Ha 2 il L Li ? Några av Cry Gö Sin de bre Fp-:motion till landstinget? SN Ang ; HALMSTAD: De äldre minns - säkert sin barndom, då städerna > var små. och naturen fanns inpå knutarna. Jordbruket var moder- näringen, För den' tidens männi- skor: var naturen en del av bo- endemiljön,” något självklart som fanns i obegränsad mängd. Så sä- ger, folkpartiet i en motion om . miljövård +, till-7 årets. halländ-. ska landsting, : + NL + .— Nu" har städerna vuxit . och bilarna blivit vanligare," så vanli- ga att de i storstadsområdena fyl- Social: naturvård gar för att hindra att. folk går vilse till barnvagns- och rullstols- vänliga | stigar, ' Därefter. bör man genom : mindre . markinköp ' binda samman lämpliga områden, som re- dan' ägs av landstinget, ' och på så sätt skapa sammanhängande ströv- områden, På lång sikt gäller: det att påverka skogsbruket på "sådana privatägda markområden, som i dag bedöms vara lämpliga rekreations- "av landstingsutgifterna för hälsovård områden. Man bör söka förhindra, att dessa förvandlas till tråkiga kalhyggen, . när skogen blir av- ler alla ' ts kring lämpliga utflyktsmål. Situationen börjar likna den som rådde i USA för ett antal år sedan, då bilåk- ning. blev. den främsta 'sysselsätt- ningen — dv s trafikanterna irra- » de. planlöst i landskapet eftersom de: inte fann någon vettig parke- . ringsplats. Denna olyckliga utveck- ling har amerikanarna lyckats bry- ta genom ätt låta samhället bygga upp ett system av fritidsanläggnin- gar med strövstigar. Nu har. fot- vandringen ersatt bilåkandet i USA som främsta: fritidsaktivitet utanför hemmet, sb oe ot . . Eftersom Halland är inne i en expansiv period föreslår. folkpar- tiet i sin motion'att landsti verk - och" sedan : till mörka barrskogar, Eftersom mark- ägarna får mindre "utbyte av ''ett vackert, - Jummigt lövskogsområde än av ett tråkigt barrskogsområde, där träden står i snörräta rader, måste landstinget antingen inköpa skogen eller betala intrångsersätt- ning. I båda fallen måste det vara ett krav att fritidsskogen ”avsät! som naturreservat, i — Naturskyddet var en gång-kul- turellt : . och:- vetenskapligt :-med iögonfallande ' inslag av ' krav” på fridlysning åv. knotiga ekar, kon= stiga flyttblock, suptallar m m, he- ter det vidare, Nu gäller det' att skydda naturen, mén inte som: förr säkerställer områden för fritids- aktiviteter.: Eftersom: förortsbe- mot na: utan till förmån för dem. Genom den sociala natur- vård, som folkpartiet nu: föreslår, byggelse, fritidsbebyggelse, atom- kraftverk, ' massafabriker, motor- vägar m m kan slå ut fritids- mark genom att: disponera pen- gar bör landstinget gå in. med sina ekonomiska resurser, fram-. hålles i motionen. : N FOLKPARTIET DELAR UPP. : arbetet i tre etapper. Först gäller det att ordna tillfartsvägar till ur rekreationssynpunkt lämpliga om- råden, som landstinget äger, anlägga parkeringsplatser och strövstigar av olika slag, från enkla markerin- kompletteras "landstingets ' och so- cialpolitikens progressiva männi- skovård, säger man," soc ele.. > — Många människor i vårt land har en onödigt - dålig ' kondition, bl a på grund av för mycket stil- lasittande. Det är'klarlagt, att per- soner i god' kondition har lättare att undgå sjukdomar än personer i dålig kondition, och de. drabbas mindre. hårt av sjukdomar de rå- kar. ut för och att de tillfrisknar snabbare. Givetvis är det svårt att beräkna de ekonomiska konsekven- serna för landstinget av att invå- Ränneslövs . . . = (Forts. fr,.sld. 1) | pa Vw holmskolan” vilken beskåda- des . grundligt. Därefter stod : Barndaghemmet i Laholm på tur, där barnavårdsnämndens ordförande” Eric Nilsson in: formerade om hur detta fun- gerade. Övriga ciceroner var sparbanksdirektör Folke Will- "strand ' samt folkskollärare Ove Klittbys + sl: on Som ' avslutning ställdes färden till Lagagården, där gemensamt samkväm avver- kades; Underhållning + fanns också ' med. på programmet och för detta.:svarade Rän- neslövs — folkdanslag, vilka "stod för en uppskattad -upp-' visning, 'En värdig 'avslut-' . ning på en trevlig kväll och ledamöterna . kunde": belätna återvända hem.” : narnas kondition. förbättras.: Men var och en inser, att det på längre sikt. kan: bli betydande besparin='" gar, Som förebyggande åtgärd inom hälso-' och sjukvården bör därför landstinget ställa ' medel, till -förfo=: gande för den sociala naturvården. Folkpartiets landstingsgrupp' :före= b slår i sin rootion, att 0.5 proc av'' landstingets nettokostnader å drifts. budgeten för hälso-.och sjukvård -' anslås för denna naturvård! . LAHOLMS TIDNING" - Yrkesfolk ...- (Forts. fr, sid. 1) ring från HLC ingick, besva- - rades. med, all samlad .sak- kunskap. Man pratade ring. orm - och vitaminer, man in- "formerades - om -Kalvmanna,' fick en liten -antydan om '”lön- samhet och hjälpte i bästa ig rastplats” ss På Semper/' Esseli, -d r . "och civilingenjören Karl Mau- idsäter tillsammans med tonsulenten Karl Lin: de tog emot och i / S ärtans väg från 1vö | - rensnings- och sorteringsope- : rationer -' till - färdig vara, i form 'av valfritt i burk eller djupfryst. : OS KARE - Sedan "man ' i lagom takt gått igenom Jagret, sett stap- : Jar av. mat i burk, slickåt sig om munnen. efter ' etikettläs- ning, var det inte så under-' ligt, att faten'hos' Stig Jöns-' gon på Lagagården 'snabbt' länsades. Ty - där väntade: luncher, som smakade, som ' vällagad mat : skall 'smaka.. : ”' Men Göte Larsson och kloc- Kan är två ting, söm är syn-' kroniserade. "f.ö ii des — Ni har: femtio ' minuter på" er "att äta, sa han, och, banne mej det: klarade vi det = Nu. skall vi hälsa. på "Sven Esse ' Wennström, sa. : had,” och det blev också en trevlig punkt: i, ett an, via ' kom, | J [ETT ORD + PA VÄGEN En kvinna tog” med sig sin mor på en åktur på en ny väg och modern : förvånades över "AU ”sedan” döri ”göde Sven YEsse sökte "inbilla veingebönderna; att hån "var lat och" bekväm 'av' sig; det gick liksom inte'in.. Driver man ett smågriseri,' om namnet är tillåtet, i' den' skala, som. han gör, då får: man inte vara lat! Alla imponerades storligen, frå- gade till tusen och fick svar, på allt, från” uppfödningsmetoder; fo- .derval och givetvis — lönsam- — Det är klart, sa. Sven Esse, med att dagens smågrispris så... ” Men, fortsatte han, man har ju varit med om" och bara fått fyra kronor Inv oo vt Sleetsst ' Göte "Ivansson var" på ”"hemma- plan, när vi 'sedan' fortsatte mot Vailberga, där: laritmannaförenin- gens ” potatissorteringsanläggning, lagerhus och torkar visades av Eric Nilsson,'och' han visste pre- ts” var Vallberga gård: låg, ' men där "övertog Lennart Bjäring 'gui- deskapet : och". visade ' inte ; minst försöksutfodringen 'för:"ett" impo- nerat sällskap, + ' ; SE "Men prick fyra skulle det hela vara slut och antingen gick :kloc- kan: fel” eller också hade ' Göte Larssons ' sinne för precision sla” git "igenom ” fullständigt, ' för : då kunde man” skiljas” åt.' ”Belåtna