Tr 1 arte d N —. Bolagsstümm “- näfta fredag den 30 denies ekl.:5 . -\fall_ öfwertaga.; bränwinsförsälj- - 4 e. m. kungöres' harmed, |‘ > “stadfäsjt, förta gången af fejtar Lotha- © +182 2,9 | Styrelseu. = NIT os Er (Bani fatemnado annonser.) Un san "> Laholms Spritförfäljningsbolags, herrar delegare fallas till ordinarie bolagsflämma â Nádhuset Härftädes: ce. m. dels för ett. wälja. revisorer- för gransfkuing af innewarande års, räkenskaper! oh dels för att besluta- om. 06 på. Bad. willor bolaget ningsrättigheterna här I staden för nästa försáljgingsâr. 4°. - Láholm deu 24. Mars ‘1583. | Tillkunnagifvanden., ns Att stadsfullmiktlges pro- tokoll för den 15 dennes offentligen uppläses à rådbuect härstädes nästa" Onsdag ded'28 i denda” månad kl. 3 Laboim den' 24 Mars 1883.” rv fer, Ex oflicio 179. on. LQ. L. Åkerberg. ' Vv » —_—— . .Motböckerna med Laholms "Sparbank Niris'1,632, 1,765 och 1,913, aum för Kgarne bortkommit, vorda -bårigenom efterlysta och dödade. / "Laholm den' 24 Mars 1883. ' - „Sparbankens räkenskapsförare., E i Utbjudes hyra. ». «¡En lügenliet 1, mitt; hus bakom kyrkan Ar till uthyrning le- dig den:1 nästa Oktober. \ . Laholm den 24 Mars 1883, 0 181 | 6G, L. Åkerberg. | vat | . Ärade 'prenumeranter! Dult gtvartal stundar.: «e sr ep TO TOA irs Ne 0 +, ‘ Watten- o bröd-flraffet,; hwars ‘olämplighet’, fåfom “ férwandiingestraff, dels emidan der fännes olika af olifa Fk individer och 'dela' af det åt alt det är för belsan menligt, länge frampätits i liberala tidningar od på felfmöêten; år uu mera efter faurarnes beflut på ged : wäg att fêrswinna, efter att tånge ha feat od idärdigt söcswarats af tonier- valive goddagspittar i förfta lammaren, illa ijelfwe i säderneärsda gods eller tora infomfter hast en nâgorlunda tryg- gad stäfluing gent emet_ en närmare bes röring med namda straff, men i sin ego: ism ansett det lämpligt för |, fk. fämre olf. I ! Lagstiftarne hade tärat wallen- vd -bröd-strafseli från fauenisfa lagen. . Det -uånmes fdrfia gäugea uti Wioby fade rått, bwitfar atsfiliga gånger blifvit ting, Jedermera af fonuugarné Magnus Ladulàs ‘e<|Magnus (tiksfeou. ‘ Euligt famina rått slratfades, I brift af .bdter,- den. font alert fig sfgldig till answar för mindre förjeelie, sâsem för bårdragning, fäpprapp, ofitårning of junzf-urs här- todar, qwinnors fymfliga tysfande eller- obåkvifta antastande, cqwádinsord, jars re jmåmål m, m, med watten och bröd, Tiden*,war 6, 8, 10 till 12 wedor, Utl, flera swenska författningar på 1500 oc) bôrjan of 1600-talet, uti bwilla matten + c< brêd-straff nämnes, finnes en månad altid wara 'utfatt sâjom hèêgsta frafftis ‘den: - Fêrmyndareregeringen under ko- nung Karl Xl:6 minderäcizhet -resolve« „rade lifwäl uppå Swea hojrátts förfrås gau om några friminalsa”er den 14 Mars . 1662 lafenisft: att de strassas med några „mänaders fängelse wid matten oc bröd. Uti 5 fay. 6 $ strofibalfen 1734 åra lag fôreskrefs, att med jängelse wid walten e< bröd'flutte den brottslizge strasfas ens: daft i” de „fall, der’ domaren préswade, alt haus wälfärd och heder genom annan. féeppoplist "fritdes. - Enligt Arofflägen den 16 Aebruari 1864,.2 fap-410 $, ola böter, om lisigáng jalaas, hes den, êm - dertíll blifwit fålds med: ett ‘par, undantag, förwandtag till fängelse wid" matten, o<' bråd. - Samma ftrafflag in-' ffråntte hêzsta straffiiden lilt 20 dagar: . Gallat tant. brefwet den.:17 December! 