af af eå r • ar as ea af ln id r- es ra f- g.; 'Strikts. krönt. Ktönings- högtidligheterna skildras på tid- jande sätt i telegram: Kanonsalut gaf kl. 7 iP5 mor gonen signal till högtioligheter- tuts början. Knappt hade salu- ten förtonat förr än hundrade- tals kyrkoklockor började ringa. Trupperna marscherade fram och bildade spötior på den viig der kröningståget skulle draga fram. Då featprocessionen sat- te sig i gång, dånade pukor, trummor och trumpeter, under det trupperna skyldrade gevär. Först efter tro timmars förlopp hann det storartade festtåget fram till kntedralens hufvudport, der nowgoroda metropolit, som fungerade såsom primas, välsig- nande mottog den samma, hvar- efter de kyrkliga ceremoninermt vidtogo. Ingen i don atora ka- tedralen kunde, påstås det, und- gå att märka den starka sinnes- rörelse, af hvilken kejsaren öf- verväldigades, då hatt knäböjan- de höll eu bön för sitt folk. 1 det ryska folkets ;minn • lästes ett bön för kejsaren .6f Nowgo- roas metropolit, som derunder jetnte församlingen rön på knä, under det kejsaren åhörde den- samma stående. Den kyrkliga akten varade till kl. 12,45.e. in. Från katedralen begaf sig kej- sarparet till Blagowestshersky och Arkangelskyrkan, der de höllo en kort bön, itvarefter de öiver röda trappan återvände till palatset. , Framför palatset hade samlats en stor folkmassa, för hviiken kejsaren och kejsa- rinnan visade sig tre gånger på palatsets terrass. Festbankett gafe kl. 3 i Grattovitajapalatset, och sedan kröningsinsignierna förts till tronsalen, hölls kl. 4 i den nybyggda frälsarens • kyr- ka ett högtidligt Tedeum, som bevistades af kejsarparet och hela den kejserliga familjen. Under festprocessionens tåg till katedralen var himlen öfverdra- gen med moln, som dock icke upplöstes i regn, förr än de fe- stat numren å festprogrammet blifvit gilla. På okvällett bevi- stade czaren och bana gentil gutIstjensten och nattvardsutdel- ningen i Spanskyrkan. Czaren För intrade fodras 'naggande af ett högtidligt löfte (ingen ed) att fot diistiden erhålla sig från fartarandet af nib% rusande Arveker såsom dryck oeh al- drig bereda sådana drycker eller gilva dem åt andra, utan pi allt sått motarbeta deras bruk; tro på en allsmäktig Gud; vara ordens lagar lydig, PÅ vidn de ej strida mot någons pligt rom medborgare och gudfruktig menni- ska; hemlighålla alla logen? sfamilje- sakers (lystringsord, signaler och handgrepp) föl alla obehöriga; krya ett föredAmligt och tsarfritt lif, och bidraga till haftlandet af ordens valapråk: otro, hopp och kärlek.. Orden hur inga lönande etsbeten titt bortgilva. Nya medlemmar apptagan mod hög- tidlig invigning under sång, tnuaik, goda råd och bön till Gud. Tonen t våra ceremonier, heter det i en ut- fartlad inbjudning, Ar «kristens, men dock sådan, att ingen belcanitnre af annan tro deraf kan kanna sig sårad. Ordens officiella organ heter nidings, utkommer en gång i veckan och ko- star 1 krona för Tantalet. Mord i vanvett. Torparen Ol- sen I luftat i vallo (norska Saters- dalen mördade en ting i förra v kan sin egen son. Olsen hade flera år sedan varit sinncarubb , men alltid förhållit sig stilla och lugn. Under do senaste åren har han enrit fullkomligt frisk, fört ett ordentligt lit och skött sin egendom. Efter ett besök i staden föreföll han något underlig. En dag körde han halm till logen. Nar han gjort det och satt iu lasten, gick hnn in i stugan och tog en ny elidknif, som han bryn- te. Derpå gaf han sig springande i vag till den nårbellgita skolan, der sonen gick jemte andra barn. Strax utanför skolhuset träffade han gos- sen, tog honom om Itufvudet och kysste honom, hvareftcr han gaf ho- nom 9 knifhugg i bröstet. Mr det var gjordt, sprang