Folkmöte i Niklaulta (Söderman- Indelningsverket bör bibe- gan titstnekt på samma allt som björnen vid ifrågavarande tillfall. • till följd af virmen hade detii. blöte i Östersund på inbjudning nr Ohygglig olyckshändelse. Från Norrköping ekrtfvee i N. T.: 1 sön- tings murgen timade uti hrr Kjell- gren Ss Ringdahl* givarn följande o- lycksleln.lelse. En ii v a rna rbe tal c id namn (felin skulle uti qvarnona bot- tenvåning borttaga en rem, hvilken löpte från «mnffens pk en axelled- ning till en s. k. snigel, hvarvid ena armen insntrjdes mellan remmen och «muffen». Ilar måste han nu medfölja axelledningen, sons går 90 hvarf i minuten, vid dess kringlö- pande, hvarunder hans kropp våld- 'amt slogs emot de intill varande redskapen och maskinerna. En i närheten sig uppehållande- smiltre Idel genom den olyckliges s rik strax uppinirkatim gjord på den fa- ,nti•fulla helegenheten, hymlare han Når skyndade att stoppa verket. man tick lös hans ålla massakrerade krupp, var han Anna vid sann. Hul- t. lidet betans illa åtgånget och del- vis krossndt, relbenen sönderbrutna samt ena benet och ena nrmen nf- brutna. Å den sistnerudet Ilade ben- pipan skjutit ut. Det hela företed- de en fasansfull anblick. De intill varande föremålen voro fulle:pru- tade med blod från den olyck- lige. Man ombestyrde akyndsaint hans transport till sjukhuset, der han i måndags på morgonen afled. land): hållas. ar betareföreningen: Mötetförkasta- de regeringens armdöralag och an- sig att den för försvarets markands erforderliga stamtruppen en g:ud., ras på det bestående indelnings 'er- heta, med de jetukningar deri och de utvidgandno deraf, som kunna vara erforderliga och med full rAtt- visa mot de nårrarande jonlegarne förenliga, dock SÅ att alla pk jorden lörblifventle bördor måtte fullstAn- digt tizeriu. Folkmöte i Tofteryd (Småland): Det k. förslaget förelaget förkaata- deo; stammen ml fortfarande Isvila på indelningeverkete grund med _Huk- ning af roteringmbördan; be% aringen :ifylls högst 40 dagar och qvarstar till uppbud i R/ år. — Referaten, tioning af Etnografi ed) tet ertemporcrabe «bet, åar utfåtat filt trtbje nummer nteb ett omtetrlatt- be ed? gobt - vittim Infondsbt atebel till hen genom branboldda naftåtbe Inlåta himlen odj bota Nå barn: rmar. fr. Biseg. ter . . . ?Galon i NOA . 1: 50 C. Dbman tabelm . . . 1: 50 1: — 3.3 enntnin 47: — tifamlingen fortfar. %Om ej be arme! iliksbaota 1,titterörhi1ttringar beviljade och efslagne. Företa kammaren hur be- viljat 336,975 kr. till löneförbättring åt elementarlåreire; 6,000 kr. till re- sestipendier för lärare i lelvende apråk; 40,000 kr. till extra lirare, 25,000 kr. till ligre tekniska yrkes- skolor samt 20,1100 kr. till löneför- bättring för proviuciallikare. Der- e:not har kammaren efelagit herrar Wieselgren. och Lyths motioner om laneförbattring åt lirare vid peda- gogier och seminarier. Andra tam- waren har i dessa frågor fattat tum- ma beslut som den första. Första kammaren har avels bifallit 15,000 kr. till förelåsningar mr arbetare. Andra kammaren har ablagit herr Caaparsoona motion om uppförande af radhus i Upsala. !OM Nanbsorttn. Ung moder. En Annu ej fi årig flicka i Hudiksvallstrakten varde för någon tid sedan moder till en alokapad son. Hernösand. Missfoster. Från fullt trovärdig person i Sollefteå har mottagits följande meddelande: ,,Uti Eda preatgård intredrade för något mer An en vecka sedan, att en ko, som vid kalfningen iniate nedslagsos, befanns harva ett foster, liknande en björnunge, hvilken för sin storlek ej kunnat framdödes. Iljörnkalfven var 1 1 , fot bred öfeer ryggen och lik- nade i hela sin skapnad en björn- unge, med undantag deraf. ritt den hade klöfvar. Kon hade på somma- ren blifrit ekrånid af en björn, som leddea efter vågen af en