NN Måndagen den 2 Tocember 1963 VV NN BEATA Solen går kl. ned kl. 15.29, ep 3.33 och I "morgon: i Bolin I LYDIA ee Solen går u kl. ned kl. 15.28, PP 335 och FLASKPOST DUGER ÄN Den urgamla seden att skicka flaskpost förekommer tydl gen än i dag, skriver kollegan Sven Sjö- fartstidning, som 'efter amerikansk källa . berättar om ekonomiföre- ståndaren Henry Hill i SS Stella Lykes, Han håller . uppenbarligen fast vid denna form av postbeford- ran, - . Åtminstone vid två tillfällen. har flaskmeddelandet ”gått vägen”, E- na gången 1939 g'ck Hill ombord i. Houston, "Texas, destinerad till Galveston, . När fartyget lagt . ut, märkte Hill att han glömt sitt so- cialförsäkringskort hemma, Snabbt skrev han ner ett' meddelande på en lapp med angivande av tele- fonnummer: och anvisningar för upphittaren att ringa upp hans "hustru och be henne skicka för- säkr ngskortet till Galveston. En fiskare fanw flaskan och underrät- tade Mrs Hill :—- som tog kortet, satte 's'g i bilen och stod på kajen i Galvestonh när fartyget löpte in, Nyligen var: Stella Lykes på re- sa Säigoi-—-USA, då Hill utanför - Filippinerna skrev ett annat brev till sin hustru, Brevet stoppade han | i en' flaska med en notis Hill” ev. upplittaren "att vidarebefordra det — och "slängde flaskan i den stora Stilla " oceanen.” En vecka senare hittade Aldrico Ignacio, borgmäs- taren i Burgos, Illocos Norte på : . JOJO ” Hur. lyckligt en kvinna än är gift. så .gläder' det henne alltid att höra att det finns män som skulle önska att hon inte vore det. | på 'stadens bekostnad, men .det är, [= — Fidö har haft en liten uppgörelse med grannens box« ” er. | Filippinerna, flaskan, då han låg och badade med sin familj. Borg- mästaren. vidarebefordrade brevet och en vänlig hälsning med flyg- Post. Det anlände till Mrs Hill i Houston. drygt två veckor före maken och båten. MÄRKLIGA FAMILJER . Två gånger har en kvinna ,i Kungsör fått tvillingar och alla har fötts i hemme..' De yngsta föddes häromdagen. De fördes i ambulans till BB där man konsta- terade att de mådde utmärkt, Yt- terligare ett barn finns i familjen. Det såg dagens ljus för första gången i en taxi på väg till BB, En . portvaktsfru i Moskva, som nyligen fick sitt 14:e barn, har den' ryska huvudstadens största familj. Hon har 'fått en särskild bostad och hennes barn står un- der ständig läkaruppsikt. EN RIKTIG TUNGVIKTARE En ' riktig tungviktare har sett dagens ljus i Filipstad. Ett gosse- barn på sex kilo och 40 gram har fru Gerd Steen, maka till skog- vaktare. Er.k Steen. nedkommit med. Det är svenskt rekord. Den unika födseln förlöpte normalt o. både mor och son befinner sig väl, SLUTATET I KARLSHAMN - "En gammal kommunal tradition kommer att. brytas i Karlshamn nästa månad. I-alla år har ledamö- terna i städens nämnder och sty-, relser bjudit sig själva på jul. upé | fjor och med i år. Orsaken är att stadsfullmäktige beslutat betala . sammanträdesarvoden. åt alla för- troendemän — ordförandena a dubbelt arvode — o, det skulle med frå ae Carl M almsten 75 Den 7 december fyller professor |stridde mästaren och fll säkerhet väcka. stark finddz-.. raren för Carl Malmsten 75 år, I flera de- '€t par generationer möbelarkitek.