I:fta bagen. utbe mebbeletbee i bet lån'iltration ttipftualet mellan 4l . aitionta i Ca- glatbanffen i etedbolni. tvnaan- iitneb b far Stårentålet Nitinbee etb naber ng ben att betala råttegåOteft a b cdu 45. mellan Pifaltbte egiliab t. Utmåla a . 3. Cera rola 3. tt 91ertftant i hi- nje, angåente torkan. Viebte, betitbe ;vit, 'Datera. efittinQr, biet trfatt i ivtlftied. (fetta minen, fon met, anlee- &r nu femte littterffoni niga af arrenbatern 9l. `. t ,tullare tåliga nf kat, Ithift uppgifwa filt bc till Mua. 2:bra bastu. fe. ko. 'antabus ; hiflab babe ost inflinet 3. C. 310reftrhi terftåted fartras. Tet urPlIfftei att tet war af famnta natur fen ett mtil, broart ut fång nutbelaa tillber Ulla tcnninantråt, c, blystan Prulf,e8 att tårentålet neg blir Nina t t. Par. Dlefent i etseltorp war Inftåmb ef %pater Vtejett i tkiebbelberga Pr i+f• with innegli, tvågfribdrett rn. m. u tetchittelfana, tent till antalet, frant• 1erå• S id tet ' att DItten farit illa nuet 4 ton. 'etta eattabt bcgårtx ban uppftof sisa att tunna uppgiftua !Tål Pr fin bogåran. lltflag Inettclne ben 24 Ror., tå telefen Ile) får tyda lptvat tet Will låga att cl låta telt gå eller fårt,a4 i feet. 5.63husens upvlvfte, tct Dleieti ej nurit nt?tter tuis bena tillfållc. %Utfå thintrinet en vrid till Zlefette brteettb: met en fin nåfta. 2ctto ål( femma allt att !tå el4jdn bett. Roffat hej något, lå, imatar bd ed! Sob:6 DiSfou i tPeratorp Ipi`e in - Pott NK Vlöl.eit i 'Samt it5 r inta- gantc af 4 0j fon infommit å ftva- radad betedmarf. 2,tvaratibett !patt giftrit Zlefen genftåntning, småsate tålig (tångjet terad egot emellan. (-- atellertib biet målet uppftlutet till nafta fatuatantliite, Pr patteritu in femmantc met fbiugieltbuttlittgar m. nt. 4";,ir ja ej bi ttl)fwerit, tå bet (tall preecOae, men uppråtta en olbrig få vtetbtlig Rata, få ten år tyråttigab, bet bar fett i allatånbet ftvårt Pr. Må bar< preadjen af Iplatand luft! sPttter 3°bn:utrett i Ztenbal falcratc futt mal, attgåentc fort:lime ftållanta af bett entltuiflaDe tuå t an Wit Strogeterp l'ftrer efrntald eggir till (4ref• 3ohnelen Mobb, alt betala alla ratasåttad- vd) it)nefoftnoter, Måtta R) fr. far migirntligt Rattat! teet lpdm, tåfem Nrctivie fontmund ed? It) fr. Kr obetphig råttel.ing. (5:ten• bolin ful litaleta vidta lb (reiter Pr migirmligt firiffått tutt 3ebanafeit. ?Or tainnianlagba rållegångetoftnn- t,erna i Utta mål, fan ten '1)5111,5:lip lom betts mål af ter, ,ircl i ordning 2 till ` 3 gånger teb Narrat ) Ilar ej Båtnads kommun eller hus- egare, i handels', det galler dem, råd, att •i e. k. nedra gatan låta laga de bål som uppstått å den. Olycker un- der de mörka aftnar:le kunna lått uppstå. Den poen meddelar detta kunde.lått bräckt sitt ena ben uti ett dylikt gatuhål, om ej en bredvid gå- ende person genant Wort tag i mig. Få se till nista torgrIng om de Aro lagade, i motsntt fall ä r ej för myc- ket ett åtal anstållea af dein det ve- derbör. Tordagsbesökande. 3tockbofin. Praktisk välgörenhet. Fröken Agnet( Lageretedt, lurarians vid Ltt- dugårdslands farsamlings folkakola, har undersommaren förverkligat ett sak. eom imynnerliet i Tyeklnnd vun- nit erkannande, nentligen ietrAttande af e. k. skollofskolonier. Den 17 Juni utflyttade hon, enligt sin redo- görelae i Nya Dagligt Allehanda, med 13 flickor och 5 gossar, det *Iden% barnet 11 och det yngsta 7 år, ut till byn Tulka i Håken) socken i Stock- holme der en lagenhet Ingen lexlaaning förekom, utan hug° flickorna deltaga i huahållogöromålen och goesarne IAea högt och rita. For Ofrigt upptogos dngarue uf budning, utfarder i Pkog och nen k dumt lekar. Resultatet 'earth, att alla barnen, som förut voro klena och dåsiga, nu Aro Iriska och krya. Alla utota ett hufva ökat i ligt, i medeltal 3t. skålpund. 