• t. Dessa gamla erfarenheter öfver- luften. Utan att tanka derpå, togo enutimma med de nya, som elven de hvarandra i hand, och lyfte _på anförts såsom ett bidrag till lödning lakanet, Rom litingdo fök dörren. De kunde icke riktigt komma förbi det- af den stora frågan : huru skall vårt landa inhemska bosknp, di den er- atuntna, såsom det hängde. Deras bjertan metan uppfitirde att hiller %bettre underhåll och vård ao tillfarene, biet och ennbbaet (Dalia. d i, når de inträdde i det tysta runt- — och huru skola vi Iletjaligen fram- , met. Liket låg med arinarne utmed. bringa dn sådan förendrang af hindi- nidurna, nauluken öfver aneigtet hade ratten, att den Immigt antager karak- fallit optimum om anletedragen, nu- terrin af den goda herregårdsraeen, ans stod upp som en spets. De båda syskonen ging() fram till som vi mångenetfules ego? Au man t företa generationen på sången. De stodo ettlin en stund, anförda sått uppnått ett sådant re- brodern såg på liket. Skola Itåu- derna icke knäppas s5nntiati? hviska- sultat som det ofvan anförda, nr ett faktum som ej låter reeonera bort de han dcrpt. Jo . . . Nina remin vill likets blå- eig. Det år en vag, som )ensligt ledt till ett guds mål, och just der- hvita hand och for samman, då hon fös år det som den förtjennr att fram- kande hur kall den var. linden år laggas för alltuanheten, der den sjclf dock ganska mjuk, sade hon. Otto rörde ved handen. Ja. skall gist föra sin egen talan genuin De skilde fingrarnc åt och fingo de siffror, som tIcn har ritt uppvisa och genom den korta tid, under !tvi!. (tänderna knappta Giver bröstet. — livad "dc äro mjuka, sade Otto. ken dc förvärfvats. Det betyder ett trior %ill halva nå- Ett omsorgsfullt val g moderstatn- men och af det handjur som nnvun, • gon mer nig . . . Nina slam« kinderna: Otto då - dee, tro dock, likneons rtf% eine Anda- rmilsenliga uppfödande, vilkoren for hon hade tänkt detsamma och för-• ekricktcs desto mera öfeer orden. att ett dylikt resultat ekan kunna Bleka såga) dc på hvnrandra. sOch //j. IV. uppnås. ögonen voro också öppna tredje da- gen». Dc stodo tysta en stund; den ene Om foderämnenas bered- ning. Fodrets beredning spe- väntade på, att den andre skulle lar en vigtig roi i praktiken. taga bort nålduken från ansigtet. — Skola vi se ansigtet? Otto fras, All beredning skall åsyfta att så att han knappast förmådde tala. blanda de olika foderämnena så Nina nickade och Otto fattade ett fullständigt som möjligt med hörn ul näsduken och lyfte på den. ' livarandra, underlätta deras lätt- Se, Mo han, de Aro öppna. Elan smälthet och göra dem mora tog. nu helt och hållet bort näs- • duken. välsmakande. — Nej, jag vill icke se henne mera .' Ett af de vigtigasto åtgöran- Nina ryste och vände nig bort. Kom. Hon gick bort till dörren och still- detta vid fodzeto beredning. är att skära halmen och .en del af de sig der att våntn, men då Otto höet till hackelse, ty derigenom Idet <Ivar vid sången, vitni e hon på hufvudet. Otto stod lutad öfver li- ernås, att titan sparar kon on ket . . . del af det arbete, som hon an- . — Otto, livad gör da då nars måste verkstiilla under form — Do miste !tiggas tillhopi, sade af tuggning. Följaktligen spa- han och tryckte med fingrarne ned ras OCKSti de:igenom närings- ögonlocken. De måste !tiggas igen ... Begrufningen var ärver. Ottirhatle ämnen, emödau livarjo asbo varit starkast gripen af aorg. Det medför minnesförlust, som måste var naturligt. Klen till töståndet ersättas genom näringen. Till- anm ban var, hade han alltid