” sarens födelse lämnade "de fäl- tet med hast och skyndade, in |: .tus kunde de-inte vara: desam- LAHOLMS TIDNING "Tisdagen -den 23 decembeb 196) renen = IT Tisdagen den 23 december 1969 UT: = Det gick precis så som kunde förutsägas; Avd 135 i Svappavaa- ra sade på söndagseftermiddagen ett bestämt nej till den centrala överenskoramelse som träffats i Stockholm. Detta nej bekräftar sden lokala strejkledningens fasta "grepp 'om situationen samtidigt som det måste tolkas som ett åt-". minstone diplomatiskt "nederlag" för såväl den centrala, fackför-'; b Nej trån Svappavaara I i da : aggressioner mot "statligt ägande”. Om sådant förekommer har ju detta dock ingenting med . själva konfliktens orsak, att göra, ' och en polemik i den stilen löser inte några som helst konfliktpro- i blem. oas SÖN PM ua Frågan är nu vad som kommer.. : att hända i denna beklagliga kon= .-- flikt, där gruvarbetarna tydligen ; r inte är ute i ogjort väder. Kom=>r: : dsledni som för fö ” ledningen i LKAB: > fn - Ur samhälleliga synpunkter är, "den spänning som uppstått. mel- : lan de lokala -och centrala fack=-. liga instanserna att'-beklaga; Vi ' har i vårt Tänd sedan flera decen- : " nier tillbaka haft en i stort sett 1 stabil fred på arbetsmarknaden" grundad på träffade överenskom- i melser mellan företagen och de i anställda. Visserligen, har begrän- : sade konflikter — och även vilda : : strejker — förekommit här ' och var, dock utan 'att lämna ' några: -svårläkta' sår efter: sig Risken är nu uppånbar att så kommer att bli fallet efter denna. konflikt, särskilt om 'den blir långvarig. "Förtröendot ; för träffade avtal har "' också ” varit -väl förankrat såväl hos företagsledningar som anställ- da, vilket -utgör-en styrka spe- ciellt: för; exportnäringarna som måste räkna med hård internatio- ” nell konkurrens; Det 'skulle vara en stot föriust om detta förtroen- de rubbas genom LKAB- konflik- ten. + 2 Det faktum, att "IKAB . "”stlatsägt. företag medför givetvis " ett speciellt dilemma för regerin- "gen och för det socialdemokrati- " ska partiet, vilket förklarar” att « flera socialdemokratiska tidningar ”nu. riktar våldsamma: salvor mot «. oppositionspressen "och -beskyller "i denna för att utnyttja situationen till” att, som Arbetet uttrycker det; ”utan hänmingar Tufta gamla 'dol-. Xx da med avtal rbetsgivarna I har. tillförsäkra "sig fem års ar- $ betsifred:-inom. ett väsentligt: om- råde till ett. pris. som torde Ng ;ga nom ramen för "vad som'ä " förenligt 'med anspråken; på de: : samhälllsekönomiska »vsbalanseny .omiman nMurfår göra den bedöms "ningen med. utgångspunkt "från "de," senaster årens. erfarenhet [De” anställa har givits. till synen. Sedan. de > shåde”fått” del E i mm Fräl- i Betlehem för att se barnet. : När tle:hade sett"Jesus och omtalat”. f "Joset "och Maria vad ängeln hade” 'sagt till dem återvände de till. sitt agliga arbete. Men sedan de hade sett Kris ma mer. De hade” upplevt full bordan sav: Guds. frälsningslöfte|l- och detta: förvandlade deras liv. De återvände och -Prisade och lovade "Gud för vad de hade fått höra och se, | Vi. kan också förändras” ge nom tron på Jesus som: vår Frälsare "och "Herre. Vi vill låta andra få veta det underbara "+ mer ” presti + även. IT > fortsättningen att försvåra, de, jz nödvändiga , kontakterna . mellan berörda parter, eller är man na a beredd att bortsé från dessa, och. ställa orsakerna, till den: vilda 3 strejken i centrum, Låt oss hops=7 : pas att det sistnämnda sker" och: > att arbetsfred och förtroende mel5é- lan Parterna återvinnes; " tr söchol nere . skriver. Växjöblaget (cp): sc 2 . ker: här: i-landet;: Men vd att: förverkliga em längsil nepdluitik ” med ” klart” uttalade prioriteringar. Hade det nte fur nits några andra bordet På . betsmarknaden, Eye kunnat. råda allmän tiMredsstäl: letse med avvalet.