— I Pos men “= ———r = SA NN se AS: T MRI 0 EEE I — - SRA e AN Es 0 Saholm, -— Saledalilen I Lilla Tjerby. Till det brôllop fom smeden Gustaf Pehräson { 1årdagg" hôn för fin foRer Beata 0$ repslagaren Johan Magnussou I Lista Tferbo hade â!skillizt folk samlats utan- för hufet, men allt war lugni o< fred= tigt tigs ungefår 20 à 30 jernwäg8ar- belare lfommo, De hade warik nere wid Fridhem och lottat om elt dragspel, dere wid ätskiligt med dränwin fêrtärks oh wid brôslopszärden rann sinnet up på, dem få att âtminstone en git om ding o< hdl fnifwen får nåfan på folk fam botade åfmen med rewelwer. Wid Aus ust Erikssoas stille, fom ligger i när= fcten pi wägen åt hafwet till danfades det oh dá några ynglinzar o< fMidor illiga rallare efter o< wille ta hand om Idorna, men om nu ej fliderna woro efålna” med de nya kawaljererna eller huru det mar, allinog få tparfade od fauffade rallarne dem, wäl med förnäme sta afsizten ait uppreta yuglingarne. Nigra flag utdelades oh rallarne mos tade hela högen lu tid August Ecikssons för D sedan flera fommo tif, ru- ", fu Köpinze skulle gä dit, få kommo åt ade de ut, men mèêttes derwid af ett tenregn fom fällde hemmanksegaresonea Janne Haassou til marken. Han hade fått Tn sten firar under ågat få fmårt alt. näsbenet gått af o< ett stort Hål uppftått oh maste han senare på natten + fårag in Hi dofter Frôtih. Sedermera dte rallarne til sig allt lôst som fans des snidaren Nils Yärtcnefon och) be- wäpnade. sig dermed hwarefter ännu en. drabbuing | egde rum. -Raslarne mäste derwid fly oh de fom blefwo efter fingo fia átsfifiiga fångar. Ca jernwäzsar= betare, Anders Johan Pchrèjon eller just den samme fom holal med kuif och re- velver fastnade under flyften I nägra fiskzarn som f. d, mjölnaren Nils Petter Pehrsson uthängt. _ Det war en ful-fisk tydte bondsônerna, men fjellade gjorde de honom, ändå och det få grundligt alt frågan warit om tifiwet o< han ligger til sängs ännu. Derefter slogo bönderna in ett fönster hos skomakaren Per Nils: son der 5 jernwägdarbetare bo. Wisserligen wero det jernwägsarbes tacne, som“denna gång började frafelet, men antaglizen blefvo de nu, fåfom wi förut bewitnat, bertifl uppretade af yagre pojfkar. Det behdfs ej många sk.Usord efter föôraftliga miner förr ån finnet rins nee upp! då bråmvin fins i troppen. Märkligt nog deltaga aldrig stenarbez . tarne i något owäsen o< Ragemåt utan sêra i stáflet afböja fådant och mil är dek, ty genom fittärbete utwedlas deras styrfka mera oc funde bli farliga nog. Ocfsä åtnjuta de allmän aktuing i byg derua. | H | — Ett natucfeuomen.: Det år säll- syut att få se en räf eller en frâfa wara iftådd osfuldens drigt, men lifa sállsynt torde wara att få se en hwit swala. I förra wedan upp!rádde emellertiv ett dy: lift exemplar i Hof der fon wisade sig bland en mänzd andra walor o för ott riftigt ôfwerlyga några nyfikna iste dare att bon war ea werllig swata, få flog hon fia ner på talet af en laduzárdse fåuga, der hon stannade några minuter od qwittrade sitt "seviit! sevitt!® - == Landstinget dppnades i måndaga af orde förand deg! C. H iladager man Carl Imarsfon utlägs till vice ordförande. I går tilsattes fyra utffott. Bland utskotis- ledamdieraa mårtes here H. Heuritason. _— "Slutad bal” à Pershög. I förs bag& war anstaltad eu finare, ehuru ej founerligt talrift besôft bal, à Pershög. Dersammastädes afbrändes wid 11-tiden O « förda en war bet for faltfeft, en êrre ån någonfin förut eat rum , ad. Crempelwis kan aufêras att 101 froner indansades "på banan, hwilket 'eltfå mifar 2020 danfanta par der [ringde om under aftonen d lepp.