Sjökaptenen C. C. lianan, som fålla re• namit n:r 1 och 240,000 ekalp. racka- rock. Alla sprAnghålen voro förbundna på jag i gir eftermiddag kl. 4.45 'petat. med ett elektriskt batteri, sil att en rada allöen issidttör koneeljpresidentens bo- enda gnista skulle förorsaka explo- „ad på Toldbovej 26 såg jag herr Hatrop komma gående från Bredgade. sionen. Den lilla gnista. som skulle faun ag mycket allvarsam ut. Herr Eatrup tog 1 *in portklocka och i denna oerhörda mina i explosion, ut- samma ögonblick ulmade alg en ung per- såndes af öfveringeniörene elfvalrign . 4#nota och frågade: dotter. små fingrar. Då hon rörde tta Å l he herr Estrup? vid nyckeln, som slöt ledningen, hörde Ko naeljpresidenten vinde sig om till hål!. ten och svarade: de tusentals andlöse åskAdarne A egrAn- — Je det år jag. derna ett doft brak. Jorden tycktes Den unge mannen tog dl ett steg tillbaka. sjunka, och derefter stod så hastigt tto Upp en revolver ur ytterrocks ekan ne att man knappt kununt co stigningen sc h fyrakö af mot Estrup på 2 stegs aftsånd, med ögat, öfver klippan en våldig gar rep drog sig litet åt sidan langa mu- ren di porten Innu icke hunnit öppnas och vattenpelnre nio nerea i genomskAr- repade: ning och 600 fot hög. med spetinr af — livad för något, dieter ni på mig! skum, som sköto An högre upp. Mein Jag ,(Rang nu tvåa Dtrer gatan, men in- massan liknade ett prAktigt isberg af osn jet; kem frans hann den unge mannen kristallisk klarhet och ofantliga mått. sis &flyr* Inne ett skutt. Det förekom, mig e m° om hatts band darrade, dock kan jag ej Ett ögonblick hAngde hon orörlig i med bestaindhet derom yttra mig. luften. Derpå sjönk hon skummande så snart det andra skottet som dock all- åt alla möjliga håll och under alla de les bornerade. Ter affyradt grep jag den unge mannen i bröstet och vred revolvern möjliga former ned i hafvet igen och Ist hans hand. Kort efter kom ock gross- Minde mot stranden en stor, häftig handlaren Toxen Worm fram och grep lika- våg. En gul sky af de exploderade ledes tag i attentatorn. gaserna hångde derefter en stund öf- Denne var fullkomligt lugn och sade: ver det kokande vattnet. — Si behöfver inte ta' fast mig. Jag ,printer ej min vag. Jag slår till min gar- Stöten kande, öiver hela New-York ning. och i Brooklyn, men var ingenstädes Kapten Larsen utropade: stark nog att göra någon skada. — År ni galen. heart skall detta leda? de han Två Are arbete och en half million - Nej jag år icke galen gned — jag har mina principer att gå ef- dollars kommer det Annu att draga, ter. Min gerning hr jag fullt medveten om innan den eprångda stenen år bort- och vet också at: nu år det slut med mig. förd ur sundet. Men derefter skall Låt bli att hålla i mig, det vicker blott New-York norrifrån genom Ilellgate cr reencle! Jag skall inte löpa min våg. Herr Larsen beskrifeer på följande sitt halva ett inlopp p:t 1,200 fots bredd, rån unge mannen: medan det hittills var blott 600 fot, Man ar at medelstorlek med ljust, knoll- och 26 fots djup, hvilket gör det möj- rigt hår. med ett öppet och godt :makts- ligt för occanångarne att löpa in på uttryck. Han var ganska vål klådd i brun alla tider. orr errek. grå benklåder samt svart filthatt sade fram och grep attentatorn, Irsr afgifvit följande berl1ttelse om fatloppet. med låg kulle. Han var något blek, men fullkomligt lugn. Larsen, Toxen Worm och ett par andra tillutadeaknrune personer förde honom genast till poliskontoret vid Store Kongenug•de. Der undergick han ett kort förhör och för- del sedan till bufvudstationen vid Bongens Nyter.. Tecsterbladen !tåga att konaeljpresidenten var mycket