- Md mt aa " TRAKTORSKATTEN dn a ge Riksdagen ' beslöt Bb göra" den av” finameministern ? föreslägna sändningen "av. traktorskälte in, - Erinringar "> mot. ändringen gjordes dock' från :em del social demokratiska - riksdagsledamöter; Dessa kände sig uppeåbarligen amgefär som: den bekanta rinen i myrstacken.; Här hade'de' snäkt. och beskedligt som”pålit- liga. transportarbetarpe! 'effektue- rat.hr Strängs tidigare? "proptsi< tion. Så får de" meddelande från honom att. de gjort. fel! vc "att Ale mu måste rätta till det, "Den "socialdemokrat "öpp: sitionen' framhöll, att. Jen: ”intres- € irgamisatlon; :— som RLEV I aktuella fallet inte över e. kommit". till.” dbi åsikten Sängt tidigare; Det ”harsmämligen förut förekommit likyarnd: det varit. andra onganisi än" RUF.! söm "haft? Mer, eler mindre: mörklagda ”förhandung: var med? finansministern. SSA de. regler.: Meningen är; att han. "ska fortsätta. sitt, ubrednin tar hete; Inte :heller -1970 års: riks- Se kommen. därför” ätt kunna "Det: är en ällvarlig b IS+ ”statsmakterna:” saknar .'€n målsättning, Nog borde”det ha gått: upp för: alla vått i "kam fortsätta. att 'avfolk: delen :. av.” landet : och! fklturima .ihopy näringsliv, bebyggelséoch "människor, till "några: får &toör Jstadsregiomer, Från. regeringE- håll" har kommit någhna halv: kvädna visor, som) tyder ipårcatt - man: inför. opinlonens: tryck, "ler: på att tänka” om, :Men,,det behövs" klarare besked, Hr Olof Palme,” som ' älskar - "högstämda . formuleringar," har någon, gång "sagt: Politik är att vilja. Det är nu dags för regeringen 'et”tvisa vad den vilt i fråga fokail .seringspolitiken. Den” :kan" inte fortsätta att leva FR budskapet om Guds förlossande kärlek. : "| krona skedde en ändring i detta "Egendomligt; baraj ratt de : :| bliien ofrälses maka. : gätt, "I dess imäriskor äro döde. PE i-lom underting ruiner kring m art Visserligen ölymningsskrock och skräcksägner från. Sjöboholm " Sätesgården Sjöboholm i Ozx- hultssjön, Hishults socken, var på sin-tid hjärtpunkten i Itzhulte, d. v. s. Hishults län, som var ett ganska betydande feodalt revir, omfattande inte bara hela His- hults socken utan även delar av Ysby, Våxtorps och Knäreds sock- om illusionen. Hon hade föresatt holm skuHe det ske. Välnader och 'spökerier hör ju rekvisita, Sjöboholm har ytterli gare ett spöke att ståta med, dock inte så eteriskt och män- nar i Halland somt åtmi en eller annan by i Fagerhulta soc- ken i Skåne. I äldre tider bodde ägarna inte på gården, Först se- dan Halland kommit under svensk förhållande. När - Gertrud Grip 1649" firade sitt andra bröllop på Sjöboholm, ägde väl detta rum i Iokaler som var en smula förmer än 'de "vanliga ryggåsstugorna. i orten, Det hade förmodligen upp- förta ”ståndsenliga" både bostads- öceh.: andra byggnader på holmen. Ruinerna efter byggnaderna och vad som i våra dagar finns kvar av. anläggningen förråder anord- ningar som svarar mot de stäng- aste. fortifikatoriska . principer. Sålunda observeras där. bl 2 två halsgravar., , - Man kan följa länets "eller ir- Kkets - -historia' i stora drag ända från. 1200-talet. Men. först under senare delen av. 1400-talet "träder den ' enskilda människan fram i bilden. .Då svarar: Ivar Axelsson Tott för länet. Efter "honom föl- jer det ena stora: historiska nam- net efter det andra i krönikan om Hishults län... På 1640-talet. möter vi” arvtagerskan till. Björkeberga nära - Osby, Gertrud Grip — ett mycket bekant namn i'vår littera- turhistoria 'på grund av hennes kärleksäventyr. med lyckoriddaren och poeten Lars Wivallius, en högst ofrälse vagant från örebrotrakten, Folkdikten har tagit upp motivet och därav” | spummit? en. vemoj!g där nu man s ser ruiner, I på murad. Öö i. vassfylld dö inden dyster, . viner. ; En jungfru satt en mänskensna att just där lång tid tillbaka & med tärfylld blick, ty ej ho fick Sedan ' berättar sagan; 'hurusom den: förgråtna: adelsmön "slätligen helt: toch hållet ”täppade' levnads- lusten "och : sökte :sin” död den kvar sjön dock ä även hör. förtäljas: Ja, så har sagan levat i folkmin- net :genom . ärhundradenj:' och en kval i hjärtat har känt sig soli- darisk med den olyckliga och. fällt tårar vid spinnrocken, medan hon "| hört sägnen från mormors läppar. Det: är sant, att skön jungfrun inte. fick bli en: ofrälses "maka. gifte hon « sig. med Lärs Wivallius,' som föregivit, sig vara »'den- : högättade, - lysande svenske ädlingen Erik GyNenstier- nä, friherre till Nynäs och Lim- mared.. Men - när han : avslöjades som den äventyrare han var, tog både kärleken och äktenskapet ett brått slut. Hellre än att kasta sig i Oxhultssjöns vågor, som det på- |ståsi sagan, höll Gertrud: Grip emellertid i stället sitt andra bröl- lop :på Sjöboholm. Då låg histo- rien "med Lars Wivallius ett par årtionden" tillbaka i tiden, Men minnet” därav 'skulle aldrig dö. Hjältinnan i-sagan hade en gång fått skåda en flik av det stora, underbara - drömlandet : bortom after maxi. ” Hishults kyrka,” och: arinan:: ungmö'.med hemliga si ker lyst 'som den tyngdlö- sa, från all jordiskhet- befria: strandhamnen ”jungfrun på Sjö- boholm”, utan ett mera bedagat, av jordens smuts och skuld be- lastat spöke, ”lagmanskan på Sjö boholm”, med drag av både Pin-: majorska på Ekeby. Sjöboholm med halva Hishults socken och. ett antal bondgärdar” och. torp i kringliggande socknar ;" hade 1739 inköpts av lagmannen V. A. Stackelberg. änkling och : ganska till. åren "kommen, . hade han fem 'är tidigare gift om. sig ; med en bruksägaredotter, den tret- tiofemåriga Kristina Ehrencreutz. I slutet av. åpril 1743 avled lag- mannen, och änkan tog gårdens ' styre i egna skäligen robusta hän- der. Hon skildras i folktraditlonen som en” mäanhaftig,'. livligt ”verk- sam kvinna!” Enligt samma källa : skall hon ha byggt om säteribygg- naderna på gården, . vilket 'etäm- mer tämligen bra med de bygghis toriska iakttagelser : som -. gjordes vid undersökningar; av: ruinerna 1929 och 1942. Hur sen själva herr- skapshusen gestaltat. sig, får. vi: väl aldrig riktigt veta. Men :fol-: ket, som bodda och arbetade där på lagmanskans tid, har vi gans- ka väl reda på. Det var gårdsskri- varen "eller inspektoren' Lennart Fogelberg; ladufogden Olof Ågren, betjänten Konrad: ölloma : (bördig från Livland), kusken Kristian, stalldrängen Hans; ryktarna John Larsson och Sven Bondeson. (från Linghult), trädgårdspojken'.. Pål (från Agård),' skogvaktaren; Nils Nilsson. (från . Göstorpshult)," hus- hällerskan ". j M (från . "Vindrarp) . samt: :' pigorna Kristina” och i Bengta ' (från: Gös- torpshult)." Förteckningen" är :in- tressant.' Den . ger en:skymt "av gärdsbrukets ”.: organisation - och hushållets: : "omfattning, +' för : att inte tala -om. lagmanskäns:stånds- mässiga " ambitioner, ;' som: nog éggade hennes bygglust,. även. när hon -1750.i hårdnackad strid med biskop - och. präst lät: uppföra ett ch, sinmen I gravkor för sig: "La Ingen" ridefogde kan ha värlt hår- :| dare än hon, -Ingen-gård eller ens det. minsta torp låg så oländigt .