LAHOLMS TIDNING | Lördagen den 27 set 1903 Just, vid den tiden, då dat 3 är . som "mest mörkt och. trist ute ” på landsbygden, kommer, hus- . förhören som jen. liten, ljusglimt ” och liver, upp sinnena. Ätmin- . Bone var det så. fönr, och. det är kanske, just för omväxling- » eng: skull; som den gamla sed- värnjan hängt fast ända” in i ” den moderna tiden” re I år var delt svenkkarerikanen "Fred, Johanssons tur. att hålla husförhör. i. byroten.. Han hade visserligen varit ute i Staterna . £ många år, innan han kom hem och löste- in sin' fädernegård, men har var fast rotad i bygden och gamla sedvänjor från sin ungdomstid ville han inte bryta. » Visserligen hade de flesta byar- na”i omgivningen Jagt bort, kå- s lasandet. i. samband med husför- . .hören, men det. var i alla, fall - några. av. gammelgårdarna, ” som behöll seden. Det var nog mest för att de gamla 'ville ha det så, men; ungdomarna hade inte, hel- Jet något ' emot att komma till- sammans och få äta, kalasmat och ha roligt. De äldre fick; prå- ta om skörd och sockenpolitik . -och alltsammand var, ett: avbrott "I en lång och trist, tid, då sön- dagamna. stod och gapade. med "jämna; mellanrum som telefon- stolpar: mellan. midsommar. och Juba. . ge i Fred "Johanöson / hade" byggt "ån? > modern / "villa' med" värmer Tednittg” och. ha adrum "och. alla "bekvämligheter. Han. hade: bara tagit vara, "på kärntimret,i den "gamla wjangårdsbyggnaden,. men annars var allt nytt. Han: hade ställt till med ett ordeniligt gil- le, men det var -ändå "som" om ” miljön: inte mille medge ; hågon riktig ' gammaldags , husförhörs- stämning. Det var samma ltrygga bondefolk, ” men en helt, an- Åam ' dyp' ändå "Det "moderna lantfolket;' som: samlats : för att begå 'en.. gammal. tradition: av mm "vilken: knappt me namnet |. är kvar. ker” det av. som flugor kål, Förplägnaden har. även, ”moder- niserats”. och, blivit, a mera, kraf- för. tiden. Rejäla or också åt och drack så det ändes "0 forna "tiders hus SYS Hen, med både längbar och: ängs+ lan! Längtan. efter all den goda för) ägnaden ', och ; ängslan: för 's va.” förhöret, Ty de. "gamla Prästerna tog förhöret grundligt med både. unga och gamla och Gud - nåde : den; . som inte var "hemma, 1 emma, stycken. , Ana Jag kommer ihåg ett, husför- ;hör för många är sedan hemma I byn, Drängen på stället, var så |.” längslig | för förhöret i katekes 0. "biblisk historik ja, att han. gock o. "lade sig sjuk på själva husför- hörsdagen. Tnots att ha am läng- fade intensivt att få vara med "om al dör" goda maten. Han| "visste, ju själv hur det både. ba- | kats "och slaktas "och bryggts i gården så det stod härliga, till, : Men. på" huvudets wälgnar. var : "han lite” osäker, för att inte säga toalt bakom när det gällde del” "andliga" styckenar Pigan, tyckte " emellertid det var, "synd om ” drängen, där, han låg och tjuv-| ' Passade mppe på kammarn, och gick upp, och , sade, till honom när förhöret, ver slut och maten | började sättas, fram, Vanpå, han tog mod till sig toch” gick I ner o, smög sig in bland” det övriga folket. Alt gidr väl tills. han "stod framme vid bordet, dör han just rågat sin tallrik tl bräd- den med- en Portion, som san- nerligen inte year någon, sjukdåto. Då upptäcktes han av den gamle myndige pastorns Javgusöga och | | : åkte font. s oe Nej, men se, där has vi ju drängen på slätet, Sven Nilsson. Jag tyckte Kusbonden här sade "att Sven låg sjuk, Nåja, ahöm, ahöm, det är ju inte för, sent att ge honom en fråga här på. ståen- de