begårt'A Nrfehanbbefe- Ett arbogeniakt nykterhets- triften; ed,Iflutti- hl a fbielbIlthe af Prtft. ågorna em Met- (0 barra fulllast fr Itastutohirtainatn, i blyet ten fårffiltt (tonföls matar. teigfel; ert åtgår. tir mot fpritningtn af of (blig littratur; Nr ftålltting tt fl hemliga fa nt cm r reficn8 %1.3 tfttrittittagontt bonen ' 1,011,0Rop. , 6 ona, im, Wrgia dkr .petcfl tal aegåtntt ben ttiff.dta f Okuvat-tete tyn tuflorala tchattltnpttt af fonftr- Preftet0 ftaflittng gent emot monter, froratiftigt finnatt fC ■råltrar ed) betad bar n, fornt (chefteet ef ett fthrt ventil rd, ?edlig timing t tivattadifft «Fråken, låt mig fil 5 knffe och sl den der buteljen, soul jag stekte qvnr här i förgår afton?. sllar ni en butelj qvnr hår ?» *Ja visst! Kommer ni inte ihåg detj. Ogonspråk. «Jo — jaha, det var ju stint!» Kaffet komoror och .sysen. 1,11.01 tammer blide det ena och det andra. Man Ar belåten med sin visit på nyk- terhetsvArdithuset. — «Pst! Fröken! — Får jag betala 5 kaffe. Ilvad kostar det?. «Fyra och tjugufem!» «Var så god! Resten till en niden- klidning!» Och'nåsta gång tömaner man åter buteljen från •i förgår.. ka .conerel maj:( nian truffbiflantt; åts åttor värdshus i det gröna: setå• — ?Ör ben emongtlifra afliatiftn6 &disk nuflanfolfliga mott boet man tia iniltiplalA lågt bi ele^:tetriac, ctb ont bart rthin thiffat mått ed? ftrA till c mc to båthage i Sterthelm, ta tu Pro• toft från alts ef ,tetrigg tiffcpar, utont ce, fornt fråh be fiffla troleailia pre- kilot-fint ftåltt fig hintraatt i tregen, /1) tet åt- firlftlort att efter tu bulit tritORT.flatistg man måtte uppgiftra etta plana på etonotm, cd) få beftårnte Pr ~inhamn. 9Dtt tir nu :nån Prfta Rangen, funt bin tneattgeliffa alli- onfot håller Pitt nteflanfolfligo tölo i ett fant, ter huftrutimaefon af te irrsate bh till ten lutherffo tydan. :IV rart !hanterlig etuina bar hålsits reda hål- lit fia torta från allt bdtogante i ten creanadiffa alliattftnå flora etritin. c Unna år att håfta enheter i mång. fallen ed) att fisrtnå trotate friflisa af difä Intfolamfunt ed) riftningar att rtiptlicra blearantre lamt tråta i te.in- lia ebb fårldefull fertinttnt tutt ötest' atibra. Ratt Rall forla3 till ten 7 tettnt.7. %målet tellaaare år° teirmarc Uret. °tuffing 1.450 trål namnar(. 4).ir mila of; namn ftån alla enro paa lånta, ftån 'såntetifa„Wanata, eurieu, enttafrita, gina. Terfotter, lom gjort fia lånta genom fina fftifttr eller fina gctnittaar, ',inåt på iniefientlia loin tt tritcliaiia ed) ftaliftnfliga tinnin- garna enmaten. %liituft Want fråntlinaaret flå fnyk,- måttatit ntet 150 telta (art. hållt taft :;te(riat bcfantt lort ;Rat- tteirfci ten i ... fted, tein' anne,inta fin tir: ed) Krtnt - 4rnbet på att rep vittning ed) prceita; tett flere flåttigroeihrtt N. it3illiame i Veden, ftiftartn af (ftellattO unglinga , fheninaar, hteilfaa (Tempel blivit !Mita kirra bda tvetåten. 5infflatib fånter 60, i'sranfrifc 15 Minut. Isrån 9forgt tero anneilbe 21 ed) från 2tverigt 20 meb- lemmar. 5blemb beGin fiftteinnta neirfatl få af ten 'neddra ([örtsmå mera fram- Dånet perienliahette stil etfafedbårtill tante San i tt busro prelaternae mot- flått: ed) ten ionditigt intniffoutt prcfl- fonftrenjett i ."--- tettholin, jågrr elilthanta. — rostartfårtn6 frnior. Citer ttn- Hyn aftittit håraefhgtingett I 3;åalni- Etat, hota ett Zt'utcritt3 båratå bom- bat' f.1). 't3tbrman år båratebitittant i Morra 9.1the ed) etranba ha rate tent- ina of kallnar 15a, f. t. eclidneiftarrn i 2tedbeltte lagmannen 3ohatt 4)etter br3 ftutuffa t ornartfåreinå Tenior. robihtSiting Caa år fått 1803. g ö r P s tab . — 25:tt arebagtn War tet ben 3 leder freon NåftatA jparbutf ftiftntd. 