han åter hem och omtalade sin gerning. husfolket brast ut i gråt vid denna nyhet, och nu blef det för mannen klart, hvilken ogerning han begått. Han eprnng då åter tillbaka till skolan och satte sig gråtande och. klagande vid so- nens lik. Han haktades arians:fun- nen och en läkare tillkallades. Den- ne förklarade att mordet skett under ett anfall af sinnesförvirring. Son: skål, Itvarför han Mede gossen, det käraste hnn egde, uppgifver han, att två andar kommit till honom, hvilku uppmuntriule honom att förelva då- det, som skulle vara något eårdeles gods och förtjenstfullt. De främmande furstliga perso- nerna ashull(, v id kröningen i Mosk- it a för säkerhets skull ej plats i kej- sal ens närhet. Rått så. Åt en man i New - York En Jättepetition averleninades d ha tilldömts 140,000 kronor al ett 11 April uf air W. 111e, Artbur till jåenvagsbolag såsom ersättning fö r engelske parlitinemet. Den lik im- &nerkom' af Wesleyatier °Ich for- drar, att nåta vardslinalokuler skoin garna. Peti- vara st:ilagda om gheten hur 5911,000 moleiskrifter, och pappersrullen, karat den be■ ,atår Ar tre engelska mil lång putat väger 3:0 s kalp. och har ansumanntilad ett om- 1 fång af 12 fot. En "oberoende goodiempiar- or- undetortletittle loger den" inuti linnes för narvarande i Danmark. hans båda ben, hvilka han fått af- skurna af ett tåg på en af bolagets banor: Om dyrhoten i Moekwa kan men göra sig begrepp, då tunn erfar att ett fönster åt gatan under kröningen kostade 80 rubel om dagen. Ett litet rum i fjerde våningen med lu- ftigt åt gården kostade 10 rubel oas dagen. En byrvngn ej mindre An 23 rubel om dagen och köttprimen stego till 1 rubel pr skålpund. Osman pascha. den berömde, slagne kicken från Plevnn, sköter min krigsmitusterplats på ett akta orien- talis kt satt, d. v. e. lm stoppar i sin ficka alla pengnr, han kommer öfver, som annars s kulle gå till nfloning vid baren, Flera myterier lm redan Iörekonunit. Officer:arm. N'Agre tjenst- göra om de ej få sin sold; m e n ju stnrkare missnöjet blir, de..to Har ma. re sluter sig den harlijertarle sulta- nen till sin vin och beskyddare --- Osman pnschn! Bismarck, som ar mycket «kral, reser i slutet af månaden till Kis- Mingen. Prins Napoleon har Aten antlt till Paris. Kung Oetewayo af Zulu, som börjat krig Iii it sina g: almar, har, liksom de galna katterna, fått ritvit skinn. Enligt sensate uppgift nf 22 dennes, led han i tredje valurnan- drabbningen ett fullständigt nederlag och tog med sin upprifna här till benen. >Vi vänta på din hutt') och hoppas hon snart är här. Din far och Sam ha gått till Charlton för att möta henne>. - Åhja, det 'är ju sankt! — Men hvilken duin' tid att komma på, hvarför reser hon på natten? — Hon måtte vara mycket ansedd sedan pappa gör så myc- ket väsen af henne>. >Hon är en närt och mycket aktningsvärd släg- ting — dessutom rik. Hennes man samlade en stor förmögenhet, till hvilken hon blef enda arfvingen — åtminstone säger din far så. — Men nu kunde bon gerna vara bär!» >Jag tror att pappa kunnat låta bli ritt alls in- bjuda henne>, menade fröken Julia. ›Austtalien iir Australien och England är England — huru skota våra umgängesvänner upptaga den bekantskap vi truga på dem? —a 1Det hade varit oklokt att stöta sig med henne, min vän, vi måste finna oss i omständigheterna>, sade fru Wood och såg ut som ett visdomens orakel. >Te!» skrek Arthur, »nu kommer vagnens. Hela familjen steg upp för att i förstugan mot- taga den främmande — och nästan i detsamma stan- nade vagnen framför trappan. Unge herr Sam sprang ned från kuskbocken, herr Wood sjelf steg ur, och •) lust eller feel kr t England braeje yster eller kusin till icke allenast nior utan Liven till 0307{120t och wurums mur etc. tillbaka i rummet. — Farbror hade fiket i går be- slutit sig härtill, evarntle darrande Rosa, ty s,enoni ktptinens upprioda versen var hon si förvirrad, att hon , norrve rar fårdig att gråta 3 n skratta. 