bane två borgeamån, gem Aro valber- gode hemmangcgare i V. Göinge 101- rad, levde nekat för namnteckning:une, t era da Ifverrson begArde att få lyfta andra terminen, vägrades honom p-en- :ringar tills men förvissat sig om huru det hAngtle ihop med borgen. Da `anade I. oråd och tog till harynpnet; avart lifta styrt kosan Ar icke bekant. I" ång husets uppbyggande, mom åt- miagto'ne af icke fackmin anses vara bra, har eA långt avancerat, att vag- garns af tegel och taket af spån Aro upptar:la. Nu liar arbetet måst af- »tinne' tills vidare, och ny entrepre- nadaktion för arbetets fullständiga jaraiggörande lår snart komma att r ga rum. Göteborgs museum. Till ons- dagena telegrafiska meddelande om planen att ombyggt' Götehorga tntt- eeura för en kostnad af 500,000 kr. kan liggas följande. Den betydliga byggnadsgummen betingas deraf, att hela den stora fasaden skulle om- byggas, sa att den erhölle en vacker irkitektoniek pregel, hvilket arbete beraknata till omkring 115,000 kr., hvartill kommer ett nytt trapphus för 70,000 kr.. portiker rundt omkring museets gård tu. m. Innan denna plan blifvit kand. hade ritningar till en ny byggnnd för (le naturhistorisk* snmlingarna, far den hendelse man faredroge att faret ut- bryta dem, blifvit utförda af arkitek- ter; Nus Hedlund, hvilkn ritningar nu arvedelarnas såsom gåfvn till Gö- teborgs museum af dess sekreterare, hr. S. A. Hedlund Museets styrelse liar bitrAdt biblio- teknrirn d:r K. \Varburgs frumetåll- ning att hos stadsfullinAgtige begAra till museets bibliotek ett anslag af 25,000 kr. ur Renstramska utdelnings- fonden. sjeltniord. Bleckslagaremtstaren C. Wojiokow i 11alma (en större ut- får) har afhandt sig lifvet genom bång- nin.g Sjuklighet Ar orsaken. Vackra nämdemän. I lufven på hvarandrn Q- oro hAr om dagen 2 nAm- deraln i en af Örebro låns ventia socknar. De hade varit inne till nAr- miste stad och försett sig med livar sin dugtiga florshulva, och på hem- vågen kommo dc i gråt om hvilken af dem som var vackrast. Don ene, en f. d. etnalånning, påstod sig vara skönast derför att hans gamla mor i tiden varit (len vackraste en i hela hela Småland. Vaggarne harva öron. Från Vig- lande skritves till Vexiabladet föl- jande, •som vi dock knappast hålla troligt: Haromdagen surro öfverkon- trollören samt lånsmAnnerna Hjert- qvist och Robårt å ett rum på Vin- lands hotell, satntalande om brAnvins- skandalerna. Ilaradehölding J. Lars- son, brånneriegnrnee advokat, som se- dan någon tid vistas har i trakten, hade, som man sedan fått veta, ob- serverat eatninantriffandet och genast preant på att hyra rutnrnet nitet intill. 6rannEauben. Den 70,000:e biljetten till .bnl- longglingan. i Köpenhamns Tivoli köptes i torsdags f. v. ut timmerme• stare Teech från Köpenlinnm, hvilken således blef den lycklige agaren till den utlotvade guldmednljeti. Misslyckad spekulation. Vid farma laailseon-konserten i Kristiania uppköptes en hel mangel af biljetter- na på förhand af gpekulnnter. som med tanke pi Nileaonfebern i Bergen trodde sig komina att göra en liten vacker aflitr. Resultatet motsvarade emellertid icke förvAntningruna. :Mi- nuterna innan konserten började sål- des 10-kronors biljetter till — 1:50. En af uppkapnrne, som förgedt sig med icke mindre an 400 biljetter, gjor- de en ganska stor farbart. Utrikes. En sachsisk bonde hade i lInnlen köpt två svin, 111(11 endast för det ann betalt (len lagliga införseltullen. SA fick han nf några goda vAnner veta, att han kunde vante sig besök af tull- snokarne, som sannolikt atnnade före- taga husundersökning hos honom. Vår man anade naturligtvis