på sina cirkular: «Hår sys ingenting med maskin.. Krisen har framkal- lats af den slarlvign ailninaden och de dåliga tyger, som med symaski- nen inkommit i handeln. Herrkläder i eynnerhet syddes ofta al illa, ut sönnuarne, till stor förargelse, under begagnandet oprucko upp. Man bör- jar nu att införa båttre tyger. under det arbetslänen blifvit tre gånger dy- rare. Höregn. Ett eAlloynt naturfeno- men iakttogs nyligen i närheten af Berlin, nemligen au det vid fullkom- lig vindstilla regnade hö ned från klar himmel. Från sydven sågen stora mångder hö komma seglande genom luften liksom rökmoln från en större eldsvåda. Då hömolnen kommet till en bestAind punkt, atodo de stilla, och höet sankte sig långsamt ned. På detta *Att regnade flora upplösta hö- volmar, om a medeltal at) centner hvarjo, ned på jorden. Det antages att ett skydrag slitit höet upp i luf- ten från 'nackar i trakten och att det sålunda förta bort genom luften. Enkelhet 1 klädedrägt. Drott- ning Victoria bar gifrlt en beatamd föreskrift angående min meta dotters. prinsessan Bea- trio« utstyrsel, oeb den ar, att henne. klad- ningar skola göran enkla. 1 detta fall, algom 1 ek många ande, alger engelska tidningar, gifver drottningen det basta exempel åt sina underaltar. Icke alla vardera dock det goda exempel engelska hot vet ger. Sk bar t. ex. någon nyligen offentligen klandrat. prinseaean af Wales derför, att hon later sina döttrar gå klådda! enkla, mörk•ylleklödningar(serge) i Jer.i månad, under regniga dagar. Men flertalet berömmer benne dock ofantligt för att bon, oberörd af klandret. uppfostrar sina döttrar till enkelhet och icke frågar efter att ejelf gå i spetsen för moderna. utan bar od- lare och båttre intressen för sin verksamhet. En hundra-åring. Nyligen upp- takten, man i Frankrike ce gumma, *om en- ligt dopattesten befinner sig i sitt 125:e år. Hon bor på landsbygden och har bott der bele sitt lit. Ända till för trenne år sedan, sysselsatte hon sig med odling af sin lilla tridgård och mad tillverkning af dator till halmhattar. Nu bar hon slutat upp dermed; den halm, som man nu kan förse henne med, tycker bon vara för dålig, sitnare ån den hon förr tick. Dummen Girard — så ar henne, namn - bar annu en förtal:Dig syn: bon kan sy utan glasögon. Hennes hörsel ar samre, men hon bör bra, om man något höjer rösten. Hen- nes flesta svar aro mycket förståndiga, om man blott icke tröttar benne med allt för många frågor. Minnet år deremot mer för- avagadtgn hennes öfriga förmögenheter. Hon reine ej mer hear bon år född, icke dna för. aldrar och bon erinrar nig föga sin make, hyllkon dött för så långe sedan, att bygdens öfrig• åldringar vål hört talas om honom, men aldrig kånt honom. Denna 125-åriga (pinna Ideer på mycke latt kost. Hon Mer två gånger om dagen, kl. 11 f. m. och kL 4—ö c. m. Begge mål. tiderna bestå. :listan uteslutande af en rarm soppa på potatis jomte bröd och stundom ett glas vin eller ett spetsglas brånein, men hon smakar aldrig kött. Om vintern stiger hon upp med solen och lägger sig samtidigt med den, men om sommaren inritar hon långre. Ända till helt nyligen, då hon erhöll ett litet understöd af sin kommun, har hon *jett skött sitt hushåll samt honatat sitt vatten och sin ved. Då man nyligen ville fotografera henne och 'talde apparaten. biet hon förargad och steg upp för att gl sin råg, men det var för sent, ty en ögonblicksfotograf hade redan förevigat hennes drag. Denna åldring år dock, såsom bekant, Icke något «Maka fenomen. 