herrn," att dt bona tattipbet i p- idgin mal kanna etb ett ren tia- ampel 1 nialilaefte måtto Infami& kb.« bele eltet. ett ntfrottet uppffintit prof länsen af an n& be Mar af I. nutå töron, jernnirifettiebeti ed) forNbruterbrcife# beffettnina ah hermen flå i nårmare lammanhang, år tutturilaen i fin «b- olag. 'Ren beretnel tein bet [tina" lom tal flottet bort funna, tifieen vallåt Des utgåna be Dora frågorna må erhålla, taga tanter bfiverteågante, burtnolbo ide åka ben efter art. 1 i nu gånanbe kteleningifkrortning utgåenbe perf,n- tjoa frotsafgift tunt< borttaga". Tcr igenom frun( fbr be minft bemeb(ate i jambånet, fbi alla tent lons ide eda få flor intotuft, att bevittning efter art. f Ii fan af bon gratin" badat en låttnab i ftattebörtorna, fem more lita kela ed, af behetinet påta» lom hu, »fika ma genial be fårefleana an- brinaerna i offetnce å aillenteninimum ed) DegrebReuen offer att bereba tem, bunta på ben denn nitti feciala [talan befinna fia på be nårntaft bbgre trapp. Nerien. — RANG IRilifen etbprObenttai bottes. Må ben habilitet fångarinnan för en meta teban, på inbjuban af pm fibett blaha, tom till Safbington otb upptråbee i 'bet bylta bula', tom lina !ärtbur, prefittutent beler, frie- paitbe k i faten och biet fbreftålb för fru 9tilifen, fem böjts fig tid och håle bane. *.tniab flat jag ljunga för tiar frå- ate bon, i ett bon fattabt %Mei fina ånta. "tri. ljung: Please give nie a Pen- nys (tBar Rob gif mig en Iland) i§ru Nilson fant fig nib pianot ed) de mora frågorna, som begynner i dag, rioker antagligen i en om ej två veckor, sen återstå både teater- frågan och ommaka handelstruktaten. stas ffitockhorin. *Svarta boken". Från Stockholm skrifver en korrespondent; Den bar Låtit tala om sig förut, denna mystiska bok, som cirkulerar mellan hrr skrid- dere, och i hrilken nnmnen före- komma å alla dem, brilka Aro an- tingen dåliga betalare at alcradtlar- räkningar, eller ock — inte betala lins en af våra akrAddarmlletare har jag — under den rådande stiltjen, som strejken förorsakat — varit i till- (Alle att ta den på sått och vis in- tressanta buken t betraktande; den visas gemenligen annars ej utanför yrket. -Den svarta boken. innehålfer ont- kring 300 namn, ett verkligen all- varsamt vitae:tebord om huru vid- sträckt dålig ekonomi och deraf föl- jande åfventyrlighet hår Aro i svang bland personer, som göra anspråk både på aktning och hög biletning. Afventyrlighet må vål ej vara ett för starkt uttryck, ty den som lurar sin skråddare har nog rymligt sam- vete åfven på andra håll. Ilvilka namn bland dessa 300 teck- nade! Man må förvånas: De kliugn börda- ja, till och med någon gång börsatolta. Huru ofta har jag ej sett åtskilliga af de don Ranudos, som hår stå, evanga på klacken utanför hotell Rydberg, ssom om de Perus skatter egdeal °elegi ett inblick i fjöl g BO Minin förtjusning franfb Stockholmolifvet! vous plebs ti petit anus, Naturligtvis kvarken vill eller får nitan: (Dm en Plant jag @t. beter). 21113 %nie jag hår namna eller ens antyda några (lob fem fartrobb och babe intet hoar namn. Men så mycket kan åtmin- till haut., hi ben hora fonflitårinnatt. stone sågas, att unga jurister och lem fånner 'Tima toner; toårte, rådte militärer samt itain i verken utgöra banta fina barare, fågante: 'tror bu ett ötverraskande stort antal. Dessa ide, att Det år wårbt en hurr - tia ju ej heller några egentliga in- Cub babe bon befunnit fig i ett tejfar- komster, tuten måste ej deist mindre törne i palla för ett fellehne,§atie ben hålla sig uppe. Når så enskild röt- fagre fatt en fonftnårenttbalj eller bus mögenhet lattas' En fört vitiad lift; men nu lid bon blott tadVigelfer. kamp för tillvaron! StockholmsskrAddarnes «S vart a bo k» — Dit liftuct på lenhet, fåtatil bet upplades för fem år sedan. la N i rnellafta etorrigt, gör en Prf. INEDIMMEW i 'farometern' följ ande ftilbring , fen l i fin allmånbet år fullt fann. 