hund besöket gålde och var i ej ringa farlAgenhet, byar han i hastigheten skulle kunna gömma det ena svinet. Men nöden gör uppfinningsrik. Utan att betAnku sig långe tager han det ena af dem, !tigger det i vaggan och drager för gardinerna. Då tullkarbune iutrAda, finna de bonden vid vaggan sjungan- de on vnggsång. De befalla honom att vara nArvarande viii husundereak- tringel), men han brun vaggar vidare och klagar öfver sitt stackare sjuka barn, som han ej kan lemisn. Då er- bjuder sig en af tullknrinrnc att er- sAtta hans plats, medan undersöknin- gen varar. Bonden går in derpA, men lägger den menniskovAnlige mannen pA hjertat att vagga mycket sakta och för all (lel ej draga undan gardinernn; ty om det mjuke barnet finge se ett främmande rinsigte, kun- de det bli dess död. Tullkarlen lug- nar den orolige fadern, sAtter sig vid vaggan, vaggar sukta och sjunger den gamla vaggvisan: Vyer:, 'vs., liten kind. Råttnu -kommer puppa in., under det hans kamrater ifrigt — na- turligtvis förgåtvea — genomsöka huset. Bonden har dock sedermera, be- rtittnr eSchorers Fam.-B1.», visat sig erkAnenin mot den hygglige tullkar- len, i det han några dagar derefter tillsunde denne en korf af den ea kArleksfullt i sömn vaggade dille.. Cyklon i Förenta staterna. Från Newyork telegraferades den 10 d:s: 1 några distrikt i staten Ohio har en haftig cyklon anstialt stora förödelser. Byn Bloorningbury har förstörts och saminuledes år förhållandet med Wus- hington Courthouse, en stad på 4,000 invånare. Man hur hittills funnit 5 döda och cirka 300 sårade. Skadan anslås inalles till 1 mill. dollars. Miselyokad hagelskada. 1 «Köln. Ztrig. meddelas följande notis från Lvck: En landtbrukare hade fått sina addesfalt obetydligt skadade af hagel. Han hade emellertid försäkrat sin vaxande gröda mot hagelskada och för att glia ti pädesfalten utseende af att lin blifvit totalt förstörda af haglet, låt han tvenne &ångar släpa en tung jernkedja öfver fAlten. Den person, som af hagelskadebolaget blifvit ut- gAnd för titt vardera skadan, alver- raskude drängarne midt under deras syeselgåttning. Han frågade dem livad de togo sig till, och tick det egen- domligt% svaret: «Vi haglau. En förskräcklig gasexplosion egde i vändags A. d. 114 altanen rum i Berlin. Ett cnskildt såll:a:ep linds A förlustelselokalen Irranin vid 1Vran- gelstraaan anordnat en teaterforeståll- tving. livervid två småstycken skulle uppfbrns. Publiken råknnde mellan två och trehundra penumer. Strax efter början af det andra stycket ljöd en fruktnnevArd knall. hvarefter gas- lagorna slocknade. Dörren fras sa- longen till teaterganleroben lyftes nf hakarna och föll med stort buller ned bland aakaderne, bord sned derpå stå- ende ölsejdlar samt stolar slungades hit och dit och kastades omkull, rop om hjelp och jetnmer af de sårade skallade i salen — kort segalt, det var en förskräcklig scen. Alla sökte uppnå utgångarne, hvilket emellertid var omöjligt i mörkret och då de kullslagna botdon och stol:une spik- rade vågen. En mäng t1 damer fillo i vanmagt. En kypare och regissörens fru simmade i blod; vorden je:ute öl- tappnren på manet blefvo likaledes svårt skadade. Dessutom måste två manspersoner och tre damer föras till ett sjukhus. Om orsaken till o- lyckan bevattna följnnile. Redan förut under aftonens lopp hade flera per- dorier i enloggen kAnt gaslukt, kvar- tar en å lokalen nnetåld person ln111- des att undersöka gasledningen. DA han ej upptAckte något misstänkt, begåfvo sig värden och öltnpearen med ett brinnande ljus ned i den tunnel, livari hufvudgnsometern hade sin plats, för att