skola pk kort tid visa sig betydliga framsteg i raiderna» utveckling. Medel mot råttor. Råttor tåla icke kardborrar, emedan dessa fastna i deras pels. Det basta .tittat nit akydda rotsaker och planteringar tin- der vintern för dem Ar ntt tilekn pInn- teringarna med kardborrar, hvilka man derfttr i tid bar under sommaren insamla i at. 1. att utrota dessa tar- aktade vAxtaleter. Dietisk dagordning under kronisk febersjukdom och sär- skilde lungsot: Hvarje morgon kl. 7: 1 glas mjölk mod en skifva rostadt hvetebröd; kl. 8: en liten kopp kakao kokt med mjölk; kl. 10: 1 glas mjölk och on skifva livo- tobröd. till middag: on kopp köttsoppa mod äggula och ett glas mjölk. På eftermiddagen kl. 1: en portion risgrynsvälling; kl. 4: en kopp kaffe blandade med mjölk och rostade hvetc- bröd. Aftonen kl. 6: 1 glas mjölk. kl. 8: en tallrik mjölk- välling juinte något bröd. Och på natten kl. 12: ett glas mjölk. Dessutom är fisklevertran för- delaktig, dock blott don kallare årstiden och efter feberns full- ständiga upphörande, följaktli- gen helst under förbättringstill- ståndet. Till barn giftes att börja med endast en tesked tran dagligen, helst kl. 10 f. ni., men efter åtta dagars förlopp kan man öka det till två teskedar dagli- gen. Tåles detta gods, så kan man småningom öka det till tro fjordedels eller en hel matsked två gånger dagligen. • Att från duktyg borttaga rödvinsiläckar, livilka utgöra husmoderns förtviflan, rekom- menderas följande medel: fläc- karna bestrykas först med bom- olja och gnidas försigtigt med 'fingret, hvarefter duktyget läg- ges under två timmar till blek- ning i solen. Härpå tvättas tläc- kanin, först i kallt, derpå i varmt såpvatten, och när duktyget der- efter genomgått den sedvanliga stortvättningsprocessen, skola alla fläckarna ha alldeles för- svunnit. Andning genom munnen. En sak, hvaroui man ej nog ofta kan påminna, säger en engelsk läkaretidskrift, är nyttan af att så mycket som möjligt undvika att andas genom munnen. Mån- ga meuniskor s med öppen mun utan att voall af det, eme dan de både vid insomnaudet och uppvaknandet hafva munnen sluten; men de kunna vara vissa om, att de hafva denna skad- liga vana, såvida munnen vid uppvaknandet är torr och sträf. Snarkning är ett annat säkert tecken. Denna ovana borde öf- vervinnas, så att munnen stän- digt vore sluten, undantagandes när man äter, dricker eller talar. Den rätta vägen för andhemt- ningen är ej munnen, utan näs- borrarne. Genom munnen kan man inandas många giftiga eller ohelsosamma gaser, utan att märka det, men ej så med näsan. Med en fast föresats lyckas dht att andas genom näsan. äfveii om denna för tillfället är betyd- ligt livad man kallar täppt, ty efter en liten stunds ansträng- ning går andedrägten obehin- drade. Bergsbruk. Den reckade eller korrugerade jernplåten har visat sig vara 63 verk- sam hAfstång för att öka jernets an- vindande till byggnader. Dess lätt- het i förening med dess styrka och formbarhet och dens jemföreleevis bil- liga pris och längre varaktighet har gjort att det så småningom trångt undan trå och andra material elle r åtminstone gör dem platsen stridig. Till taktAckning och stud för brand- bottnar och murade golf har det långe anvåndte och med sin livalfila form tjenstgOr det på en ging ej blott så- som takstolar, så nit eidana ej he- hrofvas. Viggar till magasin, bodar och dylika byggnader göras ofta också af den veckade plåten, och i senare tider ha fullfårdiga bus af eldan plåt ()hick en begårlig exportartikel