alirifhen fann fig flagett af ben unge mannens beftåmba ecb buttig upptra- tante, mcn befl8t att cj tala om faren nicb fin unga bolla. -ett mar ju bara barnet. F å rem ben i ett penften på [enbet, rk faren gUmbei. — — — ect mar i Ihbagi. 8abrifken fatt åter på ritt !ontet. t bladar. —*tig in! en ung nian nieb gcbt uticenbe [ti- ger in, Or ett bugning cd? nalfai pul- sr ;On. — gitt namn år Si. fttr fer nr fe. ban bag ni mit testa måtfornmen åter. 334 bar 7,000 frenerbinfenift ed, fan fie j6rja en buftru. 3ag anhåller cm er Uttal. bana. Babrifhen båpnabc. .ttrab ban f8tr betrattabe fem en barnilig und, milate fig nu nara afltrar. — War ni fattning'', - 30! — Nå, få tag benne bå i lättbe namn! 3 flintage egte fbrlefniumit rum. an trogen fårlef babe fatt fin bc16- aing. 8,ijartn frågar nu i fin erbning, cm ej biftcriett år Hett ccb bart en biftecia. Nej, ben år fann i !prat tum. c:Oen emerindlige hiftmanticn bar cn fi3rmån. lig fentersplatå i burtnutftaben jamt brifmer a g enturaffår Wide. YrIcfningen egbe, fonilagt år, rum i 16ntage i — en af måra grannftåter. cy • inbs orten. Tre vilda qvigor finnas å Finsta egot i Vinge, Upland. Deras antal har ursprungligen varit 8; 4 har man lyckats fånga och en har måst ned- ikjutas. De tre återstående har man intet hopp att återfå. Man söker or- saken till deras lörvildaude bland an- nat deri, att de uppfödes af urnkor och blifl it från början mindre vana vid menniskor. Korgen hafva några ynglingar i en Smålandssocken gett sinn flammor emedan de vid årets husförhör visat sig klena i sin kristendomskunskap. Ett naket, dödt gossebarn hitta- des nyligen mellan :skenorna på jern- vågen i närheten af Arvika. Mau antar att en hund fra:nslapat liket ur en nårbelAgen skog. Huru det kom- mit dit vet man ej Annu. 6rannlanb en. Meåborgs mekaniska verkstad har totalt nedbrunnit. Den var för- sikrad i *Skandia. för 213,000 mark. ntrihes. En adertonårig österrikisk tjenatflicka Sara Schwartz, som begifvit sig till London, antog den 11 Okt. hos en mrs Lewis Keavy, som höll en matservering. Då flickan emellertid genast kom underfund med att lokalen var allt annat An aktnings- värd, sade hon redan @amma dag till sin matmoder att bon ej tankte stanna der. Vårdinnan på stallet blef för- argad håröfver och tillsade ett antal unge mån, som voro nikt-varande, att de kunde göra med flickan kvad dc behagade — till och med slå ihjel Rå misshandel. henne, om dc hade lust. En af min- nen hall (b1 för den stackars flickans ögon, en annan lade handen öfver hennes mun så att hon ej kunde skrika, hvareftcr hon kullkastades och miss- handlades på det råaste och afeky- vårdaete :gitt. Under tiden stod vår- dinnan bredvid, skrattade och upp- muntrade de unge månne). Flickan svimmade, och då hon återkom till besinning fann hon sig ensam i rum- met liggande på golfvet. Hon lyc- kades slams sig ut och begifva sig till en granne, som vänligt mottog henne och gaf henne några förfrisk- ningar. Derefter anmäldes saken oför- dröjligen för polisen. Den nobla vår- dinnan Ar haktid och kommer antag- ligen att få göra bekantskap :ned den nya lagen till unga qvinnors skydd i all dess stränghet. I ungdomens vår. En 17-årig yngling, tillhörande en utomordentligt rik familj i England och som inne: för några dagar sedan studerade vid högskolan i Aberdeen, har ryint der- ifrån till mammans med rektorns 58- åriga fru, som redan år mormor. Ynglingen var i besittning af en be- tydande penningsumma. Han efter- lemnade ett sannolikt ur någon bref- stållare afekrifvit bref, hvari det heter: «Mary och jag hafva bytt hjertan, vi Aro sedan långe en sjal, nu skall prestens välsignelse Afven göra oss till en kropp.. • Teater