1 alla tider torde hundraåriga bafva funnits, om en de åro få. som nå långt öfrer denna milstolpe. Något 1 reenniekans natur Inneboende hinder mot en sådan hög ålder kanner man icke. Om men i allmänhet förde ett naturligare, regel. hundnare lefnadasatt. skulle antagligen mån. gen kunna nå en ansenlig ålder. giitte3b3s= ocb pofissaker. Ett ohyggligt mord föröfvades i torsdags morgon i Stockholm i ett hus vid nya kungshohnahrogatan. I detta ruin bodde då icke mindre An sju personer, bland dessa timmerman- nen Carl Petter Björkman samt hans hustru och två döttrar. Vid half 5 tiden väcktes de af en stark knall, som krossade hearentlit fönsterruta i det lilla rummet och fvlde dess invånare med skråek. Husaren Björktunn be- tans ligga på golfvet med sönderslit- na lemmar och i döende tillstånd. Hon hann icke heller att uppgilva mer ån ett skrik, innan lifvet flydde. Saken anmåldes på Klara polis- vaktkontor, och poliennan af...Andes derifrån Kr att på etöllet verkstAlln undersökning. Björknian uppgal då, att olyckshåndelsen troligen härledde sig från explosion af en gaslampa, hvilken uppgift icke hölls otrolig af °frige i rummet boende personer. Men d/ lampan vid närmare efter- neende befann rara alldeles oskadad och åtskilliga andra oinetåndigheter tillkomme, medtog', Björkman till po- liskontoret, der han till en början sökte förklara olyckshändelsen på sått i det biregilentle år neundt. 1 hans fickor antrAffades emellertid en dy- namitknallhatt och hemma i hans On- mor hittades en stubintråd, och då niedgaf han elittligen, att han föröfvat dådet, dock icke t afeigt att döda sin hustru utan för att aldagataga sig Pjalt. Ilas steg upp om natten, före- nade stubintråden med knallhatten till en dynamitpatron och entande tråden. Hustrun hade enligt hans egon uppgift vaknat liårvid och skyn- dat upp för att släcka elden med till- bjelp al en mod slaskvatten fyld sink- balja, hvarvid tlynamitpatronen ex- ploderat. 'Troligare Ar, att Björkman våekt hustrun för att sålunda forn henne i förtlerfvct. Mnknrne Björknian linfvel länge Id- vet i oenighet, och mannen her i syn- nerhet under rusets inflytande visat St. D. B. sig våldsam, Förre kamroraron Grafilitröm her anlåndt till straff - och arbetsfangelset å Långholmen för att der undergå det honom ådömda straffarbetet. yoketten och ht haffsinfliga Af JOAJ Många artiklar lm skrikits öfver qvinnonaturen; hennes energi, hennes geni, hennes impulser, den delikata mekanismen i henne. passioner, mild- heten i hennes böjelser, jernkraften i hennes beslut, hennes karlek och hennes l o tt — allt detta har skildrats i oandlighet, Oaktadt alla dessa skildringar Ar och förblir min åsigt den, att qvinnan och hennes karakter i det stora hela liknar regnbågen i öster: år obeskrif- ligt skön, löftesrik och omöjlig att skildra. 