-As i fber (YkfItbergfbantai,.e,tpetefibanfen, Lifero ipartant ok nu fltitligen .tielfinglantfbantenb aftelningOtenter i txrpnåf. nr 1874 tilltråtte (yra :tonem' fin famrerarebtfattning, d) utan åtel terpå mr han ha bådat fina falfTa Rnattåert- • ratiener. lin råga på dt bar nu untanittelie tt on famrerciren i fietternerrlantå ing ått, b att b btrilfet f" attrå • t fam biet tju tit fia, met Ord 3rneirni balanå, metan flora opreårbintelicr lån ba fbretunnitd. .tårtill flinta fig bctuffa rutten ont otit nosilens mera entrilba fårbållon- ro. ,tani tittin buftru fågel ba p5 något ntuftifft fått ende:mit i ett hab• fars rob man OftÅr altren, att (frit rian wora fråntinante får geniler ide atertbrantfantåggiting i ett af benent hot ra iNbuo. .tatt bar olltib o ff er- taat att tron fig fem fontbåtlåwålgthare. Nit af mattar ban i fångelfet fin horn. Tet åt' ide rimi'd neRfelibet, utan bjuvt fårat råttgåttfla, fem feninter alinditbe- ten att nitti rtåligbet n fwatta, bttru ge- nen blifwante ranintning fullt [på m åtte fptitaå Mesur ten inom fin ert allt får långe ntåftigc mannen brettO- liga hantlingar. — Notbenffielba Orönlatibtleyntbi- tim %bin prof. frib. 9/orteurtiått bar fnidion i Oiåtebag emettagit ta fåtjante telegratn, lateralt 2:burfe ben feptember: «Igfirden utgick från botten nf Anleitivik den 4 Juli, 130 klm. öster em isbact. På 5.000 fots höjd hin- drade vnttendrånkt onömörja osa att frarntrAnga längre med slådar; Inp- pa rne (Andes på skidor vidare, flant- ginge arvet- en nerbruten isöken vt- terhgnre 230 klin. och uppnådde slut- ligen en höjd af 7,000 fot. 1 pro- ed) en met att fecialilmen år fmiflefant: stillnat a,ir ten intittnn — alftrao i ',lianerna -- etb tet were orimligt att begåra att ide en matt från Nen- båd warn fira tnettaglig får tett fntittan fem anbra menniffer. Stort ek gett: mannen ongrepå af fe. risfilm ort) På olln nuörn talabe frcin- Krogarna i Norrtele,,,e skola, en- liint tuifle ban ccf't såra tet ed, tvib ett rifåtagimannawal törerbabe ban bp• ligt stadefullnagtiges dertuldes be- slut, vara öppna om seindagarne. pet en fecialiatift fanbitat, fem bod icfe ben gången blef rittlbaglhuan. Johan IV kallar sig on bonde i burne beteenbe trånat(' emellertib oro sch fårffråcftlfe i be tnftn embetemånnettO Itiedentorntrakten, Joh, Andersson i låga. emellan Tåtbufet i .(baberåleben Snnilbiteka. Nyligen uttainde han eub bah Stånigliche 2antratbeamt trerta- en Iv psala-prokssor till finansmini- tea ifrigt ffrifter törangs ten fattige mer. Nu har han tilldelat ( ffråtbaren tiobagen ben 17 Rebruati Larsson i Iledentora vederbörlig full- makt som — justitie-kanslår. (ten Ng tå ten flora måttfårtnårfelfen ffette) bart man femmil till at Teint. Modernt landtbruk. En knip- tåt. Rau wågate icfc flå ihjil Natta. slug bonde i Wermland företog sig ren ek terfåre Rulle hatt uttrifai) ur nyligen en natt att utkladd till tomte Inittet. I flytta sin dåliga hafreskörd in på Stlectan 10 ttånittbe ba3 infann fi grannens åket och dennes goda linfre Velie i br `Malsil frebliga boning ok :n på gin egen. .11ytet. låt fått gå förte betiont infår borgniftaren, en be. tillbaka. berZfnuffcl tvib namn Zbeinniti, fent till. inte ben beffeblige bye:tjim titt etter 2 tintmar lenina ftaben ed) tuffa entråbet. . 