- cennier har han warit en central- ter och heminredningsintresserade. gestalt . inom svensk möbelkonst. I dag framstår han som den oom- Carl Malmsten arbetar främst för vacker vardagsvara & sin möbler. «Doktorn svarar ”Fru 46 år”. Vid klimakteriska besvär, som kan uppträda på ett flertal olika sätt, är det en mycket allmän behandlingsform att ge hor: mon i form av injektion eller ta-- bletter. För vissa kvinnor har detta dock inte effekt och i signaturens fall "uppträdde tydligen vissa bis verkningar möjligen av överkäns- lighetsnatur. Ni behöver emellertid åbsolut inte vara ängslig för att den givna behandlingen skulle orsakat någon ny sjukdom, cancer eller lik- nande. - ”Elsa 1905”. Adocardin är ett pre- parat som ordineras bl a vid rytm- rubbningar i hjärtats arbete. Det påverkar sålunda . hjärtat till: en lugnare rytm och ökar dess arbets- kapacitet. Deltacortril = ett hormonprepa- rat, har antiinflammatorisk verkan | och användes vid en lång rad olika tillstånd, bl a ledåkommor, över- känslighetstillstånd ete. h ; ”R de F”. Vid förekomst av kärl, kramp i benen rekommenderas be- stämt kontakt med medicinsk kli- nik för utredning och behandling, Det finns en rad kärlvidgande och cirkulationsfrämjande ' medel som emellertid måste 'ordineras av lä- kare efter personlig undersökning. nat'on' bland stadens invånare om supétraditionen fortsätter. På måndag skall samtliga ordfö- randena sammanträda för att dis- kutera, som det heter i kallelsen, ”julätandets former”, "och att tra- dtionen då bryts torde det knap- past råda något tvivel om.” -Tjän- stemännen torde dock bli bjudna på julsupé som hittills söm kom- <> | pensation för allt. oavlönat över- , tidsarbete, — .: : « Mångä - | förtroéndemän. har t sig igenom åtskilliga. super” varje år. Det" finns kommunalmän / som sitter i feni sex "nämnder och sty- relser, och eftersom dessa? "ätit var för sig har "det blivit ett väldigt spring på stadens. hotell. folk som varit med i den: kommunala svängen ordentligt hammar; Det är Erik Persson, 5 för ett 20-tal år sedan började spara ' på de snören som fanns kring tidningsbuntarna. Han. bör- | jade ' nysta upp snörstumparna ot re'ultatet är ett hystan som: iväger” fö |50 kg och har en diameter .på om- kring 50 cm, + .. Det är nd AES "som med - husbyggandet,, De "billigaste lös- |. n'ngarna blir i längden de dyras- . (M. Debré) : Moderamålslektionerna : i-Grön- köpings grundskola "komma under höstterminen att hållas å engelska, enligt vad . grundrektor :.. Ludv. Hagwald . meddelar Srönköpings Veckoblad, : (Grönk v- "blad ENSAM NU I Paris berätta; nu att den hy- ligen : bortgångne akademiledamo- ten, författaren, konstnären m,'m. Jean Cocteau någon gång tidigare i år då han kände sig krass! Bg skrev ett brev till president ' de Gaulle och klargjorde att han in- nan han gick bort gärna ville be- tyga att han högt :och rent gillade presidenten. Nå, Cocteau kryade på sig och.skrev då ett t nytt brev till de Gaulle: — Jag är inte död, men jag gil- B ten KanerE ORT ere uorpua N mar soon Sch 1 ser SN DET ÄR UNDERBART ATT JA SÄRSKILT OM MÅN TRÄFFÅR LM det BLEV INGE . VIDARE SNYGGT HAR NOG INTE VARIT LIKA LÅNGA - CX OPIB garenvagn ”BRASAKSKA ot ar utdA so slar Er e älltjämt & av hela mitt hjär- | tass ven Mond ar - När. de Gaulle så fick 'medde- landet om. Cocteaus' bortgång, lär han ha' suckat med vemod i rös- ten: Na sva = Nu är jag således alldeles en: sam! . ast 2 '. Snickaren vid en "verkstad i Norrland hade' länge klagat över den dåliga uppvärmningen av 1o- kalerna vintertid. Disponenten an- såg att det var bra som det var o.t” så blev ingenting gjort. . . En ovanligt kall dag kom d: spo- nenten" gående, » Snickare 'B. som även war skyddsombud, visade då fram ett papper där han under de senaste dagarna noterat tempe- raturen .vid de :olika maskinerna samt påpekade att även vattenled- ningen frusit. .Disponenten tittade te B, «tempen på, dom: ocksi ? fröset 'även "där Skotten : McCormacks .