En dansk skollarare som var inledd på !teresa från nordiska skolmötet i Kriatianin, fana död i kupe41 vid tå- gets ankomst till »asp natten till fredagen. Sorgligt. slut på glädjen. Gårtra till Engelholm. 32 aktier i Engelholms hamn ha skattlagt till staden af ry ttrulatttren G. Torntielm på grund tt; ett uttalande från lans fader, atlidne öfverhofstallmåstnren. Ett vackert prof på hundens klokhet har man meddelnt Jemtlands tidning: Från en gård vid Ansatt- fjållet t Jetutland borrkorn för en tid sedan en liten, blott några veckor gammal latnunge. Ftt par dagar se- „nare var ett allIskap turister på van- 'dring uppe i fjållet och hade en stör- s:aro med sig, som muntert Pprnng omkring. Plötsligt såg man hunden med ett kraftigt skall slåtta i vag ned öfver fjallelutningen mot dalen, der han inom kort försvann. Efter några minuter visade han sig emellertid åter kommande• upp mot fjället. Men sakta och varligt ekred han nu framåt och stannade gång efter annan liksom invAntande någon, som kom eftct. Allt närmare kom hunden, och slutligen kunde man också märka något ljust, som rörde sig i hans apår. Når han till slut kommit inom fullt synhåll, upptAckte man, att han titt bakom sig hade en liten latnunge, som mö- dosamt slipade sig fram efter hun- den. Håndelsevis hade en af säll- skapet hört talas om den förlorade lampa en och kände nu igen honom samt fick det nöjet att kulna honom frisk och kry, ehuru något medtagen etter irrfArden, åter till sin egaro. Snö föll den ps d:s i Finskoga i Vet:uland och hvitmenade högre be- Digna trakter, synnerligaat Balkås- berget. 4 Emanciperad. I Varberg lör fia- nas et: hona, som på ett förvånans- vArdt mAsterligt sått harsnar tuppens galande. Ridande polis bar Lula (Att sig, slgee det. Ilårorn afton,,n sågs nemligen en af staders poliser ridande på en af trahast•rne i karusellen. Hare i brunn. En hare hoppade harem dagen i skramseln ned i en brunn vid la- genheten Ellgertun intill Vimmerby. Jöasc uppfångades. hallshörge och stektes. Norrköpings arbetareförening timide 1 söndags sin 2.5:årsfest och mottog samma dag för sin sjukfond en Ofri' af 3,000 kr. från stadens fabriksförening. beråttar Norrk. T. Djerf rät. En person i liellaryd, Blekinge, har under loppet af en ganska lott tid mist .”) höns, hvilka alla cuidt på dagen 1 gårds- folkets åsyn tagits af en objuden rat. Dan sjette hönan greps vid fårstogubron. 6rattnianb en. Kapitalist ooh tiggare. Ett hjon frän allmanna hospitalet i Köpenhninn som hade sina vissa ställen på hvilka han inkasserade de tioöreselantar, som af allmänna bartnhertigheten rAcktes honom, blef häromdagen plötsligt bor- ta. Man undrade mycket luiröfver, men fick snart förklaring på gåtan. En person hade vid samma tid han- våndt sig till polisen med klagomål öfeer att han varit föremål för ett långt drifvet prejeri al en person, som drel procenterirörelse. Polisen kom till det reaultat, att intet straff- bart fall förelåg, men dc gjorda un- dersökningarne konstaterade emeller- tid att den anklagade «affårsmannen» och hjonet på allmånna hospitalet var — en och samma person. Lurifaxen Ar cgnre till ett halft hundra tusen kronor och hade gått mycket listigt till våga för att komma in på hospi- talet för att kunna måtta in så mycket mera i nffaren. Denna berikning hnr emellertid blifvit korsad. trikes. Mördarns Gaspard och