kringstry- kande förevisare, och detta antages vara den naturliga förklaringen till denna tuurkvardtga händelse. Så- MOM aårdeles anmarkoingsv&rdt må namna., att björnkalfven hade tun- Religiöst vanvett. Som bekant finnes i Orsa (Dalarne), söker Falu tidn., gotlt om dikare» af alla möj- liga slag: metodister, ndventiater De sist natuda sön- baptister etc. derfalla oupphörligt i nya sekter eller Ett sådant, bestående af partier. fyra personer, två :nån och tvi quin- nor, började nyligen lefva ett nytt enligt deras sitt att låsa bibeln, rått och guderligt lefverne. Till att bör- ja med afkladde de sig alla sina klåder, för att varda Adam och Eva like, kysste bvarandra bland annat under fötterna, game började derpå dansa en sengladans», hvarmed de fortsatte, till dess ankommande per- sgner åtskilde dem. Di skulle de till sist afligena sig från «Sodona och Gomorra., och mannen begåfvo sig också i våg, endast kladda i dior- ta, byxor och strumpor samt tagan- de kosan åt Venjan. De båda med- lemmarne af det tacka könet blefvo af föraldrar och målsatan innestång- ile 'tamt sålunda förhindrade att åt- följa mannen, af hvilka den ene åter- kommit, sjuk och medtage9 af sin vandring s e en för årstiden allt för lett kostym. Denne sist namde person, den mest vridne af de bida mannen, ar fylda 20 år och skulle i år deltaga i beta klassens bevåringaGfningar, men Ar besluten att ej underkasta sig dem, följderna må blifvn hvilka som helst. Innan han blef galen, sysselsatte han sig med snickeri, deri han ådagala- de rått mycken farlighet, och egde en ej obetydlig fårdighet, och egde en ej obetydlig uppsättning af verk- tyg. Detta Iårer han sedan befun- nit vara så behaftatle ined — synd att han af dem enettilde ett brinn- offer. titrikes. trppskof för 99:de gången. En- ligt åtskilliga från Rysaland ingång- na underrättelser, tår det ånyo vara — 27 — i registret, men bon visste, att hon hängde sig fast vid Connora arm sägande: »Förlåt mig! Jag är bra nu. Jag ämnade aldrig uppröra mig så). Hur glad och vacker han var, då han förde henne nedför gången! >Jag bar ingenting att förlåta, älskade. Att svim- ma just då var det bästa ni kunde göra». »Åh, Dermot, emedan det är passande för brudar?» »Ni gör alltid, hvad som är passande, min lilla hustru!) »Dermot, pastorn var lika upprörd som jag. Hur han rodnade då han läste vigselformuläret!» »Emedan mine Faulkner 'fanns i en bänk i choret, han är svårt angripen), >Ja och han utarmade efteråt: Dmottag mina var- ckönskningar, mrs Kavanagh>, han nämnde maste ly ju mitt flicknamn.> >Nå, ja, bry er ej om den gode pastorn», sade mr Connor plötsligt rodnande, >det är fullt af folk, rom ser på er, Norell». Ännu en gång bjöd Norab sitt afsked till dem, bland hvilka hennes lott fallit under de senare åren. Dermot Connor lutade sig ur vagnen för att vinka ett gladt afeked, och viinde sig sedan till sin hustru med ord, som kommo hennes ögon att stråla med klarare glans. tvifvelaktigt, om kröningen kan aga runa i Maj månad, eller om dem: uppskjutande på Anan en månad skall visa sig vara nådvåndigt. Så- som hufvudorsak till denna ovisshet uppgitrak de upplAckter af niltili- stnika planer, gom polisen skall ha gjort pi sista tiden, och hvilka tyr- kahl .idagallgga, att tern:listerna lm bedutet, att med alla dem till bud. stående medel förhindra kröningen, .Svida kejsaren icke fire krönings- akten utfårdar ett manifest, i hvil- ket han utlofvar liberala reformer. Ännu Ar man sysselsatt med förbe- redelserna för kröningen, men dc lårs på sitta tiden heulrifvas med en langsanthet, mom tyckes bekralta det antagandet, att dagen för kröningen uppskjutit.. Enligt Petersburgeika tidningar berAknar mon, att de frAm- mande k röningagilaterna, furstliga personer odh ambassadörer med svit skola