nitptrAda samlade, valdes direktor N. j gapet-öm Karlshamns Alle- ifves numera af hr Svante g handa ut Johansson, som årft tidnin gen efter n ligen aflidne fader boktrycka- sie ren E. G. Johansson. 1 nya redak- rogrne uttalas följande å- tionens p sigt er. rockskolan hör vara gimeasam botten- »d ny skylt. skola för sarnhållot, •lla klatter. bör omhuldas och smålkroverken in- stolan dragas. Boen ej enåttas e rtåttati tad s. k. borgare faNg. stolor. åN Tätås. tredsvanicer.loass tOrsvait- Dikiiieser. Reormerad' indelntngererk och caidc siotersvar påyrkat. Matest böra orlaggas i mån at kran och em termAgs. Polisis!. streckets nedflyttning till det kommunala medför ingen nksolyoka. rörnödenbettvaror mil icke fördyrat genom ullskydd, men v>11 ötverflödsvaror. Löftena till statskyrkan, afgifna i dop och konfirmation, vidhållet. Nykterhetsetralvandet skall anderstödjat. rt. Vt På tidningens andra fide i numret Or den 1 November förekomma några g, af reflektioner mot falsk skyltnin hvilka torde fram gå att redaktionen Armar göra skal far den nya akylten. häromdag en John En kalf bet Young, hustru, bosatt nåra Wintield i Amerika, i ena handen; och nå g ra bensnar efteråt do g hon under ett hrainpanfall. Ett dibarn, sten diat komne sedan hon varde bit ett, tick likaledes krampa:11n11 och do g. Huru man väcker de domnade ufsaedaena eller det vilda, 191in:tings- tionde Iifvet inom Paris" lina verba, skildrar en korrespondent till e Na- t ieneltitlendet. pi lölja slik tutt : 6n-nåletuiet har blifvit verldsdantens urkiljuktige följeshi gnre; hon bar rået jenee hattistiiirduken och pudervip- pen med si g öfveralbt. Ilen sticker sig pk balen mellan tvenne valser, vid midtla g rbortlet, då hon ekni) vara pi lritarn, vid rendez-yous'et för nit uppelda lidelsen. Men till och med detta raffinement i konsten att lefvn å la vapeur har blifvit DÅ utslitet, att det knappt verknr lAngre. St har hon sett sig om efter något annat ; hon har tag it sin tillflykt till blod- dricknin g en och blodbadningen. 1 hing a rader hållo om trorgonen de vapennitycknde ekipti gerna utanför abbattoiiermi vid rue (le Flandres. Man :nå hellre vånta An kranruta for sent; blodet skall drickns, medan det tunn ryker; eljest har kraften i det- ta:mua gAtt förlorad. Och inne i .rummet vid sidan af singlar:galen hör mu då det dofta ljudet af klubban, soul faller, kanske arven en klagande suck, dit den icke tråffat rigtigt vål, och ett nytt idag behöfver; så ryckes dörren }tani gt upp och en nyfiken blick •kastas pi blodstrålen, som ännu ryker från djurets utskurna strupe, o«ch•en af blod öfverstinkt tum, med skjertårtnarne uppvikta och de knu- tiga musklerna Ännu topAnda efter ula- dicker skålen med den ruda, ångande drycken. En lått rysning genre:larvar kanske de avagnate, incn alla tömma skålen i botten med ett enda raskt drag, NAsduken kommer upp och befriar lappartie frän den tillfallig a rodnaden, man lyfter upp klk'lning en och drager den tiden:n- amns för att icke en intensiv röd *trimma skall stinka upp och satta en flick på densamma, så smyger runt) sig åter upp i ekipaget och far till boulevard Males-harlies för att snill- es morg ondrycken vid tjugo minuters gynnande under tippaigt af en likare, som i g rund och botten kAnner ens nerver. Kuren år modern, men den mo- dernaste Am den icke. Man har fun- nit up p någ ot Ännu båttre. Man styr- ker si g icke blott med en skål af det ån gande blodet, man — doppar hela kroppen deri och låter livarje ar insupa blodet. Badet Ar en smu- l a dyrt, en enda oxes blod Ar icke alltid tin g att