undersöka denna. Knappt hade emellertid vården vid- rört gasometern, innan explosionen följde. Vården kringlivårfdes af lå- gorna, hans liår och skägg brandes upp, och hela nnsigtet, kinderna och vissa delar nf kroppen betäcktes af brAnnsår. Han ligger för nArvarande illa sjuk. Oltapparen slungndes i ett hörn af tunneln och led svåra skador. Genom explosionen och luftskaknin- gen dervid krossades nåstan samtliga fönsterrutor å egendomen, och går- den mellan vtterlmeet och salongen sprängdes upp. Den få minuter ef- ter katastrofen anlända brandkaren lyekndes skicka elden. Fint skall det vara. Georg 13ran- ges skrifver i ePolitikene om en ung fransninn, snut hnn sett i sommar vid en badort i Tyskland: Som den sista åttlingen af en slugt, 3001 var bekant från korstågen, kån- ner han i håg gnid behofvet att kon- statera sitt vågens såregenhet. Han bebor fjerde våningen i sin ;ars en- lats i Paris. Der fick han för ett par år sedan idéen att ombilda en tel • svit ut ruin till en mimbassin af så rundligt omfång, att han kunde tagit sig en dugtig simtur utan att behöfva gå ut. Han låt bryta upp golfvet och arrangetnentet började. Då visade det sig till hans stora för- argelse, att trossbottnen icke kunde bära tyngden af en sådan mångd vat- ten, och han måste uppgifva planen, från hvilken fodren afradt honom - icke direkt, titan skriftligen, ehuru de ho i samma hus. Tv sedan sonen en gång blef ovän stel (lidren, tala de icke vidare med h varandra, utan hålla förbindelsen vid enigt med till- hjelp af en tnfla, nuni ar uthängd i trappuppgången, hvilken båda dag- ligen passera. Den unge markisen tycker icke om att vara allena, men finner icke lått någon kamrat, som Ar honom jein- böl dig. Att hålla hundar år icke Göteborg. 'filkniska Fabriken Göta Lejon. LITTPULVER. Begagnas vid läk eller tvlitt 1 stallet för basta och renaste aska. LUTPULVER. Anvandningssattet alldeles samma som med vanlig asklut. LUTPULVER. Kiliderna blifva fullkomligt rena och blandande bylta. i LUTPULVER. Garanteradt °skadligt får kläderna ochychlorfritt. Några flickar såsom vid begagnande af aska bohöfver anan icke befara. LUTPULVER. Oilfvertraffilgt vid skurning af golf. Endast Akta når på hear je paket finnes vart inregistrerade fahrikstuarke. tid I minut hos alla herrar specerlhandlande ni. fl. (G. 13.294 X t. r. 659 originelt nog för honom. rinn an- sknfl'ade derför i fjol en väldig sköld- padda, mom följde honom som en hund, når han långsamt promenerade ur rum i ruin. Han tyckte om den, men ansag att den var för mun i (Hårgen. Så lat han förgylla dess skal. Om detta behagade ttlsklingen, år val o- säkert; men den fick ju på (katta sått utseende af ett sagodjur och våekte de besökandes hamlat'. IM djuret lyckligt ötveretatt denna operation, beslöt markisen att utmarks det anan mera, hnn lat öfver allt inlågga det lefvunde djurets skal med perlor, ru- biner och diamanter. Dock hånde, när allt Idel färdigt, att pköldpriddan efter livad det pastas, kastade en sorgset förebrående blick på sin herre och uppgaf andan. Hans sorg var stor; under musik of förhyrda musi- kanter begrof hnn med -egen hand en natt i manskemi det döda djuret nued förgyllning och ädelstenar i sin trädgård. Yttersta domen. Från Aquila, skrives; Invanarne i byn .Castedieri blefvo ej litet uppskrainda hår om dagen. PÅ middagen förmörkades plötsligt himmelen, ett ()vader bröt löst. bli tar ljungade, åskan dånnde och byn öfversvåmmndes. Plöt•ligt komna) flytande på vågorna likkistor, skelett och menniekoben, och med orden: sdet år yttersta domen» fillo de för- fårade merni.korna på knå. Först då ovAdret lagt sig, upptAckte man att regnet och storminen förstört hela kyrkogården, bort fört jorden och fram- dr agit de döde ur eine boningar. iitteBångs- och po[i5saker. ltiallst römska målet. Högsta dourstnlen har dömt förre lAroverks- ndjunkten i Örebro WillIstram till 1 i,, års gtruffarbete, i anledning af egen bekånnelee. 