fot, Pastonn satte åfrån 5 sig sin tills] >. rik och makade glasögonen till ens rädta: — Sätt, ifrån. sej maten 'så länge, så ska vi åtminstone; tall 7 - en enkel fråga, ” Sven stod. fatal av v blyga och då na 6 sig... "torn godmodigt. Vad var det nu, av hunger och störst? ovetande,' Då van det en spju- ver, som viskade något bakom ryggen på honom, och drängen anammade tacksamt. ; — Mannagrynsgrött,. stönade han fram: : Pastorn - tyckte" inte. "om. att man” skrattade "under förhöret. Han' såg ut över församlingen, knackade med snusdosan i bords- kanlten joch bjöd allvar. > >; — "Nåja,: shöm,' ahöm, "sade han, jag anser svaret på” sätt och wis rätt. Det kan ju ha.va- röt” mannagryn: fast inte i form av gröt, precis ::: Ahöm,' ahöm, Sven Nilsson får sitta mer i. Historien är absolut sann" och ger ett bevis på hur trevlig och hjälpsam. en” präst kunde vara mot ett stackars offer under de gamla husförhörens tid. Att drängen Sveri” var. tacksam för hjälpen både” miot .spektakelma karn, som viskat, och mot på form, behöver: knappast nämns, -..Otaliga är historierna från "de gamla. husförhöréns tid, de fleste mer eller -mindre, lavede, många och dråpliga på vi hetens grund. Till exempel" den cm sen. kyrko rd på sett emå? ländskit husförhör, som till svar på Pastorns fråga, om hur många apostlarna Var; svarade: :— Moses 'å en . tl. Till” historien hör; et kyrko-, värden målgra Idagar förut skickat upp; en "fårstek til prästgånden för alt därigenom fria sig "från förhörets, skärseld för. egen per- son. Och' nu blev han förgrym- | Troligt är att' pastorn i deta gonblick kom ine £ fårsteken Oo "| hejdiade,: sig; > Hur: som gotit ioch Slät ör över de gamla | husförhören "med "åtföljande fäg>" ä den veta bond- från 7 den - "kvinnor- ndra och årets s konfirmänder i och myhöig "ock cå såmmima. gång ilj Undra "på iatt "svaren : "många gånger. tilev. befängda, fö småningom ' -samöas: till räcka av så kallade -husförhörs- historier. Numera her" husförhö- ren, övergått till rena expedi- tionsgöromål. även. -på . andet, mer sedan med kalasskyldighet i Samband. därmed håller. ännu TE förskråckelae Er mme vid :bor-|. det, med" alas I blickar. viktade" på — NÅ, Sven "Nilsson; sade pas- |. som Gud' lät regna ner över Israels barn, då de på sin färd genom öknen höll på att förgås Sven stod lika stel loch!. lika |tersta livsmål Jihan> "säger? | TF ;SABBATSTANKAR. 2 ronne 4 lingsliv; —. gemer a Hmn Gitto Av: kyrkoherde: Oscar- Bohmp- för - Mantorp Länk öpings stift, jäv av vad slag det vara mår Sa "I människorna där. tå icke. kän= SN Vad säges om. Jösu oas, Jning med varandras själar, be- an självmedvetande? 0 röra . icke ; varandra på” den "Jesu liv: ger oc övertygande purkten och i det djupast. ge- exempel. på hur ärlig och öd-|mensamma, så länge Jesus icke; mjuk hen var, Så mycket mer får bli: den dörr genom villken överraskande är det därför. abt|de: gemensamt gått in för vt, därmed: jämställa hans oerhörda leva samman. Jesus måste !osyn- självmedvetande.” | lig gå vid wår sida eller bättre: Tärk dig, alt någon stode-upp | mellan loss, vara vårt förenings-. i en folksamling och mopade ut: | band, Då : komma evighetsfrå- ”Är dét mågon här som. vill veta | gorna snart på tal, då öppnas vägen , till livets.:sanna. tycka | själ, mot själ, lives risker vär och wikedom, så .må han komma | gas mot. livets: möjligheter, li- fill måg och jag skal lära ho-|lvet få icke blobt yta utan.också nom. Den "som gått förbi mig, | djup. Då säga de två som