att vAnta tills vi anlindt till England. att såga något, genom att varnande Jag behöfver icke berAttn, att jag var hålln upp min band. (Ur <83ndagen.). ingenting - mer, kapten Ha- mycket ung, det kan ni nog böra! Jag hade tillfrisknat efter dc bles- Slutligen tog jag Watson till min milton. Jag borde hejdat er förut. syrer, jng erhållit under kriget k Af- förtrogne. lian högg genron af den Jag kan omöjligen viga er vid det ghanistan och hade åter anmält mig Gordigka knuten. nFria och bed se- fruntimret!» till tjenstgöring. öfveraten ville emel- dan knptenen viga er, ifall hon suger «livat- för icke det, kapten Sinitlt?., lertid icke höra talas harem, utan ja och går in degel». frågade jag högdrnget. yrkade pk att jag skulle ta ett års «Derför sir, att jag icke gods kan «Men !tr det lagligt?» frågnde jag. tjenstledighet. Jag lyckades skaffa viga er vid min cen hustrun. «Fullståntligt! Det ekrifies in i — mig en hytt om bord på Winchester. «livad för något?. nastan skrek Proviantuastaren, mr Watson, som loggboken, precis soin när någon blir jag till född om bord få ett skepp. Kap- jag råkat i Calcutta, larvade att ar- «Min hustrun, svartide han heatAmilt. rangera allt på det angenårnaste. Vi tenen år ex officio prent, inagi.trat %Teg Ar ledsen, att ni blifvit försatt och ibland lekare.. hade endast några få passagerare, i en sådan obehaglig situation, Det Iden var ypperlig och jag tackade rå till en dcl Mitt eget fel, men också mest sårade officerare, två it tre civila Watson lijertligt. Jag hade genast herrar och fyra damer. Jag såg tro er ungdomliga ifter Ar skulden (ler- af domerna på däck vid affArden, och följt lians råd och friat, om det icke fat. .Ni år en officer och gentleman ingen af dem syntes mig @Anletes fallit mig in, att det kanske vore och kointner således att respektera tjusande. Kaptenen, mr John Smith, båttre att fåretsondera kap tenen, om Ilen hemlighet, jag år tvungen an- såg ut som en Akta sjöbuss. Han bar råtta ceremo- förtro er.. verkligen • r. v ille vara uniform och värja och hade ett *trångt nien . Ni fö Jag var så ytterligt slagen, att jag och stelt utseende. Jag fick höra se- fullkomligt s af ''ords knappt visste, byar jag befann mig. dan, att han ansågs furen fullständig mitt öde. .1 r, en hel dag Såkert år, att jag icke förstod allt buse och att de sex midshipsmånnen på ett gyneamt ii, att tala med hvad han sade, men jag var (loek i och underofficerarne hyste stor skråek kaptenen, men odade mig besittning af tillräcklig sinnesnärvaro för honom. Når jag blef presente- ingen enda 'gin att spatsera med för att jakande böja mitt hufvud. rad gaf han mig handen och mura- sig på däcket. *sta morgon skic- »Jag gifte mig med miss Latimer., l:ide något om, att hen »hört talas kade tag följaktligen bud genom hans sade kaptenen, »sist jng var hemma. om mig». Vi komme ej af förr ån uppassare med förfrågning, om jag Hon hade blifvit fader- och moder- långt fram på dagen och jag hade kunde få tala med honom ett agoo- lös på ett sorgligt gatt och var om- knappt hunnit ordna ' lite i min hytt blick. Gossen kom snart igen med förr ån det var tid att klåda sig till svar, att jng skulle vara god följa gifvon'uf ovanligt sorgliga förhållan- den. Hon var Angslig Ofeer att bli middagen. Vi officerare voro place- honom till kaptenens hytt. lemnad qvar i England. Rederiet rade efter rang, och sain jag just helt såg den store mannen sitta vid Jag nyligen fått min kaptenefullmagt, natt sitt bord studerande en karta. Jag tillåter icke sina köpteater att ha sina jag ganska långt nere. Detta var jag vet icke, men det föreföll mig, att hustrur med