Fredagen den 7 Iebruarr' 1064” ' Fredagen den 7 februari 1964 Namnsdag i RIKARD Solen går u kl. ned kl, 16.50 Pp 1.53 och dag: I morgon: - BERTA | | Solen går upp kl. 751 och ned kl 16.53. DE AVANCERADE KUPPERNAS ut ov. STAD Chefen för en tvätb'nrättning i London överfölls härom dan av en bandit, då han kom vandrande med lönepengarna: för sina -' anställda. Han ropade på hjälp från två poli- ser som stod i närheten. : : Men de hjälpte i stället banditen, De-två männen i poliskappor — den éne' bar ock:å kask — medver- kade”i rånet i i förstaden Camber=- weltk Förbipäsiotande: ingrep för att hjälpa ”polisen” och började brot- tas med två män '-— som följt med Darrell Clarke' för att skydda hor nom och pengarna, | . I den allmänna villervallen kom banditerria undan” med hela bytet .— 1a97 Bund, i ZABA, TRABA OCIIH WROBEL.. ”Löjliga och ödmjukande namn”. skall. polackerna i i framtiden kunna byta ut på kommunalkonto- ren, enligt en nyantagen lag, Namn som'”Stora oxen”, ”Lockiga kaluf- gaste laget? . ” sen” och ”Lilla trumman”, som godsägarna gav sina trälar under den feodala eran, bärs fortfarande av många, som sålunda nu lättare kan bli av med dem. Namn som Zaba (groda), Traba (trumpet) och Wrobel (sparv) kl'ngar kanske litet lustigt, men är gamla och respekte- rade och der2s ägare är stolta att bära dem. Men man får inte lägga sig till med namn på framstående personer eller gamla adelsnamn. Det är sålunda uteslutet att t. ex, Pan Czonsek (herr Vitlök) skulle kunna ändra ' sitt 'namn till: Pan Chopin, +. 2 N SLIPPER INTE ' " Sjuttonåriga fröken "Karen Pe- tersen i det dan ka Vejle har be- ordrats att inställa sig för Lläkar- dmdersökn'ng och inskrivning som värnpliktig. soldat i den dan- ska' krigsmakten. Hon har, prote- sterat, men det hjälper inte. En- ligt de militära rullorna är hon en ung man och må te därför in- kallas som alla andra. unga män. Det hela beror på att 'den danska . | folkbokföringens centrala hålkorts- maskin sorterat hennes kort fel, och 'statist'skt sett är hon alltså en yngling. '- Möjligheterna att. rätta detta bokföringsmässiga misstag lär |: vara mycket små, i varje fall hinns En värmande buljong smakar Corsommé Få burk t ex. behöver underbart godt en kall dag antingen | endast värmas upp och kan sedan Iden serveras scm inledning till en |amakst, äntas med ie kryddor eller middag eller på kvällen när man |gärna sherry cm man wil göra kommer hem ' från bio. Det är också utmärkt som mellanmål efter Iman sedan on burk 3 en skidtur. Det finns numera många ut- märkta buljonger t hel- eller halv« | och fabrikat som går snabbt att tillaga. jet lite' extra festligt. ' Tillsä anrik får man en verkligt god buljong. må varma kavertbröd med smör gärna cat serveras till. "ide och packning. Råvaran till lan- lig flickvän? Det finns faktiskt flic- kor som tycker om stillsamma, litet blyga pojkar. Det bästa är förstås om ni kunde träffa henne i någon förening där ni kan samlas kring ett gemensamt intresse, en politisk klubb, eller varför inte någon trev- lig kurs i språk, litteratur eller nå- got annat ämne? Slå upp Föreningar och sClskap i katalogens yrkesförteckning så får ni adresser att välja på. >. Vad handsvetten beträffar är den nog nervöst betingad, men på apo- teket kan ni säkert få anvisning på något bra medel mot den eller i jen välsorterad parfymaffär. Och så ett litet råd: Prata eller sök kontakt med en ' flicka som också. är litet blyg, men inte en ”stjärna” som är van "att hade tuffa killarna vid sina fötter. Och litet måste man våga, så fa nu och bjud upp någon vid nästa dans ni går på. — för ni kan väl dansa? Många. veckotidningar har trevliga korrespondenskontakter — det