redena. Miss Toofle hade i tider- nu längd kjol( uppfostrat massor af små gossar och flickor, bvilka voro fula sona apor och dumma som mur- meldjur. Pi fristunderna hade hen- ne' hjerte fått kf att tala och så hade hon gilvit sin tro it en lirare i dan ädla bozningekonsten. Men denne, som framför allt var en myc- ket praktisk natur, hade förklarat, att först då kunde det blifva tal om äktenskap, nar hon hade samlat sig en liten hemgift. • • Fröken Doztih..samir bodde i Ne- vill7, var en gammal bars!: och hr- ggeltgen obehaglig person, hvnrs het begränsades till endast trenne vitsen, henne. katt, Manna och hen- nes papegoja, som lydde det Mr ett fjaderta något egendomliga namnet Edvard. Hon linde gifrit den detta namn för att ega ett minne af en husarkapten, som hon hade Ilsket sedan bort emot 182.5. DA hon vig- de aina 230 skålpund, rörde hon sig aldrig från sin stol och leddes vid jemmerligen. Hennes Snålhet hade alltid hållit henne tillbaka från den kostbara lyxen att skaffa tig en såll- akapsdame. Derför mottog hon också miss Toofle endast på det uttryck- liga vilkoret, att denna skulle halva kost och logi. men ingen len. Der- emot skulle hon nog blifva insatt i matmoderns testamente, för att på det viset få crsittning för sina mö- dur. Och det varjust det den för- tafflig* engelskan önskade, efter livad jag haft aren förklara för er. • • Platsen lörefölT boxningslårarens kara/te temligen obehaglig, hvilket u icke heller var så underligt, då ennes hufvndsakligaate arbete be- stod i att sitta bredvid fröken Dcauld med Matnu i knäet och kela med den förskräcklige Edvard, som medan hon kliade den I bakhufvudet oupp- hörligt höll på och brummade samma h sån: g /P utans, parten*, la mer est bene.. Nar den gamla damen hade be- traktat sin katt och sin papegoja till- riekligt långe, föll hon slutligen i sömn. Med byar dag blef hon för öfrigt mer och mer svag, och miss Toofle kunde hoppas att det knap- past kunde dröja mer ån ett par År till arfvet vinkade. Det var under denna mellantid, som der en morgon tilldrog° sig tvenne fOriskråekliga håndelser. Just som miss Teak kunnat bådden och var i färd med att göra sin toilette, just medan hennes kyska blick /värvade hån öfver den spetsiga näsan, hörde hon bakom sig ett jat:milde läte. Så- rad i sina fridfulla tnorgonkånslor, gaf hon katten ett så kraftigt slag på nosen, att den sjönk ned vid hen- nes fot och var död med detsamma. I samma ögonolick hördi: hon en hes stamma ropa in i örat på sig: .Partons, inrim" la mer est betfes, Det var Edvard, som hade flugit in i rummet samtidigt med katten, och af rådda kom hon att nara vra en så häftig rörelse med den i skuldran, att Edvard damp ned, föll på hutvudet och bortgick till en bitt- re verld att möta Manna. • • De fem första tninuterna, som följ- de på denna grisliga tilldragelse, stod miss Toofle såsom slagen af ilskan. Det var tydligt att fröken Dozulc aldrig skulle tillgifva henne detta dubbelmord, och arfvet och bozuingelararen voro pi on gång förlorade för henne. Men lyckligtvis varade miss Toof- les uedelagna stAmning ej rått långe. Hon tog ett manligt beslut, stop- pade klumu och Edvard i en hatt- uk och sprang bort med dem till en buntmakare. Denne, som var en duglig karl, gjorde det konststycket att redan samma eftermiddag afleve- rera djuren i val uppstoppad skep- nad. Hun placerade derefter Edvard på sin vanlige pinne ocINMutnu bor- ta i kakelugnsvrån. Dere* egarinna, som med hvarje dag blef allt