dare har nu bekant att han före sitt hattande uppgjort planen till ej min- dre an ytterligare fem mord under de närmast följande dagarne. Vin- Sten af detta mord beräknade han till 30,000 gulden. Två af hans till- Ämnade offer tillhöra ansedda famil- jer. Vidare hade han öfverenskom - mit med Joseph* Eder att vara ho- nom behjelplig vid ett inbrott hos fröken Maltant. Det var efi erens- kommet att Josepha efter detta skulle kloroformeras, så att ingen misstan- ke skulle falla på henne, men san- nolikt var Schcnka mening att för alltid görs sig af med detta besvår- liga vittne. Med de penningar han på alla dessa brett hoppades förtje- na var det hane afsigt att med Emilie Heckmann utvandra till Amerika. Ytterligare ett merd torde Schenk med eakerhet hafva begitt. Han vistadee någon tid i fjol s Hamburg och eho der ofta till amman med en flicka som sedan dets spårlöst försvunnit. En undervattensbåt af högst märklig konstruktion håller på att byggas i Lyon för att blifva elson- gens even&rent i Nice. Båten år endast afsedd till att föra nyfikna passagerare pi en liten tripp under vattnet att på nara håll ta i betrak- tande de teflor, Juice Verne och Mavne Reid ml förföriskt skildrat. Unaervattenebitten har formen af en ofantlig atilleylinder. Knappt har man htrådt i densamma, förr ån en vigt af 2,000 skålpund faller öfver Ilen besökande. hufvud. För att upp- lyfta denna vigt och Immuna plats för de passerande arbetar en maskin vid den vridna trappan som leder ned i ▪ vidundrets inre. Kommen dit, in- tråder man först i ingenjörens rum, som innehåller alla nödvandiga ap- parater för att sitta i gång kolossen, hvilkcn ror sig, sjunker, stiger, cir- kulerar medelst egna hjelpmedel. Deritrån intrider man i det andra rummet, som skall lerans plats för 15 passagerare. Det år försedt med stora rubor al tjock kristall, hvarige- nom de vågeamma resenärerna kun- na betrakta den submarina floran och faunan. Salongen upplyses af elektriska lampor. Det tredje rum- met Ar sjelfva kolossens hjerta, der genom en rad sinnrika pumpinritt- ningar biten kan intagit eller ut- slunga tillritekliga vattenmassor för att sjunka eller stiga. Under sina turer kommer den att vara i förbin- delse med en stationerad ångare, der man genom telegrafsignaler oupp- hörligt kan konstatera, livar och på hvilket djup den submarin° forska- ren befinner sig. Flickmördaren Schenk och hans medbrottslingar. Från alla håll ingå nu beråttelser om Hugo Schenks föregående lef- ned. i en ålder af Är 1870 dömdes 21 år till två och .ett halft års fån- geke för bedrigeri. hinn hade ut- för en rik polsk grefve tid% jifvit i denna sin egenskap blifvit förlof- v ad med en rik 17-årig flicka, med hvilkcn han dock ej blef gift. Flic- kans moder lyckade:, han afearra 2,000 gulden. Samtidigt knöt han förbin- delse med två andra unga damer. Till den ena af dem skrot han: «Det finnes intet i verlden, som jag sknt- tar så högt som verklig Itederakan-. alns. Ungefär vid 'denna tid knöt han alven förbindelse med en ukAde- spclerska Anna Limmer, men den- nas fader visade honom på dörren. Är 1881 dömdes Schenk till två åls etraffarbete för bedrägligt förfarande mot Tempis Berger, som han Arven lavat iktenekap och nf hvilken han narrat till sig penningar. Den 13 Mars 1883 kom han ut nr atraffan- staken och redan den 3 April gjorde han försök att råna Podbera. Då detta, som förut ~minut, misslycka- des, utsågs en man vid namn Frans Bauer till offer. Schenk luftade den- ne, som hade en mindre summa pen- ningar, en anställning och följde ho- nom en (Ing genom en skog för att presentera honom för hans nye hus- bonde. Då de gått en stund vid si- dan af kvar andra, tog Schenk upp en flaska ur fickan och bjöd ein jettlaggre, poet ur den rnmma tog en dugtig klunk. Gap några sekunder mötte de en man. för hvilken S. pre- senterade Bauer såsom den pintspö- kande. Den förmente husbonden sade då, att hnn nu icke lind° tid, men att han kunde träffas n.,,ma