"lilla wis. Vi "hjälptes åt så att den roligt hade vi. " Att det" skulle bli annat: av i ” fortsättnin; fick vi t re- € .« var 20 öre om dagen, Det var gär "utom de värnpliktiga; som väl fått > faktiskt var nödvändigt för att kun- , och för det fick vi 3 öre om dagen: Fa i I LÄHÖLMS : TIDNING. Lördagen der 30 mars 1963... Ett. evigt. marscherande främsta öänglninnd från: Hallands regemente. för femtio år. sedan en 2 mars 1915 ayckte 1914 års klass in för att utbildas till försvar "för vårt kära foster-' > dend. Dessa pojkar som är kvar nu « ”borggårdstal och allt” som följde - > i dess spår, bondetåget och andra - - yttringar av en uppreklamerad för= formen och wise wersa. : dagars . : mera allvar," vi fick nämligen "själva AL es a tiden giok åt dör att slå i i ”skobespar, » detta var en nödvändig , "åtgärd an- SM 4 är 79 år och det blir snart 50 år' sedan vi sammanfördes under fa-. norna. Det var krigiska tider, förs ta världskriget hade, nyss börjat, och kastade sina skuggor även öv vårt , land, men "inte så påtagligt: att det inverkade på härens ut-1 bildning. Det kom nog senare. Det. blev” ju ny härordning 1915 efter. "svarsvilja. Det första vi ak när vi kom tilll. 5 komp. på I'16 i Halmstad war. > , uniformen och det var ett helt DS spex: En hel hög med sådana per sedlar slängdes på golvet, och s fick vi själva prova at enligt or-. i " dir på bästa sätt, och det gjorde , vi för att del, men på. vårt. eget: gom war liten fick den största uni- Det blev sannerligen inga välklädda fkriga- re efter den ; Niprovmingen,. F men da på. En bevärning på den tiden D var inte 'så ompysslad som, , våra fosterlandsförsvarare. Em viktig "detalj i utrustninge marschkängornd, och sådana inte komp. utan wi blev uppställda, och . fick marschera. ner till en skrotaffär i Halmstad och fick" Pro= va ut skor, men då var det lite betala dem, Alla hade. ju inte. ett sådant kapital ca. 2 kr. som. de: N Dagen: rekryter har / rena himmelriket både i fråga om allmänna ' förhållanden, mat och intressant tjänst om man, skall jämföra” dem med de, som ' fick tjäna” kronan, för snårt femtio År sedan. : Om hur det var på Hallands re- gemente under första världs kriget "berättar i' vidstående och ett: par, kommande : ar- tiklar, , skrivnå för Laholms +: En typisk bild av rekryter snart femtio: år sedan.” Det ä én, stor påfrestning. vi "frös mycket och följderna uteblev . inte. Alla sorters .; förskyllnings , H "sjukdomar -|grasserade.' Den svåraste sjukdomen var: epedemisk hjärnhinneinflama- tion, som bara, den, skördade; 14 väder, och vi ansågs färdiga: att få : gå till. stan, och. förlägga våra öv- -: och artikelförfattaren är nr 4 fr, v. s Pålsson i Köpinge och nr. 7 en annan sydhallänning, framlidne. Otto Mattsson, Laholm; i den stående raden. Nr. 5 et. Zällde bara att försöka få fram de glada och ljusa sidor- na. Det var ändå mycket som man inte ..vill.ha gått miste, om, och minnen som lever kvar än, Det är väl endast på ett sådant ställe, som man; får och där känna” riktiga kam= rater, Det' var i många besvärliga situationer ; som en." ärlig . kamrat visade prov på vilka präktiga poj- kar" mån, kommit tillsammans: med, Det. fänns : ju. för all” del andra också imén”. dom hör. inte hemma det var kö ke för att få tiden att gå. Gevär, och Tränsel fick vi, -med stränga 'order att vårda, väl. Dessa "förhatliga