och Musik. Kristina Nilsson-turnén I Tysk- land. Från Tysklands förnämsta mu- sikstad skrifves till Berlingeke Ti- dende att Kristina Nilssons uppträ- dande derstädes motsågs med största spunning. Konserten gafs i Central- Helle. Publiken förhöll sig reserve- rad i början och kretiken var bister. Tidningarna klandra fru Nilssons spel och saga helt oförbehållsamt att de finna det obegripligt att konstnärinnan kunnat falla på den ieMn att besöka Tyskland. Herr Björkstens uppträ- dande omtalas såsom egentligen omöj- ligt i en sådan stad som Leipzig. Såkert hur man haft kolossal ani- mositet mot konstnärinnan redan före henne.; uppträdande. Landtbruli. Efter fetthalten 160 vi tills det blir mörkt, så gå vi till bangården, ni löser en an- dra klassens biljett och far af. Då ni är i säkerhet, så skrif till mig; emellertid röjer jag ur et bostad, der Ar vAl ej myc- ket att få.s Kassören hörde knappt livad hans stallbroder sade, han vandrade tankfull fram och tillbaka i det trånga rummet och längtade otåligt efter aftonen, för att under nattens skydd fin- tade flykten. Den enögde fortfor att gifva honom förhållningsregler och göra honom uppreirkaam på alla faror, dem en flykting måste bereda sig på; under tiden tömde han flera gånger glaset, och Born låt jemvål ötvertala sig att i brånvin söka mod och kraft för de nästa timmarne. Åndtligen sankte sig aftonens skuggor, i det låga krog- rummet Nerrakade redan mörker, då båda lemnade huset. De genomvandrade raskt gatorna, och då denna stadsdel figg bakom dem, tog vagabonden med några ord afeked af sin följeslagare. Det var båttre om han icke blef sedd vid sidan af missio- "ren, ty då skulle polisen, som kanske redan förföljde den Gortryrnde kassören, kunnat fatta misstanke. Men han följde honom på kort afetånd, för att öfvertyga sig om huruvida flykten lyckades. Bern hade nu antagit en afmAtt, värdig gång, fastån det blef honom svårt att hållit i dermed, då ångest och oro förtårde honom. Så ofta en tjensteman mötte honom, så ofta en förbigåendes blick Olverfor honom, förakråcktes han; hans onda samvete låt honom i bar och en se en epirhund, det förundrade honom, att ingen utsträckte armerefter honom. Hans ångest föreopeglade honom fasligas hallucinationer; ofta menade han sig höra ropet «Tag fast tjufvenl• bekom sig, och så trodde han sig åter se chefen tör huset Windheim och kom- Pa ni framför sig. Han skulle velat i vild brådska löpa till ban- garden, ban han skulle 'velat slunga bort boken och glasögonen och deritnta, striifvar man att få betalning för den mjölk som gyttras från ladu- gårdarna. Vi ha förut omtalat, att en broschyr i ämnet blifvit utgifven af hr Börje Norling. Samme man, numera bosatt i Malmö har nyligen i bokhan- deln utlentnat ' bla nketter till kon- trakt för mjölkens betalande ef- ter dess olika fetthalt. 1 on be- lysning, som blifvit bifogad blan- ketten, yttrar han bland annat följande: Att den bättre varan icke kan betinga ett högre pris än den sämre, måste naturligtvis leda dertill, att sämre vara allt mor och mer kommer att anskaffas, ett förhållande som måste vara Rå mycket mor att beklaga, som det är ett af sakkunnige erkiindt faktum, att den smörfattiga mjöl- ken också lomnar ett mindre godt smör. . Och ju mer vårt smör på vorldsmarknadon utsät- tes för konkurrens dess vigti- gare måste det naturligtvis blif- ya för oss att frambringa en genom godhet och hållbarhet framstående produkt, hvilket också bör vara oss möjligt, då vi hafva en mhgtig bundsför- vandt i vårt lands rikliga tillgång på den för smörberedningen så vigtiga isen. Men för att kunna, taga reda på denna fördel är det också nödvändigt, att den motverkande