ret i, Arvskutans topp. begter f6 år 17 Junt af ett sållskap gången i resande. Djupa drifvor tickte då Ann: fjelleto sidor. Den stora hafsormen påstått i dagnme ha varit synlig i Svardsjö, lierattar Dala-Posten. Fyrlingar, hvilka nåla befinna sig kisa, roddes nyligen nf en skradtInte- ho'stru i Setlle. Skråddarens 15:åriga !atensk:ap har förut varit barnlöst. • försvagad. men försök den i alla fall. Bedragnren trycker på en knapp i apparaten, hvarigenom (len elektriska «rönn:ten Amen och passerar genom subjektet, nom tued händerna omfat- tar handtagen. «Nk hur fallnes det?. «Aj, det rycker och eliter.. «Jit, det icke mArkvardigt? Men nu Ar har en ny, obegagnad ring. 'fet den på!" Mannen upprepor "hysset», men låter elektriciteten mera statligt ge- nomströmma offret. aAj, aj, de' va' . . . . de' va.» stia, å' det icke mark- värdigt?. Kör nfslutas vanligtvis. Nattvardsbarn, 801:11 ej gå fram. Far och mor tillhandla sig hverdere en ring. rade flickor i Östergötland ej gått A ffaren fortsattes i nästa gård, sam- ma komedi Uppföres och med god framgång. Man hur berAknat att man- nen på en dag inhöstade bortåt 70 kr. lottan han lemnade orten upptAcktes knepet. Ett par raska !andmat) finbo fatt i gynnaren och hans ametnlIprof- vare», gåfvo honom elektriska stötar med och utan tillbjele af de magiska Nyligen omtalades nit två konfirme- fram till nottvardebordet. En allde les liknande håndelse egde rtun i Sköllersta, då årets nattvardsungdom tretaltlighetosandagen begick nattvar- den, berattar Ner. Allen. Två flickor sutta qvar i hanken, thl de andra ging° fram; prosten var åstad och t ala de vid dem, detta ändrade (lock icke deras beslut. Vår meddelare ringarne och tvingade Afventvraren kannor icke orsaken till flickornas ha ndlingssatt, antingen de vore på- verkade af egna na mvetsbetanklighe- ter, foråldrarnes befallning eller något att Aterlemna det på det sist besökta 6rattulanben. annat. Lewenhauptarne aro «elaka adelns Peterssötter, såger Ner Allen. och berattar som bevis derpå: PJ lifregementets midsomrearbal å San- nahed hade nerikesheitigen icke min- dre ån sea qvinliga Lewenbauptar att dansa med. Donationer. Till S. 1). S. tclo- grafrras från Helsingborg: Aflidee . - ,(%erhorstalltnåsteren Tornerhjelin Itnr donerat e tthundrefenttiottleen kronor till Helsingborgs stad, (leret ranten *kall kapitalineras och livad tionde år invandas till ulltabuna företag, ej inskrankande skatt och fnttigvårdsaf- gitter. — NINIcarne Schenck ha erbjudit Ilelsidgborg etthundratusen kronor mot 6 proc. rånin under (leras och 5 procent under dotterns, fru A kerhjeline I elektricitetens tideltrarf. stallet undfAnga penningarne. E Afventvrare, bing och smidig, med skagg'oen hår stötande i rödt, klådd i ljus öfverrock, kappsuck och para- ply, hornsikte för 8 dagar sedan Norr- lividdinge. Malmöhus lån, och trakten der omkring. Ilen gjorde utmärkta lde giktringar för 2 aflarer. Ilan Så kronor stycket. Ringnrne, gjorda af metall :tamast liknande mesring °en varda ungefär 10 are, skulle utgöra ett ofelbart medel mot hufvud- och tandverk, tunt ögonnjukdomar, bröst- och nervlidande; med ett ord sugdt, mot alla dc hirtretligheter, med hvilkn den menskliga organismen kan vara - Nejak ad. 31annen ner ett utmarkt sått. Han utbjuder pina optiska och elektriska saker och kommer till sist fram med ringarne. , De lin en alldeles förvå- nande kraft», ekratlar humbuginaka- ren. trSe har eka herrn