1 Mani bectftåp. 3nrian bott bog, babe kon flått af fin goda i x lagt benne hp långt, fena om åtmett tedan flutit kfiet3å till ben cirka brostan. VI ett bort fteb ett glas tub en 4n, a sfeftea n? reantaliung-IUnitta. „est att fjelfinerten tvero på far- bara, bfwerensfortina ed, att ~ban etb Noam KIR trurfit 4 giftet, neetan eettrin re.intat att Kallna fin bel lille s< agna afiitit. brebtvib glatet låg beef till tukten, bteari 8. beter ont rit !Hjulet Kr att ban ej tunnat betala be fifta 4 miniterms bura eeb att ban genom fin thtivitlabe banflin; Kreter måtten cbcba3, blvarjenete tet innebn u lan önttnittgar i affeenbe på ten lilla ,Itrarlåtetiffar ban eftedegituar. letterft rh-ante war att fc ten cm - i,r3 och rretli,ibet, tatearaneb allt Ivar ertnat i teet lilla trånindeu, Wiola till tut afffebefelt från Wien. t'a mem: brann hi Fortet, ömatte fiol ftet va fin flata, litet fair tverot af n3yn - Itabed något: tatuA,ienu eva I tc oi• ed, brobltraffel anta legutriel tet oas 4. 140 att bertIna betiarnma genaft af fåttylirtua , tom tutt på n:mim fot erhir en ftrinvelfe till f. net, att få Sart atreutene tvib fånAtlierten tet mete gifmer, t. net måtte frannågga t&flag ca hetta Nafta utbyte mol eden fån• SO- - Aibtafalt. Offer en långre tia 1 på fjunighet ofta i frebage tt. et ten Mente foltftalbett och atfaltorell Pehr Thomasson i en aber af 65 år. isan eftertentnar nto e* ta Dotter i andel redliga eneftån- higbetcr. gr Storittrok Den tillförordnade regeringen under konungen. vistande i Norge tetx6red af kronprinsen som ordt6- raetle samt statsråden Lovete, Welter' och Ridin);. Xaubsorten. Om madergörerskan fröken Halls upptrAdande i Sofsjö *kritvit: till Smålands Allehanda: ..Icke utan ve- mod kunde man betrakta dessa en- 'sakliga mennirkor, Isvak* utdelnings- vis — alldeles som vid en ullnian anttvard•zring hälla b no: till un- dergå' et jkan, falk på klo, bedja, beklmo% •ina st eder och sin coach till teist nf betena inenniska å 'ljuds vägnar erhålla eye:der:las förlåtelse. Sedan hon tillfrågat livar och en. braken gång i ordningen han nu er- hållit förlåtelse för pin synd, och svaret dels första. encirn: tredje gån- gen n. e. v; erhållits, förklarade hon dom Rennia tron frälsta :tele 'ulliga. hvarefter sjöng. under hennes led- ning af livarje aidelning en lofång. Som ryktet om hennes lielbregda- görande löt-inka spritlt tig t bit om- kring i vår trakt., oro icke så a sjuka tillatitles. Eder meddelare var rjelf , Nr:vitna till, bura en något randning yngling, ehuru motstråfvig måste till fots passera en mil. viig till SAN° Mr att af höken Ifall brif- va botad. Men oaktadt han stanna- de qvar på platsen till följande dag, skedde ej något underverk med ho- nom.« — iiirfatuitta rifshaglUsait. 3 esg eaa Nebeter låtea: länt teban lik• kitt ben 24 stb rea r i år reprefentan- teet i entre hameseatto.lör illiettmailanbe metra tenatago, leabtbrataree Satt Mulen i •NUa. tpårtbfilbrtieunnett, mår ban bu>artca i etedbalat eller i fia bentbegb, Okt_ bomb ntreiterifrån fport, manet tittlia.. ,Oftuatt.,.miannbc Dag babe ban pi r.. ttl lentnef)fin bo- ft» i n:r 28 eteatoturegalow ;efter bel ban uppgiften flg Rola (4114till gn- tbpiag för altilettsvpci en ffit , ber be- fatta Dotter, r istitt en aenuttef lamma bus bornbe ritibagiman. lom Sep tt u h fin ftatienen för ett laga efffeb at fia fanerat, fann bone* Ide kr ed, får. teigabe fig om alt br «likning ide meWiljbe tåset. Då ban, lom nåmnbt, ingruftåtg1 tagrit tonlig olli,cte spå stil- lat lätt låtit fIa attika, • Wilkilithn Hitt af kant tamruter untgaugel• thinarr ta helt naturlig oro, broa lten ibrattlebbe efterfpaninger, för bunta df- »ta ben betettitea polifeni mebtoertan »Parit med. /nen kåta fpeninger banan tp ioårr bittin. ~rit N1110'1'1181 frattlffs, ed; bet bbc, fem brebbat ben &Nbc ritabagamannett