1" rona runde tyst fram och tillbaka efter en stund såg han pi klockan, kastade derpå en hemsk blick mot taket och sig ejelf i en gungstol. — Ilar något obehagligt håndt dig, baste kusin? — Mycket obehagligt. Morbror brukar alltid låna mig pengar, nar jag någon gång kommer i törlftgen- het. Hittills har jag foga begagnat mig nf hans kns-n. Men för en stund sedan kom en kninrat i förtvitlan till mig. lian made fått en Ingsok- ning — den företa i sitt lif -- och egde inga pengar. Jag lugnade ho- nom, bud honom vänta på mitt ruta och skyndade hit till morbror. Nu har så mycken tid gått förlorad, och om min kamrat bektår något förtvif- lupit steg, har jag Jet på mitt sam - vet e. - Ja veset . . . ' ho' -har sageet. '1 samma ögonblick trådde rrans in och öfvcrletnnade pokalen till den förvirrade Pettersson. Deputatio- nen utbröt i jubel och leninade rnm- met under många bugninr, ..xtr. Pet- ter/40n !Ande en hnlfgvård ed efter dem, derpå fordrade hnn energiskt förklaring. Frans upplöste under skratt i få ord om livad som skett, och att lina på vågen till lånekon- toret trallat en kamrat, af hvilken han fått .viggas. Men doktorn 'var ej lätt att blidka, han försökte fast- mer a:t för sin systereon hålla en straffpredikan, hvilken denne ofklipp- te med deg bekännelsen, att hån af Rosa, irer, som anlande följande dag, anhålla om Resas hand. lina vore ju ona en termin färdig med kandidaten och kunde gerna förlolva sig, likaväl som urfånge an- dre af kamraterna. Doktorn, som hade odet dere« på sina fem, och al- ven fru Pottereeon, voro mållösa af förvåning, och Roea var till utseen- det så förvirrad, att hon ej hade med- vetande af att Frans drog henne till — hörn stor år summan? frågade sitt bröst och gång på gång kysste Rosa och syntes mark värdigt lug- henne. Viii denna syn utgöt fru nad. Pettersson tårar nf rörelse, och dok- — Hundra kronor. Ett lappri, torn. vrede förrnnn som smör i Juli- men i detta ögonblick vardt ett :nen- solen. (Ur Stn. A.) iii ,kolif; ty min kamrat tar bestanidt — Kära barn! Han kände ett inre Vid Nygatan . . . i Skråkö- behof mitt tala. KAra barn! Denna uing voro i d:r Petterssons våning 1;11 notulvars, ctnr han ej kan betala. — Kall jag hjelprt dig med min ting är rik på Gfverraskningar . . . an sjelf, frun och en brorsdotter reskassa? fragittle Rosa och Frans — Deputationen, förkunnade 3Iaritt. vid !MOM Rosa brigg sysselsatts med måste i trots af stållningens :allvar och innan den uppretade Pettersson packatulet af några kap ;sackar. Plöts- akrattn, då Rosa kont fram med alla' hnn; sting a dörren, atodo detreolvck- ligt uppskrånides alla tre vid ett sina skatter. utgörande omkring 60 ligc Trilelandaborna åter i rneumet, energiskt och häftigt ringande. Ef- kr. Arven Frans månatrade sina kon- och den långste af (lem började med ter några minuter kom Marin, den tanter, och slutligan hade man rak- påfallande brådska: oumbärliga Irjelpredan i allt, in och —1 Herr doktor! Edra förtjenster nat ut, att det endast fattades 16 kr. anmälde: Förtvinat' såg Frans sig omkring. om landthrtiket Aro bekanta. Icke — Hederspolta1011. En deputation vill tida vid dok- torn. — En deputation vid mig? fråga- de Pettersson i högsta förvåning; men i uttala ögonblick stodo mellan de halfpnckude kappsackarne tre men- niskor, hvilka tunn redan på flere ki- lometers afstånd kunde se ej vara några stadsbor. De tom offentligen klådde i högsta galn, bestående af svarta benkläder, frack och livit hals- duk, och