1 öhigt ha dc fått vinju sag vid gud ordning. livad kostnaderna betrAffar, heute fröken L. genom enskild vAlgören- bet tör koluniens rakning erhållit 831 kr., harar endust 662 kr. ha behoft avvindae. Återstoden år nu insatt på en bank, i akinkton på att nista år kunna användas för gamma vid- görande andarnal. Xnubsortn. Fruktsam ko. En landtbrukaren Jöns Jönssons enka på Långaröd till- hörig ko har på diva månader akånkt 'igen under sagde tid knlfvat två gån- ger, der% ht ..forpt gången två rivig- knIfvar och aistn gången två tjur- kalfvur. Kon befinner sig efter ont-- snudig Meternu vål. \ En snuskig snugga i tnutigipa pi en tör öfrigt rätt ityntlig Int•tru. emu nued barnungen på armen synlur öfver enatgrytan, Ar ingen skön syn, alger en brefekrifvnie från Brunskog till Nva Vermlandetidningen. Hatt meddelar att tobaksrökning der i sock- nen Ar cn skötesynd, nuan vidlåder både man och qvinna. En olyckshändelse, som torde blifva en varning for oföreigtigt hand- hakande af de eldfnrliga fotogh- lampornn, tilldrog sig i Holm i Mo- tala landsförsamling i måndag* natt i 1. v., berAttar M. P. Pignu Augu- sta Carlsson i tjenst hoa Inndtbrukn- ren hr Garton derstådes nedtog på aftonen, då hon. jemte ein medtjenn- rinna skulle gå till sångs. en tak- lampa och etage denna på sångknn- ten mot viggen, lade sig och låste i en tidning Snart hade hon insom- nat, förgAtande både lampa och tid- ning och under sömnen kullsIngit lampan, hvilkene innehåll utKjutita alver henne och sången; ty då hennes kamrat vid 12-tiden vackres nf hen- nes rop, stod allt i ljus lågn. Kam- rnten skyndade ur den brinnande Ban- gen in i nårgränsande _tum, der hr Garton med hustru och barn låg. Hr G. rusade genast in och lyckades med sitt rångtleke qvåfvrt elden, som hvirt- lade kring den olyckliga, hvilken nu stående på gollver_ uppgaf hjertsli- trinde jeminerrop. Afven elden i mån- gen och siingklåderna lyckades man snart slAcka. Augustn Carlsson är svårt skadad i synnerhet i armen och venstra bröstet, 50111 är alldeles svart- bråndt. Hon vårdas nu af den be- kante underdoktorn Niklas Anders- son i Lid, som ner. er hennes lit utom n11 fata, ehuru tillfriaketandet nog blir lång•itult. Augusta C:s kamrat blef inårlivårdigt nog ej nftennvårdt skadad. Ordensmedlemmar kunna ejlkåra geniensatilt i tryckfrihetsmål. Af eet- dnilt skal har redaktör Severin i Oskarshamn frikants från två åtal. som ledamöter i goothemplat orden och medlenuttat i en sångförening %ack t emot honom. Några tiotal läsare hur en nerking, som ar lycklig inneha [vare nf «Gif- tas% hos sig antecknade. Dagligen Orne nya framstållningar (ml att boken i lån. Eldsvåda, uppstod haronsdag en i några ladugårdar i Lidköping. El- den signalerades med kntomskolt, lavarvid statlafiskal Olssons fru skräm- des så, att hon traffndes af slagan- fall, SOM lär slutat med döden. En arbetare öfverkördes och fick sitt ena ben utbrutet. öfverdrifvet nit. Lararekollegiet vid Landskrona allm. lAroverk 'har förbjudit litrjnngarne att visa sig ute efter kl. 6 oin aftnarne, vid åfventyr att deras sedebetyg nedsattes, ont för- budet afvertrAdee. Denna föreektift