tis- dag. Bauer började e:m.11,1dd kan- na allt starkare plågor och föll slut- ligen medvetslös om kull, bedöfvnd af det han druckit. Först b am på gvallen väcktes han af det kalla reg- net, skipade sig med möda till stn- tionen och for tillbaka till Wien. Till sin stora förskräckelse märkte han , furst här, att tre sedlar A 50 gulden och två å 10 gulden blifvit honom frånstulna. Några dagar senare gjorde Schenk bekantskap med Josephine Timal, som mördades den 19 Maj på så satt och beständig, from och tålig; flitig att han slungade ned henne tran en och husliållsnktig, redlig och sann- 200 fot hög klippa i en vid klippnns färdig, tacksam och erkensam. Ske fot befintlig liten sjö. Redan den 13 icke min. o, Gud, utan i allting din Juli tnårdade han i förening med sin och näst din, min mans vilja! För- bror och Schlossarck, hvnra bekant- låt:n mig också nit jag ej :letundar, skap han gjort under det hnn un- tut min man skall vara mig under- dergick eitt straffnrbete, Josephines gifven. Lit mig ej komma pi den moster !Catherine Tima,. De gifvn alldeles djefvuleka tanken att jag af föret den olycklige flera sting, lurar- himmelen förtjcnt en bättre man. pr Schlossarck strypte henne. Den Gif änteligen herre! att jag råknnr 4 Augusti lockade han med sig Te- denne min man bland de bästa ting resia Ketterl till en aflägeen ort i här i vcrlden, håller honom för min närheten af Lilienfeld och sköt henne koetbarneto klenod, Arar och vördar der. Dee 29 December mördade han honom såsom min Herre, intill min lelneds slut. Amen. Rosa Ferenczy _ Man hat nu fått reda på ytterli- gare ett. ' brott begånget af Hugo Schenk. I Weidlingen nåra Wien Af påtraflade man on dag i skogen% en flicka som klorofortnerats så starkt Guy de Maupassant. att hon befann sig i fullkomligt med- Forts. vetslöst tillstånd. Då hott återfått Hon tänkte ej på något annat An sansen berättade hon nu hon mött honom, han väntade alltid på henne en sardeles angenam och anal! herre, med en visa otålighet och sprang e- som följt henne under vanligt sam- mot henne då han fick sigte på hen- språk och gått att plocka en bukett ne, och detta kom den Italivbxna åt henne medan hon satte sig på en flickans hjerta att klappa. sten. Han hade derefter nalkats hen- Men nästa gång hon kom var han DC bakifrån och kastat en duk öfver borta. Gcnbun att på slugt aritt höra ansigtet på henne. Nu mindes hon sig för fick hon veta, att:han blifvit ej mera. Naturligtvis hade han be- skickad till en skola. 'Med mycken röfvat henne portmonnän och ringur. diplomati försökte hon att förmå sinn På platsen för dådet lade han glömt föräldrar titt ändra sin våg så att do en bok. Det var Lafontaines fabler, komme till byn under ferierna. Detta och på titelbladet stod namnet Hugo lyckades henne, men först efter ett Schenk. helt års öfvertalanden. Det hade så- Det år vidare bevisadt att Schenk ledes gått två•år titan att hon hade narrat on af mina älskarinnor, Josepha sett honom, och hon kande nu knap- Eder, att från sitt herskap stjäla ett pnot igen honom, att stor och vacker perlband vArderadt till 26,000 gul- och imponerandii såg han ut i sin den. skoleniform med de förgylda knap- Hugo Schenk begagnade sig of parnb. sinn medbrottslingar på det sättet, lian låtande som om han ej såg att då det var fråga om att begå en henne- och gick liettne stolt förbi. ogerning i närheten af Wien, tog Hon gråt hela två dagar å rad, h" med sig sin broder Karl, som och från detta agonblicklinde hon aldrig kunde vara frånvarande mer ingen glädje rpera. An en dag i sonder; vid längre expe- hlvarje år kom hon igen och gick ditioner deremot förde lian Seldon- förbi honom utan att våga, helst, på sarck med sig. Af bytet tog Schenk honom och titan att finn bevärdigade alltid två tredjedelar och leinunde henne med en blick. Hun var död- den återstående tredjedelen åt de ligt kår i honom. andra. • — Det är den ende mun; jag unr Hugo Schenk, som var en passio- nerad spelare