kl. 18.36. Måndagen den 28 mars 1966 be I dag: MALKOLM Solen går upp kl. 5.52 och kl. 18.24 es = 1 > I morgon: JONAS Solen går upp kl. 5.49 och ned SKOGSFILURER Tre timmerkörare, Nygårds-Pel- . 16, Orrviks-Ante och Skägg-Sven . står” och samspråkar om timmer- Tysk | chansonette” körandets vedermödor, varvid Ny- Bärds-Pelle säger: — I vintras, när jag körde över Lillsjöns is, hållt ja rakt på att gå förlorad i en råk — men i sista stund lyckades ja vränga opp eki- paschet på fast is, å klara mej. | — Ja; säger Orrviks-Ante Lillsjön ä inte te leka mä, I fjol vinter åkte ja ner i en vak mä bå häst å lass å mej själv. Men "hur dä nu var så fortsatte jag att köra nere på sjöbotten, tess ja kom till en annan vak närmare land — å ur den vaken tog ja mäj sen upp på stranden. 0. oo cc "— Jaa, säger Skägg-Sven' fun- . dersamt” Jag war ute för ett lik- - nande äventyr i förrfjol. vinter, oc Hur giok då för rade de två andra” däj? und- — "Jo, flinar ' Skägg-Sven, 'ja drunkna ja. «7 Mr ”skaffning": . cc ML 4 f . axe Majken, fo Å Filip, ce är outhäroligt N BE. 2P2 : om Klas om FÅ Qt fänka på. ot fag od ska inle alt för MS JNvara gift meg en farfar! 3 mm ” många år ME Själv är Gill N och harban! — Det nya paret i villan intill är verkligen rara — han kysser henne varje gång 'de möts. Varför gör inte du det? ., . — Jag känner henne ju inte, VÄLDGÄSTNING Inspirerade av senaste vilda väs- ternfilmen i TV-serien ”Den stora dalen”, då familjen Barkley våld- gästades av kringresande patrask, tog sig tre göteborgare i 35-årsål- dern sent på torsdagskvällen utan vidare ini en direktörsbostad"' i Lilla Edet, söder om Trollhättan, Frun och hembiträdet var ensamma hemma när fridstörarna utan vida- re trängde sig på: Männen var ö- verförfriskade men kryssade trots svår slagsida direkt till kök nernas kylskåp och spritskåp där de tog för sig av färskrökt lax och av husets bästa spritsorter och be- redde sig på en högtidsstund. Kvin- norna, som inte trodde sina ögon och. öron, när de upptäckte vad som skedde i huset, larmade poli- sen som tog männen till finkan 'ef- ter att först ha plockat av dem tre whiskyflaskor,' som de stoppat på sig. Trots högljudda protester fick de inte heller behålla en flaska "dunder” som tillhörde deras egen gio- s Doktorn svarar ”Fru i 45 års åldern”. Influe.-- sainfektionen — en virusinfektion — har inte bara den effekten att man blir ”ordentligt” sjuk under en viss tid. Vad som ibland kan vara värre och i varje fall svårare att kom- ma till rätta med, är den depres- sion d v s nedstämdhet som kan följa hos vissa patienter. Denna: nedstämdhet tillsammans med all- män klenhet gör att konvalescen= sen efter influensa blir mycket lång i förhållande . till den” tid ,man: verkligen ligger till sängs, — :. fn Ni skall därför nu tala personli- gen med er läkare och få något allmänt stärkande preparat.' -Ve- ryl har ni tidigare fått 'mot- vissa nervösa reaktioner och ni kan frå- ga doktorn om han tycker det vore lämpligt att ni fortsätter med dem ” Pentymaltabletterna ' blir; a turligtvis trött av. De är vanligtvis avsedda att tagas till natten för att; ge ett'snabbt insomnande., 'De har ' även viss blodtryckssänkande ef- fekt. one Sagt AA Paraflex har en muskelavslapp- något ni skall taga nu, i varje inte utan ordination... ”63-årig man” - Tanderil har un- der 'senaste månaderna varit 'före- mål för diskussioner i radio, ' press etc. Alla yttrande har": kanske: ej varit .så väl. grundade som :man' skulle önska när det gäller ett pre. parat av denna sort, vilket använ= des av