105 10g Han menade, att Betty ej mera vare eå vanlig och förtros lig mot lionoin, sedan den rike indiern börjat egna henne sin uplanarksamhet; det var honom, som mu ett skrank plötsligt blifvit draget mellan honom och henne, ett skrank som han ej vågade öfveratiga, som om hon plötsligt erinrat sig-, att hon vore dotter till den rike bankiren och han blott hennes fars bitrade. Detta hade gifvit honom ett stygn i hjertat, och det brAn- nande såret etnartade honom så ofta han tAnkte på henne. Men hvad ville han då? Måste han ej talga sig, att han kunnat förutse detta, att det vore sakens naturliga gång? Och fadder han ej hennes ungdomsven, hennes bror; måste hennes vinskep till honom derför erhålla dödsstaten? Han hade jemvill återsett Emma; men den trollmakt, som det korta mötet med henne utöfvade den der aftonen, hade flugit sin kos, hans hjerta kände sig ej draget till henne. Ett sakta prasslande väckte honom ur hans funderingar; han såg upp, och Betty stod framför honom. aSkiljes du ogerna från oss, Rudolf?» frågade hon sakta. •Hur skulle jag kunna glAdja mig åt nfakellet från ett hus, luari jag åtnjutit så mycken kärlek och vAnskap?. svarade han. silen din far har rått — det ar nödigt, att jag en gäng kotn- mer ut och ser mig om ute.» *Och vår karlek och vanskap skola följa dig, sade Betty med innerlig varmt. sDu skall ej heller glömma oss; icke sant?. «Viset icke!. 'Och efter ett år kom.ner du tillbaka, Rudolf. Du skall Ingenting finna förandradt hår.. «Ingenting?. frågade den unge mannen och såg flickan sta- digt i de fuktiga Ögonen. «Betty, du har kallat mig din bror; kanske brodren får stalla en ogrannlaga fråga till systern?» 'Vore han min broder, om han ej finge det?. log Betty. •Fråga blott, jag akall svara dig.» ' Betty, du alskar hr Wander, Ar det icke We Ett drag af djup smarta kringfor flickans lappar. allur kan du stilla denna fråga till mig?» förebrådde hon. sLigger den ej nåra till hands? Hr Wander agnar dig 1211a Sin uppmärksamhet, och Eneroth Co, «Alt — ser ni bara: NÅ?. 1)e lurande ögonen fltstrides med ett -uttryck af febvi aktig epanning på den unge mannens !tippar. .,ing har i min furs sekretår funnit en temligen tung, med fem sigill tillsluten packe,. sade Edvard. «Den bar min adress och derunder bestrinimelsen, att jag först skull öppna den då jag fylt mitt trettionde år.» Oskar Welin nickade lifligt, alldeles som om han velat säga, att detta vore en utomordentligt vis bestämmelse, för hvilken • Edvard borde vara sin far tacksam. «Det är hemligheten,» svarade han; »jag; har ~kl mig detta. Tålamod blott, unge herre, med tiden plockar utan rosor; mera stiger jag icke i dag.» «Men om ni känner hemligheten —» Ah, bevara! Jag kAnner den icke! Der ha vi det «Jag? igen min vAn! Jag finner intet fartraende hos er — hvarför skulle jag skänka er mitt? Han gjorde en gåckande bugning för den unge mannen och skrattade dervid ritt elakt. «Kanske kommer jag tillbaka till det under de nArmaste dagarne,» tillade han; «dittills måste ni tygla er otålighet.» Edvard ryckte föraktligt på axlarne. Jag kan vantan svarade han. "Det förundrar mig blott, att ni ej för långe aedun anspelat pi denna hemlighet, ni skulle ofta nog haft tillfälle dertill. God morgon.. Den gamle mannen gnuggade