-- Trots e flora förråden af mat och dry, fom funnos, togo de dee slut, få att dagen efter woro qwar blott 3, Maftor foda- matter, hwilka räddat fig in € ett hörn undan ‘den allmänna förftöretfen. Like soru förut under hela sásonzen cgde ej beller nu några stôrande oordningar rum. Detta war sista dagen för året det förs tjusande Perdhig war: tislgäugligt får ol mänbeten. fè bit hen on u år a rbit- - E _ Dagen efter hè0 Bästaddborna offfe- dets o< tadsambetens middag med flås lar för fällarmästaren Ludw. S<hweitz. Eit tad år odiå herr äre wärd af samhället för den energi han wisat och) de utmárkta anprdningar han der fram- bragt. vc I . na Till ett annat år lorde ån mera [R] filma bögre fonften8 wäg gårag för att rang Åt den naturfrösa plat - — Fóôrsta seruwägspersontäget på et ria ceamaß Från Eldsberga till Halmftad afgi> från förstnämda plats på den uu dit ffenloglagda, men ännu ide grusade seruwägen i lôrdags f. m., 06 medföljde ett 20-tal Eidsbergabor, hwilfa för fôrsta Sör med ångané fraft förda bit till redijidensstaden gåfs wo à Tiwoli en fefltmiddag för den wid ferumåggarbetet onftälde driftige ingeniz ören Carl Hifing, fom ledsagat dem pá deras . hitresa. Wid msddagen föreslogs en entusiastisk äl för jernwägdentrepre- nôren, ulan hwars duglighet oh energi den nya banan ej! med sâdan rafthet funnat briugas fá | lángt mot fin full bordan, att Esdöberga och Palmfrag res dan funna fågag ha fommit i fermväggs förbindelse med hwarandra. Widare fö reslegs en skál för hr ingenidr Hifing. Je en. — CSpårmagnar; drifna med eleftri- cite. Ett fraufft eteftriftt belog bar uppgjort fontraft med spärwägs-- oh omnibusbolagen i Paris att tufôra elek» trifta wagnar i stáflet för hästwagnar på fina Inter. i De nuwarande fenorna flofa degag- nas, ehuru de på wiala ställen komma att omlággas. . Mår beråfnar att man genom de eleltriffa wagnarnes Införande tommer att beipara minft 25 procent i ruslande materiel och driftroft. - Botoget bvager för närwarande elek+ triffa lofomotiw affedda att anwándas på jernivågar. I Man hoppas genom dem funua uppnå en baftlahet 15 sweska (7) mil i tfmmen.! - — Om nyttan för landtbrufet af femiffa stationer. |Kemienus tillämpning på dlerbruket går ständiza sranisteg, od nödwändigheten att brufa. jorden ester wetenskapliga ‘grunder - börjar allt mera att erfánnas. | Men för att sä göra mår te analysen tagas till hjelp. Häraf in es, huru wigtigt det är, att offentlig- gåra (aboratorler | fôr âferbruft-kemin warda inrättade, | - , JI några londtdrufftrifter finnad ta- bellar lill bedömande af hwad jorden bes böfmwer, för ‘att 'gifwa goda flårdar. Man må do> ide jätta för myden lit til dedsa fifferuppaifter I anseende tid den skistaude jtemifta jammanfåttningen. Sälunda kan, t. er: qwäswehalten i hwele stundom wara tre ‘gänger siôrre från en frörd än: från en onnan. En lifadan fitjaltighet år rådande | afsceude på fos derwärternas6 | sammansättningz det ena fältet fan lemua ett foder, som har fem- dubbelt ftörré uäringsfraft för husdju- ren än ett annat.] - “Sel har pisais, all 'atmodferen ome- delbart lemnar qwáswe till wäxterna, men den berômde een Boussingault har genom fina senaste förföl femmit till den åfigt, att delta pâstäende safnar gruad. Sa > On ie till forden föras de ämnen, om den genom skärdarne förlorat, men em åro nådmwåndiga för wäxrternas tref- nad: ed fortfemft, blir den oundwilliga följden, att fruftbarheten miuskas. Detta