81 1triliC I Sar Cfter många håller tillåtO br 3Yalin att ftanna hemma till ten 2S fl. 6,2,3 mi- n y ligen, ef- En stor ska ndal nuter. ter hvad den italienska tidningen Zc utan prut, ulan ranfatning, utan Rassegna vet att hcrAttn, egt runt i bom ffilba mannen från mata ek barn Vatikanen. V ievreganten i Rom. er- får att trifiva ut i teka tuerlbcti. Satt kehiskopen af Siela, monsignor Gitilio bar återfenintit till fett fåbernalanb, Lenti, anklagades af några biskopar, bwareft ban ett par år fått utbreta fitta soul eftertrådt honom r Sutri och jecialiOtiffa I å ter. Neji stift, för det han på svikligt p )obsen — Curona genom finefifta gladanon. j.irefe0or 2dctt bar unligen wib we- tentroyOatateinien i 23erlin refererat ett finetifft nrbete från år 1R49 "3ittAilyttato tibi-hjon. ("Shrtfattab fnurror em jor. ten") !lieb en mångb farter ecb beffrif. :tingar på åtjTilliqa jerbett lånta mcb rimmet nngifna vitkor för bildning fåtbigåente af Stina. of isfritt ittIntal fannot således ej här- (fureyt'.erita Rikt.* i indian, nuet sadee, men fården, under hvilken afiatersta, Isifont ftrra, (raffiga menni• nå gången lyckats meneiskor fanns flor, fem får tet inrita ba råtaftigt bår Grönland. inre, har letnnnt vigtiga ek grå ögon. sffilåttAa6 onfistarag ,tre rörande inlandets na- gsur upplysnin balft finefiffa. 2e beröinninO för fin tur. Mednn barden varade besökte renlighet, ed tet f8rfåfra3 att be hata expeditionen% öfriga medlemmar tin- bivaric tag. Lat wintern uurieårtitat, der (1:r Nnthorsts betål nordvegtku- lieratt brftåtcr, ed) te bira flera Kit- eten mellan Wejgattet och Kap York. ninaar, hen ena utanpå ben andra. Lita Eskimåer har tack, titt två medlem- ioptlertla are utittårft begåfwabe, tipp- mar af den amerikanska polarexpe- finningOrifa, tjahre vd, bugriat flånlån. ditionen %oro döde och att de Unga tretia ister i ntrtall etb Te erejtera kommit till Littelton Island. Sofia trå..:9, - etan bunaftien asrea tager (206 återkom till Egedesminde den 16 f. (41.-2G.1 e. (shr.) baftra alla me- Augusti med rika naturhistoriska sam- piyer befåttt fig tal ett tåra fem fallaO lingar, tingade samma dag söder ut, "3an1 -ljao" (låran från 3tlantiffa baf- anlopte Iviktuk, «Tulianenhaab, Frie- tret, mutan be filiefiffa tni8fienårerna drichstadt, gjorde tre försök att fram- tomme från tenn bafå rutter) ech freatO trånga i 'utriden norr ont Knp Fa- 8ftecrIptftuub ber i 2enin (`lieni) ed rmen och ett längs land, min hin- "tentar åftver ftaternaO blentftring ed) dnules af is. Ängade derför tunn- fe,rfarl''. 3 bårjan af bunattien 9.Vingo lar ben, sandigt inom synhåll nf ogt- tager (1368-16-14) ftiftate entdflertib kusten, till 66 gr. bredd, Sedan tt å ett "3i-er-fann" (german) svit nnnrn försök att landa s.rdligure misslyckats, - i-fjao" (tuefterno sdu:te en nu religion ".1 forcerades isbandet den 4 September tåra) ed" teban ter; hålln några Ljuter strööl söder ont Knp Dnn. Ankrade met ben ena reliaienen ed) några :lieb bår i en af eskimåer nyligen besökt ; u tritar ed) fel! leftua af ben sugga. fjord med fortdemningar, ehuru foga Unna nuletning i flit ed) hela flata ansenligt*, efter nordnan. Det var harm% bcfriaat bis trattbro. 