låtler sitljas till gamle rucklare, kvil- lra snaror man lagger för dem och till hvilka brott till och med man gör sig skyldig mot (lessa arma offer, utan att engelska lagen har mage att be- skydda, ty den försvårar endast flickor under 13 år. Se hår (efter SmAl. All.) några ut- drag ur Pall Mall (fasettes artiklar: Samtal med en polisman. Innan reportern började sina strid- tåg bland Londons illa beryktade kyf- fen, frågade han en i dessa förhål- landen förfaren polisofficer, livad rann skulle svara honom, i fall han vid intrAdet på dessa stallen skulle be- gara en ung flicka, som aldrig blifvit förförd. — Man ekulls gilva er henne, sade polismannen. — Till hvilkct prisY — Det beror på. Jag kommer ihåg. att i ett hus i Scotland Ynrd begårde man 360 kronor. Han fick vidare veta, att rummen vore madrasserade, fönstren tillslutna, dubbla mattor på golfven, så att inga ekrik hördes ut, och Alven om sådana hördes, så egde dock polisen ej rått att intråds. De uslaste medel an- vAndes för att förföra flickorna; man get dem sömndryck eller låt dem in- andas kloroform, ja man tvekade ej att binda de arma offrens lemmar. De skrika, de förbanna sina plågo- andar, men intet hjelper. De unga bortförda /liekorna. De Aro alla unga flickor på 12, 13, 14 år, de flesta utan (öråldrar, vAnner eller hjalt; eller ock äro deras för- åldrar fyllbultar eller modern en hos polisen inskrifven (hinna. Ofta för man dem från det magasin der de arbeta, från (len ofta afligsna landt- gården der de lefvn och (lit kommia- sionArer komuta att söka dem, från skolan som de besöka eller från far och mor, och man för dem till Lon- don under förevAndning att gift"' dem god anstAllning som pigor i borger- liga hus. Deras anhöriga höra ej vidare af dem. De olycklige Aro för- lorade och ha börjat 'resan utför. En c■frus. bekännelse. Reportern hade rådfrågat den forne förcatånduren för ett bervktadt Inta i London, hvilken jemte 51 n hustru nu försökte lefra hederligt. Se har nå- got af hvad frun beråttade: Fårsk ungdom år en alltid efter- frågad vara i vår handel. «Ing hur fått många från landsorten. Sjelf reste jag ut att uppsöka dem och förde dem till London under bedrAgliga förevandningar, och derefter sålde jag dem för 20 till 25 pund (360 till 450 kronor). En ryktbar kopplerska mrs S gör sig mycket besvAr med sin vara: då hon finner en ung flicka på 15 år, tAck och med gode hufvud, Iar hon henne att låsa, skritva och spela piano, baretter den förådlnde råvaran betydligt stigit i varde. Detaljerna i dessa afslöjninlen :tro sådana, att vi måste nöja 038 medlen- (litet olvanstående korta utdrag; vi våga för våra Itleares egen skull ej gå långre. giitteQ ;itig s- oc poltssaizer. Dubbelmordot i Flisby. Som vi förut omnlint har såsom inisstånkt för detta hemska mord littictats och till Jönköpings Iftrisfäng,else införpas- ests målaren Krnntz från Jönköping. Vid det med honom å fongelset hållna polisförhöret synes han fullstAndigt ha kunnat redogöra för sina vandrin- gar dagarna före och efter mordet och sålunda friat sig från alla miss- tankar att vara dubbelmordets upp- hofsinnn. För smidligt skrifsAtt mot chefs- embctet vid Kronobergs regemente har grefve Knut Posse å Bergqvara af k, ma. med stöd af 30 kap. 10 § rättegångsbalken och I° kap. 2 § strafflagen, dömts till 50 kr:e böter, som tillfalla kronan. Sin.