'ten fon fett ten jorbbrntanbe be- foltitingen pi ben magrafte toft börja få tt tunga arbete fl. 3 pi morgonen för att Draga bagen" tunga ed) hetta till ; ben polgen ångni ed) ofta ännu fon fett bura huilmobent förf tår att teln en manlig »dill i 6 n 8 trior åt fann:rna penna, bwilfa gå i fträty arbete -- ban ftall ej få medel farma- na fig öfeer att ben fteenfb *Onusen i ib faingwånt eller bbglibliga tillfallen onfer *mot och sunden mat' tåjour böj. ben 4 jorbift njutning. tf ann för 30 år jetan begagnat(' i nårtanbila eatb lanb ed, en got bd af Seftergötlanb eeg Ifberntlaub 2 /, bala och ras, fent fammanblanbabei till bröbmiöl, och ännu i bag begagnaei tratten af eiveriget DUS jerntvågeftation bafre lin brh. ag bor bart prrioner, hitta lelfma M im om ide juft i aftverflöt, [ å bed gott, prebita om förfatelje och fparfani• ht för penna allmoge, lom bitetfig im bet funnits bråk fin tub pi,- MIN i bukt; men beta må nål Mal att bana folf.' giksbagen Riksdagen dillat» troligen ej förr - hu fram i Juni. Diskussionen om Nanbsotten. sina vanliga törsmidliga tal till oss grannianben En stor sångarfest kommer att gifvne i Trondhjem 17-21 Juni, i hvilkon 16 sångföreningar anmillt sig Allina deltaga med tillsatuntane 1,600 medlemmar. Etrihts. En snabblöpare vid namn Martin, gemenligen kallad ssvaltnenniskans, har slagit vad att han på 13 da- ger skall gå från Pari. till Nizza. Mannen har i onsdags anträdt sin vandring från Not retlametorget i Paris. Afståntlet mellan Parts och Nilla uppgår till 880 kilometer (=. 82 mil). Insatsen år 10,000 francs. Tre förskräckliga mord föröf- redes natten till den 14 April i Rum- 'chuck i Bulgarien. Några rarare intrångde på natten i italienake kon- suln Facktnis bostad, öfverföllo ho- nom der han låg och sof i sin 'sång senil stötte en dolk Anda till fåntet i hans bröst, så att han genast sjönk död ned. Sedan trängde banditerna in i konsulituattns sängkammare, satte en revolver lör hennes panna och betalde henne att genast vitta hear penningar och dyrbarheter förvarades DA hon, förskritud som hon var, icke genast svnrnde, gick en af röfrarne till vaggan, der hennes lilla barn låg. tog det vid fötterna och slog det i väggen, så att hjernan rann ut och sprutade omkring i rummet. Derpå började röfrarne nit genom- söka huset för att taga reda p;‘, livar penuiugarne voro förvarade. Då ile emellertid ej bittra& några, jagade de en kula genom hufvutlet på lett olyckliga frun. Våldsbragders blef snart bekant och 1111111 skyndade att skaffa den hjelp, sem kunde erhål- las. Konsulinnan kunde dock ej :ibi- d:ut; hon berftt'nde bvtal som skett och dog strax derefter. Denna för- skräckliga bragd har väckt ett ner- hördt uppseende, och sorgflaggor svaja från alla de ölrign konsulernas hostålder. Hunden vid telefonen. Från Satt beratins följande JO1Q i Kalifornien historia: En herre från Ihniebooville för- lorade nyligen sin hund, som ölel tillvaratagen af några vänner och bekanta till egaren. De ledde in Ovanligt. Larjungarne i genie klassen vid Umeå folkskollArarinne- seminarium öfrarleinnade nyligen till rektor 0. V. Buck en nysilfverpjes 'tom ett uttryck af tillgifveithet och t IcsamItet. Rektor Buck vägrade emellertid att mottaga gåfvan, icke blott derför att det enligt gillande Ing år rikets embetsmån förbjudet att mottaga dylika gåt vor, utan ock under sinekildt framhållande deraf, att i allmänhet Aro gåfvor från lår- jungar till förare icke lämpliga. afheenta djuret. Tre tjurkalfvar framfödde» i för- ra veckan af en ko i Vestra Skru- keby socken, Östergötland. Det o- vanliga i tilldragelsen ökas deraf att alla tre kalfvarne Aro starka och krya Ett godt fynd gjordes häromda- gen i ett flod