förnöjd hAnderna. Ont det lyckades honom att föra agenten bakom ljuset, så var lugn Ba- ker otn denna vinst; herr Edmund Wartcnbcrg kostade nog på sig en bra summa lör att finna sin son igen. Och på den slippriga stigen hade han nu också funnit en hållpunkt; man kunde vante att kassören fattade i med båda hinderni, om gyneamma anbud gjorde. honom. Hade Bern den der gången på förhand vetat om börgåtgar- den, så var han också nu alltjemt underrättad, och den pennins geknipa, hvari han var, nödgade honom att taga sin tillflykt till lörtviflade medel, för att bevara sig för vanara och fångelae. Omladda" Afsatt postmastare. Postmästa- ren i Billeberga A. E. Andersson dömdes, jernlikt 25 kap. 11 § straff- Ingen, sin tjenet förlustig, för det han förskingrat 2,t76 kr. af ombinder- befria medel. lian har hos k, net• nnhallit om nod eller att med böter få försona mitt brott; och ha perenner fält förbön för honom, men liar hans ensaken blifvit utslagen. BarbPraren i **--ping. En glad prest var en afton för nåt gon tid sedan till paz:minns med några vänner på kallare!' i en stud, som vi kunna kailu ••—ping. Han behörde raka sig, och barberaren i "—ping, som var en munter och språksatir karl, efter:andes. Hela hinns upp- trådande gjorde ett så godt intryck, att han efter förrättad rakning inbjöds att dricka ett glas. Slutligen sade yresten under ullman munterhet: — Ilar nu. måster Axelson, jag :ikull ge er en tjugukrona på följan- de vilkor: Ni hoppar fram och till baka afver den hår stolen under en halt timma» tid och ropar vid hvarje hopp: «Ilår hoppar jag, Calle A xel- son, barberare i "--ping.. Säger ni något annat., så går ni miste om be- löningen. Axelsson blef visserligen något öf- verraskad af förslaget, men då han tog i betraktande att något tillfälle far honom att så lått fartjena tjugo kronor sannolikt ej snart skulle komma till baka, gick han in på det samme. Stödjände sig med ena handen på stolkarmen började han hoppa, under det han upprepade (le ofvati sagda orden. Sedan detta sålunda pågått i ungefår fem minuter, ringde preeteu på kyparen och sade: — Kypare, livad år det tiar fason att skicka mig en dylik person i stAl- let för en rigtig burber are, som ni sade honom vara? Barberaren hoppade och ropade: — Hår lorppar jag, Calle Axelson, barberare i "—ving! Kyparen förtviflad: herre Gud, det hår förstår jag inte alls. Jag har aldrig sett honom bara sig åt på det viset förut. Herr Axelson, herr Axelson, hvad tar ni er till? — Hår hoppar jag, Calle Axelson, barberare i "—pingl — Men, snAlla herr Axelson, kom i håg att det ar båttre herrar. Hur kan ni uppföra er så tokigt? — Hår hoppar jag, Calle Axelson, barberare i •• —ping. Värden intråder hastigt: — livad i Herrans namn betyder det' hår? Karlen hur blifvit tokig. Ilar nu, herr Axelson, hur kan herrn väga fön:lampa herrni nu i mitt hua pa det Båttet? — Ilar hoppar jag, Calle Axelson, barberare i "—plog: Vården: — Hor pA, Peter, spring efter hans hustru. Det har duger inte. lian har tydligen blifvit galen, och jag ber herrarne inte låta det hår spektaklet återfalla på mig! — Ilar hoppar jag, Calle Axelson, barberare 1 "—ping! Hustrun instörtande; Calle: livad har du fått -- för ett anfall? Känner du inte igen mig? — Hår hoppar jag, Calle Axelson, barberare i "—pirig! Hustrungråtande: — Ack, Calle, om du håller af mig, så tank på barnen hemma och följ mig! — liar hop par jag, Calle Axelson, barberare i " —ping. Calle! ropade (len bedravade hu- strun i det hon slog sina armar om baue hala och hingtte sig fatt vid
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.