attribut hängde på våra axlar från "morgon till: kväll" och -det blev sådan . vana att om :man någon; gång skulle exersera utan "dem så kändes det son man var i hade också fan | lära: oss. att ”warje". imorgon hålla ”korum, Man: "kan undra "vad det var för "mening. med denna, andalt om det går att kalla: den så. En sal, vår. i t. fordrade ganska stor gj HON NOT MA Tidning, ' > skräddar Carl E. Nilsson i Rän- neslöv och det är' mycket in- tressarit "han har ått förtälja, |" Jr a. (kostade. Detta var: nog: ”förutselt ke för ”kompt. gick- i borgen. och ; så blev. det avdrag på avlöningen som kert en fin afför för de” agererande ett par fina kängor, men dessa fodrade ju också sitt underhåll, och var pengar togs till den detaljen vet jag inte. Men en stor del av fri- nars hade inte ett par skor varat mer än ett par dagar. ' U ndertecknad hade lyckats spa- ra ihop en 60—70 kr, wilket na existera något så när. Under- kläder fick wi själva hålla oss med Strumpor var det värsta, och hur dom klara den detaljen, som” in- te håde 'er snäll måmrma "hemma som Sticka och Stoppa, förstår jag inte, . Marå månad: det året var kall med snöblandat regn, och att så på kaserngården dag efter dåg. LS lära hälsa och göra vändningar, var ”att som konumssångare stå framför sina kamrater och sjunga ”jag lyte änder”. e. t. c och läsa ” mån "föder. Vår, och Herrens välsignelse, När. det då var så "olyckligt - att [romp. största skämtare blivit” pla- dndli ga Vopbyceelsen då fordrades det att nerverna höll, så "det hela kunde" solfölj Euttan straffpåföljd. Det fanns. pojkar med äkta religiös | åsikt, både "kyrklig och frikyrklig, varför. inte någon av dem fick hålla denna ändaktstund' anser Jag vara fel från befälets sida. ' | Tiden gick. och. man blev mer: och mer van. vid den dagligia. rutinen, mer wann vid der dagliga rutinen, och man övergick. nästan "till apastiskt tillstånd, De onda bekym- ren war ekonomien och så förstås. maten, som det var: mycket bety- delsefullt med, De krigiska: lärdo- marna fick jag inte något särskilt begrepp om, men när: man sen bli- vit vand vid livet och tvingad att aceptera tillvaron, då började man; «| trots alla dumheter. och: besvärlig- Heter, komma. underfund. med att det fanns komiska och roande in-' slag, och som gjorde- att det blev nästan trivsamt, j + TOT RARIA DET GAR EN STIG 6 MEN INTET SYNS AV SANDEN 2. TY ALLT ÄR IS OCH SNOOP & SA VASS OCH KALL AR VINDEN - "4. | 3 SÅ FRUSET ALLTING STÄRE «50 as = MEN ÄNDÅ DRÖMMER LINDEN KANHÄNDA OM. EN VAR! Se vt DET GÅR EN std nit HAVET ' OCH VÄGEN. ÄR EJ LANGI I SNÖ ÄR ALLT BEGRAVET + Tu STRANDEN | TILL SUNDETS " BLAA SJÖ! & EJ HORES FÅGLARS SÄNG! SN 2 MEN ANDA ALLTING HOPPAS ' TÅ ) BEFRIELSEN , SKALL SKE : : DÅ TRÄD ÖCH BUSKAR KNOPPAS ' 5 7 SS TR RER OCH VITSIPPAN SKALL LEF, > : on £) &€ GS RYAN Hilding Strandh. RITA ning för. en 20 års yngling |" | skulle fältvakts it, Du skullé"visas en fältvaktsuppgi et miss Gibbs. och - tillade att hon SA Jag: har slämt. Läget | om mar 'scherna, och att det skulle vara för kondition och sammanhållning tror jag mig. dunkelt förstå, Jag kom aldrig så långt, att. jag fick något att bestämma om; arbetschemat, annars skulle ., det blivit betydlig minskning. i det eviga gåendet; Vad det sedan. beträffar -fälttjänst : som väl är en väsentlig sak," så undrar jag hur det var” "med det. Ikunnan- | det hos befälet. Som; ordonans i riktflaggan fick. jag ofta höra 7 på kritiken .'efter . ett: ”fältslag” ; o somm den: inte; alltid var så lysande för! "det ansvariga” befälet, "så blev man. ”skeptiek . hur ' det skulle gått om det. varit "allvar, ne art ag skall bara "åra fram ett fr J tet. ex. där jag själv varmed och inte gjorde . någon, större lycka; åtmingtöne inte för komp.