i Kalifornien af ett n- ekare. Han fann nentligen en dia- mant. klar som vatten och stor som en hasselnöt. Han begär två och en ndebtångad af en tjur blef har- omdageu ryktaren Gullberg å Siby- lund vid Orebru. Ugglorna Aro ej att leka med. En gosse i Askers socken i Nerike ofre- dade ett ugglebo, ',vari humus un- gar, men desses moder kom snart flygande, anföll ursinnigt fridstöraren samt utref hans ena öga. — 23 — En svag rodnad färgade Gabriellas bleka kind och hon nedslog ögonen under brodrona allvarliga blick, men sade intet. »Det var hufvudaakligen genom bana inflytande jag blef frigifven bland de första'', fortsatte Henri, »och jag har honom att. tacka för mer än en lindring i min hårda fångenskap. Han är en ädel, högsinnad vän, ett hjerta af guld». »Hvar är han nu?) hviskade Gabriella». - »Han har återvändt till Dresden, han står ännu på sjukdatan, men jag hoppas snart få höra att han är bättre». »Han skall då skrifva till dig?» »Naturligtvis! År han icke min bäste vän? Ilar han icke räddat mitt lif? Har du då ingen tackennt- het för honom i ditt hjertat, syster?» »Jo, ack jo, men Henri, han är en preussare». Ett leende krusade Henri de Lattaignants mörka mustache, då han såg huru systern nedslog ögonen och huru röd och varm hennes kind blef. »Han är icke mindre god och ädel för det, Gabriella. Jag har sett mer af hans landsmän än du har, och ehuru vi äro fransmän kunna vi lära mer än en nyttig lera af dem, icke allenast i krigskonsten, utan också i uthållighet, i lydnad, i tålamod Åhja, lilla syster, blir icke aå ond>, tillade han småleende. »Kom t håg, 4tt Max von Elderdorf är en Preussares. hunden i ett rum kvar befann sig en telefon Och genom denna frågade de djurets egare 1)111 han forlorat sitt hund. På hans jakande svar upp- tunnade de honom att genom telefon tilltala hunden i det de förde hund- telefonen till flen senare» örn. Helti- den igenkintle genast sin herres röst, började skålla och slicka telefonen. och egaren, som likaledes igenkänt sin hunds skall, kom genast tör att bal f millioner dollars för ädelstenen. Ungt par. I Kentucky ha en fjortonårig Kolie och en trettonårig flicka blifvit vigtia. En uppoffrande fader. I när- heten af Paris tilldrog sig nyligen följande händelse, «ont väckt stort uppseende: En gtunmal enkling bodde der till- sammans med sin ogifte son, 110111 efter ett mångårigt förhållande till ett fruntimmer hade två gossar. Den gamle, som visste detta. hade flera gånger uppmanat sin son att gifta sig med sin älskarinna och erkänna barnen som sina, dock utan påföljd. För en månad sedan ejuknatle gub- ben, kallade sonen till sig och före- höll honom ännu en gång allvarligt hatts pligt mot ile båda gossen:te. 31en då han såg att hans uppmanin- gar ej tjenade till något, hotade han att sjell göra livad sonen ej ville. Denne ryckte inetik på axlarne och tänkte ej vidare på saken. Men huru stor var ej hans förvåning då lian för ett par dagar sedan fick veta att hane far hållit ord. att hatt gift sig med sonens älskarinna och insatt hennes barn till sin sons medurft livar och en af gouarne fick på detta sått 50000 francs. ••■1■••• ~1111~ »istorien ona "Matte ffliocns- sons stora sta . .1 b' Kalle Svensson, som stukat många kitsliga lirare i skolan, slog en gång vad med kamraterna i klassen om "ex kryddlimpor, att ban också skulle gräsa «farbror Bas«, som magister X. fick heta derför att han slogs så En dag når vi låste geografi för »farbror« påstod han helt frankt, att vi inte kunde ett enda dugg och det retade oss. Och då höll ban ett af når lektionen var slut. — Kåra gossar, det år anta jag al- ger, ni ha alldeles glömt bort gamla Europa, derför kan ni ta och repe- tera det tills om lördag och betrak- ta det som en Itendexa. Den som då inte har det på sina fem fingrar far