+/ skulle snart gifta sig. En dag då McCormack träffade sin: vän : Me Sennepp sa denne: .«< '—' Men är du säker på att din blivande svärson är: sparsam?« — Ja, absolut! "> eo” — Hur kan du veta det? — Jo, varje kväll när han kom- mer för att besöka Anneoch-vil: ”— Kan "du låna mej "en "krona till rakning. "— Nädu — Jag är törstig själv.” äldre efter en stund lämnar huset så släcker han ljuset! GLAD ÄNDÅ i Det var på den andia "dagen X av deras förlovning. De satt och pra- ve oo Nå; men gubbarna då? Tog in in- BEHÖVDES INTE . stirrade ilsket på den" bordduken,, ; " blev svaret. een SE as "GICK INTE a Gästen satt på restaurangen och smutsiga : '— På.den här duken kan x man ju inte äta, sa han tll kyparen, — På den här restaurangen har Tvi faktiskt: tallrikar till. gästerna, ligga. ” vol: oa va >. "MISSTÄNKT > — SL Är din fästmö huslig? — Jag vekinte'. det var” en Fadjögrarmmofon. trädgårdsmästaren och frågar: : lej ongapen?” r + FRAN” BÖRJAN karna uppstod? morgonen är jag f för gammal att «« när hon fick | se” en" elektr” sk ' spis trodde hon Den Lille 'gräbben "hälsar på hos ' — Säj farbror, hur dags matas : > Har ni närmare ' reda "på när stridigheterna mellan de äkta ma- — Ja, jag var ju där med en ; : H lysningspresent . se . = Om kvällen säger du att jag . Ia rare (7) : Frog DÅ — late Pduskt — Nå, då måste Tom försöka sätta Dorrit på plats! ' utbrast Maurice. + — Det blir inte lätt för honom, reuerite långsamt. Tom pad kt fäst vid sitt barn. Det är nästan som om de varit förena- de med något övernaturligt I band. Nej, Maurice, jag vågar inte fort- sätta. Jag vill be er att ni kör mig | till Nairobi. Därifrån går ett plan till Europa” .j kvälls och det vlanet D ämnar jag ta. Ju fortare jag kom- mer härifrån desto bättre, Maurice 'satt ett ögonblick tyst, så" såg han på henne. "> —— Jag tror att ni har rätt, sa han långsamt. Skriv till .mig nå- gon gång när ni kommer hem till Frankrike och ge mig er adress ifall... Marguerite skakade sorgset på | huvudet. Hon förstod vad han me- nade; Ifall Tom ville komma i i förbindelse "med henne... hon hade en gång för alla raserat bron bakom sig. Det fanns ingen q återvändo. ie >= Då Maurice kom tillbaka från Nairobi, där han vinkat farväl till Marguerite på flygplatsen, låg ett besked till honom att Tom Årm. reid hade ringt. Han gick till tele- fonen. — Rest, viskade Tom när Mau- "| rice berättat alltsammans för ho- nom. Men... det kan inte vara sant... det är omöjligt. Jag kan inte klara mig utan henne; Mau- ” rice.'. ' Tom hade aldrig. tidigare vetat hur smidig människans anpass- ningsförmåga är. Hundra gånger om dagen påmindes han om Mar- guerite, men den första häftiga smärtan över: hennes avresa för- svann ganska snart. Det gjorde honom ont att se Dorrits sorgs- na ansikte. Hon kände sig skyldig till Margverites försvinnande, och hon led över att se faderns sorg. Man talade inte om att anställa en AN men ny lärarinna åt Dorrit, men” stället åtog sig Tom själv att skö- ta "hennes undervisning. Dorrit hade aldrig vari: flitigare, och hon satt i timtal vid pianot” med sina skalor. >" . Någon vecka efter Marguerites avresa gled en" tyst, omärklig