trångt. lik., ernås den - fördeten, salin& i skuggnit af de tre yngre; han kan- kelsen Iii:tare låter behandla sig de ofta sin underlAgrenhet och plå- gntles stf Itingtainthet. Modern hattle genom sielfuppliotuitig och un- alltid helt mild, förjagat dc dystra der blandningen 'mod andia .fo- tanknr, gom plågade henne» först- de:ämnen. Dessutom kan fodrtt födde, och hon hade dådet, Vctnt att äfven uppviirmas medels ånga. trösta honom. Nu orter han djupt Ångkokningen fordrar emel- hvilken förlust hon lidit, och hans sorg var bitter om också ordfattig. lertid så sammunaatta och ' dyr- .Den dysterhet, som moderns från- bara apparater, att den ej hos Dille förorsakat hyllade ännu alver oss erhållit någon allmännare huset. Barnen hade anno icke börjat användning, under det att sjelf- att tala högt, dc stångdo dörren sakta, upphettningen, som är enklare rådda att. på minsta sått bullra. Fri- och mera praktisk, vanligen b6- den Påg() do endast vid måltiderna, kring hufvudet hatlo lm bundit en gagnas. Dpnna består, som bo- v:it halsduk. NI:In förnam intet an- kant, deri, att skuren halm och nat ljud :in gatilarnes klirrande mot hö sarrt 4fys,n . agnar och, oin man så vill, rilla rotfrukter läg- gas lagervit; i därtill inrättade kärl. Denna fodormassa packas väl tillsammans och fuktas med vatten, hvari on del salt är upp- . löst. Då denna b dning får stå, inträder jäsning oc dermed följande. värme, som ic • bör öfverstiga 38-40 gr. Cela.; iir den högre, blir blandningen min- dte söt och välluktande och ilar böjelse it surna. Jäsilingsti- den är o i a, allt efter foder- ätnnenas större eller mindre in, nehåll af äggliv iteäninen socker o. 8. v.;. men i allmänlmt i om- ,vexlar dön emellan 12 - 24 tim- . mar. En olägenhet vid sjelfupphott- ningen är, att kärlen lättllifva :sura, om do icke på . bestämda tider rengöraa, och dylika svåra fel böra på det sorgfälligaste undvikas, emedan fodret då blir Rtirt, hvilket mjölken ej kan för- draga. Man intåga° derför ludra 3 lika kärl, så att ett kan stå tomt. och urluftas, medan do två andra åro i bruk. Fördelarna vid sjelfdppbett- ningen bestå deri, qtt, . fodret blir 1Kttare att tugga, får £ättre, lukt och smak. Arven kan man få sämre fodoriitnnen uppfodra- de, derigenotn att de sålunda blandas med do bättre, och fo- dret underhåller på detta säd biittre djurets kroppsvärme. (T. f. 1. Tr( slag. te spilkhlatoria, berittad ar Herman Bang. (Ötver.11ttnloo för Mm&1. Mich.) De iippntede durren till det rum, der den dalt fatta, och de intude med Typning den råa karboletinkande tallrikarne. vaknajle fadern upp ur sinn dra:n:nerier. lian alg på bar- 11C11, i1VilkU rutt() tysta. -•-• Aten, sade han, Aku — man hafvat något för att kunna stå em. Nt a e n klibbade fast i deras nom- . c Han bade aldrig hårt det ljudet — det låt, vom om en flat hand sla- git liArdt mor Knutet:rutan. I det lantetta Uncle Otto ljus. Han stod likblek i dörren med ljuset. - Hörde du? — Mor kallade. Bernhard var så gripen af lådda, att hans hår reste sig. Han nitning ur sången och skyn- dade bort till fönstret. — Det var stormkroken, rasis bli. det måtte storma. lian lyfte på gardinen. Natten var anjertiklar och ganska lugn. Hans blod brann. Ilen öppnade fönstret cell under- sökte allt ifrigt, men förgåfves. Otto blod orörlig med ljuset: Un- dersak do, det tios ingen stormkrok. Bernhard gick tillbaka till sin saug. lian skakade som i feber. Inne från Ottos ruin tyckte han sig höra al snyftning. Fram på natten föll han i sömn. Om morgonen väcktes han af Otto, som