ordet eskkibt kanna sig ensam bun- den inom skål och vigg — - !brom qvillen tänkte Sin. P:na Sigurd: *Jag akall beistAnidt höra ef- ter huru de Mackarna ten det der nere., och /tå stånde han sig vid gal- lerfanstret till «finkan., somjust (11 inne-olåt en för lasdrilveri, fylleri och bettleri inborumad medmenniaka i ru- tiga bolstervarahyxor. lian gick på golfvet och deklamerade: in ej I armod född Och von Och vore jag inte bove blifven Oeh vore a g Inte att tigga nödd Och vore jag riktigt mantalaakrifven: Jag toge min eknabers, jag oeksh, Bland glada gonar deronanpå. Yen Angela lik Invid Mena port, Når sig med frukt at •n galen apel Vår obetånksamme stamfar smort. Hår stia vid dörren en bank konstapel, Rom sade stopp om jag klitre pk För att deruppe en droppe tå . >Minda skulle man nek. övad tycka? Uppå min korpus föraktligt tetångs, Om filIckadt skjortveck och trasig byx Bis ville In bland *Je !Snes trånga, Fastan med enheten si och så Det stundom år liven ofvanpå. Orund:tuben På spelkortastämpeln lartjenade danska staten i fjor 63,500 kronor. Sammanlagde stAmplades under året 381.100 kortlekar. En ny orden — aCirkelorden i Skandinavien. — stiftades på nyå- ret, efter franskt mönster, i Kapen- hamn. Ordens styrelse bår namnet «Ringen• och president år far når- varande guldsmeden Martin Lnssen. Ordens uppgift är, att omed pas- sande, verksam= och lagliga me- del bidraga till brödernes inbördes samarbete i att hjulen och stödja hvarandra på alla områden och visa innerligt broderskap», Fur öfrigt vill man på alla områden arbeta i humanitetens tjenst. Politiken Ar bannlyst. näten Ar 2 kronor i ntånnden. Orden har tre grader. Vid intrådo i don första erlägges 15 kronor, i den andra 25 och i den tredje 50 kronoN Minhs. s t ' Kärleksdram. liarom dagen var ronden Cut.brai okådeplatsen för ett fruktansvärdt karickedrumn. En ung man och en ung anm, hvilka snart eng& afgutIntle I:vart:tulla, hade ett rendez-vous å stadens allmitina .pro- menatiplats. Till en början gingo de en stund frnm och tillbaka i stola alit5.n, sedermera stego de uppför en liten kulle, der de sökte ensamheten. Under det de nit endast talade om Bin kårlek, inärkte de icke, att nå- gon följde dem. Det var den unga damens fader. Denne, en af Cam- brais mest ansedde mån, var fiffigt öfvertygad om, att dottern skulle blifva förförd. Plötsligt förmån:mo de båda Alstrande från grofeen vid foten af kullen ett misstänkt ljud. De ginge att se etter livad som var å herde. I sam sas ögonblick sistur fadern med en revolver på den unge mannen och skjuter. Dottern trådde emellertid i detsamma mellan vapnet och den Alstrade. Skottet träffnde henne och hon nedföll (löd. Nu kunde den unge tuminnen icko lefra långre, utan ksottule han sig från kullen ned i grufven, livnrifrån han franntroga daende. Fadern år pata att förlora förståndet. En egendomlig tinfhlstoria. Från Parit; berAttus !oljande kontiskn tjuf- historia: En handlande 0. hade på senn,tu tiden lagt marko till, att icke obetydliga summor försvtinno u r linne chiffonier, som stod i hane rängknin- more. lir 0., som bodde ensam och icke hyste misstankar mot någon, nu- nallde till slut saken hos polisen, och tvenne detektiver fingo i upp- drag att efterspana tjufven. De togo för den skull plats under sången i hr 0:. sofrum, och efter sex timmnrm tålig vantan i Tienna olicrivstrin stAll- ning hörde de till slut en nyckel vrida. i låset, och en ung nom smög sig i strumpsockorna (min till chiffonieren, som lian öppnade med en falsk nyc- kel. Konetaplarne kröpo nu fram ur mitt gömsle och afskuro återtåget för tjufven, men han tnppatie icke modet, utan gick bröm1gn tiges filt våga lör att komma hindun. Vid bullret eicyndade grannnrne till, men då de i tjufven igentratisle en af q( ar- terets rikaste kaptnlen, It'r. A., och eågo honom brottas med de båda