Prfummelle Inb Najabettö aldrig på brödprisen eller på försto- 94• tur " ide !keret:inåt. skiften mu ring af kakan; men stiga de före- fitss itcfmkf ed) jaben I,it ide Ofina bit nAtnnda, — det visar sig nogsamt på brödets utseende och beskaffenhet! hpliga lanternor. Humbug år det också, nu, våra herrar bagare Följa så många andra köpniAns exempel och gifta en vara ut för livad den alls icke år En bg. ett gnre här i Stockholtn caljer t. ex. ensur Allm. ånnonsb.) (Titt Lo. n. Tida. g «Akta skånskt syradt bröd. för det tem- Konstutstållningen hos Theodor lilatich var under de ligen oförsynt* priset al 2 kr. pundet. Hår finnas många skåningar, och de agarn e, som våra svenske ar- sista d krademeina blifva vid denna annons glada och expone . der iNtris . timer ye ., skynda att förskaffa sig af hemlands- i. verk, rårdeles flitigt besö k t brödet, men blott en gång — i de fvit talade och i tidningarne - b k denna exposition ech utan flesta fall — ty de komma genast et " a r om emenligen dit en dast fur under (und med att herr Dahls bröd D skrittat gick derfor g att konstatera sin förutfattade ök.-er- ej ens narinelsevie liknar det skånska, an skulle få se idel som desrutotn aldrig betingarett högre tygels. om att m lagna och fuli sndade måsterverk. pris An 1 kr. pundet. Konkurrensen våra bagare emellan }liuert91 v1 hålla tör saken, att hos de e festa blot den tron betAnkligt rub- år ej liten, men sammanhållningen Ar bad. Man talar mn.srealistnens, sA. lika fullt mårkvardigt stark. Och tack om kannetecknande vår tid både i vare denna aro de i stånd att på s eklatant sått tyrannisera alltnanheten. diktning och annan skön konst, men för si vidt man menar att realismen Våra föreningar. gall i sig innebåra det «påtagliga. «JernvAgsbetjeningen• begrafniugs- och naturtrogna, så var det synner- svårt att i de flesta af våra pa- kassa» år en förening som förer tan- lig en riiiiske landsmän. opera igenfinna detta ken lika!' tinga förganglighet. Men tidstecken. Undantag funnos nog. sjelf ser föreningen icke så sardeles Men hoa flera An en spårade man ett törgunglig ut, ty den rAknade tinder olcufvadt begår att på natursanningeus sistlidet år en inkomst af 2,000 kr. bekostnad få lyra med granna fårger som sammanlagde med föregående års och hos en och annan — exempelvis behållning utvisar en kassa af nåra tillåta vi oro namna herr Carl .N ord- 7,000 kr. De ,för föreningen år 1881 uppgjorda nya stadgarne bestämma s trtsm — hade larg-jongleriet nå in- krkktat på taftans ettriga egenskaper, intratlesafgiften till 10 kr. Förmå- att det hela larmade sig ett virrvarr. nerna Aro dessa: om en medlem dör så erhåller hans enka vid företeende Största uppmirkaarnheten viickte af dödsattesten 200 kr. — Ont en herrar Birger, Salmson och Hagberg. Den förstnamade år en af de mest medlems hustru aflider, så erhåller lyckade fatibårarne för det målnings. tmannen 150 kr. i begrafilingehjelp. sått vi har omtalat. Han Ar speeielt När en hustru mister min man, eger artist uti att med grunna och bjertu hon rAtt att atgiftstritt qvarstå i före- !arg« bedåra ögat. Han har tydli- ningen och ego da hennes rattsinne- gen tagit Julius Kronbeta; till mön- hafyare att vid hennes död utbekom- ster. Men han har innu ej nått sam- ma 100 kr. Alla intradesargiltec jetn- ma fullåndaing; lotsar dock att sned te den del af kapitalråntan, som ej tiden Köra det. Birgers «la feria., åtgår till förvaltningskostnaderna, lAg- lians .Piljoyel och vildkall. in. fl. Aro gas till kapitalet. Alla utgifter för tairterstycken i fårgtekniken: de un- begrafningshjelp uttaxeras vid årets dan blanda ögat och fördunkla °barm- slut på föreningsmedlemmarna. Den- benigt sina fårgfattigare grannur. na uttaxering gick år 1883 till 3 kr. \len hurra ida denna tårgprakt år na- 40 öre för medicin och i fjol till 3 turtrogen, låta vi vara °sagde, och kr. 6 öre. drista oss jenival undra om herr II. «Doktor., Lee framatoller ljusförhållandena rigtigt. Vi tro att alven de lida men af de den bekante f. ml. uplandsdrangen, som nu Ar en Herrans profet och valde- despotiska fårgeflekterna! Mindre bjert, men mera tilltalande lig predikant hur kommit till staden. frainfråda herrar Salinson och Hag- Han gör nu utflygtcr i Stockholms berg. Den förres .Arplockersker. och oingilningur. Harom söndagen höll den senares «Lmingtan. etuin .Gumma han ett till full trangsel besökt «bön- stf spinnrocken. bira goda vittnes- möte. i Enifsta. Det heter visserli- gen att ingen år profet i sitt fäder- börd wo omisskännelig talang. Som djurmålare tillvarm Ing herr nesland, iucn hr Lee tycks göra ett Bruno Liljefors uppinarkstunhet. Vål undantag från den regeln, ty hans utförd var i synnerhet en linne tall., åhörare — isynnerhet Aliörarinnor — förestallande rar, ötverfullen af stöf- syntea med en stilla och from beun- vare. Något otydlig och effektso- dran «banga sin sjal fast vid hans kande deremot hann atom duk (iver lappar». Genom!) jetuförelse mellan ett skogsparti i vinterdrågt, der en Daniels profetia och uppenbarelsebo- hök håller på att göra «tabula rasa. ken har nu herr «doktorn. kommit under rund ined att «vedermodans bland en hop orrfoglar. Intrycket ut expositionen i sin hel- snart skull komma. En vild öl logs- het var ej °blundade tillfredsstallande. brand, ett flammande krig och en brinnande tvedragt nationerna emel- -Carl Michael Bellman lan står enligt aktoriteten «doktor. 15(Ides i detta hus den 4 Februari Lee, i denna stund ohjelpligen för 1740. — år inskriften ofranför porten dörren. till ett elegant femvåningshus i nu- Alen har han tagit sin profetia ur tidestil vid Bellmanegatati på söder. de engelska och lyskit telegrammen Man frågar sig med anledning hår- sa frukta vi verkligen för att han tår at litet inisstanksaint: «fanns det verk- göra om den, ty den basen tycks vara ligen så snygga hus pk söder i Stock- en lös grund att bygga något på. holm den tiden?. Det ar med den Minst lika ohållbar som herr LCC'd inskriptionen apni med si många an- egna teorier! dra harstådes -- den år illa hopkom- men. Att Bellman ludden i det hus, som förut stod på den plutsen — det var tör svart att uttrycka i skrift! - Emellertid ar det moderna hus, och (Till Laholm, nya Tidning genom Allmänna Annonsbyråu.) har i dessa dager blitvit på ett lika smakfullt som egendomligt satt ån Poliskommissarien 1 ett bland de folkri- vidare förskönade. Eguren har nem- kaste <parter i Pari, sitter på sitt enhets- rum, stel och obeveklig likt Olympens mag• ligen låtit dekorera inurvAggurne i tige herskere 1,1 högtidliga tillfallen, och den långa och rymliga inkörsport- her pA, akrifboralet framför sig en packe vig• gången med val utförda målningar, tiga handlingar, hög som en liten retinal ve. Ibrestållande landskap med abellninns- 1 sådana ögonblick ar det vanligen icke godt figurer., motiv från de i Fredmans för den obehöriga delen af tnenskligheten att nalkas honom. Mot den, som tillåter sig sånger och epistlar skildrade lokaler- sådant, ryter han likt ett retedt lejon. na. Bland annat igenkAnner man be- Emellertid var sådant nu oundvikligt. kanta pointer från •Fiskartorpet• och — Monsieur le commieneire, det år någon dernte 1 förmaket., som önskar tala med er Drottningholm, linas Djurgården o. e. %. 