Åeller . avlägset, att: hon inte karl | vulet ridande. kunde :ta sig 'dit för att göra formlig. husesyn, Hennes bönder "var högre -beskattade ; än andra ; frälsebönder.'; Hon: satte kvinnorna" till att: väva :hästtäcken av gethår, avskrapsull och nöthär Joch-männen att slöjda 'såar, span» nar och: kar;: vilket. allt. sedan sål- des nere i Skåne. Kanske. var det- tå "inte dumt, bara "hon inte jagat Ik så förskräckligt. "Till sist landshövding > : Humnmier- gripa, sedan allmogen med kyrkoherden Lars' Bruhn. i spet- sen klagat..på henne hos höga. ve- derbörande. : Landshövdingen ytt: rade, . att "det vore: på: tiden: ått hennes Ufolk fick: ”njjutja ”mågon lindring ; och: icke som, , hittills skett bliva alltför. hårt betryckta”. sö janskan var säkert ett hår av hin, menade man i orten,' och de : hemskaste : historier . sattes i omlopp om livet på Sjöboholm. -> :- Det . var. ett . skräckens näste. Underliga besökare tog in på går- den, ' "Lagmanskan hade en mys- tisk kavaljer, . som : följde "henne som en skugga. Ingen visste, vem han var. Men. man hade :sina anin- gar. När hon var ute och red och väntades hem i mörkningen,' hör- des ofta 'hovslag, och en svart ryt- tare kom strax: därefter inspräng- ande över ;: stensättningen : med eldslågor kring hästhovarna. Men då den vettskrämde. stalldrängen Björkeberga ägor och hade aldrig ket där ovanför har- "målaren ;förlorat tron på verkligheten bak- Den något suddiga bilden här ovan visar altarkoret i Hishults: gamla kyrka, som revs 1901: I ; från Angelholm, - I ta- skildrat den saliga världen. Målaren hette . Christian Holst och var . gick ut för att ta emot hästen, var både djur och ryttare som uppslu- kade av mörkret;:En stund sena- re brukade lagmanskan-. komma. 7 Likadant var det, när, hon var ute och åkte i karossen. Då varslades hennes hemkomst av ett kusligt ekipage, portarna i porthuset kas- tades av sig själv upp på vid ga- vel. som av. en vindstöt, och in- svept i en. stormvind, ylande som när stormen tjuter kring knutar- na, dånade ekipaget 1 ett' gnist- regn från vagnshjulen rakt över gården, "hästarna 'frustade eld ur näsborrarna . och ögonen . glödde som .eldkol. Strax. efter. kom. Jag manskan, " Stundom fladdrade ljus i mafir byggnaden från -fönster till: föns- ter nätterna igenom... > . : Så var det historien med det fina, murade gravkoret. Platsen där detta skulle ' inrättas, hade I evärdeliga tider varit reserverad för socknens prästerskap och för- denskull fått namnet ”prästagra- varna”, Ärendet gick till biskopen. Lagmanskan - : underbyggde-.. sin framställning med insinuanta -upp- gifter. om dåvarande kyrkoherden Lars Bruhn; som inte blev svaret skyldig. Han skrev bl 'a.: - -' "Har hämnden över de döda "präster gått så vida som ses kan; vad under då, att de levande som icke kunna behaga världen, såväl hemligen som falskeligen ankla- £as och oroade bliva! Nu lär ti |de bort. En gammal prästman med |ning för själva graven och dess : dena dotter Sanningen på "vad fot sig att finna den. Och på Sjöbo- till de flesta gamla herrgårdars:'” torpafrun "och Selma Lagerlöfs : för "att han besk