till tropikerna. På innevarande åra ut- stållning i Kanigaberg ser man till och med en helt prydlig villa 'Watt' helt och hållet (åttninston• till det yttre) af veckad plåt. Stadstomter för in- genting. (Verklighetsskildring nr Svenska Tribunen) .Ja, det kan ni vara öfvertyged om.. anmärkte en lång, skranglig passa- gerare mod falkögon och örnnåsa, når tåget ånyo satte sig i gång. «1)u- kota år ett pråktigt land •— det basta i hela verlden. Jag k ommer just di- rekte derifrån nu. A, det blir ett makalöst lund far krentursokåttiel, och nya ettider komma att vixa upp der i hundratal, som svampar efter regn ... det år så saken som amen i kyrkan. Si, det år just mitt yrke det, ska' jag Giga . . . att grundlägga nya ettiden Om det år pengar i den affårn? Ja, det kan ni slå er i backen pill Hur mycket en god bygnadstomt sAljes för? Har ingen ide om det . . jag silljer inga . . . Nej, nej men, bilsto herre . . . har inte sålt en enda tomt under de sista åren. Jag skAnk-er bort dem, herre; ekAnker bort dem, hvarenda oviga en. Vill ni ha, eka' jag ge' er fastighetspapper på ett nu dussin finfina tomter just hår . på eviga momangen, eller hur många ni vill ha: Nej, då — den, som nu får tiden försöker siilja statletomter i Dakota, måste vara mer ån lofligt korkad ,.. «Men hur i all verlden kan ni far- tjena pengar på att ekoinka bort stads- tomter?. «Det år lika lått, som att trilla nf en stol, bura man kånner till råtta sättet. Ser ni, här i Amerika ha vi allra minst 10,000,000 menniskor, som aro alldeles galna uti att komma Gi- ver någonting, om de barn kunna få det för ingenting . . . och skAnker man dem en bygnadstomt i en liten nyanlagd, blomstrande stod — ja, det svålja de som vore det svagdricka. livarenda vecka skickar jag ut med posten allra minst fyra kubikfot fa- stighetsbref till personer i de östra staterna, som besvarat mina lysande emigrations-prospekter, åt följda al kolorerade kartor och fullståndigu be- skrifningar, naturligtvis. Sjelfvn tom- terna kosta dem ej en röd cent; men kostnaden för fustebrefvets inregist- rering hos county-sekreteraren — den lilla afgiften få ile sjelfve betala; et ar ju inte mer ån rått och billigt, el- — han år ler hur? Si, min måg conntv-sekreteraren, ska' herrn veta. Och . 1nndtmåterinfgifterna få de na- turligtvis också betala sjelfva; yngste pojken min Ar den ende lAndtinåta- ren .Int 200 mils omkrets. Men allt det der år bara, så att såga, första början . . . aptitsupen före maten, om jag så må uttrycka mig, för att inge de nye egarne intresse i den nya staden och sporra deras ihrer för dess framåtskridande. Nå ja, nu ha vi kommit till affärens andra kapitel, förstår ni, nu först bör- jar det lilla roliga . . . nu suga vi mjölken ur kokoanöten. Lokala for- båttringnr och all:TIA:tun arbeten måste tid efter annan vidtagas, och de der- för erforderliga' summorna uttaxerns naturligtvis från stadens tomtegare, enligt livad stadsrådet derom beslu- tar. Stadsrådet består 1. n. af mig sjelf, mina tre pojkar, min måg och två minn (langar. Den första för- håttringen består i att tippmatn, lit- lågga och ategsåtta gatorna. Sedan konuna trottoarerna. Och så ha vi nfloppstrummor och klonkledningar. Och ha tomtegarns inte gurglnt Anutt, På slänga vi in en liten extra taxering för staket och trådplantering i stads- pnrkernn. Men det lyckas Dillen ... det Ar vanligtvis sista halmstrået, som knäcker kamelernas ryggar. Sedan de redan betalt ut några hundra dol- lars hvardern far gator och trottoarer, tröttna