fl se. Jag har i min knppsAck en metallprofvare.» ålan öppnar renneln och tager tran: ett litet elektriskt battnri,gorfedt med Inören och hatoltng. .Se har, tag nu fast i humbugen; herrn liar nu endist sin vanliga guldring på. Mär- ker herrn nå'nting?. "Nej!» «Jag lm' har på fingret en giktring, som jag haft i flera år. Jag har varit all- deles giktbruten, men har blifvit full- komligt bra. Ringen tir nu betydligt Också ett nöje Netionaltidende om- talar huru en f. d. handelsagent i Kö- pentinnin hvilken de senaste åren ej haft syanelsitttning, hittat på ett egen- domligt sått att fördrifva tiden. Ett par års tid har han regelbundet in- funnit sig utanför en flickskola, når låsningen slutat och ile enl voro på våg till Pina hem. Han frågade åt- skilliga nf ormflickorna efter deras namn och gick derpå hem till deras för.11drar och bostad, klagade öteer att barnen varit oartiga på gatan samt fordrade deras bestraffning, enår han. soul uppgnf sig vare lårurs, annars skulle anniAltt detn i skolan. Flera mödrar- trodde mannen på hans ord och tilldelade barnen, trots deras pro- tester, en grundlig kroppsaga i den förmente 'timrens tilrvaro. 1 några fall fick han sjelf i madrarnen åsyn utdela agan, Sjutton barn lin så- lunda blifvit oskyldigt agade, och matt- tycks nu ha funnit ett visst nöje atrikes. Ministärförändringen i England. Hart Dvke ur ittnatiol till ofversekre- (eran. i' Irland, Plunket till minister för de offentliga arbetena. Sir Drum- (nom! \Vrilff år utntmd till britiskt pAndebud i Egypten. P.obert Bourke har blifvit utnamd till understatssekreterare i utrikesde- partementet och Ritchie till sekrete- rare i emitalitetet. Drottningen har tilldelat lord Kimberlev strumpe- bandsorden. Times erfar, att peers- vanlighet kommer att förlAnas Rotschild, Edvard Boring, chef lör bankirhuset Boring Braille" och underhusledamoten Satnuel Modet-. Ett fasansvärdt barnamord ,ked- il, nyligen i Poloak, guvernementet 1V itebtik. Ett borgares hustru Yard( van-innig och började ge.nga lille tvååriga flicka. Först ' i upptistadc hon med tandems magen på barnet och af:deal-de sedan, oaktndt den lilla., jetioner och klagan, köttet på kindbenen. Det olyckliga offret tär denna varginna i qvinnogestalt uppgef innm kort andan. Qvinnan bar hem liket och började med allt jemnt sin förnyade hetshunger gnaga på. ett unnat, en femårig gosse. Det örukansvArtla barnets ångestskri upp- %lekte fadern ur sömnen; han försökte rycka barnet från hustrun, och dA detta Icke lyckades honom, gaf han den rasande ett så kraftigt slag öfver hufvudet, att han etörtntle till marken. Så lyckades det honom att radda den inarterade varelsen från döden. Bar- net var dock så akafdt, att nian tvif- lar på dess fulla vederfående. Mo- dern häktades genast och fördes da- gen derpå till ett dårhus «Enligt förljudande skall hon harva blifvit förhexad af en trollkarl». Så slutar ganska karakteristiskt herattelten ont Rader ur bladen. I midsommartider! Då Ar himlen blåare, jorden grönare, bAcknrne muntrare och flgleerne viii båttre röstdisposition ån envars. 111nn talar om juieri. Åja bevnr., den Ar nog bra, men frito Akuta vi dess religiösa betydrl.e. si kunna vi såga att julen lAgger mera nn på ten- ren, midsommaren på ögat, julen på t förtlerfva lefvern, midsommaren på att förbattra hjertat, julen på att åsamka den kroppens ,jukdorn, som kallas magkatarr, midsommaren på att vålla det sjalens öfvertuatt al helst], ston kalles kurlek Sigurd. Landtbruk. maken i en rysk tidning. Koleran har enligt ett telegram till Stnndard. framkallat en stark ps- nik i staden Mumie och dess omnejd. 