hon, (lagmanskan). grundat. sitt I klagomål”. I all strid fällér emellertid 'mak- ten ; : utslaget. "Lagmanskan "ägde halva Hishults f. d. birk, ett stor- gods 'på" den tiden, som 'prästen sorterade . under. .Hon: fick också anbringa gravka där .hon ville ha den, : Men. striden: hade. inte förts. ute- slutaride infö onsistorlum i Gö- teborg utan även” vid. Höks hä- radsrätt i Tjärby. Saken har, stort kulturhistorikst intresse, och jag. har därom "antecknat fö jande ur. domböckerna: un Höks härads Kyrkoherden 1 Hishult Lars' Bruhn för” det" han förment” "henne 'att sätta dörrar för en grav, som hon; låtit anlägga i "Kyrkan, och vid It henne [otillbörlig ”meaäfårt av: forna ”kyr- koherdärnas” lik, som” skola: legät |. i dettå gravstället".: "Kyrkoherden Eruhn häde" å'sin it sgehstämning på läg” för” vatt : hon skälle' till kyrkan" därför: givit, 3:0" för hyn” därtill oroat "ide > förra prästernas vilostad'samt låtit upp- gräva deras "barn "och '4:0 för vad orsaks'v. skull.'dörr: och läs skall sättas” för : denna grav :sol lämmar "och luckor vä Lägmanskan :; eträddes-.' vid rätten av vice häradshövdingen Nils - Gustaf "Appelberg; Laholm, och till kyrkoherdens biträde hade konsistorium = förordmnat : prosten Benedikt” Montan" i Knärea.! ”"Av vittnen,:som Kördes i mnålet; och"av "ingivna hi gick blansvcv Fru "Ehrencreutz gma nen Vi A, Stackelberg. 1 hade : ävli dit på .Sjöboholm i slutet av' april 1743; han begrovs 3/5 på det stäl le i kyrkån, som hittills varit re- serverat ' åt försarnlingens'Kyrko- herdar och närmaste anförvanter: På dagen ett år senare' dog kyrko= herden i sockhen :' Lars'. Hierner, som begrovs 2/5 1744 ' i sammå Ile kalitet. efter urgammalt bruk och skick." vt RT ” I livet var det ganska- stor skill- nad ' mellan "kyrkoherdarna i His- hult' och de anstolta ägarna : till storgodset' Hishults: birk,' vars ut- bredning 'gick långt utanför soc- kengränserna.' ännu "på: lagmans- kans "tid: ägde . godsägarna” hela socknen och, mer till, Ingen av dem hade dock' hittills lätit " begrava sig i Hishult. Men nu 'hade -det ändå skett till sist, Fast” kan var inte riktigt ' belåten '' med arrangemanget. : En "murad - grav på den heligaste-:platsen i kyrkan borde anstå herrskapet på Sjöbo- holm. För sådant: fint: folk fick prästerna maka på. sig, liksom de fått göra i livstiden. Tidpunkten var tjänlig nu, när .kyrkoherde- tjänsten var vakant och .vikarien knappast hade mod att våga brå- ka med högvälborna lagmanskan om saken, Vad mening biskop och prost till ävent kunde ha om projektet, beky! de henne inte. Hon kommenderade utan vidare utvalt folk bland sina underlydan? de till företaget. Dessa gick till verket utan tillstymmelse till pie- tet för uppgiften. Ett ögonvittne berättar: : Vittnet hade under det arbetet med korgraven pågick ofta gått dit från sitt föräldrahem för att titta på, och det var ”fast ynkeligt att se:”ty alla prästliken revos upp och vräktes omkring; Birger Fa- gerströms kista var hel, men de satte på henne med en järnstång och bröto sönder densamma. Han låg hel och hållen i kistan med peruk, handskar och allt; men vid hanteringen fick den ene huvudet och den andre fötterna och kasta- kalott lg också hel ut! sin kista, N " Slogs sönder, låg så vackert som "| ners död med hans' samtycke upp: "| murad. Detta antogs. som ;en "av". > | gjord sak,. och. visste: sannerligen ed | Fredr. Bolhemius, 'ej heller avträ- . nägot' påminte. .. Lagmanskan ' på Siöboholm, - en sydhalländsk, Pinforparfru