under sommaren angenåm och heleo- sam Ii.kedryck. Drycken finnes att erhålla å vattenfabriken n:r 17 Norr- malmsgatan i Stockholm och kostar med glete, den starkare lösningen (n:r 1) 60 öre och den svngare (n:r 2) 30 öre per flaska. Man bör vid anvAn- dandet noga aktn tig för förvexling af de båda lösningarna. Efter att ha badat i öppna sjön bli tuånga angripna af hufvudvArk. Denna kan förebyggas, om man, en- ligt en gammal kand regel, strax efter att ha kommit upp torkar hufvudct och påtager hatt eller mössa. , Biodlarens Augustigöromål. En fackman 'kräver till Norrlandsposten: Bustittarens tommar lider mot slutet. Svårmningen har i de flesta fall va- rit klen, och det Ar honungen, roms skulle gifva ersAttning. Visserligen har i goda fall Hg:liden temust Anda till en .vårni ur hvarje kupa, men detta undantagsvis. I)cremot kom ett uttnårkt honungs- drag i slutit af Juni, braket fortfor omkring 3 veckors tid. Bien indrogo hårunder minior af honung, och den, eon: härvid vidgade rummet i ram- kupor eller satte öfversatser öfver rundkupor, gör en ganska vacker ho- nungsalcard. Engelska skattchufvar ha fykt; anda till 3 gånger af samma satuhålle. Senare delen af Juli hur dock ej varit rått lamplig för honungs- drag och Augueti har ingått «sur el- ler vi:». Få vi vackert viderhnina- den, itutande» dock ratt betydligt med hpnung i ljungtrakter. Ljungen ar ner n ligen det enda iteretående rikligt gifvande betet för Aret. Den som har ramkupor, bör derför uttaga ur kuporna med allra företa alla fylda hortungsskatt och gifta bien tornskatt i stället för ljungdraget. Dock torde en del af ile uttngna bo- nungsramarne behöfva förvaras till framemot månadens slut, för att dl i handels» af behof åter insattas hos klent försedda santhillen, ifall ljung- draget blir åter klent. Uttagningen bör eke lör att ej bi ljunghånung i beskattningen, emedan denna ar seg, något bask och af mindre värde. För bien tleremot Är den ett godt vinter- foder. All beskattning bör helst un- dangöras i Augusti. Då nu draget minskas, försöka ofta lifakraftiga eamhallen medelst röfvan- de hos andra sknffa sig rikliga för- råd. Biegaren bör derför vara upp- mirksam på sina satshallen, och :not- arbeta tjufveri i bigården. Vi ha å- ter af biegnre hört försäkras, att en mindre fönsterglarbit af t. ex. 6 tums lÄngd och 3 å 4 hams höjd. etstid fram- för flustergången i 45 graders vinkel, å den anfallna kupan, skall vara ett mycket verksamt medel mot tjufveri. Andra medel finnas beskrifna i våm biböcker. Inga öppningar utom flustergången få finnas nu och ingen honung får spilla. i bigården vid bikuporna. Beakattning sker halm framemot al- tonen, vackra dagar. bör göras. om nkr' kupor tero hvilka böra antingen skallas vimla eller borttagas och bien förenas med svagare fin:ulanen. ngelröta har sporadiskt upptradt i år. Undersökning Hvem han älskade mest. Det var en vacker sommareftermid- dag. Suletnilnrne lekte i tridgre- narne framför det lilla landtlauset, belAget i en vacker trAdgård, omgift- ven af bördiga sidesfalt och grön- skande kullar. Det var ett gammalt hus, men föralcUnadt af den onigif- vande naturen och _vårdande hinder; vildt vin och murgröna smög sig upp- för vAggarna och vacker mossa fro- dades på taket. Genom ett fönster kunde man titta in i hvartlagsrummet med dear hvitskurade golf, bonade ekmöbler, den erors fantiljebibeln emellan två kinesiska skålar tylda med rosor på ett bord och en katt eofvande rå tröskeln i solskenet. In- gen mennurka fans i rummet. I kö- ket deretnot var der lif och rörelse, pi spiseln flammade en 