natursångeraka. I Wissel- torta, skrifves från Ousby till Esl. T., i nårheten af (lusby leker en ehuru hon al naturen qinna, soul, tfilt atvfmoderligt behandlad, ax de al att hon mist synförmåga!), lått fart mågan att kunna improvisera. vinna, som år allmänt kind Denna q amnet snlinda Bengts., i orten under n besitter Arven en förundransvård far- dighet i alt på eak arms komponera idol till hvad hon diktar. Del, Bom en gång hört *Blinda Beng t,,,,, der hon sitter med !tender- ns korslagda i sitt knä och med ögo- nen slutna och ett eget lyckligt leen- de på det långt ifrån grofve snöig- is t — han skall sent glömma •netur- fingerlik:in., om vi så få kalla henue. !den hon besitter liten en annan egenskap, som få kunna suga sig egn i samma grad 110811 hon, ett utomor- dentligt :tunne. Ilen kan efter *hö- randet af (T predikan matan orda- grannt itergilva densamma, och hen- nes minne tyckes aldrig. s% ika henne, Ilen her någon tid vistats vid ett in- stitut tör blinde, och hon Iran der till- egnst vig en Alman hiltlniIIg. snitt få at hennes klass cgrr, och i följd af sitt tuntarkta upp- s in fromhet och l,aande ar hon en valknut:nen gAst :pivå' hos kyrkoherden i forstunlin- gen som hos alla, hvilka satta vinde på goda egenskaper. En fostermoder i detta ords vack- raste belydelee Ar (sksifvcs från Fal- kenberg) enkon Anna Johnloin Lars- dotter under lljuleberg i A bild. Un- der en tid af 35 Ar har bon uppfo- strat icke mindre An 23 ft Ammande barn och det mot en mycket liten ersa tining. Så hade hon -till en bör- jan icke taxera An 3 skilling unr da- gen för dc barn hon vårdnde, hvil- ket dock sedermera höjdes till 6 och 9 skilling. För nåt-vinande har hon 3 barn i sin vård, för hvilka det be- talas 60-65 kr, för heartdera om året. Icke någon ref de åt enkan Lars:lotters vård anförtrodda små lin f- va glidit, utun tyskt gut Yrodats ovan- ligt val, hvilket torde bevisa att de bilfris vål behntidlude. LIfvet på en norrländsk Jern- vägsstation. Vid Galits station sy- nes det gå inlekvardigt till. Ibland Ar förestlinlaren nödsakad att sned re- volvern lörsök a uppehåll» ordningen, som hvarje toning. och söndags afton och arven delen:ellen stores of såg- verks:i:bolare från iltunmeraka 'Ag- verket. Detta, tack\$ vare massor ut spirituosa, insmugglat med jernvitgen under allehafitist oskyldiga rubriker och sedan delas mellan reqvirenterite. I söndags afton gj- trdes formlig storm- ning mot banvaktsttignn strax bortom Gallt), bvurvid banvakten Anderayon blef illa misshandlad och stora stenar inkastades i stugan. Senare på afto- nen hemsökte. sjelfvta bangården, der bantnåstaren Lindills hustru traffudes af en större stelt och hade endast sinn kjolar an tacka för att hon icke blef :divanerna okatlud. Arven vid band- get* ankomst ofredades bangården med atenkuetning och oljud, en pas- sagerare tick den briunnude ändan af ett cigarr and midt i unsigtet 0. 5. v. Lånarna:men Ar fullkomiigt enngtlös, helst han vanligen delar Trut:cape- trullos öde i Frihetsbröderna. Sta- tionsföreståndaren har nu nödgnta vånda sig till ttillkbefalet med an- målen ont förhållandet, hvarjeunte men till kon. beflide ingått med begaran om verksammare polisskydd, något som opiet; af behotvet högeligen på- kallndt. En f. d. vivör på predikstolen. Ur de el d'uckse ;Atte penna feel:- nnt_ tank ..