EAHOLMS TIDNING : "9 14 Tisdagen den-15:september 1970. SE a | Årets valkollekt åt handikappade änt 100.000 kr i Halland väntas ge .UUU. kr 1 Hallana Minst 100.000 kronor til de serem , handikappade hoppas man få in genom den bössinsamling, som: skall genomföras vid de halländ- ska vallokalerna söndagen den 29 september, Det kan föra upp Hal- Jand till en tätplats £ landet ifrå- ga om insam”ngsresultat, fram- håller en av insamlingsledarna distriktssekreterare Sven Norrby, i Hallandsdistriktet av Svens Röda Korset. Vid valet 1968 kom Hellands län på tredje plats ef- ter Gotlands och Skaraborgs län. Första höstsalonger i Varberg öppnad — . Trivsam vernissage med många besökare ST a " Det är i år sjunde gången man »tar upp s k valkollekt till de han- dikappade i samband med de po- litiska valförrättningarna i landet. Insamlingen i år organiseras ge-. ' nom samarbete mellan Handikapp- | organisati Centralk itté Röda Korset och Svenska Scout- rådet. Alla de politiska partiledar- na har gett sitt stöd åt insamlin- gen, och hedersordförande i riks- kommittén är £ statsministern Ta- terare Sven Ni otrby visar > skall ö Ik e upp en av de. skärmar, som |: klamera för lekten i Halland, . T finns. över ;120' vallokaler 1 länet, vidare kommer. folders'.att och. allesimmans: skall på valda-lut, «+ ee gen :hålla' öppet från klockan 8 till| : Totalt i ON ST SS = verige hoppas man. få 'ge Erlander, oc > j21, Minst 500—5300 medhjälpare be-lin tre miljoner kronor genom val- and har de berörda orga-|hövs-alltså och helst betydligt fle- kollekter. Beloppet skall sedan för- SS . | I Halland pd de "i Ön itté ör ra. ;Q iisatörerna ''- misströstar | delas mellan .de "olika" organisatio- NN Å NE N nerna, och i varje, fall dådet gäl-' ler Röda korset skall. bidrag kun- na: lämnas ut för: lokalbetonade handikappinsatser, -. ; H ena » Valkollekt 70 innebär solidariska Skola-föreningarna.,'”'.- ..; >" finsatser för rättvisa.åt haridikappa- ” Stora ansträngningar görs också |de, framhåller arrangörerna, Den döck : inte, 'Scouter, ' rödakorsmed- lemmar: och handikapporganisatio- nernas :folk -har redan: lovat hjäl- pa till. På en del håll hoppas man också få hjälp 'genom Hem ' och 'valkollekten, och . major Sven Norrby är en äv de drivande kraf- terna i denna, Enligt vad han be- "rättar har kommittén ordnat sär- 'skilda möten 1 de' olika ' hallånds- städerna för att informera de 1o- kala medarbetarna och organisa- ef Bengt Arne. Person, konst= = ' i Varbergs konstklubb; museich: Svenss förand arkitekt , samt ordfö Hallands konstförening, "ordföranden ys Jean ögh-Andersen, Laholm. nn iskuteral. Från: vänste M "De här fy har. tt. nären: Axel Olson, Halmstad, kassören 4 :Varbergs ppnades, — Vi brus klubb en födelsedag tt leve för : VARBERG: Det rådde verklig högtidsstämning i rikssalen, Varbergs” fästning, på söndagen, då årels höstsalong ” kar ju: annars hålla vernissage på Hallands Museum, men i dag står vi här i rikssalen för att ge Varbergs K present '— höstsalongen, 'sade ordföranden i Hallands Konstförening, arkitekt Bögh-Andersen, Laholm, tionerna om, uppläggningen, (Mö- itet i Kungsbacka hålls dock först på måndag). Valkollekten kräver ett mycket för att backa upp insamlingen.' Un- der tiden fram till valet blir det appeller i press, radio och TV, Va- ruhus, banker och' andra institut- tioner har lovat att affischera, och som vill stödja 'aktionén,. kan göra det antingen genom att lägga pen-' gar i insamlingsbössorna : utanför vallokalen eller. genom "att sända .15-åriga . Varbergs "IKonstklubb.