädda för symbo- ler och utsmyckningar. Men faran är densamma för oss: att vi smugg- lar: till,-altaret någonting -som .vi ställer upp i stället för Gud. Nå- gonting som drar blick och hjärta från Skaparen till det skapade, Från Gud till oss själva, : > " Det ' räcker" med en liten spe- gelskärva” Hur liten den än är så ryms i den Det Tjocka: Jaget. Det farligaste belätet. Den ' vanligaste tes stadgar med all rätt. Men med. . ' orätt och med farliga konsekvenser : ståndares näve, och började så grä- va i fidkorna, NM Det var bra gjort, kart Du skall ha din riksdaler på momang- Soldaten "sken som en sol. För honom war en riksdaler en liten ri- kedom; han var van att tvingds räkna I mindre mynt. Men för kap- itenen,” som mu i' ena byxfickan lyckats få tag i en riksdaler bland en del småmynt, war inte sum- man så "obetydlig som” hans. be- segrare ,' förmodligen trodde.” Det hade varit så stora utgifter, stän- digt så stora utgifter, den senaste tiden... Och att processa var det dyraste av allt. . ” Dl Dad sla ba en gärnvina med till nådig frun, nästa gång jag gör möte, försäkrade nu knekten med skälvaände röst, medan han vände på den :stora' silverslanten. Lager- crantz "slog honom "på axeln, tog Bergell "under armen och . vand- rade vidare. uppåt tältgatan. Piter en stund sade'Bergell med ett le enide, som var inte så litet förläget: SL Vet du bror, jag borde kan- Iske: också ha prövat. på. "Men jag skulle” nog, fått "akta mig för att förlora.” Jag skulle ta mig dalern behövt en ny vagga Hustru. min skall ha "sitt. nionde: Och jag är rädd ' jag hinner knappt hem fråh mötet, förrän” det är bänt, UL Säger du det? 5 I Bergell gick: tyst en. stund,. så sade han med samma pressad förlägna röst: oh Jaha: Och den. här gången. är | jag viktigt rädd, vet "bror. Nu begrep Lagercrantz, att ”kam' raten kommit med sitt litet klum- piga skämt nyss, endast för att. få tillfälle avt tala om sin hustru; SV - Hans hustru hade "den sista tiden varit "så underligt" och ' "onaturligt trött. Aldrig förr hade han kommit på henne med. att gå och lägga sig ovanpå sängen "mitt på dagen, Och hon hade blivit så blek och åt så Nitet. — Jag säger det till brot, bil tade han skyggt, för bror har ju haft det ungefär likadant en gång. den får inget undantag finnas på Guds altare, | fe H II. Intet får undantagas Guds "> förtärande eld; . Elden : har tre egenskaper. Den lyser. Vi will låta den lysa upp vår led. .Fördriva mörkret -ur våra hjärtan. Vägleda På Botdagen skul- 1e vi låta "Guds eid också! avslöja +] skuggorna i vår själ,” Elden värmer. Den kan fina x un- dan ' isbergen i vår väg. Fördriva kölden ur våra sinnen, +" Värma hand och hjärta till att gö- ra den goda insatsen i hemland o, U-land, Det är en inträngande bot. värma oss så. :: Men eldens tredje förmåga är att förbränna. När Skriften talar om Gud som en förtärande eld, så är def med tanke på all den bråte l. av orenhet, "lögn och själviskhet som tynger oss mäniskor, De ”bör- av. De hinder vi inte 'själva kan befria oss från. Allt det som måste Körtärlas; förintas, förbrännas för att vi skall kunna vandra vidare i frihet. Mot friheten. Mot Wjuset. Mot Gud. Den Gud som är ”en förtärande ' eld, ” "en nitälskande |. Gud”. VS Amen.” - : och ' avskyvärdasbe avguden. För Text 5 Mos: Arosort borde "avgöras så, alldeles som il och dagsfråga,” om "Guds. eld har fått i dor, som vi :inte själva kan lyfta : mans samtycke SS | Av Ingrid Hesslander Lagercrantz + ryckte till. Ärret av ett gammalt sår läks kenske ald- rig riktigt — det hade ofta fö- rundrat honom, vilken smärta han ännu kunde känna vid en påmin- nelse om hans: första hustrus sjukdom "och död. Men så förstod han, att det Bergelt var ivrigast att ls få, det var väl när allt köm om- kring inte bara "medkänsla och förståelse, utan tröst; Och han & sva. rade: .