23egae re. företa gången sedan norske koloni- liairtterna 1;afitia jamma heliga bhfer, eterttal tid ett furtyg ankrat fi Grön- Men tolta tein p5 elitö fått. lands ostkust söder oro polcirkeln. 2-. trerige ("-Gbui-.(tur", Gjorde ytterligare fårAngt försök att ting," "^f en-nto -cr-su", 7sinniartin, ankra i en nordligare fjord, vande tu-n-rtt-jo", Pi-ittnen (!) eller "Palt-fln", och ankrade i Reikinvik den 6 Sep- t. ,i. blå rings) beter tet, att betitta tia. tember. A freser den 16. Omfat- tiett ber i tet bartafte nubligs tant, tande viinuctmitningar vin, att den men att tet årstå "fon met tipylintante kalla urörn, gom packar isbandet cif alla fitta trailer helvara fin fjelffLito långs Granlands ostkust, är ytterligt bighet. CteenftnrncO ftnrfo grannar bnf. obetydlig, så till bredd som djup: ma ide tunnat anterfaltua teel. ostkustens isbråer fåtaliga och obe- bcbaglig bloda år ett fru till ti'rberF, t3dliga. Fjordarne isfria. Tror der- för att kusten om hösten dc flesta år ar tillgänglig för lamplig ångbåt. Alla friska, Sofia oskadade. — eecialiffen "alm år fån 1849 i iiårabid, ter faten, ten 1859 efter att i åtffillign tiotal of år bo låd fect- nenå barn termen, bltab rob getin feba, — Mei år 1877 i 3nnunti månab får. kliat från Z.tifflont. .tyr TJIM bar ge- nomgått lina priifitinge- ok tjack i Tialinå qcb br (t. Fintatuift ek blef at h 9 Is. trunfiegd pråfmatitt ågett getliab rk antagen till trålbeftålb ge- fåll i Ralme, banntwerfilfårening i 91u: guiti 1s4',7, tå han tronbrate ut i wita !mitra, irrit i ewerigt, facit! i Zan- inart eb bit anta i eklefiwig—.telftein. tet ban tietfatte fig i ten gets haben .roterolcte eller .taterO.eben, not jenit gårante beta åt ben fteettfta ftidelegi- ffa tuffen. 3 .Daberaleben, bit ban an- lågt 1871, gifte ban fig 1874 mcb en 1.leenR tårna, Patte fi ner Wein fin e - en ed) bar feban lefi ett ludna, Ht i f ia fabeil familj, fent inatt t3fabei. .tanå umgångt mcb tina grauttnr, be fob ban• ftarna, fent man får lit ok tåt !ville gira till tigrar, war bet allra båtta. .twar tystnad inom dot lilla, i båten befintliga sällskapet. Solen sken klar öfver det vackra landska- pet. Otaliga små glänsande in- aekter kilade i hastig fart öfver den svagt krusade vattenytan och anmodern förde, kacklarde sin flock ungar i strandvassons grönskande skydd. Det var on liffull och dock så tyst tafla. (Forta.) att pensla barfota lappar med blOck, hvilket hon också årligt gjorde, i det hon lAt den lille ungen inmun- iga flere teskedar med skrifblåck. Barnet biet naturligtvis illa sjukt och svålvar för nArvarande mellan lif och död. men ttt ed? 11'1.3 city hånles ;Irte.tb- mal". 3 nibelnitigett em Taiimart erfar ten finefiffe låfaren bl. a , att ontra matis. ller8 battrIfileliV, fens trilja in i eller ut från 52fterijån, måtte gå gettem pao: fet "ffl.