Mar- ohandon ufrAttades hAromdagen i l'aris. Den dubbla nfrtttningen vara- de en qvart, och 12 minuter förfloto mellan de bcgge gånger guillotinens bila föll. Den åskgande folkmassan var ner- hördt stor och mycket bullersam. Den bestod som vanligt af ajelfra dråggen af befolkningen. Gaepard hade en fast hållning, men liarchandon visade sig sakna både mod och styrka. Marcnandon hade, som man torde erinra sig, i egenskap af betjent hos fru Cornet rnQrdnt och plundrat ein matmor. Gasgård hade i förening med några andra uofvar mördat en grof- arbetare Delaunay i Paria. Letvande begrafven. En för- låtlig, handelee liar tilldragit sig i Carabanchel, en af eommargaster be- sökt by i nirbeten af Madrid. Presten i församlingen angrep. af kolera och var efter några timmar efter allt ut- seende ett lik. Man förde honom tör natten till bårhuset och lade honom af en olycklig handelse i en kista bars lock tillekrufvadee. Följande morgon ~bier man misstaget och öppnade kistan. Den olycklige var nu död, men de hemskt förvridna dra- gen, de blodiga händerna och sön- derrifna naglar:te, vittnade om hann fasansfulla återuppvnknande under natten och hans våldsatunin anstrång- ningar för att befria sig ur sitt fån- gelse. ohyggligt dödssätt. DA ånga- ren «Ciechocinttek», som gör turer på Weichseln mellan Nicazawn och War- schau, i onsdags f. v. skulle afgå från den förstnittnnda platsen, tyckte kap- tenen att fartygets båda hjul icke voro fullt i ordning. Han skickade derför en arbetare in i hvartdera hjulhuset för att taga reda på felet. Knapt hade karlarne kommit dit in, förrån maskinen sattes i gång, hjulen Ringo omkring och i ett ögonblick voro båda arbetarna krasade. Deras lik fallo som formlösa massor ned i vattnet, och man har ånnu icke återfunnit mer An det ena af dem. En stod öfver Gustaf II Adolf har staden Liltzen beslutit resa. Den arme mannen! En herre i Schweinfurt, Tyskland som Ar gift för fjerde gången, erhöll den 8 d:s med anledning af en skyttefest på en och samma dug besök af alla fyra sinn avårtnödrar. En ung elegant dam, som någon tid vistats vid en badort i Weetfalen, ler hon vackr mycket uppseende bland badgåstrnri, «blef plötsligt ar- resterad, utan att man ånnu fått reda på orsaken dertill. Damen, som icke ville eller måhånda icke kunde fram- visa legitimation-papper, förklarade, då hon Idet arresterad, att om hon hölles hAktud öfver natten, skulle hon taga lifvet af sig. Hon höll mycket rigtigt ord, ty nåsta morgon fann man henne död i cellen. Hon hade hångt sig och anvåndt sin måsduk vid ut- förandet af sitt förtviflade beslut. Man påtråffnde hos henne en ha- tydlig summa penningar, men ingen- ting som antydde hennes namn eller stånd. iittryåu3s= och, polissali,ev. psalm rådhusilitt AffArer 1 barn. dömde i lördags Olivia Gudmunds- son och I. landtbrukareu Cederschiöld, den förra för understickande nf barn och den senare for delaktighet i samma brott, till' straffarbete, Olivin G. i tre år och sex månader och C. i två år, samt beggc till förlust af medborger- ligt förtroende i tem år utötver straff- tiden. En dröm. Det eljes så ljusa sofgemnkets våg- öar isro dolda af svarta draperier, fön- elren äro inhöljda i svart, på det in- gen solstråle må störa den dystra prakt som hur Ar rådande. Nfide i rummet står en likkista, onigifven af blommor och kransar i riklig månget. I de höga