- rikitgaldskontoreta utg.: 10499,423 benor; samt till förstärkande af stats- verketsgrundfond: 1,700,077 kronor eller tillsamman. 81,441,000 kronor, le , ara( 69,441,500 kronor å li e fved. r ; r i 1 gul i Ste5rro oulagsproposiliormr i och för nj harordninge gstiA,mfö- ren de : 200,000 kronor, till artillerimateriel: 400,(101¥ Ikr.; till befaatningen vid Kartborg: 200,000 kronor; till barackbywatler och exercis- falt för arman: 19/0,000 kronor; alaom ereattning till regementen ock kårer för indragna v skansafgif- tett 388.000 kroon': s till fortsåttande af arbetet A ett ötningefetlyg: 650,000 kronor; till påbörjande al • en prutearlt31: 838,000 kromur; till nya kasetellyggnatlen för flen. lan: 250,000 kronor; samt till be issättning af stambnntlelen Bricke—Solleftetl: 2,500,000 kronor. • Trontalet. : • Trontalet var i år ra enligt långt, så långt att slet icke kan annat An i sammantrangt refernt återgilveas: Deri mienaintles fjorårets riklialti- gam »körd och den vinstgife ande ut- förreln af bergabruks- och skogs- alster, tiAr»kildt hat& fjoråret vitrit lyckobringande för kungahuset, _som söker art lödning af frågorna enligt riksdagens egna intalade Aaigter och oatlitligt följer Arendettaa behandling, hoppas jag af eikselagen finmalet- gående Mr friröjande af leendet< trygg- het, lugn och utveckling, Jag Ar alvertygnd, fortfor kontin- ent, nen rattbron i *tt indcranket de ere-Witatt Ta • e mindre •eme.11ade ökad skut- telilah rjenne jag ansett 41111)- 4 Ä latopenningarnitiMaAtt- ,t 1„. nut&t te'bdiatbqtiting af bevillnitegsfor- , ordningen ar oskiljaktig Iran dotter- reformen, hvarigenom jordfastighet likstallet med annan fnstiglert och pålägges inkomethevillning. De..xid4trliaktat tillituppingen nf förbrukuingsakatter kl-alver rAttvi•- ligen derbredvideesaan indirekt *kat - teförni, Plint mera träffar elen 'törn! skettetörneignn. Dee för förelägges Arven riksdagen en ny Ing för Blåna- pelufgifter. En måttlig höjning af spritt'llverk- ningetakutten foresslis derjetnte, Stntsregleringens ölve kott, 1,700.000 kronor, envisas till akunde af st4tiverkets grundfond. Försynree- och katterrigortin upp- taga tiden, l availen tierutöfver etuits' förslag af måttlig omfattning eller nf omedelbart intenballt1 Med enntsregte- ringen tremil:eggas. Öppnar hanned riksmötet och lör- rönt talrika dllgiftenheteprot vld de- m niajeståtera aillverbrölbip odtt"-vid 10134011e1111 tödelta; folket delade jelid- jeittln.lorna dänger med forböner blifver Eder, lede herrnr och oren- ske niAn, med all kunglig nåd och vnnest steldre valherågen. för den nyfadde. Till ledamöter af talmanskonfe- rensen valde den 19 dennes Första Norra mellanrikebanan, som i fjor öppnades, sades hefåsta brtidrafol- kens föreningsband. Till frAttonande makter pip. för- 4 hållandet fot-dansade det. hi • Förstatets och skatteitiaen s tids- enliga ordnande voro lång ' - ' frå- gor; 1873 ftrordade riksdagen en atiainingoin akeende alskrifnlng af olånaphga skatteformer och förkla- rade idelta arenan otillräcklig för försvaret och olimplig såsom betald- ettan' för en varnepliktekår, a n at . för- ordade :att :tim, omfattande j>ntival kadersoldater, skulle bildas ur de vårnepliktigea led mot *nattning från staten. Riksdagen förutsåg att ny harorganisation skulle föranleda en betydlig ökning af kostnaderna för förvaret och begärde derför förslag, grundad: på vid 