-ti-ja" (Anttegat), fent enbart år några flabier brett, ek blenreft be incifte betala tull. Cm r.Dattinarf fåger th.f. lit bfriAt: ":Daninart fatt neg irfc måla fia mcb någon annan fint i Curryn i briet ed) tungt, men ka-ti-ja beber- Rar 20 ftatier af Cfterfjåit ed) sitt gnu: finne tunna thiroara tette funb, iå bli «N ett fttatO tungt te ebeftgrate. bre rå bef; gråttferå utflrådtting?" Råd. talar met fårhirlet ont C-..chtvcii ok bet; met "bituldlebtn" (m181fgatatO nupftiganbe iftemit jarot beb unberbort intiebnyort arr flarn alrfjhr. måttlige, retlige, 'tidige i bit, ek in. gen regering plågar ban. Rår 500 år tt fig ftån 05erninttien rå fetnn på grunt cif ett fruung (?ilbretto) millå ten fårtnict. le tabun feban turit utan broarje åfwerbuftvitti ed) befolfniniten bar (dumt i fullftån• Dig te. Te atnjuta lunden etuina nf finn grannar, ck tur breda ontaftnt te klifwit fikrbeifno från tim betat!, grånfer. :nr icfc fetta mårtteår• tigt kaftun ä'aubsorten. Landshöfding Wachtmeistor i Karlskrona har inknutet sin uf-keds- nneakan. barn i Enkö- ping lin& blifvit behaftud, med ett bernsjuktlotn, MOM N nnligen kallna En hästkur. Ett «intik». Någon hade råds modern rätt tillskansat sig betydliga summor af ett legat, P0111 stilints af en vigs Capotateli. Rednu på Pius den nion- des tid, då monsignor ',etui kallade, till Rem för n:t tillträda sin s igtiga befattning. vero liknande rykten i omlopp; liks al lyckades det den in- fivtelnerike prelaten att af på frett ut- v erka en order till ile noitspAnstige biskoparne att giulkånnit råkengka- pernn, och så sntte ban munlås pi sinn belackare i Rom. Rochefort och itallenarne luttra nu kommit i 'utrett tia livarandra. Från smådelser i tidningarna har mun ötvergått till utmaningar. Då Rochefort i måndags steg ur sin vagn på börsplatsen, hejdades han plöts- ligt af en ung man, som presente- rade sig såsom hr Gianni Bettini, officer t italienska arrnn och kom- men med iltåg till Paris för att slåss med hr Rochefort. «Jag hur svurit., tillade han, «att icke återvAnda till Italien, förr än jag fått upprittelse för den skymf, som ni tillfogar mitt lund. Om vi icke begge vore adels- mån, skulle jag slå eder i nnsigtet. Men ni kan anse, att jag gjort dett. Rochefort mottog icke uttnnningen, men drog upp en revolver ur fickan, och förklarade att han skulle skjuta, om den andre rörde honom. NInn påstår, att ett hel sammnnsvärjning bildetts mellan en Inringd itnliengke officerure för att utmana sch <ind- iern med Rochefort. Kosmopolitiska bröllopsgäster. lirades nyligen ett bröllop, vid baket brudparet och gästerna bestods af högst märkvärdiga per- soner. Brudgummen vnr en ettropet från en nf Söderharsöttrne, tysk till börden; han hade i flera å r flackat omkring på Stilla oceanens öar och hade åtskilliga år bott hos en strut) vildar. Der låt ban tatuera sig och uppträder nu på murknader. Hans brud var en spattiorska, den 26-åriga Teresita Gomez, som kött glädja sig öfver ett tre fot långt svart skAgg och likaledes visar sig för penningnr. Ga-ternn voro en «stark man., te4 akrobater, en elddrottning, en ',skön eirkassiska. från bland, ett danskt tvillingpar, som her tjugofyra fingrar iielt lika många tår, en sleswigsk ..akta zulu-kutter, «verldene tjocka- ste qvinntoi, en dvcrg från Trans- sylvanien och ett ryek jAtteqvirinn, Samtalet fördes på tyska. 