- Ett par hundra personer, därav 'en hel del från Halmstad, mötte upp vi e | "de än en tavla från det holländs — Det är något av k hög- stor k un med allt vad det-in- tidsdag .i' Varberg i dag, sade ord- förarnden' i : Varbergs Konstklubb, ichef : Bengt Arne Person. In- Istort "uppbåd av medhjälpare, Det H fr llor ns a ; sitt bidrag pr post. N te därför att vår konstklubb firar sina '15 år, utan för att Hallands Konstförening för första :gången vi- - sar sin höstsalong här; Vi är glada nebär. Vi har; en 'aktivt arbetande kulturnämnd, som på, olika 'sätt kommer :att: skapa förutsättningar för: ett rikare kulturliv. Redan har man hunnit. med att inventera sta- . den tillhörig konst. Jag vill i den-|': na " demokratiskt tillsatta nämnd bla secett stöd åt vår verksamhet. ska 1600-talsmåleriet? Är en glas-" skål av. Edvard Hald på Orrefors . ett mindre konstverk än en olje= målning av samme mästare? cc LIKABERÄTTIGANDE! I. — Vi. måste, påpekade” talaren, som också utbringade' e d vernissagen, = oc. Da PÅ VÄGEN " Utanför: + Chase” ; Manhattan ETT verka för ett likaberättigande i det. . konstnärliga skapandet — material och form får ej spela nån roll —"' : åt detta och vi gläder oss -allde- - les särskilt mycket åt att några av konstföreningens ” pionjärer '-mött Bank I Panama är det -en myc- ket” hög trottoar. En 'av mina Vi har sett synbara bevis. på detta under denna nämnde ettåriga verk- ->, Upp vid detta tillfälle, Axel: Olson samhet, SS ola (etc Idet är innehållet, som skall skänka ; | kamrater. till. sjöss, , som inte och nuvarandevwdf, arkitekt Bögh-| : :> i lo cc oss glädje och ge. oss den stimu- visste . om. att kanten ' var så "> Andersen m fl. vv tank LÖKAT SAMARBETE ' :"lans som vi alla söker när vi um- y hög tappade, balansen och vred foten ur. led. "En "okänd man ” rusade . till hjälp: ”Sitt bara ned”;': sade --han, Min 'kamrat lyckades göra det medan främ- lingen varsamt vred leden rätt. "Därefter kom en vänlig dam gås med konstnärligt skapande, : , = Museichefen slutade med att tac=- ' ka Hallands Konstförenings styrel- - föreningar som nu arbetar. var och |se för höstsalongen i Varberg samt '' en i sin stad. Vi vill också ha ett de medverkande konstnärerna, . : samarbete till stånd 'mellan. andra | ”” | nr länsorgan . och den lokala konst- no När i dag var 18:e varbergsbo är medlem i Farbergs Konstklubb, 'så är det en anslutning som vi får. anse vara tillfredsställande, cirka 1.100 "medlem men ir t är så bra att det inte kan bli bättre. .. — Vi hoppas också, fortsatte mu- seichefen, att det skall bli ett ökat samarbete mellan... alla .de konst- + ROTA TRE DEBUTANTER .. HEM OCH OFFENTLIG MILJÖ teriet bland medlemmarna av årets inköp, så 'är det vår-strävan att ” verka "för en; ökad förståelse för konstens funktion i hammet och. i den "' offentliga: : miljön, ' fortsatte Bengt Arne Person,: Sd — Här bygges nu ett länsla- sarett i Varberg för bortåt 200 miljoner kr, man har köpt och kommer satt köpa konst för mel- grupp på en handfull personer . ER föreningen, Låt mig ta ett exempel! + Förutom det sedvanliga lot-|. ; lan. 1/2—1 . miljon kr, "En ' liten - väljerjut åt oss vad vi skall ha — Hellands Konstförenings. ordfö- rande, arkitekt Bögh-Andersen, ta= lade "därefter och ' berättade" bl "a tade 168 verk av 36 konstnärer, I / Av dessa är tre debutanter. ” att höstsalongen förra året omfat-' 2 år är det 92 verk av 24 konstnärer. > Till. de som refuserats, vill jag .. och tog med honom, till ett: apotek strax intill; Hon köpte salva: och "ett förband. Efter att