'eldig brasa, vid ett stort bord stod husmodern med sina tjenarinnor sysselsatta med strykning och rundt omkring dom korgar med vackra, tvattade kla- der; det var ett mödosamt arbete på den heta sommardagen. ' Mera Ofverensatammande- med års- tiden var den fiffla, förstuguqvisten företedde. Der satt en ung flicka med en stickeötn i handen och cn öppen bok på knall, det var Long- fellowi poems gned anteckningar, skrit- na af en rask manlig stil, i margi- nalen; det Prat. att hon hade god handledning i pina literåra Pys•elout- ningnr. Nu tycktes emellertid kvar- ken boken eller handarbetet intres- sera henne, hon blickade ut öfver filten, trAdgrupperna, det lilla kyrk- tornet, och dock såg hon intet af allt detta, hennes blick var vand inåt, hon reflekterade öfver Jävet — liltet sådant man förestAller sig det, då man Ar ung, lycklig och Älskande; skuggorna från vinraukorua darrade val på hennes mörka bruna hår och hen- nes enkla grå drAgt, och prasslet af löfverket tycktes henne !Aston vara ett eko at hennes tankar; det hkr- ekade blott om kArlek, hopp och en lycklig framtid. Nu stiger hon upp och går framåt trAdgårdegtingen, hon mÄrker någon på vAgen utanför, livrem kan det vara? Och, det Ar icke denne «någon» som hon. våntnr, det Ar endast en <pinna; nu ser hon !ivern det år, miss Ingle- ston från herrgården och med förvå- ning frågar hon alg sjelf, hvad herr- gårdens stolta arftagerska kan viljn henne. Miss Ingleston år vacker och hen- nes raan gång *timmer vil öfverens med ilen fastan manliga skönheten i hennes ansigte. Då och då slår hon i luften med sin parasoll och ropar på sin lilla hund, som oupphörligt springer in bland siden på do om- gifvande filten. Ilar olik henne Ar Icke Millie Leigthon med sin oskyl- diga, lugna, något blyga blick, der hon .går gången fratuåt och tÄnker på, om hon möjligtvis skulle kunna undvika detta möte, hon inser att det icke låter sig göra, och nu mötas do båda flickorna etrnx utanför tråd- gårdsgrinden. «Jag kom från London i går«, ger miss Ingleston, «och ‘ille gå och Issten på er. SI vackert hur Ar, er trådgård står nu i sin fullt prakt.* Millie tackar för hennes godhet, ber henne komma in i trådgården och att fal plocka af några blommor åt henne. Eleanor Insleston sknkar på huf- en nionsig vudet, alAr sig ned sten, tager sin hund t i kulet och bör- jar leka med hans öron. «Jag har hört att ni sknll gifta ers, stiger hon helt hastigt. «.lit», var Milnes korta svar. «Det .kall jag också, åtminstone stiger veråden ad», miss Ingleston tve- kar, försöker att se stolt ut, men kan ej dölja sin rörelse då hon frågor: «Ilar ni nyligen haft några underrAt- friser från er kusin?. allan kommer snart hem, mins Ingleston.. *Når?* sNu -- mycket snnk — han kom- mer för att hemta sin mor och sin — brud.» 'Miss Ingleston sitter tyst en stund och leker med vin hund, de nedfAltlit ögonlocken dölja uttrycket i hennes ögon, slutligen blickar hon upp, ser stolt på Millie, sAgande: .Med ',vem skall hnn gifta sig?» En skugga' drager öfver Millies milda ansigte. "Vet ni det icke, miss Ingleston? lian kommer för att gifta sig med mig.» «Med er?» Orden ljuda som ett klagoskri, hunden börjar skalla och springer ifrån sin lierakarinna. I ett nervöst utbrott af smarta har hon omedvetet gjort det stackars djurets öron illa. *Det förvånar er», alger Millie, «men jag har alltid Älskat honom, till och med nar» — «Tyst», alger miss Infileston; hon stiger upp, yttrar några likgiltiga ord, en flock af byns folk kommer på Tagen, hon vander sig om och går. • • • Byggnaden på herrgården Ar prat ej storartad, men den prÄktiga, vid- strackta parken har ej sin like på många mil. omkrets. Ett af husets runt ar dock vårdigt egarens rang och rikedotn, det Ar biblioteket. 