tusentals : patienter: i vårt land! er. oc Ag Sn K tycks dock bli, att man how - på .chenson-turné Den . internationella teater. och "> filmstjärnan Hildegard Knef - börjat tycka om att sjunga sedan hon mnder åren 1955/56 nästan 600 gånger spelat Ninotjka i musicalen ”Sjlk stockings” på Imperiat Thea- ter 4 New York. I dessa dar är genom visor, har ] sitt älskade Berlin, Fast hon är född i Bayern, gift med den eng- elske regissören David Cameron och på grumd av sina många. en- gagemang är . mycket " mera på resor än hemma är hon berlinska av hela sitt hjärta och det känns ej med säkerhet kunnat säga att ett samband föreligger mellan behand- lingen och den blodsjukdom ' som angetts. ' Ni: bör rådgöra med' er doktor huruvida ni skall. fortsätta med detta preparat eller övergå till något annat liknande. a ont ;. SKOGENS BJÄSSAR ' . Vid avverkning i Virstads krono-. park utanför Högsby'har. man fällt ett antal ovanligt grova träd. Bjäs-; sen bland. dem var. en: gran på drygt 34 meters höjd och med ett kubikinnehåll på "över sex mö Medelåldern på dessa jätteträd är 120—130 år... 0; od : =; BRANDREDSKAP | Som tidigare nämnts 'i denna tidning såldes den gamla. Laholms- sprutan 'nr 4 till Månstorp. Denna brandspruta har, nu. skänkts. till skulle både. sprutorna nr; 2 och 4 finnas i Våxtorp.. ”, LIN a Gamla laholmaré har berättat, att orsaken varför Laholms :stad skaf- fade den för, sin tid mycket mo- derna sprutan nr. 2 var följande: Någon gång. på "1880-talet: hade man en sträng vinter, ungefär som den vi nu haft. Då utbröt det elds- våda i en fastighet vid Stortorget (där konditori Cecil nu ligger). På den tiden var ju 'eldsvådor 4 och för sig ej sällsynta; Det fanns 'ej vattenledning ' i staden. ”På grund av "kylan blev” släckningsarbetet denna gång mycket svårt och på- frestande: för brandmanskapet. Bl a, skulle en Kiökemeister, som var strålförare ' vid 1-an,' ha ' ådragit sig en livsfarlig sjukdom,” sades det, Vattnet. frös i slangarna och pumpkolvarna ville frysa fast. - ' Man beslöt därför, att skaffa en nande verkan, men är väl knappast :|. Våxtorps hembygdsförening, så nu Lå Västtyskland där hon f. £. g. fram- ., träder som chansonette med själv- "författade wisor. Även på sin ny- mycket : smärtsamt för henne: att Berlin inte längre är ett odelat lands konstnärliga huvudstad. ny ordning och så om 2-an, spruta med uppvärmningsan- köptes så småning- '— "Under tjugo år har ni regel- bundet stått inför mej i dennakontoret, Han röt: "= r ee Sån RV AR > — 6874! : Pre -N NU HAR DU FÖRSTÖRT MITT 80 MED DEN STORA GROPEN | så JAG SKOTTAR IGEN Y. På DEN IGEN, MUSSE i DU ÄR BRA BESVÄRLIG, DIN. 4 VILLA OSTTJUV? 0 El SM ROT FINT UTSIKTS: RN! - a. JA OCH NU KAN JAG BÄTTRE FÅ TAG I ÅA DET NÄR DU NStikv ost I sc . BY PpIB" skeramayle Bordskönversatione kom igång. ; 3 d i 1 sätena -Å . .: HISTORIENS VINGSLAG När 'de kom till Lexington Ave- nue, ett av de längsgående stråken på Manhattan; kände vår professor historiens vingslag så starkt att han + — Tänk, just var. det antag- ligen som Washington ledde" sina trupper mot norr, CN "Det skulle hän inte ha sagt, Man- nen vid rätten: tyckte det vittnade om höjden av okunnighet: +: 2. — Det vet väl varenda kotte att Lexington Avenue är enkelriktad åt södert. 