Ögorddicksbilder», /tyna aoteuftast pryda Småland. Allehan- daa spalter, fåna 'vi följninle: På predikstolen i ett af Jönkö- ping* missionshus uppnådde Itårom- dagen f. d. kaptenen Ahlberg från Stockholm; braken på aha tid gAltle som en af de elegantaste vivörerne i vår glada laufvudattad. lian bildade den motsats till den namnet föregående talaren, (en något tientik och icke så litet löjlig person), både genom det diatinguerade i sitt tim:trad:ande och det allt igenom förnuftiga språket. Hr Aldberg Pynts vnrn omkring 45 år; en smart gestalt, hållning af en gentleman samt smidiga och kraft- fulla rorelser. Den klara stAmman ljuder, och ni- den strömma obehindrath fram. Talt- En pigg och liflig tidningsstil ketanintaithanget Ar redigt och man inArker att talet ej Ar någon repeti- besitta vara unterikaeska kollegrr. tion af en flere gånger ork scen, Se hår ett prof ur et: oss i gå•i tillhan- utan att bakom de:annum& döljer sig dakontoren Chicagotidning: «FrAckt. ett allvarligt tankearbete samt ett Just som John Nelson, boende i mo brinnande, fldrdfritt nit. Och försam- 56 W. Randolph at., den 19 Augu- lingen, denna missionshusförtamling sti på natten vid 1-tiden stod i hör- al pigor och arbetare, af vnktenåstare, net af Randolph och Halsted sta. och drängar, kAringar och «hemeneto» observerade hur månen traskade om- skyddslingar, vaknar upp ur sin Imlf- kring dertype i hieulalivalfvet, enrot slummer och lyssnar med begärlighet undrade, liven) som dculle bli vår &t- till de »må skildringar från ile fina ete preeident, tilltala-des han af en hr nöjena. 'redd, hena talaren inflikar John Durkin, som just korn gående med två «damer. under armen, uti. - i sitt föredrag. • Oår når den elegante f. d. gni.- ses Lizzie dyers och Nellie Smith deskaptenen ordar om, huru falsk — ban pseudonymer. Utan att vara verldens larestAlluing Ar, att det for- presenterad fri nulo ban liktal med urets hela frackhet dra. något offer från mentliskornas en garmatrtl skolka: sida för ritt mottaga den gudomliga och godlynthet, huruvida inte Nelson nåden; huru verldens barn, åttninato- ansåg det vara öfveretasstammande tie ett och annat, gerna skulle vilja med goda tonens fordi ingav att bjuda bura desum till, men ej har mod att Orm .lagår Nelson aninArkte, att han öppet 'tekanna honom, ej bar •mcd var en laglydig medborgare, och att att utaitni sig för hån och förakt, det redan var öfeer deg i lagen före- eller att afsiga dg nöjena af epc1/4 - likrikta timmen, då whiskey och andra takler, baler, middagar; då tycker: rittiifter fri itportionerae, samt hvi- utan sig höra liksom en bit af tala- ekade ett beklagdt nej. Durkin blef ren. egna genomlat:q:8de ajlisetri-. 'då d' Ledsen, att lian slug armarne kring hans hala och full — inte i der. Ilen har nu egnat sig åt •noldat- gråt, meta på den id‘n att hugga hans misaionen i Stockholm. och många guldur och kedja samt plånbok, der- etyl historietter berAttas om de för- vid betaget biträdd af fröknarne sök, som göras att vAdva Guds barn Lizzie och Fellår, som fililla fast Nel- bland rjenva Stockholms vårfentle puns ormar, för att han ej skulle göta garnison. Hans bilder äro ofta lå- sig sjelf illa, medtog Durkin anstelde nade från soldatspråket: aLåt Gud esknrsione-resor kring hans anatomi. få kommandot», eller atnA Jesus föra Sedan kollekten var upptagen, an- stAlde hela trion en ytterst liffig kapp- heatet i ditt hjerta.. löpning nedåt Washington st. tunneln, Ett leende går Gfver hela före !ingen, ett leende af på aatnma gr; följd af Nelson som skrek så besatt, glädje och medömkan, ett leende af att han slutligen våckte de tvenne segerviss stolthet att a h a hunnit ham- der sof vnnde polielconstapIttrne, hvilea nen. och af ringaktande af ver Id" i förargelsen arresterade hela blind- ton. Som Durkin påföljande morgon " Mari når talaren yttra r: eJag tro e nog , att det Annu n personer från r ej hade på sig do 2,000 doll., och ej n a af arna of ng i ue InegA n g e.ek ltretsar, som heller Lizzie de 1,000, doll. eller h å lla men ett unna de nl- Nellie dc 700, doll. domaren White drig förlåta mig — att ha blifvit lä- bad dem lemna i hans förvar, tills sare.. storjuryn