ha masserat den svullna I1e- den; förband, hon den. | "Till: vår förvåning var vår kamrat mycket "bättre redan . fäned ? ”—Det'har resulterat fett Hotal . åra sk: säga: fortsätt. arbeta! Uppmanade 7 ästa dag, där han linkadé om- Så NN ag ttemedel — att e- JOrISa ekar e nästa dag, där han link | I i | okalt bundna konstföreningar. vid. ka en del av vår stadsmiljö — alltså Bögh-Andersen, som också kring stödd på en' käpp. ” UM industrier och skilda: företag i vår utan: att vi själva genom kultur-- förklarade hur man : kom på den > | "Vem är min nästa? Inte all- Ne - "stad; En samarbetsnämnd har, vid nämnden .; eller . stadens + konst- goda idén att förlägga höstsalongen 7 tid den som bor 'granne med MIR > "några tillfällen tagit kontakt :med klubb. blir, i. tillfälle : yttra oss. i Varberg som en: födelsedagspre-: or a : ä CE . 3 ån rad dh : blir, I. : . 3 ; on : mig, utan den" som visar barm- » RP Sa PER «+ konstnärer för" mindre) industriut-| w-ställes : inför fullbordat fak. |Sent åt.stans konstklubb, "> = +: j mig, het, vänlighet och kärlek. ' regel att: den. som. sitter i glashus inte bör, kasta sten. . ställningar,. något! av” den" tanken]. tum. Här efterlyser vi ökad före frös AN Are . härtig et, vänlighet oc re . som: .sit . . e som, Bror Ejve i Konstfrämjandet åelsé och ökat samarbete. : . DISKUSSIONSAFTON ONSDAG Gå du - och ' gör sammalunda : sa <= genomförde. i" slutet) avi 1940-talet, |. ev. sa V tr d- På' onsdag anordnas en. diskut manade , Jesus, den /lagkloke, r PN Om några (månader blifvi.en|'+" "MOT GAMLA FÖRDOMAR |sionskväll i rikssalen; "Ämnet är > :| Det är hans maning också, till — Vi måste även, fortsatte, Bengt Arne Person,', kämpa mot. gamla fördomar.: att konst. måste vara "Istafflikonst eller skulptur, och en- OSS, ”Konsten. i' dagens samhälle” och — intendent Folke Edwards har lovat. ställa upp som inledare i debatten, : heter att erhålla Voronitbetat: ut- säde i år, något som måste häl. sas . med tillfredsställelse; ; höstutsädet u "Betning av , Höstvetet,; och höstrågen : utsät- tes för så stora påfrestningar un- der vinterhalvåret att betning av utsädet som . regel .. måste anses : nödvändig. . Utvintringsskadorna sistlidna : vinter bär vittnesmål Undersökningen av årets utsä- de har ännu” ej "kommit -Igång i nämnvärd. omfattning vid Frö- kontrollånstalten; men det: finns anledning befara, att den ostadi- ga väderleken 1 juli medfört att utsädet "blivit" infekterat +: bety- der en följd av! år prövats: 1 för: sök:'och därvid. hävdat. sig .myc- ket väl 1 :jämförelse : med- de kvicksilverhaltiga; "Mot snömöget, som. är den; viktigaste parasitära utvintringssjukdomen > på": såväl råg som vete: har, Voronit visat sig ge. väl så gott skydd som kvicksilverpreparaten,.. Mot stink- sot "är effekten likvärdig, 'men mot. 'septoria däremot är Voronit närmast . verkningslöst.-i De > två sistnämnda - sjukdomarna "är. ak- tuella : endast ' på: vetet ' Smärre angeläget at odlaren! här. verkli- gen får valmöjlighet, ; Ur: omgiv- ningshygienisk synpunkt -är -Vo- ronit.att föredra, LR De möjligheter. till torrbetning som finns. bör. självfallet utnytt- jas' där Voronit utgör :det bästa alternativet. Valet faller "då på höstrågen,. "där 'det i. huvudsak |. gäller att erhålla ett 'go mot "snömöglet.. . > : d : Voronitbetat . utsäde . är något trögare, . vilket måste . kompense. ras med'annan inställning på så- tt skydd er i föreställer -» konstnärens hustru, :' : — Tänk, att folk inte kan behål- "la sitt elände för sej själva. ; : | dömda ;vid-" Röhsska ”Konstslöjds- dast detta skall konstföreningarna].