blek. högerbaden att ban var mycket lugn. Så snart han kommit in i sin bustak och meddelat sina söner bred nom passerat — fru Estrup och döttrerne aro bortresta — klådde han om sig och åkte ut till Christiansbeen till •tatisrådet Holmblad -för att åta mildeg och spela veligt. Konseljpresidenten beråttar sjelt (enligt avbet)) att han förut vid taftet omtalade nyheten om attentatet hos statsrådet Holm- blad. Herr Estrupspelade derpå sin whist. Konung Christian hada afiandt följeode lyckönskningstelegram till hr Estrup b•ilket, då konseljpresidenten kom hem låg på bana bord: *Med barm och djup sorg erfar jag nu att en dansk bar kunnat satta edert dyrbara lit i fara. Gud vare lofrad att misagerningen ej lyckades och att ni strax efteråt kunnat del- Christian R., taga i en middagsmåltid. Jattesprängningsarbetet utanför New-Yorks hamn Vid detta stor- artade arbete blefvo nio acres klipp- massa (en nere = 4 tunnlund) ge- nomborrade med gallerier till eam- manlagdt fyra eng. mils långd, lig- gande 50-64 fot under lagsta vatten- ståndet, med stenmurar på 10-24 fot mellan sig, och medan taket uppbars af 467 stenpelare på 15 fot i fyrkant. .1 pelarne, våggarne och taken på dessa gallerier hade borrats nåra 14,000 språnghål af i medeltal 9 10t8 djup, och i bvarje epranghål insattes en sexsIcAlpunde patron af språngårn- net rackaroek samt ed treskålpunds- patron dynamit. Inalles voro har nedlagda 315,000 skålpund språng- funnen, nemligen 75,000 skålpund dy- pofissalier. Efterspel till brAnvinstinget i Alfvesta. Allmånne åklagaren, vice håradshöfding Settervull, öfverkon- stapel Eklund och vederbörande låns- nian, åtföljde af trenne tidningarele- renter, hafva i måndags och tisdags rest omkring och lagt beslag å flera brannerier, hvilkas egare stått tillta- lade inför tinget. Vid brånnerierna Torp och Qvuirn- gården förseglades pannorna och för- bjöds vidare bränning, sedan åverkan blifvit bevisad. I Ströby togos i beslag två tusen kannor brAnvin och ungefAr lika nue- ket i Thorsås Thuregården, allt som säkerhet för blifvnude ekadeersått- ning till staten för undansnillad skatt. Våldsamt motstånd gjordes ej, men besIngtagatne rönte ett ytterst mot- villigt bemötande. Egnren till Ströby brånneri, Kristoffer Söderström, bort- språngde å en i beredskap hållen håst vid besIngtagarnes ankomst och kunde ej upphinnas. Troligen fruk- tade han att bli biktad. Landtbruk, Att låta potatisen ruttna i jor- den torde i år en och annan land s- man kanna sig frestad, der t. ex. po- tatisen år klent utrustad eller börjat skåmmaa. Den bör dock upptagas ur jorden och om ej annat an upp- brunnas, då askan duger till gödning; ty annars skall den till nåsta år gifvu god påring åt de larver, som Aro po- tatisens fiender, och i synnerhet At den mögelsvamp som orsakar potatis- sjukan. Trädgårdsskötsel. Alkastningen af barbuskar. Sven- ska trådgirdsodlareförbundet dryftade håronidngen frågan: .Elvad kan ett tunnland i medeltal afkasta per år, planteradt med barbuskar?. En fack- man !mimade dervid följande bet-lik- ning: Af krusbårs-: och vinharabuskar rymmas å tunnlandet ungefär 1,143 st. Krusbarebuekar kunna, periodiskt råknadt, lemma i årlig afkastning från 3-5 år 10 öre stycket (114: 30), från 5 —10 år 25 öre (285: 75) samt från 10-15 år 30 öre (342: 90). Vinbarabuskar knutna likaledes lem- na i årlig afkatuning från 3-5 år ? öre stycket (91: 44), från 5-10 år 25 öre (285: 75), från 10 —15 år 30 öre (342: 90). Så vidn man bedrifver en rationell köksvAxtodling, kan mitti ej med skål låta bArcivnrtcren ligga lång- ro än 15 år. Af hallonbuskar mera vnrsklign att odla, rymmas på ett tunnland 