ir fortfarcank inbiljbt i fulltennigt hantel. tilubtrafen, fem war 52 år gam- mat. babe teban en tia flabb libit af mågen finneefjutbem, ehuru i linbrigare ferm, tem yttrat fig i ångfian, oro ed) lautierittbet. — Nytta* at liffirfafring. Siatel- legasmatareu 2. .otro i Dlorribping, biffen antigen afleD, babe blott fbr sigra månaber teban ftrtåtrat Pitt lif fet ett belopp 0E10,000 honan. BreflAda. • Ni år ju rittigt 'en bnatb På en basfiol" ed, råttstigen f inne uti Idetneagnerat meb trumpinnar. lettib ftall ni få hear i nåtla nummer. Andel i nettovinsten lemnar hr A. J. F. Ekentetarn i SAfsjö till den: som 1:pst kontant i hr. E:s diverPe- handel. Vid bade uppkaj, erhålles ett y bro, och' når dessa å viaa be- ståtntl tid upp% i.as, utbekommer or- v anbeinålde vinstandel. 1 hiirjan af detta Ar utdelade hr E. i premier ett belopp af 500 kr. *trikts. öfveraviimningarna i Amerika Dr «natur underrättelserna fr. Penn- sylvanien, Indiana, Kentucky, Ohio och isynnerhet från Cincinnati låta mycket stedatimmande. SietnAmde stad Ar för hela år ödelagd; redan ou uppskattar man skadan till 14 milj. kr. Jernvigetrafiken ir helt och 'Alle inmald, och flere ingen arbetare Aro utan eyaselaåttning. Är- ren på många andra ställen äri.en egendons genom öfversväenning för- stod, och nu börjar ajelfva Missis- sippi att stiga öfver sina bräddar och liksom Ohio bot tspola ångarnea land- ningrplatrer. Under dylika flinat:in- digheter Ar det lått begripligt hur ettor nöden senil vara. Ryske rikskanaleren, inrot Gort- sohakoff afled den 11 dennes på morgonen. Myteri i ett fängelse i Förenta Staterna. Enligt telegram från Fi- Indelfia till »Times+. eggs i eluret al förra veckau ett allvarligt myteri, i förening med mnrdbrand rum, i stora fangelset i Jefferson, kvarest sitta 1,400 fångar. Myteriet började med att fång:trete mieeleandleide en af si- na vaktare, hvarefeer en af de redi- gaste fingarne satte eld på ett lått- autåndligt materiel i en af verkstå derna. Elden spred sig med utom- - 79 — beten att så genast och alldeles utan vitnen åter- se dig) >Ragnar, Ragnar, hörde du ej att det rörde sig i närheten. Tänk om någon lyssnar på oss>, utbrast Hilda förskräckt uppspringande. )Nej, dn lilla älskade toka, det var blott vinden nom susade i grenarne eller någon fågel, som flyger till sitt näste.» »Nej1 nej, jag misstog mig inte, det var bestämdt en menniska, som kröp in mellan buskarna bakom os». >Det är bara inbtlIningar, min söta vän. Hvem ökalle bry sig om att. spionera på ess. Glöm din barnsliga förakrickelee och sig i stället, om du tror att din far- är mycket missnöjd öfver att jag icke låtit höra utaf mig förr.) >hg vet icke. Han har åtskilliga gånger undrat öfver din långa tystnad, men icke egentligen tad- lat dig.> »Jag bar ej kunnat komma förr, ty först blef /* ag oförmodade beordrad att tjenstgöra dels i Karls- krona och delapå den korvett, Rom förliden sommar var ute på öfningsexpedition med kadetternn, och se- dan hårjag med den otroligaste möda sökt utforska från hvem det ärekränkande ryktet utgått, för att kunna försvars mig., men som detta varit helt och hållet förspild möda, tänkerjag nu bedja honom sjelf 4,,, l iga mig det. Sedan, min Hilda, hoppas jag att våk pröfvotid skall ha ett snart slut>. mot veder, det likatom trinde det ordentlig hastighet. Slickningsfor- kitenpneole algonekenet tune för tum s■ A hindrades genuin att fångarna efeektero elgengarne. Allergi:klockorna ear loskon, eke gen på andra sidan Ljöd:), stadens myndigheter samman- filten titailfilr nollarne. net itföttatren, blek- tridgle ögonblickligen, och hela sta- It: ilka nyss lyste liksom dens manliga befolkning be vspnades. nade allt mer och mer och det låg Kordon slogs omkring slet brinnande decentherskymning blir:. minden. Nar det skymde &amt., blef det langelset. 