1 detsamma står Eleanor Ingleston vid ett litet bord nf Inpie textil', hon har derpå otalt ett skrin; hon öppnar det och genomser des* innehåll; det är t1åe, 4,ra bref, ett litet eiltverkors, fidet vid en' konstigt arbetad kedja och ett portrutt. Vid det senare dröja hen- nes blickar ;Ange, hon ser dyster och grubblande ut. Det Ar bilden af en ung, vacker, intelligent man, med ögon sota le och lappar som tycka. fÄrdiga att uttala ett slamrat. För åtta år sedan, då miss Ingle- ston var en fattig, sjuttonårig flicka, bodde hon med sin moder i en liten hydda nara förpaktaren Leigthons gård, då den senares systerson kom Iså en tid till bykför att få ombyte rlf luft efter en litrarig sjukdom. I lans fader {ande varit prost, en lord, titt bildad man, hvilken tillika med linne begifrade originella moder pi det omeorgefullaite att lede hans uppfostran och uppseende många brin- nande böner för hans val. DA mine Ingleston först såg honom, var han i sin första mannaålder, mångsidigt bildad, glad, liflig och Äregirig. In- gen tycktes totem)) hon kunna upp- fatta han» rika inre. alla vom ense om, att de plogade för h varandra, och deras anhöriga gladde sig åt snart intratTntlu förlofning. Kort &reiter blar miss Ingleetons lefnadnetillning helt och hållet för- Ändrad, hennes morbror Idet genom nrf enare af det stora, nArbelagnit lierresAtet, Eleanor var hans arfta- gerska och flyttade tillika med glin mor till honarv. Nu omgers hon af lyx, fallna och nya vinner, hennes deras karlek bestod icke profvet. hennes förlofning bröts, och hennes ilskare var alltför stolt att söka återvinna hennes hjerta. Sedan dess hade han under många år sons ingenjör haft anställning i Ryssland, tler han förvårfvut rang, anseende och förmögenhet; han åter- kom nu, var hennes jemlike i verl- de.tis ögon, och hon var iimitt fri. livad hennes hjertn klappnile vid tanken derpå, han var ju hennes gamla, hennes enda kärlek, hon blic- kade i en spegel och sade sig ejelf att Are q. hade förhöjt och mognat hennes skönhet och log vid jeniförel- sen mellan sitt eget strålande utse- ende och Millies lilla obetydliga an- sigte. . • • sitter i den lilla trådgården, men nu icke ensam, en man sitter vid hennes edda med armen om hen- nes lif, han ser ned på hennes rod- nande, lyckliga ansigte och talar om det hem, han inreds åt henne i Ryss- land. Det. vore svår< att igenkånna honom på det porträtt Eleanor för- varade, endast ögonen, ehuru nu all- varligare, Aro desamma. °Endast för en tid, Millie, stanna vi i det fre:lånande landet, sedan i- terviindn vi och sitta bo i England.» «Och skall itu alltid ilska ung, Ernst?» • «Alltid, för evigt, min ilakling! Jag skall i dag middag i 'frett- gården, har du något bud att sanda med mig?. tillade han efter en pata». Hon skakar på Itufvudet, rodnar vid hane skAintramena h viskning och tivarstår, följande honom med ögo- nen, der han går vågen framtåt mel- lan ängarne till det rödmålade kyr- koherdelmstAllet ; pastorn springer emot honom tvÄrs öfver en grisp lan. aErnst», 'iger han ifrigt, »miss Ing- lesion hår, har du något emot att råka henne?. En pinsam känsla genornbAfvar Ernst, men han svarar med fajelfbe- herskning: «Nej, det gamla såret ar fullkom- ligt •lAkt.. Ilen inträder, Eldanor sitter och samtalar med vårdinnan. Ilen skulle genast kant igen henne, ehuru hon år mycket förAndrad, hon Ar vackrare och hennes drav utsökt, men