satt leomit t , som Falu låna, att det itr en lycka för komittSledameterne, att de ej kunna åtalas för sina beelut och åtgårder o. e. v. 1 måndags handlndee målet vid Falt, rådhusrått, och beviljades pi Lisa Olof Larssons begaran till upp- ekot den 1 19 Maj, då riksdngen ar slut. Huruledes Sven Persson och Carl Olsson bytte fiistmör. (UreSmålåndska Folk litsbIlders a1 Telefonlos.) Det har hatade bara för 30 Ar se- dan, eller kanske det blir 31 till rnidsomtnar. Mor Anna Karin i W. i SlAtthöge socken stod just och knöt halsduken på ein Sven, och farsgubben rjell stod Rå nyter borta vid bordandan och lag nde till en finkelgök i den etorroetga kaffekoppen åt sin först- födde, ty i dag behöfde Sven något som kunde styrka humöret. Visserligen hnde Anna Stina på knektatorpet g ått med buden, och både nåmmlemannen i Aneboda och hans g umma hade sagt, att hvilken dag Sven kom, så ekulic han få de- ras Brita mod detsammn, men Brita tnetk äkta rivning förtry- ejelf telse ljudeligt snytit sig i helgdags- skörtet och torkat sig i Ogonentned det etern sAdeslakanet, som hon stod, och bykte på, och ungt att förr ån hon gifte fig med Carl Nilssons Persar Sven skulle hon gA som ett einiktakel på Molietla marknad med bara en simpel bomullssjalett på huf- vudet. Anna Stina visste rinn skyldighe- ter som abanegvinnn» •att ligga åt, och frågade derför livad det egent- ligen var som Brita hade emot Sven, hvilken var son nf bergeliga förål- drat-, helfårdig till kroppen och liflig och glad till sjalen. — Jo, den uslingen han Idel ta- g en till kock, då lian excerade be- varing på Kronobergs hed, och jag gifter ung inte med en, mom inte ak- tats vårlig att håra ett kronans ge- vär, utan stått i kockagrafven och • skyldrat med glotatråt. Och med det beskedet haAe Alnna Stinn fått gå. Ack, herre Gud, det år så mycket liar i verltlen, som ståller dig hin- tillsammans, hvarför han menade att Sven i egenskap af kock under sin hevAtingstid tjenstgjort vid sjelfvarte nhufvudvaptiet.. — hien hur ter din Brita annars ut, min kåra Sven? — Jo, grann å hon de lea lifvet, de kan då ingen neka till, men hög- fårdig och enveten når hon har filt något för sig, så att jng vånnade den fule tog henne rued hull och hår. — Och hott har inte annat emot dig ån att du varit kock på »heden«. -- Nej vars', nnnars 'ill hon nog gifta sig. — Ja, det år Gud ni•ts så, att livar grabba har något lyte; tnin Muffin hon. är di rå innerligt rnr och ental!, men jag kan Antik aldrig lita bli nit tro att vår Herre var rasande för någonting, når han skapade henne, för oss emellan sagt så ser hon ut som skam sjal( hade tröskat bönor med henne på ugnaltickau. — Ack hvad gör det, bara hon annars år eniller! Carl °lotion föll i djupa tankar, han underråttade sig noga om den hemgift nåmndemannens Brita hade att venia, han berömde sin 3Iårtha på det varmaste och sluttule med att — föreslå ett kristligt byte, ty i Skep- perstnd visste ju ingen menniska livet» soin hade skött elefverna på Krono- bergs hed, och sjelf hade Carl Ole- sun tjettstgjort som vice korportal på och då tog han till game apostelene ord: “Karleken tvingar oas sa." _ - - - damer, så tar Karl tre pas framåt och gör komplimang, så Mr ICnrl tre pils bakåt och gör komplimang; får Karl göra livad K nr' vill i det rummet. Göttborg8 böra ben 8 3an • 914 lått Ml 1: 01 a 1: 05 , fnunfl 1: I:, 4 I: 18. Oafrr, ab 86 ött pr Ca itttp. Stimmigt 11 r4 pr tända trete I. 43 å u. anidritoteritavr fflivarichauba. Glada förhoppningar. Anna: «Gud sko lol, kåra naunitnli, att du blifvit bettre. Du skall få se att du öfver- lefVer oss ullesnintunn.. 