orsaken, sträfvan- det efter don vattenhaltiga mjöl- ken, måste motarbetas. De me- jerier, hvilka börjat betala mjöl- ken efter dess fetthalt, hafva också .gjort den erfarenheten, att mjölken, som förut ständigt blif- vit magrare, på grund af detta betalningssätt, tilltagit i godhet. Hvad som lägger hinder i vä- gen för ett allmännare genom- förande af en. reform i donna anda, är dels vissa praktiska svårigheter, dels ett visst miss- troende mellan köpare och säl- jare, hvilket ju icke är oförklar- ligt då. det iir fråga om ett nytt betalningssätt. För att undan- rödja misstroende och tvekan hos don med frågan mindre för- trogne, är det som förestående kontrakt med der tillämpade af- räkning göres tillgängligt för allmänheten. Mjölken kan ju på flere sätt betalas olika efter dess olika fetthalt, och en och annan skulle kanske förorda att göra öfvergången från det gamla sy- stemet mindre hastig, t. ex. sti- pulera, att 23 öre skall betalas för mjölken när smöret kostar 1 kr. och den håller en fetthalt af minst 3 pr., 24 öre åter när smöret kostar 1 kr. och fetthal- ten är minst 3,20 pr. Men klart är, att om skilnaden mellan mjölk som håller 3 och 3,20 pr. är 1 öre när smöret kostar 1 kr., skilnaden i värde är betyd- ligt mindre när smöret kostar t. ex. 70 öre. Bäst torde .der- för vara att med ens taga steget fullt ut, så att producenten mjölk får vid hvarje smörpris och vid hvarje fetthalt fullt ut värdet å det smör hans mjölk innehåller. Der mejeriegaren nödgas ysta eller göda svin med skum- och tjernmjölken, torde han ej kunna betala mer äu smö- rets värde, hvaremot man kan säga, att ett mejeri bör harva så pass stor omsättning, attskum- och tjernmjölken bör vara till- riickliga att bestrida omkostna- derna och bereda tillbörlig för- tionst. Stadsmejerier, eller meje- rier i orter dor skummjölken kan säljas till högt pris, kunna naturligtvis utom smörets värde för hvarje kanna söt mjölk er- lägga en tilläggsafgift, riittad efter det värde skummjölken eger. Blanketten åtföljes af en re- kommendation af professor Hi. Nathorst, sota dels vitsordar till- förlitligheten af den apparat, hvilken skulle användas vid mjöl- kens undersökande — den Sax- bletska apparaten för fettbestäm- ning — dels säger sig vilja på det lifligaste, såsom ländande till båtnad både för producenter och afnämaro af mjölk, förorda, att kontraktets bestämmelser in- föras öfverallt der mjölk leve- reras till smörberedning. F:s. Minneslista för triillgårdsodlitre i November. (Ur tida. f. Tradgårdsodlais.) Krukväxterna hållas nu vid jemfö- relsevis låg temperatur och vattnas Bladohyra förgöres med insektpulver, eller genom stark rök- ning med tobak'. Från dam, sköld- löss o. d. rengöras växterna genom ntt tvåttas varsamt med en liten mjuk borste eller lapp doppad i såpvatten och Å vAxter stående i boningsrum förgöres åfven vanlig bladohyra ge- nom dylik tvättning. Etter tvättning med såpvatten böra växterna alltid rensköljas :ned rent vatten. Blomsterdrifning. Åtskilliga till drifning inpl a nterade vitter, såsom Helleborus, oxluggar, aurikler, sm5drop- par, Duc ran ?'boll-tulipaner, mar- srillerfazetter, Daphne, .1mygdalus o. d. kan man redan nu börja drifvu. Nödigt år i allmanhet — och detta i desto högre grad ju tidigare drifnin- gen företagen — att börja drifningen vid låg temperatur t. ex. + 6-8 högst 10° C. och att sedan helt s ar- samt höja den efter hand. Täckning af inntilliga rö.rter. Bör- jar kölden bli mera skarp nekas stamrosor o. d. sors fordra skydd. Låga växter och sådana som blifvit nedböjda tackan med mossa, torrt löf 0. d., högre växter tackas med vass- rör eller långhalm, som i stående stallning tillbindes