och ofta försökt sin kant har i vcrlden, hur doktor, sade lycka vid gröna bordet i Monaco, hon till mig. Jag visste knappt nf ' bibehåller i fängeleet sin exempel- att det fans undra an hon. Ilennes föräldrar dogo, och bon lösa fräckhet, under det hans bror, hvilken bekänt allt som blifvit ho- fortsatte handtverket på samma sätt nom lagt till last och Schlossarck äro som de, med undantag del-gatt hon alldeles förkrossade. Hugo säger att tkaffatle sig två hundar', som ingen man borde gifvn honom en belöning' vågade sig på. En dag, då hon kont tillbaka till för det han skaffat så månn gamla flickor ur vcrlden och bad fängelsets den by, der-hon förlorat sitt hjertn, fotograf sända ett porträtt af honom . sig hon ett ungt fruntimmer komma till f. d. vice konungen af Egypten, ut från npoteketsivid den älskades så att denne finge se huru en man, nian — det var hans hustru. Han som förstår att rensa ett gammalt hade blifvit gift. Sannort afton stör- förfpgadt harem, ser ut.• Han säger tade hon sig i datumen, men drogs 11-• att hnn hade utsett fyra nya offer då tipp igen af en ung man, som deleevis kom förbi och sors bur in han haktadel. Arven Schlosnreke moder Ar hAk- henne på apoteket. Den unge Chou- tad såsom misstänkt för delaktighet quet kom ned i nattrock för nit sköta henne, och titan att låtsa kanna igen i ett eller annat nf morden. Vinsten vid de bebzångt.n morden henne, klädde hnn raft henne och rul- har varit följande: Josephine Timid lade och gned henne, och • derpå 750 gulden, Rosa Fereticzy 800, Ka- pude han i sträng ton: — Det Ar ju galenskap! • Sådminn timring' Timal 1,196, Termer' Ketterl 1,177 gulden,. livarjenite Schenk rif- dumheter gör ni kille nto igen, hör ni! Det var tillräckligt. ITun linde ta- ven lockat 1,100 gulden ut Jusepha lat till henne, och hott var lycklig Eder. i lång tid. finn ville icke haKtt nå- got för sitt besvär, ehuru hon nöd- (Pi betritran införes.) vatbligt ville betala honont. så gick hela hennes lif. Hon flå- QViI11111, VIII' dill man ende stolar och tänkte pa Clionateet. underdånig. . Il varje år återsåg hon honom {Ink- Ilvnal sägs ein nedanstående bön? om apoteksfönstret, och till sist hit- Det Ar en gift taintronne nnalaktign tade hon på nu gå in och kupa umc- bön, 'teaken hon dagligen intill sin dikansenter af honom. Pil det saltet lefnade slut (upprepat: kom hon honom närmare', fic tala «Allentåglige Gud, du som har ska- Ined honom och hade tillfä e att pnt •avinnokönet af Adnms sidoref, gifvn honom penningar. och således af ett hen; förläna mig Som jag redan sagt, dog lm i fjor. nådeligen din hjelp, att jag mot nuin Då hon hade berättat mig si sorg- man och andra personer icke må vara lin historia, bad hon mig !enarm lien- förbenad, hårdnackad, egensinnig, nes hopspornde penningar Åt (len förstockad och hall.tarrig. Huf tåla- man, som hon Alpha så troget och mod karaste Gud, med mina qvin- tålmodigt. Hon hade arbetat blott liga brister, fel och svagheter. Af- for bottom, endast och tallennst för vand från mig det medfödda förve- honom, sade hon, och hon linde ofta tet. den inrotade onda misstanksam- svultit för att . kunna lägga af något beten och alla filfånga inbillningar, och vara viss på nti han skulle tän- högfärdiga tankar, vankelmod, obe- ka på henne då hon vore död, vore ståndigheter. jemvål alla oordentliga det ock blott en enda gång. lustar och begär. Tag dock en gång I)ermcd gnf hon mig 2,327 francs. ifrån mig all dårnktig grannlåt på De 27 lät jag preston behålla till det jag ci må blära för vcrlden ett bag afningen och resten tog jag med G4r mig varsam för alla mig, då hon hade dragit sin sista skendeliga eretjanatler, bevara mig stick. för kvart och ett onyttigt pludder, Följande dag gick jag till herr- besyanerligen uti kyrkan regera min skapet Chouquets. De bollo på med tunga på alla orter och vid alla onö- sin frukost och sullo mist emot hvnb- diga qvionneamtnankorneter. Gil mig nndra, feta och röda och valbelåtnat