1, de gamla vålkånda typerna — yttrade nernligen hans sekreterare, 1 det han intrådde. misstager nian rit heller icke. Både — Ilar inte tid! Be hönorr dra för . . Mollberg och Ulla Winblad le tunt — Jag bar sagt honom det. monsieur te commlontdre, men han vill ande inte gå. dtn sors gör en titt in i huset n:r 24 — Vill han inte! Tror han då . . . vid Bellniamosatun. Hen seger att hen har något högst an- — ge'llget att am/rna. Våra bagare — Det ar klart. Något högst engelaget! halva långe nog i uppinarksamliet 811 såga dc alla. — Hur ser ben ut ? — ilen har ett mycket (listingoereilt ut- och Arlighet mot allmånliet en leunint åtskilligt öfrigt att önska. King nå- seende. Dyrbara juvelsknapper stråle skjortbröstet och på menchetterns. len haröfver aro både tuång a oerilbe- Vid dessa magiske ord skingrades molnen rattigade. Ilur ofta tr1ffar man ej i nå småningom pk poliskommissariens panna. — Nkral. — yttrade han 1 mildare ton - vårt utmarkta stockholmska bugar- bröd emu beståtndt icke böra låt honom då komme in! Rå skedde. raknat, till brödfödan. Det mest o1.e i Dörren öppna* och den besökande «Armar ekritligas. hittas ibland i bullarn a. En sig. Poliskommissarien 'tiger upp. ömnell- t annan, mycket omtalad, olagenhet ar dige, bugningar. — Var god och tag plats! — börjar polin• nian ej kan få (trakt bröd om kommisterien med en förbindlig gest. — m åndngsmorgnarne. Att bagcriarbe- ilv•rmed ann jag vare er till tjatigt! tarne ej begAra får mycket då de — /din herre, jag ar gift och — — Oodt, monsieur. saga ifrån sig arbetet ena natt i vec- — Huru, min herre! Min hustru bedrar kan, kaneg vara sant; iucn saken mig. borde åndkgenom utbyte af arbets- — Oodt! Rå kratftteirila Vid detta förnyade utrop reser den be- kunna båttre ordnas. mots vant. vara också brödets riva- sökande sig himlat upp, blooaande af harm, litet och och tar aln hatt för att gå. net dess pr is. så- - Lugna er, min herre, lugna er! — åter- desprieen det mar ker man mana just tar pallskommlasarten och myser. — Når jag • och annat från ffito4olm. Parlser-Bilder. lager tgodte menar jag alltid det samma som om jag Ta förstå hverendre. 1 0.11 dubbla e genskap af lagens tjenere och gift min, hyser jag för ektennkapet den största vördnad så vål å embetets som å egna regnar- — Min herre, jag hade nyss den åren såga er, att min hustru bedrar mig. — Utan tvifvei en ers, min herre, som n1 helst skulle undvara. Vid dessa ord plirade poliskommissarien nke;rnaltt, i det hen torkade sina guldbealagna glasögon. 1 förbigeende eogdt var hen on stor npjufver. — liten kunde val, herr polinkommitserie, tro, att en flicka, som hon, utan förmögenhet, en, 110a1 har mig att tacka för den lyckliga utkilning hon kommit i, skulle på detta vie. . . — Det år just sådana, som oftast — Och med hvend — Med en af edra vinner. — Ni vet det då redan? — Nej, men jag gissar, att sk ar — Ja herr poliskommissarie, teL itr till och mod min balite ven, som år den skyl - dige. — Föga smickrande för de andra. — En, som jag öfverhop•t med vålger- !tinget! — Min herre, jag gör mig inga illusioner, hverken i efseende på ulan eller qvinnur. 