"+ ' LAHOLMS TIDNING AN MN Lördagen den 23 mars 1963 "Ensam DÅ HON satt ack sista rosen- . busken rätade hon på sig. Det gjorde ont i ryggen. Att gå krok- ryggig och plantera hörde inte, till de bekyä ttningar. na Men hon, hade ändå "arbetat undan bra så att hon skulle” bli färdig innan mörkret föll. - . Hon slog jord av. händerna, tog en kratta och: vefttenhinken och började gå upp emot huset, Det "låg där tyst i vårkvällen. Uppåt den höga väggen växte klängro- sor, De slingrade sig ända upp till övervåningen och då de blommade nådde, dess väldoft in i rummen där uppe, Denna kväll "var hon” ensam hemma. Harry hade rest redan med”. sextåget. Han hade" blivit kallad till en konsultation och va= rit tvungen att ge sig av utan nå- got varsel. Men hon hade ju varit ensam hemma många kvällar förut, - ensam i, det stora huset som låg sist i raden av, villorna, - Hon tänkte att: det häde varit > trevligare om hon tänt ljuset i hallen så i att det nu lyst emot hen- ne då hon kom. Hon tyckte ' om att förbereda, sådant. Inte för att hon var rädd, men det såg ändå lite gladare ut på något sätt.-Nu tittade. de mörka fönstren mot "henne som de gjort så många gånger förut, Om det hade varit tänt där inne hade de inte sett-så hotfulla ut, Eller kan'ett' fönster ge hotfullt utt Hon. slog genast bort tanken.” Ett fönster var ett föheter, ett' dött ting som bara satt där det satt. - Himlen” "hade mulnat, och gå hon gick. ..upp för det , breda trappan | hemma är bara” inbillning alltsammans. Det finns ingen här mer än jag. Ingen! Jag går upp och lägger mig. Hallen ovanför trappan låg mörk. Hur ofta hade hon inte bett Har- ty. om "att få” en strömbrytare även här 3 nere. Nu var hon'svungen att :lgå ända upp innan hon kunde: tända, Och hur lämpligt var det inte att vänta på henne just hon kom uppför trappan, - Hon stod länge och. tvekade; Men så sträckte hon fram handen och mådde strömbrytaren på hall- väggen. Det fanns ingen där uppe. Hallen låg som vanligt. Hon tänkte: [Nu är du dum? Varför. inbillar du dig en massa saker, Men så åter- kom tanken på den lösryckta te- lefonsladden. Någon måste ha gjort det, någon. som ville” att hon inte skulle kunna ringa” : > Hon tänkte” "plötsligt på gardero- berna på andra sidan hallen, Så bra idet passade ” att sträcka fram en hand ur garderobsdönren då hon gick in i sängkammaren. "BENEN SVIKTADE under hin- ne då hon gick över till hallgolvet till sängkammardörren. Hon öpp- nade den och sträckte först in en hon gick"baklänges: in. :Det hände ingenting; Det fanns tydligen ing- en warken i hallen eller i huset. Och under en sekund - ville hon skratta: åt sig egen i dumhet, 3 Hon låste ' dörren," Hon : Sänkte lägga sig; men hon kände sig inte sömnig, Honshade jagat upp sig själv! alldeles. för mycket: för att sömnen skulle infinna sig "Hon tog en bok som låg på natt. kände «. hon , några , regastänlk + mot | duksbordet, Seda lade: hon: "sig sitt. ansikte, Då hon ;öppnade :dör- |. ren slog doft av nybakat bröd emot henne;; Hon, hade bafat strax' in= nan kvällen och lukten' satt ännu |. 