brr • e, , , ... tt ru- lta In- en 'te D!1 ' i V jd t e- tr - ut II, lit t t t t I ti g 1- 1- 1, 1, t- .1 1- t .1 .1 des af hrr Abr. Rundbäck (långt anförande, många instämde), Fredenberg, Rydin, Häggatröm och Wirelgren, 18 tnlere äro ytterligare anmälda, Vid den fortsatta bel-Indlin- gen i torsdags af fyrtionde It nk- ten talade i Första kammaren för bifall: hrr Lagorbergt Rosen- svärd, kammarrådet Andersson, Barnekow, Törnebladh, Königs- feldt, krigsministern (samma an- förande som i onsdags aftun); tör urolog deremot: hrr Bäck- ström, Dahl, Rentersvärd, 0. For- sell och Klinckowström (sist- nämnde hade ett långt:Inför:nide, ['vari han 1111(l.114 sji:l.örsva- reta utvidgande). Ytterligare 20 talare äro 1 denna kammare an- mälde. Debatten afslöts kl. 9,30 e. tn. 1 Andra kammaren talade för bifall till förslaget: hrr Rosen Olsson, Herslow, Andersson i Gripenberg, Danielsson, Hed- lund, Nilsson i Efvoröd, Sven- son ('?) i Axtorp, Ola Andersson, blagnusson i Lervik, Lifts Lars• 14014 1. Boström, Nya:148011 och hr Emil Key (replikerande Spar- re, Rundbäckartie och Axel Key); för afslag: hrr Lyttkens, Arvids- son, Andersson i Tenhult, M rk- ~dt, Helander, Boström i ()s- tank Sparre (som försvarade in- delningsverket), Asker (ogillan- de t1( stora frågornas samman- koppling), Dickson (hade aldrig gillat kompromissen) Gmmeli- fig (önskade samband, utsträckt värtiepligtstid och utsträckt po- litisk rösträtt), Jöns Rundbiick (försvarade starkt intleloilig8ver- ket), Granlund, Hammarberg (in- stämde med hr Dickson), Hell- gren, östling, Lundström -och Svenson i Lösen. 18 anmälde talare återstå ännu i Andra kam- maren. Sedan Here talare firman från ordet, anmäldes votering, och bi- fölls punkten mest 135 röster mot 62. Den kritik indelningsverket under debatten blifyit underkas- tad har varit allsidig och mö:- dande. Xnubsorten. Fattigvården i rikets andra stad 'kille', i stor stil såsom elit i detta stora, lifikraftign sandallle. SA Im nu Göteborgs atiolsbillmAgtige bes annat att ofördröjligen låta uppföra nrbetsin- nv fettigförsörinings- rittning mad dårhus, bambus med mera å Innderiet Gibraltar, till en kostnad af 1,263,000 kr. Sedan 1740 till. nu har klockare- befattningen i ()adjö församling, Skå- ne, innhafta af Pommerska slagten, son efter far. Senast innehnlvitren dog den 7 d :s tunn ett efterlennut för platsen kompetent manlig afkotn- ling. Till historiens komplettering hör, att Modlunds hustru och två barn, Som *flutit sig till «de yttersta dagar- nes helige., för några år sedan ut- vandrat till Utah, en onestandighet enni vål ej varit tunn inverkan på mannens och Nakens sjåbeillstånd. atrikes. Frågan om en ny Suezkanal. Ett större antal skeppsredare, som tillhopa representera omkring 3 mil- tioner tona i årlig fart Suezka- nalen, ha på ett möte i Lo ndon ndon an- ta., it flere resolutioner, hvilka för- i' nnlaggandet af en ny kanal orda fö utom den mit tinande. 15e valde derpå ett torde mest ansedde akeppe- i eda re I.est å ende Riskett och tec kna- de en stor penningsumma till Loran- ti for, att saken år allvarligt menad. Det råges. alt en deputation skall hänvända sig till utrikesminister Gran, ille med förfrågan, om några polis skit hinder förefintine för planens ut förti tele. ligger någonting köplagartadt i des- sa byar; stora ståtliga tempel med tornur, seen visa timmar och minu- ter alla stunder på dagenoch ej med målade visare, tio der evinnerligen sieoni on leksak peka på samma siffra, höja sig i mithen af leverne, ly-ande verkstader, bruk och hygg- e:1,1er finnas, ur lit ilku angpannorua tlå-a ein dimmiga enda ut genom ale trånga skorstenspiporna, naringsid- kare och lientliverkare af mångulann- da slag bo bland hvarandra, och öf- ver dörrarna ser man målade skyl- tar, å husknutar och vagstolpar antnt å små hölador finner tnan affischer, hvilka vitna om, att konstnärer