han saknar det frirka, ungdomliga uttryc- ket, som hånförde för åtta år sedan. Bekantskapen förnyas, konversatio- nen Är något tvungen och Ernst nar- ker med oro, att hon Annu utöfvar en viss tjusningskraft öfver honom. Nista dag når han går från hyn till 111illies hem, mimer han henne, han urtager hatten och Ämnar fort- sitta sits vig, men hon racker honom handen, sågande: «Vänskap Är varaktigare an karlek, vi Itafvn båda glömt och förlåtit, låt (.58 blifva vinner.. lian kunde ej motstå en sidan hetsning, han vender följer henne genom parken, trots båttre ve- tande börjar han tro, att det Ar han Sons haft och Ar orsaken till denne grymma eldflamma. De kom- ma till trappstegen vid terassen, E- leanor ris er honom handen. Jag har hört att ni skall gitta er., säger hon, henne. hand darrar i hans, hennes blick hvilar sned hela sin trollmakt på honom. «Eleanort 0, att vi aldrig skilts åt.. Ilat: el:Ipper hennes hand och skyn- dar ifrån henne. Förpaktaregården och Millic tyckas honom tarfltg nog dumma eftermiddag. En månad år gången, och Millies bröllopsdag Det lilla aneigtet har blifvit allt blekare och blekare. Ernst har aldrig felat i tappnearksam- het mot henne, men karleken Ar klar- synt, sjillen år ej :ned i hans ömma ord, och det Ar tungt att fördraga. En konsert skall gilvas af en ar- tist från London i den nÄrbelÄgna staden. Millie förtjust i musik, och det lilla ansigtet strålar, då Ernst Diger tåt han till densamma tagit bil- jetter för dem båda. »Jag hur uppgjort eAllskap med kyrkoheedens, du måste taga din basta drAgt och göra dig riktigt vacker » Hon Ligger sin hund på hans arm: «Ernst, bryr du dig verkligen om, bur jag .er ut?., .1)t: 'er alltid snAll och god ut.» Jag har pA mi•to tiden ofta tyckt att — att --- ållkade Ernst, jug skulle kunna up1 0 allt for dig, jag skulle kunna nfstå från att gifta mig med dig, endast jag finge se dig riktigt lycklig.. • Du lilla goda, oegennyttiga va- relse, min lycka din, låt mig ej se någon skugga på ditt ansigte, du skall blilva lyeklig.a »Men Ernst, hvem alskar du mest?. lians svar består ej i ord, men det tillfredsstAller det lille lidande hjer- tal, hennes fråga förföljer honom hela dagen, hvem älskar hnn mest. Millie och Ernst med deras sill- skap komma sent till konserten, han har 'vårt att skaffa plats At henne, då han får se Eleanor, som vinkar och visar på en ledig plats bredvid dta är sitt °ratt sig. Ernst för Millie dit och Malier nig bakom henne. En stund deref- ter blir en stol på andra sidan om Eleaner ledig, Ernst intager den, och ett fiffigt samtal uppstår dom emel- lan, han har icke ett ord för Millie; Ii vad hon k å liner Fig olycklig, bon hör ej en ton af musiken, endast det sakta mumlet af deras röster. Elea- nor vänder sig från henne, och hon har end..at frindingar rundt omkring sig. Slutligen upptår ropet: «Elden Ar lös.. Alla reda sig, rök börjar intrångs i stulen, man försöker kom- ma ut, en alltnän villervalla uppstår, mAngtlen för Millie med sig, Ernst Ar vid l' lermors «Ernst, rådda mig», utropar hon, slutande sig intill honom. Men bana ögon söka ett litet blekt ansigte • bortö t id dörren, han ett lugnande ord till Eleanor, öfver- letnnar henne- till en herre, som just kommer och erbjuder sin lijelp, trån- ger sig fram till Millie, sluter henne i sina armar sågande: •Lofved vare Gud, att jag eger dig! Ej förr An jag var nåra att för- lora dig, insåg jag att du år mig kiirast på jorden.» 