1 Då, hon, tänt ljuset kände hon sig sig; lv . vid tanken på. de tankar ovanpå. sängen. Hon tänkte, att om hon läste en stund skullg hon kan-' ske | bi : Men hon fick inget ämmanhang i det 'hon läste. Gång på gång åter- bättre, gill mods, Hon log för | kom tanken på telefonsladden.; Hon lade ifrån .s sig I boken och, slöt. ögo- som'-kan, 'överrsaka en ensam män» rjnen Hon hörde ett tåg som slam- miska vassa "Hon: "tände I köket, gr funt.o. kände' sig precis som vanligt, Men nalen ringde länge: i i hennes det var. då. hon' tänkte 'gå upp: i övervåningen för att gör i ordning för: matten som hon kastade ' ett . öga 7” "tidningen som. låg. på hall: bordet, På” förstasidan” sJäste hon under fet” rubrik: ”Farlig lustmör? dare Tymt. "Fullt polispådrag, En: samboende kvinnor. warnas . sö HON LÄSTE om radeina "gång på gång. Orden naglade sig fast i hennes huvud. Farlig: Tustmördar "Hon mumlade drden för sig lsjälv. Plötsligt kände hon en'egendomlig känsla .genomila', sig. ”Ensamboen” : de kvinnor ;.. I kväll var hon ensam. Ensam i ett stort hus i stadens ntkant, Hur många möjligheter fanns "det inke förr en. rymmare atb.. Nr ; Plötsligt gick hon fram och käns ”täde de på dörren. Den var fortfarande pen. Hon vred om nyckeln och te . ordentligt. "Sedan gick: hon runt och kände på alla fönstren) Mot trädgården stod . ett öppet och då hon för en sekund lu- sig ut "kände : hon - att regnet . tilltagit. Hon :tänkte . inte på att regnet var bra för de rosor hon nyss satt. Hennes enda tanke war att låsa ordentligt och ute: stänga alarvsvs Längre. "vågade hon nte tönka. Ulestänga . «« Tanken slog henne med fruktansvärd, kraft, Tänk om han redan fanns 4 huset, "Hon hade ju varit ute i trädgården. Hur, lätt var det inte för vem som ville ett emiyga sig in Hon:hade ju gått " böjd och varit helt upptagen med i att plantera, Hon stod som för stenad,. Bonen var som, fastvuxna vid golvet. Underliga tankar swur< rade. runt ;i hennes hjärna. , Hon | försökte tänka ' klart och redigt mén det lyckades inte, Hon kunde ju, ringa till någon, till någon -vä- ninna, eler någon av grannarna. TELEFONEN var I hallen, stod på bordet där tidningen låg. Hon "vek ibop tidningen innan hon slog numret: Hon väntade på svarston, men det kom ingen. Hon väntade . ytterliggare en stund men dot för- blev tyst; Då kom bon att kasta ett ösa på golvet invid bordet Hon ville inte tro sira ögon. Sladden låg för på palwet Det gick inte att ringa, Hennes kontakt med yt- tervärtden var avskuren. Hon var ENSAM. "Darrande hade hon vå luren. Vem hade ryckt loss sladden från väg- gen! Vemt Nu vågade hon knappt röra sig. Då kanske han... För en sekund fladdrade en tanke förbi henne att det hon skulle. ge sig åstad till grannen tvärs över. Men hon kunde rade iväg mot staden. Det signale- rade då det for "över broarna. Sig- ; Flon vaknade vid ; något rörde .vid hennes” kind. Hon spratt till. Så kände hon det igen, 'smekning- en i riktning mot” halsen.” Då "det gick upp för "henrie blev: hon! stel av fasa, Hon” ville skrika men, alla ljud fastnäde i halsen.':- : -:DET FANNS "NÅGON. BAKOM Detta stod plötsligt klart för henne. Den .. "efterlyste .; ; mördaren Hon slöt ögonen, "Sen kom hon att tänka på spegeln, Spegeln över ; toalebtbordet. I den kunde man se rummet. bakom sängarna, Hon -tit- tade' upp. och försökte R i spe” geln: . : Spegeln - fanns .änte. på väggen. Då kom ångesten över henne! Hon kände fur svetten rann nedför an- siletot:. Han hade” förutseende: nog tagit bort « Spegeln, . "Tankarna snubblade: « genom hennes: hjärna, Varför . hade hon inte tänkt på fönstret här i sängkammaren. Det ledde en brandstege upp till fönst- ret, På den hade han naburlis vis tagit sig upp. ” Hon bara låg stilla och väntade. Men det hände ingenting. Hon ba- ra låg alldeles stilla och väntade. Det var då hon 'kände att hennes arm sov. Hon vred på "huvudet och såg att:hon hade lkagt den under huvudet så att handen