fylla karet; men det år ett oöfvertrAffli gt medel, mages det, att utplåna tröttheten till och med alter en hel veckas genomdanstule nätter, och i alla håndelser Ar det nyaste (gallion. Och det ler begrip- lig t nog; hvilka rörelser, livilken rys- nin g al fasa, hvilka visioner af för- brytelse, di man dyker ned i detta vanna, sammetslena, al en ån g ande, rykande slöja hemli ghetsfullt tAckta, röda badet, eller då man Åter stiger dernr, och droppacne hänga som hala- band af rubiner ofver den bylta krop- pen: Om icke det kan sperma de *lapp nerverna, hvad skulle val då kunna g öra det? Återigen genom Niagara Den 7-5 Aug usti annum° lord Ilatnilton och mr C. Barin g öfver Niagaraatröm- men, omedelbart nedanför vattenfal- len. De aprun go i vattnet vid foten katarakten på den amerikanska blm. Lord Hamilton itOtte olyck- lig tvia sitt knA mot en klippa, då han sprang i vattnet. Detta töm a gade visserli g en hans krafter, men han fort- salta det oaktade, jemte kamraten, simturers och båda koturn° volbehAll- na till livirtlarne, hvilka de lycklig t atunnto genom. Då de bårefter nådde det häftiga strömvattnet, rycktes de ned ett stycke, men arbetade si g lik- vit igenom till det lug nare vattnet på den canadiska sidan. Lord 1ln- iiiilton måste dock omkring tio fot från stranden hjelpa. i land, emedan Isans krafter då voro Barler }}., gagn med utmärkt stil till målet och landade alldeles vålbehållen 300 fot nedanför den nyanångbryg gan. De tttllindske sedel- tfufvar, som i *oturas [Aktades i Malmö, till. höra ett beryktndt amerikanskt tjur- band, som i flikig a ikr heinaökt Europa, enlig t livad som fram g år af följande ur Chica gotidnin gen Svenska Tribun en för den 15 sietlidnu Okto- ber: • s. Di för nå g on tid sedan ett Stock- holtnablad medförde porträtter af de der för stölden af omkrin g 1,900 kr. ur Sundsvallabankens aldelnin gskon- tor arresterade tre titlAndin garne, be- gaf sig en vid Svenska Tribunen an- atAld persoe upp till mr Willinni Pinkertona detektivbyrå, visade ho- nom .porträtterna och frå gade honom, om lian möjli g en kunde ig enkannn personerna i fråga. Lång e dröjde det icke heller, förr An arr Pitikerton, med de honom till buds stående med- len (digra fotog rafialbum, innehållande tuaentals porträtter af mer eller min- dre framstående brottslin gar stf eda möjlig t, nationaliteter) Ivckadds fast- stAlla deras identitet. De af honom leintinde upplysnin garna voro i kort- het följande: 'nunnas Lang forde verkli ga (intim Ar William Baker. alias Billy Baker, Dubson. Pill börden Ar han en- g elsman (ehuru han besitter interna- ttonelt ..rykte..): till yrket Ar han tjuf och förfalskare. Han brukar resa omkring i Europa och hesijala bati- ker medelst falska vexlar i rallska i : med en annan beryktad tjut vid namn Joseph Rulett Cheptuati :etuit en tredje bedra gare Jack Phillips, of- venledes en g elsman. Är 1878 arre- sterades trion i :kl/locken för utprång - ling uf falska amerikanska sedlar och dömdes de två forstnAmnde efter långvarig rAttegång, till fem Ars nu nfl- tirbete. John Aston heter eg entligen James Barms, titiite Boitcal Burns 311113 Ilitrks. Han ur född i Boston och liar otaliga gång er arresterats h!tr i landet för in- brottetölder förfalsknin gnr o. s. v. I fjol lyckades han rymma ur lAtigel- set i Brooklyn, der han satt inspår- rad för åtskillig a stölder, (lem linn på hösten 1882 be gått i flera al postver- kets aldelningskontor der i staden. Han hade just då kommit ut tir fon- gulare i Sin g Sin g, der han afrjenat ett flerårig t straff för af honom