1772. fule den dömde erhásla! 2 mar- . fer mjulft bröd om tyzne?, om: bmitlet) bråda anflaffande ide" han“ self, usan} den, : fom “á Mite fångar. had. uvpfiat. borde drägo; sêôrsorg. Oui brödet faîte; - wara af hivete eller råg, saltadt eller o-: saltadt, nimues es. ll, - 1 Det är hedrande för 1883 årg rifédag att ándilíigen ha milt ged wilje attur . wär sagstistning oftågena denna ebilliga * straffari. 3 fitta favensaren "gjordes - deuua gâug ide en inwåndsing, och ute - ffeitets bemhålan om ffrifwelie till re- ; ezurbiateg, ‘Andra’ kariaren deremot; wilken -åtftiliga' gånger förr, råkat för fond: ue: buren tetcns 03 Tätholjand “\ynpunftee, få. tillga' reform, bâte disfu- ferade.ody.voletade, men blott får att få rifédagens ni tradelna (pá regerlugen å modet fraftlgate. Xi cai 4 ck I äflegel, ze tigt utffottelg heniställan Tid netgear ut på attf: mit-wille; TÅ inart’ utrynimet + ritetå a FS det medgiswer, , alt straff! of-fängelte wid mattes od bröd må funga utbylas mol enfelt fängelsestrafs", för ritsdagen frame "tågaa 7 förflag -ti0 togåndringar, rag geucin ‘ all tillämpning! af- fångetleftrafs wid "vatten och dråd mä’ för framtiden 4} upphdra. - De 'hår: ofman inom anfö- "Tringstedew fatta orden Mulle tunna gåra ett: uppskef möjligt: för deu båndelje myndiabeterna fulle wara emot:refor- men, o< får den ull yttrade sig Mere talare, bland andre, [två borgmästare, v. d. Landen och Thomaskon, för bort: tagande af deåfa erd- 1 J omrôstalngen wardt emeslertío utskottets förflag cân- dradt antaget: med 117 .céstec mot 31, hwiifa afgâswos för. det af herr w. d, Landen, framstäfda förslaget.* — Esterskörd från föredraget i lör: dags. Sedau - fkammorjunkaren Th. Gyllenskötd talat om 11883 års förflag til ny härordning, nämde „han äfven, några ord om grundjrattsafftrifnivgen och ueul!ralitetsmollonen. |Hwad avgår den förra, anfåg tasajen att den wore föll- fomligt rättwis-e< att fomtigad tal om att deuna-afskeisniug skulle gåra wáld vå stádernas rått wore grundfalskt. Mera ån mången tror [tä hárorduinzofrägan o< grundskattsafskrifningen i lamband med ‘hwaraudra och det wore hôgst be- flagligt om opinionstermen mot den nya bårordningen skulle leda till en asskrif= ning utan ott man tilifa finge elt orde nadt I förjwar.: Går man ett famman- drag öfver landsbygdens famliga skat- ter oh befwår till fiaten för i Jordebok upptagen fastighet, få fan utanUppställa, då. sattebeloppen jemföradg med forde- gendomarues taxeriugöwärde, de olika länen i trenne grupper, af hwilka den êrste innefattar fårana lån der sord- atternas belopp åiwerftiger 7 lronor per 1000 fronors tareringåwårde, — deafe län äro 7:til antalet — mellan- tuppen utgöreg of fådana län, i hwilfa fordjlalternas belopp ligger mellan & och T tr. per 1000 fronois tareringsmårde oc utgåra de linen. 