3Intntitn: Nia, God g ifve det, min snalln Vid Inspektionen. Generalen an- der sig ull en' kapten. röda aneigte just icke talar om mått- lighet: Nå, kap t en, Aro lifsinedlen of god be s k a ffenh e t? — Jn, hr general. — Och vattnet? — Ja g har inte hört Itåstaine be• tonnbrienttbrrrattrlfcr. Iran 51nb. 4troir r .nifiagborg. 3 :spytt af trcdca int 1 •Ztocfboluse bårs Den 8 San. braltre fot e„mactr, (tornat 1: 2n A 1: t)tetternjel, 2: 54 å :i ta. *4 (mått 90 Lull, tgjf IOS pr 20 gak. 8114001 t: tåt Rom. målertirreminfrtnatt, 2-rato 180A 93 arr, ff rnh. tia A Mr ort '!ittrt, fol. 18 å SI fr pr lommat tunna 1: so at tambi .t i . eau fant arrtresrtsiutsr te. tir; " tatrofft nk. I Is-121 tr. pr l(x) Dhltr, Gint co bunt prima kom, 1115-10.1 Dn 4, inntifft 1131p 113-11G ft. 01.100 beaRa pta. obt fan m 90—P.1 ört er. dip. 106-110 fr. ar. 110 bottfla R. 1,1rIllitottl af föna lerans frottering cf etrregaroolmOr mar • 1 Ra 1149 proc. , ::tra „ 5 orre. Brand. nell I, iltiirshkritigs-Aktle-Bolazet klaga mig öfver det. En presthntare, assessor kronofogde i det 1,å den tiden s. k. Strömholm' fögderi och kand for sin Avicka och skarpa tunga, lät en gång vid ing vartering af ett. rege- mente anvisa ilat åt regdmentspa- stons i ett — stall. Dentijo senurs klagade liåröfh er hoa lanailyrelseu, och Il. fick en skrapa. Huu besva- rade tillrAttavisniugen genom att till regementepasturn råntia följande atupra «förklaring»: meddelar genom undertecknad Lir- och Ifisandförslikringar al alla slag på ytterst liberala vi;kor. . 4 II. HENRIKSSON Brand- och Liffiirsäkrings-Aktie-llolagei S ANDIA Tår nare sblf alg låtit herde kalla Skillmgaryd. Och bunden Rånat att sina hjordar valla. Det dröjde inte fått långe innan orått detta, namn al bards' bir; Da alla förslagets fördelar tydligt frniti- Ty rattant du vår flarree filmad år. meddelar genom undertecknad Lir- och atudo för Sven Perssons praktiska Hagar a f Dig Herrans tåhund bar pur &frit finne, och sedan han förbön :dig om ' . En alla slag pst ytterst liberala N;illzor. G. L. krubba uti bonden. stall, 3 sin ana ekonomiskn vilkor och med • På det du dig erinra stall stöd nf de vunna upplysningar:In för- Att }fetten sjelf dor lödder blifvit. sakrat sig kennst ansvara Carl for Titiningspolegulk. liarkarby-Po- Britas hand, togo våra unge mån vå- RANZ rETERSSONS sten yttrar om eu kollega ifå pingisen: gen åt Skepparstad. Miuthas ansigtsfinnar brunno i den «Barkarby Veckoblad tar sig ofta grannaste purpur af vrede, då Carl vatten öfeer litafvutlet». Derpå sva- eabtort era ile Olsson för. henne framataltle eist e- rar Veckobladet: «Den faran löper Postens utgifvare åtminstone icke, gendomliga förslag, men då han både med giftermålsbalken och Gude ord eftersom han brukar .vatten kvarken bevisat henne nit det Tingenstades är ut- eller invåntligt. Emellertid vore förbjudet att stalla karl i stallet för det bast, om han passade på och sig ens i brudstolen, så transporte- gjorde det, innan han kommer 1):1 rade hon