be- gång na inbrottsstölder och bankröt- verier. Han har Arven va: it egare till ett epellnie i Brooklyn. Efter sin rymning reste han öfver till Eng lund i milllekap med en farlig tjut 1?obert Fltim, likaledes tinteriknntire till bör- den. Det Ar denne, aren i Sveri ge gAtt och gallt tinder namnet James Conolly. finit vur en af dc personer, rom Ar 1874 föröfvade det stora batik- rofveriet i Quincy, III., livfullt skål- timmes byte uppgick till 300,000 dol- lars (öfver en million kronor). Detta ieje kostode honom emellertid sju åre st ra ffarbete. Vi ontnininde nyss, att eLangford« under sitt narbetee i Europa, haft till medhjelpnre en viss Chapman och en vide l'hillips. Desse båda voro dess- förinnan medlemmar af ett ytterst djerft band brink' ölvare, forfalskare och tjurige-, om hvilket mr l'inkerton famnar en lång romantisk skildring. Nyttiga 11011, Beredning af fruktiittika. För eget hushåll kan man sjelf bereda fruktättika ptl; följande sätt: En stenkruka fyllot; med fruktskal och kärnhus, som er- hålles såsom affall vid skalning af frukt till torkning, och dessa öfverg,jutas med kokande vatten. År väderleken varm, utsättes krukan, noga öfvertäckt med en duk, i solen; i annat fall på nå- gon varm plats inomhus. Hvar- ken socker, sprit eller jäst be- höfvor tillsättas, enär skal och kärnhus ändock icke ruttna. Inom 6-8 veckor har vattnet öfvergått till on förträfflig horn- stenefärgad ättika, hvilkon dock måtto klaras, innan den kan an- vändas. Klarningon eller fär- gens borttagande skor genom att till hvarie liter ättika sätta 2 matsked:1r benkol, hvilket kan köl u tet på livade apotek. Sedan denna blandning omrörts under lo minuter, låter man kolet af- sätta sig på bottnen och silar doroftor ättikan genom filtrer- papper, livarigonom don blir ljus och klar. En utmärkt ättika kan äfven tillredas af vinbärssaft, livil ken fyllos på buteljer, löst tillslutna med pappersproppar, hvarofter man låter buteljerna stå i solen eller på en varm ugn för att jäsa. Åttika, tillrodd af hallon, är iifven mycket omtyckt, särdeles for sitt aromatiska smak och för sin färg. I och för donnas be- redande krossar man hallonen och låter tnassan stå några da- gar, hvarefter till hvarjo half kilogram hallon sättes 6 liter stark ättika; efter 24 timmar urpressas iittikan, och till denna sättes något socker. Fyld på flaskor håller den sig väl. Eu utmärkt örtättika, som un- der namn af avinaigre aux fines lierbesr kommit i handel från Frankrike och betalas särdeles Light, tillredes på följande sätt: Klarad ft uktättika inkokas till minst hälften och slås sjudande örtena hvarvid man be- ' attika till 12 rAnar 5 skålp. l iii dragon, 4 lod basilika, 4 lod Ingtilirablad och 2 lod scha- lottenlök. Sedan man låtit det hela stå 14 dagar, afsilas det, och återstoden pressas. (Tidn. f. Trädg.) TiellStflielia n. (Ur en dikt af Fritt Reuter). Fir n fattig kr, den måste dock till olat 1 vida verlden skicka barnen ut. Hur ri■ Ang, t modertbjerta bar ej blbdt Nio ,tet titt käraste så från sig statt! Ack, sankt , blott de rike ock derpå. stel tådan stackars liten frannding då De skulle leda Amt, d.t tror jag vital, l'å goda vågar både törst och siat. ')alt tog sitt parti till sist. Herm A odet-armt var berg karl och lersill politisk vAderhane. Han hade varit intelligentare, derefter landt- imumnpartiat och hade nu vA mit bin tin g och sitt min till ett nytt under bildning varande tredje parti Rund- back:utlys. Fru Svensson var enko, som lade g råtit på två mons g rafvar, och ryktet ende, ritt hon icke hade nå got etnet att försöka