stod vid hans sång. lion• var kladd i "sin arbetedrågt och skulle på fabriken. — Bernhard, sade hon, du skall icke tala otn för dc andra. livad vi hörde i natt. De blifva barn upp- skrit:utta . . . Våren gick och 5et blef som mar. Nina skötte hushållet hemma och förlusten af modern kändes mindre bitter. livar och en hade dessutom sitt arbete och så går. tiden . . Blott Otto var oförändrad. Men hon plågade ingen med sin tungsint- het. Han steg upp före dc undra och gick till fabriken. Han kom hem för att dta och fick sin mat. OU smakade hatt knappast på den, sköt tallriket från sig .och begraftlu -hän- derna i sitt pinna blonda hår. Så eau han, tills han skulle gå igen: • — Du är icke frisk, Otto, sade Nina. Rådfråga kikare. Jag mir vål, mig fattas ingen- ting. Och Otto gick. lians gång hade tung, eon) om han med benen skat någonting efter sig. • . Lider du af silitualaehot? frå- gade den gatulePluisläkitren en dag och såg på lunta 1a.tillion ögonlock. Jag tror icke du mår vii af ntt sitta och hangla att er din modigs 'gnet livar urton, 011.0111 dc såga att det gör . . . Promenera hellre en stund - det behöfver du. Från fabrikat gick Otto alltid bort till kyrkettårtkn. lian slog sig ned på den lilla blinken vid 4rafven och tient:ils satt han der orörlig. Ibland brast han helt plötsligt i gråt, så att . hela hans kropp skakade. Dörren till Bernhards rum stångde han om qvAllarne. . • En natt vaknade Bernbnril vid, att .• det talades högt inne hos Otto. — Otto, ropude ban: Otto öppnade dörren. 13i,rtilsat biet för:ikr:lekt, så blek varlrodent. -- liven talar du etted' — Jag beder, sade han. lian sitt ut att harva feber och kindersin voro [lusande. Och i ett plötsligt anfall af lörtvifluit kustutla han w'ig ned öf- ver Ilertilmrds sång. ,l bot slo g ar _ marite om broderns hals och riörde hufvudct fram och tillbaka mot hand 1 Dc som då och då vandrade förbi på gatan, blickade upp till det glada sållskupet, man %inkrule med nada- kar från farmer till fönster. Det skulle Dta.. StAinningen var 'munter. Då :nån kom till desserten. låste ettan deviserna % dc hukade krtansarne. • • Under det allt/dna* .töjet och .kanttet reste sig Otto helt 1,10toligt och sko, på sitt glas., Fotbasedugeburtiet„ ropade tunn, födeleedagelanniet tutor; Otto teg en stund och slog på sitt glas, till. det biet tyst. Dorpe sade lian. Minn damer och herrars— jag altieker far den trettonde. Vi Are tretton vid bordet. Alla blickade kring sig och rak- ylade, ja — de Vero tretton. Den glada stämningen' var störd och mån .teg upp från bordet. Trå dagar derefter kom Otto tis ikon. lian digare iu vanligt frau id: på und- var sjuk och svimmade isnIstgt lltet. lian f6rdcs i sång, och låkare of- tersåndes. A:/a i hitset vore tör- dkråteldn.• Pigoina gingu omkring i strumpfötterna. Det var som om alla- - redan lik funnes i huset Bernhard Malte sina lexur i mat- salen. Intig i andra rummet sysslade sjuksköterskan och den gamla. kök- san med grötomslagen. Man hörde Ottos stönande genom rummet och läkaren, som Of sina order högt och otåligt. Sjuksköterskan fin nis tagit grötom- slagen och stod i tb.i ren till lampa- len. Pigun livisknale till lunne: — Ack, Herre Jesus — om jag icke hörde det, tredje natten etter begrafteingen, do trå slagen mot ni- tun rom tned en fint hand . . ..Ack nej, Alt nej, honom har salig frun kallat på . . . Otto dog sex veckor dercfter. Till sala. IFyrli«)1 Pi'llilit till salu hoi hökerihandl. Johansen. L1 Anaykos-Asept af utmarkt godhII, dityrIja Döljes h, tiadertecknahl tör 77, ore !lokan. Fur daskar, MG karismas betala. 