10 00 et d ' KUNDE INTE HAN HJÄLPA : domstol", sade domaren, lag och då lönen kom'stämde inte Fylleristen: "Är. det mitt. fel, att inte ni blivit befordrad?!" +: ai] 257 1. INTE RENT SPEL! Den skallige: Det är inte juste att låta mej betala fullt pris fö ” Barberaren: Min herre; vi. debi- terade bara halva priset för klipp- ning — och hälften för letande ef- ter det. oso RIM a , Han hade arbetat åt ett skogsbo- summan, . Upprörd kastade han sig över telefonen för att ringa skogs- ; "INGEN OLYCKA för undersökning. - --- = i "Doktorn frågar: Har ni varit ute för någon olyckshändelse? "Bonden svarar nej, men 'erinrar sig plötsligt något: (=; - i Först arbetar: man” som : en hund och sen måste mar kosta på ett telefonsamtal också; om man ska få fram det lilla man förtjänat! | : = Förlåt; : det” måste" vara fel 28 ) En Skåne-bonde skulle teckna' livförsäkring och gick till doktorn -— I somras var det en ilsken tjur "som tog mig 'på hornen; och släng- "de mig över ett gärde. ' ot "Doktorn: — Och det kallar ni in= te olyckshändelse.:” ss er + >= Nej, det gjorde nog tjuren med vilje, svärade bonden ; v "POSTKUPP | . / . Så ver, det mannen som inte o0- roade sig för sitt äktenskap förrän efter det han” flyttat från Stock- Holm till Grästorp och: upptäckte att han' hade samma brevbärare. : ORDER Cs '— Vad är S7:an 1'det civila? V— Försäljare, sergeant! ” — Då kommer ni säkert att tri- vas, så många order som ni kom- "rer att få 'av mej, + > -7 ”aste LP-skiva sjunger hon egna sk :, — bete och bara varit trevlig. Myc- ”. kanske >. de sig klar för att gå ner och - MAUD DEN FARLIGA LÅGAN] EKEBOR Gc J Klockan kvart i sex gick Ulf och Lolo satte sig med en liten trött suck 1 fåtöljen, De hade verkligen hunnit en god väg med sitt' arbete, chefen hade rätt, Ulf > Hedmarck kunde sin sak. De ar- betssamma timmarna här hade . faktiskt varit roliga, det fanns något tryggt. och sympatiskt hos Ulf som hon mer och mer hade börjat upptäcka. Han var visserli- gen något av en fackidiot, men under deras gemensamma midda- gar. hade han kopplat av allt ar- ket trevlig förresten, hon tyckte ” "faktiskt om honom, Hon undrade hur hans fru var, ibland såg han : så' allvarlig nästan olycklig ut, hade han inte kommit över äktenskapet ännu, Synd om honom i så fall, han förtjänade att få vara lycklig och att få ha "en familj. . NA Klockan sju hade Peter fortfa- rande inte kommit och Lolo gjor- röda kappa och började gå mot möta honom, Hon drog på sig sin) hissen, . men när hon passerade trappan stannade hon. Hon fick en plötslig lust att springa ner och höra sina egna steg eka i det tys- ta. mörka huset. : På vägen ner undrade hon över vad & +r kunde ha försenat Pe- ter, arbete förmodligen, men han kunde väl åtminstone ringt. Första våningen, hon stannade och letade i mörkret reda på sin sko som hon råkat tappa vid Bis- ta trappsteget. Sjutton också, var- för satt aldrig lysknapparna så att man såg dom, Plötsligt hörde hon röster nere från bottenvå- ningen, de ekade så lustigt i det tomma huset. Vem stod där nere så här dags, vaktmästarn kanske, men hon kände inte riktigt igen hans sjungande dalmål.. Och än- då” hade hon hört en av de där rösterna förut, Hon blev stående i mörkret och försökte placera den, den andra rösten var djupa- re och !iksom otydligare, den ha- de hon aldrig hört förut. Men den första... plötsligt gick det upp för henne, det var Peters röst, det Ad kunde "inte vara någon annan! Men vem talade han me är. re? - ör : - Av någon orsak som "hon : själv inte kunde förklara började hon gå upn för trapporna igen, var hon rädd för att behöva träffa de två männen därnere? Jag är inte klok, tänkte hon när hon stod up”: på sin avdelning och vänta- de på hissen. Varför gick jag in- te ner? När hon: klev. ur hissen i bottenvåningen fanns det ingen därnere. Hon såg sig. omkring men såg inte ett spår. av någon Peter. Hon tvekade om hon skul- le stå kvar därnere eller gå ut på gatan när den stora porten öpp- nades och Peter kom in barhu- vad och i regnrock. 