1 följd håret kro alla kornmentarier Of vertio• dig. Låt oas tlerföre gå rakt på saken! Men sl kort som möjligt, ty jag har brådt• une Jag ber knappt en minut att egna min hustru och mitt hem. — Om jag Ofverreakede dc brottslige, voro de olyckliga. — Men det vill ni naturligtvis inte göra dem? Ert yrke, min herre, om jag får be? — Dentiet — af första klassen. — En migenem position — utom for kli- enterna. — Var god och lås detta anonyma brett Det 'åder er allt.. Poliskommissarien tar brefvet och lågar. Den andre torkar med nestiuken svettpor- loma från pennan. — Ett rendez-vous således! — •ntnerkte poliskommissarien. — Nå, tirad !nnar ni görs! — öfferrurnple dem, åtföljd nf er. Det ist pi flötet de Ceylon. — En mötespleto, som inte år polisen obe• kant. — Rummet n:o 18, kl. 4 i eftermiddag - just den tid då den trolösa vet att jag •r som mest nyaselsett. — Ilen har ni bete:1kt er! Det blir jo en skandal. — M l vara. — En vagn skall v ara har och henne er en gren :.trut. — Våryl, efter yrt audtligen så önskar, skall jag komma. På det utsatta klockslaget var vagnen framme. Poliskommisimrien steg i och sta tick- te snobbigt ut sig på de %vållande va gns- dynorna. Det ber af. Met innan han la•nta till det uppgift'', hotellet får han se den olycklige akta s ennerv, sona han far (uröl. ålan ropar då åt kusken att sten» och sti- g er — 1 fall, som detta, måste man alltid gå mycket förtigtigt tille..ga — yttrar han lågt till den *tackets tandläkaren — Derför har jag leninet vagnen, som icke bör stanna utanför hotellet, port. Det ar blott några steg dit harifrån. Låt oss derföre fortsatte ingen till foto. — Ja, ni har rått. — Au ask måne ui på förhand Mynt mig, — fortfor poliskommissarien. — Och det år? — Att allt 'negerns med lugn och tårdig• het, med ett ord, att ni inte torgår er. — Det tolvas» jag er. — Åh je. det ar lätt att !ofta, men ett hålls . . . Jag blamer den akta mannen! Når det kommer till kritats, så . . . Men IM aro vi framme. Vill ni gå förut! — Nej. vi (oljats åt. Segdi och sjunk. De gingo uppför förste trappan och låste på dörrarna. Nej, det var andra våningen. De måste således högre 1 upp. — liar ar det — tivieketle tandläkaren i det ban pekade på en dörr, der det stod n:o 18. Poliskommiaserien knackade på, mer. ingen öppnade. Intet ljud kont derinifrån. Bult- ring en förvetles hårdare, men förgår ven. — 1 lagens namn oppnel — ryter polis- kommiesenen. Men allt er tyst. Nu kunde den fortsitlede tanddoktorn icke lengre hålla sig. Anstrangande sig allt be han förmådde, 'utter han till dörren med sådan fart, att den flyger upp. Ett vackert. lugn! ene mumlar poliskommis- s rien. Tendlekeren rusar först, fly ger som en pil genom det förste rummet och år re• den inne i det metras. En herre och en dem sitta der i soffan. Hon sitter i betts kuta, och båda se de fortjunta ut. — Nej, herr politicattomineerie, det rar lite hon — yttrar tandläkaren dödsblek till den- ne, som helt lugnt nu nam n ar sig det inre rummet. -- Och hinned tittar han var- itemt dit in. — Himmel, bred ser jag! - utbrister han. — Det Ar ju min hustru. - Och med dente ord faller hen bak lenges. - Ursekts mitt herrskap! __ stammade teteldoktorn till ile två lycklige der inne i teL han genomögnade det anonyma lirefvet, som hen dragit upp ur fickan. — Det krea- turet kan ju inta ekrifv• siffror. Jag lasta det för a189, men nu ser jag, att. det skall vara <115» i -tålåd