— ett eriginelt Drag af bnatasitet motorist i ttessinvn "i.N.ftnhen", ions ffriftner: Nljante innitinfenlitla betåt. felfc om en tulta Wort tetre mål?;inba att, der styrelsen ansåg förut namd• rean► nOdiancliga, utdelas till konsittterna. bene.- rads. med ja. Att justera darra protokoll utsago. im Urcell och Lundgren. infrakta: 3frååawaranbe Ware fUtte <n fattig arktarebuftru edb tu ännu tattigar‹. . ,too ben faltinare patienten %ear titigief ,, Gundhild Edverdelina Tång- och på 9tfrållatt erbbll Utleta narosa„ hette ett barn, hvnrs döds- ben uppinetting, att Ingett web fant ! annons för ett paar duazar sedan st' ii bie t. 914a, ben minöre fattina bu• att 1:1,:t i en ,nk,in‘k ken mar teban tillfriftuanbe ed, tet tid !tåga em låtararreet. . Glöm ej ångbåten! En svensk *.tafab år jag !bitit; tonem?' student, Gute baronsdagen skulle upp %rar ui ttå'n mettr i tentamen i Lund, hade på efter- gu'Reter middagen så fördjupat sig t stude- 'Sila mig Den!' ~det af slot köpenhamnska folk I sf- Redet lineltuab lvbbr bott ctb thb< vet, att han kom precis tids nog för Dottern tid mebboDen. ett se den sista till Malmö.a (gående bil, roffar!" mate bet. 'Ode Oh ångbåten ångn bort från Guentnel- tim till <tt par pa atitren letattbe ung. holm. Till tentamen måste hm), °el, tomat. "Ida Numen tull bår, pnfar, till !.dalnia skulle han för att kummin tommenberabed, ocb nteb med första tåget från Malmö, och det till gummorna° tintektion traftabe noa- återstod slå Ingenting annat än att forne, jeban Dt tana biten fin Urta, i vid Tuldboden hyra en större ferj- båtanis på tattarn, fem fterbt tafatt till båt, som under nattens mörka tim- bemmtt. bet fattigare, falla mar vAlbehillen förde honom till '52146! 910 å' tri cerat!" la bane Maltnu mot en liten kontant erkansla afftctibelfting till benne, lem fatt diptås uf 60 kronor . . . Ilvarpå han blef kuggad i tentumen! tifl tråtts. aubsorten. ettfora i tittet att belfa. 3 Samlaget • elleb. låta: Ml herr koralls bokhandel Sune" utlagd e, anteckningslista med fallande öfver- stritt : «Vi nedanaktifne haffa genom tecknings.' våra namn ötverenskommit, att vid hels- ning inbördes utotahat begagna det mili- tant heliningsaattet, högra handens fårande till hattbrattet, och anhålla vt vanligast, att bar och en, eho ban vara må. måtto i för- hållande till os* begagna detta sått att hel- ot och derigenom å sin sida lemna ou sam- ma retlighet. Kristinehamn i Nov. 11/83.e Lilian kem (ont var synlig i lördags. ha- de redan di ett tjog namnteckningar. Vi onda charmen all framgång. 3 etchre bar Della of tean nåntba belininnefått Hittlåt rått alltnånt %m- ur be lenare åren i glitt af uftetrenil. tommelfer mellan måra talrita Profit. Sar, fånet 91eritee5111b. eårftilbt mitte tanten år ju ernå' bettet beantåntn lått att mila bieraubta Igfliatct att anbe- falla. . Domprosten Collinders minnes- gårtra. Bollnits kvrkostimuna beslöt i söndag. Aten dagar att hos dorn- proeten framstella begäran om åter- fående of de sorgligt ryktbara sitt- verljurstakarue för att !ledan tillstålla honom ett annan gåfvn, genom hol- ken församlingen kan stå i ett :ebtt minne hos sin forne afhållne spin- isörjai c. ! tydas. Om Rysslands krigsrustningar ekrifvee från Petersburg att för siar- varande en ofantlig tidighet rådet inom det ryska krigsdepartementet. Bland annat är mun dur v med en omsorgsfull revision uf rul- lorna öfver reatervintanekapet, så att tut alltuln mobilisering skall kunna torsigg,å utan alltför stora svårighe- ter. Alla sapendepoterna hatta fått order att låta slipa sablar, bajonet- t,' ni. In., lavarjenite byggandet ut en ny strategisk jernvåg tagit sin l)rjan och skall bedrifvas med stör- • ma möjliga skyndsamhet. PÅ helan- ningarne vid vestgrAnsen offras aulae liga summor. livad flottan angår, be- rAknas budgeten för nAsta år komma att Ofveratiga