3 odet:ting af bytta tch)ttlit hatt birtftienen å hettit Victoria fantintait- trått på aftonen, ft3r alt fira minnet af kikarn. — Elearftrartn 5)›. 2untber4, fem for tu lit iden integf rå ranta helvital, år nu ud/riken; trift eth år att httn- Nrtvånta i tcein lagar. Sto (libOfin. En stor borduppsats i siltver — arbetet lår vara at förvånande skön- het och i knnstnårligt utseende det värdefullaste i sitt sing inom Sverige — har sons gitva från Baden öfver- kunnats till kronprinsparet. Yanbsorten. • Ett bedröfligt "sitnationsteoken" anger Blekinge låns tidning det vara, att i Kndekrena 23 butiker stå lediga till uthyrande. Nerikes Alleh. Pager sig kanna en annan stad, der butik- 'Leendet börjar antaga så hotande utstruckning, att tiden torde vara inne att taga varning uf tecknen på Karls- krona horisont. Man tnå gerna kalla det •bedröfligts, att butiker sta out- hyrda; men då butikerna bli för många, år det stört omöjlig att alla kunna uthyras. En krydd bod i snart smitt kvar annan gård, och en manutak- turbandel i byar tredje, det år om- sider mer ån hvad onuittningen tål vid — det år alldeles för mycket shntikers. Liksom det fins en natur- lig gråna för köpare, miste det också finnas en sådan för Giljare. Det år odet bedröfliga. i saken. Kommtutalsvineri i stor skala Vid Ilessleholnts jernvAgestntion var med attledning !tf de vAntade trupp- massorna uppfört en slags lång stall- ning, bestående af en slana eller stör nåra murken till fotstöd, en tro högre upp till såte och en ännu högre till ryggstöd, h varjeente derunder grins en rinna till reservoar, alltsammans afstelt till beqvimlighetsinrittning bfr ountiskapet och uppsatt i det fria i ejelfva stationaparken alldeles invid vågen, der resande i afvaktnn på tåg dagligen plåga promenera, för att nu icke tala om utsigten från fönstren i ölverviningnrna af de hus, .ont ligga mist emot svineriet! I kyrkan i Ljusnargberg sistl. söndags å. d. upplåstes en kungörelse OM nytt lager af grntulations- och blomsterkort i Pnitagers bokhandel. Frost och grågul:tsk 'uttytt orsakut en »Hick:, bekymmersam belågen- het för jordbruk• n ritt i llygdtel i Ve- eterbotten. På villovägar rikntle en aritt,- tarehttitru, anm for en tid sedan med sinn lyra barn reste från sin hemort i södra Skåne för att begifra sig till sin man, Som hade arbete i Sollefteå. Först reste hon med jernvagen till Stockholm och tlerifrån med ångaren Ilentelin till Skellefteå, förmodligen pi grund nf unninförvexling. Men tim var reskassan slut och hon hade stått vackert fest, om icke de resande på den ofvnn nå nide ångaren genom ansamlingar skaffut henne respengar, så att hon från Skellefteå fick begif% sig till Sundsvall, derifrån hon :bult- ligen kom fruin till bestAtninelseor- ten. Guldådran i Falu grufva 'fort- far innu att %ara gilvande ehuru i grad ån då den först upp- tAcktes och det ur antagligt att under !Innu ett eller annat år för ögat skönj- bart gediget guld der kommer att blytas. Af guldqvarts framstäldes under 1b482 32 skålpund guld, under 1883 70 skålpund och landet inne- varande år torde tillverkningen kortt- enn att belöpa sig till omkring 31) skålpund. Tillvaron af gediget guld i Falai grufva observerades firat af en yng- ling vid namn Ericsson, son till en gtubtigare, och har BergsIngs-sty- relsen såsom belöning åt natude yng- ling uti rAnte- och kapitalförsåkrings- ungt:liten i Stockholm för honom in- snu ett litet kapital, livilket, då det nf Ericsson vid tqqmålln 30 Ars M- ulor får lyftas, bestiger sig till 1,001) k: ottor. En nyttig råtta. Foljantle nåtla historia, moln uppgifves såsom