efter ett par timsilars hård ett gulle. der det alla icke fins nå- LAHOLM, strid med sig sjelf all sitt unga lijer- got vatten» rekommenderas i välvilja och hdykotsist till , "(;inirple .Det har alltid varit vår mening», tai rika karlek på Sven och bnkade 'illa slagit honom strax derpå en flarkpanknkn, sä ger Posten, «att Veckobladets re- daictör borde bli ihjelquarlead nf en Ittilken förjagude anda till arta min- net af natundeetinnnens fagra Brita hm a.. — hI så falk svarar Vecko- drande i vägen mellan tvenne hjer- bIndet, «ligger det normart till handa ur hane håg. tun: familjehat, olika börd, fattigdom, större och tnindro at Livad -art och beskaffenhet 'det vara må. Och sen bar det af med alla tre att Poetens reolaktär skulle vara det afundsjuka o. s. y,; hår var det Den Plikftn ordentlighet • och noggratinhek t ill livatier-afvers ookaliga djuret.. ner till Slåtthög igen. kunglig innjestAt _och kronans kop- det minaln nrheter utförande, har Tryckeriet för sig uppstallt som en Dit kunttno de på en söndag och parkittlnr. Itufvtatitippgift. En lavar, som vid fiehof af tryeknleter »klinker min Från jernvagen. aIlAll der! ålvart Men emellertid lm Sven fått hals- juat når de gingo förbi kyrkan hörde er sitt förtroende kan vara vitte om att erhålla ett punktligt verkstahit de att Fetten innu inte slutat upp- 'skall ni ta* vsgen?.(ropar 'nations- duken knuten och fitikelgiiken ut- och i allo .vackert arbete. ' inapektoren till ett resande. Prisen skola beråknas så ytterst lågt, läsningen af kungörelserna. drucken, och farsgubben grinade och som med ett eauevettigrneint och fullgodt arbete år förenligt. »Jag Mimar mig till Kristinehamn». Då kliade dc pt 'rått så gerna gÅ •• mente, att mu det knep så lade han Lnliolin i 'Januari 1884. in och etålla •sig i vapenhuset en «Ja men iug menar, hvnd ni Arvilar till de 10-qvarters-5tuttienn på hem- stund, så kanske de sedan finge såll- er in i för en ynglat. giften, och det vore vål f-n om de If iyilkhti7/9Nrtilit «Den hår naturligtvis.. skap med heininatnIket. inte skulle kunna utplåna nkocka- "Men det år fruntittimerskuji6. Nar presten så låst om auktioner skammen», och mor Anna Karin sa', Franz Petersson, sr!-74 och g arrvareinöten och vaccinering «Ja så, men jag såg nyir.ert knal, som sanningen /1:, att ett barn skall och ont en skåningugris, som bort- som kom uti). lyda sinn föråldotr och att Brita må- - 4z- «Det var ingett 7 karl, det var en ate «ta sitt tornat till fånga under lupit från sin förare, så snöt han sig trons fydno till\ evinnerlig gladjes, af misstag i den hvite nåstluken och konduktör!» torkade gInsögonen med stiusnasdu- ty det hade pastorn sagt vore Itvarje ken, hvarvid - ett olycksbådande liar- I vredesmod. Professorn (lavars menniskas piggt. ekande hördes från paagorskness bank åltörnrekrets brustit i respekt): Mina Lilla Siden, Svens syster, ville stic- herrar! stena herrur som ni, mina ka ett pur kringlor i tröjfickan på och så låste han: herrar, ft• • egentligen inga herrar. "Förloradt. bror sin, men mor sa* att det kunde • Kont Gut i håg, minn herrar: Som min ålskade son Sven redan vara det samma, för hur besatt det för åttn dagar oednit bortgick från ginge, så skulle han vAl åndå linfvn 5 --- G P. mitt hem och sedan icke låtit sig marafton hos nämndemannens., Bakfram. Per. som