uppgå till 200. De gäster, som skola Gfvervara kröningen, be- gifva sig direkt till bloskwa, eme- dan hufhållningen i Petersburg vid deras tankomat till Ryssland redan förflyttats till kröningsstaden. Sensationsscener i följnude stil börja att bli moderna på utlandets folkteatrnr. Ilfindelsen försiggår på ett franskt *pennis. En herre »om nyligen tned stora rikedomar åter- kommit från Kalifornien. blir af med en betydlig summa. För sent bitter han att han råkat ut för falskspelare. En ordvexling uppstår, Kalifornia- mannen drar fram en dolk och ka- star sig på en af banditerna. Den- ne sjunker ned med ett hjertelitan- de verop. Nlannen från Kalifornien blir orolig, träder fram till rampen och ropar: •Fins ingen kikare hår?. Nu reser i den från:sta parkettraden en Aldre herre på nit., klattrnr upp på scenen och tar han d om den så- rade. «Lakaren, år naturligtvis en skådespelare. En flyktig undersök- ning ådagalagger. att den sårade re- dan utandats sin sista suck. Doktorn fattar nu Kaliforniatunamen vid ar- men: •Vet ni, att ni inörtlat denna mennieka?« utropar han, «jag skall öfverlemna er i rattvisans Itänder, följ migle Men tlerpå vill mörda- ren icke gå in. En strid uppstår. Slutligen fattar låkaren mördaren i kragen, drar ner honom Giver ram- pen och öfrerlemnat honom till en polistjensteman, hvilken under mån- de» bifallsrop leder ut delingventen. Tillståndet inom de Amerikan- ska etrannatalterna. En tinder- sokningskommiesion liar nu ånyo blif- vit tillsatt, hvilken skall tatgu kan- nedom om tillstånd" inom de ame- rikanska tukthusen, och redan har kommissionen kommit under fond med en massa afskyvarda förhållan- den. Inom tukthusen i Newyork och Af. en i de flesta andra staters straff- anstalter råder detgrasligaste ty- ranni. Fångarne blifva, om de A:: Aro dödssjuka, vanföra och orkeslö- sa, utan förbarninntle tvingade att arbeta, tills döden åndtligen gör slut på deras lidanden. Brist på styrka betraktas som en förbrytelse och stra ffas med den största grymhet. Att vid det minsta brott mot md- ningsstatIgan knut, mörk cell och en mAngd andra straff- och förbattrings- medel med förkärlek användas inom tukthusen kunde större delen af all- månlicten till genuin sanningsenliga beratteleer, It vadan detta ej fram- kallat någon öfverraskning; men att en fånge, som, instängd i mörk cell höll på att förgås af hunger, blef, dA ho n bad om en bit bröd och en droppe vatten, af sin vaktare, ett djefvul i menniskohatun, tvingad att med hull och hår uppäta en kivan- de råtta, har icke varit kandt förr, utan har den nu tillsatta kommissio- nen upptackt detta. Många af de ma rterade fångarne harva såsom obot- ligt vansinniga lemnat anstalterna, och nuånga halva bedt sitta plågo- andar, att de hellre An att pina dem skulle med ett skott gara slut på deras qvul. Dessa och flere andra förhållanden har konintim,,ionen dra- git fram i dagen, och man let•iiiirver ► sanning icke vara finkAnslig att finna dem upprörande. treal•leer~~~111.MANIMI S Dagboksanteckningar från sa teiVIladring mot höga Norden för denna tidn.uy okt P. Er låt1.•) y. Mer ett par degars våndring a don via- sorgligen om välmående bönder tydande, men dock ej för turisten synnerligen subjetdand. •estgötealatten upphinna •i Lidköping, ser liten vacker stad vid Wenerue elrand. Af den fr•tatlytande likdan ekiljee staden 1 trå ~ar, g amla och nya staden. 1 anseende till saarballeförhållanden• dar .tor eOndring råda 1 denna stad, och procenteri« ar, •o• tigt »ad det berattades mig från tillför- litligt håll, till den grad appdrifvet och på modet i Lidköping, att till ocb med fattighjon idka procenteri. Den kringbo- ende allmogen blir det vål, som egentligen får laved man kallar «betala totar»). 