hört deras lilla historia fine dc alla tre fri skjuts till stadshotellet på Michigan st. Ilade det.vnrit utför Kvinnan som tidningsredaktör. bref.kriflar e till tidningen elJp- et: vis annan domare bar i staden, hade förmodligen Nelson pliktflits sala, meddelar från Norrtelge. till 100 doll. för förargelseväckande 1 fråga ou, stadens industri vill jag ålr en undantagsvis beteende, men Durkin derernot ninina några ord medalj för berömliga ,erningar.. hin en liten affär, för hvilken jag så- fuekninn intresserade mig — jag spetsar det entia boktrvckeriet på pint- Pen, från hvilket Korrtelge tidning (Ur N. D. A.) utkommer. Denna tidning egea och ittgifven Der, bramin San Giovanni Chri- af — en qvinna, fröken Elise Johnsson, och det glider mig att kun- sostoinos' torn reser sig, synea hvarje na tillägga att den lilla tidningen afton en gondol på kanalen. Gon- genen sin goda hållning gjort sig dolieren ropar sitt enformiga «Sia tål Krtjent af den tIkutle spridning mai. och drifter med kraftiga årtag luån erhållit nedan den nuvarande in- Din farkost in i den smala rion. Derute :brikett arinnan öfvertog regementet. på den stora, bölja nde vattenytan leka Tryckeriet Ar icke stort, tuten har en fullmånens strå ar, derinne ar det hel del nya saker, och lokalen år fin natt, och de ögon, som ej Aro vana anm ett dockskåp; de qvinlign bita- vid mörkret, skönja ingenting annat detta •iikna icke arbete och uffAren an öfre delen af facetterna. I det lår skank a egarinnen lön för mödan. bleka månskenet ser det ut som om Signora Letizia. tio vore mejslade i socker, och de fint tutti belade gesimserna, pilas' ram, och fönsterbågerne fraintrAda med Mill,nent i:im:ande konturer. och då hen slutligen lemnade scenen och r:Ig Letizia ritål bakom ett kuliss med tårar i sina vackra ögon, då tog sig huns tacksamhet uttryck i några få, men vigtign ord: Men låegre ner hcrsknr neuen - tuörkret. liar och der -- i e tt eller — Jag år ditt för besiindiit! pnInta -- !er tunn en rart tipp- n o Och ett par veckor senare var lysta fönster. Ofver allt död-tyst- Letizia Giulio Verenes maka. Hon nad. Då och då ilar en gondol förbi var primadonna och han primotettore — gondoliererna helga livarandra : i det lilla nAllskalp, som gaf före- «Sin mai« — «Sia preumi». st tinningar i Italiens smAstader. Hans Nu hörea plötsligt en sakta klang. namn började emellertid blifva allt- En mjuk, smekande melodi dallrar mera kandi, och finna rykte spred genom luften. AUt starkare, allt mera sig vidt omkring, En impreseario tydligt trnintrAder den. Och må trutit- engagerade honom. De drogogenten peannfarer och en ohör af enennisko- Frankrike, Schweiz och en del af röst er: «Norma riene Unge la dekanat., Tyskland. Letizia kotrade sin sorg Gondolen stannar — gondoliereninuta. .ölver att ej harva lyckats blifva en- ger sakta med. Nu blir muaikenåter gagerad. och följde sin man. På mild, en klar qvinlig stamma sjunger; konatresan blef primadonnan emel- .C'asta dåra. cAs inargentie. lertid en gång Intik, och nian anmo- Så tutsar ett baohantiakt larm ge- dade Letizia att Ofvertaga hennes nom natten. Man hör hnndklappnin- parti. ?ilen då man ursinnigt applå- gnr, stampningar, rop: bravo, bravis- derade Gitalioe sång, förde sig ej en simo. — Gondolen forblifver lugnt hand for att betygn henne bifall. liggande vid boksiden af huset, livas-- Det var i TyskInntl, der publiken Ar ifrån musiken och larmet kommer. öfvereeend , och derför byig:siade in- Det ser ut, som om den mörka gon- gen. Hon insåg mer än val, att Giulio dolen vore tom och som ont gondo- ej hade någon synnerligen hög tanke Berett väntade har för sitt nöjet' skull. om hennes sång, under det han var En timme flyr, mannen med den fry- stolt Ofver sin egen, och en häftig, getkn