vand- han” går förbi .Jivelt,, han ker |ra samman och som te killba- aldrig . förstå. dess- mening, ja, |ka på" slut liv såsom de emau- förDarar : förr eHer" senare . sig |tiska Cärjungerna: '”Vioro icke själv, sit rätta liv 'och vått, yt våra hjärtan brinnande i. oss, när Jesus talade med, oss på vägen”? . : " ”Jag "är dörren S än till K- vet”. ”irss för att ide skola ha- va liv och hava över. nog”, Den som på allvar infåter sig med "Jesus, märker snart ålt han på ett nyt sätt får med sig själv och sitt liv alt göra. Mycket passerar inte längre så obemärkt som förr. Ett nytt liv,från grunden kräves av ho- nom —' det; känner han :— om den nya gemenskapen med Je- sus” skal bliva” ärlig och sann, Men ; det: som . han nu känner sig. behöva! för 'debta. nya liv, dat” får han på ett oförklarligt : mer han förblir trogen så självmedveten är icke en normalt tänkande « människa; Hon kan hänvisa dill gin livs- åskådning, sin- troslära,'. sina prestationer av olika slag, cöbt politiska: och . sociala program, men aldrig till sig" själv. Men Jesus gjorde : del. "Det högsta självmedvetande talar ” ur- hans mun; ”Kommer till mig lären av mig, vteon ' på mig, jag är vär gen, sanningen ' och: livet, det rätta, brödet, Idet' levande. mwatt- net” "eter" ”sågom här: ”Jag är dörren”, . Så kan; en, förryckt |! drönnigra tea, men” då. ingen kan” » betrakta "kristendomens upphovsman som ”förrydkt. åter- står: allenast en möjlighet: ett "han fär och upplever daga. honom på. orden och. göra | a esus. i Men... liv, : ingenting "därav. Ve loss :om Jesus mindre, är det Jesus bjuder oss; talar, sanning och :vi' icke göra | Han: är dörren än tll det rätta vad han säger... Ty vad är det livet. : Ställda” entsilkte” mot an- "Lika . mödvändigt sikte: med honom måste vi sä- . och" vattnet är för ga: har om: någon levde livet, . | Skulle jeg vilja i allt efterlikna någon, skufle' det. vara tionom; Hjälpte ; hem då oss också : alt göra "allvar? därav, ' att gå - de vägar. vi veta, och fördå; att han, ännu i i deg går frem! " sor; bröd ent kropp] za liv, lika nt dig är "jag. för. idin: inre. 'män- niskas””liv, det liv, som” skall behärska men också överleva Fonts. När hon kom hem; = vart hon: ivrig att knyta upp de små påsarna och hälla ut:fröna i den kupade handen. Från sina flickdagar på Himmes-, löf kände hon igen dem alla. Iso- pens. var, tunna, nästan .genomskin. . liga, och. påminde. om" insekteving-. ar, . ringblommans. var: böjda som små ; skäror. -Men liljelökarna" var de, underbaraste « ting hon: visste, underbarare än alla frön, Det har- made: henne, att det. skulle ; vara för” sent. att få dem i jorden nu långt fram på wåren, och :-hon blev jublande glad, när hon en dag upp- täckte, att i den igenvuxna träd- gården. på Röstorp fanns sådana örter,..som utan all. skötsel hållit. sig. vid liv år efter. år. En' solig morgon: :ebter en regnnatt kunde hon där och där. se hur jorden sköts åt sidan av en spetsig, gulvit brodd, som liknade - en, fågelklo. Dag för dag sköt den fart och blev. allt grönare, det kom fler och fler blad. Ett av dem, det största, slöt sig som en strut kring någonting, ']som hon: visste. var den outvuxna « [ ställelse. Hon tyckte; att: smaken Sr blomstängeln. > AI , Och så småningom kom det and- ra, undret: blomningstiden, Stäng- eln "reste. sig och bar en rad små isvita klockor — eller kanske. ett smalt ax med himmelsblå blom- mor, som kom henne att tänka, på den: lilla blå. sommarfjärilen,. som lever endast .en kort tid mellan