13, samt Äuttigen den sista gruppen med 7 län, hwars jordskattsbetopp understiger 5 fkrouor. Till denna grupp hôr\Hallands lån, der 3 fr. 97 öre utg i sfattebelopp der 1000 fronors taxeringöwärde. Härdasi beffat: lade åro lånen fring Mälaren. ‘ En få ojemnu' beffattning ‘kan! ej wara ‘rättwis, ‘alltsà bör den” semnas, »** *- R = Neutralitelsmotionen, sä wålment och få Tydlig till sitt syfte den'än är, mår ste’ ded falla. Bellagligen år den upp- fommen fåjom eu uttring af fêrswars= nihillim, 1y jådan finnes werlligen in- om rifodagen. Trötthet wid de |täudiga striderna ec) det my>ua grätet utgår âs- „wen orfaf till motionens framkommit. Neu- trasitsîisrarne fan man dela i irenne sraf- tioner: förft de som ärligt tro pá idéns förverkligande, andra fom derigeuom wilsa fomma Ifrån tösvingen af de stora frågorna, hwilfa de hittills städse mot- mwertat och: flutligen de hwüka fe idén mera praftiskt och foftertändftr för ati få uttasanden om att Swerize will freden. De sistes uppfattning lefeidades. Det är uedsättande för eß att nu femma med en neulralitetöbegärän. Annoclunda wore det om arméfräzau redan were 1öft oc wi hade ett orduadt sôrswar. Vesynnerligt är att i motionen ej wid- rôrts nägel euda af de förbåtlanden, hwilfa i ntlandets ögon lunnat motivera eu framstállning från {wensk sida om ständig neutralltet, Det talas blott om den mindre statens obehagliga stältning, om omöjligheten alt förjwara eß mot de mágtiza grannarna, 'om wärt behof af aft få lefwa i fred, om wär önskan att ntmedta wåra nåringar under neutratis tetens hägn o, j. w, j Men om de för- betar, som wär neutralitet kunde erbjuda de öfriga maglerua, håmnes ide ett ord, Derom bör man de ide wara okunnig, att i den internatiouesa pelitiken titjom | det enskilda tifmer år det wanlizen êmsefidiga fôrdelar, fom åro bestämman- de för ömfefidiga medgiswanden. Zee tår wål ullandet mydet belymra sig om wåra énskuiagar, om! deósa ej ha något direft jamband med deß egua inlressen, Blera fådana samband hade funnal uppe' wisas oh en urattlåtenhet detta hän- seeude är derför all anse som en bestämd rist hos ev motion, hwilfen bort nega óswerwägas inuan den sramstäldes, Ett wäsentligt formfel har deu åfwen. Det talas nemligen” |{.metleuen endast om. Swerize,- men wid en fådan fråga är naturligtwis inför wtandet Swerrige—: Norge Törenade den mast, fom heutras titet sulle bewitsas eller wägras. Dä ej Norges storting testar,“ deuna gång Åt» minjtone,. |f förlaget få mäáste det âswen under ontagande att, rifödageu ger sitt bifall ded nu falla redan rör delta form- fel iufêr de ullántska' magterna, Dermed' war det inlresfant framstälda föredraget slut, Jukemsten — 25 tre person = HUGO, soni förut nämdt är, Lahelms fjulituga e< utgjorde ten ef- gersngen bifé0s -utan diffusften oh utan. 1 fer omfeftnadernag asdragniug-16 fro- nor 25 öre, - - : . och vänner: med westamvlndens helà krast mot ruter 0 .måagar famt. hwiuer un der hwicflande daus fel fautarne, ch de enstaka wandrarne pá gatorna def bita ,utz sour. om; de trädt eswan Teden en nytwäitad fljerla.; Och sä/lusllgà „od Snpötlaa de, se: ui! !Inzen ‘undran dar ofrven bei vy > ftaden är för närwarande ‘nástan folftom — ni fårftår, Blåkulla, ha! — 