kanske vor en idé, Med hjärt" lig hälsning, - a . - un ” ” "Gallie", det inte med före inskrivning. för- rätta” ngen. . si Ned ”örar RÄDDADES! - - En polisman sprang allt vad ty- gen höll tilbaka till platsen för en |: 7 bilolycka i Hayward centrum här- omdagen då en av läkarna: på sjuk. huset upptäckte" att : Robert” Balli- cott, 23, hade förlorat sitt öra i "samband med olyckan. : Örat hittades och fördes. skynd- samt tillbaka" till sjukhuset, Enligt ett läkaruttalande på. fredagen är Ball'. cott på bättringsvägen och örat sitter där det alltid suttit, förutom under 20 desperata minuter. :- ÄGER: ELVA LYXBILAR MEN ! FÖREDRAR CYKEL "hh, Den franske mångmiljonären 'och baronen ' James de Roth: child "ses | sedan några dagar tillbaka och trots den rådande winterväderleken åka a . "| omkring: på Paris-boulevarderna på .|sin cykel. Barcnen äger elva lyxbi- lar, bl, a. en Cad lac, en Mercedes 300 och ett par Jaguarer, Han an- |. '| ser emellertid "att han säkrare och snabbare kommer - fram till sin klubb och restaurangerna på cykel än i sina a Iyxåk, LANDETS BÄSTA SMÖR : Sverigea bästa. smör 'kärnas Norrköp'ng. Sverssika arjloriernas riksförening har tilldelat mjölk- centralen i staden 1963 års heders- pris för smör som motsvarar be- dömarnas ' fordringar ifråga om konsi tens, lukt och smak, utseen- dets" bästa smör har kommit från Linköp'ng, :Val!d2marsvik, Garmle-1] by, Kisa, Mjölby, Motala och Ni orr- köping och för blandn'ngen:sva- rar smörmästare Kurt Nilsson. :' SAMMA BLOD i Vid sitt d'amantjubileum. uppt vaktades: drottning Victor'a bland annat av prinsessan ' Liluiokalani från 'Hawai'. Prinses an gjorde en hovnigning för | drottningen och sade: 3 människor har Amerikanska forsk- - FA : I | ER Sd lör "Ne detvara olt + P 03 få de sängen på i. nal, e . - . | J | | Förtroliga stunder | K:- - 5 - i — Den här matt > - ist”. Varfö EE. Filip, ät dv inte snart för . kanske ; mjukaste och "yr skulle inte just ni få tag i en trev- N. dig med ditt bod =? >" Jung åa LUM : | vå | - | 03 ETT SÄNT SVÅRT ORD: DU LÄR oi KAN Lå does ST VS ; £3 ALDRIG STAVA ,SÄLLE - NU SITTA EFTER. EN FSE DET ÄR VISST INTE SÅ BRA NÄR ENS PAPEGOJA ÄR DEN a vZPgrNaa evo ro el a mA << --Hur människor tittar. på andra ningsinstitutet undersökt och enligt Fri; Köpenskap funnit iatt- fyra. av |. fem personer lägger märke" till f jande detaljer" hos andre : 0 Smuts på krage och manschetter - Oo Eftermiddagsskäggstubb MN O Ila knuten slips - [] Välpressade byxor . CO Ilfasittande krage ' OO Kostymens snitt — Jag har också '« mina ådror. . — Så roligt, sade drottningen. — Jo, det var så att mina förfä- Iskt blod i t der åt upp kapten Cook, log prin- sessan, ” : : . försöka skrämma sin man: från OO Nedslitna klackar : KÄRA SLÄKTEN : Gamle MacLeans hustru skulle gift med din syster! ” 7 DRÄNGEN En lantman hade fått en ny. dräng : och denne” infann sig 'vid frukost, som han satte i sej med god aptit, Vad äter ni sen, . drängen, . . . soda — Midda, sa bonn. el — Då tar vi den med en gång. .: te i sej i ett akan” och dök: upp vid "vägkanten, när MacLean "kom frågade —- ån, det gör Inget, bara” jag hinner ut i mellantiden så jag kan få om biE mat I mej. est förlovning. ”— Ja, jag fann mig i en hel del -men när han gick och gifte sig med en ed tyckte jag det 4 kunde vara JP, tyckte; drängen; "försläget gott, nu går jag och Heger. mej. - LITEN HÄMND. s — Vad har du köpt för fisk it ” dag? . — Abborre. — Men den brukar du ju inte tycka om. + — Näe, men kärringa min tycker ännu mindre om att rensa den, lika mycket kött och sås och grönsaker till det, 0 — i Jag kan äta 5 kilo potatis, A+ — Det "låter j ju bra. s sa direktören, ni kan få" börja