trefaldighet och midsommar, Eller kanske bar stjälken en enda gul kalk, formad som en änglatrumpet | och med en. krans av genomskin- liga gröna: foderblad kring fästet. Det var underligt att tänka sig, att dessa späda, nästan overkliga företeelser "växte upp ur jorden, den . mörka och tunga," som . var uppbyggd av' multnande rötter och- skalbaggars träck, Till en början hade. hon haft motvilja mot att smutsa ner och förstöra händerna, men så småningom skapade arbe-, Itet--en förtrolighet an: NI gå; mig förbi | Vänskap, bo äktenskap; nemtv Ted Joh. 10: fär. : som hon aldrig förut känt på sam- mans sa - ma, sätt. Hon hade måst. klippa? med jorden, - —— or —— FA 2 naglarna korta för att de inte skulle brytas av; och skinnet på handens insida plev narigt> och strävt, Men dessa illa åtgångna händer fick en känsel som aldrig förr. När hon 1ät. en. bandfull, jord. rinna. mellan. fingramn,: kunde hon avgöra dess i beskaffenhet, som. om det gällt en näve mjöl frusen SvD . ' På kvällen efter. en dog, då det fallit ett ljumt: och-stritt "regn, så ätt. mullen var : mörk och. genom= trängd av wäta, kom det för henne, att den liknade: det svarta, tung=- bakta och syrliga: bröd, som hon smakat ..så offa. hemma" i Halland men aldrig häruppe. Nu kände hon én. plötslig längtan att. på. nytt: känna dess' välbekanta smak, och gripen av en oförnuftig lust stop- pade . hon” en -tugga.xi. munnen. Stenkornen gnisslade mellan: tän- derna, och hon ;kände-: en hastig besvikelse över: att. inte återfinna den. smak.- av kryddor och frisk sädeskärna ' hon '.wänbat . sig.::: Men nästa. ögonblick vek denna känsla |: undan för. en: lika snabb: tillfreds- ER 1 i av. jord varit just vad hon längtat efter, och att trädens, lökbroddens och ' frönas föda också borde vara: hennes; Hon. sjönk - ner: på knä i gräset, kylan: från jorden ström- made genom hennes kropp, och-hon. fick med ens visshet: om att inom henne själv växte ett liv, alldeles som det gjorde det där nere i mul- len. «En mycket tyst och stilla glädje sprang fram som en källa ur hen- nes innersta och uppfyllde hennes varelse, Hon hade haft sina aning- ar förut men inte varit säker, Att hon skulle få barn hade un- ta veckor förefallit, henne som en naturlig och oundviklig sak. Men då sanningen om den falska vig- seln dagats för henne, hade tanken på det som skulle kunna hända vuxit till skräck. Den visshet hon ta reson. om ine förr, Bredvid honom låg en.h fruktträd « med; spretande När hon kom, såg han upp på hen. ne: med ett. leende. nat att. tänka. på, der hennes oroliga äktenskaps förs- |: och jämnade jorden med spadens baksida. så stödde han. sig mot mitycke FT Av Ingrid | Hesslander kan: det komröver henne ett stort lugn. Hon var inte' längre. en, var relse som måste trotsa sig fram, ta ansvar och fatta, beslut, Hon hade bara att. vänta och ta emot ved som kom, alldeles som jord o, | växter. väntade, och. Tog, Emot. je, , i a t is NA ” - Till;soch :-med. tanken, på. fadern blev. genast. mindre; hotande. Pappa kommer att'tröttna på att vara e- ak, tänkte hon, Han kommer att tade gruset . från kjolkanten. och sprang över. gräsmattan bort, till det hörn av.trädgården, där, man- nen höll ; på att gräva i myllan. oa + Det är inte tid att. sätta. ölar nu, sade han, Det. skulle vart gjort för. länge sen, I höstas redan, Men höstas, då var det så mycket, an- Medan han talade, fortsatte, hän att' gräva. Hon tänkte på hur länge sen; .de. var; de kunnat. leka och gnalbbas, hur längersen. de, suttit