full- komligt sann, borsans från London i «Post.: För kort tid sedan skulle man genom ett för nedläggande af telegrantnblnr nnvändt rar leda ett ny kultel, då man gjorde den mindre tingen:hua upptäckten, att det fina snört., som jemte den första kabeln nedlagts i röret för att unvåndas till att leda igenom en ny kabel, var af- slitet. Nu mötte stora svårigheter för nedliggande af kabeln, till dess Andtligen en af deltagarns i arbetet fann på en utvåg. Mnn fångade en väldig råtta, af hvi1ka det som bekant finnes många i de engelska sjosti- &rna; vid hennes svans fastgjordes ett fint snöre, och derpå skickades bon in i den underjordiska gången. Det dröjde icke långe, förr An den praktiska råttan syntes vid den andra mynningen af rörledningen, och Snart kunde den nya kabeln med hullet draga* igenom medelst det snöre, som råttan befordrat genom röret. En farlig färd. I Newyork ner- eid berliner aignor Natale följande oro on fard tillsamman:: med Blondin öfeer Niagarafallet: 1 Juli månad 1861, skrifver han, hade en oerhörd menniskomassa samlat sig vid vatten- fallet. Blondin skulle då bira en karl öiver fallet, gående på en lina, som blifvit spänd dertItYer. IM han emellertid icke kunde taffel nAgen ötvertygad om bana kraft sota var och skicklighet, att han ville öfver- lemna sig åt honom, beslöt jag mig för nit våga en ridt på hans skuldror öfver fallet. Minn ben blefvo fast- bundna vid hans lit, så att de icke kunde komma i beröring med hane armar eller ben. Ilan bar en myc- ket tung bnInncerstång, som vägde cirka 100 skålpund. 1 början gick tunn något långsamt och försigtigt, men då han gått ett kort stycke blef han modignre. Flere, g ånger st/nion- de han på linan och kastade slang- kyssar till Askådarne snutt utförde åt- skilliga små konststycken. Under oss såg jag den väldiga vattentnassan störta fram och hörde dess brusande. Jag observerade tydligt, huru den stora menniskomassan, sota var main- lad vid stranden, med ingslan och förvåning följde oss steg för steg, Detta var do törekråckligaste ögon- blick soul jag upplefvat. Jag våga- de ej att röra en enda misskel för att icke bringa Blondin ur jentnvig- ten. Ju längre vi kontoro framåt, desto mer tycktes han förakta faren. Onn.ider nådde vi andra att-lunden och jag har tabbig varit så glad som i det ögonblick då jag åter satte foten på fast mark. En insörd stadsdel. Franska tid- ningar meddela följande sinne:mua underrättelse från Bordeaux af den 27 Aug.: 1 går afton vid nio-tiden voro biträdena å ett apotek syssel- snfin med att stads lokalen Dervid låt en nf yngling,arne olörsigtigt nog ett med chloroforin fyldt kart falla, så att dess innehåll till en del ut- strömmade på gatan. Chloroformen, som lats förflvetig ns , Ride snart luft- ten med en tung och i högsta grnd ten santilgifvantle gas. Naturligtvis blef den unge mannen, som vållat olveknti, loista offret för sitt start.; redat.; inom 1.1 minuter budo han fallit i djup $1111111, ED11.111111 gatan år temligen trång och nageln intet luftdrag rådde, Idet den snart helt och hållet uppfyld med den bellötvande gasen. 11 varje pnssernii- sig blom kort gripen af en de 1.1)1 ting sömnighet och efter en rivarts titunses förlopp liknade S:t Jamesga- tan troll-lottet i eBelle nu Bois dor- mant, Det var en i högsta grad tateasti•k anblick, elruna gata erbjöd med sinn opium butiker och strålen- de epply.ta fönster, kakas itivAiinre plötsligt liksom genom någon hem- lighetsfull 'ungt syntes bortkallade från denim verlden. En kort stund derefter, då en förbigående sett detta skådespel, kunde hata, innan han sjelf greps al detta tivgtiga element, min- ska"' hjelp