gyllene kandelabrarne brin- na nAstan armstjocka, gula vaxljus, livilkas rök i birening med blomdof- ten åstndkommer en (Filtrande luft i likrummet. I kistan ligger en man. Ack! Duden hade öfverraskat ho- nom i hans bästa år; men ehuru lie- mannen hnr hållit sitt intåg, hade dö- den Anno icke tryckt sitt förintande insegel 1)1 dessa manligt sköna drag, och funnes icke n11 denna likståt, oktalt.. tunn kunnn tro att han blott låge för- sAnkt i stillt. slummer. — Ack, om han blott sotve: Dessa ord yttrntles af en ung, i djup sorgdrAgt klådd qvinnn. llon knåböjer vid kistan, hennes Kinder äro snminanknApta till bön, för hvil- ken hon i sin förtviflnn ej kan finna ord. det sköna hufvutlet nedajunker mot kistan, under det att de blonda lockarne otugifra det retande lilla ansigtet och förlAna do sköna, bleka dragen ett oemotståndligt behag. Utmattad af den oerhörda smulan sluter hon ögonen: hon har inga tårar mer. Ack, inga tårar kunna lindrå hennes grånalösn sorg. Utan rörelse, sjell nAstan som ett lik, ligger hon så vid sin makes lik- kista, då — hvad var det? — ett 'doft Inutnntel trAnger till hennes öra. — Ackl Det år likbårarna som kotnma för att bara bort honom, dc kommit f5r att nedbådda honom i den kalla, dystra grafven, som ej Atergifver sitt byte. Nej, nej: Ännu få de ej taga .ho- nom, den (lyte, Alskede; 9 finn ini•le hon gråta vid detta käla bröst; Anan måste hon fukta lintis iskalla hand med sina heta tårar; !hinn tillropa honom ett ord af kårlek. målittruln nr Anger — och med ett hjertplitande rop störtar hon sig öfver det alskada liket Under hennes kvssnr synes den dö- endes kalla, stela läppnr uppvärmas, hennes tårar fukta hans kinder; slut- ligen år smärtans makt bruten. och ett djupt, onaturligt lugn träder i den förrn förtvifluns måne. Mcd hånderna hupknåpta och med blicken låst på de Alskande dragen hviskar hon bönfallande: — Förlåt mig, ålsknele: Huru ofta har jag icke knotat då dina råttvist, anmArkningar sårade tnin egenkårlek: Huru ofta syntes syntes mig •icke lifvet icke med ord vi- outhArelligt, då sade :nig att du diskade mig. hvarom dock hvarje ditt steg, fint ditt görande och. bitnnde vittnade. Ja, huru ofta, du åtskilde, tånkte jag icke på skils- messa, på död! 0, jng olyckligt.: H vad rtro vål alla dessa obetydligheter, som så förbittrade mitt lir, mot den rvs- lign, obevekliga döden? Hvnd hro vill dessa ringa lidanden, som då tyck- tes misten nedtryckt' mig i stoftet. mot den förfdrlign olyckan att för nåltid förlora den man så. Intill Alskar, med hvilken man eldat (juft och lede: 0, hur gemn skulle jag icke kår- leksfullt fördraga dina nycker, huru öfverseende skulle jag icke tåla dina små fel ett helt århundrade. kunde du blott ånnu en gång ropa mitt namn, kunde jag, — - 3Ietria, ljöd det ihåligt och doft från den dödes lAppar. Liket tycktes röra sig, det uppslog ögonen, re- ste sig upp och strAckte sina armar ut mot henne, men fattudt såsom af en osynlig tungt sjönk det åter ned i kistan. Var det ett glådjerop, var det ett ångestskri, som arbetarfe sig fram ur det beklatnda bröstet till hennes lap- par, ty plötsligt samtnntisnörtles stru- pen, tungan var såsom förlamad, och hon kunde ej frambringa ett enda ljud. — Marin, trångde det firma en gång tydligt till hennes öra; då störtade hon i — armarna på' sin make, som på- kladd stod vid hennes sång och