66. få fêlden till eh få tänk ‘om de Beztrefta tå Jagit mwälivå fig nlen' bli förkylda, - Arma fombånd we +. — Kommnnalunit... Komnunalitåurna ned" Labeims fandsförfamling war till I’ dag 'ullust, men insunuo fig'Ide Acra ån — vice ordföranden, herr Malte Dahl oh waktmästaren ä platsen, herr Hallén, "+ Det är bal annandagen & Laholms hotell... Hwilfen ifröjd för de unga! Hwilkel“tillfälle för maminornas fkritif! Hwilfken lättnad, för pappornas fassor! Tedningen. på- de utfånda listerna har gâtt rafft undan. och allt tyder på att balen blîc talrift bifölls Det är för márfwärdigt alt ännu ingen stôrce pris vat: tillftållning på den dagen hörts af, Elses har del båd för sig här att à snart elt offentligt nöje anuonseras, och det bn’ er min Jann es esta, få enat passar någon på e< har tilftåflning hemma hos fig. Det år fu ettroftid cy ej mint derför att de bjudue, om de cd hellze Mulle wilja befåta det offent- liga nöjet, de> af granufagenbet för wäiden mäste infinna sig och läljas fom om de woro jynnerligen trafterade af bjudusngen. — Ett owanligt påffafam, hwilfel, | churu blott 3 månader gammalt, wiger 26 fålpund, har fållarvråftaren 8 Swelg „i dag erbåflit från herr Fries à Menlôja, — Laholmsfkaruawal.. ' En peppar- fafémadam, för åfrigt Naf=N. laltad, och troligen som madam betraftad den enda” som finnes qwar 1 staden, Tuntes | dag vå. flora torget. fomma få tydlig fom omständigheterna tillälo med fin fora, syld af de tådra fafornas men det ny>- fulla ddet wille få, att winden kom och. tog summan under fjortlarua och fattade tag | forgeu, få att gummau och forzen oh peppark?aforna i lustig dans kappräude ned åt bagarliden, följda af några fal- lystua Laholmsraminer. . Hwarför foc jag- ej TÅ gerna till Blifulla, börded i formen den förtwiflade Kak-N. utropa. Tweune hecrar, wl funna ju falla dem herr Pec o<.berr Pil, miste i samma tag fina hufwudbonader och desja löpte samma” wäg „e< berrarne löpte natur- liglwis efter; Herr Per fit taz I herr Pâls halt oh herr Pit fann herr Pers, derwid ‘gurgeltendenser=fötjdriftigt upp-.' ve — Hundar böra ej gå räfrsena wä- gar. I Nennestöja foden bor en landke brufare, hwilfen räfwen allt som oftalt lurade till fix ett fär af == oc) det går ju efta râfwarne från landtmänsen; meu deu landtmanuen “är en bâde slipad och praftisk farl, já han wißte nog vå råd. Ett får hade dött för mannen oc delta fade ban nu ute på marfen fam vrd- nade tid ch dvlift fring fåret, få att man endaft från ett båll funde komma åt det, Inne i buffaget uppstälde han en båsfa med mynningen riglad mot fåret samt förenade medela en tråd tryc- fet med fåret på få fått, atl, om nu Mükel komme för alt dra i djuret, bês- san owilkerligen fule brinna af och fåne da rökwaren en kula, Miel kanske nog war der och fuftade, omöjligt år det ôt- miaftone ide, meu säfect är, att om han warit der, han auat organ: list, ly huru ån fandtmanren bwarje mergon tittade och tittade sami uudersófte med omsorzs- full noggrannhet fuallhatten, få någon rá il han då Ide tin, Det war ju. förargtlgt. Deremel fann ban en more on bredwid fåret en ihselskjuten hund, em als ide morrade, men det gjorde hana husbeonde -& fiflet, och en annan morgon måtte honem samma syn eh, den hundens egare gjorde alldeled dets samma som den andred. Mannen blef fôrargad och det bör [u ingen undra på, c< nu lår han tåta ráfwen åta jå mån= ga får den behagar. Händelsen ‘passerade härom dagen och tror ut det ide, få fan ni fräza Szen Petter Johausson och Sark Min i Als- torp, de ‘vela bet nog, ty de rådde om hundarne. - E 1.