a Av. Axel Ejwertz' som. sönderslogs.. Han hade ett vackert skägg, det Konrad öloma fattade uti och ryckte av: samt därvid uppväckte löje och skämt. Kyrkoherden .. Hierners ” likkista vältes omkull tvenne- gånger, och beklädningen .sönderrevs, Ett litet barn, . som , upptogs, och. kistan om det dager förut varit nedsatt, vilket , var; alltför:- bedrövligt.” att se: på. Magister Bolhemius,.. som var. nådårspredikant, gick och såg här på, vred sina händer och sade: det vore bättre våra en bonde och ligga på kyrkogården: än präst och på sådant: sätt 'hanteras”.- » Vittnet var soldaten Bengt Lind gren .vid Kronobergs. regemente. och / södra Sunnerbos kompani Hans - berättelse - v: andra” vittnen, Ybl; diger Ramberg, ; - > Kyrkoherde . Bruhn. omtalade. i sin intaga: ill rätten bl. ar ”År 1745, då jag. tillträdde Hishults. pastorat; fanns” före mig en i ko: I ret 'muräd . grav; vilken. lagmans- kan Ehrencreutz till Sjöblom. sade. sig tillhöra och vara. vid pasa tre är :före avlidne pastor Lars'Hier: jag i lång tid ej annat än att det så var och att allt. därvid. lag. och. HFillbörligen "var. "tillgänget, helst nådårspredikanten ' magister : Joh. dande pastorskan' Hierner: därom Nag Tone : Omsider kom en och annan obe- någlig berättelse Å 'dagsljuset ; om välbemälta fru, att hon 1744 av eget. bevåg utan: att fråga någon till, som över kyrkan-äger inseen- de och vård, låtit uppmura "denna grav på det stället, varest: mina företrädare, avlidna pastores: vid Hishults församling: med makor och barn, som avsomnat, ifrån ur- minnes tid voro begravna och sist avlidne " pastor Hjerners. lik: en månad förut, nämligen den 2 maj 1744, blivit nedsatt, men alla .upp- tagna och ' bortflyttade, undanta- gandes Hierners Nk, vilket efter berättelse. under pastor ' Moseli liksten. innerst” vid väggen, till norr, nedsattes i koret, och är nu säkert intet mer rum ' övrigt för något lik i koret eller under åt gången, emedan 4 å 5 alnars längd därav tagen är till trappa, åt den nya graven och de övriga rum- men på gången finnas med lik uppfyllda. Jag har sannerligen för tre år sedan till att undvika träta låtit begrava en min döde på kyr- kogården, Häruppå föreställdes vid tillfäl- le i tjänligaste och vänligaste måt- ton (fru lagmanskan), huru säll- synt det månde vara att borttaga prästernas -uråldriga gravställe och deras lekamer, som där vilade från allt. arbete och jämmer, av en hop ringare arbetsfolk rivas, rubbas och bortflyttas, varvid icke kan förmodas: vara så varsamt och anständigt tillgånget som ve- derborde, och det utan att giva något till kyrkan antingen: för graven eller gravöppningen, då avlidne hr lagmannen där nedsat- tes, som det sed är över hela Sve- rige och kungl. förordningar för- må kyrkogods angående «Fru lagmanskan invände häre- mot: ätskilligt, bland -annat att hon som herrskap i socknen. och ägerska av halva församlingen borde hava grav i koret framför präst eller eho det vore; vilket i visst hänseende kunde i godo medgivas. Prästerna hade dock i alla tider haft sitt vilorum i koret, och ' tyckes därför billigt att de bort däruti bliva orubbade, till dess de lagligen blivit därifrån Gömda -eHer ock vederbörande därtill givit samtycke. När vidare på kyrkans vägnar föredrogs att fru lagmanskan vid så satta omständigheter bort till kyrkan erlägga en skälig ' betal. tigt tillstånd att få bliva vid gra- ven bibehållen, emedan, jag ogör- ligen kunde.som en kyrkans man låta kyrko- och prästerätt - falla ochi detta "mål förloras, utan att själv därför underkasta” mig svårt: ansvar, hos höga veder 'börande, svarades "att när välborna frun dör; vill hon" Elva: 100. dir gmt;till: d att. vidare söka: något emot: invä des, att. -sådänt borde et livstiden och att, det senare vore” ”högnödigt > så" för) Välborna fruns' egen som min” säkerhet och undskyllar i framtiden. MIR + Dettå, berodde: härvid" länge; dels. i.tanka att välb, fru skulle bättre besinna, saken och. foga sig efter min föreställning, dels: ock" att undvika vidrigt Omdöme" för "trä. todtyghet, 'vilket jag oförskyllt än- doöck'svårligen lärer undgå; men ingalunda , härmed veldt;efterglva n talan .; ;& kyrkan: vägnar, på själva? graven, ' långt mindre. sam- tyckt,-att välb, frun skulle ostri- digt få" bekålla "och ägd densam- ma som; sin' egendom, . vilket dock. vill. föregivas, uti. själva . stäm- ningsmålet, men så, mycket mind- re kan bevisas 'som' bisköpens och konsistorii brev, avlåtet:' till pros: ten Dahlberg, annat intygar. -'. Ar 1748 i august! lät väll, fru : förfärdiga 2:ne, dörrar "och ' läs ått sätta för bemälta .grav-och sände ladufogden | Olof Ågren, bonden Johai, Svensson! i Faraltsbygget ' och... torparen Äke Troedsson i | Bjärhareds hus" eller Lunden mig ovetandes till klockaren” Catt hämta nycklarna och sätta förutnämnda dörrar och lås för graven; men i detsamma kom jag oförvararides därtill, ”frågandes vart: de" ville hän, Då svarade sig hava fått be- fallning sätta dörrar och lås för deras: frus grav. Därför togos nycklarna uti förvar, och de om- bådos hälsa välb.-frun att sådant .. omöjligen kunde tillåtas, med mindre: väll. fru visar: mina hög ” vederbörande förmäns/befallning samt med skäl och grund bestyr- ker äganderätten och fria disposl- tionen till ytternämnda” grav. Sedan dess har jag (Lars: Bruhn) ofta varlt:i konferens med välb, frun denna sak angående, då hon dels med vänliga ' föreställ ningar, dels med hot sökt förmå mig graven avstå och :oklandrad , lämna, men som jag icke funnit, ej heller till dato finner, ofta om- ' hemälta grav äga någon av:de” egenskaper som jordabalkens 1 cap, paragraf 1 stadgar om laga fång på fast egendom, kunde så mycket mindre samtyckas därtill som, det icke är min utan kyrkans, den, ingen bör understå sig ensli- digt "bortgiva eller cedera. Förlidna våren -skrev. välb. fru konsistorium i Göteborg. till och besvärade sig mycket över mig, som icka vill lämna henne sätta lås. och dörrar för sin i koret till ” säteriets herrskap på Sjöboholm uppmurade grav. Konsistorium befallde genom brev: av den .2 maj sistlidne, att jag mig däröver ofördröjligen. förklara -skulle, till ödmjukt följe varav jag den 18 i samma månad min berättelse och förklaring ingav, Härpå. fann ven.consistorium nödigt anmoda välvördige och höglärde herr ma- gister och prosten Herlac Dahl- berg resa hit och försöka bringa välb. fru och mig till anständig förening”. Jag 'avbryter här kyrkoherde Bruhns inlaga för att berätta, hur prosten Dahlbergs mission” avlöp- ' te; varom han avfattade en skri velse till konsistorium i Göteborg, Först meddelade han;" att hans resa skett förgäves, ”efter fru' lag- manskan, icke vill bekväma : sig till någon förlikning”. Sedan be- skrev hån graven till ; längd och bredd m. m. ”Mellan norra kyrko- väggen och muren av graven var icke mer än 5 kvartår, där herr öppning samt skaffa högvederbör« vi (Forts, på std, nr NE X Hierners ' Nk var nedsatt och" där ”
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.