af åtskilligt slag bovardiga dessa sant- hallen med sina besök. Å samma plan i kyrbyn lutfva socknens bön- der uppfört sina kyrkstallar, ett slags höladshka trebyggnader, som stalla. titt bredvid hvarandra och alltid ut- göra en ansenlig samling. I Ugglebo lAgo fjorton sådana kyrkstallar sida vid sida ont ['varandra med gaflarne utåt mot vägen, och bakom dem låg minst ett dubbelt så stort antal, i Bollnäs tenns helt visst en tennu stör- re samling dylika på sin gräsplan. Hverje bonde har satt kyrkstall der han, om söndagen körande till kyr- kan, ståller sin hast och finner ekjul mot v.Ittler och vind. I kyrkstallar- ne lår man Arven stundom koka kaf- fe och hitaga förfriskningnr å rutan. Naturligtvis Aro kyrkstellarnes eg are boende aflAgse friin kyrkan. Emel- lan det man genomvandrar dessa lån- ga stora byar, slukas man åter af den idylliska, stora obebodda barr- skogen. I den började under vack- ra vållar de siste dagern° i April granarnes och furornas sångfoglar sjunga sina vårvisor för mig och de lösta båckarne, som genom solens inverkan börjat dansa mot dalurnes djup, drogo allt mer och mer sin glänsande klara spegel öfver floder- nas och sjöarnes tsar. Kyrkorna i Gefleborge Ian Aro, som sagdt, i allnhet ganska ståtliga, men mun vetufl så ock att tigga bidrag till dem. Attnittät011C i norra Hel- singlend finnes vid nästan ['varje kyrka eller korsväg åt kyrkan en penningetock eller sparbös4a, anbragta bibelspråk och stundom må- lade gubbar tued hatt i handen mann vandraren att gifva en slant. Bullnäs by, vid lavars jernvågssta- tion tåget å norra stambanan stannar öfver natten, Ar sannerligen köping- lik. Rättigheter såsom köping har platsen dock Anno icke erhållit, men man våntar starkt derpå, enar kun- gen lår lugnt Infvet det, atp, sades det mig har genske naivt, snAr kun- gen var här i fjor somras, festade vi mycket för honom, och han var gan- ska belåten dermed samt lofvade att byn snart skulle höjas till köping«. Tobakerökande qvitsnor isro icke sällsynta Arven i Helsingland. De torde harva följt vare sig Dalfolkets exempel eller Lapparmes beakta sist- :lä:tida i stråaga vintrar har besöka skogarna) Anda ned åt hafvet. I år har detta nomadfolk dock ej varit så lingt nere mot sjökusten. Vi hop- pas att framdeles bli i tillfölje göra bekantskap med landets äldsta be- byggare, sagans troll, och göra några skildringar om dem. I Norrala naturskönt belägna by finnes å en kulle bredvid en dånan- de fors, der nu ett sågverk är an- lagen, en minnesgod af sten, ~håg- nad af ett stängsel 41vilken stod matt låser: alliar mannan Gustaf 1 Ätit 1Y21 smulade Iteloingar ill riken, biddning frihets bjelten lit åra. Under atlingens (ladan! regering restes stenen ålar 1773 st ,ullskalet Pro statens. Nedanför kullen och monumentet slår den vabligt höga forsen med sina twentals bullrande fall ett storartade fosterlåndskt fimpa. På en lämpli- gare plats kunde oj Gustaf NN asa eatida ett fosterlandsAlskande folk till kamp för friheten. "Dumben" talar. A Helsingborgs faitigvArdsinrAttning inträffade i sön- dags en ytterst markvardig. ja i or- dets egentliga bemArkelse fenomenal händelse. En der intngen person, som i sju år varit stum, återfick nem- ligen dt plötsligen titlförinågnn. 1)e närmare omståndilacterna vid denna historin berflttne af örestandsposten tillhanda: F. husaren C. A. Soneason Ros- Kröningen i Moskwa. Enlig säkert förljudande tiger kejsarparets lund, född 1847 i Ilohnantorp i Små- intåg i Moskva ramm elen 22 3lej, land, flyttade, efter att har ha vnrit kröningen den 27 och hemresan till bosatt och jenate krignreyrket nedta,- tal son] skrådd:are, från sin hustru. Petersburg den 10 juni. han här ingått ingått äktenskap, samt .. ■• ■■•■•■■ sinn två barn för omkring sju år se- dan till Köpenhamn, der han dock snart genom sjukdom blef urstånd- satt att som ekräddare förtjetia sitt nia en fotvandring mot höga Norden uppehälle, livilkon sjukdom slutligen ftYr donna tidning nf N P. yttrade sig sålunda, att han helt och hållet förlorade talförmågan. 