klagade öfver svåra smärtor, bjöd ho- nom An hane hustru, An tjentuflickan förgiftad mat eller dryc k, till degs han Andtligen alled fler 24 Mani Snart spriddes emellertid ett rykte, att ett fall af giftmord har förelåg, och vid företagen obduktion och ke- misk undersökning konstaterades o- tvifvelaktigt arsenikförgiftning. De båda anklagade erkände också far- brytelaen; eirskildt tillstod tjenetflie- kan, hvad som nyss omtalades, att hon haft flaskan med det förgiftade kaffet med sig då hon gick till kommunion. En mArIcylrdig religiositet i den from- ma Ofre Inndalen! utropar Neue Freic Prease. Mystiskt. Till tyska blad skrifves om en oerhöd skandal, slom egt rum i Rom. Bland de vid italienska hof- vet anstAlde utländska »andebuden lår netnligen ha funnits en icke namn- gifven plenipotentiaire, Bom 'Ange och med stor framgång idkat falskt apel, icke diplomatiskt, utan simpelt kortspel. Till .ist kom man under- fund med bedrägeriet, och ner diplo- maten en afton utfann sig i den hög- förnAtua klubben lör att fortsätta den lönande affären, mottogs han af klub- bens «spelordnare., grefve Antonelli med följande ord: «Sedan någon tid tillbaka har i denna adeliga klubb gömt sig en spetabof. 1 dag ha vi bevis i haudom, att ni Ar denne skurk. För att undvika skandal får ni 48 timmar på er att lemna Rom.. Ge- sandten biet blek som ett lik, fram- stainmade några ord och försvann. Tvi dagpr de:efter hade han lemnat Rom. Aterstår att få leta namnet på gynnaren. Vid hofvet i Rum tro bortåt ett trettiotal makter lepresen- terade, så att man tills vidare har gode utrymme lör gnisaningar. gittrying- och pdttssaktr. Uppblåst kalkött hade en bond- !lumen' utbjudit på Motala torg. Hott dömdes i m.indags af rådhusrätten derstädes att hårtur böta 5 kr. nEldskall icke drApa.0 Beväringa- ynglingen J. Jönsson från IZyrkonls i livitaands socken braken i år skelat fullgöra sin 2:a klass beväringsskyl- dighet vid Vertulands regemente A Trossrås fält har omöjligen kunnat förtutie bara vapen, ehuru man både med ondo och godo sökt öfvetalis honom dertill. lian har grundast sin vegran på sainvetribetånkligheter och förklarat att Gude ord bjuder: «du »kall icke dråps.. Naturligtvis har han under sådana förhållanden ej hel- ler deltagit i ofniagarna. Den 25 dennes d un ides hnn af Vermlands regementes krigsrätt att undergå Ii månaders fängelse, med hvilken dom han förklarade sig nöjd. Landtbruk. Ett ord 1 sinom tid. Under nu intråffnd höskörd tillåta vi oss efter Landtbruketidning för södra och mel- lersta Sverige» meddela följande råd och anvisningar rörande detta vigtign lendtmannearbete. Berikning och erfarenhet halva !Art oss att gråa- och toderskordarne !tro af största betydelse och varde för landtmannen och kanske de af vårn vanligaste skördar som löna sig bast att odla. liar landtmannen god till- gång på godt hö, så blifver vinter- utfodringen både billig och ändamåls- enlig. Men härtill fordras att höet år gode, d. v. s. skördade på höglAnda marker, vAlbergadt, och i tid akördadt. Genom dålig bergning samt för sent företagen skörd minskas fodrets varde YAsendiligt så att det icke eger 50 proc. af sitt ursprungliga värde. Det Ar derför •f största vigt att ee till nit skörden likasom bergrangen så garns, att fodrets varde ej går förlorade. Gråset växer till en viss tid, hvar- etter det böljar blomma sunt vidare måtta frö. Då gråset sålunda Ar full- vuxet, Ar det saftigt och Ortartadt och innehåller den största mängden närande Amnen. Vid denna tidpunkt intrAffar, eåval med gråset som klöf- vern in. fl. vaxter, blomningen. Ilar- efter minskas stråets nårande åmnen och nåringekraften tages i anspråk för blomman och fröbildningen. 