Upprop till Sverige, folk! Under den stinka storm, som herrskede lördagen den rike i denna menad, hemsök- tes aleden Skanör af en häftig vådeld, som innan några timmer lede f9 gårdar i aska och rötvilde omkring 660 af dess Idog. In- vånare tak öfeer bufvudet. Knappast mera An 10 år bedra förflutit sedan staden till följd af Askeld hemsöktes af en liknande olycka, h•ers ntntrackning dock icke var så stor som den senast timede, och datt del af ettiden, som då Idel okonsti, ligger nu för- störd of elden, som under ruinerna begrett frukten •t månget under åratal på het vet mödosamt förvilrfvedt vilstånd. Den biftiga stormen, 1 förening med husens byggnettanett, omöjliggjorde rådelning, och de stackars hus- .Illa offren för elden. herjoinger aro 'oeröf- ~le natten allt, till och med medlen för hungerns stillande. En stor del af de brand- skadade hade •laserligen tö/sekret eine hus och delvis alven lösören, tusen beklagligen så lågt, att de komma att lida betydande för• laster. Med kånnedom om den offervillig het. som 1 nödess och farans stund alltid karakteri- serat Sveriges folk, samt HMV, ömmande för den stora olycka, stim drabbat det lilla ido- ga eamhelle, brors flesta menliga invånare under kamp med farorna på helfet hemta bergning åt sig och de sina, och somt sed• ng' hatieefede intaget ett bland alla Bre- rips inkilar synnerligen framstående ram, hetare undertecknade denne dog bildat en hindu! för insamling et ebbdrag till de brand- skedade 1 Skanör», och vinda sig nu till all- månbeten med bön sam bjelp åt de nödli- dande. Vilvillig• bidrag af penningar torde benåget ötverlenmee till någon •f underteek- mule ledamöter sf koseten, som stillt sig i förbindelse med lokall,imiten i Miran«, hell. ken senare efter, urskiljning 'Anilin- gen kommer at« fördela inflytande gå/vor bland de nöttild ende Inneniatende vårt upprup uti iallinanheteen vålvilja, erinra ri endast om, att den rikes gitta och den fat- tige' skarf viger lika tung i b•rmhertighe- ten& vågskål, ifvenssorn att anar bjeip kr den ',Anta bjelp. Malmö den 4 Maj 1885. Uotlh. Warhlsnelster, lendshöftlitir,. Theodor Flenshst7, Osat A. Heduran, handlande. handlande. Cronsior. Joh. Lindh, rådman, f. d. borg- mestere i Skanör. s A selson, handlande. handlande. y J. Ohlson jun.. handlande. Fr. Norhsry. ötverlote. giksbagen. Tullfrågorna äro nu slutbehand- lade af årets riksdag. Tullhöjning från 15 till 24 öre för kilogram sullådor, bindsullådor. hvit- gadvade och samskade hudar och skinn afslogs at förste kammaren med 53 röster mot 51. Andre kamtnaren biföll mellertid höjningen med 99 rö- ster inut 82. Tullhöjniegen hånger sålunda på gemensam omröstning. Kat:name höjde, likasotn utskottet föreslagit, tullen å eter från I: 20 till 1: 40 lör liter. Svenska bundna böcker åsattes i bok binderiernas intresse af undre kam- maren tued 149 röster mot 43 tjugu- fem öres tull för kilogram, :nedan furste kammaren godkånde utskottets afstyrkande. Älven härom anatölles således gemen:stim votering. öfrigt tullhöjningsförsIng nfslogos. t C k b 0[11 Konung Carl don XV:s födel- sedag, (1,11 3 Maj, ne.dlades at ile hes honom i lif•tiden uppvaktande en mångd kransar på lians sarkofag i Ridslarliolnialeyrkan. Samma dag kl. 5 e. ni. voro några nf de i hufvudstaden vistande office- rare och sele:likar, hvilka tillhört Carl `V:s stab och hd, inbjudna af en smf konung Carls forne ndjutnnter till en minnesdag å Iltisselbacken. Tubsorten. Andligt