obekanta, togo de koneitoplarne för mördare, och dat skulle @åkeri gått dem illa, ton icke de på gatan Fa- truilerettsdo knnstaplarne kommit dem till Kjell!. Tjuhen fördes vakt- kontoret, och derifrån skickades ge- nast bud efter hr 0., seen icke en- rit hemma det, natten. O. kom och igenkände till sin larvititing sin gode sån och y/ii...dm:der, den rike kap- man A. Allt slutade ii" gl"11 "rh vål. Tjufven ersatte turas det stulna, och den bestulne 'fattat från att fara någon anevarstalan. Det lajligarte var att en tjuf passat på och stulit hr A:111 stönar, son] han lemnat qvnr nere i rorten för nit lått:tro kunnn smyga sig in i 0:n rum. Svenska 11fventy-rerskor 1Paris. Två ilvt.tiska damer, mycket farfron- okade, ha nyligen tolft °betinget nf en kollision med riutrisarni griphum- rar- Ett af do fruntimmer, som den- na gång varit ute far Afventyret, hn tagit sig det vnckra namnet baronessa ile San-Renro och bebodde ensntn ett förtjusande litet hus i det finn (parteret omkring Parc Monceau. hon visste sig vnra bevakad af po- lisen, tlien dennas ngenter kunde dock omöjligen trånga sig in med våld, och så noga uppsigt halls med de inbjudne gåsterna, att det idel omöj- iigt för do förrn att smyga Ag in. Baroneesan gick en gång så långt i ein gAstvAnlighet, att hon på skämt _och medels omvägar låt inbjuda två af do skarpaste siöfvnrne, hvilkn, iförde en elegant sållsknpialrlegt och med ordensband i knapphålet (de få håra skinna för effektens skull, un- der dylik tjenstgöring), med tryc- ken gninman deltog° i den gratin festen. De väntade naturligtvis på hund som komma skulle och sågo omsider sällskapet slå sig ner om- kring ett grönt bord. Men huru stor blef ej derns aska- felte. når dc sågo livad det vnr far spel hvarmed mnn roade sig — det oekyldign gås-ordet, ett Plagg barn- lek ungefär liknande «om:spelet., hvnrmed vi roade oss i ungdomen. men VArdintinn inbjud dem en smila förentAilligt småleende att häruti deltngn, men sota de förstod() nit do voro mystifierade, drog° de sig tillbaka. Knappt hmle dc gått förr ån genom en sinnrik mekanism bordskirvan Kit:kto rit; och en nnnnn i dess måne kom i dagen, denna för- sedd med en vacker roulette-tufla och livud mera nertill hör. — Men polisngenterne hade i sitt sinne svu- rit hitrond, och genom mtitor eller hur det gått till hade ile ett par du- ger Penny.° beredt sig tilltråde, nå att når nöjet var som biet i gång plöts- ligt ljöd ropet: «Ingen får röra eng!. Med detsamma uppslogos nlla dör- rarna till salongen, och vid hvnjc stodo två polisagenter. Det var hyn(' tunn kallat revanche. Gästerna fin- go gå i fred, sedan deras :minn upp- tecknatg, en förrrittning som dock tog tid, ty alla fruntimren dånade. (( vad «baronessa!) angår fördes hon till den offentliga inrättning, emu heter Saint Lnznrc och motsvarar den, som i Stockholm gemenligen benämnes spintiltneet. Nyttiga rön. Gymnastens n'yårslielsning heter en uppsats af märket V. G. B. (Balek) i senaste numret af Tidning för idrott. Förfat- taren påpekar i den samma det stora behofvet af kroppsöfnin- gar för vår tids fip.slaepade slägto och begagnar sig der- vid af följande krafliga språk. Kroppen är sjiilens kyrass; gör den dervid hård, rödglöda den i kroppeöfningarnes eld, härda den som stål. Du kan göra af dina nerver och muskler unge- fär livad du vill. Vill du göra dem till goda och lydig-tt tjo- nare, ii stiirk och öfva dem; till goda och lydiga tjenare, så stärk och öfva dem; vill du att de skola beherska dig eller blif- va dig demoner och plågoandar, så klema bort dem genom tevila och lät tja. llufvudsaken är derför att du gör något för att Därtill:18 en kraftig och dugande man. Sma- kar dig ej gymnastik, så välj någon annan idrott. Du har mycket att välja på, skridsko- åkning, skidlöpning-, fäktning, rodd, tnilslånga marschöfningar och mycket annat. Gif blott al- drig efter, om din kropp vill befalla dig till overksamhet. 