omkring växterna med viljor eller hannhund. Såning af köksvitxtfrön af de sorter, som i förra månadens minneslista nämndes, företaget; nu i tall vintern synes på allvar vilja inträda, eljes kan g erna upukjutas dermed till nästa månad. L tom de i förra minnesli- stan ~da kökevaxtfrön kunna Arven ditnrse blomsterfrön med fördel sås acta på hösten såsom: reseda, riddar- sporrar, ralmo, Clarkia, lavris, Acrocli- nium, Adonis, Calendula, Centranthus, Chrysanthernurn coronariurn, Conrolrulus, Erysim u in, Eschscholzia, Entova, Gilla, Laratera, Linaria, Ma- lope, Nemesia, Nemophila, .Nolana, Saponaria, Silene, Viscaria, Whitlatem Xeranthemum, Aquilegia, Llesperia, Hieracium aurantiacum, Lu- raria, alothera, Verbascum, Viola 157 lim s iren dröjde långe med att villfara denna uppmaning; han förrökte tilltjenit att undandraga sig nödvandiglieten, sA förklarade han sig beredd att betala halfva summan, och då vagabonden nu reste sig och gjorde min af att på det råa vål- dete väg förskaffa sig penningarna, kantade han Andtligen, dar- rande af. raseri. sedlarna på bordet Den enögde pröfvado dem sorgfälligt och stoppade dem sedan på sig. !Det har kostat mödagickacle Bucher ; * sannerligen vore det e ej rått At er om jag öfverletnnnde er åt ert öde. Ni har ej visat er vårså min hjelp. Men ni skall ej kunna stiga, att jag letnnat er i sticket. LAt se, på hvilken väg tänker ni fly? Kassören ville häftigt fara ut, undanbedja sig denne mans råd och bistånd, men han torde insett, att detta oj låg i hans intresse. Han ande honom, att han ville hyra en vagn och med denna lemna staden; han betecknade den vAg han ville göra dels i vagn, dela till fota i zigzig, för att vilseleda sina förföl- jare; denjernvågestation, vid hvilken han ville stiga ur. för att som harmlös promenerande öfverskrida gråneon, och det förtröt honom ej litet, då vagabonden betankligt skakade på laufvudet åt denna plan. .Duger icke,. sade Bucher; adermed reder ni er ej. Såg mig framför allt, når skall efter er isigt förföljelsen börja?. Jag skickar en biljett till «I vilreta fall ej förrän i kontoret och urskuldar mig med sjukdom; kanske väntar ban. kiven då tills i morgon, «Det bör han ej, om han redan hyser misstanke.» m. fl. Ilar man jorden förberedd i ordning och fårorna, hvari våningen skall ske, uppdragna,gör det ingen- ting 0111 snö skulle falla innan vånin- gen företagen. 1 !Mnt fall bortskot- tas snön af en sång i sänder under det elningen verkstilles. Sedan fröen utstr ö tts täckas de i fårorna till lagom tjocklek med jord, som man för in- damilet har i beredskap inomhus eller i tick' hög. Det ar gifvet att det liven går an på jemnkratttad jord bredså fröen och derefter på vanligt satt ticka dem med jord, som strös öfver dem. Diverse' tråd och busk- frön kunna Alven på samma sitt nu sås. Sallat. För att bereda sig tillgång på sallat under vintern, sår man livade eller hvarannan vecka rankig krasse och bladsallat i lådor, som snillas i köket eller annat varmt rum. tån aniertkanslia Western. Historier från amerikanska Western, hvilka belysa invånarnas i dessa af- lugena trakter bruk och seder, ha blif- vit låsta och låsas fortfarande med stort nöje i den gamla verlden. Men om mun und:intager några mycket angena platser, hvilkas bebyggare ha föga beröring med den Giriga verl- den, är den nuvarande befolkningen i du vestra staterna i Amerika ett mycket civiliserade folk i jemförelse :ned dess förfäder för trettip eller fyrtio år sedan, då den som gick klådd i en tevit, ren skjorta derigenom helt och hållet förstörde för sig utsigter- na att erhålla någon offentlig förtro- endesyssla, och personer skröto öppet ofvcr att någoiaing sådant