med, en trevlig resa i färskt rhin- ne” och precis ' som : alla. andra gånger ense om; att det här det gör vi dm LT ere et Och 'då hoppas vi att LT:s med- arbetare får vara |Imed igen, För han ihade också en trevlig dag i onerat program. ys; ER SA NCENA! I ELLA DAN, Pg BE alla förändringar.: ”För. många år -sedan”,' sade hon, ”brukade jag köra din (mormor den här vägen. Vi. stannade ibland för att köpa frukt och grönsaker utmed vägen, På'ett särskilt ställe köpte vi alltid ägg. En gång berättade jag : ör - henne, söm jag köpte ägg av att det var min . mors ättiotvåårsdag. VE skall ha”en liten "bjudning ikväll "sade jag.och jag skall [använda äggen 'i födelsedags- tärtan”.'- - : : : ”Så' trevligt”, "sade kvinnan, ”vänta bara lite, får jag gå ner "|i trädgården och” hämta några blommor”, ess tor N > Hon "återvände. med famnen full av. blommor? : ”Tänk det kan jag aldrig glömma”. - Ger vi oss.tid ått göra det lilla för. varandra, som bara tar Öss- några "minuter, men som ändå aldrig glömmes? Till' och upp dagen för. någon, ', . - med ett telefonsamtat kan lysa NORRKÖPING—ÖRGRYTE : 5—0 (3—0) | Målen: '1—0 "Torbjörn Jonsson (20), 2—0. Ulf Hultberg, (26), 3—0 Torbjörn Jonsson (40), 4— 0 Ult..Hultberg (65), 5—0 Lars Berglund (89). . Domare; Bertil. Lööw, Jönkö- ping. . . Publik: 5.627. A SOLGÅVAN VILL BLINDA 8T900326 fo SS DAB LÖO 2 hl HO UDELI SEK LÖ LIDA. ALLEG = Vinnare; - augusti, Adressera:. Blildkryss kr, och den därnäst med 10 HAR. for SN VERKAN | fe NER] = "81200 . Laholm, Först . öppnade rätta lösningen belönas v 'Bildkryss nr, 32 blev Elisabeth Nilsson," Sandvad » 810,15 Ränneslöv, och” Sven 'Björnstedt, Kär : rf, 31010 Våxtorp. "skall ' vara: Laholms Tidning till- -.-handa, 'senast' onsdagen: den 19 -33,' Laholms :Tidning, . Box 78, med 15 kr. "Lycka till! + FÖRE NING TO= Be JA Nord FOJK- NÅNN HÅL HUD 8 Lösningen insä När bergen var: lena'.och djuren kunde tala. Detta var längesedan, Det var på världens lyckliga tid, när människan och djuren levde i bro- derskap. Sedan gick lyckan förlorad. Människan föll. Människan åt dju- ren, och fruktan kom över världen. Då blev bergen hårda som sten, och människans öra fattade 'inte längre djurens och fåglarnas tal..; . Men någon gång kunde något lite av den, gamla. förtroligheten. komma tillbaka, och ” djuren närmade sig änniskah, och människan kunde tolka något av deras tal. ' sn När Olof nu en grann vårdag gick över markerna,- kom han att tänka på detta:5Han hörde ”säatiarn". . Helt nyligen hade han återvänt från 'en' lång -handelsresa, och” han kände sig glad över att åter vara hemma,. Det hade blivit så att, ju äldre -han blev; desto 'gladare .var han att komma hem, Han var vinte som förr. Då kunde han 'springa bredvid lasset för att: skona hästen, : 4 helst. Han hade kunnat bära den tunga fässingen hela dagen och väl blivit trött mot kvällen. Men om morgonen var han utvilad igen, «- När han nu komhem från en långresa var han trött, och det dröj- de, 'innan han kände sig utvilad. Han började bli, gammal, det. förstod han. Om inte annat begrep han det - på pojken som nu gick' här bredvid ho- nom. Han hade växt mycket, Björn, både på längden och bredden.: Det Skulle bli en stor, stark karl av ho- hom. Hur pass gammal var det han var nu. På elfte året minsann. Va tiden gick, H H Det var en sådan grann' dag, Den var så grann mycket därför att den följde pfter en lång och svår vinter. Luften" dallrade över åkrarna, lär- korna sjöng, duvorna kuttrade