mössan' stue Ner fortfarande, krampaktig ~årta grep henne. Hun lutande sig mot båtens stAf och ge, - s vimmade. Hon kom aug åter — enen. hennes lycka var för alltid sköflatl. ler sakta på en melodi af ennOst, Benign. Plötsligt reser sig en qvinea Hon grAmde sig djupt Ofver att se, huru han dag för dag steg allt högre, i båten och befaller gondulieren att ro tillbaka. Oondolieren skyndar att under det hon sjönk alltmee:a. Hon efterkomma befallningen och vänder led outssgligt — och han, ja hen med en rask rörelse båten, hvilken hade intet medlidande med hennes ett ögonblick senare i entibb fort frittn- ~årta. I hans sått låg, tyckte hon, för litet •Genhet, och hon uppfattade drifves mot tleu stora kanalen. hundratals gondoler röra sig hår detta såsom en brist på karlek. Och i det glimrande minskenet, under så började hennes kårlek oFtlrenArkt rinItons breda bågar, ned mot pin- öfvergn till hat. Hott skulle trampa zettati, der lagunerna vidtaga; men på honom; hon skulle visa, huru un- banan man kommer dit, måste gon- derlagdes han var henne i bildning, dolen patinera en liten trång kanal. i allt — nej, finne röst, hans hårliga liår stannar den framför en palats, röst kunde hon ej jafva, men hoa en rp intig gestalt stiger tar, tillrupar var eu verklig konstollr, under det gondolieren ett donnua och försvinner han verkligen var eu stympare. lian i den mörka porten. Signora Letizia kunde slarfva igenom en aria, sjunga galet — medan hon sjöng den svåra Ar hemma. Ar hatvit gått, sedan hon sista gån- sic koluratur ulldelen så, som det stud gen hörde dessa applåder, stamp- i hennes partitur. Hon fOraktade :duger och bravorop — denna musik, publiken som ej insåg detta, och lik- som teingaren aåtter högre An ull vit', huru längtade hon ej att blifva gynnad af den tummad annan. Etter ett års kon:dream. erhöll Giulio Det var på Verunas arena ett här- lig månskensnatt. Der för lumen år anställning vid ',Scala*. Letizia fick sedan vilda djur kampade, der slaf- profsjungu, men förkastades. Detta vtir stredo med lejon och tigrar för kunde hon aldrig glömma, hon hade titt tillfredsolfilla den upphetsade, feber, hennes blad brände som eld, blodtörstiga mängdens skådelystnad, och hennes enda tanke var tamd och der haide nu bygts en provisionel en lidelsefull önskan mark) en gång teater, inom Itv ars bind+ Aggar HOP- uppträda och besegra sin man. Slumpen kom henne till hjelp, mink Verdi,. och Dunizettia melodier klingade. Å denim teater :tjatig Sig- (linne blef :hemligen under ferierna engagerad vid teatern •Malibranti i nora Letizia sista gången Norma. . Det var sex år sedan. Severe roll Venedig. Dess direktör var kusin enens vid samma tillfälle af hennes till Letizia och gaf henne tillåtelse mata Giulio Verene. Bifallet var rent att upptribla i allorma». Letizia be- af bedörvande. Det gAlde :manligen ',löt att hvarje afton gå på teatteri' att visa publikens Alskling, huru kAr för att studera, men redan första af- man hade honom. Signora Letizia tonen blef hon förtvillad, och orsa- var i detta ögonblick oandligt lyck- ken dertill var sållekapetsprimadonna, lig. Bifallet gålde ju i grund och signora Gai. Det var den skönaste botten henne, ty då man firade hen- qviama, bom hon någonsin sett, och nes make, firade man ju på samma Giulio spelade emot henne med ett gång herm( ; hon hade nemligen upp- djup och en innerlighet i upplett- täckt honom. och konstnären var hen- ningen, som förr varit frånintande för nes verk. Men man hyllade också honom. Hon tnåsts afillgana sig från signora Letizia. Arenans ej just kri- teatern. Signora Gai sjöng ej så 'tiskn publik beundrade henne i hen- vol, hvilket då alltid var en tröst för nes lideleefulla uppfattning och ut- Letizia, men se henne förmådde