din nid att jug emot livar och en och doftande af apoteksvaror. Jag menniska, och isynnerhet emot min måste taga plats och dricka ett glan kir' man, som din gudomliga försyn körsbärsvin, och med raid otämt» af nåde mig betkart icke må vara började jag derpA min beiittelse, falsk illfundig eller bakslug. För- viss ont att de bida ekulls fålla läna mig ock ditt himmeleka bistånd, tårar. att jag icke visar mig knotig, för- Mon så snart det gick upp för stockad och fiendtlig emot ofvnn- Chouquet att denna tiggerska, den- nAmndo min käre man; nit jag med on landstrykerska hade nekat ho- all förnöjelighet kriateligen tindfeg- nom, for han upp i vrede, rom ram nar hans vänner af båda könen, att hon hade stulit ifrån bonuna hane jag emot honom icke hinger lappen, goda minin och ritt te, allt lietler4 t pockar eller annan uppförer mig folks aktning, lin-no aktning för aug som ett husspöke; att jag tinnar bo- sjelf, något osynligt och outsägligt, tom ro om natten. Gif att jag all- som var honom kArnre An lifvet. Hans tid mit vara kbm och nykter, mild hustru, som var lika uppretad som och Otn, stilla och getlåten, trogen hata, kunde ej hitta på andra ord ån: Rottingliiiterskan. .4, — Den landstrykerskan, den fräcka landstrykerskan! Chouquet hade stigit upp och gick med långa steg frun och tillbaka bnIcom bordet med kallotten nedskju- ten öfver ann örat. — Knn nian tfitikn sig något så- dant, hr doktor, sade han. Är det inte förskräckligt för en sådan nian 50111 mig! Hyn(' eknll jag göra? Ack ont jag vetat det tuctlan hon ledde, skulle jag bitit gripa henne och ka- sta henne i kurron och hon skulle icke så lätt kommit ut igen. Jag var alldeles mallus öfver re- sultatet af. min rörande berättelse, jag visste bvnrken livad jag skulle säga eller göra, men jag måste ju fullgöra min mission, och så fort- satte jag. — Hon bar bedt mig Ofverlemna er sina sparpenningar, som uppgå till 2,300 francs, men då det medde- lande, jag gjort er, synes vara er obehagligt, år det målla:Ida bäst att lemna penningarna åt de fattiga. Man och hustru stirrade på mig, snållösa af - Ofverraskning. Jag tog upp penningarne ur fic- kan, mycket olika myntstycken, från olika trakter, med mycket olika pre- gel, guld och koppar om livartannat, och så frågade jag: — Nå, livad beslutar ni? Fru Chouquet var den första, som tog ordet: — DA det är hennes skitit vilja„ tror jag ej vi kunna taktila den. Och mannen tillade, en imitila ge- • nerad: — Vi kunna ju köpa något föl dum åt barnen. — Som ni vill, svarade jag torrt. Dcrpå fortsatte lian: — Låt oss få dem, då hon nu en gång har sagt dtt, vi hitta vål på ett eller nnnut välgörande endamål, livartill de kunna nnvandaa. Jag lade penningarna ifrån mig, helgade och gick. Följande dag kont Chouquet upp- rusande till ung och sade: — Hör nu, den der . . . det der fruntimret tsar jtt låtit sin vagn bli mående hår — livad skall ni iröra med den? — Det vet jag icke, ni knn ju taga den, om ni lutr lutat. --..- Ja, det var mycket bra. Jag kan • göra ett lusthus till trallgården af demi. — Han ville gå, men jag ropade ((((( om tillhaka. — Hon hade äfven efterlemitat en gammal häst och två hundar, vill ni fflivariellattba. En billig plata. En bonde, la sande en affisch; — Fetstil piet. 2 kr.; andra pluta 1 kr.; tredje 1.13: 4 50 öre; affisch 10 öre% Iltu , ing tri r, jag nätter mej på nflischen. Ingen regel utan undantag. Ilar jag inte en gång för alla sagt dig, Karl, att du inte får såga syna . Det låter fult;Anan säger ansigtet . . Se så, lipa inte nu!. Vi tak inte om det der längre. Beretta mig i. stäl- let livad ni hade för er i skolan! Karl: Magistern talado om ju- dnrnes sy . . jaså, nej ansiulsgo- gor. Våra barn. Lilla Gunilla: — Mamma, livar år lilla syster Anon, som år död? — I himmelen, mitt barn. , — Såå, kvad gör hon der? —hjon år en ängel hos gud. — Ah! . . . Då skrifver väl gud till doktorn liver gång han vill Int ett liten engel? Realistiskt. Tjnrlek lura n' da tör nmtud? DA bar ja aldri haft ondt au. Når ja skulle gifta mej, (tillagt ja' (!