1 Wien Bot derifrin man fått sot ( matt får tro en brefskrifs•nre fritt Paris till det engelska blodet Standard, skull furst Bismarck umgås med tan- ken på en ny afverrnskning, större och Inåt kligare An någon annan, som redden hittills rönt trått hans sida. Tanken är ingenting mer eller min- dre An en kongress af Europas mag- ter för att öfverengkomma om — alltnån atvApning! Brefskrifvaren la- ger det vara ovisst och såkert, att Tysklands regering skall taga ini- tiativet till ett 'Mani förslag., luvar- för åtekillign regeringars eamtycke skulle vara på förlustid vunnet. Bomullsskörden i Egypten vi- ear sig i åt' vara mycket god i an- geende till qyantiteten. Bomulletnn- skeus harjningnr ha ej varit gå stora som man fruktat. En stad utan qvinnor sr kine- siska staden Maitinutshin %id ryka grAnsen. K inesiska regeringen fruktar titt kineserna skola dit locka rvskit tivin- nor, som skulle kunna ,olet;mralisern., den manliga befolkningen, och till det lycka.des mig lått att avertyga alla om, att jag blott varit vid mord- stallet för att hemta min der qvar- glömda revolver. Först i Santa Ft: lAt jag, trots alla eder och hotelser, akta skatt Anda till stadens portar. sanningen komma i dagen, och till Longre kont hon dock icke, tunn till- mina reskamraters heder måste jag bakavisttdee vid tullen torn fortju- meilgif•n, att de alla frivilligt instalde den vara. sig såsom vittnen. Naturligtvis skickades genast ku- rirer till Independance vid Missouri, och, fastftn mördarns redan skilt sig At i olika rigtningar, blefvo dc dock (Skit: af 13. Mattgasten.) gripna och alla utom två befordrnde Porte. fr f. n:r. till galgen. 'Ingenting., svarade jag och him- Vi hade under tystnad ridit rånnu len %etc, kvad som inget mig den ett kort stycke, då Pracock plötsli- tanken, att lekande öppna snaran på gen nedböjde en eassafrasgren och lasson, hvilkett jag -hållit i högra rtfbröt tvenne qvister, af hvilkn han handen och under vågen begagnat i räckte mig den ena. Strax derpå *atlet för sporrarne; ..jag söker in- inkommet vi i småskogen sch ft tun- genting», upprepade jag, och mina för en med rank vAxter öfvervuxen blickar flögo omkring, som ont de liten kulle stannade vi. kunnat genomborra skurkarne, »men »flår har mycket forandrats under jag har något att lemna, nemligen årens lopp», anmArkte Pracock, •men de fem tusen dollarne. .larvig var likvål skulle jag under den mörka- min vän, och jag vill hellre hålla ste natt reda mig hår.» Han vek smålt bly i min hand, An behålla en några steg åt sidan och kastade sin följd hårat år det strAngt förbjudet för q%innor att visa sig der. 1)et säges att en engelsman flydde dit för att slippa undan sin kåra .hälfts spar- lakandexor, enen förföljdes af sin Grafven på prärien. enda cent af penningarne.» «För att spela angifveres, utropade Mac Daniel -hotande; «men det skall ej lyckas er, van Pracock, tv Alven ni Ar delaktig i mordet och tlerifrån kan icke allt vatten i Förenta Sta- terna rentvå er. Dock vill jag gifva er ett genit råd: laga att ni kommer liårifrån så fort som möjligt, annars kan det blinda, att ert djur inom fem minuter blir bcfrindt från sin börda, Han stod på min venstra sida; nå- gra hade åter placerat sig på sina hvilobäddar, från braka min ankomst uppgkrAtut dem, de andra sutto viol elden, rökande sinn pipor. Vid Gud! Jag befann mig just icke i något trefligt låge, ty ingen af dem Ilade sin bössa långt borta, men jag måste hålla min ed, skulle jag ock derför plikta med mitt lif. «Mnc