'tuktare tillimpoing af allminna. varnplikten jemte afeekrifuing under en löljd af år af indelningsverket och grund- skatterna mot jordbrilkshe y illning jerolik med annan fastighetsbevillning. Kårleken till fosterlandet och om- sorgen OM landets ajelfbeftånd för- anledde mig, sade konungen, att god- kammaren justitierådet endemi'', fri- herre Louis . de Geer och erkelliskop Sundberg; Andra kammaren Jonas Andersson i liacketeas, landshörding Askor och goelsegaren Emil Key. Fritt. Klinekowst e am har i Usta kattun. väckt tre motioner. alla rö- rande landtförsvaret. -Araitbsorten. Nöden drifver till mycket.- Från Mariefred skrifees till N. D. A. Det arvode den stackato utblottade bok- betingat sig far tryckaren af teyckning af den i beslag tagen Ratta Jul risen, 100 kr., hur han ennu ej De snygge tillfullo fått uppbar.. grisfsbrikaaterne hatta "ene omsider adlat honom 50- kr. och anse sig hår- med halva fullgjort sin förbindelse till honom. Boktryckaren (Åman år ej någon elak menniska och har si kerligen ej, såsom mången, den der P1' afetånd betraktar saken, skulle kunna tro, någon deo ringaste andel kanna Riksdagens åsigter. Sakkunnige, lanivetelsakligen rike- dagsman, ha _Immat varderiku utred- ningar och yttranden ona ord:bundet i grisliteraturen. lians åtgard att trycka de usla grisbladen kan ej för- meterns eller gillas nf någon, ej ens af honom sjelf. lian bjuder ej heller af vart försvar, lavarefter jag låtit utarbeta fulletandiga försIng till för- svarets ordnande och till Antiring i skatterna, braka förslag tåro affatta- de enligt de af riksdagen gotik/taffla till atts.g8ga tiet,..utan Gager sin yt- feeffga fattigdom och brist på annan hufvudgrtenderna och hvarken af- versfig åieile landets harfarenåga eller med bi ,.1e.; öfuingatid för de vurn- pliktig , ..:e flera rikselugar tetedgif- vit och surett beh011ig. Jag år förvissad att riksdagen mal- ier fosterlandets kraf öfver andra hissyn, då- elen , efter Panmlograra rtfuitag fattar *körande beslut. hvil- k as följder djupt ingripa i våra inre förhållanden sch «racka sitt infly- tande långt utörver nutiden. I medvetandet att jag allvarligt fortjenst vara det, 30111 tvungit ho nom nit åtaga sig anbudet med gris- literut ur. Vådaskott. Attila. landtbruku- E.- Kuylenstjernas I9-öriten ren C. dotter Fanny Idet den 10 d:s medels ett' revolverskott ut. vada ihjelskin- ten å Stubbsund af hennes 15-årtge kusin U. E. Kuyleustjermi, den id lår så tillgått, att ynglingen som var alldeles ovan vid skjutvapens hand- terande, nedtagit en. å vaggen hån- gaude revolver och, då han efter- sett. att något kulskott ej fans, an- tugit densamma vara oladdad och i — 19 - harva varit liten gosse då Lian var fullväxt. »Icke riktigt», sade mr Kerrison, ingalunda miss- lynt . öfver komplimanger]; »men visst var det några års skiluad mellan oss.» • »År mrs Kertison också ung?» Färgen började up stiga i Thomas Kerrisons an- sigte, och det hlef ej bättre derigenorn, att han för- sökte svälja en klunk hett tC, innan ban svarade. »Er far misstog sig — jag är icke gift.» »Icke gift! Ab, pappa trodde —» jag vet, han trodde eå, men ni känner det gamla ordspråket: Mången tappar maten emellan munnen och faten.. Nej, men min syster, bor. tios mig — mrs Smale; hon är enira. . Atlet år mycket bra», sade Sylvia, rå g in icke visalte, huru hon bäst skulle låtsa att icke märka mr Korn- sona