-1'. Den blinde mördaren f. artilleri- sten A. Johansson undergick i fredags förnyad ~sakning å Stockholms låns- cellfångelse lör det i medlet af pist- lidne månad föröfvade mordet å 3 personer vid lågenheten Veeter-lingo under Fröstivik. Af de hörda vittne- na. berättelser framgick, att Johans- son någon tid innan mordet begåtts skulle halva yttrat sin afeigt att nå- gon natt berusa sig och derefter begå en gerning bars like man aldrig sett. Johansson förnekade dock att någon- sin harva falt ou dylikt yttrahde och vidhöll att rusets inflytande varit enda orsaken till hans brott. Målet tupp- sköts på åklagarens begAran för vi- dare bevisnings förebringande. Teater och Musik. En ny dengremont. Aftonbladet meddelar: Når Wilhelm' , a violin- kungen.. senast var i Stockholm, fick en liten svensk 12-årig «virtuos. låta sig höra för honom. Den store konst- Dåna blot 41 belåten med dennes spel, att han lagade att taga honom till Pin elev. «Out två år skall han spela hAttro An Dengremont», förklnrntle Willieltnj godmodigt. Den lille violinisten lottnalle huf- vudetaden i torsdags om] begett sig till Wiltielmja villa vid Wiesbaden för att börja sina studier under må- starns ledning. Den unge virtuosens namn år Adolf Amigo son af handlanden Amigo (Welisch & komp.) i Stockholm. Mo- dern Ar ungrerska. Han har vid ett par tillfallen låtit höra sig offentligt. Landtbruk. Det Ar hufvudsetkligen tunder den hetaste fiolen på dagen (middagen och början nf efteriniel(ingen) Nom djuren Aro mest tatmattn för bronsurna, och det kan i visin Ull vara lAmpligt att under denna tid upptaga dem från betet; men detta kan nf många or- saker endast pst få stallen hvarför vi hår endast oninninnn det för dem som Aro i stånd att tillam- pa det. Ett ganska gndt medel, som ofta förekommer utvecklingen af broms- larverna, Ar att om sommaren trått' nötkreaturen ett par tre gånger med en ej för svag asklut, hvnrelter de borstas rent, sedan tvAttningen full- ståndigt torkat. Gödning af svin. En arrendator Henke, hvilkcn vid gödkreatursue- stållningen i Berlin upprepade gån- ger erhållit första priset för af honom exponerade gödsvin, meddelar rörande metoden för dödningen följande, som torde böra beaktas, så mycket hellre som denna gren af kreatursskötseln i vårt land år alltför mycket fördelen- enad. För att erhålla ekonomiskt gode resultat af svingödning, böra svinen insattas på gödningen vid en ålder af 3-31 '2 inbladar och försAljas vid 6 å 9 månaders ålder. Gödningen bör så uedrifvas, att den dagliga medelvigtetillökningen tipp- kilogram, hvar- går till 1 1 1 , it emot en starkare gödning ej år att tillråda, enår lamhet kan uppstå, luvar- i4enom förlustbringande albrott i göd- ningen förorsakas. För att frambringa ofvannAtunda dagliga medel sigtetillökning fordras i första rummet ett kårnrikt foder, bestående till 2% :delar nf korn och 1 ,:del af Art - eller råggröpe, luvar- emot barken ren hafre eller bland- eld bör ingå i rationen, då do ej för- må framalstra nöjaktig vigttillökning. Slökorn bör endast Oves vid en ål- der af 10-14 veckor, mon oj under sjeltva gödningsperioden. Dagliga gödrationen består af 4 kilogram slid och 6 liter tjernmjölk, hvarför kost- naden belöper sig till 72 öre. Vid en 3 ni:hinders gödning och med en (laglig vigttillökning rtf 1 1-4 kiligr, och med berikning att djuret vid gödningens början hade en lef- vande vigt at 40 kilogr., uppgår dess vigt vid gödningens slut till 152,5 kilogr. eller en vigttillökning n! 112,5 kilogr., producerad för en kostnad af kr. 64: 80. Beräknas vordet uf djuret vid göd- ningens början till :it; kr. och fOra■ Alj- ningspriset efter kr 75: 60 pr 100 kilogr. till kr. 115: 30, skalle netto- vinsten pr djur uppgå till kr. 14: 5Q. I I. T. Medel mot broms. Man har fore- slagit många olika förfuringssatt att hindra fAbroinsen från att ligga sinn agg på nötkreaturen, och några al dem kunna' Afven medföra det åsyf- tade åndamålet, om de riktigt utföras och ofta förnyas. Tvåttning nf djuren med något beskt, såsom ett starkt utkok på malört, hutnle, tobak och dylikt, för- d t jennr ej något förtroende; bAttre år d å djurens bestrykning långsefter ryggka no nen med vidbränd hjort- hornsolja eller stenkolstjara. I Eng- land hur man åtskilliga bestryknings- ämnen (dip), i baka dc af oss om- nåmda medlen Aro dc egentligen verk- samma beståndodelarne. Galanteri. Det år nn galanteriets sista dagar. Ilvarje tum otinnoemancipationen'går fram• åt ar en tema tillbakagång med galanteriet. Denna sak kan ej betitlas. Galanteri och gtinnoernancipation kunna ej triftas under samma tak. Har den 'enare •å1 en gång vunnit fall terrång år det förra vordet en saga blott. Och det år också helt naturligt. Mannen blefto galanta, för det de ville ge någon er- sittning för den oret de tillfogade vinnen genom att icke ge hanne samma rattigheter som sig sjette. De kallade henne en dof- tande blomma, en vittrande toge', en inri.