kom att lig- ga tätt utmed motsatta I "kinden. Då fick det upp för henne hur dum hon, warit, Det var naturligtvis 'den |; känslolösa armen som spelat hen- ne detta spratt. Handen hade henne ovetande , snuddat vid kin- den.: Hon ville. skratta, . Då fanns det ingen .mer än hon själv. i sängkammaren. Hon reste sig upp. Kvickt wände hon 'på huvudet Men. nej, det fanns ingen där. Fönstret var stängt, Hon gick upp och tittade noga efter överalit, till och med under sängarna tittade Han pustade ut. Armen sov fort- farande, Hon. gned den med den brukbara handen, : MEN SPEGELN OCH TELEFON- SLADDEN! : På nytt kom hon att tänka på dara, Vem... .DET VAR DÅ hon hörde det. Ljuden! Det fanns någon i neder- våningen. Hon var övertygad om att allt det andra warit inbillning, men detta var något verkfgt, Han öppnades och hur. den försiktigt stängdes, Sen stod hon stel av fa- sa och hörde hur någon förflyttade sig där nere. Hon nöp sig själv i armen för att se om hon var vaken. | inte få för. sig det. Hon tänkte: Det mv Ipeer hand och tände -där inné 'innan |. lyssnada Hon hörde hur en dörr Det gjorde ont, mycket ont, Och Örn krn ru enn rakra Range s ; Vi måste lära oss av den ' lilla enkla, olä kvinnan Maria sJo- sefs trolovade, att på nytt sjunga ”Magnificat” så att kyrkorum, hem och sammanslutningar "värmas av " Marias lovsång svallar upp kring några svindlande lovsångsämnen. Guds barmhärtighet, ”Hans barmhärtighet varar från släkte över dem som fruktar ho- nom!” Man påstår, att allting fly- ter, att ingenting förbliver av. det vi båller 4 våra händer och ser med våra ögon, Det är "inte sant, En sak förbliver, förbleknar "aldrig, förgår al tunnas aldrig -ut, Psalmsångaren ' sjunger: ”Barm häntig och nådig är Herren, lån; ig, ; modig och stor i mildhet. Han' går icke. ständigt” tillrätta och 'behål- ler "ej "vrede ' evinnerligen. Han handlar icke med oss efter vård synder och vedergäller oss icke ef; ter" våra missgärningar .. ”Profez ten Jesaja tillägger: ”Ett brutet rör skall <han idke sönderkrossa och tynande veke skall han icke" ut släcka” "77 Vilket. strål Act de lovsångsä ! detta isk > av hat, ved: ällz ning och revansch, repressalier o ”öga för, öga, tand för tand” find nes En som ör obunden av all het |' — och. hämndpropaganda — karm härtighetens-fader, = =: I 3 passionstid kan vi gärna pås- |: minna varann om att korsets ar mår just: är en symbol för Guds barmhärtighets , armar, ”Kommen till mig I, alle som "arbeten o. ären betungade, så skall; jag, giva eder ro för. edra själar.” d Vi. ska lägga märke till att. åd inte' finns ett ord: ä Skriftten om att Jesus:skulle ha ställt till med korsförhör - med > sina : lärjungar, innan han vågade göra dem till si- nä. Deras förtlutna,'” som säkerligen var, ganska brokigt, angick honor inte, ', Genom. det , förtroende har visade. dem, : "gjorde - han dem till segervinnare, - sf huset. Hon : tittade: gig: omkring. Hon -wisgte inte: vad hon skulte göra. En” tanke for genom henne att hon skulle klättra ner på brand. stegen. "Men hön' vågade "inte." Hon -lyssnade.. Stegen kom när- mare, : Hon , hörde. hur trappan knarrade en aning under tyngden! Någon var på väg uppför trap- Min. gud, tänkte hon, Min gud Då tirog hon toalettbordet fram- ningslöst, Hon ställde; stolar ovan- på bordet: och . igen. Stegen war uppe nu. Hon hörde hur de kom över hallgolvet. Hon” stod med svetten ' rinnande nedför kinderna. Med fasa såg hon hur dörrhantaget vreds nedåt, hur det "gick upp igen, hur det sakta