5 ) Dem reseskildringar få ej attryckas stan författarens tillåtelse. Yran Lidköping begifve •i <As åt Kinne- kull.•, Neurom .1 salig Debet ,•innu. han. g...g ran redan från barndomen 'nafta how art det ar Sverige. rack rast• land.kap. Tyverr råka •I komma IliaC ri (Are •år tid att besöka Kinnekalle; rommeren le råtta tiden, men eononeren vantar PIM Oppe blAnd Norrland. o,la 1.•ppinott• fjditrAliter vt fl nu t.ca deg en sliten han irr Under de 1...r•tot durarrn• ef tii:teir.ratt • låg tillika bele den br.Klåndt• omgifoingen b..Ipt 1 too, •1 att ottans körde med sladar öfeer den några fjertlingevåg långa höjden. h••rpå ds, om resan skulle fortsatta,' name begagna sig af vagn å elåttlandet. Nordens bebyg- g as forekomui•r detta måhand• icke mark- vårligt, men mig. söderheillanding, som kom- mit från en bygd, der man 'allan får åka jet islade några få dagar under lidret' bog- vtnt rn, var denna dyn ovanlig. Emeller- tid sken polen från en klarblå Monne' och smalt* &Morna, och dar, bverest hon re- dan hunnit tina en bar tack å marken, bör- jade redan grönskan uppskjuta. Af de stegringar, som aro egendomliga för Einnekulle, buggas utmarks vackert by gg- nadsmaterial, skiffer- talg- och kalksten somt ett fargafene hemtas nr berget, oeh (Or be- arbetandet af de skilda ämnena kro nödiga angtalter vidtagna. Å vesir* indan af bergstrackningen pi- laff« man å ömse sidor ona murra land.- vågen tvenne mycket höga fm:sten/4r, gan- eke avarliteliga, om ena möjliga att tyda. VI nöja oas med att hamna detta åm» åt forskaren och vilja endast anföra en folk- mågen, att en konung .kulle ligga begrafven mellan duna stenar. Om så varit törhål- landet, måste den konungens ben för långe *eden »tv* i ordets egentligebeinarkelee biffen röjde ur vågen, ty mellan de båda runstenarne finnes en mycket djup hålvåg, hög och «Mik reser sig på afetånd Hu- saby gamla kyrka med sina tre torn. Vi besoka Statur trakt och erhålla ett rikligt tillfalle att njuta de intryck. som gamla niårkvardiga minnen medföra. Några hundra fot rester om kyrkan hö- jer sig en ståtlig ruin, en ofantligt hög mur med små oregelbundet stål» kinder- glugg« »nit en grus- och stenhög. Folket i orten anger att tlet år klosterruiner, men af gamla Meter erfara vi, att muren år ruin af ett vid 1400 talets slut uppfordt biskopssate. Ilvilkot som helst så påmin- ner detta med gripande kånslor om för- gangligheten af allt 'don och skönt i lit- vet. Den resliga muren. det stolta minnes- enårket af en förgången arkitektonlek stor- het bar tydligen sjelf ej lång tid fiffig förr ån tåben detta måste ytterligare skatta åt förgångelsen. Stora remnot tyda på, att muren endast vantar år och dagar för att sönderfalla. Husaby kyrka torde vara en bland de markvartligaate i hela Sverige,såtakildt der- före att den bysts skanna åreatod alter vår förste döpte svenske konung, men liven eltiont gammalt tempel med gråtvar och Inskriptioner från (lydda århundraden. Ja, man trampar hår i Hurnhy kyrka nustan alleatades i gångarne på grafatenar, sirliga och försedda med omständliga gratakrifter. Att uppråkna allt markvardigt, som hår mö- •tar oss, tillåter icke utrymmet. Vi vilja blott altarna, att det 1 denna kyrka finner många gamla Lador och bilder, ejeltve vitt- nande, att de blott stå såsom minnen från e tt katolskt tidebrerf. I ett *anka& kor förvaras i ett skap med glasdörrar en stor tnangd tour.kdrigter at många slag, anda från den 1 apphöjdt arbete med bilder «nye- lade massbaken till den e n kla munkkappan. Kyrkans ålder, som ulan af Olof Sköt o- nungs dop lätt gissar alg till, år angifven å en tillsaf yngre band 1 vapenhuset, der följande verser låsas: Me Ett med uttflor ini, små ett till Mene Idel skrift, t Är rilla ;regal di kyrkta,' anlagt blifSit The: dr ir 1001. neuro iminwebealen sopprditaJ 4r 1:04 ai