hott förande af sin roll och tänkte ej p.I ej. Och derför hyrde hon en gon- den utskrikna, matta klangen i hen- dol och låt hvarje afton ro sig in i ned röst. Och för öfrigt, var hon ju den smala kanal, som begrånsar bakre sidan af sMalibramot byggnadernas:ta, Giulio Verenes maka. Hon hade upptäckt honom i en oclu härifrån hörde bon sången lika liten statl, der hennes sållekap under tydligt, som om hon befunnit sig i några veckor gaf förestallningstr. Hon !vitt e rsalongen. Den :Ing hon skulle tepptrildn ran- såg !tomten första gången en afton, då hon satt vid sitt fönster och njut dades ändtligen. Letizia var i hög af den friska vinden, som strök ned. grad upphetsad, och hennes sinnes- från Appenninerna. Ep hop tango rörelse minskades ingalunda, då hen- mån spelade antorraaåå gatan, och nes masa amultrkte, att det vore båttre hennes uppmårkeatnhet Mete* snart och klokare af henne att njuta en vid en af dem, Den stolta, atnidiga vilföttjent hylla än att åter kasta sig gestalten och det ovanligt vackra in i teaterlifvet tued allt dess bråk ansigtet med de svarta ögonen och och intriger. Hon förstod honom och sporde, ge- det präktiga håret korn hennes hjerta nast, om han verkligen tyckte, att att klappa !Artigare An vanligt. Hon satt fortfarande vid fönstret, signora Gni sjöng båttre An hon sjelf. hon betraktade honom, hon hyste Ilen höjde på etichtrete och teg. D1 intresse för honom. Och så blef epe- utbröt den ormat qvinnan i lidelsefull let slut, och han sjöng en enkel folk- klagan, förebrådde honom finns otack- visa — hou Alskalle honom. SA upp- samhet och likgiltighet och berattnde tnarksamt lutide hon Annu aldrig lyss- allt, livad hon under dessa långa år nat till någon primo tenors, och så lidit och kant. Giulio gick upp och lintio Annti aldrig någon mans stämma ned i rutsmet utan att svara. Han kunde också blifva hattig, enen han smugit sig in i hennes sjal. Han var en fattig bondson, och då brydde sig ej derom; hans hustru Letizia Tärde kanna honom, insåg hade ju för honom blifvit en likgil- hon mer An vAl. att hon skulle :nöta tig person, och ett scen sådan som oerhörda svårigheter i att bilda ho- denna förmådde ej bringa honom nom, som ej kunde lisa eller skrifta. utom hans lugn. Men han skulle ttll en verklig konstnär. Tv hon be- visa — — 1 Han fattade sin hatt och slöt, att han skulle blifva «konsuler. lemnado huset samt hyrde en mängd Ilvud den bAste lirare ej skulle kun- gatpojkar att kasta skalm!' apelni- nat utrAttn, det förmådde emellertid ner och citroner upp på cenen, når kårleken, odh då Giulio första gån- Letizia skulle uppträda. lian skulle halva sparat sig den gen uppträdde på scenen — såsom Slanrico — var hons sitt att föra utgiften, ty då han traflade signora sig så afalipadt, att det ej alle störde Gai, fick han veta, att hon allaredan intrycket af hane hårliga sång. Och sörjt för den saken. På teatern herrskede den aftonen detta intryck vnr storartadt. Ännu aldrig hade man ~ingen på den en markbar oro. Man visste, att det lilla K:Pehr-teatern, der debuten egtle skulle linka skandal af, och man satt ruin, hört en röst, al kraftig, så öm derföre helt gladt och väntade. Då och tå lidelsefull; publiken var hån- emellertid klockan blef 8 utan att ryckt, inropning följde på inropning, ridån gick upp, utbröt ett bodöfvande larm i salongen; man skrek, tenm- plyte, bultntle med käpparue i gol 1- vet. Men ridån gick icke upp. Lar- met blef allt vildare, upphetsningen allt bergigare; och nu — nej, hvad betydde detta? I stAllet för chGren framträdde direktören på scenen. Han bugade sig och bad om öfver- seende för att förestållningen måste intuallna. Signora Letizia hade plöts- ligt aflitlit ref Inertalag. Man kunde återtaga sina penningttr i