sig, ej ens som passage- rare. Vi beslöt() derför, att hemlig- 1 början ganska glad öfver, ty det han var Annu mer respektingifvande hålla vårt giftermål, och min hustru föreföll mig, som om man der nere , an vanligt. inskrefs som passagerare tinder sitt kunde vars mera ogenerad ån bland «God morgon, kapten, Hatnilton., förmannen vid öka sidan af bordet. sade han, 4 det han it ände på en flicknamn. Icke en själ ombord, un- Men når jag vAl satt mig, såg. jag stol. .han ja,på något sätt stå er dantagrindes ni, har en aning hArom. Jag litar på, att ni bevarar vår hem- bort till kaptenen, och då beklagade till tjenst?» lighet, ty jag har ej tänkt att slå mig jag af hjertat min obetydlighet. Vid «Ja kapten. Men det år en Tår- hans högra sida satt netnligen den delen delikat sak. Jng vill 'höra. ef- ner på landbacken förr än efter äh» vackraste flicka jag någonsin skådat. ter. hvilken slags Myndighet och tungt, en aller två reaor:: Jag kan icke begripa, hur jag kom Hennes ögon, nå det år vål icke lönt ni har hår på ert fartyg?» ur hans hytt och in i mir, men det att beskrifva dem och henne! Om *Jag har oinskrAnkt myndighet», vet jng, att vål inne reglade jag dör- :evar och en tanker på sitt ideal af svarade lian lite stråft. ren och kom aldrig ut förr An på- qvinlig skönhet och alakvårdliet, kan «Ilvarför frågar ni det? Vill ni, han föresatta sig henne bättre, An att någon skall 41;15 i jern? Ar det följande morgon. Jag vet icke, om kaptenen någonsin anförtrodde sin jag kan beskrifva henne. Hvad jag någon, som . förolämpat er?» hustru, livad som passerat, men jag vet år, att jag var fullständigt tjåsad. »Icke precis, herr kapten. De bojor Jag förmodar, att mina grannar tyckte, jag skulle önska ni ville begagna Aro inbillade mig ibland, att jag såg i hennes ögon ett blandudt uttryck af att jag antingen var en tvArvigg eller andra — äktenskapets!» medlidande och löje, sors jng eld& ig ovanligt dum, jag tilltalade dem rim- »Hvad suger ni», utropade han, i ligen Icke en enda gång och gut de det han rusade upp, och hela hans förr lagt märke till. Når Winchester lade till vid St. mest oberäkneliga svar på deras frå- ansigte strålade of sympati, den sym- gor. Hela min uppmarkaamhet var pati en så, ofta kånner fur kfirleks- Helena, arrangerade jag med kapten reglad på min nya gudomlighet, och affärer. »Så, ni liar förälskat er i en Smitt att få gå i land för att vårta jag afundadee grymt kaptenen och af mina passagerare? liven) är det?» på nåsta Grenerliniene båt. Jagskylde på illamående och 'behof af landtlutt. en gammal tjock öfverate, som stat° «Jag vet, herr kapten, a:t jug kan Den der linIftimman i kaptenens bredvid henne. anförtro mig . åt er, att ni ej yppar, Så snart middagen var öfver, fick hvad jag tanker såga er, åt någon. bytt var den obehagligaste, jag nå- jag tag i min van Watson och frå- Det Ar miss Latimer'.» Jag tyckte gonsin upplefvnt. Jag inbillar mig, gade honom, hvad den unga damen ej om uttrycket i hans ansigte. Är att jag är den ende person i verlden, som bedt en man viga sig vid hans hette. det mÖjli"t, tAnkte jag, nit den der ItuAirtt. 