1 ',vilka förhållanden du än lefver, skall du alltid finna en stund för att, efter ett ansträngande själsarbete, med gymnastik och idrottsaningar friska upp (titt utspädda blod och dina liårdt medtagna nerver samt sålunda göra alla dina förmögenheter mera vakna och färdiga till n v verksamhet. Huru mången välbildad yng- ling har icke lemnat läroanstal- ten och triidt ut i Iifvets skola med god helan och kroppskraft, och hvilken efter blott några år skaffat sig allt för afrundade for- mer, i det hans lösa och slappa muskler vittna om lättja och al- kehol. Släpp dorrör aldrig tag, utan IM. fortsatta kroppsöfnin- gar ingå i dagens program, och du skall cga större rättighet och bättre förmåga att njuta af lir- vet ja, du skall göra det med gladare sinne och renare sam- vete. Ocjt har du redan släppt tag, så dröj icke att fatta nytt; ju längre uppskof, ju svårare att åter börja. Det är ett stort misstag att suga: apojkarnel do unge de f: gymnastisera, vi äro för gamlas. Nej, du som kommit till mog- nare, år, du skall föregå med godt oxmepel, på samma gång sotn du skall tjena dig sjelf. Du får ej öfverlemna dig åt den- na för många så behagliga tevila, som slutligen skall göra dig o- rörlig. Låt varna dig af deras exempel, hvilkas hela fysiska omsorg består i att egna mat- smältningsorganen sin uppmärk- samhet. Dessa skola visserligen svara (tig, då du föreslår dem att följa dig till gymnastiksalen: «Jag! Skall jag gymnasistera! Jag har lyckligtvis ej behof der- af, jag mål-fullkomligt bra!) Ja, tnen huru binge? De vänta tills doktorn ordinerar gymnastik; det iir för att ej dö allt för snart, som do då gripa till den samma. Men de få också då hålla till godo med en kostsam och trå- kig sjukgymnastik, i stället för en billig och roande friskgym- nastik. De förstå att gymna- stik är nyttig, när helsan är på väg att vika. Nog tycker jag det iir klokare att gymnasistora för att icke blifva .6juk — och tycker du som jag, så grip dig an på fullt allvar på det nya året. Rot 1111gfläterSkillj. Af Guy de 3latirassant. Det var vid slutet af en jagtmid- dag, gifven af en markis de liertram. Elfvn jägare, åtta unga dumgir och traktens läkare sutta omkring det stora, upplysta bordet, snitt vnr be- täckt tum frukt och blommor. Sun:talet kom mitt vånda nig om- kring kärleken, och så uppstod den vanliga tvisten om huruvida man kan :ilska mer im i:it gång. Der itånni- des personer, $0111 älskat på allt a:- blott en enda gråtig och der nämnde, nndra som la de :sinkat ofta och all- tid' med snmina vårtne och inner- lighet. Sil h kulle doktorn fålla mutslag i sa- ken. 11un var en gammal laknre från Paris, Som dragit sig tillbaka på landet, och matt bad honom sägn sin mening. Jn, i grund' usla liten hade han ingen. — Jag säger sunt ma) kisen, sade Irran, det beror på lynnet. Nie!' för öfrigt vet jag cn kårlek, som varit beståntlig i femtiofem år och si ul l icke slutade förr ån med döden. 31arkisinnun klappade håndertm. — Ack, så vackert! Ilvtid det mätte vara härligt att blifvn Afskntj på detta sått, o)elt h vilken lycka måtte det icke vara att lef.a i femtiofem Sr med en sådan Adel kånsla i sitt bjerta I Den man, som blef tillbedd på detta sått, trätio ha välsignat blyet. Doktorn smilig. — Ni unr gissnt mycket rigtigt, fra markisinns, i det hänseendet att det var en mnit som blef Alsked på detta sålt.. Ni känner honom till och med — det iir (;bouquet, npotckn- rett i staden hår bredvid, och henne har ni också känt, hon var den grum- la rottingfiltersktin, snu, kont lit till godset lavarje år. Men jag måste vksst farklal a mig nån:inre. Damernas hanlarelse hade helt och hållet fot svunnit, och deras mesig:en visade ett tydligt förakt, alldeles som om kårlekr:rt endast kantat ha nit göra med folk af stånd. Emellertid fortsatte doktorn. Far omkring ett fjerdedels år st' don Idel jag en gång kallad till en gammal bondqvitinna dadshadd. 