4 N — Förlåt mig, har du fått vän- ta? han log och kom fram mot henne. : »; hatet . : — Det du nu? «+ N — Ja visst, han såg litet förvå- nad på henne, eller låg det en Teresa av oro över hans ansik- e? tee gjorde "ingenting, kom — Det var så lustigt, jag kun- de ha svurit på att jag hörde din röst härnere för en stund sedan. Det lät som om du pratade med någon, en man, : . Mn Peter skrattade, -— Hörselhal- lusinationer, det kommer av för mycket .arbete, eller såg du mig också? han såg ett ögonblick li- tet forskande vå henne, 3 — Nej, jag såg ingenting, man får bara så dumma idéer I det här gamla spökhuset. Du tror väl inte jag är klok? ers Han kysste henne på nästippen. — Iu är en toka och en mycket söt. toka, nu, lämnar vi det här huset och alla de Inneboende gas- i änderna Det vårades på allvar. Lolo kun. de inte låta bli —inär hon kom hem på kvällarna, bytte hon raskt om till långbyxor och kofta och -gick - ner på Norr Mälar- strand. Den slingriga stigen med de konstgjorda planteringarna omkring var ännu smetiga, under de taniga björkarna fanns små smutsgrå -'. isbarkskantade snö- högar. Uppe på gatan susade bi- larna fram och skvätte vått grus, som gjort nytta i vintras i halkan, och so mgatukontoret ännu inte hade sopat undan, På Riddarfjär- den simmade några isflagor ot kring långt: ute. Invid 'stranden gick änderna och nopnade och noppade. Säkert fanns det ingen- ting att noppa av, än skulle. det dröja några veckor tills det förs- ta späda gröna stack upp — men . tycktes .- känna på sig varåt det lutade, Det. gröna var å väg — och med alla givmilda svärmande par, som brukade van- ka av och'an, av och an i den överglätande .. avsikten > att mata fåglar... « hest Ne Kväll efter kväll sökte sig Lolo hit denna vårvintriga brytnings- tid. Vintern. hade varit besvärlig. Arbetet hade slitit hårt, och dess- utom hade hon allt oftare kommit på sig med att sakna något I för- håltandet till Peter. På ett sätt ha- de : det så underbart tillsammans, Men ändå — det fanns stunder då hon kände sig ensam, då hen- nes inre längtade efter en annan, djupare gemenskap. - Våren gav ytterligare näring - åt dessa tan- kar. Det kunde suga inom henne av vemodig längtan, när hon såg ett par unga med armarna om varandra stå och hänga i en port elter , släntra bort mot Rålambs- tarna, ; =. + höv där kvällsakuggorna var tä- tare. Så mycket de hoppades, des- sa unga... Men &å andra sidan, så mycket bittert och. besvärligt de hade att gå igenom. et Att bli vuxen är en'svår histo- ria. Egentligen borde ' man vara glad att man lämnat de där åren långt bakom sig. Nu -visste man vad man hade. Hade hon inte täst i någon veckotidning att just' tret- tioårsåldern,; var kvinnans härli- gaste? Det stämde, det stämde i mycket stor utsträckning. Lolo ansåg sig ha lyckats som yrkes- människa -— nu visste. hon vad bon: kunde, hon: värderade sig själv högt och var medveten. om att hennes chef också gjorde det. Som kvinna hade. hon också på sätt och vis kommit någon vart. Hon hade lärt sig att göra det bästa av Bina naturliga tillgång- ar. Hon var Lolo Stenström, den alltid .chica och- välvårdade men som ändå aldrig gav intryck zv trist . ”prudentlighet, ' Lolo Sten- ström, den glada' och utåtvända, den alltid lika vänliga men än- då rivande ' temperamentsfulla Hon visste mycket väl, att det var så ungefär hennes vänner och ar- betskamrater