1 alla fall, om det finnes en «Hog heter mims Latimern ende han, gamle sjö järnen också Ar fast? till, har han min varom och innerliga shon reste också ut med oss, troli- Hun le:minde mig tillfAlle till re- gen far sin helna !kull, ty luiti far flexioner, ty det vevade en god stund, sympati. direkt tillbaka igen'. Jag tror ton innan han sade något. De företa ord, ar fader- och moderlös och har pen- han yttrade, voro: eFår jag fråga, om gar. Attuiustone klar hon sig dyr- ni redan talat med den unga damen bart. Skall jag presentera er?. om saken?» Naturligtvis var jag hänryckt öfver Olika metod. «De' d kringliga «Icke Annu, herr kapten». detta anbud, och snart voro de ma- «Ilar hon på något snu gifvit till- tandlakars nu lör tiden. Sist sa' duk- giska ord uttalade, som tillato mig känna, att den karlek," rsi säger er torn att jag skulle hålla katten, å nu språka med min tillbedda. Ni ser, hysa för henne, år besvarad:ii rollen att ja' skulle gapa de' vArsta att till och med nu blir jag roman- «Nej, 'men hon har varit mycket ja kttnne. flak och enthusiastisk, når jag talar vAnlig mot mig, har talat mycket med Missförstådd !åkare. 14åkadm: om henne, så ni kan förestalle er hur mig och synes ha tyckt om, når jag Jag ordinerade i går att ni skulle ..fast. jag var då! Nå, hon var lika talat med henne,. Läggö en. spansk fluga på ryggen till 'förtjueande att tala vid, som att se «Och år det på detta ni grundat dess jag konu igen i dag. Ilar ni på, och innan jag den aftonen lade ert hopp?» . gjort det? mig, var jag. kår elvor öronen! Patienten: Ju, nog ligger ho der Jag tyckte ej alls om tonen, i hvil- Jag tror ickek att det någonstädes ken hen talade, och jag var nära att bland di. andra meklamenterna som i verlden finnes ett så beqvAmt måtte svara något sturskt. .Jag inbillar mig. kom frå abtexe., • men otit ho ligger för en kårlek som min, som just om- att han lade inårke till uttrycket i på rygg eller ej va mor inte kropp bord på ett sådant der passagerare- mitt ansigte, ty han hindrade mig från te begripa, sa ho. fartyg. Vader och vind ge oandliga konversationslmnen, och gemensam- ma intressen synas nårma menniekor- nu till hvarandra. Miss Latimer var formligen förtjust i Winchester, som lyckligen fart henne från England, 58 och som nu förde henne dit igen. Hon och kaptenen tycktes stå på lör- «Låt Betty sörja derför,. afbröt Rudolf honom; inne(' ban- tranig fot med hvarandra; hon om- tu.' veka känslofulla Itjeita skall hon nog veta undvika allt, som kunde såra finkänsligheten.» bads ofta att promenera fram och «Nå, så försök då ert broderlige inflynindei. Mig skulle det åter med honom på kommandobryg- glAdja, orn flickan kunde !åtta* från den svåra bördan.» gan, något som ingen af oas gjorde utan sarekild tillåtelse. Samtalet alstannatle;, livad Rudolf önskade erfara, det hade Det var något hos miss Latimer, han nu fått veta, hans tankar sökte en annan bild, Kvarsed de kunde sysselsAtta sig. Rose var hennes förnamn, som var sardelea tilldragande för mig. Jag Vagabondens gestalt dykte upp för hans själs öga, och bredvid vet icke, hur jag skall beskrifva det, densamma visade sig kassören med sina djupt liggande elaka 'ögon och de af låga passioner vanstålda dragen. det var en egendomlig blandning af flickaktig oskuld och qvinlig öppen- «livad funderar ni pli?» frågade Edvard, hvere blick for- skande livande på ynglingen. «Sysselsätter den sköna flickans het. Det föll mig aldrig in att ket- bild er hå mycket, att den tager hela er tankekraft i anspråk?. tiger* henne, och jag tror, att, högst få skulle vågat sig på en kärleksför- «Förlåt,. sade Rudolf, under det han med banden for öfver klaring, utan att ögonblickligen låta panna och ögon; »jag glömde hvad gasten år skyldig sin van- lige vård den åtföljas at ett formligt frieri. En annan bild sysselsätter mig, en bild, som Hon var ofantligt vanlig mot mig; oroar mig.» brukade vara rådd, att jag skulle öb Han påtande åter den slocknade cigarren och tömde lång- • veranetrunga mig och hade mig oupp- samt glaset. hörligen att hemta hyn(' jag upp- Skulle, vågade han anförtni sin nye vän hemligheten? lefvat. Jag år rådd att jag lydde Han skulle kanske kunna råda, bistå honom, göra honom upp- henne alltför villigt, men hon syntes marklam _på vågar, sum han ej såg. I sina meddelanden ont tycka om det. familjen Bertram hade han visat ett icanslofullt hjerta, och i Dag efter dag förflot under entu- han. ansigte låg intet drag, eont kunde ingifva misstroende. 