kår- leksfullt betraktade sin unga hustru. — livad du skriont mig, du lilla ajusofverskal Se, solen lietsar dig ro- dan god morgon, kaffet ångar på bor- det, jag ropnr på dig ett pur gånger och du svarar endast med ett förfår- ligt manande. — 0, jag liar drömt någonting för- skrAckligt. — så berltttn då, mitt barn! — Nej, icke nu, en annan gång. Hon slog sinn armar kring lians bals, lade sitt littfvud mot huns bröst, såg under tårar leende på honom och !tvi- ekade: Blif god mot mig och linf för- dragsamhet med mina lel. Ack, lif- vet Ar så kort! — Var din dröm sit elak? — 0, min Alskede, jag har ej drömt fil —n.) den förgåfves! Ett hånfullt drag gled alter vagabondens pussiga ansigte, h v il ken, ehuru han nu har en båttre drAgt, det onktndt i sitt yttre ej kunde fornekn den kringstrykande fyllbulten. dl vad rör det mig?» svarade lian med sin rått, hesa ståta- rna, under det han, utan att nfrakta tillåtelse dertill, tog plats på en af de stoppade och med sammet öfverdrngna stolarme. Jag uppsöker er på de stållen, der jag kan finna er; om mitt besök hår genern,r er, så såg mig tid och ort —. «Sade jng hr ej vid vårt sista möte, att jag i öfvermorgön afton skulle vånta er vid hamnen?» utfor Horn, under det han .log igen locket till sin sekretAr och malde lampan dorpå. ollm — hamnen år en dålig plats för samtal, som ej livar och en får hörn. Trots er slughet år ni dock ibland bra ofor- sigtig. Der kan ej gagna ert goda rykte, om hanmvaktare se, att ni har hemliga samtal med mig. Och i lifvermorgon skulle jag kunna vara förhindrad att komma, ty polisen Ar på spår efter mig.» .Polisen?» frågade Bort. förekrackt. «livad har ni med den att skaffa? Ilar ni ej sutit ut ert straff?. «Naturligtvis,. tnedgnf karlen; «men den som en gång burit fångtröjan, han gör vål, om han går ur vågen för polisen. Ni skulle också veta det, om ni burit tröjån, hvilket med råtta bort tillkomma er10 aMenniska, håll mun!» ropade kassören rodnande. oBah, hvnrför skulle jag ej få tala som truten Ar, då jag Ar mellan fyra ögon med er?» hånade vagabonden, under det han långsamt aftog bindeln och nu med sina bilda glödande ögon glodde på den bleknande kassören. sNi ken ej göra mig någon förebråelse, men jag skall kunna saga er i unsegtet, att jag hållit hufvudet i hålet för er. Eller år detta kanske en Mgo/s Borå teg, han tog fram papper nr sin låda och beredde sig att skräm .Det kan ni ej förneka,. återtog Bucher, «och om jag nu fordrar min lön, så måste ni finna det alldeles i sin ordning — ni hade bort förutse det lör flera år medan. Med en allmosa afepiear ni ej mig; jag vore en narr, om jag lit er undslippa Göteborgs börs bto 18 2teg. ettor, bälta cnnalitetir i: 18 å 1.2u. snitt form 1: 12 u I: 15. 2149, imenft 1 tr. trall 91 ert. as fes 83 bre för brott oriab, AA arr får biett rim) e hd bre far heart ar flå1p, 1: GG In kro utta ton:201t Dt Nano Zmörmnrfunben. tiamburg bra IS 'Aug Oanbelatammareal (marnotering. (1itrie pr 5o Mo mtb 1 proc. Wort.) tala ttab filö—tor, mod. 2:bro bob 92-98 " . ...... . 75-86 eItertpftt c C•olfleialit bong( mör 85-90 ■ 1101 A MA A A A dIPIL IM% A 92cmcallit bes 18 /(no. (klinhus Mende k 413.) 1:a nos» 110-116. 