år otwiswelaktigf, få widt det rår arsle, affali o& fosfor. : NE Man bar fommit il wikheton Made ligheten af ‘att altid på samma jord taga amma flags ffördar, Når man brukar orficn- på elt fådant fått, innástlar fia nårjarärel, od; infefterna anstála härja ring. Men byter man om skördar, bäns der det, att insekterna dö al hunger, € medan de ide mera finna fådana w3.ker, å hwilka de funna fifnåra fig. Det åts går minh ett ä för olla hungers- nåd fillintetgöôra dessa skadliga fuselter. år alt undanrôdja desfa olágenheter aswa träde och wexelbruk bliswit in- ôrda. er rt Det tan ide förnetad, ott ju matjors den, då mon år ut oh år in aftwingar den ‘samma skôrdar, till fift"en del q sina beftåndedelar.", Redan I början a detta år hundrade anmärfte Humphiy Dawy, alt Sicilicu mist fin forna fruste barbet, berjör att den idfeliga Hweteods lingen tagít bort jordmánens halt af fos'ater. I norra Frankcile har man odjá falttagit, att jordmänen utarmas "pá fosfor genom de -Ååliga, mattande ffårdarne, Men ly>ligtwis fan den for: na frultbarheften äterltällas* genom att tilfåra fosfater. Har fordmänen mist- någen af fina bestäudedelar, blelper det ide med att byta om skördar; det soni jorden har förtorat i sin sammansättuiug måfte ånyo tilförad den; detta är enda fåtret ait i deß ursprungliga sti> återo stálta én utmattad jord. - För att rått beddma, huru jorden FÄR bör fotad, finuunes ide bättre orakel alt rådfråga ån aunalysen. Denna lär of hwad wi böra göra eller (de göra. Bättre hjelpmedel än ‘ofleniliga kemiska laboras torier har dat mederna lanntbrufet Ännu ide funnil. — Slutligen må nännag att i Paris Håller får uärwaraude på att inräittag ett agronomiskt taboratori- um, fom werkställer analyser ide alleuast för åferbrufet, utan åfwen för induftrin oc handeln. : : — Af Blads tidning under def uya redaftion har sôrsta profuumret utkoms mit i stort 6-spaltigi format med en mindre bilaga. Utom alt hon fyller fin uppgift att meddela nyheter, hwarföêr ett hatt? hundraral meddelare auställts, win tidningen äswen i ledande artiflar tala i dagens frågor. Redaktionen swärmar för bildandet af ett follparti och för faun fotfupplyaning, i hwilka ämnen två ledande uppsatser återfinnas i profnums ret. Tidningens typografiska utstyrsel år god. — Skanes kusifiskerier. Ur t. f. în- tendentens Rudolf Lunddergs "Medde= landen rôraude Sweriges fifterier", hemta wi följande intreöfauta upplydusngar om Skäucs fustfiskerier: > Af de 105 olifka fiffarter som träffats wid Skänes fufter år blott ett fåtat att bänfôra till kategorien "allmänt före- fommande” De öfriga äro fådana fom blott gjert gästerna besôk eller fom råt- nas till de }. kf, pelagiska arterna, d. w. f. fådana som mantigen uppehålla sig 4 öppna hafwet oh endaft wid wlssa tilr fállen närma fig fusteu. Skåne hör i djurgeografiskt hänseende till den zon som fallas "den tempererade delen af norra Atlanten” och deraf kommer det fiz att ärftiliga ntpreglade medelhass= « a vet ' former: finna8 bland wåra fiskarter (få- om. Canthuras griseus, Mulus surme- lutus, Scomberc]sex saurus m. M), un- der det alt à andra sidan ide få Få sêl- waltens-arter fåfom iden, mörten, går dan, fifen c< gösen päträffrts Inom Skäe nes’ hafsfiskewaltem .. > ov so oe Den personal fom eguar sig åt fisket har oltifeåt år 1874, från c< med hwil- et är de statista npågifterna datera fig, ngn flöche o< till och med 1831 cå de sluta, Utwer- hufwad tagit warit i jemnt stigande ch utgjorde deisistnämda året för Malmd= hus tår 5,301 