1 siastisk lycka, blandad med tillfällig tysthet gjorde Rudolf honom afhön för den rörande kreditbref- ovisshet och oro. Jag tiekaile att ven yttrade misstanken. Det njuta' vinet löste hans tunga och algöra ruin ode, ty om hon håndel- gjorde honom oförsigtig. eevis skulle ge mig afslag, och, oak- /Mar ni någon Orig hyst misstro emot menniskor, titan att tailt jag trodde att ruin kanota var kunna förklara orsaken till denna misstro?. frågade han. besvarad, var .11a en sådan händelse .Jag tror att brer och en skulle kunna bejaka denna möjlig, skulle det varaytterst obe- fråga,.. svarade Edvard lugnt. 'Det ar en egen sak (termer]; hagligt att råka henne dagligen un- misstro utan grundad orsak stöder sig i allmänhet på motvilja, der två månaders tid, sedan något och det her ofta handt mig, att jag blifvit befryndad, ja, inner- dylikt passerat. Och om hon svarade ligt befryndad med personer, för linne jag förut kant en gan- Ja, skulle jag vara så äng att gifta ska haftig motvilja. Det der Ar en af menuiskohjertata olösliga mig, att jag ej kunde utharda tanken gator, för bvilka vi fOrgevea söka os förklaring. En obehaglig situation. i " 5tuaticijanba. Stenografi. En guvernant, som nyss tilltrAdt en plats på inridet, er- höll ett bref från en vånintia :ned forfrågnn, hur hon, guvvrnanteretyekte om sitt nya herrskap. Till svar på detta bre( skref guvernanten följande: Frun hon år ett troll, Herrn precis ett n, Axel år en irres. Smitt i ( ), Didrik, kallad Deck, Spelar horn —, Hushållsjungfrun For., Hela husets t, Minn fröknnr smil Mycket, mycket fromma, 11;issla nå; de gå, Gräla når de , Hår blir lifvet tungt. Du förstår mig . Den guvernanter] var icke dom, hon, men vi nAstan hArva far att of- fentliggarn hennes opus i denim tryck- frihetsåtalens tid. anger Vesterviks- Posten, hvarur ofvanstående bentants. I matsalen. Landsvagsriddaren: «Ack, skulle 'uti kanske ha något att ge mig att ftta?. Uppasserskan som tager honom för , en gnat: nHår Ar matsedeln». Landsvågsriddaren: «Ack, tackar så mycket . . . var så god och ge mig lit.aid som fine qvar af gAidefverpa- stejenbi Oförskiimdt. Godsegraren: Fan anatom:I de flugorna! «jag rår ont tre stora gods, och anda kan flogracknrn har inte få någon annan sittplats IM — Min nasa» . . . Trate] slit giktören, på repetition: — .13 ,4 vill endast såga hr P., att ni inte ,+1;n11 lefva al galet når ni dipr. Ett rendez-vous, Ett älskande par lustvandrar i Kungsparken. lian: — Äro vi ostörda har? Jag tyckte det liksvin prasslade bland buskarme der borta. Hon: — Ack, det Ar bara min veninne, Amanda; hon ville så genta vara med och se på huru ett rendez-vous går till. Felslagen berikning, På jernvårsperron• gen stå hr och fru X. Tåget skall anad RA och passagerarve rusa upp 1 kupöerna för att skaffa sig platser. «flikas. Gager hr X., «vint" tills allo plat- serna i tredje klassens kopter blifvit besatt.. ty sedan måste isa slappa in oss 1 femte «Skynda på . . . tredje klassen . . . alla platser upptagna . . . andra klassen . fullt bisatt , . . första likaså . . . Om ni tanker följa med, får ni hålla till godo med finkan tt 1 valet och valet. Lårpojken (kommer in pk apoteket): «Jag skulle ha för 26 öre lassalva,s «Af bvIlken sort: Vi ha både starkare for kreatur och svagare lör folk.» 