Pen fisturatene. (At Joseph ][ontet.) «Jag föreekrar er», ande Charles, i det han reste sig upp och sköt schaekhridet åt sidan, natt bönderna icke inlagt synnerliga förtjenster i det sista kriget. Deras tapperhet Ar icke ens viril att tala om, •Jag tror att ni misstager er, min bask., sade Pierre Mrot, som stod och lutade sig mot kaminen. • Ilar ni haft exempel på motsat- sen?. frågade Charles och vände sig om mot honom. • Ja, mer An en ging. lieår nyli- gen hade jng tillfälle att konstatera, att franska hjortan under krigsåret slagit lika varmt under blusen 1.0ni under uniformarockens. Ett lialft dussin herrar gutt° i den grupp, som ()lugnt Pierre Nitrot. «Ilar ni en historia, så låt osa hörn den», utbrusto de allo. «Nå vål., syende Pierre; »jag vnr förra rominnren på hetta 110d en nf mina skolkamrater vid namn Dubreuil, som Ar 111knre i en liten landsorts- stad i Vogererna. Vi kommo från middagsbordet och skulle jurt taga oas en promenad i den nArliggnntle skogen, hVars trådstammar voro bely- sta af sommarsolens strålar. Dubreuil hade tåndt sin pipa och jag min ci- garr, och vi hade redan kommit ut t tamburen då vi hörde någon kom- ma uppför trappan. •Det år postbu- det», sade min vin. *Våffla på mig ett ögonblick, jag skall giivn -honom ett bref. Det ligger deruppe på Skrifbortlet i mitt rum*. Han gick tillbaka för att hemta det. Jag betraktade den nyes ankomne. Det var en ung man på 25 eller 26 År med energuika drag, stora blå ögon, hög panna och fast blick. Då han fick ögonen på mig, böjde han hufvudet litet för att helan på mig. allan år icke mycket pratsam.. tänkte jag. allan alger icke ens så mycket Dom god dag .. Då hans anaigte tillta de mig, %tu- de jag mik till honom och sade: «Det år nog beavårligt att gå så långa vågar på en varm solskens- dag?. . . . Han böjde hufvudet liksom för nit gifta ett bekrattnnde svar ... Skulle han • icke kunna tala, tänkte jag. Jag betraktade honom förvånad. Mannen låste i min blick att jag var förundrad öfeer hans uppförande. Han log med ett något sorgset le- ende, förde två fingrar till sin mun och skakade på hufvudet. Denna gång Inule jag förstått honom. «Ni Ar stum, stackars man?. sade jag till honom. 1 emma stund korn min vAn Dubreuil tillbaka med brefvet i ban- den. Han hade hört min .fråga. ande han, .stackars Jean Harrot Ar stum, men icke desto min- dre år han i ettand att göra sin pligt och uppfylla sitt kall till allas fulla belåtenhet. Han kan låsa och skrifva och först.ir allt livad man säger till honom.. «Då Är han nlItså icke född stum, eftersom linn icke ar dör!» «Nej, like född snutt", sade kut. • Alftså tar han blifvit det af olycks. händelse?. •91yekshäudelae kan man just icke kalla det . . . Ni, min bäste Jean?. Den unge mannen log med ett nå- got förlaget utseende. Han'etrAckte ut handen för att inga brefvet, som Dutneuilgef honom. Denne begynte le. . Du tycker icke om., Fade han, .att man betittar din historin, och du vill icke heller stanna och höra derpå. Nå vål, min basfe, jag skall icke hålla dig river! Jag skall vÄnta tills du gått.. Dubreuil gaf honom brefvet och tryckte hans hand hjertligt. Den unge mannen helsade, vande sig om och afi*ginade sig basti t t. Dubreuil tog mig sedan under armen och medan vi gingo genom skogen, byars 10f 'hamrade e Augustisolette blanka och varma strålar berättade han mig följande historia. .