de allra flesta på att skramla ihop till tifloppotrununornti,oeli knappt en enda bryr sig ett dugg om, huru- vida det finnes ett tråd i parken eller ej. Nå ja, dA inte skatterna betalas, så tages tomten till sist i besittning A exekutiv auktion af stndsknssören. Stadekaasören år jag sjelf, förstås. FörestAll er barn: då landet kostar mig i första hand bara dolt. 2: 50 för nere, så liar jag ju alla utgifterna betäckte och ändå ett vackert öfver- skott barn på registrntionsafgifterna; och de extra tnxeringnrne . . ja, dc Aro rent af en liten guldgrufva. Såg, vill ni inte ha några hörntomter i den lilla vackra, framåtskridande staden Ilumbugville?» . Men den slipade nffArsmannen lyc- kades ej bli nf med en enda tomt; åtminstone inte den gången. En hemslöjd. (Ur Skogsvånnen.) Vid en vandring genom den skrialtIrtible bergssträckan Thilringerm•Id (Tyeklend), kam jag Arven att besöka ifeininger Oberland, livilket vi kanna derigenom, att en stor del af våra grifilar obb griffeltarlor der tillver- kas. Men det var ej om denna fabrikation, utan om tillverkning af fartlådor jag ville berått., ty åsven ett icke ringa antal af dessa herra bur sitt hemland, Neuenbau — så heter fårallidornas tillverk- ningsort — år en liten fattig by högt uppe bland bergen. Når jag passerade denna ort och hörde tetas om den hemslöjd, som bår af tvenne familjer i stor omfattning bedrefe, kunde jag ej erhålla Enig från att på tåra håll söka få se deras arbete. Och så inträdde jota i den ena af stugorna. Arbetet ear i full gång. I en snickare- stuga arbetade tvenne man viii en spanbyt- vol. Stycket, som hyfindea, var erpeasadt just så stort att tel och arbete ej skulle för- Vid hvarje hyrveldrag föll derför, allt efter som tanden var ställd, ett lock eller en botten till de blifrande fårglItIorna. Vid en annan hyrvelbånk tillverkade* långa Heter, firdiga att deraf tillskåra lådorna' ganar. Dessa lister betsades, så &feen en del af locken, medan andra försågoe med tryckta pappersetiketter. Betsning ocb på. limning af vinjetter kunde utföras af mindre handfast,. familjemedlemmar. Sedan kom gefiarnes tillakårning och till- skårningen af de ina listor, som bilda flic- kan för do skilda färgerna. Detta var en persons göromål. så voro då bitarne (rimliga att samman- hvilket skedde i den ordning, att bottnen rönt af en flicka försåga med sina fina listor och derefter faster, på de samman• fogade gellerne. Når en locket. förlett med sitt garvelstycke, inpassats. var lådan tabba, och on liten per( vol kunde sortera in fitr- gerna. De färdiga färglådorna inlades seden till beathmdt antal i packlådor och gingo till grossörfirman, *om utsände dem i handeln. Bönderna vore nemligen arbetstagare at fårgiårligroasörer. At dem mottog° de vid bestållningarna fårger samt etiketter till loc- ken och erhöllo prof ,på de skilda slag af lådor, som skulle tillverkas. På så sått voro de 1 stånd att tillverka:tyska, franska, en- gelike, amerikanska, ja, t, o. rn, altlitessvenaka färglådor — allt med du skilda språken på etiketterna och legens. Tillverkningen var I sitt slag stor, men man hade icke byggt någon för detta kadamAl så:411dt efsedd, dyrbar byggnad utan nöjde sig med att arbeta hemma. Så undvek Jean alla onödiga utgifter, ordnade arbetet vål 38 «Det tycks mig, som om ni beslutat bevisa mig rättmätig- heten hos dc der varnande rösterna inom er.), slatmtade han; «det vore ett förtvitladt beslut, 80111 skulle kunna framkalla en misstämning. Men det vilja vi akta oss