innevarande års med många millioner rubel. Talrike far- tygebyggunder linfva påbörjat. under detta ar. Östersjöflottan skall ökas med nya pansarfartvg, och åtskilliga torpedobåtar fire under byggnad. Tycka resande, som komma från l'o- len, meddela, att de 14 fort, sunt ry- ska regeringen later uppföra kring Wareehau, snart skola vara Slutliga. Det samma är fallet med de fort, som »lagg« vid Kowuo. En hertig bland banditer. Den af rölvare tillfångatagne hertigen af Caitelmonte befinner sig anno i des- sas våld, enur hans familj vågrar ut- betala dun fordrade lösesumman 500,000. lire. Af ett skrilvelse, sons hertigen afelindt till de sina, framgår, att 1 spetsen för banditerna står en från galererna vid Rom rymd fånge I Bollnasskandalen aninuirker vid namn Galande, hvilkcn natur- Norr!. 1'. såsom egendomligt, bland ligas is icke mot hertigen ligger i annat. ntt ingen förklaring tennets. dagen någon öfverdrifven 110flighet• huru det faktiskt förskingrade belop- Emellertid åtnjuter han Annu god pet kunnat nedbringas till 239 tusen behandling och god kost. Calatnia kr. etuin att knssakontrollanterna alle hotar dock att skjuta honom, i den icke blifvit börda i målet. handelse hertigliga familjen icke med sunruste utbetalar den begårda las- Fårgarydadramat kon ej bli ut- penningen eller om de kungliga trup- redt, förnatt de bramin livarlelvorna, perna skulle söka att med våld be- som nedgrelts utan vidare, hunnit• fria fången bli underailktn. För Widergrens rymning talar, ntt han upplånat myc- En hustru för en half bier. Ett Från Tår Varbergskorrespondent. ket penningar, mot den samma att kuriöst fall af bigami var nyligen fö- en urkedja m. an. hittats inrid den remål för domstols behandling t New- Haltande lana bastiörsilkringabolage brinda kroppen och att Isens hund York. En arbetare vid sinuit) Wardle r %tie byla gsstatniaa hölls 1 Warberg å råd- fans oskadd t lifvet ensa. branden. föreslog en kamrat att vilja sin hust- :.stet lordagen den 24 Nov. kl. 12 middagen. Tal ordförande valdes enhalligt kommissa- ru åt honom för en half flaska bier. rien Lonnholm. l'å hans fråga. huruvida Hundskattens höjande från 5 till Handeln afslutades, hustrun gick in arvtet antag stamman i laga ordning halva 20 kr. år på !arsin Enköping. • på bytet, och tvenne grannar voro h:ditt utlyst, svarades ja. vitnen vid bröllopet. Inför ritten Reviaionaberattelsen från föregående år pys. i En rask en torpstuga vid rnomgieka och godkandes. försikrude allesamninus, både hustrun, Eksjö vor° två OM* gossar ensamma tång tim-d anmark ' anOende at revisorerna den förre mannen, den nye mannen Lave' en af veterinåren Lundberg på styre!. befinna. Den aldre, 4 år gammal, sens atimalan gjord rea*. utspann Og en hitt- 'råkade med en tändsticka råtta eld och vitnena, att de trodde gifter- gre diskussion. Hos styrelsen hade Utile målet och köttet våra all right. Hust- anmäla. att en herr N. N. vanvård ole alms på 'mimen i sången, der den yngre, run dömdes till en månads fängelse. 11,,, år gammal, låg. Då den förre djur, lavarföre styrelsen ansåg sig befogad anmoda seterinåren att undersöka djuren fötglifves ropat på hjelp, slApnde hnr. Alla de anklagade voro af irlindak och hade han derför inlemma rakning å 15 sin lilla bror utur stugan, sinn der på nationalitet. kr. Djuren balle då befunnits iaddant skick nedbrann. Den yngre gossen bel En rik fästningsfånge. En tysk att bolaget *Isade sig all ansvarighet tör brAnnskadad, dock ej farlig,. dem. tukthus:arrestant i Albany i Amerika Herr låsstil ansåg, att då det ej ear fråga sågen ha AM en förmögenhet af 2 am sjukdotnefall utan vanvård. beböldes ej Hin onde i — Wirestads kyrka. veternar för sådan andereakning; bafre och En omtvistad konsert af professur millioner dollars. han s kall ha er- hållit följande telegram från en firma rykt inre livad för magra bastar babblet. Kapten Williamason: Keligt reglementet' Bvströtti i Wirestads kyrka hade för- Newyork : «Mottagit en depesch, siggått, och de strängt ortodoxe etodo 31 § inre styrelsen berattigad att tillvisgagå som meddelar, att ni har Arft -baron såsörn skett. Skulle styrelsens bemyndigan- jurt och förundrade sig öfver att vår Bernsteins egendomar, uppgående till de i så fall inakrisukae o dh hånamea, bittre Herre inte låtit templet störta sam- ett varde af 2 millioner. \Mimare det med .