3Ied stor bet esl% illighet siande s4; alla på post med sksided- nlös k t hos lyktalatlareu, t Ittak bod- bisko gs' j>1 stora I e de reffelbOesor, för att undertrycka de , på eu myteriet. Upphör:mannen till (fena, husen i ett enda litet nios innanför bevapnad med knif och klubba, klätt- en kall badstuga. Dit var det ejui rade öfver fängelsemuren veh sökte' hat Nate slippa för ljuset. Rututnet fly. men telef i sriprr och alvApnatd. hade bara ett litet fönster — åt norr. Och dessutom var det ett handsbred De time orostartarne atp danades li knlcdes. 200 af fångars:e g: ungos att springa mellan ile rikas hus, igenom hvilken dagen kunde smyga sig. Men Ist:kampa elden. --Flere erliollu rat braodskattlor. ben genom elden just der lyste ett par veckor om ffloeu- förmtakade farletsten uppskattas till anaren aftouroduaden så skär och vacker och en rönn, tyngd af blom- 300,000 dollars. Sjellva celliangel- mor. !angel° en doftande klase ned sebyggnaden rAthludee. sainhatell härmed må Migienns, att, i Ppringnie. Då tyckte lykttfludereee och bens hustru att det var årets sedan de förut oteitalaele oroligheter- na i Sing-Singrängelset underketstnts treflignette tid, och det var fastan nån:Inre utiersökningar, 232 af oro- wint otn de hade varit på Nummer- stiftarne dönitit till cellfitiggelse på vat- nöje. Sedan nar solen efter midsom- mar åter begynte draga sig vuoterut, ten och bröd. blef det rå lede:amt och skumt i rum- • En ohygglig menageri-soen. met om qvallerne. En fransk djgirtAntjare, Blanc., upp- Men nu vor det mörkt hos lykt- tråder för :la:varande i Boen. llär• tftedarens. om dagen medtog Inne sin 13-årign Sjelf satt hata som bilett vid sin dotter, oaktade hennea böner och tå- hustrus sting, ty hon var sjuk och rar, in i buren till en leopard. Den- hade varit det långe redan. Hon ne slirade genast på barnet och grep idagatles nf ett långsamt farande det om halsen. Fedren kämpade för- brostlitlande hade bikaren ragg redan gAlves tör att få leopsrden 'art e/Appn ett par mängder vedun, ett bröst- Mitt byte. Lyckligtvis var Illmics lidande, sotat uppkommit af naveket äldtste eon narvarantle och rusade iu erbete, och qvaf luft. 'Dok- i buren sega tvang odjuret ett dra- torn hade begli henne att bara hålla get sig utglesa i ett hörn. .1'lickan humöret uppe, så skulle det kanske bard vaninAktig bort. För- hennes bli lättare, och nog försökte hon sitt Id lär ingen fara varg, men åskådarna bantu, men det var så svårt att vara leinnade samtliga inrättningen under riktigt hjertt•glad i den dunkla kam- intrycket af den plågsneast uppska- maren. kande scenen. ',Adjö hustru«, rade l)•kttandnren, «jag måste gå nto, slet blir Pelare nog En skolflioka i Eric, Pa., fram- etickmörkt flernit. Jag viker in till födde häromdagen i elt ritm i skol". gamla Eva och ber henne gå hit att huset ett barn, livilket hon sedan ipe efter dig och gossen så långe jag med tillhjelp •f sin syster brände till Ar hutta.« döda. «Tack, gör det., sade hustrun med matt stAinnue. Gustav. porös` testninente, som LykttAndaren tände en lanipe, surr nyligen öppnats Innehåller den be- han aialole upp p å ets hörnhylla, så stArninelsen, att alla konstsaker, han att pojken ej skulle komina åt att efterlennat, skola föreeglas far en deo den i gulfvet, och klappade bar- tid af två år och.sederutera eåljas på net på kinden. auktion. Fai,öftigt har, »mil slan-kt «Lek nu gnidit, unge,» ende han. ansenliga douretioner till 'herm.* sam - LykttAndareu tog stången, med rund. bvilken gaskranarne skulle öp pnas • och gasen tanda., oanat begaf sig ut Bara Bernhardt kommer icke att erhålla något af de 180,000 francs, på sitt arbete. Gossen och hane mor lyssnade inne som försäljningen af henne. diaman- ter inbragte, eller benets krediturer i kammaren hur ekot af stegen dog bort i den kalla badstugan. bemågtigat sig hela steingnen. Det var så svårt att bestAndigt Theodor Waohtel, den kände tys- ligga sjuk och se buret mannen må- ke sångaren, firade dt u 10 dennes ste koka och laga Oting åt sig och sin sextionde födelsedag. Han har parveln. Sjelf åt hoa just intet, OM ej någon gång för att fröjda sin man. i 34 år verkat vid åtskilliga tyska Hon vur icke hungrig. 