30,000 af invånare ha flytt; hAlften af butikerna aro stängda, och bön- derna från ~nejden komma ej till torget. Det Ar nantnn endast obetned- hult folk, som stannat qvar. Både de verldslign och de andliga myndig- heternas upptratlande berömmes i hög grad. Bland dn sista offer som ko- leran kraft i NIurcia, namntia tro barm- Itertighetssystrar och en Dikare. Bankstölden i Hamburg Poli- sen utlofvar 3,000 marks belöning för gripandet at dem, som föröfvade den at oss omtnlittle stora bankstölden på 200.000 mark i ilamburgs Reichsbank. Enår ingen af de i bankett arbetande tjenstemånnen kan misstAnkas lör att på något sått ha med stölden att skaffa, har man misstanken mot de omtalade engelsktalande herrarne. Orm desse upplyses nemligen, att de dagen förut till ett antal af fyra personer besökt andra banker och vexeltirmor, talande An engelska, Au franska. f Reiellsbank kolumn sent på för- middagen trenne herrar till utseendet engelsmän och begårde få tala med lei•m,preil. Då denne för tillfallet ej Jr tillstädes, stAlde sig de tre her- rar ne tramlör kassörens plats, låsande nAgra engelska tidningar, sotn de 11,110 teinligen högt upp. Man antar titt, att deras fjerde kem- rat, skyddad ai tidningsbladen, gått in genom ett öppen grind, som för till kassörens plats bakelit skranket. Öfverpolismåstaren infann sig sam- ma afton i banken och ansedde för- hör. Man förmodar att tjtifyarne ånnu ej fått tillfalls att komma bort, så at' det finnes hopp att snurt få tag i dem. ~Ml McjerlhandterIngen bedrifves i Östergötland efter en för vårt lands förhållanden stor skada. 1"örlidet år voro inom provinsen 153 mejerier i gång. Vid dessa tnejerier mottogos 10,908,762 kannor mjölk och tillver- kades 2,033,013 skalp. smör. HAraf exporterades 1,916,128 ekalp. Be- raknar man hvnrje kanna mjölk till 20 öre i medeltal på året. förädlades i dessa mejerier, mjölk till ett vArde af 2,181,752 kr. 40 öre, och om man beråktinr smöret till 80 öre per skAlp,, tillverkade, hårat för 1,626,409 kr. 60 öre, och af detta exporterades för 1,532,902 kr. 40 öre. Ofvattnamda injölkqvalitet har erhållits från unge- fik 1,500 större och mindre jordbru- kares ladugårdar. och standig vanfriijd — år fastat/11d uf Högata domstolen. Vive pnstorn i Sala landsförsamling i J. Biliblot ff dömdes af Vesteris domkapitel till 3 måna- ders suspension för visvilt trAtosamt lynne, vanvördigt skriftätt och visadt oförstånd som kyrkostammoordfö- !tråkig prest. Enår de åtalade förseelserna aro af så svår beskaffenhet, nit Bilildorff bort inknllas till domkapitlet för att höra., så har Sven hofrått uppnått domka- pitleta utslag. der det han tog sedlarne ur den framför honom stående lillan lillan. ',Något öiver sexhundra thaler, om jag ej misstager mig.. De öfrign herrarne reste sig bullersamt, bankhållaren blic- kade förvånad upp, viljen redan gå?» frågade hatt. "I Aren i min bostad, mina herrar, och trygga för lavarje spårhund; bigren var, det på hela min lön!. Emellertid hade folk hunnit samla sig omkring dem. .Ni får vara så god nen följet med till polisen!» inföll köpmannen. "Men ni bringar mig i den svåraste förlAgenhet», bad den olycklige löjt- nanten. Men inga underhnndlingar hjelpte; löjtnanten måste följa med till polisen. Undersökning