Daniel., började jag och vid- riirde min åsna med högra sporren, nit hon närmade sig skurken, eni talar till mig, som vore jag en nir,- gerbaby, och förbiser, att jag ej är den, ni tror mig vara. — Goddam!» — och åter gjorde min mulåsna ett språns åt siden, — iihrad är åt krea- turet? — Har jag sagt, att jag ej vill behålla penningnrne, så sker det icke heller. len hotar ni med bös- sen en obevApruul, så år ni ej båttre an den lumpnaste indian. — Det galna kreaturet!» röt jag till och klatsch! trAflade ett sing af lasson tetsattunn, så att det stegrade sig. Å ter nedföll lasson på djuret och ån en gång svängde jag den omkring mitt hufvud — jag hade icke förgör:- yes genomgått minn lAroår i Nya Mexiko såsom arriero -- mitt djur stegrade sig. som hade det varit be- satt och allas blickar voro rigtade detsamma —. ingen anade någon bi- afsigt hos mig — och då jag ansåg rätta ögonblicket inne, grep jng hår- dare i tygeln, så att mulåsnan lastat] stod upprAtt. 1 sattuna ögonblick hon åter sAnkte sig ned, kastades hon med ett ryck åt sidan och nu luven den utvecklade lasson ned och i stållet för att trAfta djuret, såsom alla tvitvelsittan trodde, Mac Daniel icke undantagen, lade sig rAnngna- rart så Vål om halsen på den senare, som ont den blifvit <Utlagd af bödeln. Ila, det var ett vackert arbete! - Jag såg blott, att snaran var der den skulle vara och att Mac Daniel, slap- pande bossen, förde båda ItAnderna mot halsen, då mitt vål dresserade djur *ont en pil ilade utåt sluten. tid att se inig tillbaka tog jag mig icke, men jag kände, att den vid sa- delknappen fastade lagson uf någon efterslApande tyngd var spAnd och det var mig nog. — .Tag hade hun- nit ett långt stycke bort, innan det ',frige mordsållmkepet hada efvervun- nit sin förvåning' och jemte en mängd förbannelser skickade efter mig ett !milt dussin kulor. Lika genta kunde ile lut sigtat på månen, ty så linstigt hade jag kommit utom skotthåll och forfölja mig kunde ile icke, ty dere. riddjur vom ostullede, och for öfrigt kunde det svårligen falla de bun- det-nr in att för en död menniskas skull anstAlla en fåfäng jagt. Jag kan just icke påstå, att jag hotar indianerna, men ej heller att jag illsker hvarken dem eller deras seder. Men då jag såg mig i sAker- het och hörde den fege mördaren Attila efter mig, som hade hnn varit ett stycke %ildt, då utstötte jag ett så vaidigt glädjetjut, att det nkulle bukett den blodtöretigaete Sioux. 1)et var grymt, men det gaf mig Itittnad, och då jng efter en <Farts tunette be- trinde liket från lasson, hade jag ej velat byta med I■ aliforniette förnAm- sta hacientlero. Till och med min mulåsna måtte känt något dylikt, ty af sig ejelf inföll hon i lagom gkridt. Det var ett angetain natt. Långt före daggryningen befann jag mig Åter i vårt !tiger och tre u fyra timmar senare fortsatte vi vår resa till Santa FC. Att jag tinder nntteng hopp tillryggaIngt omkring 30 engelska mil koode ingen sr livar- ken på mig eller min mulåsna, och helst på en liten plats, som endast utnarkte sig genom några bInnd ras- korna framskimrande stenar — «je, har är det, som vi bogrof den stac- kars Jarvies, Stackare, gamle gosse, du kunde lerve An i dag!» Stelt blickade han ned på den un- dnngömda