åkerhot mycketidyrare för bolaget. man öfver det °gulaktiga kyrkoråd, lir Ilrxtitl ansåg att Ill * eldige egentli- nedan ni blifvit frigifven.t, Fången, sons tillåtit den ItAndelsen att sång gen belsotillstandet. söm låter knala sig Hermann, "höll OrZforanden ansåg att något åtgörande (låt vara andlig) utförts i kyrkan an- Tid saken ej tartvadee och rakningen borde norledes An till gualstjensien. Då jurt på med att reparera ett par sko, slå denna untlerrattelse kom. Ilen go-Unna:is, Aron Pettersson instansde med br kexet! — hörs plötsligt ett ekrik från det Ar insatt i tukthuset för vexelförfalsk- tillåsta templet och menigheten bör- ..eb trodde att det *kulle biffen dyrt om ni:3g oanat förnekar att han Ar arf- personer på så Satt når sons helst kunde jade tindra latent, bom skrek inne i vinge till förmögenheten, emedan hnn .:tekickar. den tomma byggnaden efter utståndet skaft skall åter åtalas . Kapten WillIatasaon upplyate att 'tbc ser «Orimligt att ee efter», menade de inför domstol och ej vill låta den relseledamoter alven rest och detta utan mättning. Tills reglementet blefve åndratit, ortodoxe, det var naturligtvis hin skammen komma Giver familjens Tore styrelsen befogad att låta undersöka håle ejelf, sots infunnit sig, menande namn. Fångvårdsstyrelsen anser ho- ;utväntade djur. att en ann' är så god sorls en rann' Herr Ilex..11 trodde att i så fall kunde in- och att han vore resunde artist ratt nom verkligen vara en brorson till komma aurhålan ån från den. ene och an från den aflidne baron Bernstein. den andre och att det blefve ett resande i så teål som professur Byström. oandlighet. Några hålinka tvitlare ville inte Bondehämnd. Inför juryn i Kra- Tutve Olsson ansåg ej annarkningen obe- nöja sig mod denna förklaring utan fogad, ty att djuren vansköttes hade ordfas Bingo för att öppna kyrkan, men då ken utgjordes för en vecka sedan ett mål, som vitnar ont den råhet, gom :eda på; dock motsatte han sig ej ersätt- den allboitiska djefvulskultene be- annu råder kod den polska allmogen. ningen. Kom -ordf. Olsson: Då bolaget valt east), keisnare förnumna° detta, togo de till 31jälnaren i byn Kaczala, Jahan rate. borde det elven halva förtroende for ben., ty de hyste visserligen inga Gluwna, upptackte i fjor, att han- dess åtgörande. Komnalmearien Löenbolm: Då påatiltning eympstier för en ambulatorisk ben hustru, Agnes, stod i ett alltfor in- .akoni från flera håll att ifrågavarande djur håle, men hu& heller ingen vidare timt förhållande till mjölnaredrangen vore vanskötta och etireheledamoterna al- lust att g aj bortom i vågen, når ban Josef Niezzoda. Den bedragne rna- ven *jett.* hade reda der" ansågs att en slipta. ut. ken öfverföll, för att hånanas, om besigtning vore befogad. a öppnats, hittade man natten fisjölnaredrangen, medan den- Nåt dörr Hemm, votering afgjordes saken så, att reiitorernas anniarknieg leg:anades utan af- i en af bänkarna en gråtande. pilt, ne låg och sof, afhögg lians ena fot seende. som somnat under konserten, hvilket med en yxa och kastade foten ut på Vader da frågan om decharge %kalle ab bevisar brist på estetiskt omdöme. gorm altiadde ordföranden såsom varande och blifvit qvarglönid, livilket bevisar gatan . Den lerutlastade dringcn an- tags på ett kompital, der det lynekenn- styrelseordförande och herr Hotell valdes i