- landa juvel. för att få henne att ••ra lugn, medan de ijelfta delade •erldens makt och hårlighet. De bjöds henne de mjukastebåddar, för att hon inte skalle få lust att resa alg. De kelade och kysste kennee bånder hetta och s•aga för att hon inte skulle hitta på att pröf•• sina krafter med dem mot mannen. De offrade åt benne vackra old, mycken tillbedjan och karlek — de lade henne on- derkultad 1 ett niste af vattnat och förfining ocb gjorde alg tjattra till dess vaktare Oalanteriut biet på samma gång den sluge krigarens list och den milde segrarens galva. så bar' gångna slagfen delat liften behag: makten ha mannen behållit fur sig, till bed• jan och beundran ha de lemnat åt (pinnen. Och på detta sått ha flen, århundradena mån och otinnor larvat sitt lit. Fördelen kan synas lie varit på mannens sida och var det val också ofta. Men kloka och erfarna ritinnor, ha lån att förvår! t• sig litet mera ån sin rent kontrakttenliga andel. Det lyc- kades dem utan svårighet att operera med sina aktier — galanteriet — så att de fingo de genta af mannen, maktaktier på köpet. Slugs och åregiriga damer hade just på grund af galanteriet tårtkilda chancer för att vitala makt — de måste blott nåja sig med att åtnjuta den på ett indirekt sått. Mindre begArvade och mindre energiska gvinnor etodo från makten och fnnno sig i de flesta fall nöjda med att dyrkas som vackra blom- mor. Det fanns t. o. in. 'klene som sikte en martyrs glådje och njutning i att tyna bort som brutna 1 Ijor. — Men tiderna föråndradcs och idéerna också. Under den jemns, glånsande ytan fanns stoff nog till revolution. Mycken oråttviaa, en !au våckt missbelåtenhet. Fordelningen berodde på brutalitet och for (pinnens vaknande ejelfkånsla krindo det ej vara nog att ha utsigt till en blott indirekt makt. Qvinnoemanclpationen Idet en af tidens lösenrop och hederliga mån torn de förste, gom gingo i striden för densamme. Tanken tar så enkel och klar, född till verlden med segel-märket på sin panna. Trots mycket motstånd har ilen banat sig en bred tag, skrides ståndigt nårmare sin r. rkliggörebie. En ny fördelning år metet. och långsamt fullbordas revolutionen. — Men samtidigt med, att det nya födes, måste det gamla tyna bort och dö. Det beredes råttvisa åt ovinnnrna. Men så måste de också å sin sida ge afkall på de företrådeorittigheter, hilka mannen for- dom gåtts dem for att få dem att glömma nratttlean. Hand; i band med kraf Tet på qvinnornas emancipation bör gå kra(vet på galantcriete upphörande. Emanciperade otinnor böra ej tillbedjas; delande lika ,ostel', tilkor med mannen böra de fordra bortkastandet af det, som erinrar om dess f,knedringstitl — den gyllne kedjan, bvarmed man fångslags dem i galanteriet. Till salu. Mån och ovinnor skola umgås med hear- andra. alltid bödigt, dl och då föralakade, men titan afgjord förpligtelse för initialerna & KörabAr-( till artig riddareljenst. Ingen konvenans, Apelsin- & Citron- ee blott bjcrtat skall diktera rerakild uppmark- 2,3 samhet och tfeestsktighet. Den frigjorda brs':troal otinnan kan öppet tillstå sin karlek och be- rent:112a- LI:r°,1dr'rl 6 r er. f- höfter ej tott en blyg rival slå ned sina ögon , rullar. under solens strålar. A merikan- Qvinnoemancipationen bör på ritt baniir 'trift., utom fordringen på nya råttigheter, I'llron- &feen upphörandet af gamla alruoter. Jordbir- Praktiskt formulerad' bör det heta: Drops «Inga spårtagnarattigheter lånare; Intet följs hem från bjudnInagr.. Bsa