hade den nfliörn, och han hade ett bekymmer ovanan att tafs så fort, att hat; aldrig Och så gick Sven, men moln hon i sitt hjerta når han gick och han kunde tillit:nem den gyllene regeln: hude fem fjerdingsvåg och ett ovisst år af ett lättrörde sinne, och har för- ettåk först ocli tala au n», fur en gång öde hemför sig, så tog lm just inte modligen fallit offer en qvinnas en- .till stads. fur att sälja dels röd, dels Spi! hingi a, it( )i-schå. ut stegen såsvarat. Derför blef han ( vishet, och vi lians gatnle Paråldrar Isvit potatith. • också snart upphunnen på utfartava• • — livad kostar putatisen? spttrde gen af en nuna* ung man, som korn stå söt jaode vid ynglingens graf utan från en genvlig, öfver *krigen och att ens veta om han letver, och han en köplysten stadsbo. var vår ende son, och hans bortgång glade helrads .god prins — Sex för de sju, och dc rbe för G 1.4( j iddelsei Sven sa' «tack för det!» och så tog just nu når höelåttern skull börja de. hvite, gentualde Per, rapp i vand- icke år titt anse såsom något annat ningnrna som vanligt. han tipp gin dosa och frågade om nu inkommet hos G. P. Alål(/ren.- Förtaodligeti var det samme Per, det inte fick lof att vara några okt)4 ån' en olycka, så uppmanad socken- borna vånligen och ötlmjukeligen att som, vorden konduktör på veotra på q valla visten. med en tuan från hvarje hallt oför startbanan, delge( en resande, som FrAmlingen as' inte nej, och som 1)aiiskt hån hade en blå lcunmafitsslca i «tapp- medludt inantal, såsom vid vtirgekal frågade livar utan skulle spisa'frukost vanligtvis plågar tillgå, hjelna mig i säcken, sota kunde g å en 5 eller Och midtlug, följande raska svar: allra högst 6 supar i (flaskan för- min stora bedröfrelse och leta rått — Frukost i middag och Falkö- pi min åldrade son lervande eller ping i Katrineholm. mås). rå bjöd han vål få gode niniiid död. a Per Carlaron.« och så We( der vårisknp på algonClic- hos I det samma gluttade Sven på vn. e ket alldeles som når två fina herrur Besvarad at manskapet. En karl, • penhusadörren, och..en kåring, som som nupit sig full, rullar ned i ett i frack, som aldrig sett livat-andra G. P. Ahlgren. skulle vånda sig ut och cc om va- dike, och somnar i allsköns endrags förut, efter alla konvenansens regler presenterna för hvarandra på en bal dret var sådant så en kunde @trånga med en bredvid liggande ;lugga. kranen. Teatteri neteg eller alltet tr.1 gån- Till ,ritni. och dricka punsch och dagga bort tipp klöfvern på geillqvisten, fick se gpodtemplar kommer och ropar till gar mindre fort itu mod såpa eller trål. Dan e/t t! titlarne» och dunka hvarandra i ryg- hounin och skrek öfverljudt: aelesses, karlen: • 'uttlever aliv intet otadligt inflytande p& hån- der. t en och tanter. Den trattar - Sicitnis titt ej .att ligga i sådant gen, som om de hade kant livaran- der å lian ju!. P le t! och dr.. alag• ylIttypr utan att -gem dem drn i 25 år och jubla: cif-n så gaskigt, eållskag Karlen "'feer fortfarande. • hårda. i Vi ct gamle hederevAns.. Och Carl Olsson han fick då nårtin• men — suggan stiger grymtande upp 4. Den redunrar arbetet till en tredjeoe ein vag. Och nå fick Sten veta ritt hans nye dementiens Brita, 'fast det var med och går sta 1-Sinn a skiner al Irrart förut' varit fallet. Trått.