1 strået abiAtta sig deremot tråartnde Funnen som göra det svår:n:Mb och sentuggadt. Derför år sent skördade hö af vida lAgre varde tån sådant, gom blifvit tidigt skardndt. Bland praktiska landsbrukare råder en viss benägenhet för sen höskörd, hvilket torde ha sin grund dels deruti, att men funnit att fodret torkar ihop vide mindre vid den aeue bergningen An vid den tidiga, dels der; att «fo- dret ryker» Mycket vid den tidiga skörden. Det faller af sig ejelf att fodret skall torka ihop mindre då strået Ar halmartadt In då det år ört• arta& och sp*dt. Men da vi kanna att halmen, hvilken höet vid en se- nare skörd mor eller mindre kommer att_likna, ar ett ojetnförligt sämre fo- tler ån gol hö, så borde redan denna kännedom vara nog att förmå landt- brukaren ett söka undvika att få hart halmartadt. Höets varde beetimmei nemligen vida mer ef dess beskaf- fenhet Att af dess tultngtl. Under be- fruktningen d. v. e. vid full blomning ryker vill gråset liksom andra vaxter. men det torde icke halva någon större betydelse. Det torde för artigt vara skål att före denna tidpunkt föreånga skörden. Den lamplignate tiden för skördens verkstAllande synes vara då gråsot börjat mera allmänt blomma, då ett synnerligen g:dt foder erhålles. Att dereinot d röja till dess full blom- ning intrAdt och hår och der vissna blommor synas, år oriktigt, ty då har gråset redan förlorat sin örtartadc beskaffenhet och blifver såsom foder af lägre vårde. En olägenhet som den sena skörden desslikes medför Ar att jordens naringakraft dervid mera tages i anspråk samt att återvfixten blifver sämre och svagare. Då tiden för skörden år inne, d. Y. e. så fort alltuln blomning intrådt, bör tunn oj dröja med skörden utan före- taga och påskynda den samma tued all kraft då väderleken år dertör lämp- lig. Ofta "har man tivrt fått plikta för dröjsmål vid skörde n men aldrig har man fått ångra att man under godt vader tidigt företagit och in- berget sin foderskörd. Kungen och Loppan. nimbistoria at Vador Hugo. Det var en gång i ett land en elak kung, som gjorde sina undersåtar 'nye- ket olyckliga. Alla milskydde honom och de, tunn hen lat fångishi och ned- sabla, hade god teist ett ge honom ett kok stryk. Men hur skulle det gå för sig? lian var den starkaste; hen var Iterskaren; han var oansva- rig, och nar man sade honom, att un- dersåtarno voro missnöjde, svarade han: »Det rör mig icke det bittersta». Det var ett fult evar. Och kungen blef trift värre och värre; men så var det en liten loppa — en liten bra gynnare — som bor- jade fundera öfver saken. 1 allmån• het äro lopporna icke goda at naturen; men den här hade fått en god upp- fostran; hon • stack visserligen folk dugtigt, men bara når hon var hung- rig. — Det år visst hast nit jag tar kungen under behandling, sade hon för sig sjelf. Det hjelper förmodli- gen icke, men det år alltid vank att farmaka. Om qvallen, når den elake kungen höll på att annum lugnt in, medan han under dagens lopp begått alla sht., ogerningar, kunde hnn plötsligt lik- solo ett knnppnålsstyng. — Pip! finn började svåra. — Pip. pip! lian började trAtn. — Pip, pip, pip! lian lade sig på andra sidan. — Pip, pip, pip, pip! — livem år det, som sticker mig pi det alttet? skrek kungen ursin- nigt arg. — Jo, det år jag, ers majsstat, ande en spåel röst. — Jag! !haken jag? — En liten loppa, som vill ge dig en lektion. — En lappa! Ja, vänta mitt mig, .A ' ,k oll du få se på annat: (Ml kungen flög upp ur sången, ref om dynorna och akakttile Inkonen - allt utan nytta, ty loppan satt i majestätets skägg. — Si der jn, gode han, nu Ar den sin kom. Nu kan jag solva lugnt. Aten knappast hade lian lagt huf- vudet på kudden; — Pip! — livad, år dn Annu qvnr? — Pip, pip! — Ja så, kommer dn igen, din otäcka lilla loppa! — Pip! — lietank livad du gör! — Pip, pip! — Du