har hos förAldrarne väckt mycket missnöje. På frieri begett sig den 13 el:s est arbetare i St. Skedvi, enen lielmadea vid frainkomaten till mitt sköna :if den- ned broder med ett skett i benen. Halt vårdns å Falti lasarett. Att flå en hare lefvande för- rökte i lördags å. d. några gesäller i Ystad-trakten, Det stackare djuret var haltIlåttt, då måstnren tillkom och betalde dosa dödande. Råheten torde bli åtalad. Potatispriset år i Untorp.trnkten Annu ej högre an 3,25 >1 3,, pr 63 kannor, ehuru skörden uf denna rot- frukt i år varit snarare under An öfver medelmåttan, men man hoppas på anar stigning. &rom nnsöktin och under vissa vilkor Nar hnr Kronobergs lins hushållningssall- sk tips förvaltningsutskott beviljat Itu Ebba Rainsuy ett anslag nf 2,1100 kr. till bekostande af Inga syn och för- beredande undersökningar i ech för pånkning af Lagalns vattenfall vid Iljulanite i Sunnerbo, hvarigenont tu- eentals tunnland kärr och mospar inom Ilnutnetla, Ilinneryd och Nöttja för. samlingar skola blifva odlingabarn. Stort odlingsföretag. 6raunlanben En kamel, bestatnd för Zoologi- skt: Huve i Köpenhamn, ditkom i fredags med ångaren Halmstad. Som förbud Ar utfArdadt mot idisslande djurs införande från 'Tyskland, fick kamelen icke lumilttas, hyalin vål ångaren Halmstad får ta* med nig knmelen till Sverige. Dödsdom. Duneka Höjesteret har sin humor 4 kallvar. Kon har nem- etudlust dödedotnea alver hustru Ma- thea Petra Skountrup, som blifvit 6f- verbevisnd om att ha mördat sitt eget barn och på ett rått .Att bragt om lifvet ett »in moders två år gamla losterbarg. De nartuare ornstindigheterna der- vid Aro följande: Hon hade fått ett oftkta barn. som hon OlvervAldigad af skam, då bar- nafadern gifte sig med en annan, under fosterfarAldrarnes frånvaro strypte medelst en nisduk Ar 1879. Moderne sorg öfver barnets död friade henne emellertid från livarje miss- tanke för mord, och hennes brott för- blef en hemlighet för hela veråden, utom för hennes man, med hvilken hon gifte sig ett par Ar dercfter och för hvilken hon uttalade det, då lom mutan° henne med frågor anglende orsaken till hennes om ramvetaqval ofta vittnande sinnesstamning. Brot- tet skulle för ulltid hafvn verit dödt och begrafvet, ont icke hennes !if- tighet drifvit henne till att förgripa sig pS Minn ett barns lit. Hennes mor lind° ett fosterbarn i sin vård, och då det unga paret flyttade till hennes hus, upetodo ofta tvister emellan Medlen Skoustrup och mo- dern, för det den förra visade sig elak och kallsinnig mot det stackars fortet barnet. Bitterheten grodde och tillvhxte då Mathea såg att henne. man tog parti tör sin svårstoder. Den 18 Jnnuari i år gaf sig hennes % rede luft i ett utbrott, aåldsamtnare An sågenris och slutade med ett nytt mord. Tvisteorsaken var Afven nu elen snmena n0111 farin. Från bittra ord öfvergick hon till hugg och slag och året sin moder ur huset. Mo- dern fick å nyo medhåll af sin svår- ann, och då beslöt 5tathen att bringa tvistefröet ur veråden. Under sin Infinn sch :nors frånvaro tog hot. In. net och slog det flera gånger i ed nacken mot det hårda lergnIfvet. Dt (- efter gof hon barnet ett leirdt slag mellan magen och bröstet, iucn (1:1 maneten kont nitston i Ramma ögon- blick, bad hon honom att gå efter hennes moder, emedan hon fruktade att barnet var mycket sjukt. Man- nen gick, och då tyckte hon vid når- nem: eftertanke. roi det vitro så goilt rtt strax taga lifvet af barnet, efter- -w o likare, s ml hennes tnan ville efterskicka, lått kunde ruisstAnka att våld var orsaken till barnets sjuk- dom. Den onda tanken vardt genast handling: hon strypte barnet genom att med högra handen knipa till des, strupe. Brottet upptAckies vid lik- besigtilingen. Hon erkatele och låt.