i den - lilla" grönklädda . soffan å för- maket. iMen hon kände, ingen sak- had: En «tid. var. , över, -en. annan kom, Nu höll. de på att växa in i äktenskapet. + tystare och kärvare än förr, men den fanns där: likafullt, ' : Förtroligheten .. var : :å i vit du bjälpa måg, undrade han: Visst ville hon. Na stod. hon och höll i det lilla trädet, . Dess :stam var så späd och smal; När hennes arm började skaka av den tvungna ställningen, darrade «dess små gre- nar. : Seså. Han: skottade igen gropen skaftet och betraktade hennes an” . sikte, uppmärksammare än nyss. Han log igen. - ”— Ackurat som ett bar" ser då nu kände hade en helt annan ver- å ena siden, männen:på datit vi Alla skulle höras," unga | tå löda gamla; och' man. må”: inlel.g Ett. imådern ihusförhörskales med | I en. "hy etiken. pålkletad. : Det den dn ist d 3: i k hjälpa far med: slägg på: järnet, SS och där i bygderna r men med en, ny etikett: på. Ingen H långkatekesen längre, men ej. he”xlar mågot av den gam. as ämningen t-ett. gammalt | byalag? "De "riktiga" husförhören är änarfendast ett minne blott; Jc be läm gesäll västare. och, fick wätt snart ' eden ver död, sökte jag plat; |” | gån. "Bland många sökanden fick latt "man. , skulle tala jan bra. Mina ävå gesäller skötte sanning, f än! jag har" mina det mesta äv Jafbotet, så jag hade siljtighetamått "iakttagas, kliva förbyibt. : I nöcgen föder, så snant det kom- | "Kungen" hade” blivit! änkling : dom muniga språk: Min far var då hans drakning dött utan att skogs bygden. Inte min- | ha givit honom något bain, och ica jag föddes, men. väl” han. behövde en ny drottning a att säkerställa tronföljden: "medan : jag. Det'var ej svårt för honom" abt vu .gict ikloilt,- Men "det var "få en ung vacker dycktning, och utt dära mig. talsten. smart. sade ryktet. att ' hon blivit igt. hos en bättre | med barn: Snaxt. skulle alla för- så art -och sedan smedmästare- | fostret kunde bliva vid liv, och brev. Då det spordes att elotttsr, V va. födelsen så "märkas med impel, . att det Ba kunde Då det ed mott tiden att drokt- ningen skule. få sitt barn; kom konungen till mig och sade: Jag har. utsett dig” «till - att ”kron- stämpla det barn som ' drott- mer : ur moderlivet. För. dett skall ske -av en fullständigt ojävig Person, så: att aldrig'nå- got tvivel på börden skall kun- na uppstå. Jag kände" mig "både smickrad och tacksam, . men Men kungen sade att det torde ej vara något svånt Men du måte bereda dig en hel wecka i förväg. Du får ej företaga dig något grövre arbelte, jämt:vara rakad "och tfinklädd- med dejt bästa. du ;har och : vara: vaken både: dag och" natt. samt. hålla tha. USA-jazzpianist leder svensk sångkvartett” .. Burgess, tidigare, pianist kos Gold2n-Gate-kvartet; . ansér I motsats till många and:a att. också. svens L jag den, troligen beroende : på 1 5 - tten The Gl 's jsad, för. - Amerikanska to kar, ej bara amerikaner, kan klara av kvartettsång. Här St "meg kvar Ki - en tid sedan under en internationell turné. Ledaren Glenn ten och numera gift och bosatt i Sverige, har nu startat en svensk .sångkvartett. Han. ses mr Burgess t h på Sunside. na, Fr v Lennart Ljungqquist, Anita Söberg, 5 Sven-Åke; ändersson och dan; Hagström, "kungen ett par barnmorskor, en -Irysigt tryckt, blott drottningens, den stämpel jag "kommer att fämna: idig alltid , så. varm, - att den. kan bränna märken i huden genast: då jag kallar, då du mås- te komma på ögonblicket jämte "Ide två lakejer, som komma att stämpeln. Skulle dett bliva