om fracken också delvis tycktes Itårstanuna från nå x tid- punkt fört' syndafloden. så i låtan- des inte eket deraf vid Ås1 en af cylinder attarnes otroliga 6rm och den aftnätta högtidlighet, som afspeg- lades i de tre männens unleten. De bugade sig djupt, derpå bark- lade sig den 'Atlet° af främlingarne, öppnade sin m u n och sade: -- Herr doktor! Edra rörtjenster om Inndtbruket aro bekanta. Icke blott inom Sveriges gränser utan långt utom dessa . . Redan vid detta mårkvArdiga stolle tycktes don årade talaren ha tnppnt tråden, ty han harklade sig anno en lians blickar Kilo på pokalen, som deputationen nyss lemma. -- Räddad! skrek Frans med full hals. — livad vill du göra? frågade Rosa ängsligt. — Ilar är pokalen . . . strax in- vid Ar pantlånekontoret. Förtvinade situationer fordra förtvinade 'me- del . . . — Frans! För Gude skull, kvad skall farbror saga? Intet, min skatt. Han får aldrig veta ett dugg derom. Jag telegra- ferar efter pengar och i morgon står pokalen der åter. Farval, kosa! Den aförtvifladea studenten stal i en hastig vändning tre, ordentliga kyssar från gen blott !rakt motetraf- viga Rosa och rusade ut med Ite- selfrågnn och pinnen, och som våra grannur StubIbarpaborne, nyligen sk kale bort ett 14111 dåra dröckes- karl, så tånkte vi: «En ann' kan la' ra' så go' snu - en ann'a. på sina fem fingrars, uttalade i nå- gra ord sitt tack och inbjöd de de- puterade på ett glas. vin, livilket de ock efter något krutubugtande antog. Smart var ett lifligt samspråk i gång, kvarunder medlemmarna af Petter- soneka hushållet vid tanken på den förestående resan autto liksom på glödande kol. Ändtligen gick (deputationen. Pet- teiaton ejelf utbröt t långa gladjebe- traktelser, medan frun och Rosa pac- kade kappsackarne och ännu en gång genoingingo reseprogrammet: En- ligt detta skulle doktorn och dok- tonnnan samma dag .resa till -Gytt- jemåla helsobrunn, men Rosa skulle stanna hemma och afvnkta sin mam- mas ankomst från Stockholm och ef- ter två tingar följa efter till Gyttje- rnaDlacritorn oclt frun hade redan åkt till stationen och Rosa vor ensam- i våningen, dA det ringde. Hon skyn- sigulientt dade K Frans, Ar det du? sade hon och rodnade utan minna an- led_nintiod g: svarade studenten- kusinen, Ar morbror hemma? - - Han år bortrest. portrest: utropade Frans med blott inom Sveriges gränser utan långt utom dessa . . . — Herre! livet! betyder detta upp- tåg? skrek doktorn. — Natt hör ban. Nu å' da' rek- tigt. Dröckeskårilet tillhör dock ho- nom. Vi talt mente på den an- dre Pettersson, — Ta' för n11 del inte illa opp . . . Uff: eilleedeee~ Glöm ej att prenumerera På derssicAnken. Rosa var genom kyssarna så för. virrad, att hon behörde en iltåg stund får att sansa sig. Ilade kan verk- ligen markt, att hon af KW och hjer- ta vor honom bevågen? Lyckaalig- bet berusade den unga flickan, soul ännu glödde af den blyga kårlekens gång förlagen, skrufvade Angsligt , framkallad genom de tre halsen fram och tillbaka och fortfor yssarne. Plötsligt trådde Maria in i e rpå: smed det förfärliga budskapet: — Icke blott utom Sveriges grått- - Doputatiouen år utanför och p•er, utan utom sjelfvn gransernn. vill tala med fröken. . . . gratteeron . . (harkling). Omedelbart efter Marin trängde . . . inom Sveriges gränser . . . så- de tre TrAelåndnborne in i rummat , val (ny Imrkling) i Sverige som de hade synbarligen mycket brådtom utom . . . och en oerhörd förlagenhet nfentlIn- — Vi ha nemligen med oks en he- des i de trennes ansigten. derspokal, nitrat den undre af de UrsAkta ödmjukast! började den deputerade den våltnlige långe talaren. UrsAkta ödmjukast. Se vi från :främlåttcht och hd med Det Ar oss mycket <mogen:hitt möcke nöje