- bele då fiken sitt samvete genom nit yppa sitt andra mord, som till fullo konstaterades genom likets uppgrIlf- 'ting och underrökning. Vicekungen dyker åter upp. liealg Kristiania telegraferas, att 1Iorgen- bladet, högerns och hofutånnens or- gan, anser sig kunna meddela, att krontirinsen med funlilj lår ankomma till Kristiania i Alltet af Januari för att öppna stortinget. enar konungon och drottningen ej larv nerbinda till Norge förra') en månad senare. Ryk- ten gå Afven (yttrar Morgenblailet mit ritt kr o nprinsen efter stortinget, diat skulle utellInnas till vicekonung j Norge och kommenderande general. Mtrifies. Johann Strauss' biograf i NeliC Freie l'resde har skrifvit ett mycket intressant redogörelse för ilen beröm- de kompositörens konstnårslif i an- ledning af hans nyligen firade 40- Ars-jubiiettin. Af denna redogörelse inlietittar ninn att det mora flertalet af mina danskompositioner har Strauss skrifvit, under det han varit alldeles öflerhopad af bestAllningar; han har skrikit dem midt under kerne% alen, under, det lian knapt haft tid att vare sig Atn eller sofva. llvarje afton tvun• gen att illustrera 3 å 4 baler tncd sin fiol, har han under tjugufem vin• tr:tr knala eofvit någon enda hel matt. Detta nödtvång att nlltid skapa något nytt har icke alstrat några djupare makta kompositioner, men det har icke heller skapat något grubblande, pedantiskt vasen hostonsåttaren. Ilens outtröttliga arbete har, som bekant, fått sin belöning i framgångar, hyll- ka nollan a:t itiårdigt kommit en kom- positör till del under en rå lång tid- rymd. Hans popularitet år oerhörd; i ulla verldedelar klinga Strausskit melodier. Framför allt har Donau- valsen gjort resan kring jorden. For österrikaren har dennn komposition blifvit icke blott en vacker vals, utan en patriotisk folksång utan ord. Öf- eer allt der österrikarne eaturnantrAffir år denna lredpenareeillaise utan ord deras förbundssång och igenkAnnings- tecken, och då vid en feet en skål för Wien utbringas, faller orchcstern genast in med «An der marinen blanco Donau.. Denna vals, säger biografen, har icke blott en mArkvArdig popularitet: den har betydelsen af ett motto, af en beteckning för allt vackert, lel- nadsfriekt och gladt, som finnes i sta- den vid Donau. Johann Strauss' fader förhöll nig mycket fiendtligt mot sonens musi- kalialra utveckling. Ilen blef dör för dennes böner att få egna sig At mu- siken. Hans .Johann skulle icke stu- dera musik, titan gå den tekniskn ba- nan. Den äldre `tranas, anm roade lmu'ln Wien med »in musik, var i pin familj en tyrann. Sönerna vuxo upp under det förderfliga intrycket ',rett olvckligt fumiljelif. Slutligen gjorde sig. Johann fri från det faderliga oket; förtröstande på sin talang, begaf han sig fritt hemmet, och så uppenbara- de han sig en afton — det var just den 15 Oktober 1844 — som faderns mintikaliske rival. De tre första verk, med hvilka lian debuterade, vore valserna *Gunst- werbera. sSingediehte» och •Ilerzen- lust-Polkaa. Vid linne jubileum har man icke underlåtit att taga fram dem lika vål som några af de vackraste bland linne IfIngesednn hårgåtan ting- domeivideer, Motorn eLiebeliedera, sJu- 