åter vreds" nedåt... — Elsa, hörde- hen någon” säga, Elsa är du waken.. "En underlig kängla wällde' fram inom henne. Någon ea något. H = Javisst, sa hon, javisst... DÅ HON, ÖPPNADE dörren stod Harry "där, utanför. med. undran i blicken,. Han smålog åt henne. Se- dan: förstod han liksom, = oc — Lilla vän, - sa han, skrämde jag dig. Jag enissade våget och: fick vackert : åka hem: : igen. Var inne blev det så här sent, ning. ; Och . berättade för honom. Hon. fann. spegelbitarna i gardero- ben. Hon hade ju själv slagit sön- der spegeln då hon städat. Men "telefonsladden? ” — Jasså den, sa Harry, jo jag hade väldigt bråttom i förmiddags och halvsprang genom hallen. Jag råkade stöta till bordet så tele- fonapparaten föll i golvet. Och så slets sladden av inne i & 5 arbetskontoret. | till. släkte. i på en annan. nästan raka linjer byrå” "utanför. Sedan lyssnade hon]. hos kamreren på hemvägen, därför ? Han. hjälpte, henne ställa i | ord- | dosan, Ja, jag har anmält det på | ANANAS SABBATSTANKAR. 2 munnen tar emot oz och har användning för oss som'vi är — nu — i dag. | Guds " trofasthet heter dét andra tacksägelseämnet, . Mo Maria prisar Gud, därför att hans barmhärtighet . varar : från , släkte ”Han har tagit sig:an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhäntighet mot Abrä- ter 'sitt löfte till. våra fäder.” Löftena kuna ej svikas. Nej, de stå evigt kvar. Människohjäntat är. ett. opålitligt i I King, pendlande hit "och dit, > Vi ”kysser och vi slår ihjäl med sam- ma varma själ.” "Men wår. Gud är : > trofasthetens långmodige Gud. Man brukar med skäl tala om en. mors trofasthet och. ändå är den trofasthet i - call dess ljuvlighet bara en blek av- glans av, Guds trofasthet, som ald- rig lämnar, oss i sticket. ”Ända till eder ålderdom ' är - jag densamme och intill dess I värden er. skall jag bära eder.. Tack, trofaste; Gud, att da aldrig upphör att älska OSS, oroa Oss, för- följa OSS, a dig an Oss genom din gon! " . Vilär så. frolösa . smått” som! i stort men idu är den orubbligt tro- iMåtte .jublets , man, Kristus, : få komma oss nära på nytt och röra vid Fåra' hjärtan med kraften av sin. Andel. Då bryter, Marias; lov- sång — ”Magnificat” — ; lös... Löv- > Tack; barmhärtige Gud, att du - ham och hans säd till evig tid, ef- | Forts. -.— Å, sade fru Crohn. Den var nög nedpackad. Han skulle ju iväg till Pommern. "Det var ju en rimlig förklaring. Men Gustafva var fortfarande ny- fiken. Var i all världen fick han då denna kappa ifrån 4 en hast, .kunde' hon inte låta bli att fråga. Ävend etta hade fru Crohn, för- klarat. Å, den kom ju från teater- garderoben. Från teatergarderoben? "| Gustavfa spärrade upp ögonen. Ja, fru Lagercrantz vet väl, att det är min svåger vinhandlaren, som har hand om den, sade fru Crohn, Han har; ju alltid haft så mycket. med teatern att göra. > — Men då är det- -ju ingen riktig | prästkappa, invände Gustafva och kände sig orolig. Hon hade alltid märkt därhemma ,på landet, med vilken vördnad såväl prästerskapet som församlingen" såg på alla de ting som hade. med, kyrkliga : för- rättningar att göra. Heliga . skru- dar eller brudkronor, som war soc; kenkyrkans egendom, låntes inte ut till. gyckel och. skämt, Lika litet skulle en vigselförrättare därhemi ma drömt om att kasta över axlar! na en kappa, som.ikanske: kvällen förut nyttjats. på spektaklet, ' Fru. Crohn, som. såg hennés o- lyckliga "min, ;hade lugnat. henne. i — Nånå, nu skall tilla' fru La- gerperanitz inte ta sig illa vid. Nö- den har ingen lag. Det war ju så 'brådtom, Och inte är det väl på prästens kappa det hänger .'