mer och mer slö, vaknade till all lycka först något senare på aftonen, och faun dl sina två alsklingar på deras gala platser. Mes fastan tjeuteflickan lolvat att icke röja benne, var miss Toofle så sa/lig, att de gula tiraderna u_pp- förde en -rigtig hatilbopolka. Flon visste icke bura bon skulle bara sig .11t, och air bon ***kulle taga ?dumt* i kulet, såg bon ingen annan uttag an a tt jania och «spinna. som den, för att den gamla ej skulle marka något. Det gick allt också mycket bra; miss Toofle observerade enheat att hennes fröken rynkade ögonbry- nen en *mula. Engelskan blef något orolig, men så tog hon EtIvnitl pi fingret, ko- pierade så Koalt hon kunde salig pa- pegojans stimma och gaf sig till att sjunga nord hes ton: *Part" portons la as-r est lieåls/. Den gamla god åter tecken till obillighet. garn då mir, Too& så gaf henne djuren att kela med, syntes lon blifva lugnare. ste den stackars sällskapsdamen Åter- taga samma förödmjukande manöver, och bon blef allt framgent tvungen att jama en del af dagen samt åter- gifva Edvard. viss. Men förutom detta dagsarbete fick hon också natt- tjenst. Då Munit, leftle brukade den nemligen ligga tinder sin frökens sing. livar natt måste hon alltså in och jama under *ingen ett par gån- ger, hvilket måste anses såsom något nedsättande för dottern till en en- gelek prost.. Detta räckte i Mya månader. Under våren var det dl allra svårast, då Muinti regelbundet plågat följa sitt Nertas rörelse denna årstid, och miss Toofle i följd deraf måste studera do förilskatlo kattor- nas skri, hvarvid hennes blygaamliet led på ect grymmaste. Fröken Do- na sade fortfarande ingenting, tut n det var tydligt nog, att hon såg mer och mer missnöjd ut. En vacker dag kände hon, trots sin intellektuella elöhet, att hennes slut var förestående. Hon låt der- för: hemta en notarie och slöt sig inrid med honom en timmes Iii:. Den dagen evafraile hennes sållskapsdam i Idel Nolbeglensta drömmar medan hon dock icke förglömde, att tidt och ofta giren ifrån sig några önsk- liga, jamande liten borta vid dörren. Andtligen hade hon ju eröfrat sin förmögenhet och sin boxoingslårare! • • Men livad man dock kan harva olyckan med sig! Då den gamla fröken afsoninat och man öppnade hennes testamente fann nian deri bl. a. följande bestämmelse: «Trots mitt formliga löfte, efter- immar ,jag intet till min adalcaps- dam. Med medel, som jag icke vill beteckna med deras rätta namn, har hon vetat att berörva mig min katts och min papegojas tillgifvenhet. Be- viset derpå Ar, att på sista tiden har papegoj an talat och katten jamat med en oli dlig engelsk accent. Och för att detta skall kunna ha egt anm, måste hon ju ha fått ett:utomordent- ligt stort inflytande på dem. Låt henne då behålla dem efter min död, något annat far hon inte från mig.« Och på det sittet skulle miss Toofle blifvit dömd, att blifva en gammal jungfru hela sitt lif igenom, derest icke Mumus och Edvard. uppstop- pare (en man med något egendom- lig - smak) hade anhållit om hennes band, den bon också rackla honom med mycket stor enthusiasm. &G-P. Svart komins vi t Linren: Jor- den år således, som dn af denna globen ser, ett klot. Ils ilks ho un- der os.? Lårjungen: Det vet jag inte, Läraren: Ni, ont vi ;Ma Laholm t. ex. borra ett IM tvist igenom jor- den, lavart komma vi di? Lärjungen: Ur hålet. Doeutdolaseeit. Domaren: 'Sålt'. de4 har ni ej stulit klidernnb — Den anklagade: .Nej, jag har köpt dem,. -- Domaren: ..1niå, nå, livad knoga- de de