• Jean Barrot var, sade han, unge- får femton Ar gammal, då kriget ut- bröt. lians gamle fader bodde i en förfallen hydda med sina två söner, Jean, 'som var den yngste, och Louis, som var tio år Äldre. Jean, som var för ung att gå med i krig, hade stannat hemma och Louis som pl sin tid genom lottning blif- vit fri, var med i fält bland friskyt- tune. Han hade redan deltagit i ett per triffningai och kampat tappert. Men han hade °ekan gjort andra tjenleter. Som Lan kande hvarje flack och livade sten i trakten, hade han bedt att få «rediga det farliga upp- draget att föra depescherna genom de tyska Heder, aom skilde håren i Meta från det Cifriga Frankrike. Tre gånger hade han redan gjort den farliga resan, och lians gamle fntler, som af sonen i all hemlighet (Att Tita om hane farliga färder, Ilade icke kunnat hålla sig tyst, utan öiver allt betittat om sin son Lonia' be- drifter. Sakta, hade till slut nått proussarnes öron, så att dessa hällo skarp utkik på hyddan och ande till sig ejclfva att de har nog en vacker dag skulle få tillfAlle att göra en gud fångst, Det gick verkligen såsom de tankte. En aftonstund, då Louis kommit till fadern och pratade med honom i mörkret i köket, hördes utanför tunga steg. Ett ögonblick derefter förnam »kan några koffein på dörren, Dct var alltför mörkt ntt fadren och so- nen kunde märka, hur de bleknade, iucn deras hinder sökte hvarandra i mörkret, och de gåfvo varandra en konvulsivisk handtryckning. Huset vur omringads af preuesnr- ne, do voro förlorade. Plötsligen ropade Louis helt sakta på sin broder. «Jean% sade han, aftirsök komma ut genom luckan i stallet och dölj detta i jorden.. Han hade, då han ende dem ord, slitit ut ett puket papper, som var insydt i hans rock, ur fod'Eut och rÄckte det till gossen. Denne tog upp paketet, låste upp en dörr och försvaun i mörkret. 1 saiuma stund gnf dörren vika för de våldsamma kolfslagen, och ett halft tjog soldater störtade id med r evolvern i 'glden, En kort för- klaring egde rum, livarefter du tven- ne mAnnen blefvo gripna. Sonen spion, huken medbrottsling - det var en god fångst. Du skulle skju- tas degen derpå. Utan ett ögonblicks dröjsmål blef den unge mannen un- dersökt, man slet af linnom klåderna. men fann intet. .hivar Aro de depescher, 110111 titt hade på dig?. frågade officern. .Depescher?» upprepade Louis, «Jag linde inga.. "Jo, visst litade du det! . . . Il vad var då hår?. frågade officern och pe- kade på ett stycke nfrifvct foder i den unge manetens rock, hvarifrån trådarna Annu hängde ned. «Ilvuil hade du dolt der?. upprepade offi- cern. .Tror ni, att jag hade depescher här?» »Jag Ar saker derpi, och du hade dem der Ännu för kort »tung sedan.. «Nåvål, eftersom de icke lAngre Aro der, så sök efter dem!» «Undert,ök allt., befallde officern sitt folk. Soldaterna lydde, öppnade silk skåp, idoga möblerna i stycken, vän- de upp och ned på allt, men Immo intet. 