5,600 stycken, som anses kunnaafkasta från och med 3-4 år 3 öre stycket årli- gen (168 kr.) samt från och med 4-8 år 8 öre (448 kr.). De anförda beloppen Aro medel- taleberåkning af nettobehållningen. Tilläggas bör, att den, som gör en plantering af °film nurunds först bör beråkna livad jordens bear- betande kostnr samt första åren odla litet koksvåxter mellan raderna, på behörigt afstånd från buskarne. ■ •■■•■ •••• När man är förälskad! Af Georyes La I'irouse. Det var en gång en liten vacker dam, som promenerade på Rue de Cluateaudun och såg in genom butik- fönstren. En liten herre följde efter henne. En dumbom. som följer efter en dam . . . det ser man hvarje dao.. Vår lille herre uttnårkte sig docil framför sina likar genom en så tyd- ligt framtrådande passinn, att alla för- bigående stannade och sago efter ho- nom. Ingen menniska intresserade sig för damen, som såg mycket Arbar ut. nerrann, skrattade åt honom, damerna smilogo, och gatpojkirne, hvilkas skarpa blick anan hade upp- täckt denna scen, började formligt hetsa den lille herrn på damen, ro- pande; 'mag futt henne! Rodnande och utom sig sökte da- men göra ett hastigt slut på skan- dalen genom mitt gå in i en butik, Den lille herrn följde ögonblickligen efter. — Tro icke, ntt ni på det såttet undgår mig, madamel ropade Im till henne och stångde dörren till de inre rummen. — livad önskar ni, min herre? frå- gade bodmamsellen. — livad behagar madame? frå- gade handelsbit rådet. — Jag ber om skydd. En hel timme har denne herre följt mig i halarne. — Att jag icke följt er långre, dame, år sannerligen icke mitt skull. För öfrigt måste ju allting ludra en början. — Ett högst otåckt skämt, min herre. — Det år intet skonit, min nådige. Vill ni ekinka mig ett ögonblicks samtal? — Jag vill icke skinka er någon- ting. Det ur hög tid på, att denna skandal får ett slut. — Det år också min högsta önskan. Göteborg. Tekniska Fabriken Göta Lejon. LUTPULVER. Begagnas vid lak eller hatt 1 stallet för basta och renaste aska. LUTPULVER. Anvåndningssåttet alldeles samma som med vanlig asklnt. LUTPULVER. Kliidertia blifva fullkomligt rena och blandande bita. LUTPULVER. Garantera« oskailligt fiir kliderna och chlnrfritt. Några flackar såsom vid begagnande af aska behöfver man icke befara. LUTPULVER. Aörverträffilgt vid skurning af golf. Endast Akta niir på hvarje paket finnes vårt inregistrerade fabriksmärke. I minut tios alla herrar specerihandlande nl. fl. 659 t. v.) (G. 13.294 Var så god och tag min fullt, N:t skall jag följa er hem. — ?sten . . . men . . . min herre . . . jag kanter er ju alls icke! — Det år just detta, som gör mig otröstlig. Jag kånner er, det Ar nog! I ert eget intresse, madame, tag tum urin. — Ni år lika narraktig som oför- skämd. Jag vill ej gå tillsaumnans med er! — Detta svar öfverrnakar mig ej, jag var förberedd derpå. Men det fins, Gud ske lof, ett medel deremot. Det år er egen skull, madame, om jag hemtar polisen. — Polisen? ropade samtidigt den uppbragta lilla damen, den förskråek- te egaren af butiken och de förtröjdt grinande handelsbitrådenn. — Hvarför polisen? frågade buti- kens egare. — Fråga damen derom. Låt hen- ne icke komma ur cigte, om ni vill undgå obehugligheter med polismyn- digheterna. hg går nu efter t vå poliskonstaplar och en vngn. — Det år oerhördt! Mina herrar, jag försåkrar er, att jag ej har den ringaste uning om brud allt detta skall betyda. — För sista gången, vill ni taga min arm eller ej, ~dame? — Aldrig! Hemta ni polisen! — Jag lyder er befallning, ~dame! Den unge munnen vande sig till bu- tikens egare; Ni är mig ansvarig för damen; för öfrigt Ar jag hår igen om tio minuter. hinn gick och lemnade de (varva- rande i ett tillstånd af mållös förvå- ning. Efter att ha utbredt sig öfver denne herres gränslösa fräckhet bad (bullen butikens egare att få gå sin våg. Hon var baronessan X. och bodde vid Rue de Paradis. Man kurdi: ju stånda någon med henne, få att hennes identitet blefve ådagalagd och hon sjelf skyddad mot denne oför- akånitle. Till svar visade egaren af butiken på två poliskonstaplar, som just komino in i butiken. 