« kokning och lutning blir ötverthldig. Skadliga inre bekante isetta Carl ()Khan och var slet, för byborna hade rått som bör- — Singers system — Aro, från Skepperstnd i Jönköpinge Ian it att grina lite smått åt ifl.fma_ Upaalavits. En numera pensione- Utolli 'det att dc ega alla hittills dunsar. mutmaskiner och andra itarattoia- rar, som blott (4retoi a tröttat.. ensehorMjae. och kom tillbaka från en gårtlfitri- pt ytet». -Men Sven han fick hIårtlitt rad hibliotekstjensteman, som långe kantin tertial:ringar, fisrsedtta med . Slutligen undgår nian vial den kalla eller' hundlarerean och y/kittades af sin utan prut, när hon hette sett 1 ir bra låg och låste på gthtlen, tillfrågades alldeles ny, patonterad trampinratt- juninia ' trimningen obehaget af e.-tr och . fåniga), som hette Måtta, och hade Sven och de gamle hade det, litet nItavist t ett teddylag af en ning, som Icke boltilfver smörjas dunster. Med ett ord. .en erbjader be- en ofentlig finnar i ansigtet och 16,000 dalers ear då farsgubben sa' att ile röd- grönskande ungdom: • och likvit icke flötes. at ^Ap,. brands, arbete och slikt farrarf i sparbanken och två kistor A lin rörliga delar åro tillv orkade sparing grienlete ramarna skulle bli Sven, — Nå, farbror .blaf aldrig doktor?. ej tråttblildarna. fulla med boerfel. af ltåsta bessemerstål. och heatnea,.så biet hon rå glad och — Jag år dock torr bekom ötonen, För att anstått* en 'falletåndig trattmag Förtroende mot förtroende, tånkte rörd så finnarna stodo ur synen på blot *det aftphande svaret. Förattljam, under fulletåndig ga- med Sinclair-Trålen behotrer mån blott Digga tvitten uti tvilltbeningen. låta det ligga der Sven, och på kröp det fram ar ho- no' rå en hade ghdt kunnat langa ranti, i Laholtn endast hos ober natten och vål" skölja den följande nmil lite i Fender om Britna f5ralo- en r•rvtekrok på somliga. dansskolan. Lararinnan: livad -• "hamna Ekvall. morgon. Reenitatet blir larvånansritralt. mar mot all beblandelac med den h en allra roligast var ditt nar pro- gör Karl, då Karl kommer in i ett SAljes hos svenska nput4is mattoistalter. sten linde vigt Seii och Martha, Menisk? 760 0. P. Ahlgrott. Carl (Plamon hade ett skarpt huf- och gamla mor Anna Karin stod ute Karl: Jag bockar mig tre gånger. SINCL vud och kunde it:ke tilllinknhålla den i f5rstuknoinitareti och rörde ihop fin- Lirarinnan : Det Ar för tråkigt att 1. Den innebillier alls intet ratten och anmärkningen, att på de sleta 36 a- kel och kolreeindt och sirap och bre- Karl tabbig kan lära sig der. Ilat t.'irlorar ;eke i vigt genom torkning 11 11 ö Il ;.) bptc • ren hade våra fosterlandaförevarare eilja, sil ingen kunde se netnat åt; på mig! Då Karl krimmer in i ett Y. Ett skålpund Sinclair-Tvål motsvarar tro skålpund vanlig tvål. haft mer nytta af en enda Artkittel Ila:lend och 11A1'..n.laroirtrn torde oboer att det var riktig t köpavin. för dk förmak, så gor Karl en nålmiltal kom- 3 ' Deo ar fullkomligt ren och neutral utan vers annonsen å 1:. sidan. la af alla sina gevår osh kanoner skulle presten kan veta hålla ett tal plimang för samtliga' der befiutliga 'yror och alkalier pita »dia trIattaande Y ä- , ad; . .„ Acritlen5-K.urileri, nolztzyolzeri-arip ••■•■•■■••■■■••■■■■ 2 lTi na Rapskakor til :mit orma- 1 R-TVÅL.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.