1 detta ögonblick kommo två sol- dater in och höll° den lille Jean i tinnen. De hade blilvit uppstilbla room vekt luddar hyddan och märkt gossen, som höll på ött krypa bakom ett plank. De skuffade hum honom till officern. Barnet höll handerna bakom ryggen. selval Är det du döljer?. frågade officern gossen i barsk ton. °Jag? Intet!. • Virn tia liAntlerrin!» Barnet rilekte fram hAnderott. De vore betacka med jord och smuts. nl)et Ar alltså du, som dolt pap- peren, du lilitt slyngel!. tetroputle officern. «livar il ro do?» Hornet 'svarade icke. allor nu på, kvad jitg anger% fort- for officern. «lian der Ar din fader ... och den andre din broder . . . icke sant?. Den lille svarade jn med en nick pi hufvudet. .Navål, om du icke säger, livar papperen Aro, så skola de börda, din fader och broder, blifvn skjutna. Om du anger det, skall intet onds garns dem. Ilar du förstått mig?» Barnet såg l fadern med en frå- gande blick. «Jean», ande gubben; altar noga på livad jag stiger: tili och med om Intill mördar oss utför dinu ögon, skall du intet sAgel. .Det ar bra., svarade barnet. sVi trAffas i morgon!. sade offi- cern. Morgonen derpå, så snart dagen grydde, etodo den gamle Hamit och hane son Louis barlaufvade, bleka och orörliga på stadstorget framför mairiet. På tjugo stegs afetånd vnr en pluton soldater uppitAld, Ihcilkenn skulle förrätta exekutionen. hontåt omkring såg tunn på det lilla torget quinnor, gubbar och barn, som trang- de sig fram för att se, men haltes tillbaka af en suilitArkordong. Ilat, raseri och hAtildlystnad afmålnde sig i allas anleten. Vid sidan af plutonen stod den lille Jean mellan två soldater. Haus ansigte var blekt, iucn blicken kick och modig. En halt timme Mrut hade officern låtit föra godo en till salen i mairiet, kvarest bana fader och broder voro bevnkade, och han hade befall, att torso skulle Ma new vara allene. 11.ild hoppades lian n1 detta stolle? Kanske ntt de två utfinner) skulle giftö efter för barnets tarnr? . . . Itnrnet hade helt säkert, gråtit; cli.t kunde man MU på de röda ögonen ... Men hvad hade fadern sagt? Då den lille Jean kommit ut från mairiet, hade officern frågat honom .Vill du nu tulo?. «Nej!. hade gossen svarat. Då linda tunn gripit fadern och ilen Äldste sonen och stall upp dein mot muren framför don lille tenns ögon. Nu stodo de der och vAntade på döden. Ett ögonblick rådde hemsk tystnad. Officern vinde sig till barnet. «Vill du nu tala?» frågade lönn ainoö co gång. Samtidigt gaf hon på tyska soldaterna ordro att lagga an. Ett dussin gevArspipor rigtalle sina mynningar mot dc två olycklige. Barnets läppar rörde sig icke, men ett fruktans% ärdt uttryck af ångost alinå lade sig i hans 'lrng, och ett skri ut spinna qviltdes i biet strupe Ilen vacklade och kunde knappt hålla sig uppe . . . Officern gick nArmare intill honom för att uppfånga doa bekAnnelse, som skulle komma från gossens rys- ligt satninandritgna lappar . . . Det var icke en bekAnnelse; utan - en ström af blod, som störtade från hans mun! Otlicurn vek förfAriul tillbaka. På bana unifot ~rock, midt på brö- stet, alldeles vid hjertet, visade sig on alokyvård röd 'blek, medan en röd massa föll ned på jorden vid hans fötter. Med sinn skarpa tender hade bar- net bitit af tumult och spottat den i nnsigtet på sin bödel. baubt [6intberrättclftr. skola vi då MUA honom på? Kanske man komme biilignat Ifrån allåren med någon poialitiepjes - utakntt, förstå.. etodhohns böra bra 19 4rbr. Dumt, 1: IS A I lo. Praktiskt. Nå tuan, 'nalle bror, hvarför har tlii •lafTet dig en så lång fru? - Jo, för att det altell Ronas nå gon i hu• set som kan blåsa ut taklampen utan att klifta på stolarne. iettrinjed, 2: 27. 4 2 It) in'tnit It. å 100. toft 1. 4.11 fföltf. 9i4naj6i 1: 18 a I: Itu. tufft bubbla m3t• lo. tor Rota, atatartorenlinfrtnaf, r.kr) A Kr, e r ro f5 å On kr Arter, lob IS å 20: GO fr. pr gammal tonin Vaintein 1: (Ä pr tenni Ea liaentadare, ann, aldrig förr hade sett barret. besökte en ejötited. 