10 åra styckat. ss Nu 0. L. Åkerberg. hemkommit Arla Möbler] abort: : !gångar, Res r-, . Divan- och Utdragssoffor, Chlifonie, rer, Byråer, Draglådor, Skänkar, Divan. och runda bord, Fönster- i.oti Klaffbord, kommoder, Gung- (.,:, Eniniagtelar, Finn- och stoppade. stolar, allt at uttnårkt qvalite och till dagens billigaste priser. • J. G. Nilsson.. Bl stat]. _ (.2 K0111 °el' kol) . tios undertecknad finnas drigtiga inuilerauggor af god niece, utralcua- de till I. ebrtial i. Mars • och. April månader innevarande år. Suggor med smågrisar La/mini:ont, eller !Ivar for sig saljets likaledes; :allt !Ill bil- lignate pris. Olofsdal den 9 Januari 1884. 21 (W. 4. 1.) Olof Jolutnamm. Nya Apelsiu e si. . ä 1 kr. 50 öre p_r dussin. hos • J. Johansson. Fin ) • oidsenap af 0. E. Illallber—ei 3)ivaricbattba. Konversation. DAMM]: Det ar förrItrackligr, livnd jag Ar ratimig. Kavaljeren: Verkligen? Del kan jag inte förstå. Jag år inte sömnig alls. Damen: Kanske kommer tleT stigs-leret. titt ni år i bittre sällskap ön jag. Poliskonstapels:: Lit bli tam 014 kon; ålnu gå r ilottilithjk i' Lahaint tillverkning. ionljes pnthnit linte .• JOh(/ 880/1 Laholm. 9 Lösnummer af Sondaigs.Nisse • osat (ledande det .-tgetrttrlifvign djuret): Nej, si, nu gör bon inte tills ee'n hon vet, at( hon fått medhåll of po- lisen! Näts i Wo khandel Vid en skolfest slutade en talare sålunda: l slet jag således tror, att vi alla företå att unektuta upplys- ningens stortå betydelse. her ,ing er, mina herrar, inetamena med mig i ett: långe leve folkskolelAraren Petters- :10e1 l . i ftr till svarade hr Pettersson: Må t tillåtits mig frågn — hvartt f? I. Den • Innrbilier ' all. Intet vatten orlt lklurar ielai I vigt genoto torkning. 2. Ett ilkåljnold iSInetair•Tvål motiverar tro skillimml vanlig %våt. 3. Den ar fullkomligt ren neh ort:tent utan syror och alkalier eller andra tramotsude fettteet rek" eller slitis trå ger mindre lort en sed >apa eller tvål. D, n utav« alla intet skadligt' Inflytande ,å han. der, tyger och neger. Drn tYattar tboteitt.t och alla slags ylletyger'etan att giga .len bonbrieunberreittelfer. . . etothoten6 börs ben 18 toa. s)ww, I: 29 ia 1: {Ntroviii5l. 2: ji 2. In. Rån, ;wctert. 9n ä IN). taft IOS pr 2° ifåtP. 8tadani01 1: in. korn. matartsroreitgernas. 2.reb 90A 95 ött, ratt. by A Ött. delfe. tot• ib å 2t tr. pr gammat tunna ltitantvin 1. ås pr fauna. SINCL Aili-TV/11/e 1. Den reducerar arbetet till en trift:41d st li vad förut varit fallet. natten. kokning* och lutning blir etre:Redig. Skadliga hm, (Hoven:, t•illttemaliarr och andra inratto,n• ger, anm blot Membra trått". undarii4,1j,... nittioen undgår men rid den kalla cr,r jamma trattnlitgen jobehaget et ilrio,r dureter. „ Med ett ord, den•er112.1vr en utaittligl..- viming al lipa. briutale, arbete och el.g.:r ej t•Ittkliklerna. För att anstulla en. follyklindir med 3inelair•T•ålen tichatrer man blott lagg. hatten uti trAllfoin;egen. lita de. liggs der efter natten urta .cal skölja den (bilande ruargnti. R...uttalet bli'r förtillearserardt. -- Beroltrml, sade han, du må tro, bröst: det Ar så faderligt . . . når. utan Ar dagsnanimet kring lampan. De an- sa ung . , . når jag år så ung• . — livad för något, Otto hvnd Göteborg börs ben 18 ann. dra låste. Otto kom hem från fa- mg, ut( 1: 44, flum!! I: lä a 1. 02 briken, tnette sig i ett hörn och Stödde Ar det, som år så förfårligt? Såljes hos • ettImuin pr hmw. — Att 'dö L- åls — att dtli. bukt:det i händerna. anar i. 4t. I: 41. 