Ar icke större an ett sand- korn. — Pipl — Och titt viger sticka jordens störste konung. — Det rör mig icke det bittersta! — Å, om jag hade tag • i dig! — Ja, men det har du icke. Den elake kungen sof icke en blund den natten och om morgonen stod han upp vid grAeligt humör. lian beslöt att förfölja och göra Ande på sin fiende, kosta hvad det ville flau betalde, att det skulle göras rent i palatset från golf till tak och fram- för allt i sångkammaren. Och sånger: multnas::tes nf tio gamla 11111er; 50111 voro rysligt flinka att fånga loppor. Men de funno icke den de sökte, tv loppan satt gömd under kungens rock- krage. Qvållen derefter var den elake kun- gen lörskrAckligt sömnig; iucn att få sava, se det höll sig icke så lått för honom. Just sunt hen hade blåst ut ljuset: — Pip! — Aj! Kors bcvnrc mig! lind år det? — Pip, pip! — llvem år det? — Jo, det år jag, loppan från i går. — livad vill du, ilin otäcka? — Jag vill att du skall lyda mig och göra ditt folk lyckligt. Pip, pip, pip! ' — Hallå! Soldater! Vak!! Nlina ministrar! Mina generaler! Allesam- man! lida bundtent Och hela bundten kom. limmagen rasade som en jordhåfning; han tråtte förskräckligt på dem alla och sade, att han skulle lita piska upp de tio gamla damerna, som inte kunde tn ritt pi loppan. Alla skålfrie. Aten loppan matt lugn i kungens nattmössa. .• Man fördubblade vakten; man ut- fålilnde nya lagar och förordningar mot loppor; det hölls allmån kyrko- bön, i hvilken bads till himlen tim loppans utrotande. Nlen det halp icke. Si fort den trotte kungen hide sig ned — pip! — !Uren i gröngrä- set — pip! — angreps han al ,in fiende, den goda loppan — pip! - som aldrig lemnade honom ett ögon- blicks ro. Kungen smålde och slog på sin egen höga kropp för att krossa loppan, ea ntt han till slut var gul och bli öfver allt. lian kunde hvnr- ken ligga eller sitta — hen klude sig som i helvetet — han blef mnger och sttkert linde han dött, om han icke bestatirt sig för att lyda den goda loppan. — Jag ger mig, sade hen (hon hör2 jade sticka honom på nytt). — Jag her om nid. 4.1ng ska göra allt livad du vill. — Det år bra. Då skall du ock*A få nofve. — 'rack. Men hund skull jag no göra? --- Du skall göra ditt folk lyckligt. — Aslo det har jag inte lånt; det kan jag inte. — ingenting år lättare. Gå bara dill p Ag: — Med alla mint skatter? — Nej, nian någonting. — .In. men Itved skall ing di ?elva ttf, når jag inte har ett enda öre? Drt rör mig icke det bittersta \len loppan, •on: icke vor elak, lit kungen fylla sina fickor med pen- ger. intim, finn reste. Och så blef bandet en lycklig fristat. uNtde riCelk litade rekomerseo- devil till alba billigaste priser Nu inkommit, stort lager af T « Ikkidell Konlerop i O('11 stort sortiment af ROSENLUNDA ,„„,, omullsgarn torra och oljeritana FANER, FERNISSA och OLJOR 111. tl, varor, billigast. Laholm i April 1885. Y1' & NILSSON. 256 Herrar Slubådda A a slags Sybehör såsoni : 11111116bl, Silke, Kna ppar, Kantband, Tvills, Domestik, Ititallan klotlt samt andra Fodertyger finnas i största ~tering samt till eriainat billigaste priser hos 227 • LARSON & JACOBSON. Prilma Neweastle YRKOL till salu hos Id. P. Peraeorl. Prima Foderhafre till salu lios L- P l'ersison. Markisvät, Sfiekviif, Doratestik alla moder till 1'11d- il:y:pris med rabatt di holt stycke köpets. LARSON & JACOBSON. • 6 *Under sådana omatAndigheter är jag tvungen att intlrifvrt minis utestående fordringar», fortfor hnn; «det gör mig otalt, att jag —» "Ni skall om några dagar få er fordran af mig., föll Born honom i talet. «Dem upplysningar belnifvas ej; jag vet sjelf, att hedersmkuider punktligt och raskt måste dödas». «Tillåt, att jag får ernra med Faust: 'Budskapet hör jag vål, men mig fattas tron!'» sade