I sko- gen, och ibland gjorde någon orre ett starkt blågande ute på ljungmar- ken. Och nu' kom ropet som Olof hört varje vår och alltid lystrat till. Från skogsbrynet kom det gällt och ma- nande, kunde springa nästan hur långt som nu — Ti, tl, ti, tl... . , w or ra . Olof stannade, såg mot skogsbry- net och "lyssnade, - Fa d -— Nu ä säatiarn -här.' : : De 'stod där. och" Iyssnade, 'och Björn fann detta märkligt. Här kom en fågel farande från sitt vinterkvar- ter .i fränimande Jand, kom nästan ”å bestämd dag och talte om för dem att nu var det tid att så. Tid, tig. tid! ropade han klart, och. tydligt. Och han talte allmogens eget språk. Ti, ti, til sa han. Därför kallades han Säatiarn eller ock Såtiarn, Att han hade ett viktigt ärende, det förstods på hans rop: Det var så uppfordran- de. I några dagar ropade han :ihär- digt och vädjande. Sedan tystnade han och var borta, De som inte 'ha- de sått då, fick skyllå sig själva. — Vi får börja harva å så nu, sa- de Olof. Men han gjorde sig irigen brådska. : Med makliga steg fortsatte hån upp'mot ljungbacken. Han njöt av att gå här i solen och 'se på det som var. I vinter hade han slitit ont uppe i Bergslagens drivor. Nu tyck- te han sig ha rätt att gå här fånyttig en stund i det: granna solskenet. Så- tiarn: fick. säga vad han ville. Här på ljungbacken var det god växt I enbuskarna, "Här odlade Olof eneringar. Man böjde en enegren 1 en lagom stor ring och band ihop den riktigt hårt. Den växte då små- ningom ihop; och efter några år ba- de man en rund eller avlång ene- ring som var. stark närapå som järn och kunde användas till mångahan- da, Ser nytta av nästan allt, till och. med av en: fattig enbuske, Och 'ljungmar- kerna, de fattiga ljunghedarna som fanns "nästan . överallt . och. tycktes breda ut sig mer och mer, dem kun- de ..man ' också dra nytta: av. Man svedde dem. Sedan slog ny, " färsk ljung .upp, och där kunde man ' beta både får. och fänad och hästar. Sär- skilt i nödåren kunde ljungbetet va- ra räddningen, ty aldrig i . evighet slog ljungväxten' fel. Allt stod ljun- | En ,beräknesam karl kunde ; - dra hl eller längre. de 'de sig lätt ned till: marken, och deras ; fina väderkorn ledde. ., dem alltid rätt. s vä TOA GA . Nu var här grant. Det började spi- ra och växa, lövet höll på att slå ut, och ' vitsipporna hade sprungit, : ur marken och kastat tjocka gröna och vita mattor under träden.' få De" hörde ' ett. starkt surrande 'och upptäckte ett'samhälle vildbin ti en ihålig asp, Det hade de inte vetat om. Bina strömmade ut och tin genom eit marken. : Skogen var gles och inte särskilt givande, Här växte alla slags träd, även bärande träd, mest ekar men också någon slätstammig bok och €n och' annan knotig oxel Has- sel fanns det också gott om. . Här fanns mycket att hämta” om hösten. Pojkarna klättrade upp 'i oxelträden och åt sig proppmätta på de mjöliga och mustiga bäreh, De kastade ned de stora, röda bärkla- sarna till kvinnorna och barnen och åldringarna. Även . gamla, tandlösa käftar kunde rå med de mjuka oxel- bären,- Och nötter fanns att plocka, En tunna nötter skulle man ha till vintern och likaså en tunna -kröser. Och . här hade svinen sitt höstpa- radis när ollonen haglade mot mar- ken, Här 'gick ' de rödbruba ;' eller blåaktiga, oftast brokiga skogssvi- nen. och åt sig smällfeta. Under rika gen ut med, eld, g eller tthål och yra av vår- den mest mördande torka, , « solen. Här kunde bli mycket honung De gick vidare och kom