1 följd X. hårat blef han af myndigheterna i Grufvornn och bruken fortsattas Köpenhamn den 16 juni 1876 hit återförd och intogs å har varande norr om Falun utmed vägen åt tigg - fattigvården, der han slit sedan vis- !eho och Söderlinum. Vid Svårdsjö tats, fortfarande svag och oförinögen finnes en timlingrufrit, der det val- att tala. Illituttinkande att denna diga hissverket till pumpen, snip dra- rist tamda oförmåga kunde vara en ger vattnet ur grufnin, evinnerligen tifsigtlig förställning, sökte man på knarrnr i sina många fogningar. Nlidt allt sått fresta honom att lossa p:I i en oerhörd skog, som bebos endast tungbandet, men allt förgåfves — lina at villebrådeus mångt:digit sli%gten, var och förblef Intim och kunde !kvar- och der Ilfven alen tungfenittle björ- ken med lock eller pock förmås att nen gör sinn ströftåg, ligga Wind- tala. För Ofritt var han mycket Ido kärrs jerngi lavor med denna id upp- och besynnerlig och kunde nitstan förda boningshus, liktinnale en oas i icke fornås att förtära någon föda, öknen. Eker ytterligare en lång och allra minst när någon såg på. I bör- mödosam.) vandring genom skogen jan måste man nästan med våld öpp- uppnår man Svartnias jernbruk. Hår- na munnen på honom och mata ho- ifrån fortsAttes vågen åter genom öds- nom som ett barn. Stadens Likare liga skogen ungefAr en mil till Am äts undersökte honom, men kunde icke smedhummare och herregård. Från /not går våg förbi Katri- komma till annat resultat ån att han verkligen var stum och så alltid skulle neberg gent öfver skogen till Bollmåg, som lär ligga endast fem mil häri- förblifvn. från. Under vintern har man kört SI edsdags morse, precis då klockan och gått öfver de tillfrusne sjönrue slog 10, intraffade emellertid det för- underliga, att odumbeao, plötsligen samt gjort sig du begynna:inte och ginaste vägar. Nu i sjelfva vårbryt- kande ein tunga. band lossna och började tala. Hans kamrater i rum- ningen, dA vägarne genort snösmält- ningen mångenstädes å de långa H- met, som knappt vågade tro sina ö- ron, skyndade med andan i halsen elena liknade verkliga bäckar och att underrätta uppsyningsmannen, di allt vatten strömmade åt ejönrne, t 0 (11 h 0 (111. var vintervägen ofarbar, och sommar kaitureraren in. fl. om det tutade un- Hufvudstadens störste "trä- derverket. Ja, det vnr verkligen Tagen låg oegrafven under några kung", den nyligen nfl. grossh. V. sant : den stumme han talade, icke fots djup snö, så att till Bollnål tick H. Kempe. anses.- - thkrifver t un u till svagt och stamintinale, utan högt och tunn omkring aderton mil i stallet om) — efterkomna ! -6 millioner kr. korrekt, och hane första bruk nf sin för fem. Med detinn lilla alldeles tunga var att tacks fattigvårdens ord- ovåntrale tillökning nf ungelAr tretton Dramatiska teaterns artister förande, tipps niingennannen och kam- mil till den stora jertivägsstationen 11111141, 1■111 teNterprOpolitiorwit gir i- reraren för all den godhet, som be- måste jag begära mig vågen omkring genom. [avgifta sig till Finland oda visats nonom och hans familj, ['vilken I förbi Ugglebo, Linglra ode I lanclitt. det uppta-åda i de större staderna: senare ofven åtnjutit fattighjelp. I Turisten gör en dylik ormvig iniudre. först på våren besöka de södra Sve- emedan han får se sig omkring dess Roslund sjelf, som anser den lyck- rige samt iniijliigen Köpenhamn och liga förändringen såsom ett verkligt mera, men en sorglig missräkning K riptiania. underverk, påstår att det Var precis kan en resande göra sig med alse- ende på vågarne i elessn trakter, der I); ritIli11111 dag ml timme för sju År Bom spekulanter ii i di tittotti.ka sedan man år så mycket beroende n1 års- sinn han 