- ägna sig åt, Konsthantverket, ja 'det|' är "något suspekt i sammanhanget, och det fick vi uppleva -här för några veckor sedan, när 30 .konst- hantverkare från Göteborg, jurybe- "|museet, bara sålde en sak till en konstförening ' och ' det var , Var- bergs Konstklubb. ' Detta: trots: att särskild inbjudan utgått, > =: vc .'-: Vem kan påstå att en gobeläng, "vävd i Aubousson, har ett mind- re konstnärligt innehåll och vär- De p- dem att piller som för en tid sed. | prövades på en grupp amerikaner, ' Äsa nn kommer knappast att masstillver- kas. De färgade nämligen försöks= personernas ögon röda, vilket kom ”” i det avseendet — lereras. Om 'p-pillrens effektivi-" tet ska dokumenteras "med en fö »-bör det vara grönt! an g P ber 1970 ad: angrej] av 'septoria 'uppträd nan 7 - - EO DAR ee ANSE i Nea NN - ret g TT Några restriktioner för an. öda tta Fett säprov. dras. : ee på Yarells ann cp Div VI 19/9." Ränneslöv-—-Wall-| "B-lag. 19/9; Ränneslöv--Walldla | ' Solen: går upp kl. '5.43 och vändning 'av de kvicksilverhalti- Voronit är ett. torrbetningsme. : ; ” ör den 19/9—20/9. dia. Bertil Andersson, Våxtorp—| Herbert Kristiansson, -' » 00 To fned" kl.18.31. fee - MN in Nl mr ba To Mate fåra Div.: IV. 19/9. : Trönninge—Var-| Ysby - Ove. Alm,. Slättåkra—Harp-| .. 20/9." Våxtorp—Oskarström Len-| sota tre se ga betningsmed len på höstutsä- del, vilket begränsar dess använd- ee 6 L berg. Jan-Erik : Persson. vv |linge Lars” Berg, Sennan-—Start|nart Karlsson, Hässtöv—Ysby- Jan-]- ' : ” . . det föreligger inte, Av de kvick-| ning, Utsädeshandeln saknar näm- Aa ynna aka Div. V. 19/9. Centern—Rydöbruk | Lennart .' Svensson... >" 74] Ake: Söderström, 'Knäred—Skoga- I morgon: EUFEMIA silverfria är intresset främst knu- ligen "utrustning för. torrbetning |. mn : : Curt" Karlsson, enia 20/9... Knäred—Skogaby ' Bror|by Tage Johannesson, Kornhult S om än? ; - es : 2 a i iv : : Solen går u kl. 5.45 och tet till Voronit. Detta har nu un-li större o mfattning, - Det : finns LT:s annonsörer 20/9 ' Hasslöv--Oskarström - 'Alf | Pettersson; Kornhult—Skottorp | —Skottorp"- Inge -" Johannesson, g pp . - ned kl.18.28. ” — Han ä allti' besvärlig, så -en av . dem, Han ä besvärlig både i nök- terhet å fölla.. De tog fram sina lom- Jav all kraft. Detta hade han varit : [med om många gånger förr men ald- rig med så 'tunga karlar. Hari pus- tade och tog i. Runt: omkring .satt de andra och såg på. Det var inte råsaklövet skulle tänka sig för mer än en gång: Det blev. stundom för dyrt att vara kaxe,: > sea .- Nästa dag var det grant höstväder. Björn for norrut. Han mötte de sto- ra ljunghedarna mot - vilka . Svältan låg några fattiga grå hus, och någon vallhuling' vaktade en fårskock; - .Han stannade vid ett ”vättne”, En bäck korsade vägen. Man kunde kö- ra rakt ned till bäckfåran och vatt- eg Pp <Nu:.kom' det ' en : vandrare- på vä- stödde : sig fram med; käpp.” Gån- gen var hackig, ett kört. steg med Norrman, : linjemän: . Leif: Wiik, |Kurt Johansson, : Vei alla gettera i prästens korn förutom, Broka å Bälta som får gå hemma Tulleri horn, tulleri horn; tulleri bockahorn? . Han hoade och sjöng ljudligt: Poj: en, en gammal man klädd i. lum- or. Han gick med böjt huvud och Få STINA. hostade, :-' — Tack å heder! Varifrå ä han?" gick så, lätt, Det, var som om fötter- na! knappt: rört 'vid, vägen. : nge-—Hishult | Veinge Hishult "Bertil Larsson. 