Leonao-,n_ lflallon- Bland +d D illoli a ckrbs, Bröst Kött-Extrakt i 1, 3 och 0 portioner- ffitvaryDattba. Kalles begrepp ont en harpa. (8annfårdig husförbeirthistoria nr 8mål. Mich.) Det var 1 våras. Kalle skulle fram på hus• förhöret får att skimra med sitt vetande. Han hade skuld för att han sta' lite denimens, Kalle, «men de va' då attan te. Inne. om man får tro hans egna ord. Och Kalle stod tid husförbörsbordet och bang på ett ben. Han hade lyckligen knaggiat sig igenom ett par verser i eden hetta ek rett> och hade !Uren fått en fråga på bred som betalts 1 femte budet, men tog miste och låste hvad som för• bjudes i det sjette i stallet. tia skulle ban (svara på grönns. — flor du, min kåre Kalle, sa' pastorn, kan du såga mig, heem det var David spelade för! Den frågan hade Kalle icke beredt sig på, och han stod långe försånkt i djupt begrun• dande. Andtligen ljusnade hans anletedrag, och han öppnade sin mun och talade i det han bytte om ben: — Åh kön, han spillade la för den onn e. Pastorn sökte nu göra honom opprnårkaarn på sitt svåra misstag, allt under det Kalle mod ett gemytligt leende på sina ställande Uppta stod och nickade god mening samt allt emellanåt kastade en långlans blick på hinken borta eld dörren, som ville ban saga: eEj•, vore jag dere. /den han slapp Inte för så gods pris, nac- kars Kalle. Andans man hade fått i sinnet att ån vidare pejla hans vetandes djnp. — livad spelade David på för konung 8aul? frågade prelaten. — De vit' ju på e' harpa, tetja, svarade Kalle. 1 det han började se morsk ut. — Nå, kan du något redogöra tör en har- pas beskaffenhet! ljöd ånyo preatene fråga. — Nu ville olyckan, ett Kalle aldrig idkat den at ds sköna konsterna, som kallas musik, och heller aldrig bltradt vid förfårdlgandet at musikaliska instrument. men liksvål tog ban efter en rundlig paus mod till sig och sa', under det han kastade en försigtig blick på gamla Maj-Greta, som satt med brillorna på "Asan ocb vaggade sitt gråa hatval för att tydligen ildag,:alagga sin djupa andakt: — Ih, serre tricket, de' multe la' va' e' gammal köring, kan ja' la tro. Nu fick Kalle såsom befunnen alldeles o• hjelplig gå ocb satta sig. banbeltsimberrättriftr. atonotma böra ben 17 Zttli. tante, 1: 20 a 1: 10. ivettint61, Iturafft, I: 80. 9tag, tuff 90 å 92 Öre, (muff Må Ni öre. Weignitol I: 10 pr 20 ffalP. hoar, 2-rab. 'Jr. A wo ure, 6-rab. 20 A 913 öre. cifre 85 a 87 brr pr 20 nie. etter 16 å 18: ir. pr gamtnal tunna. eräntrin 1: 87 ar fanns. Böttbergs börs ben 17 nnli. tectr, bajta qtralittter 1: 18 a 1: 20. admrt lotter 1: 12 u 1: 15. 9160, Intrnft 95 öre a 1: 00, rufs 94 å 95 tre. eatre 84 öre för burit oriab, 86 ött för ()tott riab odj 86 ört för yroart pr 21. li!3rdinuin 1: 66 in loco gira Mutant sr tunna. ne filab letiknfo rr a ;n & Bröderna erraj - t loetta i Ma /up; Fabrikat hoa Kihkenkeister. Sorgbrev, l 2 öre stycket. Sorgkuverter, Hera storlekar, från 2 öro at. Sorgkort, Hora smakfulla sorter, billigast å Laholm tidningstryckeri. Revers- blanketter, häftade i starka och snygga pappband om 100 i 200 i livade till 1 kr. 25 öre och 2 kr. pr band, lifvensom lösa blanketter till 2 öre stycket, billigast å Imhol ms Tidnings Tryckeri. Smålax i 40 öre skålp., säljas i Fl- skebolagets magasin. FArdigtryekta blanketter till Au k ovanligt billiga, å Laholnis Tidnin g s Tryckeri. c Annottsbmte. Halland och IlallandspoAten torde observe- ra annonsen å tönta siden. 11"riona Neweastle YRKOL till salu hos L. 1 5 . rere6021. 