01.1a, jag vet Inte hvilken sort jag skall ta'.» «1)u vet vål livena sona skall ha dens «Jo, måstaras Firklariag. dinru har ni hår infaaidetta- stolen kunnat vaga kalla vittnet för lana? ogara, gos domaren. det år ju min bror Uppriktigt. Å en anelagstafla nå_ genstads hur följande trefliga till- kårinagifvande stått att låsa: “En ko finnes till @nio hos :nej, som ska kalle te fri vecka N. N. den • 188*. .V. batibtl6unberrättelftr. etodboltas börs ben 7 Vlug. time 1: 22 a 1: 16. )112ttell1131, Itrocullt, 1: RO. 9iåp, :Pit 90 A 92 ört, berg, 88 å 85 öre. gtök; mjöl 1: to ar 20 itötp. Rotel, r•rob. 95 å 100 brr, (Prats. 90 ► gg, ,afre 86, a 88 dec pr 20 Ytan' 16 A 18: fr- ar gamma( tunna. lerattmin, 1: t;i: pr tunna. 63öteborgs böra ben 7 aug. ;javete, höfta qtualitctcr I: ;8 å 1: 20. ?murr form 12 a 1: 15. )ltdg, fauner 1 fr. na 92 bre. kurre 85 öre för bititt otit», 90 öre för hat, odg 86 bre för (wort pr n. nia. rduivin 1: G6 in !oro cgtra tantalit p: fauna — - entörtnatfnabto. Hamburg ten 7 tug cinbtlaranimarcrit fatöraoltrittg. (Vril pr 50 bio mab 1 proc. bitort. ) lapa flaft. 94)-95 mart. 2.bra flat) 82-86 " 7o-80 - Oformell: ed; *With:fik b on)fmör 73-8,s « itöbenbanin ben 8 aug. elnörberattttte från "Zt/r ecanbutabion Vrt- (eratt) Vatter aompanta ,Hult guru. s 41:0". fierlan6 'hkr more för 1:a Hagen tr. 100,00• „ 2:a 95,00* 21nbra för padaing antväabbara eivatiteter Urt3ltc. från 80,00 tig 90,00, allt pr 100 jadip. netto. 1 tjenst åstundas. Några unga dugliga stat- drängar kunna mot goda löner få plats. i Huntly vid Illargrete- torp. 572 Hallon- k Körstar-i Apelsin- k Citron- Safter, Wanilj-Choklad af n:r 1, 2, 3 och 4 Crentkakor, Crembaton ä Crent- ruitlarr Amerikan-) Päron- I JordbAr- i Dropp Hallon- Rosa- I Lerron- J hlndid ejf 1}Aajneak rkss, Bröstkarameller, galakall Kött-Extrakt i 1, 3 och 5 portione'r- flaskor, China & tafTel-Sopa, allt från Bröderna Cloetta i Malmö Fabrikat hos E. KiökeMeiste).. Prima Neweastle YRKOL till salu hos rereeon.. 59 »Det må vara,» sade Rudolf fundersamt,. men i mitt fall håller jag misstron för grundad.. . »Får jag veta detta fall?. »Under tystnadens insegel — ja ni har Annu ej sett vår förste kassar. Ni kon alltså efter personlig åskådning ej bilda er något omdöme om honom.. «Förlåt att jag afbryter er! Finner ni icke, att det Ar gan. ska qvaft hår?* *Alldeles icke.* »Jag tycker det vara tryckande hett hår i rummet; skulle ni tillåta mig att öppna fönstret? Luften ute år uppfriskande.,, «Iljertane Kerne.» Edvard hade redan stigit upp; hans uppsyn var mulen, dc sammandragna ögonbrynen och de hårdt mat hvarandra pressade lapparne förlånado honom ett trotsigt, fiendtligt uttryck. Han gick till fönstret och öppnade det till kilten. «Fortfar, jag ber,. sade han. Er kassör år alltså den utan, mot hvilken ert miestroendo riktas?. Rudolf nickade jakande. «Ilar ni bevis?. als *Nej.. «Alltså blott gissningar?» «Och rykten.» . Min vän, på rykten får ingen lagga vigt; de härröra blott alltför ofta af elakt förtal. livad såga dessa rykten?. «Att han skulle törn ett ostadigt terrin:1okt. Det stämmer öfverenn med resultaten af mina egna iakttagelser, hr Wanden jag har bernArkt att en inre oro förtAr mannen; jag finner der- jemte i lians drag spåran af tAta nattvak. Jag kan ej vida :nig för förmodan, att. han Ar en slid af sina passioner, och att det år låga passioner, 30113 kurva honom.» a,Ing tror, att ni dömer för raskt,» ende Edward i varnande ton. «Har ni meddelat er chef dessa gissningarK «Jag höll det för min pligt.a . *Och han?. 'Sade mig detsamma som ni stiger mig..
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.