11 11041! k 01111111i hit dagen farin i den vngn, som hon begaglinde till lois, och som drogs af den gamla kraken som ni nog sett. !lon hade med sig sinn två stora, evnrta hundar, hvilkn voro hennes enda vånner och be- skyddare. Yresten vnr redan (ler då jag kom "dit. non gjorde oas två till sina te tanten' se sek ittorer, och för att motivera min sista vilja berget- tade hon för oss sin lefundshistorin; Hennes far och mor flätade båda ■ rottingstolar, och hon sjelf har al- drig i sitt lit haft någon lurt bostad. Redan som mycket liten sprang hon omkring, trasig, smutsig och n- knintantl. 1)e etannntle utanför by-: orne vid vflgknnten, hästen epäm(Iea ifrån far att betn, hunden Pot tned nosen i:vilande på sinn famlar, 0011 den lilla flickan rullnde sig i gräset, tnednn föräldrarne i skuggan af rå- gens pilträd repnrernde traktans nlln trumla stoinr. 31an talnde ej mycket t denna flyttande bostad. Efter de få ord som voro behöflign för att boatAnonn hrcm, tgm skulle gå om- kring i byn och ropa: «Itottingstolnr fl:Uns!» entte tunn sig tyst vid sidan af hvnrniolra och började arbetet. Då barnet gick far långt bort eller inlåt sig i lek med en eller annan liten gatpojke, ropnde holmen vred; laga dig hit, din olik- — kn tös; Det var de enda kärleksord hon hörde. 1):1 hon ,blef äldre skickndes hon ut i husen' på jogt efter gamla stol- sitsar. finn fick dervid tillfålle att gara beknntskap med åtskilliga stitå gossar, men nu var det deras far:a- dr:tr. som roende till rinn barn: — ',agn dag genast hit, din slarf-:- ver, och stå inte der och prata med en inmistrykartör! Mången gång kastade ile små gos- snrne stenar eket. henne. Fick hon några are af de finn fruntimren gam- de hon dem onooirgsfullt. En dag — hon var (1:1 elfru år - når hon kom har igenom byn mötte hon bakom kyrkogården åen lille (;boagnet, som gick och gråt, eme- dan ett af hans kamrater hade tagit penningar ifrån 1,011 911). Att se ett af dessa barn, hvilka hon, den af ödet så illa behandlade, alltid tänkt sig glnda och lyckliga, att se det gråta, gjorde ett djupt intryck p:i ligune. Hon gick !rant till honom, och då hon fått veta om saken till finns sorg lade hon alla sina spar- penningnr — 25 are — i hans hand. Ilen tog cmot dem som något all- deles naturligt och torkade sina ö- gon. lion blef den id ;lasten utom sig af glädje, 11011 rullade mod oc h kysste honom. Hatt, som uppinårk- samt betraktade pennin ,r arne, gjord e Intet motstånd, och då ° hon såg att lian h varken slog. henne eller knuf- fade bort henne, runfrunnade och kysste Ixon honom innerligt ännu en gång. 1)crpå sprang hon sin väg. Vår herre Blå veta in nd. sota fö- regick i det lilla orediga hufvudet, om hon kände sig dragen till gom- emeda n ', hon åt honom offrat sitt lilla knipit:d, Adler om det var der- for att det var ban mumla lått hennes första kirleks kyss? 1)ylika myste- rier :Ivo (lusa:nein för stora och små. Under många månader drömde hon om kyrkogården och den lille gossen, och i förhoppning om att hon skulle få se honom igen stal hon från sina föräldrar en slant då och en slant Irt, antingen af de pen- ningar hon fick lör arbete eller of dein, far Inilkit hon skulle gott: u ppköp. ! minutligen kons tillhakan Då h un hade hon två francs i fickan, men hon fick barn se ett skymt f allo tekaresonen, der han stod •så fin och put-ad innanför sin fars hudfönster mellan stora glasburkar, frI•ln . med röda •och gula vätskor. 