- —R det är skillnad, Du vet hur det är med den släkten hon kom ifrån — somliga i den dör så ti- digt, utan att någon riktigt vet varför... Men din hustru har' ju alltid varit frisk. Jag tror inte du skall oroa dig. : Bergell 'suckade litet och stan- nade på stigen för att få liv i pi- pan igen. Den yngre mannen för- stod, att det kostat på honom att få fram bekännelsen 'om' sina be- kymmer, och nu gick han själv. o. tänkte "på . det som upptog hans tankar och. länge hade "gjort det. Om iran nu i 'sin tur skulle förtro sig åt Bergell? «os soft i Men han slog genast ' bort infal- let. Kamratens liv mäste alltid ha varit stilla och fredligt” han: hade säkerligen "aldrig tagit ens ett fjät utanför lagens råmärken, Kanske skulle han vara snäll och försöka begripa, 'meh själva hans trohjär- tade häpnad skulle kännas som en anklagelse. Du älskar henne, ja — du måste ha henne till varje pris — men sådant gör man inte! De. fortsatte att gå stigen ett stycke, bortom lägret, in i skogen. Knotiga furor tågade upp omkring dem som: en: gles förtrupp till timmerskogen, vilken stod som en stolt armé stam wid stam ända ner mot sjön Ören, ”, + : Var: och en bår på sin börda u- tån! att säga någonting till den: andre; Men i grund och botten var deras "farhågor kanske mera lika varandras än vad de anade. Lager- crantz gick också och ängslades för sin hustru, för att mista henne på något sätt. Men det var "inte "döden han var rädd för. : Gustafva satt 4 den stora sängen, inkrupen mot väggen så långt hon kunde komma, med täcket draget |, upp till hakan, axlätna hopskjutna. Hon frös så att hon skakade, Kan- ske war det därför att det. verkli- gen var kyligt i- kammaren — kanske" var det mera av ängslan vat Hon såg på mannens öra hu- vud, när har böjde sig ned för att dra av stövlarna. Snart skulle han ' vända sig om, komma emot hen- ne. Innan dess måste hon: besluta sig för vad hon skulle säga. Hur skulle hon börja? Det var just det som var så svårt. : ” Denna kväll, när han skullé kom- ma tillbaks från heden, hade hon sett fram emot med en blantining av förhoppningar, oro och förfäran. —u var den här. Hittills hade hon försökt att ingenting låta. märka, Bordet hade warit dukat i salen som en helgdagskväll ” Hon” hade låtit sätta fram det hon visste han tyckte bäst om; Och ' ända till nu hade Ib och tjänst folket glädje över 'att ha honom hemma skylt över” "hennes egen, brist vå glädje." måste hon besluta sig. Hon pres- sade 'lakanet mot tänderna. ” . "Hon hade 'skyndat sig att fdlä av sig och komma i säng. Nu kröp hon bakom täcket, som om det va- rit ett bröstvärn. Men det var ett stort ' täcke; som gick över "hela sängens bredd och som han skulle dela med henne. i golvet och kom” fram till henne klädd "i bara byxor öch skjorta. Halsduken "hade han löst, och hon kunde se pulsen bulta i hans hals- bredvid henne; : — Är du blyg, Stafva lilla? Har du har vant dig