— I katckesens. tidehwars. Hiwad traftig wertan kan fatefesen ästadkomma?. Detta — sfriswer“en meddelare -tilt- H: Pie fan nedanstäende-wisa,- För fort tid sedan sted |-deana tidning, att en' wiß_ preft hade wid ett duslårbör bru-: falt behaudlot en fattig qwiung derfde: ait hon en föndag plocat polatis. Hen-! tics“ man, som fände igen historien, fit händelsewls - fe artifeln härom och blesi pá sin fåra: hälst ‘topp rasande-dersôr’ all bon hade emsalat deu fanniärdiga' Indelsen, emedan, fom han pästod,/ de u hade "paugar®, som fuste {ifa ‘sig kunde. hämnas, få att Han ”wijte rån! dem”, hwilfet den ofunnigare allmogen anser ‘wara ‘en faolig skaniî-eller wärre án alt mista åran, sc Mm Ett ounat "motftyde. Hårtid år fåls i Im fåbon pättafioal „Sula rj sn hr gt nu endast latefesen fåfom ram för samme preft, britten derför |. at i Yénnes fåt, eu simpel bónde, juar fallab ait wlina" R Is Rår: kiranden èn fect tid dercstec:ráfade witng fa st; [warade boenden? "Jule torde sag wilna mål preften, ly dà, hade sag-funnat få Majía® (låta) oh iian har ‘‘pangar’ (fås. ner), sont fletacTafia” I ita i fram för dd bsde” presten-lunuat “wle Toa 5 : u. dem _-. AEON A Sedan mla presterna |. k. "feden= Lande)“ teßnat, få att man Ide bebif- wer foga ‘nattwarden ‘af en fiendtlig H - Re ere presters buse mot de enfaldiga fås ren, ty ‘om presten blir ond gå någel. fådant bland fin bord, ger häu det lede er & tatefefen, oh tunna fonen ide botnofttgent upprepos, blic' den felande på ata upptånttfaar [ätt trafasferad, ja, 0.01, förbjuden: natsward8gäng-42 = "= "Wårteden".;. I. föndags hade |, Halmstad ndgra ungdomar af Låda för nen; Itedade of: den wid mitdagstiden ftråfande folauden, flugit till Mogs util “Furet” får att je, om ide "wårmångse den“, som | det, -decf-utan citat, stär | almanacan, alstrat någon af wäreus förfilingar, de wäna blásipporna, De istte oc séfte; "tattfötter" sunno de, älwensom de wasrasle, från > fielärel gwarwarande lingen, nen fipper — nej, förmodar tålaren. Wißt ife! .Ew un- gerswen . kom tilt slut underfund med, att de unga tårnornag af den skarpa ‘winden blånade — läppar woro de äisk- tigafte ‘‘blásippor‘’, o nrg war det allo lid - ett tecken till mår”, I den werld átminstone, der -man i wårmånaden ef har 10—12 grader fallt, Huruwida+ några "vplåfippor eller smultron under -suên den gängen pleckades,' förmäler emeslertid icte historien; faufte : woro ungmöêria alltför. ‘’sippa’ för alt gå In pá något. sádaut, fåger Halland Hett fråmtjomt. - - — En fråga at beakta. ' I Sm, A. lâfes: Wi hafwa förut wid skarprältkar Hjorts död talat för guillotinens iufs- rande, emedan lageud utterfia straff ej får bero på eu mennaskas lillfälliga di- fycfition och