0, om hon scener. finge bli frisk igen! Ilon skulle nog En gymnasist mördad af en försöka sitt bisto. Och så tänkte kamrat. En ung gymnasist, katter, hon på allt möjligt roligt för att mördades i Bry: utanför sin moders komma på godt humor —• ty det, hade ju lakaren sagt, var det enda hem af en kamrat, levilken utan ett ord drog en klår och htnek i hans 50111 kunde hjelpa — på sina anhö- bröst. Orsaken var svartsjuka. Bå- riga och på sommartiojet, den skif- tande aftonrodnaden och rönnblom- da yoglingarne flarnmade. för $8111111t1 :natt i springan mellan de rikas hus; föremål. då såg hon lyckligare est och det blef likasom trefligare och ljusare i En af de mest komfortabla Jorn- banor i verlden ar i v i fvelsut an den det lilla runnuet, när de blida ögo- antilo-ipdiska statshandel i Mustigt- nen strålade som varmast. len. A denim bena finnas 'ill och En svag blodström färgade huf- med i tredje klassens vaguag bad- vuelkudden. 0 0 rum, antagligen ened 'hänsyn till den 0 • inhemska befolkningens religiösa Nej, gamla Eva var ej hemmet. tvagningar. Lykttitndaren skyndade. upp från juo d- våningen, der han sökt henne, och vit på gatan. Nu började han tänka på gasen. Ona det bara ville gå fort, så att En dödsdom, ilen andra i ir öf- han sluppe hem igen; han hade en ver qvinna, afkunnades häronsdagen så besynnerlig ängslan öfver sin hu- af Danmarks Ilniesteret öfver Ane stru just i dag. Marie Grönning, hvilken, som be- Och nu börjnde kranarne inne* till kant, i fjor mördade en 60-årig man, att krångla. De vore så tröga i den Caspar Hodde. *trånga kölden, alldeles som om de tyckt om att göra förtret. Slutligen Ångspårvagnar komma enligt all gick det ändå och lykttAndaren skyn- sannolikhet att snart nog införas i Köpenhamn. Anliggandet •f en dy- dade vidare. Han kastade sig fram mellan hastar och slädar, af och att lik bana långs Strandsejen år redan öfver gatan, han ilade genom de tåts bestAmdt. raderna af promenerande och flane- Gainotin vid afrIttningar i Norge rande från lykta till lykta och bara tände på, föreslår regeringen att införa.. Mössan hade han neddragen öfver ~/~~~~-~~•• ■ öronen för köldens skull, men han kunde dock ej undgå att dl och då i förbifarten höra en och annan an- Det låg en decemberskymning snarkning. sUach, den otäcke lykttindaren., ober staden, tung, disig december- sade en riktigt fin fru, som gick skymning. Borta t öster var allt grått: him- klådd i siden och ling boa, «han len var så dyster, att man icke skul- höll alldeles pil att stöta omkull mig, le ha sett de höge ekorstenspiporna jag tick visst en flick led min kappa.. «Och så sen han Ar, man borde och tornen afoticka mot (lena/imma, ona icke ett rödgult skimmer rester- göra klagomål mot sådant leer oskick, ifrån hade epridt en svag ljusning nu år det ju redan fullkomligt möt kt öfver dem. Bökpelarue, som atego och gasen °ande, sade hennes unga rakt upp i den lugna luften, roro följealagerinna, som var rådd att ler ljusare vid de sandigt vexlande kon- X. — det var just hane vanliga pro- turerna och mörknade småningom menadtid — ej skulle kanna igen inåt hinnan, och fönstren i de allra henne. Men ly.kttAndaren gjorde sig inga högsta tornen lyste likasom eld, nar man betraktade dem från ett visat eatenvetrförebråelser. Han hade ju endast varit nere i en kållarvoining håll. Men bur det var, drog det grå att söka gamla Eva, och det hade räl icke tagit lång tid. och disiga österifrån allt hur* fram offiraunlanben Lyktfibidaren. Ur