760 • 0. P. *bh:mu. Efter en stund Idel han lugnare: Den yngste kom i sång. Nina ar- • betade vid lampan, lyfte -upp huf- Det tir ingenting, sade han. J e..- v i d e t och betraktade Otto, som satt tror jag år Ofveranstrångt1 . På fabriken — det gir öfver. orörlig i ett harn. • • • NZ FETERSSONS Bernhard satt nedltutud på stolen • • och låste. faun Det var i slutet•af Augusti. Nina \gal r ort •-rvide så reste Otto på sig nch gick fram både inbjudit litet ungdom på Ottos till bordet. lian satt långe och ri- födelsedag. Aftonen var mycket tade med fingrarne på bortitakifgan.. varm, och luften var qvalenig i det -.1 • - Till slut rulle han helt tyst, Vilet runt der man Invant. .1 9011-, t ban betrnktude en tafla 3>å vaggen. <ippon Ou par fönster, sade • I afton nr det mor kullnr . . . Bernhard. Benlim: d ly fte ansigtet från boken: - Nt•j du vet ju . . Låt tlä bli att tala så der . . , -- Hult hej -- de ha jit alla Blek- Otto 11,-)rde det icke: Ja, sade han, ty rus hos giunnens. rekommenderas i Kiltilju 1 41 ki: IX-orust till ut !Uralsk af det år tredje aftonen. De Bingo till Man började tala am sjukdomen. • • &bi *lags -ange. Darren nv.11sn Otto. och Illaenen brider drott helt hustrun isig Bernina& ruin stotppen. De vre- her döden, Alla sago genuin fan,tren do sig hear och en t sin sång och bort till grannetts. Dor stod') 'sinn • atlirre och Mindre st livad art och licolcattenhrt det kunde icke somna. ' •• Maler öppna, de besitt rtillgardi- - feer du? frågade Otto. • ttenta rörde sig sakta. . ' Den ,törsta ordentlighet och ntggrattnitet. viii kale, *feen huru inyckei år klockan? Ne — ligger hon? frignile ep. det; mittsen arbete, istralaade, har Tryckeriet för sig uppotallt *om en Det ströks eld på en tandsticka — i rummet 'dit de två drul fan- latif5. 'biuppgift, Est livar, 90131 vid behof af tryckalster »klinker mig . - och lystes på klockaå. 'Elfras. De siren höra sitt , förtroende klin, vara viss om att anhålla ett punktligt verkstaldt lade sig åter ned oclt talade icke Do talade nib 'fltiektyfiar, om _ed> I allo vackert arbete. Prisen rakelit het-aknes tes ytterst lågt, mera. Bernhard hettit svept in sig do 1.atnjeliga einitshigen, tont liknade enni med ett rumveagrannt och fuilgödt arbete dr förenligt. i täcket och räknade till hundra för koppor. • Laholm i luntor; 1884. att kunna come, filea gång på gång ■ 7 Nina, sade Otto, Osttet spår» ju .11iiy,tituitiJsfts/lt stördes han, under det han råkmitle hår inre. Vi vilja halsa frisk luft. • och lyfte upp hnfrudet ur tåeket för lian ekfls vililatuatt upp fönstret att med uppapariatle ögon Laetrakta• och etotn sig på tarmen. Trbr ni mörkret. unga blir mera smittad för det? Han hörde agintligt Otto vrida sig Frisk luft kom in genom fönstret. i rita rang flerinne. Den frcetatle ile andra. Snart lårin ~tusugen var• han dock nåra ett de ute genom alla tre örptlingarna, somna in, då hin med ens elekteo. förde rutorna åt sidan och talade med lian Fide hört ett hårds sing. hvarandra. — Ar du der, Otto — livad Ar det? 1).. skrattade och pratade. Ottor I det samma bard(' han åter ett bör hide jotila. slag. Tå:nkr:in ,kullrade hams rum: till salts hos get skepnad visade sig i fön.ttet och han satte sig upp. Så ett slag mitit emot och sig ut. Den ht itu 5 G. P. AlAlgren. till. gardinen i .sjukruntmet upplyfte.. tuar. )ni aftonen ~ilade» barnen iltvar- 4., _re-=. -d• • 14-nite- (dt 4ttitigns- utheri, LAHOLM noktr3roltoxigarboten, Anm Petersson. 1:ma Rapskakor
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.