- chefen, Det. var "inspektion. på regementet och: bland . annat på programmet skulle en>fälttjänst genomgås. Det blev -avdelat första och andra avs lösningen" med . fältvakten: bakom; Undertecknad och en till blev till- - delad första avlösningen; 'och jag | var rapborilkarl, | "Detta momentet skulle studeras av, generalen, medl stab. Så småningom visade. sig fi enderi och då gällde det att handla; | | Rapporten blev avfattad och ålande |, bäkåt. bland "höga militäror. gick rapportkarlen, o ve och fasa, direkt till, som vi. hade övat många gångs er; fältvakten, den skulle. hamnat hos . andra avlösningen. Jag: blev kallad till generalen, han ville bä- ra Veta. var jag gick. med, rappor- fen. «Ni vi så marcherade' hem, så fick. berönt "av" befälet," som var övetande om: misstaget," och 'ha- de inte" bättre reda på rapport: förening än wi, Men för komp-chefen. blev” det en svår dust vid kritiken. Hem- komna väntade något annat. Kap- tenen var ursinnig, och brottsling- en blev inkallad på expeditionen. - .| Där "det gällde. att försvara EM frihet, och jag försvarade mig med att jag inte lärt något annat sätt => latt rapportera i en sådan situation. Att det inte var något fel på agres- siviteten var säkert, 0. glömd ell invanid miålitärisk hövlighet & öm- se håll. Det gick visst inte att hitta någon paragraf för bestraffning för jag hörde aldrig av något. Försva- ret hade tydligen lyckats. Det var många roande, och ko- miska episoder, som inte glöms, dat tråkiga lägges gärna åt sidan, Humöret hölls alltid wvid liv på idet ena eller. andra sättet. Många i gånger tog humorn obetänksamma ; former, och som lätt kunnat skapa "farliga följder. Där makten ligger hos överordnad nästan enväldigt |. och straff kan utmätas godtyckligt j är det farligt att leka med ödet. n morgon när vi skulle ställa upp för övning, och vår mest ni- tiska korpral skulle avlämna, och röt sitt ”giv akt”, då undrade 9S6an om han mena skoj eller allvar, ära var inte i vänligaste ton, detta är väl för f-n allvar och en 1915 G den grå uniformen) är Ivar" blicken. bådade. om. farliga saker, men så kom det. igen från 98an: det var tur för skoj Hål: jag inte. Att det fick pasera . | ostraffat är mycket svårt att förstå. a «Arkebuseringshotet svävade, nog många gånger över våra huvuden, som t.ex. den gången då den furir som -låg med på. luckan, en kväll kom hem väl styrkt av stärka dryc- ker, och bassarna inte lydde tyst- nadsplikten "gick och hämtade ett gewär och lova skjuta den? som ”in- : fe hörsammäåde; Det blev så tyst så "skulle, hört en knappnål falla till golvet. Då kom ett långt :pi- pande: ljud från någon, och då brast skrattsälvorna löst, Vad 'som sedan hände går inte" att beskriva, men det osade svavel en dång tid efteråt ? Sommaren" försvann och det blev höst. "Krigsmolnen war hotande vid horisonten och" vi "skulle hemför- lovas, men då hade läget 'så för- värrats att det ansågs: irådligt” att utbilda” några tll" reservbefäl” och för