J. M. (P. L) Viet vestra andan af kyrkan. ömse sidor om gången från prestgArden ligga Olof Skötkonungs och hane gemål Netrids gnet- vårdar, geneka vackra och fur sin tid så- kerligen mit•terliga sarkofager med lock lik- nande likkintlock, och andar med upphöjda kors, allt i granit. Den norra gradvården under hvilken konungen skall ligga 'regna- ven, år å sidorna smyckat' med banreliefer, föreetallande skrål den krigiska som den kyrklig., verksamheten. Strax öster om kyrkan invid stura vågen påtratfar nian Husaby kalla eller algfrids kalla, der Olof Skotkonting tillika med ge- mål och hela sitt hot erhållit dopet. Om kallen. som ligger nedanför en lid under draga -Upptager, hvilka åm egendomliga för Kinnekulle, påminnes man at en Meritens., « eld på en fot likadan mom en milsten* Å denna stoutalla låsen ftiljatitle vereitierade satser: (Pli Mena rum nick Srerige hodt i hedendom stot stollesot alt mörbens mast mord hisna adr Erik son kong Olag from Air antog dop och Chrisfewdone och /dt sig Mesta Christna af sancli Sigfrids Neka hand som hil blef sits4 från %e:and au Chris:ende:nen Planta af Plasten ung blef ymnig uff 1 trea felet litet fa/g& med fait mördarns asaret töet Basta EU tempel dir pet Manna Råes som rar Men första rörekstad klev, Tlogr Otid mord krita finna. sen han ingöt i gidtha Land The: Mas med sin milda hand Att (Pi till söder hinna Betitta töet röt e vandringsman Gif Gudi tack med Anad ta tas pr Mora söder sina sem Ass med Mena vdrek har gjordt och Murr triör alt tids och fort och daglig låter skijeab 1'1 ttenena andra, åt Satar vett•lide, sida står «TAerrna åofinnelt11 atom har (Nå llaruNher- leyhel 1,11 ? rys pJ litet rio Aerniir•Je ijatyn slavs Konung ett hed- forsla Vire( sedan .« eg med hela sitt hojt antog da,. och C/milen 1101,1 i 1‘,411aw, som flyter nedantOr u Mos» klippan uppnitla Wel. Anno Chrtale 1741. Johannes Alen>, 1'. en Husaby». En timma* spatserrag tran Husaby lig- g er Weeterplans giutgifvermgård ock eten för denna strax invid den gamla kyrka. som men endast »buller slå tipp Svensk leiebok för folkskolan för att igenfinna å tresnittet. 1 fall 'Marin skalle göra sig benvår med att göra Jetta. .1 äro vi redan hemma med bvisrendre. Kyrkan år 1 an- seende tita gamle g rafstenar och bilder ej mindre tuttrkvardig an iliii•liy. Det gamla templet star der nu stanna ett mulor blott. aleden 101 bar neeeligen Ingam gudatjenst hållits 1 kyrka:, utan bar förom:114,n enat sig med österplana oeh uppbygt deretAdee ett nytt tempel, beriden den gamla kyrkan hlott besök«, af turister, och mänga låna ile •nr., som hit sulanda. Till sjelfv• toppen af Kinnekulle tyckes från gant e ifwaregårtlen tenderat vara ett långt men likvit' sade man mig har, Ml. teL v.r hela 3 tjeritingsvåg dit. Jag gick .kelt icke genante vågen åt det ballet, men 1..p j, ',eon jag dock dagen derpå ilar var Dc& så att jag statsdom genom kålen nedrjonk till midjan. Men envis ock ibårdig var jag som en snigel, och uppåt bar det. Ilvilken e•indlande tanigt bar man icke från toppen! Å ena akten ner matt Wenern me,l sina dunkelblå* strandar. å andra sidan rest götaelatteu på mariga VII- dratmile område. Landsbygdens son, som kommer npp pi en höjd, brukar retina kyr- korna. Skulle jag följa hane exempel, dn. ge jag ett svårt uppdrag. Alla de, åtrnin- atoni for en turist snott, oråkneliga kyr- kor som veatgötaslåtten ter. Öppna tar sina hylla punkter och höga spiror för blicken. Det första, jag påträffade. då jag upp- nått Kinnekullea högsta topp, var en sten, MG allmogen dernere redan gjort mig tipp- ~kasta på tender namn at Drottningste- nen. Å den lien: lir 1914 des 2.1 Juli Il 6 e. ou. Uppslog Srerig es Rikes Drottning Hedvig Elisabeth Charlotta På Detta Stas Uti Dem Se Ålders jr. Till Äneigenelse Hink( Har