.. . Nej, det var naturligtvis sant. Inte 'hängde det på hurdan präs- sången, som ska övervinna världen, Nie ..Text:' Luk, 1:46—55. :']tens' kappa varit, hur ett äkten- Giftomans sa Av Ingrid: Hesölander skap sedan blev, Hen, kanske än- då i någon mån, på prästen, vad han var för slags person. "När hon nu försökte, erinra sig den där pastorn, så var det fram- för allt en egenskap hos honom, som hon fäste, sig vid. Hans un- derliga förmåga att dyka upp i rät- ta ögonblicket och sedan bli 'osyn- lig "lika snabbt. Alldeles ' som” én aktör, som gör sin entré eller sorti på scenen. : På. ett ögonblick blev Gustafva klarvaken. » Det hade "varit något galet med den prästen — det hade det! Att hon inte tänkt mera över det. förut, .hade wäl berott på att hon genast fick så mycke annat att fundera över. »Hon- blev kall och varm om vart annat. Hennes panna var våt. Men hon tvingade sin, röst att" bli så lugn. som möjlig. Hon måste. spör- ja sig fram till sanningen, Det vår så' oerhört mycket. som, hängde på de svar hon skulle, få - oo; Hör, du Axell. än ad torn, som : vigde. oss i. : Göteborg, hur fick du egentligen fatt på, ho- nom?.; "Det har du aldrig" berättat. Men nu har jag, kommit att, undra | så. mycket- på, hur han" kunde: va- ilra så > kvick att > hjälpa 1055; SN ingen, annan wille.” » Det dröjde en stund, år ännan man= nen svarade någonting alls. När han till. sist gjorde det, war. det, i en |. häftig och otålig ton, : ”— Hur icHerrans namn kom du att tänka på det just, nu? Sod Hon sade Iugnt: se väl: inte! så. konstigt. CD Jag tänkte: nyss på Greta och på ; Att det ska vara så svårt att få syn på honom! Jag har i warje fall aldrig! sett honom, Kanske har du men det: tror jag. inte mycket. på. Han försöker nämligen alltid Källa sig undan. vad Éanr föter. Känske har. han mågot' riktigt train men i så fall har, han inte sagt det för någon." Men jag brukar kalla honom för rimfrosttrollet.' - ' i Såg: "du på rutorna: till vedboden för en. tid sedan? När solen sken på rutorna; -Hur : det .gnistrade . i dina ögon. Såg du vilket underbart vackert, mönster där fanns? På er ruta 7 riktiga - blommor i rimfrost, som ekar varandra kors och tvärs och i-ena hömet etod wisst ett hus med flaggstång. På den tredje. var det en hel skog av träd med stam SAGA av LARS SJÖHOLM. och grenar och till och med blad i rimfrost, Och på den fjärde hade visst; rimfrosttrollet bara -lektt' och skämtat och. blandat ihop 'blom-: mor. och. träd 'och hus och" streck : | hur som helst, : i Och du såg väl träden? Hurg gre. narna, varenda liten gren och .var=,; je kvist, iskristaller, När solens strålar. föll på kristallerna kunide du säkert ee hur uddiga och flikiga de var. Ja, rimfrosttrollet har werkligen fan- tasi.. SN Ibland är han riktigt flitig ock så, "Andra . gånger . gör han inget alls och när det är mildväder då sover han, ' | Häromnatten var det. inbrott på den ' bensinstation som: ligger ' vid nvotorvägens slut ett par mil vutan3 för staden — det kanske. du. har Hon skrattade; Hon sk fått rosplantorna i, tårarna rann, Nu fanns det. bara . Hon gick ned i hallen. Tidning- en låg där fortfarande. Hon tit- tade på förstasidans datum. Hon blev inte förvånad då hon läste vad där stod: ” Lörd den 1 ber, stod där. Hon vek ihop tidningen och et de den i Det var ju den tidningen hon -hade : Sven Martinson. . a visning av svensk herr- konfektion i London — herr- modets