för, min unge våt), det vore för oungenAmt». han drog på klockstrAngen, som hAngde bredvid finns akrif- bord, tre gånger ljöd silfverkluelcan i korta afbrutna pauser, det var tecknet för förste kassören. «Jag hoppas, att ni ej tviflar på herr I3orns omdöme., till- lade han leende, «Jag har stillan funnit en menniska, som så ekatpt och så raskt som han vet att skilja en förfalskud stil från den åkte«. Rudolf teg, han såg på dörren, men sankte genast ögon- locken, då kassören intrudde. «Vill ni ludra godheten taga notis af dessa kreditbrefl. sade herr Bertratn NN indheirn, i det han räckte kassören pap- peren. oJug tror mig ej behöfra bedja er om en prutning af dessa papper; tvif% el på deras uktltet har aldrig uppstigit hos mig.. Kassörens blick afverfor förstulet Rudolfs glödande ansigte; ett spotskt drag ryckte kring huns mungipor. aDokumenterna aro Akta sota guld«, svarade han, .Jag skulle ej draga i betat:kande att gifva honom betalning till och med utöfver denna kredit.. «Ni, det ger sig nog., medgef den lille herrn, i det han triumferande blickade bort till den unge mannen. «Låt oss af- vakta på hvad vis han skall göra bruk af krediten. lian vill spekulera på börsen; Horn; se er alltså för, den största förmö- genhet kan uttömmas. Ännu en sak, IM Aro bror från våra affärsvänner i Paris och Wien, kuppen Ar tillråckligt förberedd, skulle vi Annu hafva lombarder, så måste do i dag letnnas åt mannen; efter tre dagar köpa vi igen, håll en större summa disponibel, vi skola köpa allt hvad som erbjudes oss. Detta oas emellan, jag litar på er«. En vink afekedado kassören, brors hymen blick annu en gång tlygtigt Ofverfor den unge mannen, och bade planande person till hvarje göro- mål, liv arigenom man oeh g rinets, stor och liten blrfvn ayeeeleatta, mycket ut Minin och detta dertill billigt g inrdt. Orli .4 måste ej hart ; det vara, ty fåralridorna men de båda familjerna hade på Jeans bere• slöjd sin bergning. Iforrekap och tjeaatfolk. sura , j.« sir be om 1111 fl orloreedete altrad, da vill då redan flyttat igen!. 4.1e, min Hetman tycker inte om an jat enen., har låna re.» akten benefik kotet. eltertör att — herra ist, röisr.) PuarieDa ab a. tillenre! — Ja, min vin, jag tro r verkligen, ntt ritt har det tråkigt. Din hustru är ju en riktig orm. Jn, om hon barn vore en orm ginge det vill an, ty då hytte hon ju ' Andå livarje Ar om skinn. En pastor och en af hans församling/i- ber sitta vid apelbordet. Pastorn tappar och betalar sin skuld med Idel 1-öringar. — Fortamlingition akomtende: Jag tror pastorn har lagt si g till med kollektmedlen! Pastorn Ironiskt: — Abs, ni kånnee Igen era bidree. Farhåga. Herr Petterqvist står 1 begrepp att fara ut till landet. ut till fåglarne. Just som ban klif vit om bord på lotten kommer emellertid frun rusande med en tidning i handen och ropar eDu får inte rara, rota Petterqvlat; det står hår 1 bladet att der utbrutit en farlig kreaturspest och du kan ju bli smittad., Modern åkomma, Förste bonden: Ja' begriper mej inte rigtigt i dag. Ja' har Anna en eken der svindel eller di kallar't. Andre bonden: Svindel! Dr' Ta' k ttrirsrtei (gute —1,01,1 :"a Ir:n:t Ah, del de it la sA'nt som grosshandlare har når di gör konkurs! Dattbriennbtrrättelfer. Em liten ekoatakarpoJke korn håromdagen hiftigt springande in i en kryddbod och frå- gade med andan i halsen: arian herrn vara god och såga mig. Lm klockan åts (Min år strax halt sju, min gosse,» svarade mannen bak disken. (Ack, söta herre, ge mig lite russin eller