111:mtlad och bönhud af den gloria, brussmed det fårgnde vattnet och ile fårgatie glän- sande kristallerna ottagåfvo honom, kon; hon nit fil-ka honom :stinn bö. grc; hon gömde minnet at honom outplånligt i sitt inre, och då hon följande år stig honom utanfar sko. lan, der han lekte med sinn rkol- k amrater, startade hon f. am till lm- namn, omfamnade liotirin och kysste F honom RA hAftigt, att lian lOirjade skrika af förskräckelse. För nit trö- sta och lugna honom ittif hon honom alla sinn penningtir, tre fnittra, en verklig skutt, -P0111 han stirriede med uppipårrnde ögon, och tenn till- låt henne att stuckit honom så myc- ket hon ville. 1 fyra år fortfor han att Ligga allt livad hon egde i hans hinder; och tenn stopprole lugnt penningnrne , i ficknu Anm ett slags ersåttning för de kyssar • hon tog,.• En gång var det en och en halt franc, näsen gång två, tredje gången hade hon ej kun- nat skrnpa ihop mer An 12 snus (bon Ilade gråtit af sorg och skarn deraf- vee, men det hade varit ett dåligt år) och sista gången gnf hon lonunor fem franår, emu komnio honom titt skratta nr glädje. (Forte.) ffituarichanba. lian gick. 4«,in så, ni har kommit för att begära min (lotters hand?. — Jag tillbeder henne», utropade den fartjusee ynglingen; «titan henna skulle mitt lit vara en öken!.. — «Gud vålsigne er för det»; sade den gamle. «Jag anser detta som en fört, synens skickelse. Ni krut få henne i mergon dag, om ni så vill; :ten skjut for all del icke upp det långre im tre veckor. Om en inanod eller så :tinnar jng göra cession, och vid sådant farliallande år det gode om någon af familjen blir försarj(1». Den passionerade unge tuarmen tog hastigt furvål och visade sig icke Ment. Han tog . . . Hon tog hennes, lunkar, når han kont. 119:: tog hen- nes hand. lian talg inger' hänsyn till den blyghet, som härvid glödde hennes kind. lian tog sig for att kont:nu om eftermiddagar:ie. ilar; tog en kyss (ich han tog himlen till vitae på, att lutti aldrig skulle svika: Ilen tog liennes.furs borgen och lian tog afsked Samvetet år ett retort tnysterium. oNVilliam», sade tubdern till sin lille eleko gosse, «når dn gick till skånken för att -snatta baktilserna. vnr du då inte rådd far någonting?. ..Jo, inton ntro!, svarade 'William. Nu var ögonblicket inne att pre- dika en sund moral, och, derfar bör- jade moderne «livad var det dn var rädd för William? Narras nu inte!. 1..1•4 jag var rådd, att jag inte skulle hitta bakelserna i mörkret., svarade lille William. .5)(mbelmmticrriittelfer. etocibolmit böra ben 22 ann. irctc, 1: ...sr a 1: 45. A)turtrittidl, 2: t1 å 2: It. ytalt, ',muff, 90 å I" taft 1te, ar 211 11,11P. 92,19n2j61 1: IS. Mout, inalartorotrinfrrunf, 'brott 904:6bur, 1; rob. st, A 91.1 bre tita, fot- 18 å 21 tr. pr Ilat:mint tunna Vrainritt 1: as pr hmw (9ötchorgo böra bcu 22 ana 914, :all ulil! 1: el, benig 1: 1 Claatvin 1: :). ■ pr hinna. 3,Nivrtc 1: 40 å 1: 45. a 1: Zlnörttotainqat ilscrolb i iNtliingborn. 3 . boret af fordon från bot IM till ben 21 lan inllu(ivc betaltes för: C;tra fint bericoroelatör 95 -102 c rr pt tirtsflt 112-P2t: tr. pr 100 tagla NI>. aha tr o tittat Primo loctor• 90-51 ötc pr fmvcufll 11111). 106-110 tr. pr too banfin ft4P OM (odon; P1/41 - 87 arr pr. livriifft-f1M. Il10-102 tr. yr IM bush, R Yelathect af töm turdans kritning af Zattgöttelutör lear: 1.fla 114 % proc. rbra i, 4 proc. RANZ PETERSSONS rid/sorterade 1 nie , '" nch. (;:\«itteitti4ryitileri, LAHOLM, rekommoulevaR i välvilja Dela hågkomst till utfäramle af alla day; Doktryokeni-arbetezs, större och mindre at livad art och beskaffenhet det vara må. Den stirstn ordentlighet och noggrannhet vid livarje, 4 , 1, del tninstu ntheler• ittlumteide, hor Trygkeriet far sig uppstalit som en litifvuilitppgift. En lts nr, som vid be teof af, tryckalster skänker sitt fortroende kan s tira viss om att erhålla ett punktligt verkmtaldt och 1 alt° 4arkert arbete. Pri.en skola berAktins så ytterst lågt, som med ett samvetsgranne och fullgodt arbete år farettligt. Laholm i Januari' 1884. Franz Petersson.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.