6414'r:ido talförmågan. teatern tilltuntis ryktes is koltungen tiderna och våelerleken. Han är mi mycket religiös och ta- och -- herr Hummer. Vid elen enformiga, stora, ,edsliga lar «som ena rigtig ',rest», el. v. s. åt- ..1=•••■ 111.11 barrskogen, liver; virfoglarne åsnu &adlig gullimatia-. i sista balite') af April måtattel endast sparsamt låta höra sinn toner, får en resande har blifva van. Skogen ingifver visserligen icke så som de — — skånske sikterna ett ängslig och ve- modig känsla hos frandingen. men skulle vara er egen lycka; men jag alskar er så inner- dess enformighet stiger allt mer och mer af ile idylliska intrycken. Det ligt och Henri tror, att• jag kan hoppas. A111111 en var derfåre med en gripande kande, gång kom i håg att or ed binder er icke, att ni är BOM jag, hunnen genom den stora lika fri, som hade ni aldrig uttalat den». skogen, hvari lansgranien står, Audi- Vi lefva nu i en freelsAll tid, lavar, Gabriella rodnade djupt och ett ljuft, kärleksfullt ligett uppnådde en lång dalslätt i alAgtett Aro *löfte för både den fo- uttryck kom hennes ögon. GestrikInnel, å hitåken slint af solen sterländska ellvens brant och skogen, tinnele och liera plöjningar från sist - >Tala till mig, min älskling>, sade Max passio- aux. IlAr i norden sotni södern ström- Heine höst lAgo såsom amå Akerinp- neradt. mar den kraftigaste' arbetsbefolknin- par emellan de kringspridde gårdar- Huu lutade med ett förtjusande utt-vek af kär- gen till Amerika. ne. Ilar såg jag en enslig aadesar- lek och förtroende sin kind mot handen, som höll Vid Nosaln kyrka, bellgen nara la vippande med atjerten, den rol- hennes. lande vårens första sändebud, :kom si landsvågen åt Söderhann å andra lifligt vtcktc hos mig minnena från sidan en å, linnea det i svenska le- >Jag önskar hålla mitt löfte, Mai*, liviska& tein det södra Sverige. från Skåne och genden och traditionen mark vanliga sakta, Sydhalland, der vårårlan vid denna minnesmärket öfver den dräpte Ild- tia i den ny*rjda fåran följer landt- singarnes apostel Staffan el ler Steffen. S LUT. in:inmuta glit. Norden har sina sköna Af historien kanna i traditionen, intryck, men södern har arven sina, hurusom denne Steffen, Ilelsingarnea och en sydsvensk vår år sannerligen första kristendomoförkunnare, bl i fv it af de vildsinnade hedningarnc ihjcl- skön och betecknande. I Gestrikland och Helsingland an- slagen, då han, som varit en stor tager byggnadasittet en mera stor- hästvän och å sina resor brukat föra artad prågel. Mycket stora byar pl- flere hastar med sig, skulle af en irar" men de utgöra oj mera en fåle, blifvit slipad några mil till den sådan enformig hopgyttring af hua plats, der han fann sin gror och vid som fallet ofta år i Dalarne. Såda- hvilken kyrkan sedermera blef upp- na byar Aro Ugglebo, som hAatako- förd. Stagnera millager att underverk formigt ligger kring en liten sjö, länge skedde vid lielgonete graf, och Lingbo, skog och Ilanebo samt Don- att aposteln skulle bidra förutsagt, nas, genom hvilka vår vag går. Det att då det tredje graf-huset nedenurk- net aver kans graf, skulle verldens Anda rara lör handen. Två uppfur- •) Dessa reseskildringar få ej attryckae da grufhu* harva redan nedmältnat utan författarens tillåtelse. Dagboksanteek 11 :Ii Inn. öfver hclgongrnfven, det tredje livAlf- ver sig nu deröfver. Och liksom om Ilelsingarno hade fruktat att profetian skulle allt för tidigt gå i fullbordan, harva de, år 1856, uppfört det tred- je grenat:set af sten, så att både de Ml deras nårtnnste efterkommande tryggt kunna hoppas, att tidens tand skall i (leras tid nee'gnaga det. Den inskrift, P0111 granul/act bAr, Ar (oljande: «År efter Chriai btIrd 1929, Det tusende sedan Cbrietna ljust uppgick «Ter Sverige, År till minne at Helainsarnee Apostel!, Klostrrbrodern 1 Corerey St. Stofieleres. Som vitt år 1060 Mr« 1 dessa bygder Predikade