en apelsin på Upen• etodbelms börs ben 28 Jak. $0 ä 1: to. 01/41t, Ourttentil, ItnrnFir, 1: 80. aa, raft90A92ort,(turalt88A 85 are, 913g Mjöl I: 10 pr 2U gått,. Rona, t•rab. 95 å 100 Ört, crrat, 90 å 95 tairr 86 a;•: bre pr 20 rtalp. arter 16 å 18: tr. pr iatnmal tunna. granmin 1: 64 Or I88$18• BAttre orsak. .Nå, bageriarbe- tarne hos en bagare i Stockholm ha gj..rt strejk för att de fått för litet b röd till middagetnaten?e jag har sett det; men når skall nllinAnheten strejka tunt bagnrne för att den får får litet bra(' till alla mål?» Göteborgs börs bett 23 hasor, (Arta Rivaliteter 1: 18 å 1: 20. euart fortet 1: 12 a 1. 15. Nio. koral? 95 tre å 1: (10, raft 91 å 93 Ort. Ittalte 85 öre för tomt °riga, BO ört för brott Tiol) ed) 86 Öre far (matt pr 2'• gak. trånruin 1: 66 in ineo rrtrs toutant ar hanua , :XikkeCit3CfakkAalc351akikifåakklaW • Herr-Artiklar. Filthattar, Reskappor, Damm-rockar och Kon- torsrockar af liamp - & ripstyg, Jägerskjortor och Kalsonger ondast lana qvalitb, Undertröjor, Skjortor livita och kul., Förhäng, Kragar, Manschetter, Ro- setter, Slips, Halsdukar, Näsdukar ',vita och kul., Hängslen, Paraply i siden, ylle och bomull, En tolft Cas, Silkevantar, Res- & Sängilltar, Natt- & Kapp- säckar, skohorn, Fickkammar, Tvål, livita Skjort- viifnader, Byx-, Kostym-, Paletot- och Nattrocks- tyger m. in. modernt & billigt. ›i3 Goda CIGARRER kg till fabriksris med hög rabatt då minst 50 st. köpel. ko 1?» 32 0 Id argon, ile .7ao4lpercus. W.4374:7424545? - 1 . K:15217.$03;4719k;¥444:4:5•:15.0 Hma Foderhafre till salu hos I.- P Persson. 263 39 aitr ni öfvertygad, Rudolf?. frågade bankiren, under det han beredde sig att besvara ett bref. «Jag måste vara det., svarade den unge mannen. •Gode Gud, ni säger det der i en ton, som om det fölle sig oändligt svårt för er att slå döförnt till för den underbara, hemlighetsfulla rösten inom er.. «Det skulle visserligen lugna mig, om vi frågade efter i Bombay... Bankiren for upp i en stol, liksom träffad af ett elektriskt slag, leendet hade försvunnit från hans lAppar, ett ovanligt all- var bredde sig 'Alver hans runda ansigte, gifvande det ett hårdi strängt uttryck. «Jag hoppas, att ni ej på allvar ståller denna begäran till mig., sade han tillrattavisande, aEtt rådan förfrågan skulle vara en svår förolampning för våra vinner i Bombay. Så mycket måste ni halva likt under de åtta år ni arbetat mitt hu', att ni vet. det, Rudolf; i annat fall skulle vår yngsta elev kunna niga er det. Dokumentens Akthet Ar konstruerad, hvadan ti skulle kompromettera oss genom en förfrågan och groft före- limpa våra ann:vänner. En bankirs heder, min unge vin, står högt öiver en kråmares; gör er ej löjlig, jag ber, Rudolf.. Blodet steg till den unge mannens kinden pilen hade trAffs: och sårat honom. «Jag vet, att ni tnenar välv, återtog den gamle herrn be- vekande; «men ni håller fast vid en fördom, en fördom, för hvil- ken ni ej bur rimlig grund, oeli denna fördom förleder er till orättvisor, till gissningar, hvilka Aro gripna ur luften och dun- sta bort som en dimma för era ögon. Förste kassören har er- känt dokumentens Akthet, hvad vill ni mer?. eIngenting, om herr Bern vore en auktoritet för mig:. sade gRig udionlffui aidnea eshkear.rpaste, bestitndaate ton han någonsin tillåtit Bankiren rynkade pannan, och uttrycket itans ansigte bier alltmera 'trångt och hotande. «Lian Ar det för mig, alltså påste han vara det för erb svarade han befallande.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.