dem blev det, en kurs, och om ch | den . och dvå. repmöten skall jag berätta. om "senare. : iss' tänker på sin å0-åredag på tisdag -i nästa vecka starta en 5600 km lång fotvandring : tvärs över den euro- pesika koritinenten till Sicilien för att sedan återvända till London: via den: adriatiska kusten och Venedig, Hon skall ta in på: vandrarhem längs vägen. ”där jag kan få en säng för tre shilling”, förklarade kommer ihåg när det bara kostade nio pence på" vandrarhemmen. : i Miss Gibbs. är ingen nybörjare när. det" gäller. fotvandringar. Se- dan: andra” världskriget : har ” hon fotvandrat till :Franska Rivieran o. baka” 10: gånger och hon har aldrig haft besvär att få en I ”jag- lärde mig 'damea rock/n roll i, Las Palmås på Kanarieöarna när jag var. 77, Nu hår jag förresten' lärt mig madison och twist också.” Miss Gifbs berättade. också att] Forts, : I Jag.jblev ju tvungen att förtro mig till dem, Men de skvallrar inte, Så " | mycket känner jag dem. Och den där karlen — han aktar sig nog | för att säga någonting. Det skulle [tanken just nu mera en "hjälp än väl bli värst för honom själv. -— Vad hjälper det, om inte så många vet det, Axel? Förstår du '.. linte alls? Om vigseln var falsk, så kan' jag inte alls leva som din hust- — "Vad. menar du?” ve Mid "Hon strök bort tårarna, som rann över hennes kinder, och "kämpade för att få sin röst lugn igen. -- Är vi inte gifta, eå kan vi in- [te leva som man och hustru. Det |: måtte du väl förstå, Sådant är o- rätt, Och tänk om — - om jag bleve med bara! — Ved det beträffar, sade han med plötsligt, hård röst, så kan du redan vara det. Hon sjörik 'samman. "Han hade alldeles rätt — så var. det ju. I flera veckors ti dhade. hon levat sem hans hustru. . — Gråt inte, lilla Stafva! H På nytt var hans röst så öm, och. hon förstod, att. hans hård het nyss hade kommit av hans förtvivlan: "Ja, han hade det väl inte lätt, han heller. Hon märkte nu, att hon börjat se honom an- mnorlunda än förut, med långt mind. re förtroende men 'icke med mind- re ömhet. Han behövde. inte be- | dyra. för "henne, att det var kär- | leken till henne, som "drivit 'ho- nom till hans dåraktiga handling. Hon insåg det ändå. Och i det- samma kände. hon också ett styng av självförebråelse. "Om. hon inte hållit så hårt på detta, att vigseln fara vidare' till. Röstorp..:. "Hon mindes klart, hur obeveklig hon varit, . hon" såg framför. sig hans min, 'när han gett sig ut på sin hitta en vigselförrättare, Hon bor- de "ha "begripit, att en' man med ett sådant ansikte, som han haft då, kunde ta sig före nästan "vad ÅxVar då ska den till-det'sora skett endåst "hans? "Anej. Hon fick allt dela den "med honom. "Hon hade hotat ; "med "alt fara tillbaka ', > till Hisameslöf, om : han” inte” skfafade präst, "v Allting blev" ”Hättare, när ir hör för- mådde, se det på det 'sättet.. Det märkte "hon/nu till sin förundran. Hennes bitterhet försvann. Det var. icke så, att han med kall. list hade gillrat en fälla för att få henne Åå sitt våld. Han, hade. handlat, av "rädsla att förlora henne, Den verk- liga skulden 'var knappast hans el- ler. hennes; . Den var faderns, som med. sådan hårdhet hade vägrat dem sitt samtycke; fören "Aterigen var. det "Axel 'och hon; far var: deras. gemensamma fiende. Hon 'såg klarare än mnågonsin,: att måste ske i Göteborg, om hon gått |.” in på hans förslag, att