anmärkning, förstår at! Och kom med detsamma ihåg, att en anmärk- ning för mig Ar en helsesam varning för er, tyd antyder att viamingen gått edra öron förbi, hvarför den bör in- plantas med tjenliga medel (örfilar). Tre anmärkningar i termin — det år låtjans sorgliga Andalykt, då ser jag mig nödsakad ta till rottingen! Der- för ska ni alltid ha er sorgliga ån- dalykt för ögonen, kara gossar, och akta er för rottingen, ty jag ligger aldrig fingrarne emellan. Allt det der kande vi till — bått- re In *gamla Europas. Men når «farbror. gått, sprang Kalle Svensson upp i katedern. — Pojkar, ska' vi tåla det längre, jag bara frågar? skrek han. — Ne-e-e-j! tjöto vi. — Då ge vi «gamla Europa« och «farbrors,. sorgliga Andalykt på bå- ten, å' ni med om det? — Ja-a-n! — Det Ar bra — då lavar jag att vi ska' slippa både anmärkning och stut om lördag, ty jag ska sköta «farbror« ensam som han te sjuk till — och klå er på limporna med det samma. Kalle Svensson hissades och ingen var ledsen ett enda dugg, förstår ni! När «farbror« steg upp i kateder') på lördagen, låg anmärkningsboken uppslagen midt för näsan på honom och Kalle Svenssons syndaregister tog upp nästan hela eklatt. Bredvid stod penna och black. «Farbror hade Petit ett god frukota, och då var han alltid elamtsam. — pli, hi, hi, småfnittrade han; irreal har gjort aå begråtne åt mig? — Det har jag, svarade Kalle Svensson ödmjukt. -- Du har således inte läst på Europa tills i dag, som jag sa' - uj, aj, aj, kåra gosse, det går san- nerligen inte val, du har redan två anmärkningar, ser jug. Kulle Svensson såg stukad ut och gnodde sig om näsan med rockär- men. — Nog hur jag låst på alltid, men det fins på kartan en stor stad, som jag inte vet hund den heter, sade han jenutterligt. — Jaså, bara en, och nu är du Aleld, att jug skall fråga dig om just den der sta'n, onörflatle «faroror«. Men var inte ledsen, kåra gosse, in- nan vi börja lektion ska' jag tala om för dig livad den der sta n heter, Ar det inte beskedligt af mig, fortfor han tnildt och såg ut, tom ont han tyckte det var synd otn Kalle «att lians gubbe inte gick«. Såg mig, kvar ligger din stad, kåra gosse? frå- gade hag. — 1 Tyskland, svarade Kalle. — Jaså, kanske han heter «Berlin«, det år ett stor stud det må du tro, upplyste «farbror«. balle såg förebrående på honom. — Berlin känner jag till, sade han. det var inte så illa — Så, jaså tagit, kära gosse — kanske Dres- den då? — Da esden, sade Kalle öfverlig- set, den känner jag också till. «Farbror» var förtjust öfver att få skämta litet med den beskedlige Kalle, och så räknade han upp så många ståller han kont ihåg i Tysk- land, men det fans ingen, tom inte Kalle Svensson kände till. — Kåra gosse, du år betydligt styf i geografien, marker jag, men sig mig, ligger din stad vid någon flod, t. ex. Elbe, Oder, Wetter, Riten — ruskade på hulvutlet. Nu började «farbror« tröttna på att sjelf repetera «gnutta Europa«. — livar ligger han då? utbrast hatt en smula otåligt. — Han ligger pa kartan, upplyste Kalle. — Nå så visa mig den på kartan, kåra gosse! Nu triumferade Kalle, det syntes, når han vande «helbror. ryggen, för att gå ner till den splitter nya blind- kartan, som hängde l ' vaggen. strax bredvid dörren. — Ilar Ar han, sade han och pe- kade på on punkt å kartan. «Farbror« gick att på narrstare håll taga Kalles stad i betraktande. — lim, det var en markvårdig stad det der, kåra gosse, sade han och såg oxåker ut. — Ja, han 6n, inte i våra gamla kartböcker, bedyrade Kalle och sprang efter sin .Atlas., «Farbror« var lika intresserad af saken aoin Kalle och anstilde en noggrann jeinfOrtilse. som räckte en ling stund, under livilken Kalle gjor- de sgubbar« bakom halte rygg. — Du har ritt, han fina verkligen inte upptagen i din kartbok, sade «farbror, till sint oroligt