huvudstad — har blivit en stor framgång. Initiativtaga- ren till denna djärva manifesta. tin var Gulins Herrmodehus, som i samarbete med Interna- tional Wocå Secretariat ville visa brittisk klädexpentis vad svenska konfektionärer kan åstadkomma med de härliga engelska, skots- ka och irländska ylletygerna. - Att det brittiska yllet är i "SVENSKA HERRKLÄDER - gör: succé i. i: London ,- Ida händer — i det här fältet Drabant, Dress, Eszge,' Oscar Jacobson, Junex, Pingvin och Tiger — wisade 'de sakkunniga enrgdsmännen oförbehållsamt. Det som imronera'da på dem var den elegaria skärningen och djärva färgerna, det Zenom- överdragna med små |: . Ida: bilister - som . kom; ute. på .wägen hört. talas - om. Två män, bröt. sig in och försökte bända upp kassa- skåpet men hur kom, än hände o, vred så gick det inte. Männen ha- hur. det var. när jag kom nit. Då "var det ju inte så underligt, att jag . också mindes vårt bröllop. Jag låg och tänkte på den kappan som prästen hade. Av fru: Crohn hör- de jag ätt den var lånt på teatern. Och, nu undrar jag... ;prästen.. han var så kuriös. EF änle alls som någon vanlig: präst, ”-— Vad war det för fel med ho- nom. då? . - Hon kände sig som en människa som. trevar sig fram i mörker ge- nom ett obekant rum. Steg för steg måste det gå, tills. en, dörr öppna- de sig och sanningen lyste in.:San. ningen — hurdan den nu var, Vad som först bara varit.en dunkel a ning. blev: först möjlighet och se- dan . visshet under. mannens - önd- lystna > epliker. Högt ,.sade , hon, med oändligt bitterhet och, oändlig. förfäran, i, sin stämma: — Sa, kanske, bara, det, . att han också var, lånt på, steatern, han som kappan, . ox | Ännu medan hon a gade det. kunde hon inte' tro, att det var sant.sDet fick helt € enkelt. inte, vara sant, Och så kom mannens svar, hetsigt. men på samma ”gång' uppgivet. nn — Det vet du väl, "bäst själv..Jag gissar du. glitit, ut. .ett, par .skor de att ta reda på det, Han teg ett ögonblick och tillade så 'med hat och förakt: - — Eller war det någon, som. var så beskedlig . och tjänstvillig. att tala om Greta? . Då : Gustafva låg tyst. Runt, omkring henne gungade -; rummet: - som; i sjögång.' Hennes tunga, var. förla- mad; Det war alltså, sant: Det otro- hon inte räknat med det. ” "När, hon 7 på nytt orkade” försöka tänka, war det: egendomligt nog in= dragen, som I först. överföll. henne, Det war ; bedragaren,: den i falske ågonstan. han var "någonting, de en stor. svart: bil stående utan- för bensinmacken och i den hade de dynamit fö att spränga kassaskåpet- ” skulle höra den: hemska smällen. Då märkte den ene att skåpet satt löst i en ficka i väggen. SS — Vi försöker få med oss kas: saskåpet : ut i: bilen och sen" kör det, sa han, — Det är det allra bästa, så den andre, 'Och männen känkade under stod besvär ut i bilen med I kassaskåpet. I »Man hade inte' kommit så långt j | förrän rimfrosttrollet- fick syn på bilen, Han ; tittade in. och tyckte det var underligt att köra omkring |£. med ett kassaskåp mitt .i matten, Och när. han. hörde männen i pi len samtala med varandra förstod han... H i Snabbt | fick, han fram. en pensel ur sin väska och började stryka ö- ver bilens rutor; Efter: bara. några ögonblick ' blev "rutorna alldeles Årostiga. Defrostern i. bilen gick för fullt. men det hjälpte inte myc. ket, Den som körde började gnida med handen men rimfrosttrollet var genast framme och penslade . på, Den andre mannen . tog fram en isskrapa men rimfrostirollet strök bara. ännu ivrigare. Den