bana stalls. Full ansvarsfrihet för föregå- bristande förAktrevård, samt slutligen des att rädda hans lit, och Gluwna blifvit tagen för hin onde sjelf, Itvil- taktel.. ende åts förvaltning beviljades. d Han kikandes dock r Några frågor enligt § 19 hade ej inkommit. ket bevisar att vi lufta i upplysnin- jury i fjor i betraktande af att han Några heitaude frågor funnes ej. gens tidelivarl, säger Smål begått förbrytelsen af svartsjuka och Herr Svensson hade Inieninat eu annsillaa tör att hamnas sin kränkta Ara. Niez- 'att han, då has «gått ar bolaget, ville ska ehuru styrelseledamot och handl. Ments« zoda, sons nu var krympling,.grubb- vore enl. reglementet tur att afgå. 1 herr lade härefter på hämnd. En dag Svensson& stalls valde* J. A. Pettersson och Finska strafflagen ar, som be- kom han in i Glutenas bostad, der kr Mcruarrs omvaldes. Då betr Pettersson Ivrat rar suppleant, valdes dertill br Tutve kant, i vissa fall betydligt strängare denne satt och drack med eina gran- Olsson i kolfstorp. Till reslaorer Ta ldes brr An var och som exempel kan anfö- nar, och blef arven sjelf bjuden på Markmas och Augastineton ocb till dess» ras följande i dagarne afgjorda mål. en sup. Harr började då att håna .zppleanter A. Otostm och Lundgren. triattningart till styret." revisorer, k onal• Bonden M. Pönkaneu och hans Isnot- Olivyra och tog plötsligt en gryta åter och ombudsman skalle utgå i likhet ru samt bonden S. Tolkki och huns med kokande vatten af elden och mad föregående året*. Styrelsen bads före- hustru från Sordavala socken ha af halde det ut öfver mjölnarciss huf- slaga att dessutom en summa af 280 kronor lifiraderAtten deretadee blifvit lörskyd- vud. Denne blef sjuk af denna be- eller 14 kr. till bestrid kumite skalle entals mailling och dog några lagur der- dalade och främjande af osedligt lit i "*otn ersåttnIug, men skulle då bealgtningoi- inöten för Intagande at nya bågar hållas i sitta hem dömda till följagtle i lag efter at lunginflammation. Nu stel- bliasje år inom distriktets socknar I Okto- stadgade straff: en kvar af de skyl- des Niezzoda för råtta. men den mil- och April. Detta ansåg styrelsen ska- dige miste under tre dagar, en tim- da juryn fann honoris endast skyldig be . Akt, då det ja ej bittve mer in buffas% till att genont oföreigtighet ha varit sklimpengar. lir &zeit snok als det i så me dagligen, stå i halrjern, och er- in i borde vara ett reeervationaandrqg at hålla 4,0, minnen 16 par och qvin- vållande till annans död, och han fyra måna- Lent VM kr. norna 12 par hvardera, hvarefter alla dömdes derför endast till Ordförandens fråga om ett reservantens- de re inringt fängelse. tukthus, iandai på tre år till aft at högst 240 humor skalla »stia lat (hrannlanben. r gattegains. ocb polissaker. Imholnis rtldlatuniti den 26 Nov. Mellbykataatrofen, rtsIng atkun- nades i det förut oruståndligt rett:l- ierade målet mellan hemmansegaren s. Nilsson såsom målsegrare och drån- garns! Jöns Petter Johansson, Jo- hannes Johansson, Gustaf och Nils Petter Johansson ung Anders Es- bjarnsson och dömdes Nils Petter enar han erkint att han tilldelat Axel Nilsson ett pur rapp, att böta 25 kr. och att ersatta rAttc- gångsornkostnnderna med 55 kronor. I` varemot de Ofrign frikändes. Höks häradsråt! den 27 Nor. Gesallerna Dave och Sköldberg, Isvak°, såsom förut namts, tillgripit en rock i Europe skolhus, blefvo dömda till 1 manade fängelse. För rockstöld, Kreatursstöld. Ktonoltinematt- nen Bergman och Seinknecht hade för stöld af en ko och en stut från Nils Svensson i Timmerbult !aktat Johan Petter Johansson och Johan Magnus Pettersson, med hilka ran- sakning företogs. Johansson föreger Sig balsa af Pettersson tillhandlat sig kon för 40 kronor och sedermera bortbytt densamma. Pettersson för- nekade all vetskap om stölden. Slu- ten har ej kunnat återfås. Uppekof