sig på en tredje. Ilen Andersson besökte en- kan mycket ofta, men hade aldrig gjort den ringaste min al att fria, till hennes store miesrAkning, för herr Andersson anså g,. vara ett goilt parti. En dag stut() (le tillsumnintis på Mulna veranda. Tystnad hade rAdt en stund, båda hade varit etinktn i tankar. Herr Andersson var uppta- g en af politiska funderingar och en- kelt Svensron undrade livarlor hinn icke friade. Till sist vAnder sig herr Andersson plötsligt till enkan och rå. ger: «Fru Svensson, skulle ni ha någon- ting emot ett tredje parti? . Gud, hvad det klack till i etikens hjertn, (len så länge motsedda för- klaring en korn då, och hon strimmade: «Herr Andersson, ja, och, men detta kommer ju så ovantrolt. Jug hude icke tanks . . .0 eNaturlig tvis har ni icke tankar, afbröt herr Andersson. .Få qvinnor ha det. Men ni måste. De två gamla pnrtierna . . .» ,,De två gamla partierna s , skrek fru Svensson och höjde eina hAnder i förskräckelsen. Ju., sade herr Andersson, ...in g åkrulle just sign, dc två gamla par- tierna oro sali gen nfsoninade och san- nolikt skola de aldrig lefvn upp i g en.« Fru Svensson började gråta. ellur kan ni tala så kanelopiet, hr Andersson? Visst hade de sina fel, hvem har icke det, men . . eVi skola icke tala demoni., nfbröt herr Anderson. i det ban med en rå- relee at handen liksom sköt Ämnet åt sidan. ullvad som behöfs nu ar ett tredje parti. Känner ni icke att det Ar en nödvåndi ghet«, fortsatte han och vånde sig allvarlig t till enkel. «Jo herr Andersson«, mumlade fru Svpneson och dolde sin tillta gande rodnad bakom solfjadern. ag ser det nödvändi ga deri, ont annan g ör det. Att små slit- ing ninga - till en början skola uppstå, tur jag för gifvet, men jag frågar e- der, fru Svensson, eåsoni en [pinna med sann och omdöme, om ni skulle g illa ett tredAe parti?. Till herr nderssone förvåning och stora bestörtning föll enkan till bana bröst och liviakade sakta, så sakta: .,Ti,alsknile Andersson, mitt hjorts Ilar tillhört dig sedan Inta långe till- baka och jag kAnner att vi bli lyck- liga mycket, mycket, lyckliga till- mammans, bli vi icke, min alsklin g?. Nu g rubblur herr Anderesan .ont pokal: Svensson• tredje mall 1 ):1 vrtildr- liglietett ut politiska funderingar och önskar nlln slags partibildningar gåva! politiska som undra så lång t pepparn växer. Don råddande kyssen. Novcllet •f. Hans !lofuran. Ur Smålandsposten. Revolutionstribunalet dref i Paris och hela Frankrike sitt fruktanschrtla apel. Guillotinen arbetade ständi gt Boni en g rant. Blodtörst eller en 810 fasa uppfyllt: allas sinnen i stad och på land. Allt, som var förnämt, rikt och lyckligt, darrade, allt, som var snillrikt och bildade, darrade, allt, hvad älskvärdhet, mildhet och skönhet hette, darrade. Men den unga gretvinnan Louison de Courcy dansade, sjöng, spelade och skrattade som förut. Hon behöfde ej darra för någ on. Hennes fader var död sedan flera år tillbaka. syskon hade loss aldri g haft, och en fåatman hoppades hop få, först då bittre tider intrudt. Och bellefde hon vål för [noderna skull hysa bekymmer? Ack herre Gud, denna var ju si vek och mild, hon låt så litet tala ont sig i vtrlden, att sAkerligen ej den argaste republikan. skulle göra nenne något för når i det lug na .lotter. Och bet raffunde henne njelf? livens skulle vilja henne något ondt, henne, (len af alla :lirkade och beundrade, den AlakvArda och förtjusande? Ty att hon var vacker, det visste hon naturli gtvis. Skulle hon ej ha reda pi, livad livnrje blick från hennes medmenniskor rade henne? Alec hon låtsade