27 26 Den pink qvirman drog en djup stick. «Så var det icke... ande hon: “•kulden låg sannerligen ej hos henne. Ilon line ut liårdne hvad ett me:Inhalat förmår uthArdn, hon har varit er shifyintin, och. ingett klagan kom öfvcr hennes t 'Appar. Hon !mr formaknt allt livad som kan göra ett nenni- skohjerta girade och lyckligt, som en fånge har hon setet i detta hus, och inveket, som man ej begår nf en fånge, har blifvit fordratlt af "henne. Under det att ni gråfde i penninghögnr, led er hustru brist, och till och med ert barn låt ni vidkAnnns sådan; ni misshandlade det och modren, om — Men allt det der vet ni sjelf, och det skulle vara fåfAngt, om ni försökte valen skulden från er. Alla de personers dom, hvilka känt för- hållandet, påbördar er allena skulden. «Ilvad bekymrar det mig !. hånade procentaren, som Ingt !trenderna på ryggen och långsamt vandrade fram och tillbaka. «Ilvars och ens omdöme kan mutas; ja g har försmått att upp- tAcka mitt åktensknpliga förhållande för folk, livadnn mun blott förnummit det från ett håll, och jag hyser intet tvifvel om att man bemödat att stena mig. Derull liar ni sAkcrt redligt bi- dragit — gerna för mig, jag skrattar At stenkasten och unnar er hjertligt brunn glådjen vid denna barnsliga lek. Nåja. jag har nekat min hustru mången önskan, som jag höll för dårak- tig, men brist har hon med min vetskap aldrig lidit. Vet ni båttre jungfru &uremi', så håll fast vid er tro, jag skall ej tvista med er derom. livad vill ni nu af mig? Den der gån- gen erbjöd jag er syster min förlåtelse; hennes trots led ej att antaga den; sedan dess ha femton dr förflutit, 'bigren kommer • för sent». °Femton Ar!. svarade Therese Bertramn tankfullt. «Och under hela denna tid har ni ej en gång tfinkt pil ert barn!» Den gamle mannen stannade en lågande blixt träffade ur hansgrå ögon hans svAgerskns vissna ansigte. • Elon har stulit barnet från mig., utfor han; .hon hur i mitt barns hjerta inympat hat emot mig; hur skulle jag vål Annat kunna bara åstundan efter detta bara, som hatar mig? Jag har funnit min vag genom lifvet, innan jag Iltrdo kanna er syster Matbilda, jag bildar« ej eållekapoto, r.Men ni bar plikter att uppfylla —e «Pligter? Er ayster har genom sin flykt löst mig från dem. Ilar ni kommit, för att påminna mig om mina plikter? SAg dl rent tie flvtirtill den långa inledningen? På femton år har ni ej kommit öfeer min tröskel — jag vet, att ni också hatat mig, och. ni hatar mig An i dag. Theresel Det måste vara kraftiga skål, som beveka er att unna mig åran at ert besök!. Den gamle mannen skrattade; det var ett hårdt torrt skratt! dAmonens hånskratt, som bodde i hans hjertn. «Jag har aldrig hatat er, blott beklagat er», sade veinnan och vnggtule lött på hufvudet. «Att jag höll mig på afstind från er, det låg i sakens natur. Vi vilja ej mer beröra grun- derna för skilsmessan; ni söker ej der de Aro, och mig skulle det gagna till intet, om jag ville visa er dem. DA er hustru kolmule er, tog hon, utom sitt barn, ej med sig tncr an (le klå er hon bar på kroppen; lika fattig som hon kommit i huset 1 i- tinde hon det igen. Men hon hade lArt att arbeta och mo igt bjuda ödet spetsen; hon hade funnit tid nog att tanka öfeer hyn(' hon skulle företaga, för att försörja sig och sitt barn.. ollon blef tvåtterska, jag vet det., inföll procentgren liknöjde. aOch hon fann arbete., medgett Thereso Bertrame; «ming. kunde hennes öde och beklagade henne; jag rekommenderade henne också, och sålunda blef det henne möjligt att förskaffa sig en inkomst, som :lekte till för hennes blygsamma behof och till och tued tillät henne att gifva barnet en morgfallig upp- fostran.. «Nu blir det intressante, hånade procentaren, i det han satte sig pi sin ekrifstol och fattade den stora linsalen, för att dl och då klia sin nasa derinel «Alltså en sorfAllig uppfostran? .. Den gamla qvinnan kastade on vred blick på honom. *Det skulle varit er ',lige., sade hon, «men ni bekymrar er ej om ert barn; för er skulle det gerna fått dö och föniertvas. Ni vet ej heller hur mången natt den olyckliga modren genom- vakat, för att skaffa sig medel till denna sitt barns uppfostran. hur tungt bekymret ofta nedtryckte henne. Ni vet ialte.att hon uppoffrade sin holma dorför, att hon till och med förmal:ad°
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.