till 'skogs- | till hösten; +. + Morfar De gick genom. skogen i sakta mak och tittade på det som var och språ- kade om ditt och datt. Runt omkring dem sjöng fåglarna glatt och lustigt som bara om våren. Ti, tl, fi! ropa- de: Säatlarn förebrående efter dem. Han var. den ende allvarlige i hela skaran, - : . Olof var glad, Han berättade, = : Säatiarn ville mänskan väl. - Men annars var det så att när människan hade fallit>och dragit synd över sig och världen,, då satte Gud somliga djur till tuktomästare över henne. Främst av dem alla var ulven, Han hade blivit ett plågoris för bonden och hans husdjur, "Men det:'fanns också andra djur som människan led ont av. Det var ormen som högg och örnen som slog ur skyn och vess- lan som blåste sin giftiga andedräkt. Och ännu många fler. ollönår kunde de föda sig här till N öll det snö, böka-J ren vid deras rätta namn. De hörde det, de: tyckte 'inte om : det," och de kom för”att skada en. Vargen'skulle en kalla för Tassen, örnen skulle en kalla för Spännaren,' ormen för Väs- en..och'. vesslan. för. Lella,' Den. lilla vesslan var inte minst farlig att stö- ta sig med. Blev hon retad, blåste hon på människor och husdjur, Man kunde bli alldeles fördärvad av vess- Jeblåst, och svårbotat var det också. En fick inte ens hota vesslan, så snar- stucken var hon. «>... . sa « Olof. gick i solskenet och berättade underliga ting, och Björn kunde in- te bli klok på om det var allvar el- ler inte. M : Pa Det fanns fler ”förbudna” ord än dessa, ord som inte fick sägas. Det viktigaste av dem var den . ondes namn. I stället för detta sa! man ”skam”, men somliga drog sig också för att säga skam utan hjälpte sig fram med ”den dålige" eller ”dä som ont ä”. En borde heller inte tala om åskan, då slog den efter en. De fles- ta försökte blidka åskan genom att kalla den”gofarn”' eller ”gomora", Men nu tog Björn sig med ens ton. "—Ja ä inte rädder' för gamle Skam, sa han morskt; Dä ä skit te kär: Han kan inte ta sej över gärds- gårdar, utan han ä tvungen å gå tess han kommer te ett led: Dä har Kal på åmmen sagt. .. Olof tyckte inte om denna frisprå- kighet, Vö ve — Akta dej, du! Skam han tar sej -En skulle inte kalla de här dju- allt. Dä kommer 'du & förstå, när du har vart mä så möcke som ja. .. ;, ”-Under dessa'djupa samtal hade de förirrat sig (genom. skogen ända bort till. Prästetorpet. - Och . eftersom han in i stugan för att prata ett grand med” Kal ' och ”kvinnfolken.: ' Björn stannade" ute, ty där lekte barnen på stället och dessutom soldaten Frisks pojke som hette Andreas och var en stor och burdus gynnare. .... . — Du' har dä”gott, sa Kal på åm- men. Du får vara ute i världen i lag mä folk,-du. behöver -inte "legga still > som en aen. an a — Dä ä du som har dä bra, tyckte Olof..Du behöver inte vara ute i al- la väder å tas me besvärliga män- , sker, Du får setta inne ve spisen a må gatt. ” De . — Nock har ja dä bra, "erkände Kal. Kvennfolka pysslar om mej, ' å när gikta sätter åt, så kryper ja upp i värmen på åmmen, där lind- rar dä. Men, sa han klagande, dä står still här. Ja tänker på när ja for mä handel i alla tre rikena. El- ler när jag kokte tran i Bohuslän. A nu legger ja på åmmen i Prästetor- pet. or H i Olof satt och tänkte på att snart var det också hans tur att lägga un- dan' 'knallesäcken och bli bofast 1 spisvrån, + oc : fram över allt, å han tar sej in över- s Fort, nu ändå, var. hit kommen, gick Olof >.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.