då?, — Den anklagade; •Det . . . det glömde jag att fråga efter«, (För Laholm* nya Tidning). Trast! Hada jag blott vingar som du, en enda gång! Trast! Ocb kunde jag ni sjunga. ROM du en enkel sång. Trast! Som du jag skulle prisa Naturen alla dar. Ocb sjunga liten vi•a Pk böjda •ingars par Högt öiver jordens barm, så trång. Trast! • Trast! Du bar barn och maka ocb gliblje i ditt bo Trast ! Och födan kan du plocka, bvarbelst da act den gro. Trast ! Och gratis får du kIkrirr. Fören morgonrodurins glans Ou yra Elvor glider - Och riteker denn till dans. så du! -- du kan ej tro, Trast! Trast! Kom hem till mitt hydda och bygg ditt 'ref. na tjall Trast! Och sjung hear dag en visa, och Ikr mig den byar grill. Trast! Ack! om du sjunger mycket, 1 kompani - din tok Vi utge ifrån trycket, Med vackert hand en bok. Var ej la rådd; kom gör mig sill. Trast! Nyttiga rön. larknadarogier. Sälj aldrig ha- star eller annat åt obekanta utan att få kontant betalde eller, om revers skall 'kritvite, bör er för om köpa- ren hos myndigheten innan köpet år al oralt Bår aldrig penningar i ytterfickorl Visa aldrig, då ni ej År tvungen dertill, att nt har en större penning- summa på ed Knapp vål till plånboken! 8. D. Romantisk stil. En amerikansk romantiker 'mimar följande målande heskrifning på on öm kyss: *Det var natt; det kärleksglöd:ande paret smög sig ur den bleka månens sken in I lindarnes skugga. Då deras lappar hörtes, martlea ett ljud. som då en ko drager upp bakkiölvarne Mala dag och följande dagar må- ur ett kam 0 . I. Kontorets agent. 77 AKTIEBOLAGET ERES Låg aren : Nia, livad är det som dn lindar uti? .Ton«son: Fin.ka lited«tti'n! Låraren (till tillrita gosse): Du, Mi- men, du vet det ung. livad är det som du dricker? Pilulan: Svagdricka, herr magister. tidverkar och försäljes, . Konungen och skildtvakten. Ko- nung Ludvig den förste i Bayern märkte en gång på en promenad att en skiltltrakt hastigt gömde något bakom ryggen.. «Nå, livad har du der?« frågade han, etatintincle, «kan- ske en rAttika« (en bayersk ålsklings- mat till deras bier)? Skildtvakten, som ej kände kungen, svarade med ett slugt småleende; «Nej! Bättre upp!« — «Kanske en ost elå?« — «Nej bAttro tapp!. — «Mån' tro en korr« — aDti har traffat rfttt!« sade soldaten triumferande och fruindrog sin korktunp med förtjusning. - «\å«. sade kungen, «vet du di Inrem jag Itr?« — oAhtt , svarade skildtviik- ten, «du är vål en bierbryggare?« — «Nej bättre upp!« — «Eller en han- delsinalk?« — «Nej, bittre upp!« - .Nej, Nå, vål inte en -prins?« bättre upp!« — «Så år du vål kun- gen!« — aDu har träffat rått!. — «Nå, så håll då en stund min korf- stump -- för då får jag skyldra:« Syror, ödnings-Manen, deribland arsenikfri Svafvelsyra, livaribland ångprepareradt Ilemimikjiil, S uptia ro sr:at c 1., , endast af egen tillverkning, samt importerade kaksalter. med hög qviifvehalt, samt Pa'brilzex., Trasor och ICoxItor: Bakom Fattighuskyrkan, GÖTEBORG. Telegraf-adress: "CERES". 70 Åstundas köpa. Angbriindt och makt j'attbeieunbtrrattelfer Obundens bort b. 9 @får. eDuc 1: 35 a 1: 48. natte:nja( 2: 25 a 2: 22. k Slag, (moll, 0: 9.1 a 1: 00 pr 20 (1010. 21agmilll I: 185 1: 20. Filve 79 a 81 dar. Arter, fot% 16: 10 a 17: 50 fr pr gammal tunna, tratimin 1: G9 du pr fauna. fflöttborga böra b. 9 Wtbr. emir. :: 60, 1: 50 a 1: 45. Illdg. utläntil, 1: 12 a 1: tet. aimit matttorn 1: 15 a 1: 20. Sonligt torn 1: 25 a 1: 10. tågre lotter Sc. örea i tr. *der, prima lob 22 tr. pr tima, fhliella mat. I fr. pr 20 f101p. . eoler, gob, limit, niob, 82 a 84 ört, toffla gab &) öre. oriab 7a a 77 öre, kart 80 a >15 arr pr •31 flutp. entörnottringar fräts 91nbolf ack i kelfingborg, >en 2-8 febr. 3 lopprt ej medan, till torebag inchtfiac brr talta jör: östra fint berreftarbeimör le0-107 öre pr tronmat ff010. 