av att sova till= sammans med en karl? IC Me Hans mimtra ton skar: i hennes bedrövade” hjärta ” men . gav. också kunde vara” sant." Ännu mindre kunde det där. som hon fantiserat det.” ”Ack, man inbillar: sig. ju så mycket; när man ligger vaken i ottan! Hon samlade sitt mot och sade: : — Det är "någonting jag måste fråga dig om; Axel. än av Köld, Hon wisste inte rätt. Kammar jungfrun | :- Jag: hör mitt narin ropas på gatan. Jag vänder .mig om' och ser,' att en dam vinkar på mig. Hon har: en elegant hatt på hu- : vudet och ett paket-under ,ar- - men. Jag stannar och väntar på damen. 'Då "hon". närmar” sig » känner jag igen henne: ""det är Rosa Mellon, skådespelerskan. it Var skall ni med paketet? ” > Jag skall 'hem, mer så fick "jag syn på er, och ni kom verkli- gen som sänd från himinlen;". — Det gläder mig, om jag kan stå er till tjänst. Får jag bära par ”ketet,, ; Jo Gärna. : Ät ”.— Vad är det i det? « ...— Kläder för en tjänsteflicka, .. — Ni skämtar! - — Nej, tänk er, jag lånader min Jungfrus betygsbok och har i fjor- -ton "dagars tid haft anställning som jungfru i en fåmilj här. — Vad skulle det tjäna till? : "= För att man skall tala om mig, Ni kommer att skriva i tid- ningen om det, inte sant? > . +... Med nöje. Men hur kom ni på den idén? ;-: — På teatern fullständigt 'c; öm- kommer jag i roller som 'kam: --marjungfru.'Så tänkte jag då att - iscensätta något skämt för att på - ett sensationellt vis fästa upp- - märksamheten på mig -och- på så |: - sätt även få större roller. | . >= Och hur hade ni det som "jungfru? | No —, Utmärkt, Mitt herrskap” var förvå t finå ' Och; tänk er, ”herrn” sa redan ef. ter tre dagar till mig, attj jag har «talang för teatern." SS - - Han märkte det? Boc + — Naturligtvis. Men en. . senare förklarade han, att osa ]l född. till skådespelerska och att det vöré evig synd, om jag skulle tillbringa min ungdoni som hu ” assistent. Han sade; att 3 jag b 5 de söka in vid en teaterskola, KE ville gärna betala avgiften ch understödja mig vi vidare, o oc : behövde det, ty han såg m jag " skulle kunna bli en nä att det | apelerska” ar mig, och ba skåde- IE vara stolt över att ha upptäc Ka | min talang.. > : : "= Mycket trevligt: "Och ni? — Jag svarade, att jag är enj anständig : flicka> och min” mor] skulle slå ihjäl mig om jag sade henne, att jag ville bli skådespel- erska. Jag märkte på deras miner; att' de var rörda av min anstäns dighet, och nu intalade de mig änd . iu ivrigare att söka in vid teater -. skolan. De skulle bekosta min uti bildning. : och j jag. kunde: förb - lika a anständig. Jag gjorde undan fly ykter, men de återkom alltid till. ” mån «falang, som jag inte” kund svika, oc Ni blev” näturligtvis lycklig, => Jag blev till sist så rörd a jag" bekände, att jag var” "Ro ellon, . ”. -— Jag kan föreställa n mig deras glädje. " —Ni misstågér er. Då jag bö kände detta tittade man och husts ru' på varandra rysahde och näs. tan vanmäktigt! Jag rusade ut u rummet, men frön köm efter” mig och sade i isig ton:', —Ni lämnar, redan i i dog vå hus, > | Jenö Wellecn, Men nu war de ensammå Nu Nu slängde han otåligt stövlarna | grop; Röklång kastadé han sig ner > jag wvarit”så "länge på heden,. att - lättnad: "kunde han” tala så” där, "I tydde det på att det hon hört inte om "i sina' ensamma 'stunder, > vara . i
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.