till 15 December. Frikind. Måleriarbetaren Carl Ludvig Abralsnmeson, som af hå- ruderetten filits till 5 år och 4 dagars straffarbete för det han i Safsjö i våras öfvat nesligt våld mot on min- derårig flicka, Isvilken dom af Göta lioltdtt festatalts, har nu af k. rna, min icke funnit nödig bevisning i målet åviigabrag, Myst frikänd och skall frigsfvas från cellfängelset i Wexiö. Ett mord under särdeles ohygg- liga omstindIgheter har blifvit be- gånget i Winslöfs socken i Skåne. D. 3 d:s hittades derstedes i on dra- neringebrunn liket af 31-åriga pigan Hanna Persson, som varit boende hos sin moder, der Arven hennes svå- ger, 40-årige snickaren Nils Anders- son Ahlin har sin bostad. Det an- togs strax, att Hanna Persson blifvit mördad och då det upplyetes. att Ahlin under de tvenne senaste åren sökt lega flera personer att taga hen- ne af daga, rigtades naturligtvis i första hang misstankarna mot honom. Han togs upprepade gånger i förhör och erkåndc slutligen den 19 d:s, efter ihardigt nekande, sig skyldig till mordet, som han sedan t sommar planlagt för att åtkomma Hanna Pers- sons arfvedel. Den 1 d:s mellan kl. 6-7 på morgonen, då Ilanna skulle gå på arbete till en gård i närhe- ten, hade Ahlin genskjutit henne, fasttagit henne samt tillstoppat hen- nes mun med den sohal hon bar för att hindra henne att skrika. Derpå Ilade han slipat henne till den om- namn& dråneringsbrunnen, kvarts lock han aflyftat. Under vågen för- klarade han att hon skulle dö, men lofvade att hon skulle först hi Min en bön, om hon förhölle sig tyst. Den olyckliga knaföll vid brunns- karet och frainstammade sin bön, och når svågern marktc att hon i döde- Angsten icke förmådde bedja mera, stötte han henne hufvudstupa ned i brunnen, der han höll henne vid be- nen under vattnet till dess lifvet flytt. Efter fullbnrdadt dåd henstade han sina snickareverktyg i hemmet och gick på arbete vid en gård, lugn som enl ingenting Isåndt. ~Nes Den förlorade sonen. (Etter en sann handelie för <Tidens afJ-y Brn.) En mörklockig gosse satt der och åvilade hufvudet tungt i handen, me- dan annbågarne stödde sig mot den einutsflackade bordskifvan. Han hade suttit så stilla och försjunken i tan- kar, att han endast som ett aflAgset sorl hade hört moderne vanliga kla- golåt Orv« hans evinnerliga lattja. Satt han der icke åter igen och gjorde ej ett Guds skapade grand nsidt på förmiddagen! Ilvad skulle det väl bli al honom med tiden Och en dåden odåga skulle föl-elds-firn° både löda och klåda! !lon talade om hans ålder, femton år, hur knapp kosten var och hur fattigdomen skulle vaxa dem öfver hufvudet. Men sonen hade ingenting hört, utan suttit der lika oåtkomlig. Då hade hors strukit förbi honom, gifyit honom en knuff i sidan och indå rörde han sig icke. — *Stryk har aldrig bitit på dig, fortfor modern, der hon gick af och an i kammaren och sysslade med gös rotnålen. — Goda ord . . . åts, det vore just råtta söttet att uppfostra pojkar! Du Isas alltid varit en lät- ting, en förlorad son . . . Du föddes bara till sorg och besvär . . , vi ön- skade oss aldrig något barn. Han drog en djup stick. Visst hade vanan att sandigt höra hennes jetn- mer gjort honom osårbar, men hans sinne var icke förhirdadt och han kunde ju ej bjelpa, att ban ej dugde till det, hvartill far och mor ville ha honoris. Hans håg låg ej att plöja och nå, men livad låg don då till? Det var olyckan att liran sjelf ej visste det. Tiden var inne att göra upp eld i spiseln, ty middragsrnilet stundade. Veden var sur och ville ej brinna. Röken hvirflatle stötvis fram och en- visades att icke draga fort nog ge- nom skorstenen, utan slog henne rakt i ansigtet. — till upp dörren, Olof, så att det blir drag! livad den gossen var elak och hals- starrig, som ej ville röra på sig! — Far kommer nu, Gud ske lon Då sprang Olof upp. Med ett