1 min enkla, oskolade filosofi liknar jag qvinnan vid det blidare ljuset, månen, som englamildt och kårleks- fullt smyger sig öfver himlens bröst, som år ett ljus under mörkrets stun- der, en tålig vaktare för den solvan. de verlden, en den stjernestrålande nattens drottning Jag liknar qvinnan vid en vinstock med Adla drufvor, som fur att nå sin fullkomlighet måste ha ett etöd, men sedan ofta höja sig öfvor elödet. Mannen Ar solen, som ger verlden lif och glans, qvinnan år månen, kvarn blida ljus trånger genom springorna och spelar på hårde!). livar och en har tun efor — förlusten af den ena eller den undra' vore det samma som att vara utan solen eller månen. Otn månen kommer mellan jorden och solen blir det alltid en förmör- kelse. Jag tror, att en vis Försyn, som skapade menniskor, apor och ting, anvisat mig och mitt lit två vå- gar, som leda till ett och 8:11111113 Några mena, att de bida könens Iii endast år en konkurrens att livad den ene år, skulle också !ho andra kunna vara — men detta skall man lika litet få mig att tre som att val- nötter vAxn på rosenbuskur eller att tisteln utsänder vallukter. Det gifves två ställen i den qvin- lign örtagårdens paradis, der två såll- samma och h varandra ful.k motsatta plantor växa: den ena i hjer- tals söder, den andra i dess nord, Den ena plantan år koketteriet, den undra kallsinnigheten: mången gång vårdas de med stor ifver till skada • för alla andra blomanor. Koketteriet är yttrin gen af en konst- lad passion, som inbi llar sig att ull- tid kunna stöta, utan att bekymra sig om hvein det trAflar. Likt en spindel lurar det i sin skönt arbetade vålnad på sina offer och tyckes lut mera nöje af att fånga en fluga An qvarhålla henne. Kokotten liknar en vild ro- senbuske: om våren ur den full rited blommor, om hösten full med törnen. Några blommor låta en ana beskaf- fenheten hos den blifvunde frukten; men den doftande glorian kring en kokett är oj af detta slag. Hennes egenskaper likna girigheten, de för- derfva alla andra goda. Koketter lefvn vanligtvis krage; de Aro förvisa- nntle sinnebilder af negrer utan Ara, de Aro sorgliga som cypresserna, liv il - kn sjuagn sin egen dödssång. Kallsinnighet år ingenting annat An en i hjertats nord uppdragen tro- pisk planta; kallsinnighet och koket- teri äro motsatser, och filosoferna sAga, att «motsateerna beröra hveretudra«. Den kallsinniga försmår att göra en eröfring — icke af grundsats, utan af oförmögenhet: hon hatar en man med sin kårlek. Den kalleinnign Ar ingen- ting annat An en ful kokett: gif den kallsinuiga skönhet, och de bittraste kallsinniga, som verlden någonsin sett Aro de gamla stridetrötta koketterna, som redan Aro alltför utlervade för att kunna behålla fåltet. Koketta:- och kallsinniga borde gå tillsammans på jagt, så att, mir kaktit- ten sårat villebrådet, den kallsinniga kunde lika det döende offret. Men den kallsinniga och koketten harmo- niera aldrig, liksom vanligen år fallet der julousie de raMer får göra sig gAllande. Båda lidelserna Aro veder- vArdiga och sluts med åren i bit- terhet, Kallainniglicten beslår i skrupler öfver misslyckat] list, och koketteriet ser ut som en exposition af konst och skönhet. De kallsinniga ha mestadels för sina framgångar att tacka olörmAgan att motstå frestelser, och koketterna synas genom smicker bli linnu mer förderfvade. Men en Akta, sann pinnn uppdra- ger hvarken den ena eller den andra plantan i sitt hjerta; hennes ljutas evigt sköna känslor lAra henne att hvarken svinga kokettens .vård eller den kallsinnigas slöa knip. Koketter gifta sig understundom, men de Aro lika svåra att tämja!