synlx!ra förlägenhet. »hg loppas vi skula blifva vänner), tillade hon efter att hafts uppmärksamt be- traktat sin tallrik. »Det är jag säker. på att vi bli.) »Åh, jag menade icke ni och jag. Det kände jat; mig viss på det första jag såg er. Det tycktes mig som on: Jag skulle harva känt er mycket länge och vore fullt hemmastadd med er. Ni är ju min - min förmyndare, eller hur?» »Ja., sade den hederlige Thomas. .11r Kemson, jag kan ej tacka er, ty orden kom- ma icke (ram för sinnesrörelse. Jag kan blott säga, följd «lera! ej noggrannare aktgitvit på sig sjelf vid haudterando et re- volvern, in att den afloasadee med den olyckliga påföljd, att kulen tråt- ts& den unga flickan bakom högra örat, litterat ögonblicklig död följde. LAknren, som genast efterskickeedes, kandi rodnat konstatera den samma. Sillfisket å vestkusten mosse nu »betel för denna gången. "Sveriges äldsta hast" har nu titt sluta sin sorgliga 33 - åriga till- varo. Egaren, hr Nordlinlin i Ler- bo. Sildermanlend, bortbytte den gamle troljeneeren till en torpare», som hade bjerta nog nit döda honom. Grönt hår år nu på modet i Pa- e is. Det passar utmårkt bra till skir hy och ljusblå ögon. Det varva år, ett endast hvitt hår med framgång Personer med kim fårgna grönt. mörkt hår måste tlerför föret utsat- tas lör en så genningripmetle för- skräckelse, att håret ögonblickligen hvitnar. Håret färgas sedan med Se ha einfurt-grönt. • Croft° X—skoj i Petersburg gif- te sig nyligen med en arftagerska till milliarder. Den kille grefven, som icke egde annat än skulder, glömde också omtala för sin älska- de ett han endast besatt en konst- gjord nAste. Hur han förlorat den rätta rasen, om han fått henne :til- ltuggen i en duell eller om han på annat sått tappat bort henne, målet icke historien. Det konatgjortlit lukt- orgnnet år emellertid förvånande val gjordt, af celluloid, och har till och med den egenskapen att rodna vid Dinge formen 'talde:runde. Kort efter sitt giftermål ställde grefven till en stort kalas. Efter tuAltiden dracks förtvinade och gref- t en, .0111 icke hade så val reda på sig, råkade komma för nara ett ljus livad hände? .1o, nit- med nitratt. rat) fattade eld och brunn under hög- Unik sprakande upp Anda till roten. Man kan tanka seg grefvens förlå- genhet och den unga fruns djupa Gesterna, eon' snart sinnesrörelse. mArkte att deras eellevaro var besva- rande, tömde återstoden pk frukt- akålarne i sina fickor och försvunne) i tysthet. Det bör tilläggas, att nå- san icke var försäkrad. Prins Napoleons manifest och arrestering. Den 16 dennes offentliggjnrde prins Jer- nie Napoleon ett ~Hest, som laven fanns anslaget på gathörnen. I manifestet unge ipns regeringen och republiken skarpt. Prinsen fordrar kejsardötnets urf för sig. Prinsen arresterades 1,Å eftermiddagen. I deptaternelekneumetren beslöts snar behandling nf ett förrIng mom för- bjuder medlemmen- af Frunkrikes Iterskarefutuili ettt uppehålla sig i Frankrike och kolonierna. Bismarck hos kejsar En skura berlinare njöt° i onsdags e. nt. af urblicken nit se Bismarck med kejsaren. Kl. 4 e. en. åkte Bismarck till palatset. Det konferera fan• endast få promenerande dieter den hindra.., enen de, 140111 lagt enar- ke till, att det var Bismarck, som satt i (len lilla vagnen, förspand med två flexur, livilka styrde kurs mot pulat/tet, skyndade att plucera Fig vid Fredrik den II:s monument