nerver Wi minnas, hwil- fet förfärligt upptråde egde rum i Dans mark wid en nyligen förfiggäugen of- rättning, då sfarprättaren. war druden cd fört efter äistilliza mißly>ade för- jer funde följa den lisdöêmdes hufwud från. froppen, En’ insändare i ‘Dagens, ‘Nyheter yitrar sig i denna fråga pa följande sätt: : a i - Med en känsla of det djupaste we- med fe wi ännu att det finnes menni= ster fom áflas om winnande. af den rår aste oh mes! asskywäcfande tjenstebefatt« ning, fom ftaten har-ott erbjuda, nem- ligen fkarprättaresyßlan, Ait för betat ning antaga en syßla, jom ålågger inne. hafwaren deraf att, med yxa afhugga huswudet på fin medmegniska, tudes för- utfätta antingen fränwen af alla menjte liga fänsler eller och ett abuormt lynue. Det år emellertid wäl att fådana per- ‘feuer änun fiunas, då wär civiliferade tid ide bunnit få tänat in på bumanis tetcns wág att detta föråldrade od) ráa jätt att fullberda lagens fraf funna på eit mindre stôrande e< mera passante jätt ulfêras. Under wisja swärare fêr- brytelser — då lif för lif enligt tag bör tagas — wore wil lämptigare alt inom efángelseruas. murar sôfa en för deita yrfes nléïwande wärdig persen fom med en mefanift inrättning under namiu of gnilletine werkitätde dêdostraff, Om delta inssrument behöfwer man Åt- minstoue ide befara att i det fritiska ögoubliet def arm domnar eller alt det hugger fel få fom flera gänger wa- rit händelsen under nu waraude olits- enliga förfarande. för en mångd”Hotubvolud, oh ew'af wllinafölsande sniädragt nn: se WVid'ed prlvätmsddagi bod. frenviing- svaret för någon tid sedau, til hwillen te fungtiga. sämt! hofcirleiu mord in. -bjudua,--hôrtes vlörstigt några fart, dautftappusngar, under! det en ungdoms E "tat tlangfull hämma repåde: "Till hertz milite Geresfap?" A DE EN ¡"Man tåg titel förvåndde på hwaran- dra, Det der War inan de wan wid i wärt, strängl ceremöniffa hof ‘e<! Guo wel om ide ”fefan”:t:ojm. fit eit lic enskild-skenpens, i all wälmening fêrstis, Men hou lär då Helt fort och godt gen- tlomålt; alt, "hemma, brufar alltid wårdin. han flappa i dånderna når man fåtter . [3 till bords, ed deu seden ámnar jag tl sön ÅN [203 ad - = Stora > kealerns \-genérafrepetilion till operan : "Mefistofeles" för Ide länge fö "datt, font gafö !iufôr ledanidtér af preg- sen, skulte sust börja, då ex teaterwast« mållare med andan ‘i halösen stôrtar in i iuteudenteu Westius toge, och hwiskzr henom några ord i êrat, |>, “Han, : der tv. s-{suteadenien, far upp som en pil,‘ Slammer oc bulter i kor ridererna.. Man fyndar att tánda ga seu i ”itora trappan” od öftverintendese ten sjelf befinneo'ftålla i ordning sto- larne_i fungliga logen. Det ‘hade nemligen “ fommlt ett bud från: flostet ‘att lronpringparet ämuate wara: med ont 1epeliliouen, Men -— får seat De böga gásterna med uppwaltiuinz hade redan anlándt lill teater, men gått in den manliga wägen, då stera trappan ide war tillgänglig. ” ‘ : ¡Sen slogo de sig ned länzgsl | foudeu of lk. logen, få att de ide tyntes från ‘parketten, c& hade förmodligen mydet "roligt år filt infkozuíto.. Mellanalterna aumvändes ned atl fiudera dels uamn- plåtarne à