Evangelium och vann naartyrkronan Hans fredliga Oral: Helige Bror Sis/est simpa Åter oinhågnad at Norrala eooknemån. Ombygd år 1956s. Kyrkan, grnfliuset och kyrkogår- den ligga på en hög uppkastad kyrk- backe. Nedanför flyter utmed Sö- derhamnsvågen ån, som Annu tillfölje af Staffans mord bår namnet Mord- back. I huset finnes en tont kallare 'om skall utgöra gralven. Det Ar ont denne Staffan eller Steffen, som vi hafva de gamle ce- remoniella folksedernn, att på An- nandag Jul ynglingarne nnstålla fest- lige upptåg i byerne, livariblend det inmat betecknande år «Staffans rida. eller «Staffans skede«, ['vilket folk- bruk anda in i sednare tider bibe- hållit sig och upprepats under åt- skilliga variationer anda nere i Hal- land och Skåne. Och från denne «Steffen stalledrang., lallatvannen, mi- ste arven harleds sig den sydsven- ska folksed, enligt hvilken ynglin- game tidigt på morgonen Annandag Jul minygn sig obeintirkte in i gran- nens stall och rykta samt fodra ha- 'name. Denna sed har urartat, så att stundom den frivillige etalldran- gen vänder opp och ned på allt och stAller lusten bakfram i sparar), livar- med heltvisat liksom med Långtre- dagsriset skall påminnes om vakatutt- het. Af den gamla Steffnuevisan, som fordom under de eeremoniele upptågen sjöngs, erinrar jag mig från en genuitl periodisk skrift en vers, som lyder: Staffan ban var en atalledrång. Hålt tig val fålen min! lian vattnade sina fålar tem. iljelp God och Sancto Staffan!. För några år sedan, då de gamle folksederna Annu qvarlefde, uppförde ungdomen Norralatrakten Annan- dag Jul i gårdarne ett drama, som bildade en besynnerlig sammansatt- ning af Julstjernan och Staffansvi- sorna, bland hvilka afven,tiggervisor sjöngos för mat och penningar, som tillföll° det uppträdande sällskapet. Norralebefolkningen Ar ansedd för att vara mycket vildsint och ber- serksmodig och tyckes i sådant han- seende brås på sina förråder, som mördade sin förste apostel, hoars minne emellertid åttlingarne försonat med ärestoden. Vålds-bragder, fön- sterinslagningar och dylikt lånt ofta birekommit 1 Norrala. I en enskild bondgård logerade'jag en natt i Nerraka och biet emellertid mot skå- lig betalning skäligen vål bemött. Under natten rof jag lugnt under fållen , ty så sofver man hur i går- darne norrut. Den skånske och syd- liallåndske bonden eofver under tun- ga fjåderdyner af hemvåfdt ylle, men nordbon anser en god fån såsom sin- gens förnämsta dyrbarhet. Den lena ullen ersätter lakan. Och under det jag lig och nfvaktndc slummerns timma, bgrattade mig mitt vårdfolk epånntittel6 Alvsnör från Lapparnes aceltttaslc besök i deras skogar; det var för sex år sedan. Då hade mun för en tjugofemöring eller ett krus mjölk åkt i ackja efter ren ned fair de priiibetfickte höjderna, medan den körande linpiten tyglade (bagaren med sin långa laderrem o, s, v. Forts:letningen af vågen åt lludiks-' vall och Sundsvall är den förra lik: Mugge skogar och stora byar möta ~timren. Hudiksvall år en liten med, der ganska mycken travarucz- port finnes. Staden synes enformig och tråkig. Den första Maj uppnådd.. jag sjelf- va Maj, nenaligen kyrkobyn med det- ta namn, belägen en duggregn söder om Sundsvall. Sådan vinter sem har intraffade denna dag har jag Annu aldrig skådat någon I:sta Maj. Innen- stermånden ingick med ett ymnigt snöfall ålföljds af storm och en bi.1 tandlo köld. Man kunde knappt öpp na ett öga för snöstorm, som full kumligt kringevepte all nejden. De 2:dre och 3:dje Maj åkte man i all- dor i Sundsvall å den an& som tin- der dessa duger nedfallit. t ich då stiten I, svd.% enskar, inIliånda i skum- rasket ute i ile blomstrande trad- gArdarne och lyss:leden till myggor- nas musik samt sågen, hur ljuden flög från blomma till blomma — eller hur% Glöm ej att prenumerera På MOLNS Al 1 TIDNING.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.