åt de olyckliga offren; men de komma att behöfva flera da- gars liv ila, innan de kunna hemta sig teån nutitheten efter sin ofrivilligt' sutan. Lyckligtvis gro inga ftsrlign följder att befara för de chloroforme- rnde personerna. Den enda, som avåt- var i fara, ar en omkring 20 år gnm- unna icke vaknat; ntnl flit ca, huru dennn dödslika sömn skall sluta, kan inan icke bestimma. På förmid- dagen i dug stångdel de flesta för- såljuingslokttlerna vid S:t Jantesgatan. Det år lindock en otnvexliug , efter alla de sorgliga koleraberättelserna! (Ineatult.) livar år Polisen! Det skrin och skoj understundom interfolierat af mindre bataljer, nom en del jertivågmarbetare tillstAlde nat- ten emellan seitlidne söndag och joA o _ dag borde vål lictfva tillkallat ordnin- gens väktare; liten dessa mötte linfva varit «långre borta», då det minsta- rande ofoget opåtalt kunde runrit kring stadens torg och gator bedritvas Anda till kl. emellan 12 och 1 på natten. Det är alls icke betryggande att slika laglösa stillar utan eftersyn och kontroll få opåtalt bedrift:a dylikt ofog och för så vist den tillgångliga poliestyrkan år otillrAcklig, torde vara på tiden att förstårka densamma till fromma för fredliga personers nattro och den tillinanna såkerheten. cb;ihtor i tre basar. (Amerikanare.) («Såg mig, Dick, tuvad har du egent- ligen varit allt i lifset?. tillfrågades en nfton den lycklige inneltaknren nf detta poetiska namn nf en blund sina vänner vid toddybordat. Med venstrå hunden gut' den till- frågade en elegant böjning åt ile röda inusfikelierna och högg med den högra en djup qvart i luften, hvarpå lian svarade med stark sjelf- kånsla: •Fråga mig hellre, livad jag inte har varit. Med till !tanten full- bordade universitetsstudier hade jag alldeles nog nf den lärda rotvålsknn: fakta och supa det kunde jag förut. Då stoppade jag mitt Mente i byx- ficknn och mitt möderne i västficka') och lunkade igenom hela den vackra Unionen. NAr aedlarne gitt all kötts och brånvins vag, tog jag ån hår och an der en der för min böjelse och duglighet limplig anstallningg, och vartåt al efter hvart annat : buffel- jagare, prårioherde, Unr°, akoputsa- Ye, advokatakritvare, kypare, spelare, akolmåstare, stationsportter,menageris förevisare, alaftippsyningsman och jng vet inte allt ht ad». VAnnermt såg° med beundran pi Ilen mångsidige Dick, me mer egare till en «Iiiindfåktnings-cirkus.; var denne synbarligen ej nöjd med frukterna af sitt grofalls lefnadslopp. Lingsnint sankte han det fitta röret teed i den isigas «kobbeln« och sög nf den svala vitskan; derpå ruskade han på sig och fortfor: «.Tn, och hur intressant livar sårskild brunch° var i och för sig, — verkligt nöje har emellertid blott en gång ett arbete beredt mig, det var, då jag under tre dagars tiol var redaktör». «Redaktör var han °eket:den satans karlen!• Ilej, Dick, det måste du be- råtta; — derom har du Anne inte sagt ett enda ord!» skrek hela laget. •Min blygsamhet, vet ni, gossar, klAmtner inte genast ur mig hvarje smula. Men om man önskar det, så låter Dick Radwy öfvertala sig. Alltså, Frank, gamle gosse, ge mig bara min varma punsch! Ilar med det der skrå tet flvttat min mage till nord- polen. Ah! Nu år den åter upptinad; sA ju, — bara en klunk till, så jag håller mig öfeer frymptinktonl. «Tre dar, -- sa du så?» atbröt Frank hans svada. "Och af dem hade jng alldeles nog, kron jag taga dig!» fortfor han och tömde Franks glas i botten. Men gör mig det ovanliga nöjet och af- bryt mig inte jernt. som den der de- puteraden sade, når man eldade ned honom från tnlarestolen , . . Frank, o:n du för öfrigt vill såga till om ett glas punsch till At dig, innan jag bör- jar. så ge.neraa dig inte!» Frank log och gjorde så, och den ålskrtirde Dick fortsatte: Jaha, der nere i Kalifornien, der folk kommer till verlden med en unr jngtknif, ligger, som ni vet, den stora staden Sun ancisco. Lent — något på mut Agne från Kina och dit, - enen det gör ingenting. Allt nog, jag vnr der. Grlitytt guld skulle jag inte, — hade redan försökt det förut. Funderade d.