de för heffunktionärerna as- sedda stolarue, dels "pubtilen” fom werl- ligen war litet egendomlig: på förfla raden hufwudstadens nusfiflritifte "murjs lar”, på parfett bela den från tjenfraå- ting befriade teaterperionaten. Att en prins och prinsessa få der in- sina fig till eu teatertspetition — bel har man ide pá luge warit med om bär i Etodhalm. * Då nyligen en deputation of societe- teus dauer war uppe på slottet;fêr att. till fronprindparet öfw-rlemna den subs striberade; uationalgäjwau- (en, byrbar borduppsats), uttrydte de sia önskan att fà fe lille sänchertlgen. + Kronpriusesfan lår då genast gått in I: mwåkfogejiody kenmit utbärande med den lille i famn, hwarpä, jedan ”prejens “tâlloñeu” ägt tum, pappa tog hand om den lille llenodeu o< bar houom în i- gen. Saunerlsgen „fädant der frulle gån an i forna tagart od =- Ett à landet mydet mifbrufadt medel mot jjuldom år äderlätuing. Pi torpet - Fiskacehemmet ‘under Herrestad i Småland tejwer en öfwer 80 års man, font länge warit mydet llen ch för omfring fjocton dagar började fánua siz ewauligt fjut, Att rädjräga tåfare oh auwända {medicin för sjukdomens häswaude ausázs de för onddigt, (“dif- wa i dom fanhända en 9 er 10 da- ler“) men en!ådertåtning, fom få måns ga gånger förut bjelpt, wore det enda, jom culizt "hans åfiat funde medföra "helsaus dyra gâswa"”, (En i deau tonft funnig perten estersfifades o3 ca âder & ena foten êppuades, men da detta ide genast medförde äiuftad wec- fan, e< gubben sjelf tilll följd oj Mn swaga syn, ice lunde je blodet rinna, utan irodde "att de blott wille lura $o- »Vi skola blifva miss Kavanagh, och afetyr hvarjo buller du får icke 'sparka . skall speln. "vanligt, och tilltalade Nit ande: En -prest war stämd tig tluget, | ; | i I — 6— ' | Bordet var just afröjdt, då mrs Martin kom in, ledande sin son vid handen. st] styrd till sin klädsel, vänlig och med goda afsigtor . ohuru en svag karakter, innan hon gifte sig-mdd honom, och hennes'styfdotter Isabella var en något obehaglig flicka emellan trettio och fyratio, mycket böjd för att efterapa ex aderton- „rings sitt och uteecnde. | | | | Hon var fetlagd, ut- Mr Martin hade varit enkling mycket syskelsatta, Ly vi hafva " middag i dag», sade mrs Martin,|»var dorföro uA god, i behåll edra elever hos er, och — 0, Harry, min englagossv, T "omkring skriftaflorna.|— Efter théet i skolrummet, mies Kävanagh, skall ni ligt, föra barnen nod i förmakett 'Om' de; vilja hafva én. quadrille, önskar Y som Van” miss Martin” kanhinda,' att ni : Som hon „var, van vid detta. slags tal, bugado Norah sig blott; kanske med on smula: högre färg än ögonblickot!derefter Harry: , örde du ej, hvad din mamma’ sade, nin vän? "Tag genast upp dessa taflo, [O Var icke så. sträng mot det stackars x inet», sado mrs Martin, i det hon! gick ut, hins lynne a är så svårt att förstår. N H oc Sålunda undergräsdos: beständigt mi . myndighot, visgorligon vomedvetet, men - mycket skadligt sätt af den ömms modorn, och denus . i illa lam- 88 Kävauaghs | dock' på jett 1 oe u y 1° : : - t . i :- Dm fronpr ufes aus ‘enkla scher -
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.