7 bon Björn, talade om 'det. Från Backa, Svarvaretorp "i' de' sju : häraderna. - :— Då har du vart här nere å hand- lat: binge 'å vallmar, sa gubben- och schötarna.. Men I-betalar alldeles för dålit. ' tenn lg 2 värl ”— Vi ä tvungna å tjäna såpass, så vi. kan köpa gravsten, tyckte Björn. Vi blir ofta ihjälslagna : |dä ä din rätt. En sån som ja har ba- Ett jimmerlamm, det var ett ärs- lamm. av honkön. Jo, här kom ett jimmerlammy,' ännu inte fullt. utvu- xet men” hära nog, os. oc H blicken. Spring efter henne å ta'na å bärna, ra rätt å titta på'na, A nätt dä. Björn harskade sig och visste inte vad han skulle säga... .- skratt. Sedan satte han flaskan — til mun och drack uthålligt. Björn kun- de se mot solen hur innehållet i flas- kan sjönk. Han tänkte. han skulle ropa stopp men kom sig inte för, Till slut var det tomt... Med .ett' belåtet no därhemma syntes liten. Mörk ljung ken däruppe reste sig och viftadeltittade "på lasset. på vagnen. Dä” äl” Björn följde henne med grin lämnade gubben flaskan tillba- | '- qböljade. backe upp och backe ner, med armarna. Björh' vinkade tillba-|gott för. bingerskerna å väverskerna | :— Du tittar så långt, gosse, sa gub-ka. — - .s Peftot - förkvävande: allt annat. Här och'var ka I oo Ne 1: dä fattiga -Halland att di har vä-|ben. Ja, dä ä din tid å hennes tid, — Tack &å heder, tack å heder! A lycka på resan — önskar dej en som sett bättre dagar. . . Björn 'for mot norr, ' och "gubben gick åt söder med lumporna slåen- de om benen, Ett litet, kort steg och maflaskor och bjöd omkring, Stäm-ifritt utan att de spände "sig och "to; na.” Invid vättnet låg en stor sten.[den ena:foten och ett längre med|.-— Dä ä bättre å bli ihjälslagen i: :— Ho ska nock gå te Skåne Pålett längre, Kanske han ämnade sig ningen blev åter god. Eftersom detli de också, Till och med moran vå Det var en 'pustesten. Här .kundelden andra. Han linkade fram - ochlungdomen än långpinas ihjäl av ål-|binge, sa gubben; När ho ska överlöver den svarte, stygge åsen han . var: raska karlar, så skulle de nu -Zö- |spisen var idel öga. Hon stod .med man sitta och/ pusta ut. - ” satte" sig på pustestenen bredvid|derdom. Gubben. slog. med sin be-|Hallandsåsen, den svarte, stygge | med.. Ty där nedanför låg ett gott ra kroppkonster. : — Di som ä/väschöte, sa de till Björn, ä du'karl te å löfta boråsa- klövet? - : . — Dä ä Ja ja, svarte Björn. Ett ”klöv”-var en klövjebörda för en häst, Förr klövjade knallarna si- na: varor genom landet, därav borå- saklövet. Men .det var också en täv- Nu "lade Björn sig på mage på gol- vet. De två tyngsta karlarna satte sig På ryggen på honom, satte sig mitt emot varandra, så att de liksom bil- krokiga armar och spände sig hon med, — Ska I räktit klagade hon, . — Han'"reder sej nock, sa bonden, Jag känner far hang, CC: fre De orden eggade på något vis. Ja känner far hans, Far var inte den som gav sig. För att inte tala” om Björn i Getabo som aldrig tagit stryk. Det var som em han fått” krafter från ovan. Han arbetade sig upp på alla fyra, reste sig och kastade av de tunga rumpor som tryckte honom, Flåsande stod han på golvet. Och fördärva paugen? När han vattnat hästen, gav han den hö, Han tog fram sin tina, satte sig på pustestenen och åt upp 'en fjärding bröd och en -ostbit. Solen sken så grant; Till och med den”tattiga heden gladdes Tr solske- net. Rakt fram var en alldeles rund kulle; och högst upp satt en vallhu- ling och blåste på ett gällt bockhorn. I sluttningen nedanför gick fåren och betade späd ljung och någon grästuss, Det var vita får och svarta får om varann, Den svarta ullen räk- nades som bäst, det visste Björn. Om en kardade ihop vit ull med svart, Björn, -Han behövde