fnysande, Men vi eka' allt ts' reda 14 honom and!. Stilla ett ö h g ao nnb ulticu k r , k glu ossseanr., dex! mer g nos d t ra ja kom si Kalle slig på sin klocka, en halt- timme var redan gången och han runtes belåten. — Nu gick «farbror. in i biblio- teket efter stora kartboken, upplyste han. Men em han också toge hela sin ilagt till hjelp, så vet han Anda inte bred min stad heter, vill ni tro beundran en grä u det? jublade k aide Kalle. Vi s nos iude kta tn ‘ ial o s i agaou hivad för_ho stliOelnll d a ögonblick. den statt heter, bådu — Lofeen att tiga, då! Vi ; det hår år 'Kalle — i Jo, c'fv a ser s de r det ni, Svenssons stads. Jag bar ritat dit honom, beid grie ipearkra ni t Kalle ! tade omåttligt åt sitt pu Det år bra, Kalle, urstyft, Kalle. busigt, Kalle, liva' -farbrors ska' bli galeni Tastre s o vi. — lisa k ommer! sa' Kalle. Han kom, släpande med sig en stor kartbok, och så började han jensföra väggkartan med specialkartorna i boken. Fins han? vågade Kalle fråga till slöt och at:lekte nyfiket fram sin långa -- Nej, hals. men jag ska gå efter lek- tor r. han har reda på sådant hår, Stilla, gossar. jag kom- me i:cit si rsaåx. kilade han ut igen. Kulle Svensson bleknade. — Vi A' olyckliga, pojkar. Lek- tor Y. år inte en sådan åsna som «farbror«. — — Men vänta lite'. jag ska' lura honom också! skrek Kalle förtjust och började radera bort sin stora stad med en bit gummi. Når afarbrol« kom tillbaka med lektorn satt Kalle på sin plats och såg t ut. ar bror sett på maken, det ligger en stor stad itudt i Tyskland på den hAringa kartan, en stad som Inte fins upptagen i de äldre kart- böckerna. Se bara! Och «farbror« började söka med någon allt närmare kartan. — Svensson, skrek han slutligen, luvar Ar staden, kära gosse, jag ser inte till den! Kalle gick fram och började soka med sin näsa titt invid «farbrors«. - Ilår ligger han! utbrast Kalle slutligen tvärsäkert och pekade på kartan. Det Ar sa' «larbror«. i ju Chemnitz, sade lek- toru som stod bredvid. — Hca, liva, bytt, alger du, inte var det den stan, du visade mig for en stund sedan, kåra gosse, sade «farbror«. — Jo, påstod Kalle bestlindt. — liva, liva, hytt stiger du kåra gosse, kåra lymmel, menar jag, tror du inte jag känner till Chemnitz. Sta'n låg hår ungefär. — Nej, bedyrade Kalle och såg förvånad ut öfver ett så grott miss- tag. — Jo, alger jag, hår, just! vrålade «farbror«. Kalle ea' «nej« en gång till, men di blef «farbror« ursinnig. — Står du inte och ljuger, lym- mel, }trasa! tjöt han och högg tag i Kalles öra. som om han menande ett af sina «tjenliga medel« vid en andra antuirkning. Lektorn trädde emellan. — Se så, lugna dig, kåre be r, gossen bar synbarligen ritt, det fine ju ingen stad, der du pekade på kar- tan och inte fins den i verkligheten heller, sade han leende. «Farbror« stod slagen. — Men deg har funnits, heart har han tagit vågen? skrek han plötsligt och högg ett nytt tag i Kalles öra. — Ilan har vål brunnit upp — aj! skrek Kalle förtviflad. Lektorn började skratta och då brast det liften löst för oss. Men så ringde det till rast i det- samma, och Kalle Stensson slapp lös och fick törst fast i sin mössa. Men sfarbrora stod långe (Ivar fram- för «gamla Europa« och undrade, lirare Kalle Svenssons stora stad ta- git vägen. ffituauthanba. Frågor och svar. livad tir ett «blåst: umpah — Däggdjur med (lån- ta) fjädrar. livad Ar en vacker (rinnas arm? — Det vackraste halsband — för mån. livad Ar en Ilskare? — En tjur- skytt, som upphör att rara intressant, di han får egen jagtrittiget. Livad Ar ett klAdningslif? — Ett diamantskrin. livad Ar den husliga härden? Ett isskåp. livad Ar fulhet? - En perm, som al:kracker från att låsa boken. livad år en balkildning? — Fi- konalöl med sup. beså
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.