er; son, skall, han ha. tre” märken, Hit på vardera, axeln och ett på kröstet; . , Men en dotter; skall bara ha ett på bröstet. - olj | Så gick kungen, åter, Om ett par dagar kommo två HNakejer med stämpeln, som de överläm. nade, De övervalvade mig både dag och ratt, så alt jag ej kun- de. använda Iden olovligt. Men sen idröjde det nästan en vecka, linnan. jag: fick: kallelse från kungen. att . ögonblickligen inn finna mig jämte- lakejerna, ty ny hade födelseakten börjat. glottstrappan ' och. blevio genast visade in i salen, där drottningen låg i sina plågor, Där var utom "|läkare, ett. par ministrar och en skrivare. Men stämningen var jämmerskri.. komma 'emelllanåt, som läkaren gjorde allt för att döva. Jag tyckte det dröjde en evighet, innan barnet framdra, gits,, varvid dvottningen : föll liksom. i dvala; och inga mer smäntskri förekommo. Jag fick en blick från kungen, som mas; nade. mig att skynda, varför jag uträttade mitt uppdrag, barnet tagits ur sängen, Det var | ett, gossebarn, varför. jag fick Tsätta tre stämplar, varefter: jag | överlämnade. stämpeln. fin kände dock en viss förlägenhet, |” närvara hos dig, då. jag lämnat | Vil sprungo ögonblickligen uppför | > innan |- ut, lilla. Stafva. En barnunge, som varit och lekt och smutsat ner sig, Vad är det du har i mungipan? Jord, säger 'du, min söta. Har du blivit så förlibt i jord så du rentav spisar, utav,. den? me hinar. och tog ett par dansstek baklänges. — Kära, Axel, har du aldrig nån- sin hört, att” fruntimmer kan få lust att äta jord? . ? Han stod. och Beträkta e ” henné Så småningom 'bej tade han sin. "spade, kom tätt intill henne och, tog henne om livet med båda; händer. - — "Men. du : ja "alldeles lika smal som du har varit! . — Herregud, Axel, du trodde då inte, att det kunde synas” på mig ännu, Inte skall du tänka, I att det bär. av för mig i morgon. heller. "i —' Men när är det så "dags. då, Stafva?, Det måste. du säga mig. -— På nyåret, tror, jag, viskade hon; i, hans, öra. , Så, drog Ch i ur hans grepp och, började. på nytt smådansa på sitt lite ämpertinentä : kära. Axel, » Vi, måste" Bli få innan här är; "svart. som i :— Ja, men du får inte hjälpa än ett endaste 'grand,, Du, måste vara försiktig om dig, > « N — Nu, i en, hast?. Jag ä av. glas. > a Och; hon-- Iytte - foende. upp ät träd, och höll det sträckt mot, ho- - nom. På lika stelt högtidliga väl inte "en gudmor ett barn till dopet. Hon stod. också och tänkte: en tanke, 'som. var Släkt , med denna: träden som dé planterade denna wår, skul le bli nästan jämngamla med, hen? nes barn. : ven "ns Forts. oc Stil TT mit. . Drobiningen hade återkom” mit ll medvetantlet. J lag I bered= de mig nu för att gå, då Jag fullgjort mitt uppdrag, Men: jag hejdades, ty jag skulle även oda .derskriva det av skrivaren fö Protokollet sedan ' både kungen och drottningen” därunder jämte de: övriga närvarande unider- tecknet ' detsamma,” Men då. jag "aldrig lärt mig 'något vidare att skriva," blev. det rätt. oläsligt; vilket "herrarna" .sade ingeting betydde, och det var inodernt ati skriva namn: olösligt. en: droktningfödsel” var ” miycket besvärligare" än "då min. Karna ' ger” ett smedyngel ett nytt. liv, "sade : "smeden skrattande; Hon lade "händerna på FÖR vis, — Men du: glömmer, ju, träna, < -mar, . med, lika ömma. händer höll + 'gillbevären, som även ällkom= Men jag har "sedan tyckt att oo od Å rönm sense St AAA ene förbryllat och, sp jande” en stund, - -
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.