1 tjenst åstundas. Å U1richsfoldt pr Enzelliolm vid Margrete. torp iir plats ledig. den 24 lön, för ero'clililloo t gilifiti4Statd r iinz 2 kgtioril e O alger samt 1 Mejeripiga. Valet ffituarithattba. ar Isfnadsbana. — Hvad tAnker du bli, min gosse, för att kom- ma fort from i verlden? — Lokomotivförare. Följande kungörelse upplåste. för en tid sedan .uti en af A Ilbo hårade kyrkor: «Ett Svin kreatur Ar tillvnrataet och kan återfåtts hosa undertecknad, dom Ar till fåren vit med något gråaktig bakdel. Storleken Är 30 marker i vikt». (Dein:n och underskrift). Till salu. Prima AmPrik:11,,kt Vintersaltadt läsk säljes till 35 öre pr skilja. elyl minst 5 skåp. tagas. 379 P. Ahlgren. 0. SINCLA1R-TvÅL, I. Den innehåller alls intet vatten och förlorar icke i vigt genoro torkning 2. Ett skålpund Sinclair-Tvål motevato7 tre skålpund vanlig tvål. 3. Den kr fullkomligt ren och neutral utan syror och alkalier eller andra fram:sande ilmnon. Tvatt.n nide, eller »lite. två gån- ger mindre fort ån med såpa eller tvål. bra tatolvar alle intet otadligt inflytande pk han- der, tyger och fÄrger. Den trattar flaneller och alla olaga ylletyger utan att göra des hårda. 4. Den reducerar arbetet till en tredjedel af bvad förut varit fallet. Tvittects kokning och lutning blir öfvertbdig. • Skadliga inkre- thetiser, tvåttestaskiner ocb andra inrattai,• gar, som blott förstöra tvgttet., unelanrödjot. Slutligen undgår man vid den kalla eller jumma tvittningen obehaget af Anger och dunster. . Med ett ord, den erbjuder en ofantlig be- sparing af apa, brånsle, arbete och sliter ej tvåttk tiderna. För att anställa en folletåndig t•Ottnio g med Sinclair.Tvålen behöfver utan blott lagra mitten uti tvållösningen, låta det ligga der öfver natten och vål 'tillf.' den följande morgon. Resultatet blir förvånansvårt:t &Oaks hos G. Ahlgreo. Äkta Stockholmskt. En skorna- karpojke i tofflor och barhurvad kom- mer inspringande på krogen med en tom champanjbwelj och stöter den med fart i diskskifvan. — En junifru brunvin och ett halt- sto svagdricka — ocb fort sen! Krögerska') mätte upp det begårda svagdrickat och trattar det i butel- jen och stiller sig att frågande se på pojken, som likaledes såg frå- gande på henne. — Ro hit med brånvinet också, för si det är brådt och herr Lundström gråfar på mig, ona jag inte kummel snart igen. — Alen du har ju ingenting att ta det uti. — Är det vax de' har då, blind- stirra! det bästa medel lör rengöring och Dervid storfingret i bu- polering af alla teljöpeningen. och vantler bottnen upp. 611 Ren.. Brinvinet uppmattes och slogs i bot- Veritabel tenholkningen, och den unge ridda- ren af Illiten betalade och gick med Holländsk Röktobak snabba steg till den snedt emot lig- samt gande Ditomakareverbtatlen, der herr l'stads Knastei• Lundström otålig vattlade hans åter- ti. goda sorter hos komet. t4 e3 P. »lada, Daner han metaller, Rådberg. Hera. Rådberg. Singers Original- Symaskiner med alla nutidens förbättringar, säljes under full- ständig garanti På fördelaktigaste. betalningsraor i Laholdi endast hos Larson ty Jacobson. nara. (hu ) v:3 11- ap d 1.1.1 lent nar endast oförfalskad Va ir a. Stor bespariDg i hushållet ! Är Är FaralgtIgt. — Hur har du kunnat gifta dig med ett fruntimmer, sr, r„ stammar tel fårskrAcklig.? Jo, det hor sina fördelar med sig, act du: hon kommer sig aldrig för med någon sparlakandex a för; ån jag redan femmil somna. Dess fabrikater finnes till salu i Laholm hos Larson & Jacobson. W Till nedsatt pris rörsilljes ml hemkommen KKK Sill, KR d:o K d:o samt stor Islands-Sill boa 0. Andersson. E Ett parti Amerikanska LIAR till nedsatt pris hos 0. Andersson.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.