svarta bilen. gungade tll 0. körde ned i diket, som war. fullt av snö. Bilen tände kraftigt in i snövallen och stannade, så häftigt att kasssaskåpet stod på ända. En kort stund" senare. kom en långtradare fräsande, När chaufffö- ren fick se den evarta bilen i di- öppna dörrarna men det gick inte — snövallen hindrade. Chauffören såg in i baksätet och förstod vad det var fråga om men låtsades om inget, -. v — Sitt kvar så ska.jag hämta ett rep och dra upp er, säger "| långtradarchauffören. Han går till sin bil och letar fram ett rep men först ringer han ett samtal i långtradarens radiotelefon, Han kör fram långtradaren strax bakom den svarta bilen och sysslar sakta med att fästa repet i de båda bilarna. Och efter en stund börjar han försiktig btacka, tänkta och föga slentri. ga assessoars-matchendet och ' inte minst -— de svenska plag- gens låga priser för så fint ut- förande och god 'kvalitet, Då k en annan bil farande männen: börjar bli oroliga — men de kan ju inte komma ut, -..Och när långtradaren dragit upp ” id : | 2 vi till en ödslig plats. och spränger ket. stannade han och gick, fram |i till bilen. De två männen försökte |i i full fart. Den stannar in. De två | fastän inte präst, Vem var han då, vem var han? bana Hd == Ingén: har” talt” och "riågontind se för, mig, svarade hon så ugnt hon förmådde. — Och inte skall du tro bara att .grubbla på detta, nu me- .)dan jag. grubblade på. — det, där andra. Men nu måste du säga mig han, den där mannen? "Axels röst kom trött som ur "ett fjärran. var bäst att inte veta. Vi kom & öve- rens om ; kur vi, skulle ställa oss . och vad vi skulle säga, ; Han fick för han behövde .bengar som han gjorde det, stan 'såg ju fattig. ut. tyckte det var alltsammans, röt han häftigt) när, hon Hobbarande låg tyst och rörlig, — Men vad skulle jag göra? Jag. hade. ju ränt i tre, fyra Prästhus, redan; jag var ”allde- — Men det war" ju. bedrägeri, — Vet du, så . kan: jag inte ge det, svarade han så. häftigt och iv- rigt, att hon, förstod, hur . mycket svara sitt . handlingssätt Änför' sig själv. — Du och jag. hade ju klara papper båda. Och du Var vuxen o. ja. Han läste upp, formuläret, . sall- deles som, det, står i, handbok boken, och "vi gay, varandra. de. Jöften, som hör. till, Jag kan inte Se, vad det skulle ligga för orätt i. det, a — Men förstår du ånte, hur and- Ta människor kommer att se på det. här?. Om den, som - vigde. oss 2 Det vet ju ingen — mer än vi så Crohns, tillade han tvekande,.— ir Forts, bilen, står det: också svå' poliser vid var, gin sida om den.; De öpp- nar dörrama,.. : . Rimfrosttrollet har hela” tiden suttit. uppe i. träden längs vägen. När han ser männen där nere stiga in i polisbilen blir han riktigt glad och lekfull och hela den matten Timfrost på kvistar och . sl e säll strån... Då det blev ljust den. dagen kun- |de.man se. vad han haft för sig — ja, aldrig förr hade väl vimfrosten varit så vacker i trakten . vikande och på samma gång. strids- " här "dagarna jag' varit borta; med . liga .var ;sant. : Innerst. inne hade te förtvivlan över att ha blivit be- : jag bar spionerat heller. "Jag kom " en enda sak — du måste. Vem var — Det wet jag inte, Tyckte det. vad han begärde. . Jag tror det var Begriper ,du inte, hur djävligt jag des ifrån mig, det måste få ett slut. han, redan. mödat Sig om att för- . hade följt med mig av din fria vil själva. och så den där karlen,. Och ' om «det: för dig precis som det där te
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.