och stirrade med spant' uppenarksamhet in i kejsaren. arbetsrum, der reell- gardinerna ej voro nedfall'. De nyfikna belönades med sen i bug grad intresaant tafla.. De sko furst Bismarck i kyrasierrocken inträda med ett hake i handen; kejsaren och . Bismarck tryckte hvarandra i han- den; Bismarck tog plata tnidtför kej- saren vid ett stort bord, öfver hvil- ket två stora lampor med gröna skar- mar spredo sitt bete. Bismarck ut- bredde sina dokument på bordet, förklarade dem innehåll, kejsaren med det följde huns anförande lifligaste intresse och frågade tvilli- gen emellanåt om ett och annat, ty Bismarck masts flera gånger bladdra Efter en timmes tillbaka i 'taftet. konferens reste Bismarck sig, kvar- på han och kejsaren återmexlade en handtryckning, och nu var det slut med berlinarnea inblick i den högre led itikens mysterier. Någnit~- litisk tiew‘jähleitt til l ~ e nyfikne berlinarn«• näppeligen haft, enen man får ej glömma, att det un- der de sista åren öfver hutvied varit något nytt för berlinarne att se till Iliennarck. Nedbrunnen cirkus. Stor för- lust af menniskolif. Petersburg den 14. 1 Centlitschoff nedbrann en cirkus i lördag* Isatt. 300 menniekor omkom:no. Ohyggligt mord i Amerika Från Ontarie skrifvea den 26 December: ..Ett förtidigt drama timade för nå- gra dagar Nedan på en farm icke långt från Little Ridealt i Ontario. Fredrik Mann, som nyligen hade dit- kommit från England nek hade ar- betet pi farmen, telef plötsligt van- sinnig. Ett morgon angrep hatt far- maren. Melstn dotter, Emun* Cook och atmae henne med ett snöre. Derpå fattade han tag i modern, som hade skyndat henne till hjelp, och strypte alven henne. Dernast bogar han sig till logen, anföll husbonden med en yxa och högg hans hutvud boketafligen i *tycken. lian gick demi upp på loftet, hvarest farma- ren* son Georg hade sin sotplats, och högg Haja' denne med yxan. lians broder Willis, på samma nått angripen, kampade med :len van- sinnige och erhöll några farliga sår. Af larmet htlrvid väcktes hans två Gfriga systrar och kommo till bro- derns bistånd. Den ena bemaktiga- de sig yxan, men Mann tillfogade den nedra ett &Kande slag med en lampa. Skyndande ned igen, fatta- de Mann en ugnsräka och trängde dertned in på flickan; hon lyckades emellertid stänga dörren bakom sig och ropade utåt på hjelp. Mann tog då till flykten, sedan han dödat fyra personer och sårat två. Grannarne spana ifrigt efter honom. Farmen visar bedröfliga spår efter en för- tviflad strida. Kopporna i Baltimore grassera fortfarande med ovanlig (saftighet. Från de smittade husen svajar gul fana. Hundra extra lekare ha an- limit till staden; de gå ur hus i hus för att vaccinera en livar på grund af en tvAngslag, nom nyligen blifvit antagen. Lofvande begrafven. ur minin. Anse'. I. 1 den osterrikisku provinastaden L"' rådde allena', uppståndelse. He- la stoden talade blott om en enda hondelar, som 1,å ett upprörande sitt allnöt det enformiga lifvet i L. Tvautee makar, sim varit lista vid ht 'flundra med så stor kadett, att för dem blotta tanken på att eu gång nödgas skiljas var outhärdlig, hade lurvigt Itvarandrn, att den Ofverlet- vande skulle offra den aflidnes lik åt lågorna, för att sedan kuuna be- hålla åtminstone askan af den för ho- nom Då dyrbart& kroppen. Hindren; var den, som först skör- dades af döden. Trogen sitt löfte, lat den bedröfe usle maken föra liket till linden och tö, lår norna det genom» lik förbi-å Ilitingsapparat. dvi t urande Stolte, inne-leet han derefter i en dyr- bal urna. ilen gode mannen trodde sig haf- t U gime sin plege. Iale 11 t 1. 