åkan, Ass hon ville ha mej, å ho schvarth ja! Ja badd° 8000 och Itu hade 6000, men tjurlek, då lan vi al- dri haft äntlt au. In _filJrcratta. En press är inblan- dad i ett gurgel, livarvid lom råkat såra en nf p sitiiisatoregrkenijiticer . alltså att ni .miashandlat motparten? — sporde nien lian var den angri- pande. Parlekåväl; med en prestman borde chock påminna sig Jesu ord till Pe- trus: Stick ditt svärd i skialan!. — Rigtigt; men jag ber Lunds- höfdingen kettnintimi sir, att den be- - fnllningen fack han först då örat re- dan var aflummggct på öfverateprestens drång• soldat ektille en dal; gå i ett ärende till sin kapten, Når Inin utanför dennes bostad, mötte Im frun och jeAte henne går:Isbunden, som skållande -rusade på den främ- mande. Förskräckt utbrast då kri- garen: — Guildn! frun. Hut Lind! Ä' kapten benr u ta' Bits han? , Medel mot otrohet. Två stock- holm:jungfrur smitt:da: -- Ilar du någon lAstnenn, Lisette? inte Im denn också? — Nej, jag unr inte kunnat skaffa lian stannade förvånad och ende mig någon ännu. skrattande: -- Det var bra, det. Jag skall — Nej, Gud vet Itvntl jag skulle remi hem på - fyra veckor, och (få ined denn. Derpå räckte han :nig sin hand och jag tryckte den. II% ad- kan du under tiden ta min gir ist. -på Ar jag säker på att hnn inte Llir skall matt göra, det går ej an alt lä- mig otrogen. karen och npotekni en på samma ställe Aro ovänner Hundarne brer jag behållit, och banbilenubtrriittrifrr. prestera, som har en stor egendont, har tagit hand om den grumla bristen. 1 :4Z etrtn e i itf61172:itn2o5 4652r.olob.en 25 dan. Vagnen begagtenr Chomplet till lust- emu, 1: 21b i 1: 45. hus, och för iteemingarne har lian åg, forniT, 90 ä 1411, tqff 105 pr 20 1111u. köpt sig fem jertivA14.uktier. Simignijol 1: IS. Ser ni, det Ar den enda trogna Stora, milarrprotrinfernab, 2-rab 90A :Kr brr,. kärlek jag påträffat i mitt lif. • • ?bitr, fot. IS å 21 fr. pr gammal hamn • • tg'I brå. astja41 1: ä8 fetma Doktorn tystnade, oplt eunrki91,11, " soul Inide tårpr, i ögonen, sade: Böteberge börd ben 25 3an — Jzi, det Ar ddutt tivintaorna, soul lätt tutt 1: 114, ftnertfl 1: 15 n I: 02.' förstå titt itirantunt 1: pr lamm Sin. P:n. 'mete 40 å 1: C. Spillånga säljesIill 40 öre yr shilp. hus 50 G. P. i1 blyren. Ma i is- d:ts a) i G. P. Affigren. hos 2 51 och alla slags ylletyger utan att göra den Kom och köp! • hårda. 4. Den reducerar arbetet till en tredjedel Hos undertecknad finnas dregtiga moderhugger af god rese, utraktm- do till k ebrunri, 'Mara och April månader innevarande -år. Suggor med emagrirar tilleamnians eller hear för sig apljus likaledes; allt till bil- ligaste pris. Olofedal den 9 Januari 1884. 21 Olof Johansson. SINCLAIR-TVÅL. I. Den innehåller alle bitet vatten och förlorar icke i vigt 'moln torkning. 5. Ett skålpund Sinclair-Tvål motsvarar tro skålpund vanlig :vål. å. Den år fullkomligt ren och neutral ettan syror och alkalier eller andra (rammande &flinen. Tefaten nate* eller slitee•två gan• ger mindre fort ill med såpa eller tvål. Dun utiifear alls Intet skadligt Inflytande p& hin- d«, lyset ock hep:. Deo lattor flaneller af hemul förut varit fallet. Tvättens kokning och linning blir öfveriliblig. Skadliga Inkre- dienser, teIttenaskiner och andra birittnin• ger, sons blott förator•telater.,tandanrCrdjas. ' Slutligen undgår man vid den kalla rikt jamma tvittningen obehaget af ånger och dunster. Med ett ord, ilen erbjuder en ofantlig be- sparing at såpa, brands, arbete och sliter af teattklIklerna. För att anställa en fnliständlg trOttnIng med Sibelairavålen behölver man bliVt bliga tehtten uti trill6eningen, låta det ligga der Ober natten och väl skölja den följande morgon. Resehatet blir förvånanevirdt. Sitljo. hos 760 Cl. P. Ahlgren. 31ln0ttsbgtc. !talland och lidinniteposten torde ohm- Vera a12001111ea å La sidan.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.