såg. på henne. De tyckte om henne — hon 'hade mänga ' goda vänner, Men ton anade också att dessa satte ett stort frågetecken när det blev tal om Lolo och männen. vn - Och frågan är om hon inte vil 1e göra det själv. Du kan inte -kö- ta om en man, hade mamma Ma- deleine en gång slängt ur sig när Lolo givit korgen åt en äkta ma- ke-kandidat. Nej, det är en brist i min uppfostran, hade Lolo sva- rat litet stingsligt. Och menat: mamma har alltid satt männen på piedestal. Jämt har man fått hö- ra att deär fill för att passas upp och dyrkas. Själv plånade mamma ut sig fullständigt. för pappas skull, Och i rena ungdoms- uppstudsigheten kom jag att bli tvärtom. Den man jag vill ha ska ha en ny, modernare syn på för- hällandet mellan könen. Han ska tycka om > mig. för vad jag är, ' respektera mina intressen, vara i beredd att'pruta av på sin egen bekvämlighet för att i stället vin- na det att han får någon att va- ra uppriktig med och mot... nä- gon att tala med... någon som kan förstå och älska utan att dyr- ka och plåna ut sig själv... . Peter hade ringt flera kvällar nu och velat tala med Lolo.. Om, något för mig mycket viktigt, ha- de han sagt. Gång på gång hade hon skjutit upp avgörandet, : lik- som orolig för vad han kunde vil- ja. - Tänkte han ställa frågan om de skulle gifta. sig? Hon frukta- de det, men hon. fruktade lika mycket att han inte alls hade tan- kar åt det hållet... Men något viktigt "måste det vara, ; Lolo hade 'skyllt på bristande tid. Peter skulle bara ha vetat, att hon nu kväll efter kväll strö- vade av och an här nere på Ni & Mälarstrand med händerna djupt i mockajackans fickor. Hon kun- de ha tagit en spårvagn och fa- rit till Djurgården, till Haga, till Drottningholm... Men det blev bara inte av. Vanan med kvälls promenaden höll nästan på att bli en last, Hon behövde den lika in- tensivt som' en narkoman sitt gift. Hon behövde den, för itt bringa reda i sina tankar — och känslor. - - Bara ett par kvällar hade hon haft ,annat för sig på sistone. Och” då hade hon” ägnat sig åt något annat som kså var renj-: rekreation. Hon' hade varlt ute tillsammans med Ulf- Hedmarck.: Det hade fallit av sig självt att de hade ätit middag tillsammans några dagar, då deras samman- träden hade dragit ut till fram- emot middagstid. ul LS Med honom kunde man tala »å ett annat sätt än med Peter, tänk. te Lolo ofta, Kärleken, sinnenas bundenhet, gjorde sa med den älskade vå ett sätt begrän-, gad. Just frånvaron frän varje känsloengagemang gjorde att. Lo- 19 vågade njuta av umgänget med Ulf, Med honom diskuterade hen” också brinnande entuslastiskt de "stora" frågorna: utrikespolltik,. atomkraftens framtid, FN:s vara” eller inte vara. Hans trygga lugn : och stora kunskaper gjöt olja på. hennes starkt känslofärgade re-: sonemang. Hon lärde aig 'åtskll- ligt om Indiens problem, om. I8-' raels, Det var Just sådant som hon aldrig 1ddes försöka debatte- ra med Peter. Antingen undvek. pan det för att med så mycket större frenesi kasta slg över gan- ska futtiga inrikespolitlaka hän- . delser, eller också kysste han hen- ne och sade: världen står nog kvar 1 morgon:' också, min Lolo / — men vem vet hur länge vi två ; har varann? Låt oss leva, Lesbia, låt oss älska! - a Nos -Lolo kom upp 1 sin lägenhet ef- ter en kvällspromenad, Hon var nästan rusig av den starka luf- ten. Kvällens halvdager strömma- de in genom balkongfönsret. För- siktigt slog hon sig ner i den sto- ra grå fåtöljen och drog upp be- nen under sig. ess eta > Koitag
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.