1ittnneekAferle, 1)et) lefnatIplutd, som hans glAdje- lösa ungdom trångt tillbaka, svallade nu, sedan hans debut var skedd, öf- ver bratInrne. Lycklig genom sin talang, burne:yl ar sina första fram- gångar, bortakårud nf qvinnorua, ge- notustormnde Jeltrtnn Strauss en bro- snntle ungdomstid, under det han allt- jend var produktiv, alltid frisk och företngenm samt derjende lAttsinnig anda till afvent vrligliet. Strax efter sin NVien-delnit foreteg han redutt stora konetresor med sin orchester, livnrvid han utförde det stora våg- spelet att, göra konstresor med valser pil programmet, lir ilka han utförde icke i danslokaler för bnlgaster, utan i verkliga konserttalonger inför en andaktsfullt lyssnande publik. =E= 14:111(1t1)111h, Bör slid som utfodras vant krossad eller gröpt? Svaret på denna fråga, säger ilandt- mands-Illade», beror på till livilka djur . säden eksill användas och livad det är för kärna. Det onda sädesslag, för livilket krossning air att. föredraga framför gröp- ning- eller malning, är haf're som är bestämd till foder åt hästar. Alla andra sädesslag böra er- hålla ett högre grad af findelning innan tio uppfodras, emedan de cljes icke fullkomligt smältas. Findelningen får dock ej drifvas Hå långt, att. säden egentligen males, emedan mjölet i sådant fall har böjelse att klimpa sig tillsamman, livarvid en del lätt undgår matsmältningen. Gröp- ning- är tillräcklig till att mat- itrnältningssafterna kunna full- komligt inverka på innehållet. Således bör matt i allmänhet fö- redraga att gröpa säden fram- för så väl att endast krossa, som att förmala den. iifvergitugeu från bete till ‘interrodring bör sko små- ningom; minska ntegångstidon och öka torrfodringar inne efter hand! Plötsliga ändringar i dju- rens vanor äro för dem och din kassa skadliga. Se nu derfor till, att djuren i vinter få till- räckligt — nlagotn är bästD, för- stås! — af passande föda, vat- ten, frisk luft — titan drag - ljus och rörelse ute i friska luften! han tycktes aldrig tröttna, och do andra temåltiegarne i syrenhficken in- etAmde i den befriade tångens lofsång. Och dock blåste nordan så kylig dertfle. «Ilvarför Ar dn nu så glad? Ilade du stannat hos mig, skulle dn icke behöft hvarkco frysa eller vraka un- der vintern?., frågade jag sångaren. Jag tyckte honom svara: .QvItt, qvitt! gn foder •I tia, han skyddar oss små, lian råmar oss alla, och föda vi få. Jag sjungit Så glad, ty ou år jag tri, Och aldrig jag tsar en fånge vill bli. (Mit, vitt!) 0, dit min långtande, anande och frågande ande, du evighetsson, som ock år en finge på denna jord! En gång, ack, en gång skall alven du kanna dig fri, en gång skall Afven din oro och Ilinglan upphöra. Når portarne öppnas till det förlorade men återvunna paradis, der ljusets och glådjens eviga källa uppvåller, då skall Arven du, glad och såll, upp- ptamenn din frihetaaAng liksom den fångne men frigifno fogeln. L—s L-1. ffitoatiebanba. Förstod han dotT Vid en demon- rtration i Ilelaingliorg tisdagen den 8 Oktober för redaktör Borg stodo några herrar samspråkande å to:get, hvarvid en d (leta, löjtnant •Xs, yttrade: q vill jublar ',Moln!» En mynnat', som vid ofvtin nimda tillf:11k befann sig i omedelbar når- het af löjtnanten och således hörde lians yttr ande utbrast genast: •»Det må jag tro, eftersom löjtnan- ten Ar Så lifV11(11 , Förstånd_ hos djuren. — Vet du livat-för hanken star och aofver? — För att matten icke bar någon badd. — Nej. — Hvarför