2:a „ 102-106. :I.e 90-100 Eartnatelis tenbens: (4. ya Annonsbyrån" (Sveriges äldsta annonsbyrå) anhåller att, till undvikande af förvexling, adressen: Y 0 måtte användas för annonser och an- 0 dra meddelanden tia ;f:'4 Nya Annonsbyrån, S. Gzunffilius. o . jigi""Annonstaxans 17:e upp. har utkommit. Utbjude8 hyra. Ett rum med egen in- g ång samt stor garderob jemte till- gång till kök år att hyra den I Okt. t II. Krabbe anvisar. FrökCi 609 Ileyntann Blodig Suiedlielssalt nu Inkommit hos i fs`i""erinrs'rererritirrirnilfirerin' KiiKemeister. ENEROTH ä C:IS, -Göteborg, Liztptilver Garanterade Chlorfritt. Vårt Lutpulver erbjuder en fulistAndig crsAttning för bästa och rena- ste Asklut. Tillfölje af sina beståndsdelar och sin beredning gifver det fullkomlig visshet om att klåderna icke skörna. Det gör dem blAtulande bylta och år mycket beqvånittre och billigare att anvAnda An saklift. Endast af Akta oförfalskad qvalitd, når på hvarje paket finnes vårt inregistrerade Fahrikstn:Irke. Bruksanvisning finnes inlagd i hvarje paket. Driftiga agenter antagas mot hög provision. 468 (G. 9222).(8.) Prima Neweastle YRKOL till salu hos L. P. Poresson. act 74 DattbrI6unberritttelftr. etodbolina bård bro 14 2fu g. eliten, 1: .t.! A 1 Is. )roettni161. ftsenftl. Stag, tuff 9' 492 die, Itatuff Kik nr, art. klintiöl I. to pr 21) Påta. kott, 2.tob. 95 A 100 brr, tProb 90 ii :1,1 are. ,tafre N; a 87 ört er 2.0 (fåk. 'Arter 1C å 18: tt. pr gatuuttal Innun. lördtimitt 1: 64 at flutna. Prima Foderhafre till tuff'. lios L. P. Persson. 253 75 fl- r it billigt pris, jng begriper icke, att ni ej kan inse det. A fbryt <nig Icke, jag ur nu en gång i tagen. Mitt förslag kan- ner ni — tusen timler, dl lofvar jag er tystnad, hvad som an må komma. Ni vill att jng skall lemma tanden; jag inser ej nadvåndigheten hårat, tånker hår klippa månget får, och ort ej annan utväg blir, nå, då drager jag an en gång på bruna jackan med dc öfverspunna knnpparne — i det cora huset med gallerfönstren kan man grundligt hylla ut efter strapatserna. Alltså tusen thaler, utan vilkor, då tiger jag. Långt uppekof till öfverlaggning kan jag ej tunna er, jag har på di sista da- garn': åtskilliga gånger sett ett ansigte, sota ej behagar mig . — ett sådant der riktigt polisansigte — och jag vet nu byar- ifrån vinden blåser.» Jaså? Vet ni det verkligen?. utfor Bort., som ej kunde bemåstra sin rörelse. «Jag tror icke, att ni vet det. Ni skolie låtit den unga damen, som ni för ett par aftnar sedan antastade på gatan, vara i fred — nu ser ni följdetna:. Vagabonden såg kassören föibluffad i det af vrede röda ansigtet, hvarpå han hånfullt skrattade. 41mi, ni vet också redan det?. sade han, sNi tycks hafva goda spioner, men var ett god och tank på bjelken i ert eget öga, innan ni ser grandet i en annans. Orsaken må vara hvil• ken som helst, jag öfvervakae, och om jag föres itom lås och bom, så enå.ste jag söka döda den tråkiga tiden; hvilket jag b&st kan derigenom att jag beråttar rannakningsdotuaren några historier från (ordna tider, sanna historier, som skola roa honom och fordritva ledsamheten.. Med ett anskri af raseri gick Born hastigt på vagabonden. som kallblodigt steg upp från sin plata och hotande lyfte upp armen. Och då kassören kastade cn blick på sin motståndares lvf. tade nålve, vek han genast tillbaka; tuankillen, som han 6,- mtirkte i denna naive, skulle krossat hane hufvudskål, om ban kommit i närmare beröring med den. Jag har iuga penningar,. stönade hau.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.