de skulle | sista, besklutsamma vandring för. att |7 skämpade tillsammans, och. hennes es av honom fanns ingen misskund att vänta. Finge han. reda på den fals- ka vigseln, skulle han inte dra sig för att sätta Lagercrantz på Var- bergs fästning ell släpa Hennes ryk- te i smutsen. För henne var den en skräck. Hon kunde tänka lugnt och klart på vad de hade att företa sig. s — Axel, viskade hon. -— Du skall se, "det kan kamske. bli. bra, Vil; | n måste bara laga, attt. vi blir vigda av en präst så snart som möjligt, så snart som möjligt, hör du. : — Ja ja, svarade han ångelfull. — Bara ängsla dig inte, 'min Staf- ÅR AR a oe Han strök henne över kinden. De svar trötta båda, han av sin ritt från heden, hon av dagens bestyr, och . båda av denna uppgörelse, som tömt ut deras krafter; Det var hans hemkomstkwäll, och han ha- de tänkt sig den helt annorlunda. Men åt det var nu inget att göra, Hon. borrade in sitt ansikte som ett barn mot hans röst, : och han tänkte, att det nu war. hans sak att vaka, till dess han såg, att hon hade slumrat in., : - Han kunde alls inte hjälpa, att det i alla fall blev” han som som- nade långt före "henne. Slaget 'som drabbat, den "unga hustrun hade varit hårt. Det hade Gift tomas | samtycke Nan Av Ingrid Hessländer' a böjt henne, amen, det hade inte krossat hennes ;: + oc När hon väl hunnit reda” "ut för sig själv, hurudan hennes situation var, blev "hennes beslut nu som i avslöjandets första stund att” sätta in all sin kratt på att rätta till det. som var galet, Hon och Axel mås-' te tald i förtroende med en präst och få laglig vigsel gjort, så snart detta var möjligt. - Hon inbillade, sig inte,” att det skulle bli lätt. Hennes för borde ingenting få, veta. "Andra -männi- gkor borde ingenting få weta. Men var finna den. präst, som var till- räckligt barmhärtig för att Tätt för- stå. deras betryck och på. samma gång hade nog kurage för att för reta ' sig en . måhända" lagstridig bandling, på eget ansvar? : ;Hon anförtrodde, sina "bekymmer åt : ; mannen, . Till sin bestörtning . fann hon. hos. honom inte alls den det. hela. Bäst att de såg tiden an. Ingen människa tycktes"; ju ana,.: hur det. stod. till med deras äkten- skap, och: var "det så Ilokt att brådska och kanske” "dra över sig” misstankar och förtal? s | Forts. | « Prenume erera på it. Ars. Is nonan ei > Kampen och "kräften. | "> Text: Luk. 22: 31—38.. ”Och, det var mat”. De. or- den i” Johannesevangelielt, som stå "omedelbart efter skildring- en av hur :' Judas lämnar fär- jungakretsen för satt gå sina egna, mörka ' vägar, skildra - sin ' mästerliga knapphet. sina tionen i Jesu sista matt. Man liksom känner hur mörkret tät- friar kring' Frälsaren och hans Tärjubgar:” De” ”Onda” makterna vägar kan ondskan aldrig över- korsar Det" är det underbara med Guds styrelse; att ondskan till. sist tvingas . motverka "sig själv,. Gud får alltid sista or- det och det ordet heter wälsig nelise, . Fastän .. omdskans verk blev korset vägen till segern,” . Den kamp, som ala ondskans och mörkrets makter riktade imot Jesus Kridjus, tas också mot Jesu lärjungar. Men ide: stå inte ensamma i kempen. De ha Kris. tus vid cin sida och ha därför kraften att möta ondskans an- grepp. Om detta talar texten vi har framför 055, Om ' . Kampen "och kata - Jesus vänder sig till Petrus. sås Tunna skivor av rostbiff är härligt