skugga åter in in på sin plats i huset. Det var Naanka, som kum utan att någon bett henne och som återupptog skötseln av hemmet som något fullständigt självklärt. Maurice kom i regel på besök med ett par 'veckort mellanrum. — Du ser strålande ut, Tom, sa han en kväll då de' satt på ve- tade på honom. Han hadé genast uppfattat de falska nyanserna i Maurices yttrande. . ..det hade Jå- tit som när man söker uppmuntra en dödligt sjuk. ' -— Tycker du det? frågade han | med ett snett leende. Ja, j jag mår inte så illa. Men jag bekymrar mig över att jag inte till fullo il har mot Dorrit. Och du” behöver randan med en -whisky. Tom tit- |” inte verka 'så förvånad, Maurice. du vet mycket väl vad jag menat De primitiva förhållandena här ! Afrika är ingenting för 'ett barn. Om Dorrits mamma levat så sku! le jag inte ha kunnat stå till svars för henne. : -— Ett ögonblick, Tom, avbröt honom Maurice. Det har'många gånger slagit mig att du alltid sä ger ”Dorrits mamma”... jag har aldrig hört dig säga min hustru om henne. Hon dog visserligen när :Dorrit var mycket i kten, men. | : Toms ansikte färgades av' häftig rodnads = stals — Dorrits : mamma -var, min hustru, sa han” lågmält. Jag kände knappast Vera! Denker . har aldrig varit gift..: och jag - Han. drog nervöst några bloss på sin cigarrett. Lo — Det var ungefär ett ”halvt år innan du kom hit ut, Maurice, fortsatte Tom efter en lång paus. Jag hade oturen' att bryta armen kan uppfylla de förpliktelser jag Va od = en dag när jag slirade och välte "inte . på den regnvåta. vägen uppe vid kaffeodlingarna, och I när jag kom in till sjukhuset i Nairobi tving- ade: doktorn ,mig att stanna kvar tills: de”röntgat armen och var säkra ,på att brottet växte ihop ardentligt . och satt försjunken i i minnen från den gången. — Och. så? sa Mourice upp: mintrande, : .— Ja, jag fick i iu lov att vistas uppe; och på mornarna och kväl- larna brukade: jag sitta nere i sjukhusträdgården med" en bok. Jag kom i samspråk med t en kvin: na som varje dag. bars dit ner på bår... Hon hette ' Vera Denker ». ja, det var nästan omöjligt att bestämma hennés ålder, för hon var så förstörd av sin sjukdom att varje ålderstecken"” var utplå- nat. Vi upptäckte att vi båda kom från Schweiz, och det gav oss na turligtvis ”en': viss samhörighets- känsla. Hennes män' var död, de hade bott i Johannesburg, eftersorn hon själv var sjuk så beslöt" hon gig för att återvända till Europa. Olyckligtvis nog: kom” hon inte längre än till Nairobi, då pengarna tog slut: Maurice satt och lyssnade in- tensivt. Han' var rädd för att av- bryta Tom, som befann sig djupt inne bland sina minnen. = - - — Vera Denker berättade för mig att hon hade en liten tvåårig dotter som för tillfället. var pla- cerad hos de katolska systrarna i Nairobi, men hon plågades vid tanken på vad som skulle ske med barnet om hon dog. Jag försökte naturligtvis ge henne mod, men det var inte lätt. Döden bade re- dan märkt henne, och när jag ta- lade med läkaren ”fick jag be- kräftat vad jag hela tiden miss- tänkt: Hon hade inte lång tids kvar. Jag observerade att hon fle- ra gånger ville säga något åt mig; men det var alltid något som höll henne tillbaka, och till slut erbjöd jag mig självmant att göra" det som hon inte vågade be mig om. Jag lovade att ta hand om hennes flicka och hennes tacksamhet kän- de inga gränser es | (Fortsd.i- Han tystnade, åter och
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.