grafven. Hans våderbitna anlete öfversktiggades nf ett vemod, som sållsanit kontrasterade mot den inre tillfredgstållelse, hvarmed han kort förut berättat sin grymma bittud. sFranat!., sade han efter en lång paus och vAnde sin mulåsna utåt prärien. Jag nedlade Afven min envist på grufven och följde honom. Några minuter senare klar-mule åter Prneocks uppsyn och allt mer och mer återtog finn den honom egna sorglösheten. Jag deremot syssel- sattes en lång stund med allvrrsittn- ma betraktelser öfver såväl berättn- ren som berAttelsen. Liksom <len Andlösa oceanen, obe- kymrad om det, som gömmes i <less djup, rullar sina vågor i öfverens- ståmmelse med naturens lag ar, så grönska och förtorka itfven de blont- sterrika prärierne, obekymrade om de förbrytelser, som på dem titt-tryne. På de elagnas grafear utvecklar sig ett nytt lif, och livarjo vår be- tAckes den af blod fArgatle marken med en ny matta, döljande «präriens hemligheter», af hvilka blott några få komma i dagen. (Slut.) «. 1 1~PL ■ ~E~Inere Ring-visa. (Ur Smil-Posten.) Når liten och svag och elandig, Förutan bad* byxor och rast, Man lotsades af *fru Nödvandigu Till jordlifvets svåra molest, Och af detta kaos. som larmar, Itakt inte begrep något alls; Två ömma och skallrande armar Sig slogo ont pysslingens hals. Och kvart [Trn sig sedan forfogat. Om lipat man har elyr lett. Om 'Mats ras bar eller knogat Beskedligt i anletet. svett, Ilvarthön vi nn irrande drogn. Vår tonnet rar alls ingenting, Mot riar moderarmarna slog.) Runa om oss sin skyddande ring. Når sedan man lått att nig snyta Och hjelpligen skilja en «Blarr* Från «Dyblöt» i Kille samt byta Sin anurrilitim mot en cigarr; Det började klappa sA sakta Till veneter i refbenens trakt, Då lades formatet ad acta, Fördedvadt af kärlekens makt Det hvarfor vi förr hade avarwat, Oran ara och anseende, Sig plötsligen hade oss 'larmat 1 — lothår och veckad plissC. Af eder forbrukte, otroligt. Och af adjektiter onikring Sexhundra pr timme. når soligt tuan glantto den blankande ring. Nar brödkakan sedan blir ringa, Men hushållet oka. alltjemt, Och stackars smA etyfrarn• springa, Som vore de Winberg bestriandt; Når etingarnalis pjexor gA sönder Och skotlickaen dyrare blir; Når ,tåpriset bop-s af bönder. Och krogar'n blir rik på sin bier; Når brasvinet mister sin styrks, SA att för !kvart gla., mon man tai, Bestarrolt man kan visa och yrka Man — svagare blir an man via, Då sluter man sig ju till•anicci•n Och bildar, når allt går omkring, Uti hvarje stad med stor gamman En hållbar arbetarering. Når bjertats ernå sorger genera Ens tillvaro tida och sent. Och björnarna aelcompagner• Med knoge', på dörren gement; Nar jorillifvets resande mod.* Ej unnar ilen trötte sin ro; Nar •exelaccepterna, snöd', De tvinga den arme att gno. Når flickor och altråddare svika Och strunta 1 löften och ed; Nar tanterna oliattrings predika, Så kåkarna springa ur led; - Ej mera till vive:Idens man trangtar; Man bryr sig om platt Ingenting, Men blott till Saturnus rean längtar Som <andes att bo på da., rink. Siywrd. Prariebauba. Hur do botade gubben. t A nteri- kun-k historia ) ilur kom det sig att far diu började dricka igen?
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.