läst era artiklar om god- Vi få också bedja om ursäkt . . . Pettersson, den famöse landtbruka- författaren, som «hade gödseln liksom — 39 — och handskarne i doktorn. gamle Jan./del och började rAnna fram och — Sag du.rent ut, afbröt den un- dre, sås du rent tet, att vi misstagit osts. karilet tillhör nemligen ej dok- torn utan en alumn herr Pettersson, som bur litet längre bort vid samma gntn. Rosa stod som traffati af åskan. Hon kampade menloonmt efter bitt- ningen. — Mina herrar! svarade bon med darrande röst. Jag' beklagar miss- taget, men farbror har rest bort och tagit pokalen med sig. — Det var knåfveln, menade den ene af de deputerade ooh de tre Tråslantlaborne sago fasligt ynkli- ga ut. — Herrskapet kommer i droska tillbaka från jernva,ren, Som en dynamitbomb i en tiors- linsbutik föll denna Nittria. under- råttelse bland gruppen. Flammande glädje lästes på de tre sändebudens ansigten, då Petterasz,n med dokto- finnen inträdde. Rosa var förreifiadt blek. — Vi konu no försent till tåget, sade doktorn i förtretad ton. Degel såt ban mycket förrånnd på depu- tationen. Dess talare gaf under mån- ga • ursäkter tillkanna orsaken till deras andra uppträdande. Doktor wingettArnt berörd. Pettersson Rosa, gif herrarne pokalen till- bitkn, sade han. Men Rosa hade ka- stat sig till tantens bröst och snyf- tade hien:intar:de. — '1'8' hatt frarn'en, doktor. lian ..tt fruktansvårdt utrop, som fiffigt allt i kappsackere, ende den be- Iminde om Hamlet-Lindbergs rik.- slutsammaste af de hederlige Tri- ia•kanta uttryck: »Gå i kloster Ophe- släntlaborrut. llortreen Man ken lia! Gå! , . . — Jag . . . pokaler' . . . i kapp- 111111 a rasande för mindre. Urans slungade den lirka Mölla° lacken? LAHOLM NYA TIDNING. 11111~elle~wel ffitDatjchatiba. Domaren: Kan ni gå ed på titt ni såg den anklagade den der natten på tippgifvit malle? ittnet: .In — lim! — si svåra lurt da' vill ja' inte, men å' dir så att nådig lagman vill hålla nr' om en halt öl, det kan ja' time' glans. Eftersmak. Ulm: «Nå - Greta, hu- ru tycker du om din trumpetare?» Grym: «l)et Ar en hygglig karl. men når tum kysser mig, smakar det alltid en stuulti mesring efteråt.» Kröningen 1 Moskwa. Om de ut- omordentliga forsigtiflictsmått, man vidtagit for skyddan det af herrska- rens person beråttade Smålands-Po- stens krönikör: På morgonen af kröningsdagen skola kejsarens stönar undersökas på städet i en hannunremedjn, på det in-t ga laelvetesmaskiner ext.å vara illistige understuckna i sulorna. 500 itiigetankte liangas dagen for kröningen på grund af ful uppsyn. Husen vid de gator, kröningståget Ilar att passera. nedrifvna och mar- ken genomgrAfves till 75 fots djup. 1)å kejsaren skall passera genom «en i glädjefull berusning vördnads- fullt beleende folkmassas, omgifves han alltid på de närmaste 500 foten af till muschiker förklädda 'Poliskon- staplar. Då de nyaste uppfinningarna brom elektricitetens område förmodas icke vara nihilisterna alldeles obekanta; förses kejsaren med en båttre åsk- ledare och tvenne volymer fallen& landa Schellings filosofiska systers, h vilket intet menniskoförnuft Anno lyckats fUllkomligt gcnomtranga och som man således kan antaga skall stå sig Arven för en starkaYe bomb. En halt timme före den högtidliga akten bortrossar kejsarens lifmedi- rus sorgkanterna å lifraktens fingrar, så alt inga petarder eller Thotnnsur må finnas under naglarne. Tvenne hotmarskalker uppåt* kvar sitt halfriverter af den heliga oljan, så att dess giftfria beskaffenhet må vare fullständigt utrönt innan den artvåndea till den högtidliga alnar- jelsen. Slutligen, då kröningståget sätter sig i rörelse, går kejsaren ned i ett
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.