06 för Kristianstads tån 3,162, efter summa: summarum 8463 sjátar, mån, quiunor cd) barn [nberák- ers Man - sinner häraf att fiskerinä- ringen för prowinsen spelar en wida wigtigare rel, än man- almänhet fre fäller fiz. Den båtflotta fom för fiske- rinåringen uteflutande. anwänded, repre- enterar den respeftabla fiffran af 1,691 tyden, of hwilka en- mängd äro dådade, od i fråga om antalet för bwarje lige flår NI hôst med 148 bitar, deraf ej mindre än: 120 dådade till eit medespris vf 500 fronor flydet. Efter Ris tom- mer Linhalm med 102 båtar deraf 82 halfdädade-. - a . x - Satomften af silfisket utgjorde under år 1881 för Malmöhudslän i det nár- maste en half million oc för Kristian- stads lån 145,000 frouor i rundt tal, o< i sammanhang med sin redogörelfe får affättniugen genom st. k "prångare" (filuppföpare) yttrar författaren följande tänwärda ord: J augusti månad medan Mörden ännu ågår hafva jordbrufarne ej tid att salta id oh wilja ej heller göra detta under rötmånaden, Afsättningen är derföre då ej få stor, oh uppköparnds antal mindre. Under fådana förbållanden fan det inträffa alt, om de font hemkomna bitarna medföra temtigen rif säugst (200 à 300 mwalar), detta föranleder mydet starft priofall, få att prijet från 1. ex. 2: 50 fr per wal på mergonen, pá af= tonen fau nedgá till 20 à 25 dre, livil- fet gifwer anledning till ryften om oer« bördt rif - fängst nd låga pris, och bi- drager alt i fôrtid sánfa priset vå filen, Fisktaren mäste under fådana förhåflan- den sâlja till hwad pris som fan fåg, emedan ban, dels ej då fan utan att foriumma fiftet fela till mera aflåggna ofiättningsorter, dels filen för öfrigt ej taler wid längre transport. Under goda. finfilteår flulle anläggning af mindre salterier och rêferier jâferligen töna sig ed) genom deraf upp?ommen förre tone fuárens blifwa fördelattiga âswen får fiffaren. : Dessa ord fåra allwarjigen behjerkas, och dà fiftarena sjelfwa ef hafwa fôre- tagsamhet ellir medel nog att aulággza falterier och rôfkerier, wore det en lyda för wår fuflbefol!uing om några entre- prenenta fapítalister toge winken ad nos am. — Sonrngen oh republilanen. Kos nungen mottog i torsdags uti höglidiiz audiens Nordamerikas Hôrenade haters miuifterrefident Willlam W, Thomas, hwilfen derwid êfwerlemnade sitt kredir Putre sásom sänudebud, skciswes til Sm. Amerikanske minifterrefidenten Tho- mas, fom förut warit Nordamerikas Birenade staters fonsut i Göteborg, fin- ner wäl till wåra förhållanden oc wärl ipråf. Han yltrade lg ocfå pá swenska { sitt helsuiugstal till fonungen. Talet hade följande lydelse: | Eders majestät! J det sag härmed uppfyller min pligt alt til eders majeftåt êfwerlemna mitt freditivbref säsom Amerikas Förenta fas ters fäudcbud hos eders majestät, beder jag att på samma gång få frambåra uts trydet af Fdôrenta staternas presidents I o< folks djupa afluing oH uppriktiza wänskap för eders mafeftåt” å förenade rilenag — Sweriges säl dh de ges — foll. N , - Den stora ‘republifen på andra sidag Atlanten wet wil, att hon stär i game ' mas tadfombetsfluld till Skaudinavi hwars dlecfiwe fjömånr npptådte wär ter tinent redan femhundra Le Ro förtindelfer ä nyare dalun. : ' ” ! Fo ded of - Fôrenta slaferuas den ande af sann humauilel, som ut. mårfte den Förfta sweuskg fotonifationen ' pá Delawares stränder; det har ej bete ler glömt att wio def fjetfftändigbere- frig, Swerïge : war det ¡första land — felf har ide glömt ” är före Rolum. ' nåft efter wår bundsförwandt Frankrike | — fom'af egen