ej denim, det gjorde henne hytirken stolt eller fåfAng, An missdeg 11:-;gotndi g — men hon kände sig eti- ker. Hon skrattade och sjöng, då alla tindra darrade och tego; hon log, då kolen sken klar på himmelen och då det reg nade; bon log åt sin moders oro och åt sin tocka vånin n a Margoee ekern?, ty Margot kunde obeavAradt skatitta, all den stund hon var barn af ett fattig t folk och endast genom Lonisons frikostighet tel vAl i yttre rom i inre lianseende blifvit en smula uppfiffa:I; hon fet:bier alltid en 1.7o1.1 i e l iuhliknnske och hade intet att frukta. Men Louison skrattade Även, då hen mötte den tjocke kyrkoherden, och skrattade åt den At;nu tjockare mitten från den närbelAgna staden, ja, hon skrattade till och med, då med- borgnren Guyard, en dag stukade förbi henne, medborgaren Guyard, hvilken hverje annan med en hemlig rysning g ick ur vugen. Det var ej underli g t, ött hon skrattade åt honom, ty löjlig såg han ut med sitt skrynklig a, grå- nande ansigte, de långa, filtade !oc- krarn°, de långa, stvfva benen, det brokig a och fladdrande akurpet :mint den tunge, ',langande enubelti. Un- derligt var det sunt sagds ej, net huu skrattade; men hon borde laufve be- tank t, att medborgaren Guyurtl ej gers % tillit, titt någon skrattade åt honom, samt att medborgaren Guyni d Dual i e II mycket ödeediger föi bin- delat, med revolutionatribunalet, och att redan många, många Itufvud fallit för lians skull . . . Louison brydde sig om intet, en- dnet log. Följande morgon, just som Murgot aidlindt för ött hemta Louison till en promenad, antnAldes, att medbor garen Guyard önskade göra medborgarin- nen Louison dc Courcy sin uppvakt- ning. Medborgarinnan Louison Idet någ ot förvånad och tillika en smula förskräckt, men saken var framför allt komisk, livnr!ör hon leende gaf befallning, att medborgaren Guyard skulle införas. Han kom och var OlakvArdlieten Rjelf. Endast en stadigt forskande blick kastade linn kring det luxuöst möblreile rummet och ande lugnt : . Mycket aristokratiskt'... Deg)* bugade han sig med stel nnig liet för Louison och började kon- versationen. Han hit förde. endast at sin önskan att visa medborg arinnan Courcy sin tacksamhet, för det hon föreg ående dag på ett så förtjusande sitt skrattat åt honom, då hon mötte honom på vågen; hen vore en gam- mal skrynklig gubbe, som aldrig vän- mindre förtjenat något dy- tat sig, likt . . . .0, hvarför icke?. stammade med- borgarinnan Courcy, i det hon rod- nade och log. . . . och till tack hårrör ville han erbjuda henne någ ot, som under de nuvarande farlig a tiderna måhända ej .tri alldeles vårdslöst, nemligen hans beskydd. Ont någon fara eller sorg hotade henne, el [skulle hon endast vanda sig till honom; han förmådde vål ej mycket hoa de styrande, men dock något, och livad han förmådde ville han gerna göra för den förtju- sande — grefiginnen. Hvarför så eg endomligt betonade ordet sgrervinna«? — — Ilvarken Louison eller Margot märkte dock detta, titan bogg o endast skrattade. • Beskydd?« sade medborgarinnan Courcy. «Mot liven' behöfver jag be- akydd? Jag gör ju ej en fluga något för når, si vida hon ej blir allt för frack och nergång en — hvem skulle vilja mig något ondt? Men det år mycket vanlig t af er, medborgare Guyard, jag tackar er och skall kom- ma ihå g det. Man berettar annars ej just gott om er, men folk pratar så mycket, som ej år sant. Ja g tackar er . . . och jag ber sk mycket . . .t Hon räckte honom sin fina, bvita hand att kyssa. Medborgaren Guyard brådskade ej. Han fattade med sin grofva hand de smala fingerapetsarne, böjde