som on kyrka eller en prest ej fans i deras hembygd. För omkring trettio år sedan an- lånde en ung entusiastisk yrest till en trakt i Oregon. Inbyggurne voro så vilda och obändiga som man ger- na kan tanka sig. Men man hade ingenting som egde nyhetens behag, och dertör beslöts det, att en kyrka genast skulle uppföras. De byggde sålunda ett litet tempel milt på ett stort fält, och under några månaders tid lörsågo de både kyrka och veta mycket rikligt. Otit rinidagarne kom- mo (te ridande och åkande till kyr- kan, och lirar och eu at ininnen för- de med sig sin bössa, för den hin- delse att under vågen något tillfälle att skjuta ett villebråd skulle yppa sig. En söndag var det mycket varmt, och man lat derför kyrkodörren stå öppen under gudstjensten En per- son från skogsbygden satt nara dörren och tycktes njuta mera at utsigten öfver trakten an af predikan. Plöts- ligt sprang ett rådjur tAtt förbi den °mina dörren. Ett sådant tilltäne att gura ett vackert skott fick cj försum- mar, och mannen tog fram sin bussa, 50(11 låg under bänken, och skyndade ut. De öfrigu kyrkobesökaudena hade emellertid observerat honom, och de lemnade, don ene efter den andre, sitta platser, qvinnor och ban, Alven, så att till slut ingen luns qvar mer An predikanten och en gammal lam gubbe. Under tiden sprang rådju- ret Giver slatten, förföljda af den skri- kande och hojtande jagareskaran. Qvionor och barn följde efter, det fortaste do kunde. Då det ej längre kunde blifva fråga om att fortsatta predikan, steg den unge prosten ned från predikstolen och stalde sig i dörröppningen bredvid den gamle lame gubben. Preston trodde, att han i den gamle skröplige mannen skulle finna en som sympatiserade med sig Ilan suckade derför högt och yttrade, under det han skakade på hufvudet: «Förtap- pelse, förtappelse:. «Kommer aldrig i fråga — kommer aldrig i fråga, hr pastor:« sade gub- ben. «Nej, de skjuta nog djuret. Se der! nu ha dc f-n annummu mig rin- gat det. Jag såg nog, att det skulle gå på det viset:. Männen kommo tillbaka i triumf med sitt byte och pastorn fick en vacker stek såsom present Tresten insåg emellertid, att han ej kunde uträtta någonting ibland ett ad ogud- uktigt folk och beguf sig kort dur- efter österut. En ganska lustig episod ur guld- grifveriets historia utgör följande till- dragelse, hvilken ifven må tjena så- som ett exempel på huru passionen för den Adla metallen kan betnagtiga sig menniskors sinnen. En kalifornisk guldgräfvare hade dött på ett af guldfälten. Som han var mycket omtyckt af sina kamrater, beslöt() dessa att gifva honom en an• sandig och kristlig begrafning i stal- *Således ha vi tid nog att träffa våra anstalter,. svarade le för att, eliten: eljest var brukligt, helt enkelt stoppa ned do jordiska Ivarlefvorna i företa buk grop man den enögde, som emellertid flera gånger fylt glaset och tömt det igen. «OH mig biljetten, jag ombesörjer den, och si gif mig penningar, så att jag får köpa en drigt åt or. Ni afreser i afton som landtpastor, det akarpaeto oga skall ej igenkänna er. Lita pi mig, jag har lärt mycket a det stora huset med förgallrede fönstren, jag skall alten skaffa bort or, det andra blir sedan er aska 44.) eiadekbiloara. tick syn på. De bål) en person från ett annat guldfält, hvilken hade namn et,, sig att ha varit ett ,, väldig pre- dikant a staterna., att han skulle tnst• göra såsom preat. Alla förbered ande åtgårdor voro sålunda vidtagna, don döda kroppen hade blifvit förd till dosa lista hvilorum, hela bypott lig *Nå, då måste han först afaluta och revidera kaggen; revi- sionen skall hålla honom varm Anda till aftonen..
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.