•rför på, livad sona var att göra, då en gentlemnn tilltalade mig: »Har just i afton hört, att ni år fördömt land; livad tror ni, har ni mod, så ge vi ut en tidning i hop, — cn guldgrAfvnretiditing. Ligger .ler nere en bra plats, en ny stad, 12 mil hårifrån: det fins tjugutusen per. o ver i ligret, och Anm: har ingen ska få stry- Kört för en tidning, kande nfsåttning! Ni far till Garville eller Tnville, hur det nu heter och skrifver ett blad; jag stannar hår och styr med tryckningen och skickar er alla dagar ile finliga bladen till för- såt 'ming. livad alger ni om det?.. Det var ett förslag så godt som något annat. ,Tag; vet ju, att karlen redan gjort ett försök och sjelf varit der, -- far alltså till Barville eller Ilarville, — har ju alldeles glömt, hvad hålet heter. Jag skref di också ihop en historia, som såg ut som en tidning når den var tryckt, — sig vet kligen vackert ut bladet, och ned- till pk sista sidan i sydost stod det i fet stil: Ansvarig utgifvare: Richard Radwy. Sen uppstålde jag ett dussin poj- knr i alla gathörn och rigtigt: de 15,000 exemplaren exemplaren, (Tick åt som öl i dagen derpå törstigt( strupnr. och likaså don tredje dagen visade sig gynsnin för detta tidningsföretag; inte en lapp var qvnr af bladen. Så var der två guldgräfvore, tv i infamn blodhundar, som 'akt bracka skellurne på livarandra för en nitgot omtvistad plats, och jag referetnde håndelsen i min tidning, kanske med något mindre högaktning, ån dc två gentlemannen hade vAntat; på tredje dagen gick den åt i massa. Så sitter jag på eftermiddagen och funderar i mitt brödskjul till byrå att <tet i alla fall inte är någon småsak att ge ut en tidning hvarje dag, om också det mesta vnr rescifeentyr, som jag sjelf upplett. Sitter alltså, eom sngdt, och arbetar på n:r 4 då dörren ryckes upp och en karl tråder in, en lång, tanig slusk, vindögd och med en blod- röd tjurnacke, en bulldogg till karl, ser ni. Den koppårrige skaken har en stor telagtarkint i stöfveln och en revolver i handen, som han knåp- per på. Ar ni den ansvarige redaktören? frågar vidundret och rigtar mynnin- gen mot mig. Under dessa omstän- digheter höll jag det för rAdtigt att blygontnt förneka det och titgifva mig för en oansvarig tnetlarbetare. livar år han då? frågar blodhunden och slinker något på vapnet. Kommer snart, min herre, gager jag med en lantlig bugning, kanske jag katt sta till tjenst? Enskilda angelttgenheter, unge mon fräser den koppärrige, den ansvarige liar föroliimprat 049 1 dag i sitt omtas- blad; min van, som jag hade litet ouppgjorda med, har svurit på att redan i dag skjuta ned penntAktaren, har förelconunit honom får att sjelf få skörda åran. Jag nickade och hviskade förtro- ligt: Når den ansvarige år öiver bord, varså god herre och beskydda mig, jag skulle då med eder godhetsfull. tillåtelse sjelf grundligga en tidning, eorn sannerligen skall sittin för sig andra uppgifter, An att draga vinst af on liten vanskaplig strid mellan två gentlemän. tryckte hand, så au Tjurnacken d e t knakade lederna. Ska' bli rik karl, det svår jag på, jag ska beskydda er. Men kvar år den ansvarige? 