~ rapphöns och aldrig mycket vårda, dessutom öro do mera svartsjuka än en svål-nior på sina svårdöttrar. Den kallsinniga år såsom gift ej bättre ån en pedantisk skollårarinna. Till sist vill jag sAga koketterna, alt de endast sAllan i sitt nät fånga en tunn af basta slag; vanligtvis få de en uf samma slag som de sjelfra. De, kallsinnige vill jag sAga, att qvin- norna förökas år efter år och att det fins få bland dem, som vilja barn kiattnaderna för en förödmjukande och besvärlig belägring. (G. N.) Ballon- & Körsbltr.k mimer:al f:er: Apelsin- & Citron- Wanlij-Choklad af t 2 , 3 orh 4 at n d C r em- (helst ogift) samt en stalldräng er- Crenikakor, C En nykter och ordentlig ltyittare håller förmånlig tjenst den 24 missta Oktober å Latinlots Kungsladugård efter an:nåla:i ho, dugliga tnjölkpigor erhålla nämn 24 Oktober plats om de personligen in- finna sig å Ahlslöfs egendom. ro Dp% Roya- Lamon- Dräneriugsarbetare Dujurkg Bröstkarameller, Blonds(' Rocks, Kött-Extrakt i 1, 3 och 5 portioner- erhålla nu genast arbete finskor, & taffel-Soya, Laltolins Kungsladu- China allt från Bröderna Cloetta i Malmis gård efter anmälan hos Fabrikat hos F. Kinkenieister. M. DAHL. LARSON & JACOBSON rekommendera rör vår- och sommarsäsongen nyinkomna varor i moderna och vackra mönster af bästa tillverkningar samt till billigastepriser: Kostyintyger, Byxtyger, Paletottyger, Reskapptyger, svarta & blå Made" svarta & blå Satiner, svarta & bI å DiagOtialer. LARSON & JACOBSON. Dainkappeger hel- & hallsilo i mera än 20 olika färger och mönster. Svarta 11411.113NINGSTYGER af förnämsta franska fabrikat. Kulörta KLÄNNINGSTYGER, STOCKHOLMS SIDENDUICAR mod flera andra varor hos LARSON & JACOBSON. halfylle KLÄDEN finro färger till b:inkläd er gs Larson tt •IlacolPson. Prima Neweastie FYRKOL till salu hos Wöttborgs börs bytt 3 juli. Kfla gmalitctcr 1: 18 å 1: 20. 2amrc (orter 1: 12 a 1: 15, Hög, imenft 95 öre å 1: 00, roft 94 å95 öre. Zu■afre 84 öre får burit ortab, 86 öre tör mit dit od; 86 ört för lamt pr 2G flölp. C:48mM 1: C6 in loco eltes finaste pc t omta. I tjenst åstundas. En gift statdriing och två M. DAHL. JordliAr- 10 å 12 st. Daltbel6intbcrriittelfer. Ztottholmo börs Ont 3 Juli. Dmetr, 1: 10 Å 1: 20. 4lattetnial; hottett, 1: 80. Mg, toft 90 öre, frocart b8 å 5... ärr. 1f2Asinj81 1: 10 er 20 Råk. lora, :.rob. 95 å 100 bre, G-rob. 9.-) å ti.s brr. Detre 86 a 87 öre pr 20 (tölp. liner 16 å 18: tr. pr garntet tunna. 18 råntain 70 pr tonna. rullar. Amerikan- ['Aron- tt. P- Persson. Prima Foderhafre till salu hos 14 - P Persson. A.Emmirems • • 10 att finlek er vid mig. Afbryt mig icke, jag her! Det hår år förtroliga meddelajden, som kanske ha vård*, för er, möjligtvis också vicker er -liarra emot mig, men jag vill icke lAngre för- hålla er dem, så att ni må veta hur Iii har det. Det var ej min skuld, att ni stAdse förlorat på spel; om ni vill vara rätt- vis, måste ni tillstå, att ni mest adels pointerat ganska högt och i upprörda tillstånd; men den som vill framtvinga lyckan, ho- nom våndor den i allinAnliet ryggen». sAllt det der var då beräkning?. gnisslade horn. , .Om ni vill kalla det beräkning — ja., svarade \Vender, som med korslagda armar gick fram och tillbaka i rummets bakgrund. «Jag sade mig, att ingen person var så egnad soul ni att rekommendera mig hos herr Winditeim; att ingen annan person kunde förskaffa mig ile rekommendationer jag önskade, för