hölls och polismå- staren fal& smul domen, Den löd helt kort och godt: "Ni måste betala, herr löjtnant, eller tråda i hAkte». -Jag kan icke betala genast., för- . makratle löjtnanten. har icke å mycket pengar.. «Kan ni icke letuna något anstånd?» yttrade dunturen, vand till det Akta paret «Dertill finne!' ingen nuledning. ville lemna salen. Det söntlerrifna släpet. En liten se.tebbt.riA från Ityoxlitnd. Ett mycket elegant Akta par spat- serade gatan framåt i en stad. Il errn var en af de rikaste kopmånnen på platsen och fruns yttre prisade i allo mannens rikedom. Slå pet på hannes dy; bura kladning sopade långt efter henne på gångbanan. Plötsligt kom en' ung drngonlojt- mit ut från sin bostad och styrde kosan mot kasernen. Ur ett nårhelåget, lönster tittade ett vackert flickanaigte ut. Officeren lytte upp sina ögon, hetsade, men såg sig eljes ej så ringa för. Krafsen! Sporren hade sönderritvit eltkpet. *Nej, Ann(' blott en liten småsak., utropade officeren. her, herr polismåntnre, att jag måtte utfå min tillhörighet». «livad ntenur pi?» sporde polismä- staren. «I:låd:tingen tillhör nu mig; jag har betult den., ..Ing skall genast skicka hem henne till er boettul», inkll frun mycket för- aktligt, då ni tycks måtta så stort varde på trasorna». «Vital icke, min !Eldiga; men också jag hur ratt att fordra, att 'sken skall uppgöras genast. Vill ni derför N n ra af (len godheten och klona mig min tilliDirighet; jag har brAdt om». Ett fnissande hördes från alla håll i rummet. sNi vill vål icke, att jag skall klåda af mig har i domstolslokalen?» skrek frun pionröd i synen. «Ilvarför icke? Kladningen år nu min», svarade löjtnanten kallt. Köpmannen förnaknde helt för- lagen i sin ordning. att kladningen genast skulle skickas hem till lojt- nantens bostad. Det vore vål blott ett litet skamt, nar han fordrade att GULDDÄ,MONEN. Roman af frun skulle klåda uf sig 'henne på stallet. , "Det år icke alla nkgot ekålnta, for- sakrade officeren. «Jag anhåller nu i min tur, att ratten måtte få ha sin gångs. Polismästaren vinkade åt rAttebe- tjenten, som marscherade (rant med jenma, militåriska steg rakt på frun. 'Munterheten blond åhörarne stegra- des ofantligt. ellerr löjtnantens fordran dr fullt lierattigatlyttrade polismästaren torrt, • Evald August König. "Han bör genast ha sitt tillhörighet. Från tyskan. hår:» aVltnta., ?Mimat köpmannen. "Jag köper igen klådningen. Hår har nt 800 kronor.. -Tackar sA mycket., invande löjt- nanten, sedlarna, tillbakavisande "Klildningen Ar ni icke fal för det Eftertryck förbjuda.. Ar åm' långt till morgonen.» "Klockan år ett.. sade en at spelarne: "låt oss 'inta med fortstutningen tills i morgon. "Som 1 viljen, mina herrar — vilkomna. åter!. Utan att bry sig ont atallbrödernn, Inilka endast sökte stora dörren och vAl också kunde finna (len, fortfor bankhålla- ren med sin syeselsittning. och Horn sig på honom, som en men:ilske, hvilken blifvit så djupt nedtrampad i stoftet, att han ej mer har hvarken kraft eller mod att lyfta sig derur. .Sexhundratjugo thaler,. ende Vender efter en paus, Boen for upp ur sitt elva rufrande. priset, åtta hundra kronor.. «Atte hundra kronor!» utropade krigsmannen förbluffad. gillet Ar nåra Nyttiga rön. 4 «Pren tie ra plus, tnessieurs ting inser ej. att hin vore skyldig mig tack derför, ty det ligger ju ej i mitt fritt skön att låta kulorna falk som jag önskar.» .0m %Armen Vender kunde det, skulle han ej vara så Adel- modig!» skrattade en tredje. «Hur tanker iii ont den saken. Horn?. Den tilltalade nickade mekaniskt, hons blick var alltjeint Lottad pi rouletten. Kulen hade slutat sitt lopp, och Anskönt hjulet .alltjetnt vred sig, såg dock spelarens skarpa öfvade blick genast re- sultatet. , Pair et perdn!. 