145 148 lernna den åt offentligheten. Något af småleken och skammen °fler en sådan menniska faller alltid tillbaka på firman; man talar om låtteinnig tillsyn och missriktadt förtroende. Jag får 'Utgå lim på er?. sju visat,. sade amerikanaren och steg upp; «jag vill nu ej heller störa er långre, ni liar vigtigare att göra. Skulle den snygge herrn neka, så oberopa mitt vittnesbörd — jag tror ej han skall våga beslå mig med lögn. Jag ber om tillåtelse att få upprepa mitt besök under loppet af de nårmaste dagarna.. sNi ar alltid välkommen hos mig,. svarade bankiren, sota darrade al sinnesrörelse; si Livade fall hoppas jag i morgon få nöjet, ifall ni ej vill ekåska mig tran en gång till i dag.» Wartenberg bugade sig mycket artigt för de båda herrarne och letnctade kabinettet. silad mig nu och hjelp mig, Rudolf,» sade den lille herrn i feberaktig hetta; «ni har haft rått; jag skulle vilja all mig för pannan, derlöre att "ag icke förr slankt gehör åt era gissnin- f för huset W indheim och kompani, skulle gar. Vore jag ej ta polisen och arrestera den slyngeln; men Jag ögonblickligt Jag slår mig sjel i ansigtet, om jag Ofverletnnar saken åt offentis fighten.. «Och dock skall ni få göra det!. svarade Rudolf allvarsam. sDet lider intet tvifvel, att Borrs försnillat summor; ty en lia- lardspelare —» (dian också vinna, Rudolf,» föll herr Bertram Windheitn honom i talet, lycklig öfver det tunna hulmstrå han funnit. sTenk nu, om kassan vore i ordning? «Föruttatt, att den vore det, skulle ni an vidare anförtro den åt honom?. «Nej, visst icke, jag tål ej en hasardspelare bland min per- tonal, och allrarniost en spelare som betjenar sig af falska kort. Mia Gud, så den slyngeln komprometterat mig hos denne iko amerikanare! Jag skulle vilja tukta honom med egen lind!» «Lugna er, jag ber,. sökte Rudolf beveka sin at vrede glödande chef, hvilken haftigt gestikulerade med sina korta ar- mar och rånde fram och tillbaka. «Med denna fromma önskan Groår ni ingenting, nu miste ni handla,9 Eneroth & C:a, ist gonblieldigt — n -Min börs ar finnu frid. Jag eder dessutom några vexlar på litirvnrunde firmor; skulle ni vilja hafvn godheten låta in- draga dein och kreditera mig för beloppet? Jag befattar mig ej gerna dernied,» «Med nöje,. sade bankiren, i det han kastade en flygtig blick på papperen; «ljug tackar er för åran af ert förtroende. Förfoga helt och hål let öfver mig lör det fall ni finner mina tjeneter önskvarda.» Den gamle herrn bugade sig och kastade dervid en flygtig blick på Rudolf, som ingen uppmärksamhet ekånkte honom, emedan hans tankar voro sysselsatta med andra saker. «Skulle jag redan nu få begagna mig at ert godhetsfulla anbud?» frågade han. sJag önskar erhålla upplysning om en herre, som «Var så god och namn honom,. svarade Bertram Wind- heim, då amerikanaren tvekade, med en betydelsefull blick pi Rudolf. «Denne unge herre år min förtrogne, jag har i afiåre- angelAgenheter inga hemligheter för honom.. «Nå då, en herr Oskar Wahn har erbjudit mig sina tjen- eter i en privatsak,» återtog Wartenberg. «Jag har ingen or- sak att hysa någon slags misstanke mot honom, men det skulle