högmod och sorglig förvillelse råder, enligt Bl. 14. '1'. hår och der i Illekinges landsbyg.. Hustrun till en vid Lindö stenhug- geri arbetande person anser sig sjelf som ett helgon, då deremot hennes man tillhör de «oboe fårdiges. Att befatta sig med någonting så verlds- ligt som nit sköta hushållet kan na- turligtvis aldrig fallit henne in. Vid ett tillf:Ole, då ved vaknades säger hustrun till intinnen: «Gå du och atjiil litet ved, dig gör slet ingenting, du Ar syndare åndil; deremot kan det ej passa sig för Håg, som Ar en Guds ut korades. Konsert för vansinniga. Ä Lunds hospital gots haruoidagen för derva- ~de patienter em konsert, byars pro- gram upptog violingvartett er, solo- sång och sång af en studentqvartett. Tillstullningen mötte, viol sitt anord- nande uf lika stor beredvillighet hos de utförande, som den med intresse och synbar gladje mottogs af det ovanliga nuditoriet, alger Lunds Vec- koblad. Egendomlig sjukdom. För nå- gra nr sedan vilekte en ruskig tilldra- gelse i Tysklund mycken uppina: k- samhet. En preussisk soldat, som stod på post, sköt flink på ljusa da- gen ned en kamrat, som gick förbi. ■ Iördaren fördes i häkte och föll der i en sömn, rom varade ett och ett hulft dygn. Vid uppyaknntidet kunde han omöjligt erinra sig det brott han begått. Han dömdes emellertid på grund af flere vittnesmål. Snken gnf liketl en tysk läkare anledning att runotallim fesktiingnr, och kem Intim till det resehat att en sju donisföreteel-e finnes, bestående deri, att en person fuller i ett sådant till- stånd, att han val kan göra fullt bruk al sinn lemmar, men 11r, når det sjuk - liga tillståndet upphört fullkomligt omedveten om livad hann utfört. Mun har sedermera finit fiffat flere dylika sjukdomsfall. Vi halva velat omnAmna detta der- för, stiger Söderhamns T., ett för når- varande finnes hår i Söderhamn en med dylik sjukdom behAftud person. Högst kuriösa års) do miertag han under anfallen begår. Han hemtar t. ex. saker, som han skall bara hem till sig eller andra, letnnar in dem på oråtta etAllen och kan sedermera omöjligt få klart för sig hver han varit. Går han ut för att trAffa nå- gon, htindor det, att ban går in till helt annan person, der han slår sig ned helt lugnt och vantar, och mår- ker ej att han år på orått atAlle. Föres lian då ut på gatan och led- sagas hem, vet han aldrig hvar han varit eller hvilka han trallat. Med ett ord hen år vissa tider alldeles medvetslös med afsecendo på hv ad han gör. Dessemellan Ar han en dugtig och förståndig karl. En qvinlig Tanner, Från Ram- nio akraves till Hudiksvalls Allehan- da: Ett motityeke till den lör sin långvariga fasta beryktade Tanner harva vi hår i socknen. På Hogdalts- grannen bor pemligen en besynnerlig r ivning, gemenligen kallad •Månam- Karin».. Qvinnen, som tidtals ärver- fulle. af galenskap år ganska förma- ,, en. PA senhösten 1884 vniodinole hon till skogs och var borta från hemmet under loppet al 6 veckor. Hon påtrAffades på 42:a dygnet af några v liggande i en hö- lada. 1 hade då hela tiden up- pehållit anal( existens med lingon och blåbfir, och var i följd af den svaga kosten mycket utinargInd; hon kunde endast med möda stå på sina ben. Det var dock icke livarken företa el- ler sista gången .Månsa• Karin. fa- stade. Både förut och sedermera har hon alide efter lidt» rantat i 20 dygn; och Ar hon ett lekande bevis derpå, att umenniekan icke lefver,:,endnat af bröd«. En hedersgumma, «kim to alen