verkligen. pus- ta ut. Trots sin långsamma gång an- dades han kort och häftigt Hans tandlösa” "mun stod' öppen. Skägg- stubben var en halv tum lång. Han satte näsan upp mot Björn. H så grant. Har du märkt att alla ljud låter så grant här över heden? Dä blir ett sånt gott å lent läte i dom, såg ned i detta fulla, rynkiga ansik- te, och han kände motvilja. Men så kom han att tänka på att också fa blivit fårad nu på sistingen. — Ja hörde att du sjang.' Dä lär Det. hace Björn inte tänkt på. Han niga hand över lumporna och an- dades tungt, , [Rd Uppe på kullen tutade vallhulin- gen i sitt -glada bockhorn. Gubben tittade dit upp, grinade mot solen och gjorde solhyNa. : N —- Ljung å ljung, muttrade han, överallt ljung, Dä fattiga Halland ä illa ansatt." Från havet kommer flyg- sanden,. å inifrån landet ' kommer ljungen,. å dä'ä omöjligt & stoppa dom. Men på ljungen kan en åtmi- stone hålla får, Dä ä -:såna granna lamm i år . Han höll in och tittade längs vägen. Här ska du se, väschö- åsen, så får ho allt loven å laga så ho får följe, för däruppe Plägar dä Nigga uselt folk på lur. : . Björn reste sig för att fara vidare, — Tre' gånger får en vara tack- sam, när en sitter på en pustesten, sa gubben. Vet du varför? Det -visste inte Björn. = 0: oo — La mej få en pustesup te, så ska ja tala omet. Åter räckte Björn honom lommaflaskan.. Gubben - satt där med flaskan i näven och han såg ty nu hade hästen fått sitt mellom- mål soc - : - land, där bönderna tvesovlade,, och betalning. Vid Risamyren i Villstad 1 småländs- ka Västbo bodde :en oöverträffad hornskedsmakare vid namn: Måns. Tillnamnet var - troligtvis Persson. Far, Olof, brukade alltid kalla ho- nom Måns i Villsta. Eftersom han var skicklig och höll sitt. yrke högt, hade hans skedar blivit mycket ef- tersökta. De var bra att äta med, och glad. och lurig ut... ” : de såg så prydliga ut. De småländs- dit .det fattiga hallandsfolket Bick . för att pundtröska och binga "mot dade;ett slags klövjebörda. Nu skul- le han resa sig — om han förmådde. Karlarna var. ohyggligt tunga, myc- ket tyngre än de rätteligen borde få vara i de magra gränsbygderna upp mot Småland. Han spände. ryggen och armarna, han stretade och tog i + fer i — Först ä du tacksam för du får sätta dej. Sen ä du tacksam för att du kan resa dej upp å gå vidare som en frisk å utvilad mänska. Å för dä tredje , ä. du. tacksam för att. stenen inte satt fast ve änden på dej, när du reste. dej... Gubben brast I ett gällt så blev det grå ull, och av denna vävde man vardagsvallmar. Det blev söagrått. ' . : ” Det gälla bodkhornet däruppe. lät riktigt grant. Björn kunde inte låta bli att sjunga en stump. H Tuleri, valleri, bockahorn,' '' — Kan du bju på en Ip? sa gubben . vädjande. Björn tog fram sin lommaflaska. När man satte sig på en puststen- för att vila, var det vanligt att man tog pustesupen, ” Gubben drack försvarligt, lämna- de tillbaka flaskan, .blåste och små- te, här h dä ett j N Det kom en tös på vägen, en ung- tös med 'kjortel som inte räckte läng- re än på smalbenet. Hon hade ett knyta i ena handen och skorna. i den andra, ty hon gick,barfota, Hon var så rak och så smal om livet, Hon en av karlarha räckte honom-:- sin blå lommeflaska och sa. — Du har rumpekrullen åt = fel håll, men du ä inte soas minste gris. Men Björn tänkte för sig själv att han: nästa gång det. blev tal om bo- ka nötkreaturen hade ovanligt sto- ra och granna horn, och när dessa ” nu kom i händerna på en mästare, så blev verket därefter, VN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.