god uyfddra repabliten. ol ers majeflåt! Det år Hår ett byns dra år sedan den förfta teattaren mes Swerlge 0< Förenta slaterna ratificera«' es. I. > Traflaten infedes med en föriätra om fred och wänskap." Detta löfte har nu hållits i helgd under ett ärbundrade ob. del all wara min böpfta uppgift och slräfwan, under den“ tid jag innebar det embete, fom blifvit mig auförtredt alt [werka î def ande e< mening föratt dermed flap eS et aA de förbindelfer af ‘wänskap ed) godt förftånd, fom bit- tila aldrig warit brufna, fem bit Jag manad dertilt Sfwen af den pers fonliga grund, - att sag, under ew fêre- sente wiftelje: | detta land, lärt miz bigalta e< älffa de båda nordiffa selt font Iyda under eders majeftäta tegecing, eh hwilfas wälsärd, förening med mitt tvilja erfäude den eget lands bästa; det derför flutte wara - miz fårt, ait funna fråmja.' Konungen swarade härpä: Herr minister! }_ Det är mig fört ait i eder belja te= eresentanten för!en ster uation, fom pi flere områden af menskligt arbete til- fämpat fig ett af de främjta Tummen. Det år mig o>/färt att från Föreuta Ghaternad president och fett mettaga den häfsning ul framfört. == Tet land, font hes fia wettager få många af den fländinavifta batföns ii ner ed döttrar e< lilífwer deras andra bem, har färflilda fraf på wär uppmáife jambhet och wärt intresfe, ! „Den redau sekelgamla wänskapliga för bîndelsez mellan de förenade rifena och Ameritas Förenta Stater är det och min lifliza önftan att bewara cs än fasiare tillluvtas oc jag är förwisfad, att Ni, hr minilter, fom. fommer hit med eu på gamma! befautskap grundad tidgifmarbet för Swerlges oh Norzes felk, all wil e< wärdigt fylla eder uppgíît ibland of. . Pi misu medwerfau dertill kan viall- tid rälna. ot | => Både föga prafktiskt och föga wär» digt synes ? og 1— fiser Blelinge Läns tidning — det öfliga föredragandet från prediköstoleu, ester gudötjenstens slut af fungörelser om! alla möjliga werldotiza ting, mydet ofta af ytterst profan art. Sättet lefwer ‘qwar från en tid med wida mindre utwedladt tidningswäjen ån war tira eller 'råttare från en tid afldetes i fafnad af ‘ett fådant. J mår tid, då i de slesta trafter af laudet tid. ningar (ätt och allmänt leta’ fig wäg ut bland folfet, äfven lil deltas djupare lagar, år, det utan twifwel ‘i allo bättre att begagna sig af dem, för hwad man fan hafwa att cfffentligen meddela. Då der det sältet af ett eller annat sat îe râtt wäl* fau ¡anwändas funde ju tet ofta hasfiga uppiablandet från predik- stolen i dessa ftrif-, oc lâje-funniga ti der ersätlas genom anslagotaslor eller genom alt flodaren' i se>enstuzan urp- ett fyrwerferi af herr Koblaud, Skogabhloxmman. En teckning från Finland | cc af v ' Johannes Alfikan. . N „Forts, te, f. nr, Jag ville taga benne med mig; men hon rusado från mig ut i vilda "skogen, och min! hustru och jag fingo länge sökn henne i ödemarken. Slutligen funno vi henne halfdöd af bunger i en bergsklyfta. Vi förde henne hem, der hon kort derefter födde ett flickebarn till verlden.| Den nye presten, också en läsare, döpte 'barnet och gaf modern on 8å. ryslig förmaning inför allt folket i kyrkan, att min olyck- liga syster några veckor deref- ter. dog af. förtviflan.. - Det var bäst 'såsom det gick. Af den Boöde” presten hörde vi. aldrig någonting, och min bustru var botad för läseri. Hon börjado arbeta igen och blef en duglig gvinna.! Mon Leander. och min :systerdotter växte upp; ban var en tongsint pojke och blef re- dan i barndomen läsare; flickan I - t° or deremot artadé sig munter och godlynt. — Historien om hen- ues börd är föga känd i sock- nen — annorlunda än att hon är fuderlös.