biljett- luckan. Men inne i Munnen knal° Giulio vid sin makas lik. Hon låg på ett sof fi t, iklädd Norman hvita 'drag:. Bredvid henne låg ett brer hopekrynkladt och fuk- på golfvet tigt. Det hade för några ögonblick sedan af misstag letturats,till signora Verme, och hon bröt det utan att se på tita nr k ri ft en . Bre fy e ta innehåll var kort. men tydligt: aSignor Det Ar narraktigt att kanna med- lidande. Jag har ej samma skirt som ni. .Tag tanker ej vika lör min rival. Jag vill segra öfver henne. Er Felizia Gak Då don arms, öfvergifna Letizia list detta bryt', Må nde hon en häftig, krampaktig ansikte i sitt hjerta; hon tryckte brefret mot ögenen, hennes tårar (öllo pk det lilla pappersbladet, och så var sista akten i hennes lef- nada tragedi utsp elad. Hon rar död. fflivimeinniba. Hurrat Il vilken *rofull seger utropar ear Blundi.therry, då han med Times framför sig låser att engels- mannen vunnit en drabbning i Egyp- ten. - livad menar du? frågar mrs Bluutlerberry och slår i detsamma hela tekoppen öfeer bordduken. — Engelska armén har segnas, 4,000 aro Tagna. ?dirk, mes Blue- derberrv, icke mindre An 4,000! ' — H vnd för fyretwende? — Begriper du platt ingenting? 4,000 fiender, vet jag. - - Jaså fiender. Ja, jaigSorde ha ' tänkt det. Men kåra Salomon, hvems fiender vore de? - - Så du kan fråga! Du borde vara förhöradomare och bära peruk. Saknar du all kanak för Englands storhet? Inser du icke att det ir mycket ärofullt att kunna all 4,000 araber? De voro Englands fiender. -- livad innät hade de då gjort gamla Englands • - - Ondt? Inte så vidt jag set. Vi gAfvu dem icke tid att göra undt. - Fyra tusen! suckar den goda' frun, stackars folk! — Stackars folk! Så talar hustrun till en Blunderberry! Katt du, hustrun till en man af Englands Jildata :deg- ter, hyra medlidande med dessa hall- nakna vildar, som :najats ner af den ärorika engelska arinhe utmirktagnt. lingskanoner. Och du tror mig vara i stånd att höra och fördraga sådant! Du — du — skall jag giga dig det. — Du Ar — dum. 1 .sin vrede rusar nar Salomon Blun. derberry upp från bordet och lukter golfvet med stora steg. — Nog har du rätt, nu som alltid, kåre Salomon, alger mrs Blunder- berry snibb och rsonande. Icke kan du vänta att jag skall vara så klok som du. Jag år ju blott en (pinna och når jag tanker nit n:å- l:Anda alla de slagna vore gifta - — Gifta, ja, det var en sak och med tnjnst ton hustrur hvardern. — Fyra gånger tio Ar 40, fyra gånger elfte år 44, fyra gånger golf Ar 48. Fyrtiåtta tusen enkor, Salo• mon! Och säg mig, hvarför skjutet man ner dem. — Hvarför min fru! livarförr GIndstone kon maga er >omför, och Hicka pascha och Baker, och Gordon, och Madhin, och Sphinien, och Pr. ratipiderna och X/k:Nene:ifall. Du fri- ger • hvarför. Ar din visdom större An deras? Ilie sn'? Tror du att man skjuter i krig nted Arter? Ar krig huru basuienljud och klockring- ning och att göra en general till en- gelsk par? liva' em'? Jag Alger dig qvitout, nit der var en härlig seger. Jag blir rastiede. Tunnor titeaul England* soldater ha slagit 4,000 araber och Indock kan en årlig en- gelsk Ittiatru fråga hvarför? Mr Blunderberry rasar, springer fram och åter, stampar i golfvet, rya- ker ögonbryn" takter med hånderna och fratnakriker ord, sådana sum Aro- fullt — mod — !tidig seger, och stör- tar 911 ut, som om han akjutita ur en kanon, under det hena Idka fru står vid fönstret, funderande. — Och nued allt detta fick jag la- dock icke veta hvarför. I skolan. Hur uppkommer dia- man? — Genom atjernor. — Åhå, hör Its den! — Det t ar I, orklara mig det! något nytt. — Jo, mamma alger alltid, im pappa kommer hem från .hvit• etjer• n a re . eller «röda anemin., att han går i dimman.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.