1 .sanna ögonblick såg jag genom ett sidofönster den andra :nordman- nen med stormsteg rycka frans mot min barack. Raskt gick jng till dor-. ren, och med förbindligt leende hvi- skede jag till min blifvande skydds- patron: Ja' eka' hemta honom åter. Stång dörren efter mig, och når någon klap- par tre gånger, så elda bara pi, det år han. Derpå gick jag ut: Lyckligtvis cmnade jag ingenting qvar mer An papper och bleck och en tom brAnvinsflaska. Pengarne för den tre gånger utkomna tidningen hade jaga fickan. Var omkring b00 dollar., ty ehuru m:r Gray, min bo- lagsman, redan på andra degen skref, att jag skulle leverera pengarna, hade jag inte brådskat, något som var gan- ska vist, efter hvad framtiden utvi- sade. Tio steg fria min byrå kom- mer det andra exemplaret stråtröf- vare och hugger mig t kragen. Ar ni Richard Radwy? Nej, min herre, ansvarige rednk- tören år setinne .på byrån. Han skyndar vidare och jag ropar d.-trupndt efter honom. Klappa tre gånger annars öppnar han inte. 1 sporrstreck skyndar jag förbi når- miste vågkrök, hor skott knallabakotn mig, skrik och buller, nar jag just tager min brunte mellan benen, rider till sleta station och kommer sent - vid midnatt — till Francimco. Hår får jag veta att Grav, min kompan- jon smil en gång blifvit jagad från det satans nästet, Ilarville eller Ilar- ville. der jag nyss blifvit bortkörd, och nu på ett nedrigt sått tAnkto ockra på min menta-het och mitt förtroende. Tog'et - bra bittert, tn.en han hade gjort upp riktningen utan Dick Radwy. Morgonen derpå for jag utan att göra den falske lymtneln ett atekeds- besök, och jag har sedan icke syssel- satt mig med tidningsmannayrket. SÅ slöt Dick och tömde ån en gång Franks hatlffulla glas; denne glömde att dricka nf bara beundran. «livad blef det af de båda guld- gråfvnrne? frågade den känslosamme Jim, en yngling med vek stAmtna och finit lockar. Jag hoppas ni icke ådra- ger er någon sorg, Dick». «Visst inte., försåkrade Dick och ligger den bruna handen på Jims blonda, resetladoftande hjeesa. eNår dörren gick upp, brånde båda sam- tidigt af' skotten och dogo på he- lgen. Det låste jag sedan i en Tenes- see-tidning. Och vet du Jim, det gjorde mig inte ondt. ) variekanba. • I spårvagnen voro alla sittplatser uppeigtin då tvi damer, som hunnit en viss ålder stege in. Kamrer Za- knrias ville gerna behålla sin plats, men derför icke vara oartig. — Om den ildre af damerna be- hngnr, sade han och gjorde min af att trenne soffan. Båda huldgudinnorna vande kam- rern ryggen och han fick sitta. °livad för något, röker du, Kalle?. utbrast en förbluffad moder, når hon oförmodadt trAffade på ein ilskade trettonåring, blossande på en cigarr. eNej, det gör ing inte, mamma lillan, genmälde Kalle, »jag håller lura eld på den åt ett annan pojke!» En liten nygift fru talade hArom- dagen med en bekant dam, som förr varit hennes okAnda rival, ont huru vål hennes tunn kunde skrifvn. «Ah, du skulle bara se några nf linne kårlekabref!» utbrast den unga frun i extas. ..14 jag vet, kåra da», svarade den andra med detta .sötsura leende, som endast qvinnor kunna bestå, och med en kyss, som naturligtvis ej var fri från ■skariotisk bismnk, .ja, jag vet, kåra du, jag har en hel bop sådana i mitt schatulls. Vinskapen var «för evigt. bruten För mycket begår«. Löjtnanten: -- Min förtjusande fröken, hvarje er önskan Ar mig en befallning. — Verkligen? — .1n, stAll mig på prof! — Nå, så gift er tue d mamma, hon år enko. Icke sk farligt. En svirmor i Pa- ris sade hår tun dagen till sin svir- at:0n. — SAL, du var på bal i gir afton, och det år inte en månad sedan din hustru dog. — Ja, det ar sant, svarade brotts• tingen med bedrörvad uppsyn, men
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.