\— Se der, hvad jag fått af de «väckta! Den förre presten förderfvade min syster, den nuvarande gör min kloka- ste son, ty klok är han som en skolmästare, halfgalen, af grub- el. Och den gamle betückte’ an- sigtet med händerna och grüt. De unge männon suto der djupt gripne. Slutligen frågade Emerik sakta men ifrigt: - — och flickan är . ..? Gubbon gaf; intet svar; han lyfte blott sittihufvud och sade ängsligt: : |: Förlåt den gamle, men det gjorde mig godt att få lätta mitt hjerta, fj Cs . — Och den skändlige presten, hvad hetto han? sporde Severin med mörkt tindrande ögon. Det fina rättvisa i landet, - : "— Ursäkta, afbröt Mårten; det är nu adertön år sedan, och jag "tror han är död; hvarför rifva upp gamla sår, mera än lh jag redan gjort? — Men ee, der t komma flickorna, den enkla bäd- den är färdig; vilja herrarne icke lägga sig? Jag följer med till kojan, ty jag är gammal och trött och gossarno må 60 om milan, Muntert hoppande kommo flic- korna ut och satte eig nu att i den ljusa vårnatten knyta sina friska björkqvastar. ' En atskedstår dracks ünnu, och efter ett allvarligt godnatt, hvaröfver flickorna sågo smått förvånade ut, följde gubben sina gäster in i kojan, 4. En'vårmorgon 1 öde- marken, __ Ehuru dot var ganska varmt i den trånga kojan, Bofvo dock våra hjeltar bra nog, - Den fö- regående nattens. korta sömn Lade icke vurit tillräcklig för deras i stadslifvets- maklighet bortskämda naturer; De hade emellertid försofvit - någonting ganska egendomligt, och hvilket gällan torde hända annorstädes än i Finlands ödemarker. 80- dan nemligen flickorna under glädtigt samspråk och tyst glam fulländat sitt arbete med qva- starne, smögo do sig sakta in i kojan och nedlade sinn ‘nga, men trötta lemmar .vid gamle Mårtens fötter, der -do gonast insomnade. Det var väl för de unge stadsboarnes sömn den nat- ton, att do icke vaknade vid detta inträde, ty då hade do säkert icko vidaro fått ou blund i sina ögon. Väl drömde Emerik,®att Lan vildt brottades med en svart- klädd man, hvilken han ville "I-tvinga att bekänna sina synder och tyckte dorvid, att on ung, ljuslockig, 'underskön flicka ömt bad om nåd för den gamla ayn- daren; men denna drömvilla gick Bnart bort, och han tyckte sig i dessa ställo höra forsens dim i vilda skogon och so en tjärbåt pilenabbt ila’ ned utför do skum- mando vågorna — dot var gub- ben Mårtens väldiga äktfinska anarkningar, ban” hört, och så var allt slut med ens, såsom det plägar gå i drömmens rike; Äfven Boverin drömde; men som sömnon füngelat bans mod- vetando- något senare än kum- ratons, infoll bans dröm först tidigt på morgonen. Åfven han tyckta sig höra en fors dåna i | sitt granskap, äfven han såg en båt ila ned för den samma, men, besynnerligt nog, satt i den sam malen ensam flicka — han kun- * de 'icko göra sig reda för hvem det lvar, men hon var skön och, hon sjöngy och forsens dån tyst nadd och alla fåglarne iskogen vidt lomkring samladoa vid elf- vengistränder, der båten nu åter flöt fram i lugnaro’ vatten, och : den uhdorbara tlickana sång klin- gado Ijufligt, men allvarligt, öf- vur det. doggbesådda várland- skapet, Däjvakunde han ' Milda högtidliga toner smekte bang” öra — ‘han kunde icke misstaga sig pá [sitt sinnes mar teriola fförnimmelso = dot var verklig ' sång och dessutom en vackert utförd sång. | Y | SA (Forts.)
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.