smörgåepålägg och inte alls så dyrt som det kanske lå- ter... Bjuder man vå rostbiff till middag är det praktiskt att köpa hem litet extra kött än vad man beräknar och använda det till Smörgåspålige. Stek rostbilfen "så att den är fin och röd inuti och båt den kallna. Skär. den sedan i tunna smeda skövor. En skiva bör räc- ka till en smörgås, Dela ev. ski- van på mitten, Bred ekivor av vitt formbröd eller sandwichbröd med” smör eler” margarin som” ”smaksatts F OCH LÖK - Av prosten Erik Belj er, Vänge, Visby stift. bereda sig att Slå till. Men Guds! ra rg ' ONE I SABBATSTANKAR” | ronne ll " Denne är. impulsiv som alltid. Han fiter på sig själv och” sin egen styrka. Om andre svika — rös 'vi möter i lidanldeshistorien är så mänsklig, han är så lik oss. . Stor: i. orden” men fiten på jorden. Jesus ser att de stora kelsens ömklighet. Just därför behöver vi bli: förtrogna med Petrus... Vi skall i i, vårt: kristina t'orden,. Vi skall- vara tveksam-" ma med våra vittnesbörd. I var- liv — om Guds gärningar för loss lock med oss kar vi inte ordens - vittnesbörd som ej till sin: hjälp vilte. kalla: är livets. . T vår litenhet "ska 4 vi äy till Kristus: Jesus Janvärider eri, må- Bande bid” öm "dån' Ohdes an- sädeskonnen omilt" och" blutalt kastas omkring och stötas . vid sållningen, skall vi människor i de' stormar den Onde låter sve- pa fram över, "livet kastas ' 'över=- ända, förlora” fotfästet, "stötas, omskakas. Då känner" vi vad vi förmår. ' Det” är te 'mycket. Stolitheten förklingar och de sto- ra orden” "dör på” våra läppar. bekännelse återstår endåst” den klagande livsångest; som: våra moderna skalder på sitt egen- os | domlligt -brutna och stammande med litet senap och täck smör- gåsarna med salladsblad, Lägg på kötttet och garnera: med guldbrynta lökringar och ev. en itomatklyfta: . Njut sedan av en välsmakan. de smörgås ' till en kopp te. på kvällen, i språk gett sådana skakande ut tryck åt. Då behöver vi någon, att gripa tag i. En hand att hål- ia i under stormen. Då behöver vi Kristus, som (fovade' att” bed- ja för Petrus och söm nw sitter på Guds högra sida 'och ”ma- nar gott för. 'oss”,. Rom. 8: 34... Det är med den” vissheten en kristen människa kan möta framtiden. Hon gör sig inga 'op= timistigka illusioner. Hon är be- "|redd på det värsta. Men hon veb, att def finns en som kan skänka henna kraften attt segra i kampen. = - Ett annat "allvarligt ord av +: Jesus om” lärjungens situation . möter oss i texten. Det var tid för lärjungarna att. bära svärd. Av sammanhanget framgår, att orden 'av Jesus äro menade. i bildlik” betydelse. Han, som ej ”]till sin hjälp ville kalla äng- larnas legioner, befallde Petrus eft sticka sitt svärd i” skidan, Men det gäller att vara 'beväp- mad i troris kämp. Aposteln Pau. lus har i Efeserbrevets 6 kapi- utrustning, "Han talar där om". Andens svärd, som är Guds ord. Med det vapnet drev Jesus själv - frestaren på flykten; Med det vapnet tkall också vi "vinna trons kamp. "5: oc Amen. så inte han; Han är redo alt gå : Jti döden för sin Herre: Den Pet- 'orden. skola mynna ut i förne= . grepp på oss människor. Liksom . Äv der, stolta människaris själv- ; f i je fall då det gäller vårt eget" , - | bruka nog stora ord. Bättre än | - Vt tel skildrat den kristnes vapen- . . liv! vara försiktiga 'med'de stora
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.