'stönade Horn', i det han raskt for med handen öfeer pannan. «Ni har förlorat«, sade bankhållaren lugnt; «jag beklagar det, men chaneernn voro lika för oss båda; jag skulle lika vål kunnat förlora.» "Hur högt står kassan?» frågade Boris, och den lått dar- rande stanimnn förråde hvilken möda det kostade honom att betvinga sin rörelse. «Det skola• vi rått snart tillse,» svarade Vender lugnt, tin- «Det skalljag visat., försAkrade löjtnanten. *Ilar år mitt kort.» Köp- mannen visade det tillbaka: «Ni Ar så god och betalar genast; annars alAppa vi er icke.. "Men jag ber tjensten kallar mig. Om jag kommer försent, blir jag strångt straffad. Hur mycket skall jag betala?. nKludningen år hy.. svarade film gravitetiskt; «jag har henna för första gången. Jag måste derför ha fulla Åkersenapen blomstrar som biet på talgen runds ont liar i landet. Det skulle icke vara ur sagen om den efter fromognnolen insamlades för att anvandan för oljepressning. Professor von Post på Ultuna har påpekat att höna Aro förtjenta att tillgodogöras, •RAtten npl ha sin gtIng., gentnAhln likasom åkerkål och andra ograsfrö- den obeveklige köpmannen. slug, som livttrje år ofrivilligt ekördns »Vante ett ögonblick Isordet en i stora massor. 31an kunde ju göra djup basröst yttra iblund åliårern e ett försök. och en gnminal ordensprydd herre N. A. ••••■ ••••• trådde fram till domhordet. «Jeg ur f. d. general Miloradowitach. Vill ni, herr löjtnant, mottaga. 800 kronor som lån af mig?» aDet Ar alldeles för mycken godhet, Apelsinskal böra icke bortknstas; de kunna nnvandas på liiljände sått: herr general. Hur skall jag kunna Det bitit itivandigt nr-k:lyas, (leret- tacka er!» «Icke mycket att tala om, då jag ter luggas de 10 till 12 dagar i kallt vatten, som dagligen tornyras. De genast får igen mina pengar.. Och generalen hviskade trIgutt old i örat kokas del på i socker och lagga, be- tel...Hide med kvitt socker in i ugnen på löjtnanten. ! a r- Den senare fick sed!a _ tie, "o fin han för att torkas. Tillreddn på detta sått kunna de gömmets i flera år och genast öfverlemnutle ( en ör ö bilda, fint stötta, en behaglig krydda delade frun. Hon tog sin man under armen och till kakor och fina mjukat:er. ättcw:Ings, O(! pofissaker. F. kantreraren J. E. Grarströttis i 17p4alti dom — 6 års straffarbete elig ber tusen gånger om förlåtelse!. utropade den unge mannen bestört. «Jag Ar otröstlig Ofver den :ekade jag gjort, men hoppas få ersAtte den, så vidt jag förmår». "Ja, det förstås», infaller frun snAft: "men, min herre, hela kladningen Sr förstörd med det san n nu.» skadan., brummade en. N m anfånrbetela kö aNi \'Agrar ni utlemna den?» »Om jag gör?» triste frun, ',ing tar på inga valkor nf mig kladningen priset. Hon kostar mig förmodligen tÅttnt.11, hus Pose... Ifoltry ch.t1 arrest för tjenatförsummelse, plus råt- tegångskostnaden i detta mål. Jag begär tvi tusen kronor.. Nu började khörarne skratta högt. notiteren tystade ned dem och för- kla ra de: år visserligen orimligt högt, men klagandeparten behöfver icke an* taga det. Frue behöfver icke betalt)
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.