omedelbart, men glöm inte att vi har två föreställ- ningar på söndagarna, — Ungt äktenskap Av Eva Berg pa Utan håll er till de andra skidåkar- na! Hon lade huvudet på sned och : 7 Bolling var bara ränrik då, men : lika förtjusande, och omsvärmad av > flickorna, det vill jag lova! — Tja ' tiden går, nu blir han väl kapten, . Vad det lider, Och förlovad är han också — en glimt under ögonloc- ;ket.på Barbro. Hon såg inte över- maskad ut. Far Mede en alldeles charmant flic- ka, stadens skönhet, Som har ka- Rial bakom ryggen, ska jag säga Tu Ek — hon lutade sig fram och slog Barbro skälmaktigt på knät — : "Och det är inte att förakta r dessa - fen, he, he, he! . I "Jo, i dessa tider mer än nå- H gonsin:. tänkte Barbro, men hon Svarade i samma ton som fru Palm- -,-SFOna: H + — Nej, minsann; det behövs nog! såg riktigt bönfallande ut. Barbro lovade att hålla sig i styr. — Egentligen skulle jag bara tit- ta in och höra hur det stod till och hälsa från grosshandlarn och frå- ga om det passade, att han fick komma hit ett tag. Han har varit så orolig för sin" lilla bordsdam. Ni har ju blivit så goda vänner, he he! Men jag ser ju, att dokto- rinnan inte är klädd... — Ä, det spelar ingen roll! Bed honom komma hit! Jag snyggar upp lite här inne och lägger mig i sän- gen sen, svarade Barbro ivrigt. Fru Palmerona såg inte riktigt belå- ten ut men tog tebrickan med sig och seglade ut. Barbro drog en lättnadens suck. Förfärliga människa att prata! Vad angick det Barbro, om Bolling var förlovad eller. ej? Och fru Palm- eronas oro för henne, den satt allt än Ja, nu ska jag inte uppehålla Aktorinnan längre. Men gör oss; s ÅRE öå där proliga ågon mer gång! och lade sig sedan på parad och väntade. Hon hade drömt om Cato på nat- ten, erinrade hon sig, och hon tyckte alldeles tydligt, att hon kän- de honom bättre av den 'anled- ningen. När han nu skulle komma och hälsa på henne, föreföll det henne, som om de bara skulle fort- sätta det samtal hon fört med ho- nom i drömmen, En hemsk ödes- [stämning hade rått, hon hade sett honom komma haltande emot sig vad den betydde, fast hon var full- komligt 'Freudfrälst. ' Att blanda ' ihop honom med Byron, hon som avskydde Byron, och Cato höll hon ju av, Men stämningen från dröm- | men ' satt kvar, den. genomsyrade henne, och kom henne att känna ett ångestfullt tryck över bröstet. Cato knackade slutligen diskret och smög in på tå..Nu bar han åter sin gröna sportkostym med de omo- derna lindorna' kring sina smala Ka I ace er 1 går, när ni talade om Markummeln, Att ni kunde 1 va- ra så våghalsig! ”— Nu ska inte ni också gräla på mig; det gjorde löjtnant Bolling så grundligt ? natt, att det "räcker för lång tid framåt. — Han var väl icke elak mot er? frågade Cato förskräckt. = 4: ad Elak, nej visst inte, men nog talade han om för mig, vad han ansåg om min upptäcktsresa ur p . kidledat b Han b de ' jämt sig i underliga kläder; blå ts frack och spetsar omkring handle- derna. Han ryckte ifrån henne en ostsmörgås, som hon just skulle börja äta på. — Jag tycker inte om, att se un- ga kvinnor äta, sade han dovt. Jag heter nämligen Don Juan. — Men jag är så: hungrig, snyf- tade hon och avskydde honom in- tensivt. — Det hjälps inte, ni” hör inte hit, akta er för världen, ni bara! Och så började han också gråta. De var djupt olyckliga bägge ' två, vandrade genom: en ödslig skog utan sol. Solen skulle aldrig kom- ma, det fanns ingen sol i deras värld, och de skulle aldrig någon- sin nå ut ur den svarta skogen. Det var en idiotisk dröm, tyckte bra ytligt, den. Hon städade un- dan, tvättade sig, borstade tänderna Barbro hon kunde inte alls förstå, äl eller r i dag var det bruna, knarrande knäpp- kängor; "men