1 allaka t i med en •In 1 staden gick han ned till hamnen och Rek just se ett fartyg efsegla. Yarty• get hade ett par småbåtar ph Dl», och hög. låndaren, som aldrig hade sett taget dylikt ntbrest: «Nej se. (lortlie, hur underbara na- turens verk kro! Till och med fartygen ha ungar!) Cliteberge börs bto 19 3tbr. Ruh l ått rof 1: u3, Imeetle thåntrin 1; GG PC tonart. g)tortr 1: 44 å 1: 50. Föråldrarnea synder, eker den ev..ame 0*. ftip o 1: It, etnornotttingnr rikanske tidn. Folket. Rost skula straffas på barnen, heter det, och nog ser det DA ut Två eioner• till mormonel.efen emellanåt. Brigham Young lie supit ihjcl al g, två af hane döttrar åro g ifta mud samme man och en annan son - skrifter vore. från Stut. etuit') i tiriticitiorq 3 !sport si mutan frau hm g till t,„ %rbr. infigiur befallt. för: Cirtra Pitt brrttgArbelutör 99 -107 ou 1:r kont! nia. 117-126 fr. pr 100 baufb ff.V.s gitt? bl) fatal primo Indelt 91 ,„ ftetnift Pip. 11(1-114 fr. Vr 100 battqa (3obt farten 87-M9 kr pr. Itrolftt trt.7. 1U2 —10G tr. pr. too Undra fl Yriuttotrt al förra tordeaf (porrrus g trregårteinttr iver: 1 fia ötaft 97 prost. ,, 3 Proc Naturallstee. Den vittra fröken, som gör et: % 0 1r: till ett sjömalm, till den gamle ma-• — Herre Oad, hvllket förtidigt skeppa. brott) Her binda ni er, di vågorna 'lago tillsammans Atter ert. halvmil — Vit, fröken — mycket vit. Brand- och LifförsiikrIngs-AkIle-Ilolaget SKANDIA meddelar genom undertecknad IM- urål Ilrandfiirsäkringar a f G. L. Akerberg alla allig_på ytterst liberala vitkor. «Fyr!. utbrast officern, rasande af hut och hitnid. Man hörde en geviirssnlvas diin, och den lille Jean föll vatuniigtig nej på marken vid sidan ni (mulorna Brand- och 14111iirsiikrings-1tktic-Itolaget Eli och broderns nf kulorna genombor- rade lik. «Se &iför. - slutode min 1'5 n Dubreuil sin berättelse - när %ål t postbud, Jenn Barrot, stumt!» N. T. tr o genom undertecknad Lit'- t,t It Bratidl'iirsiikringar af :Illa slag på ytterst liberala vitkor. 4 11. HENRIKSSON rått Ullgarn, vi sa . Nu vill jag sjunga om ett djur, Mom björn men månde Mia, Och björnen år ett kreatur. II an folk vill öfverfalla. Visat år det sannt, alt man kan få Två sorters björnar skåda; klen rotdjur år. begge två Jag skall beekrifva båda: enkelt, passande till vii fnad, samt „ stickning. 2- 4 3-frådigt Den ene folkskygg år och har 1 skogens fmk sin borgen. Den undre rinner a!la dar Kring gatorna och torgen. Kst ekogelijörn år af grym natur,. Men euenakobjörnen varre, livem sunt år ',förre remiss., Det vete bast tår Herre. Larson & Jacobson. to Den ena akogalijörn kullas plär, Ilen vandrar mest på fyra, Och menakolijörn den andra Sr. finn kan på två sig styre. Alen bygga ha de »amins grof Och kunna båda brumma. Il vorheint de ynka något ref, Visit de ej försumma. Vå i' Vä !sorterad° Garnhandel, ',mående af nyinkomna garner i alla brukliga färger och af bii..ta fabrikatea:,' till billigaste priser, rekommenderas. Larson 4- Jacobson. GO CAFTEI Res alcogabjörn understundom Alår Den staga öfverfalle. Men menskobjörnen varm år: lien vågar sig pik alla. Den förre brukar gå på lur; Den andre gör så Ätten. . Han har val avel' mött er - eller hur - Mod hämna:. i :arven? Med jagare blott några få. Man ricogaltjarn ofta jagar, Hans antal