att så raskt som möjligt förvårfva mig bankirens ynnest. livad jag har för afsigt dermed bekymrar ej er, min van. Jag skulle kunnat välja en annan våg och nårena mig unge herr Schuchurd, hvilken ju också har försänkningar hos er chef som son till hans uflidne villt, men denna vAg var mig för tråkig och icke nog saker.. Ilan hade stannat framför ett bord med nipper, på hvilket mellan vaser och andra figurer stod en kinesisk poralinsdnekn, byars hufvud :ned topp:11099n ban lått berörde med pekfingret. .Ser ni, så stå sakerna«, fortfor han och dockan nickade dertill, som otn hon velat gilla honom, såga honom, att han var en helt klyftig karl, som valt denna vAg, på hvilken han tvifveleutan måste nå målet. «Ni har, om m så vill, blifyit min slaf; det behöfs blott ett enda ord af mig, så Alice tråden, och damoklessvårdet Teller i er nacke. Det skall ni icke glömma, min båsro herre, ej heller senare, om ock det mål, jag full- följer, törhAnda ej tilltalar er'. Det skulle blifva ensamt till er skada, om ni tvingade mig att uttala detta algörande ord», Kassören såg stelt framför sig, han såg nÄllan, hvari han gått, Iucn kunde alltjemt ej begripa hvarför Wander lockat honom dit, Blott derlöre att han ville tråda i nårmaro urn- gånge wed den rike bankiron? Detta skulle han kunnat nå på 1 l andra mindre mödosamma vågak Och hvarför sökte han detta umgänge? För att bedraga bankiren och rikta sig. Den unge mannen lemnade honom ej tid att grubbla öfver dessa frågor. «Ni vet, att jag Ar son till agenten \Vender., tog han åter till ordet. »Min far har elterletnnat en ej obetydlig förmö- genhet At mig, och jag får sAga, att denna förmögenhet sedan dess ej smalt ihop. Ni anser mig för en hasardspelare, det Ar jag icke; ni tanker kanske, att jag år en lättsinnig sAlle, tleri misstager ni er också. Jag begagnar blott hvarjo mask, som tycks mig passande; jag tnger menuiskorna som de Aro och behandlar dem efter deras svagheter och nycker. För agenten Wenders son skulle herr Windhcim ej öppna sitt hus; derför måtte jag också beråkna hans svagheter och fördomar. Ni skall forskaffn mig några rekommendationer från handelshus och börsfureitar, med hvilka ert hus står i förbindelse; vidare skall pi, då jag afierunat deum skrifvelser, bestyrka dokumen- tentas äkthet och taga mitt parti. Jag Ar då ej mera agenten Wenders son utan herr Edvard \Vender, hvilken försedd med rika fonder, vill slå sig ned i Indien och hår anknyta affårs- förbindelser. Förstår ni det?. «Fullkomligt!» aNi skall alltså uppfylla ruin begarrui? 1 detta fall skulle jag unna er tid till dödande af er hedersskuld och tåla mig På långe ni det önskar; i annat fall måste jag bedja er att senast i morgon betala mig penningarne — Jag spelar nu också «va /maner», tillade han sarkastiskt; sty om si ej ingår på mitt vit- kor, utan nödgar mig att låta dainokleesvårdet fulla på er nacke, så år också för mig omöjligheten förlorad att någonsin nå mitt Ändamål, men vi förlora då både, och er förlust blir ojemfOrligt större An min.. Porslinsdockan nickade ifrigt, och den unge mannen nickade orks*, utan ett se sig om på sin glIdenar, hvilken &töat höft u• det i händerna och kämpade efter ett beslut. «Ni anmodar mig om förfalskning», stönade han och drog mödosamt efter andan.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.