då? — Af !link- b gliet. För att slippa :tiga tidigt tipp örn morgnarne. Idealism och realism. — Ni ad- vokater borde blygas alver att Balja rAttviean för pengar! — Herre gud, ni kan vål inte hegåra att man skall ekanka bort en aållaynt rak. Jöns Pehrsann, riksdagsmannen från Småland, den numera aflidele, motioner:Ide långe vid riksdagen om nedsaltning i onalaget till konungen. Konungen, då Karl XV, som litet beky tinade sig om Jöns Peterssons upittrådande, hade en dag under ett riksdag inbjudit lilla riksdagsmån till en fest å k. slottet. Jöns l'ehrsson var med och tyckte gods om maten. finn uppsöktes af kung karl, som frågade.: «Hur mår du, Jöns Pehrs- son?. — «Els Majestät! Jag kan ej unnat fin må bra vid ett så rikt bord.. — ../a., svarade konungen. det Ar ju rått bra, men du må tro, min kåre Jöns Pehrsson, att det kostar all- deles förb—s. I skolan. Låraren: Kan du säga mig, Andersson livad detta betyder: ontrumunt jaa , minima injurie?» Andersson: Högata dotnatolen dömer orAttvisast. I riktualiehandeln. Tjenstflickan: ny (inskar köpet en stor fet gås». «Vånta ett ögonblick, n n Inin hustru kommer strax.. Elon i sin konst. En kringresan- de fotograf (till två bönder sota ville fotogratera sig talent:minns): «En af er far Inf att tagamösann af sig.. - Den ena bonden: •Ar det icke båttre, alt vi taga al oss mössan begge tv:? Fotografen: Nej, hur skulle man då kunna skilja den ene från den an- dra?. Den fangile fogeln. Kyliga höstvindor började redan blåsa. Jag satt inne i mitt rum, men ef- ter gumsal vana öppnade jag fönstret en stund. Bast jag satt och såg bort till de t issnatle lundernn, kom en li- ten tagel direkt från rönnen infly- gande till enig. Ilvnd den lille tinkte 1):1 vet jag ej, men inne var tunt och nu mera, sedan fönstret blifvit stångdt, min långe. Han tycktes dock icke varit nöjd. Orolig flög han hit och (lit, lian satte sig på en blommande Nerium, men der dugde det ej att vara, ehuru blommorna ute voro bor- ta. Min fuchsia, som Alven stod i blomning, egnade lian icke den rin- gaste uppmAricsarnhet. Det fans för honom liksom för arkens dufva ej något att hylla sin fot uppå. • Men hvarför icke hvila en stund. du lilla tosing, jag skall ej göra dig sade jag till honom, men det hjelpte icke. Han rusade i full fart mot fönstret, och ehuru han måste hafva slagit sitt Itufvnd ganska svårt, förnyade lana oupphörligt sina anfall mot rutan. Jag tyckte synd otn den lille, öppnade fönstret, och nu skyn- dade han bort till rönnen, der linn satte sig längst uppe. 0, hvilkajub- lande toner! lian sjöng så vackert, tanbelemtberrättelfer. etc:noir:le börs ben 24 ett. e mer, hetört, 1: 05 A 1: 15. Att■ ttentirt, I: 85. Y,111, nar 97 å 100 ätt, berg? 92 å 97 60'. Mantot 1: 12 pr 20 tråk., rijfet i bubbla mattor 1: 15. Stora, 2.tab, 98 å 90 ört, 6-rob. 90 å 85 art. eaire, 5)) å 81 öre pr 20 ffölp. %eter, fot. 16 å 18 fr pr gammal tunna. Crantain 1: 64 pr tunna. Göteborgs börs ben 24 ett. y tvett 1: 15 å 1: 10. 914 95 a 1: 00. eafre 83 a 87 ört pr 20 ftetp. %kanton' 1: 60 pt funna_ ilZatrno finottraablaret noteringar. Ten 12 CU. Urin fint berreadebsintaz ört 103-109. „ P2— 91. bio tat „ 100-106. ata Hats nitieriitnör „ 90— 94. b o 15:o „ 77— 82. b o 3 tåt b:o l Stöbenbamu ben 29 ett. l4rohbonbetotiodttetene imarnottring. 1 finalen 2 3 tf 4 tf a „ pr too bluffa (Mount, 12O-128. 108-114. 98-104. 88— 94. 84— IL
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.