de stora granna spegelfönstren lyste det klart ljus; det lyste på va- lortigt och ansigtena, som der-utifrån tittade im, och på hela gatan var det för artigt ljust, ty der var fönster vid fönster. • llir börjar man då kanna dig som bros= igemi, sade hon med siden- kappan och huga boan, och sa gin - go, de båda in t ca af denna gran- naste butikerna, der det ragu tunn- tals . nued frukt och andra goda as- kar. . - Nu var den sista lyktan tänd och nu skulle lykttinderen hemåt — fort. lian ~kto åka med hyrknak, ty kana distrikt låg långt från hemmet; - eller skulle han köpa något pilt Åt hustrun. ilegge delaret kunde ej komma i fråga. ty han !ende bara sextio öre. tills han skulle få ut Pin lön efter ett per tingar. Han Antnedu redan gå in i en butik, men då kommo hon med sidenkuppen och boan och hennes unge följealagarin- nit ut derifrån med en mOngd stora pnketer. Nej, i den boden vågade han sig icke, nog var det bäst att han lagade sig hem. På geten kom just en ledig hyrkusk, livilken lien eNej, nu går skammen på torra landet«, munalle on af do båda da- merna. «når t. n. m. lykttAndare äro Gi r ht:trema af sig att gå. De måt- te då ha ofverflöd på pengar.. sSkandligh, svarade den andra, «lever skola vi im fri leAst«. Det ilar sade de bara för att de ej vero vid gotit humör; d en ena hade ju kanske fått en duk på sin sidenkappa och den andra hade ej blifvit igenkänd af hr X. LykttAntlaren for genom många gator och stannade sintliel'en vid sin port, betalte för resan och gick bort «ver bakgåttlen in i sin boning. Det var bara den lille parveln som hoade huru hans steg ekade, tiar han gick igenom den kalla badstugan. Med gråten i halsen kom lian emot fallren. «Pappa, bår Ar så mörkt, och mam- — ma svarar mig ej mera, LykitAnderen satte sig ned bred- vid stingen gned den lille på kallet. Mössan hade han Inrita på sig, ned- di algen öfver öronen. Oljan i lam- pan var metan slut och lågan blef allt mindre. Han hade tAndt ljus it !talk a staden och nu satt ben Kiel( i mörkret. Hvad brydde han sig numera hvar- ken om det ena eller det andra. Mörkt hade det i alla fall varit, ona hark också' haft en elektrisk lampa på hörnhy Ilas. Och för resten hade han bara tio öre i fickan, tills han skulle få ut sin lön om ett par da- gar. iiikst modernt. Jag mins uti den gamla tiden, hur fridsam rivinnan var och glad; Nu bråkar hon om samvetsfriden och peyder sig till kyrkparad, ty det år högst modernt. •Forr lät hon kyssa sig för panten, hvars lösen blef i leken dryg, men nu toi skvIler hon på tanten, och man får krasa blott i smyg, ty det år högst modernt. Förr borde hon på Belltnante sånger, 14 Rosens sista anekdot. Om nu man talar om kalsonger; så går hon med blygsel åt, ty det ar högst modernt. Förr spann hon lin och blår på alanda och stack sin strumpa sjelf också; nu spinner hon en galen Anda och blir en strumpa ajelt, en blå, ty det Ar högst modernt. Förr varde hon bild' tyg och dukar och stoppa' strnmpans tå och 11111; nu duken hon till målning brukar och stoppar upp sig sjelfvål, ty det 1r högst modernt. Elon baka' fordom pepparkaka; nu — men jag tror det år förtal; - nu får man pepparn enbart smaka och kakan bakas af moral, ty det Sr högst modernt. Nor ingen mAktar smälta mera af henne. kakor, i hennes bak. då modellerar hon i lera • små englar, nakna fram och bak. ty det ar högst modernt. Landthruk. Vid kalluppfödning bar man, enligt ett föredrag af We- storås läns ladugårdsinstruktör August 1'. Pettersson, att iakt- taga, att knlfven ej får för myc- ket föda do första &game. Fel häremot år största orsaken, till att kalfvartte dö. Mjölken bör vara 37 grader varm och girvas på bestämda tider, minst tro gånger om dagen. Hö skall kaifren ha, så snart han vill äta det. En saltsten i krubbati att tir
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.