118-z126 tr. pr 100 bluffa Palp. %int b.o lamt prima lietorn Kl— Kl hr pr lititafft !MIL toa - ile tr. pr 100 Marfa ffölö. 1 3obt lietorn 81--85 öre pr. jtvenftt (10Ip. 95-100 fr. Pr. lon buffa aörra tutdani !Miran« af lierregårbelniår filöfver- tt Kaffe, Timotejfrö fint, kraftigt, hållbart och besparan- de, tillberedt och sammansatt efter ny fransk metod. Försäljes hus 731 G. P. Ahlgren,. uppköpes till mycket höga priser af 0. E. /tallberg. 55 Spain-Jallousier hos 72 G. P. Ahlgren. Bolivell till salut. 11111,1;1'4'er- och • ,, rii • 1 1 in t e lir 0 uppköpes till höga priser af Alla dagar i veckan siiljes 62 storklufven famnved ar bok i Dömestorps all6 De som önska köpa torde anmäla G. P. Ahlgren. Vas sig hos Sven Larsson, lin-. skallaset, som ii l' boende der- intill. uppköpes af Skoltorp i Januari 1SS3 Hjalmar Otterdahl, 28 Gårdskontoret,. Göteborg. ■ •■■■•••• (0. 1W». 93 War: 1:11a Ilah 96 proc. 2:bra „ 4 proc. — 48 — Till salu. En stor spegel med bord af mahogoi, ett större rundt bord och 4 st. lampettspeglnr slik• för godt pris hos G. L. Äkerberg. 96 Nu hemkommit: Vindrufvor, Fikon, ! ffituarithauba. Order upptagas af undertecknad på Markfrikontoret * Kont.. i Köpenhamn välrenomerade GriLafr 17afre- och .Potatis-sorter 10. m. Kontorets priskuranter, beställnings-sefflar pamt kunder kostnadsfritt. sett för 1882 tillhandahållas ärade Störro order böra helst vara ingifna före 16 Februari. Elementär undervisning. Lftrn- ren: Du, Jonsson, 'likna upp för mig elementen. Gossen Jonsson: Eld, luft, jord och . . och Reta, tudlareprotainfernas, 2.rob 88 e 97 öre, G=roö. 87 a 95 brr. Ur • trastens nothäften. För Vårsäsongen! hos Chanspignons, Rismjöl 0. P. Ahlgren. Flytande Smörriirg G. P. Ahlgren. hon Ilvita och gröna till salu hos 63 TER 0. P. Ahlgren. )Hur så, hvad hörde det hit?» »0 mycket, som jag titt icke behöfver förklara. »Om jag hade kommit till dig beroende och utan penningar, Kerry, så hade jag aldrig kunnat visa min kärlek Hå ölTpet som jag 'har gjort, oaktadt jag na- turligtvis skulle harva känt alldeles det samma. Säg mig nu åter, huru mycket du älskar mig, för jag har viiotat d& länge på, att du skulle säga det, att jag nu aldrig kan bli trött på att höra det om och om igen.» Emellertid, kommo do ej till Gapsall dån dagen. 1 stället för att gå dit gick Sylvia till sin vän mrs Jaliffa, 0011 :nr Kerrison återvändo hem med en hi- storia: om att harva blifvit hindrad af jordbruket och icke fått tillfälle att tala, med Sylvia. Den goda Mrs Jaliffe blef förtjust•öfver nyheten, 80111 Sylvia anförtrodde henne. Hon hjelpte dem i deras bryderi och underlättade svårigheterna genom att bedja Sylvia stanna (Ivar hos henne och i lugn tira Ritt bröllop i hennes hus. Det sir öfverflödigt att tala om mrs Smales vrede och Theodore sårade stolthet. Hädanefter kunna de trösta hvarandra, ty långt före giftermålet Iemnade mrs Smale Piet's Hill och bosatte sig med sin son. Sylvia fick aldrig vota det godbjertado bedrägeri, som Thomas ntöfvat mot henne. )Korry», kunde hon ibland säga, >du kan aldrig tro så stackars pappa måste hafva varit frestad att
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.