sig ned och betraktade dem en stund, liksom obealute[in samt sade slutligen: «En aristokratlek landå. Derpå tryckte han på den stimma den lättaste kyss, som en blyg page nå gonsin kunnat åstadkomma. Louison log. Medborgaren Guyard lyfte sitt hufvud --eR smula och låt blickarna lug nt ata4a på hennes sköna hals. eEn art-teokratisk hals., sade han beundrande. «Mycket aristokratiak! Mycket aristokratisk!. Louison och Margot skrattade beg- ge At den dumma ufven, och denne rekommenderade sig. Medborgaren Guyard upptog uu ur rockfickan en mycket prydlig bok och idog u den samma, i det han stannade. 1 buken stod intet annat An en mångd namn, det ena under det and.a, sitygt och ordentligt. Bredvid de flesta munnen stod ett redt korn; endast de rista namnen sak- nade detta stillsamma tecken jemte några fA, men ntycket få längre upp i raden. Nedanför alla dessa namn Aret nu medborgaren Guyard prydligt och nått: grrfvinnan Louison de Courcy. Ilarpå fortsatte han lugnt sin våg genom de prunkande filten. Följunde morgon gjorde Louison och Margot sin vanliga promenad. Det var söndag, och en stor skara barn lekte vid vågen, barn till fatti g t folk, «Det år för roligt att ses, sade Lonison, «huru ile små bytingarne tumla om livar andra. Jag gir Mel- lan förbi hår. Jag skulle så gerna vilja kyssa dem, den ena efter den andra. .lag Ar nu en gång så der barnkär... .()in de blott ej voro så smutsiga och fula!" skrattade Margot. «Jag tycker också om barn, men vackra måste de vara; ett fult bara skulle jag ej kunna kyssas. «Ack, Margot«, utropade Louison, och hennes ansigte hade ett navstan allvarligt utseende, «vet du hi ad jag tycker? Ett barn tr alltid vackert, och litet emma hör nu en gång till och med hos aristokratbarn. Det bryr jag mig således ej om«. •Verkligen?« svarade Margot, i det hon skrattade tog fatt i en liten vild slyngel bland hemskare) och stålde holma frumför venirman. «Se hår, skulle du också kunna kyssa denna lilla fuling ? lussisun såg leende på pojken. Det var verkligen en liten ful byting. med ett egendomlig t, lill gammalt an- metan var skrynkligt som sig te, en apati. Lika snygg som medbor ga- ren Guyards anteckningsbok var han just ej heller; ja, han föreföll verk- ligen den stackars Louison ganska oaptitlig, så att hon tvekade att kyssa honom. DA iippdog han sina and ögon. Ue voro alls icke vackra; men de hade ett tt ohjertadt och rörande än ge- lig e uttryck, dessa barnaö gon — och Louison tog med ena mod till sig. upplyfte Ilen förvånade gossen i höj- den och tryckte en ordentlig kyss på hans mun. «llvnd lo ter du?« fråg ade hon, se- dan hon åter nedsatt honom på mar- ken. Guyard«, svarade gossen. Dc begge flickorna skrattade hö gt åt det stops rimmen:im:tet i förening med det ömkliga ansigtot. Men nu visste de eck-Å, hvarifrån han fått det skrynkliga ansigtet; derpå hade de förut ej tänkt. el'appa!“ ropade barnet plötsligen jublande och sprang emot en man, som lång sam t. nalkades, samt omfat- tade ett af hans långa ben. Medborgaren Guyard stapplade med denna börda ännu ett _par ste g framåt, kysste under tyrtnad Louiliono hand, nåstan inner hetare ån före gå- ende dag, hvarefter hen to g sitt barn anen och vandrade derifrin. artnos DÅ han konunit utom synhåll för de akrattando flickorna, nedsatte han gossen på marken, framtog sin an- teckningabok och utströk lug nt nam- net Lonison de Courey. Detta var det törsta namn, som titstrykits i boken. Men flere andra hade han sedan före gående dag pryds med det röda korset.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.