kraftigt tag skuffade han undan mo- dern, störtade ut, men slant på trapp- steget och föll framstupn. Fadern kom just lagom för att hl ett tag i rockkragen. — Slå mig inte! — Det var det förnedrande i att bli agad med sam- ma piska, hvarrncd kronturen bestraf- fades, som uppskakade honom. enig inte, far . . . jag skall ar- beta . . . jag skall aldrig i lifvet ligga er till last! lian visste ej sjelt hur han bar sig åt, den stackaren, för att slita sig lös. Hur han sprang midt i åkern och öfver ängslappen in i skogen fläm- tande smal ett jagadt villebråd. Slut- ligen förmådde han ej mera, kraf- terna sjönko och han föll öfver tuf- VOM. Han letade sig fram till vägen och såg, huru ljusen tindrade borta i byn, men det, som lyste enstaka vid skogs- brynet, lockade honom mest, ty der bodde liten Marlit. Hon var väl blott ett År yngre An han. men för- ståndet var Ungt framom hennes år och hjertat unr så godt och det enda, BOM ömmade för honom i verlden. De hade "lxt upp tillsamman. och lekt med hverandra mångeu god dag. — Adjö, Marlit, sade han, då han Rek fatt e henne utanför ladugården. — Jag drar nu ut i verlden, men jag skall komma igen, och då - han tryckte hennes båda Under - skall du bli min lilla hustru. Vante till dess . . . Marlit blef så öfverrumplad, att hon ingenting kunde såga. Hon låt honom ensam tala, och han klagade öfver föraldrarnes hårdhet, öfver hem- meta sandiga ofrid, men sade att det skulle bli bittre, då han kom tillbaka, icke som en förlorad son, utan som en hel karl. Så gick han, utan att hon kunde 'sålla honom qvar. Hots stod stilla och lyssnade till huru hans steg af- lågsnade sig i qviilledunklet. Då började tårarno rinna och föllo i stora varma droppar ned på hennes hop- knAppta hinder. • • • Kyrkfolket korn gruppvis ur kyr- kan, men sist af alla och ensam kom Marlit. Hon hade under de förflut- na tio åren vuxit upp till en lång, smart flicka och tog sig bättre ut, An de flesta af hennes klass. Då hon upphunnit landstagen, som krökte förbi prostgården, öppnat och stengt grinden till en bivig, sons gick tvärs igenom löfdungen, stunnatte hon och vände sig om. Invid gardesgården etodo nypon- buskarne fulla med blommor. Titt invid dem hade en ung karl rest sig upp ur gräset, så hastigt, som om han ville öfverraska henne. lian rar väl klådd, och hon tyckte, att han tog sig riktigt herremannalik ut i den korta ejemanskavatjen, med de blanka knapparne och den röda sil- kesduken knuten under den djupt nedvikna, blendlivita skjortkragen. Han såg frimodig och ståtlig ut, fast- än ansigtshyn var mörk och solbränd. Marlit kände sig alltmera förlagen och visste icke, ont hon skulle vinda honom ryggen. Då såg han på henne med en väl- talig blick, som träffade henne rakt in i hjertat. Det var som om en blixt slagit ned i hennes ejil. Hon sade ingenting; dc bara såga på livar- andra, räckte Isvarandra Isandes-en och veko af från vägen, få lång in under tråden, att ingen kunde se dem. På den söndagen kons Marlit ej Ment från gtadetjeneten, förrän solen redan började Klunka. Hon hade tröfint bekanta och följt med ett långt stycke på vag, blifvit uppehållen och Gud vet allt, hvattned hon sökte ur- skulda sig. Hon var så uppsluppet glad, som hon kunde vara ibland, men det låg dock något så öfverdå- digt i hennes glädje, GOM om en stor lycka hade kommit öfver henne. Med stärkt mod hade den unge sjömannen skilts från Marin. Han hade förtiljt sina vexlande öden, alla de motgångar och svårigheter han haft, innan han blef den karl, han nu var, och som icke kom tomhund tillbaka. Hur han nu skulle glädja far och mor! Allt slut förflutna skulle vara glömdt, och med sorgen öfver den förlorade sonen skulle det nu blitva slut. Marlit hade suttit tyst, då han så farhuppningsfullt talade harom. Hon ds?
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.