lang• och för öfrigt af sallsyntaste slag, i det hon unnar sin Mima så godt !OM sig sjelf och litet till, lef- ver inom Gottstensi by i /slogan, för- r,aroling , skrifver en 'meddelare från Ostergötland till «Svenska Dagbla- det». Hennes namn år Maja Lisa Bengtsdotter. Man må komma på besök till henne bittida eller sent, så finner nian henne flitigt sysselsatt med mivinnoslöjd, icke för egen rakning utan för !intim., på det hon må kunna förtjetia pengar. Etter st slana år hon mycket begårlig, ehuru hennes lef- midsbeliot Aro de min•ta möjliga. Några flarn slagtingar eger icke hel- ler den gamla ogifta pigan. Ilvem ivbetar och sparar hon di åt? Se hår! Ar 1864 skankte hon till 3logatn för- samlings skolkassa timbal Gott- sten, försåldt för 4,000 kronor, hveiruf hon dock förbehöll sig en lifriinta af 100 kronor årligen. År 1871 akankte hon ytterligui e 3,500 kronor, af hvil- kris Årliga rimmuta hon förbehöll sig ISO kr. Resten af råntan skall tillaggne kapitalet, tills detta uppgår till 4,000 kronor, livarefter deteatnma skall ut- garn en stående fond under skolrå- det. förvaltning, och skall Hisnat, nn- vandas till fattiga skolbarns beklad- mol och underhåll. Emellertid ansåg hen, att det skulle dreja allt rum 'lång tid, innnn någon skulle få flytta lierat', och beslöt derför att nfotå från utbe- komnitindet af sinn 100 kronor. Se- dan några år tillbaka köpas för denna summa skodon åt de futtigaste skol- barnen. Alen icke ting hårened. Den 20 Augusti 1876 skankte Maja Lisa ytterligare 2,1)00 kronor till Nlogetta försnmlings fnetiglård, hvaraf rAntan livade år vid påsktiden skall utdelats till fattiga och nödlidande personer inom sninhAllet. vilOnt öppet testa- mente af den 10 Februari 1883 har hon vidare förordnat, «att hennes en -gång efterlenintole tillgångar skola realiseras och deraf uppkomna kapi- talet Piggas till de den 20 Augusti 1876 skånkta 2,000 kronoron och rAn- tnn af hela detta kapital uttdelas till fattiga inom församlingen, som höra till socknens sarskilda fattigvård å tid s olo mitynn nämndes. I år harva re- dan 120 kronor, råntan tmf det år 1876 skänkta kapitalet, utdelats. A nmArk- nings% ärdt var då att se, huru fattig- -tuggointinortin slogo på stort och k nide hela sk,ilp. kaffe och socker, då deremot den lilla anspiåk•lösa gif- varitinan icke liar råd att leopn snar fin sen tjerndel af hvardera slaget och det for basta priset... Allt under di-t hon spinner och försakar, har Maja Lisa sinn tankar på sin födelseorts fattign, hvilka hon loivnt att allt vi- (biro sörja för. Att marka Ar det, att hon förvlit ft mera An hon firre. Ii vad våga val härom våra mecenater och ■ algörenhetsvanner, de der af sitt öf- verflöll !Agge håfvor på konstens och vetnntlets altare eller i bartnhertig- betens stora offerkista? Vagn de jemföra sig med denna ödmjuka, sjelf- fersakmide och ogennyttign allmoge- dotter, hvilken åt folkbildningen och flödena athjelpande offrat allt livad hon eger? liven) har vål låd henne ett uppskatta vetandets hvaral hon aldrig blifvit delaktig? livad drifter henne att arbeta och förrnka fair andra? Ett tidelt och godt hjet ta. för brilket intet menek. ligt år frAtranandc. Om en folkfest i Ekikjö stads- husaalong den 1 Maj, bevistad af 200 perenner, skrifter platstidningen 'livad Nxtt?.: Omdönienn om nöjet Aro mycket delade: somliga sågs att det rar myc- ket roligt, andra att stamningen vilt
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.