Wander på sitt kalla ringak- tande vis. «Ni kan ej harmas på mig för denna anmarkning, min vän; ni vet ju, att jag känner era förhållanden, och att jag icke knn tro, att ni skulle vara i stånd att betala en så stor summa. Ni hor ingen förmögenhet; då era förilldrar för ett per år sedan dogo, eiterlemnade de ingenting åt er e3lin herre det Ar en Itedersakuld!» utfor Horn. *Ganska rAtt; min och just derföre, emedan denna hedersskuld ingen laglig giltighet har, ser jag mig tvungen ntt se mig om efter någon alkerbet. Ni kan ej upptaga detta illa; som kassör hos huset 13ertram JVindlieirn & kompnni måste ni vara en ganska försigtig man och skulle i mitt ställe handla likaså. Eller skulle ni ej göra det?. *Icke i ett sådant fall.. «Ni sagor det, emedan detta fall betr; ffar er sjelf, och emedan det år oangenämt att få gifva mig en säkerhet, som ni oj kan gilva., fortfor \Vender, under det hen långsamt strök askan från sin cigarr. •NA, det må vara er oangenämt, men jag kan ej bespara er detta obehag. Det fina ju också mycket för mig oangenämt, till exempel, att jag ser mig nödgad att föra detta samtal med er; jag hoppis ni skall inse det och skylla på förhållandena, så mycket mer som jag af visse grun- der Ar i stånd att tvinga er delat». I Borns ögon lågade det Ulligt till, men hvad hjelpte det honom, att han gnisslande vred sig under den fot, ecnn ned- trampade honom; han egdo ju ej makt att afekaka denna fot. ett resa sig och med bevIpaad hand tråda emot motståndaren. divilken aakerhet begår ni?» frågade han darrande at vrede. alSlitt hedersord måste vara er nog; om jag alger er, att jag skall betala under loppet af de närmaste dagarne, så .•■•D »flvarifrån skall ni vAl taga medel, om jag får fråga?» in- föll Wnntler med skarp betoning. s «Er lön må vara men den tillåter er ej att hetficka sådana skulder, och herr Windlieim har ingalunda bevilja er ett så högt förskott... dkr vet ni det?» .Beh, herr Windheim år bankir, och tie der penningaristo- kraterna Arn ytterst försigtign och misstrogna. lian skulle i första hand stAlla pil er fnIgnn till [mul Andamål ni behöfde penningerne; jag betvifier, att ni skulle kunna undvika denna fråga, titan att neka han. misstanke. Man såger, Itu ni Ar hans faktotum, och deraf skulle mången draga den alutsatsen, att ni i alla full åttljöte hans obetingade förtroende; men jag *Inner detta båttre — de der herrarnes förtroende har en skarpt be- tecknad grans. Om herr Windheim finge veta att ni tycker om spelet med dc små kulorna, skulle han säkert a ffortfra rr nyckeln till kassan. Det Ar nu en ging så: på börsen sAtta deism herrar ofta hela Sin förmögenhet på ett kort, rosa det hindrar dem ej att fördöma hasardspel i annan form». „ Låt oss komma till saken., sade Horn med stigande rå- relse. elivad begår ni of mig? En skuldsedel? Jag under- tecknar den, om ni Ingvar mig att ej lomna den ur händerna, ?ärran den inläses». W'ander ryckte föraktligt på axlnrne «Tror ni, att jag med denna skuldsedel skulle kunna till, fredatitAlla grefve llohenfels! fordran?» frågade hen. «Jag må- ste An en gång göra er uppmärksam på sakernas lago; jag har lofvat grefven betalning i morgon och får ej taga n att enl till- baka. Alltså återstår mig intet annat An att jemval af er for- dra betalning, gör detsamma hvarifrån ni vill taga pennin- garne.. lian hade uttalat de sista orden i skarp och bestämd ton. FlAckarne på Borns kinder blefvo allt mörkare, hans glo- Ilande blick hvilade genomträngande på Wenders ansigte, hvil- ken sistnämnde nu gaf rouletton en svängning och kastade ku- lan på hjulet. %hg förstår hvad ni vill saga dermeda, framhviate han mellan de hårdt Inot hvarandra pressade tuadernai
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.