minskas jemt ock•l flo'n Cell den tolftes dagar. Den andre ökas efter band; Derpl år ej att undra; Att döda en behag'. ibland Ja «krigare» mång hundra. En skogalijönt stångs ibland i bur, Då han år from och sedig. En enen•Itobjörn har mera tur, lian får gå lös och ledig. - Att ingen må förargas so'n Jag vill för er predika, Att vi se björnar hear och en Och elijörnedee tillika. (W A.) • binti chattba. säljas fortfarande till de vanliga billiga priserna h os 114:111*S011 1:rna Rapskakor till salu ho 5 Kan magi tanka sig n*.cnt så skamligt, utropar Sönd. Nitar, aom ett ro ordförande 1 ett tillfailig t utskott Inte ene har en lån- stol att sitta il Hårorm upplyste hr Abra- ham Rundhack I torra veckan 1 andra keen• maten. Det ar ett riktigt (straffarbete» att t itta i ett sådant utskott, sade han. klen om no Inte staten bar råd att bestå herr Ilocdtack med illastol, bad 1 all vidden G. P. iihlgren. Spillånga säljes till 40 öre pr sk&p. hos G. P. Ahlgren. 50 PörtrollgL —.Nej. jag försåkrar dig, min vått, Jakob gaf mig endast en teaterbiljett - Men betad vill det sågar Jakobl !klienten kommer . - flår år bara en biljett och jag led dig ja köpa två biljetter åt oas! - Ja, berget Ge' ja: köp två biljetter åt om, och herrns biljett lemnade jag åt frun. - Men den andra? - Jo, :nie lemnade jag till köksan. Ur en gammal skådespelaren nehmen. Ålekaren: Kom Clotbildel Vt måate fly. Den otrogna makan: Je, det mitella vi. Men föret måste jag Gamla mina diamant. smycken och mitt ~ornerar, ... Himmel!! .... Min mans vagn står utanför dAreen1 (Störtar till fönstret och ser rit.) Port, fly? Han dödar dig! Han Sr redan I trappan. troll - göm dig under bonlet1 • (Makaron kryper under bordet och skylee af den nedlangande duken-) Mannen kommer in 1 fullt raseri: Hear Ikr ban, den åreakindarent Svara, elandl- gal Da vill Icke - hal Hela sula !k- ubikrot'« it den. som skallar mig reda på den aningen! En töet från offereld' raden: liarna berrn der nere! Ilen ligger under hArdet. •lacobson. M i rz e 11 a -Al j öl, hos G. Ahlgren. Till salu. En god Gitarr ;il. till salu för billigt pris. anvisar. 11..kti t. kt piet 123 SINCLAIR-TVÅL. 1. Den innehåller alls Intet vatten .x-11 förlorar, icke 1 vigt genom torkning 2. Ett skål lund Kinelnir-Tvål motaver•r tre skålpund venlig å. Den år fullkomlig t ren och neutral tutam syror och alkalier eller andre frammende Tvåtten nötet eller 'lite. trå g An• ger mindre fort ån med lapa eller tvål. Den tittifvar alls Intet Otadlig t innytende på han. der, tyger och fårger. Den (saltar flaneller och alla slag g ylletyger utan att Or« dem 4. Den reducerar arbetet till en tredjedel af hvad förut varit fallet. Trattens kokning 51 och lutning blir ilfv9rAtalig. Skadliga inkre dienser, twAttmnekiner och andra inritt:dn- ger. anm blott förstöratvåltet..entlenrielja... Slutligen undgår man vid den kalla eller bums' tvattning en obehaget af ånger och dunster. Med ett ord, den erbjuder en ofantlig be- sparing af såpa. bränsle, arbete och eliter ej tvattklalerna. /rör att smetana en fallatAntlig twåttning med Sinclair-Tvålen bebötver man blott låges tvåtten ut( tvållösningen. låta de.t ligga der ideer natten och sal ekålja den följande meriten. Resultatet blir fOrvinanevårdt. Såljes hos 760 Q. P. Ahlgreu. • c,hnonsbnte. Halland torde observera annonsen å I:a sidan.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.