Di Varar:ds Ägaren af Hetlekis ILs Eec. in. ni, Grejs. Nils Posse bitit uppresa dessa sten,. Nedanför bero« A sluttningen åt %mon ligger ett «alle, som man både med och utan skål kallar vårdabuset. Detta areas- ligen ett torpstalle under IleIhtitis, Inmat trandiencen ellef besökaren - !Inner berbers* för natten och en tillflyktsort jemenit( oss dagen. Ett storartadt vårdebei måste man le» råntå sig af ett torpstalle, men desto natursköna,* ligger det belåtet, så att för„ det Idylliskt sköna lår man halva en god berikning att besöka Lesasslerp, sillsoesetal- let beter. Hår tillhandahåller man om som- maten mat för resande salt, som sagde, nattlogi. Å Lukestorp tillhandahåller man en dagbok för resande, som vilja anteckna sina namn, och hår å denna platsen sta- derade jag en hel sommar endast af namn och öfriga anteeknIncar, ehuru jag eljest kom såsom en vårfogel, hvIlket har kan betyda Misten detsamma som vinterfogel, Will uttrycket skulle galla. Ej mindre i dagboken ån å våggerne af de skilda gut- mo. jag hår sig, tonnu, bale namn och dertill offentliggjorda uttryck al de intryck besöken Mutades medfört. Hår ek asaa både i dagboken och å de gularllade bråd- våggarne namn och verser af tillfålliga an- tecknare och författare. Bland detta* lå- stes, för att sammanfatta allt i korthet, namn från det sydligt Skåne och namn tran det höga Norrland. Har tunnas å Taggen till mitt hyrda rum vetter aren (Norrlands- hoe, hvilka vit kunde varit förtjente af att återgifvas, men utrymmet måste Inakraakes. Jag vill blott såga att Norrlandsbon fann lika vidsträckta utsigter I sin hembygd, men ej samma leende utaigter der som kår, bre- den ben i detta bånimende get fOretrade åt Kinnekulle. Allt för långe bar jag ne hållit mig vid Kinnekelle; men res _ajelf dit, om !Luren år 1 tillfall* dertill. och jag bar icke ens ett matt uttryck för huru 'kont man må- lat mig detta berg i sommaren. dager, Jag het•itiar detta alls icke, ty oandli g t skont var det kona i sin vinterdragt och i degposen antecknade jag med öfversval- lande kanela: 5,411 se Neavolis och sedan ditö, aåyer Pur-Afton &forns soe: ja, gulle. Se'n (19 ja) sett, ds sköna Kinnekealle, re/Ja te;e4 Adr rid Wester» sjö. lfrr P,folf els frdeeling och en flyktig pist, Jag Nåde åter alt i rida redden. GOar ddgebok, dessa intryck Adr pJ firden, Utö haj ett hind it mig ~dl Atiredd. criättegåttgo = och poftssalicr. c Södra Åsbo och Wire häradsrätt. Den 9 och 10 April. öfvervåld. Kronolåneman Tragårdh mot f. krunoarbetskarlen Per Johan Olofsson från Laholms Nyby för miss- handel mut tvenne personer på Ma- gretetorps gåstgifvaregård. Svar. var från Landskrona hitsand till bak- tet för undergående af ranrakoing. Att börja med, måste han uppgifva sin «lefnadshistoritot. Nekade på det bestämdaste till det som lades honom till last samt aarskildt till att ha be- gagnat knif. Efter öfverlIggning dömdes han att för andra resan stöld föröfvad och ransakad derför i ofvannimnda stad — undergå 1 års straffarbete och i 3 år utöfver straff- tiden vara medborgerligt förtroende förlustig; samt att för begagnandet af lifefarligt vapen undergå 2 mån. fungelse; för det han förfördelat den andre angifvaren böta 50 kr. och för arekrånkning mot båda angifva rue d:o 25 kr. 1 brist på medel till bö- ternas erlåggande, böjes straffarbe- tet med IS dagar. Svar. var nöjd med domen. blibiegarne voro icke b. P. tarvarande. •■ •■ffiet Nyttiga rön. Flottflieltar å brefpapper, kop- parstick eller böcker kan man bort- taga genom att bestryka dem med en blandning af brand magnesia och bensin. Når det torkat, skakas det af papperet, och skulle en svag flick innu finnas <iver, upprepas försöket på nytt och nacken skall laken för- svinna.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.