11411.11 var af en hela annan :isigt. Iluns åtgå- ra gol ,. °fös enli g t med prot hissnade:as fördomar och vinner, upptuekee i l od a 1.." icke blott den steg stil foll'Vå lång, mun åk en den leaffign•te ovilja. 1 sina medborgare.» ö gon t ur den stuc- kers minnen löga båttre em en hed- ning och en missdådare. 'tele gröna skulle Intill havet helt honom dragen Det ringlades i sielfta inför mitt det upp: vinde folket verket sill öfvertugit doinareenthetet. En- dost de s. k. jusetieleritu sågo reken från en mimen synpunkt. De vågade åtaga sig den slurkars 1111111114.1101 för- svar och framotable haten hnndlings- satt s åsom förståndigt och follkuinligt öfverenestammande med den ullulan- en emnelleetslarans föreskrifter. För min del hörde jag till antalet af lians många anklaga:e, och då jag en gång gick för mig ajelf och tänkte öfver saken. kom jag ItAndelsevis att passera förbi en laken.* hu., med hvilken jag var nara förenad genom en långvarig vateskaps band. Nyfi- ken att låret kanna hans åsigt om sa- ken, träddejag in och fann honom sysselsatt med att läsa sin tidning. — Nå doktor, ropade jag genast vid mitt intrade, hvad tanker ni om den der mannen, som låtit brinna sin hustrus svarade han utan betin kande, att han derigenom gifvit oss ett efterföljansvårdt exempel. — Tror ni slet? Och på kvad skål? — 1 stallet för att lenina svar hirpå, gentuilde han, så tillåt :nig en fråga. Kan ni förlika er med den tanken att blifva lefvande be- gratven, att vakna i eder likkista, utan luft, utan ljus, plågad af hun- ger o ch törst, med den förekrAckliga vissheten, att edra suckar, edra rop icke nå något menekligt öra, att ni oåterkalleligen år dömd att dö den gråsligaste at alla dödar. — För teamen, doktor, att vakna i grafven'. Nej, nej; jag skulle tusen ånger hellre vilja lef v an d e stekas! oek lyckligtvis iro de fall, om hvil- ka ni (alar, mycket pallsynta. — Icke så ailleynta, :om ni tror, min vin. Kanhända Ar det er icke obekant, att man stundom åter upp. l grift lik. Nitat, man har funnit el- dana, på hvilkas fötter köttet varit afgnairt intia till benen, och att detta icke var maskarnea verk, vitt- nade den omstandigheten, att de öf- rica delarne voro fullkomligt orörda. Alltså hade personerna ajeltva, som vaknat nr sin skondöd och plågats af den mest rasande hunger, i siu fört•iflan sökt att nåra sig med sitt eget kött. — Rysligt! Och vetenskapen har intet ofelbart medel, hvarigenom den Ar i stånd att skilja sken dö den från dem verkliga? — Olyckligtvis icke. I detta till- stånd har pulsen fullkomligt upphört alt slå, icke den ringaste andedragt kan förnimmas, kölden, stelheten, dödelikblekheten, alla dessa döds- symptomer Äro för handen. Jag be r blott ett enda siken medel att före- bygga det förskräckliga ödet att blif- va lefvande begrafven, och det Ar att förbrinna kroppen, såsom forn- ålderns folk gjorde. Dessutom er- bjuder denna de gamles sedvänja de efterlefrande sann tröst, då ju dessa kunna i sin omnpdelbara nirhet be- vara askan af då personer, som varit. dyrbara för dem. — Deri int:timmer jag med er. — Detta år dock icke allt. Be- grafningen :nedför mycket allvarliga faror för den altmanna