på kvällarna” bytte han alltid om kläder, -bar'resårskor av lack och välsydda mörka kosty- mer, tjock klockkedja med berloc- ker. "Han satte sig ner i en korgstol vid sängen och strök hennes hand. Ingen sade något. Han såg vax- blek ut i solskenet, och det gjorde honom äldre. Plötsligt mindes Bar- bro Bollings ord om bonom och drog instinktivt undan sin hand. Men hon ångrade sig genast och skyndade sig att säga: =” - — Var inte ond på mig, Catp, jag ska aldrig fara bort så där mera! — Ond,-jag! Ingalunda icke! Jag har inte varit ond på er, kära barn Men ni skrämde mig. Hela natten har jag grämt mig över att jag ie”. Cato skrattade lättad. — Nej, han kan nog inte. vara elak. Det är en genomgod, hederlig pojke! : — Ja, och så stilig. ban är sen, tycker ni inte det? — Mycket, instämde Cato entu- siastiskt, en fulländat vacker män- niska! Feidias kunde ha använt ho- nom som modell. !— Nej, ingen heros, solguden på- minner han om, tycker jag, Sol in- victus, den obesegrade, oövervinn- liga... med ens erinrade hon sig åter Bollings uttryck om Cato, hej- dade sig, rodnade och tittade bort Det måste klaras upp. Det fick bä- ra eller brista, men hon var tvun- gen att'säga rentut åt-:Cato," fast det skulle bli oerhört svårt. Hon mötte hans blick Den vek inte un- -— Cato, jag måste vasa hänsyns- äter och fortsatte sakta. Det är allt lös, men det ligger ' ingen nyfiken- . så lögn, tänker ni Ingalunda icke, het bakom. Ni behöver inte svara, Låt mig blott hämta mig en stund, om ni inte vill. Vi hade ett uUpp- jså vill jag sedan - försöka förklara träde i natt, Bolling och jag, Han mig för er, kära biktmoder. Det är påstod 'då, att ni — han insinuera- | mycket att reda upp, men jag skall de, att ni var — hon tvekade, sök- ; fatta mig kort. Era kloka ögon och fe efter orden — -var abnorm =-|er klara hjärna få mig att hoppas. ja. homosexuell, Hon slungade ut att ni skall förstå, åtminstone vilja sista ordet nästan förtvivlat och |förstå. = : fortsatte hastigt. Det gör di . Barbro bl och låg allde= förstår ni, jag själv sätter mig över bljeg orörlig,. Ödesstämningen från. allt sånt där, men ni måste få veta,| drömmen kom intensivt över hen= att han sa det om er, att alla fyd- ne igen. Efter en olidlig väntan ligen tror det här. -- ljöd hans röst, lugn och klar, men Cato satt alldeles stilla. "Blev bar så långt bortifrån som om' han ta- ra ännu blekare och såg ner på si- | lat ur en djup avgrund: - na knäppkängor. Sedan spred sig '— Det är en banal historia till långsamt en skär rodnad över hans] 4 börja med. Jag var den enda ansikte, och' han suckade tungt överlevande, efter det att mina tre Barbro släppte honom inte med syskon ryckts bort i en difteriepi- blickarna, och slutligen höjde h:ni-demi. Det fanns icke serum på den huvudet och mötte dem. = tiden och någon isolering av de sju- — Icke : bara' här, kära barn. |ka förekom ej heller. Min mor blev Överallt, vart jag än reser, är ryk- nästan sinnessjuk av sorg och lev= tet före mig som en ödet« förbarl-1de sedan bara för mig ända fill sin nelse, Jag får ingen ro för det, jag :död för fjorton år sedan.. Jag var anar det jämt omkring mig, det föl- | ett mycket klent och ömtåligt barn, jer mig som en skugga, ända tillloch icke blev jag heller friskare av jag kommer i graven. Mer jag ba-| mina föräldrars ömma omsorger. de hoppats, att åtminstone ni skul- | Jag fick knappast leka med andra le slippa höra det. Ni är dock för! barn, och behandlades nästan som visso den första, som nämnt det ett spädbarn, tills jag blev vuxen. dad, dan rentut... Han log ett darrande,l - hastigt leende, tystnade, suckade ford | fen
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.