emellertid vara mig kart att erhålla on upplysning om denne mans förhållanden och korakter.» sOskor Wahn?» upprepade bankiren, lirare penna lått lade sig i veck. «Var föreigtig, herr Wartenberg, man saker, att denne man år fabrikant af jernhaleband. Jag vet icke, om ni förstår det der,. tillade han, i det han med venstra handen om- fattade sin strupe. ilick, jo, visst!. skrattade amerikanaren. {Jag tänkte mig det genast, då jag sig honom för mig, med hans roffågeleblick och torftiga klAdael. Jag måste göra mig beredd pA att han skrifver sin rakning med dubbel krita.» 0År det kanske en sak, hvari mitt hus kan vara er be- hjelplig?» Wartcnberg skakade afböjande på hufrudet. Gaidasitasa. al — Vi stå till tjenst! sade den Aldste af detn, — hår år alltså en dam att arrestera? — Min herre! ropade (len lilla da- men förskrAckt, huf den ggilliete att höra mig . . . en oförnkilmil men nicka har . . . — Gått efter oss. Alldeles rigtigt. Ilat) kr strax hur. — Saken förhåller sig cA . . . — Det angår oss ej. Det kan ni herrum för poliskommissarien. 11 errn hemtnr bara en vagn ; han kommer strax. — Jag vill icke gå till poliskom- misettrien! Jag har ej gjort något ondt, det evar jag. — Så såga alla, det år den gamla. visan. Herrn har anklagat er för stöld! — Stöld? Anklagat mig för stöld?. — Intet bråk, min flicka. For vigt Aro i i alla menniakor. Vi bal alla våra svagheter. Min svaghet ile; absinten, min vans derborta tobaken, och er år att vanda ut och in på an• dras fickor. — Det år nedrigt! Min herre, jag baronessan X. — Inte så illu! I ert stålle skulle jag hellre strax ha sagt kejsarinnan af Brasilien. — Jag bor Vid Rue (le Paradis, Man kan följa mig hem för att för- vi.sa sig hörom. — Mycket bra! Men först skola vi gör.. en liten visit hos poliekorn- rnissarien. Det år en mycket älsk- värd herre. — Jag följer icke med er! Förtråttligt! — Låt mig gå hårifrån, så skall jag ersätta er för ert benvar? — Mutningsför.ök? Mycket bra! Det kan Higlzas till det öfrign. För öfrigt, der kommer er herre! — Min herre? Oförskemde! — Allt buttre och båttre! Förnår- glin en offentlig tjeneteman i uttlfnin- gen nf sin pligt. — Ni tror val ännu icke på allvar, att jag skall stiga upp i denna vagn? — Naturligtvis, min nådiga, så framt ni ej föredrager att taga min arm, — Skändligt! Efter förnyad ordvexling har da- men ingen annan utvåg ån att till- summans med sin ferföljare och de båda poliskonstnplarne taga plats i vagnen. — Kör! ropar en nf konstaplarne, och vagnen såtter sig i rörelse. • • Konstapeln har vagtsanning. Po- liskommissarie.: var verkligen en hygglig man. lian hade nyss intagit en liten utsökt middag och befann sig i ett tillstånd af högsta vAlbefin- tionde. Naturligtvis kunde besöket at en ung, elegant och vacker dam endast varia honom k Al kommet. Hun lut det för icke hylle: sin %ankra fångn varda längre än fem tninuter i en nedröknd, med poli-förordningar,Acat• teb,tor, tribilnkor och en smutsig »al finnig i-ippnadu der- kamin efter dörren till sitt kontor. Vid åsynen af damen smålog den lycklige tjenetetnannen. Når man dagligen öfversvAminns af öfverkördn fotgångare, ficktjurvar, falskspelare o, tvetydiga qvinnor, då tunn måste föra protokoll öfver på gatan upptagna hundar och förlorade paraplyer, år man hånryckt öfver att en_ gång få en så behaglig oinvexling, Kommis- sarien helgade damen nued ett vanligt leende, — Var så god och stig in . , • . Blif ej rådd, jag år ingen mennisko• stare. Kommissarien bjöd med en rörelse af handen sina gåster att taga plats. — livad år det nu egentligen fris OCI J
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.