sundheten. Dessa tusende lik, som förmultna tätt invid etadamurarne, förgifta luf- ten och källorna samt kravs otaliga offer. — I sanning, doktor, ni kommer mig att öfvergå till eder åsigt. Ni har rätt; de gamles sedvana var för- nuftigare in vår. Men för att gå tillbaka till det fall hvarom vi tala- de, har ni aldrig under er långa tjen- stetid som praktiserande likare nå- gonsin sett exempel på skendöd? — Jo, jag har en gång varit vitne till ett sådant exempel, som år af stort intresse, åtminstone för mig, enar jag derrid spelat en af hufvud- rollerna. Om ni har tid och lust att åhöra mig, vill jag beritta er histo- ria',. — Bäste doktor, jag ir helt och hållet öra. — Det var för ungefår 2b år as- dan, började doktorn, nar jag som med. stud. uppehöll mig vid univer- sitetet i P. Jag v•r knappast aderton år och al naturen rådd och flukt:tid- lig, något, som fuga satte mig i stand att ölvervara de afskrackande och oneirtsainraa scener, som var tids med. stud. ofta måste bevittna. — Det förundrar mig att ni under sådana omständigheter icke valt ett annat yrke. — Min fader lemnatle enig intet val. Ilat; var sjelf Marc, hans prak- tik var en at de bäste, och han ville, uti denna skulle öfyergå ur hans Minler i mina. Med tiden har jag för öfrigt vant mig afven vid det ufskrackande och varujeliga i mitt yrke, och i denna stund ar jag lika lugn och kallblodig under den gråa- lignste operation som en veternu nå& under kulregnet. Men på deu tiden mete jag för en droppe blod, och tid åsynen af ett sår mådde jag illa. Till pliet olycka furs bland studen- terna en stor odugling, för hvilken det ear ett nejs att på livad sått han kunde plåga de stucker» nykomlin- gen-tie. Naturligt var, nit mitt ung- denn och mitt skygga, radda upp- tilldraga sig trådande snart hans upputarksteinhet. Han beniak- iigade alg mig orent under föregif- vunde a:t vilja inviga mig i det ana- tomiska institutets hemligheter, och under loppet af vira rtandgangar stötte han mig, plötsligt in i disoikersalen, der han inneslöt mig. Ni kan före- ställa er, huru jag skulle kanna mig till mods, då jag oförmodade befann mig ensam midt emot den veder- vardiga anblick, som detta malle er- bjuder! Jag tillstAlde också ett verk- ligt ntgrundelarm, till dess andtligen en af professorerna kom till stallet och befriade mig ur min pinsamma fångenskap. Denna tilldragelse var emellertid tillnicklig att göra mig till föremål för mina kamraters åt- 'e. De voro utan förbarmande och verOste mig med det bittraste hin, tilta jag slutligen. icke längre i stånd att kunna fördraga detta, svor vid mig sjelf att det måste och skulle blifva annorlunda. Men :fertilt gafs blott ett enda medel: jag måste gif- va något ovedersägligt prof på mod, som kunde återställa ullte anseende. Samlande all min beslutsamhet, gick jag derför en deg rakt på min plå- så hette han goande. Bilkowsky — hade bragt mig i denna stallning; han ensam kunde alltså befria mig denar. Jag hade med afsigt valt ett ögonblick, då han befann sig i tal- rikt sållakap för att genom mitt till-- *mixade steg Vicka så stort uppse- ende som möjligt. — 13ilkoasky. sade jag, det kan icke lAngre kritan saltar. Jag vill icke längre tjena till mål. för ditt hån, och jag ar besluten att visa dig, att jag år lika modig och förrtjenar samma aktning som de andra. Jag ö
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.