Två gånger död. Times' kor- respondent i Ner-Y ork berättar föl- jande märkliga händelse, eom nyligen skall halva inträffat i Jeffereeonville i Indian* med en man, eom var nåra att blifva !etsande begrafven. 1 tam- da stad bor en borgare vid mun Pangburn. Han hade i lång tid li- dit af en bröitejukdom, och i början af September förvarrades hems till- 'Und Gå mycket, att men fruktade det virats. Hans familj uppge' hoppet om hans tillfrieknande, och då pa- tienten kort efter utandades sin sista suck, kom bana död icke ovintadt för någon. Man vidtog förberedel- ser till begrafningen, och några 'låg- tingar kommo för att kasta en blick på den aflidne — då denne plötsligt åter fick lif igen. Man såg blyet åkervinda, eneigtet fick ånyo sin fri- eka, röda färg. Kroppen, som hade varit kall och etyl, blef åter varm, bröstet höjde och sinkte eig lång- samt under den evaga, men regel- bundna andedragten. Mannens an- förvandter blefvo naturligtvis starkt rörda öiver denna ovanliga handelse; men då den sjukes krafter hastigt tilltogo och han snart var i etånd att tala och begära litet vatten, gladde man eig Ofver denna förändring och hyete hoppet, att han åter skulle blif- va fullständigt friek. Natta dag blef emellertid den sjuke åter svag, ande- dragten blef svagare och stannade plötsligt fullständigt. Blodet pulse- rade icke langre i ådrorna. hjertat upphörde att elå, och kroppen blef åter etyf och kall. Med ängslig spåa- ning iakttogo de närvarande detta fenomen, men denna gång syntes det icke kunna vara något tvifvel om mannens död. Åter vidtogoe förbe- redelser till begrafningen, men de skulle ånyo visa eig öfverflödiga. Ty Pangburn fick lif för andra gången. Sedan den tiden har hans tillstånd bättrats betydligt. och fastan han Anna Ar mycket svag, ar •det dock utaigt till att han skall komma sig fullstän- digt. Detta märkliga fall vacker na- turligtvis allmänt uppseende i hela trakten och utgör föremålet för allas samtal. Det skall blifva af intresse att höra patientens egna meddelan- den om det tillstånd, hvari han be- funnit eig; och man Ar isynnerhet ny- fiken att erfara, om han gjort samma iakttagelser som andramkendöda, nem- ligen att han kunnat höra allt livad eom försiggick omkring honom utan att förmå röra tig. Om hans döds- lika sömn varat en dag langre, skulle han eftkcrt harva blifvit lekande be- grafven. Etikett i forna tider. Några unga officerare som år 1624 voro in- bjudna till en tysk furstes hof, fingo nig förut följande förhållningsregler inprentadc: 1. livar och en mom presenteras for h. k. h. skall vara kammad, har- va borstad uniform och ekor tamt vara fullkomligt nykter. 2. Vagga inte fram och tillbaka i stolen vid bordet och stråek ej ut benen till deras fulla långd. 3. Drick inte efter hvarje muns- bit, utan endast efter livade rått. Töm glaset endast till hälften efter att förut harva torkat munnen och nmetae ch e rn n. 4. Tag inte maten med fingrarne från karotter och tallrikar och knata ej benen, då de aro afgangda, under etolen eller bordet. den som föga har att såljn, att Åt- minstone han ingeniting hrr att vinna på, att allting fördyras', titan att han svart om måste förlora derpå. Det ar ju endast dc, som halva mycket att gilja, som kunna hoppas vinna på sådant. Den som har endast ett eller annat tiotal tunnor sparmål att talja, vinner genom spanmålatullar högst litet. men förlorar mycket. Den som har intet att, sälja, kan endast förlora, då allt fördyras. Detta bör vara solklart nog. ] Och det bör man fasthålla, att man icke år skyldig att hjelpa till att förderlva sig ojelf. Varmlands Allehanda. "En rings rörelse i en vätska" har fil. lic. N. Lindskog i dessa da- gar försvarat i en afhandling. Ämnet har tilltalat Smålandspostens Sigurd, som i tisdags öiver detta finne utge( följande kostliga alhandling: «En tings rörelse i en vätska», hvad i all verlden kan man ekrifva för nå- got om det? Ja, hade jag varit filo- sofie licentiat och velat ta graden och hade kommit på ett sådant der åmne och varit saker på fakulteternas stora valvilja och Guds rika nåd och inte haft båttre ineigter i naturvetenskap- liga saker, i kemi, fysik och helbreg- dagörelse genuin tron, ån jag nu har, så år jag nästan rådd att jag skrifvit på det hår viset: Ringen, evighetens imposanta sym- bol, år liksom vissa theologers pre- dikningar utan både begynnelse och slut, om jag undantar arbetarerin- garna, byfika började med grosshand- lare Smith och slutade med fiasko. Ringen å det finger på venstra han- den, som år närmast lillfingret på en karl och ringen i örverlappen på en gris ha det gemensamt att båda ba- rarena få varre vid att skaffa födan sedan. )'i orst vill jag yttra mig om ringen easom himmelstecken, ty det Ar be- kant, att då jorden har en måne, all- <leks som en gammal notarie i tullen, har Jupiter sju manar eller en mer An de långsta bankvexlar och Satur- nus en ring, som troligen ur en för- lofningsring, enar det icke gerna kan vara en doktorsring, då så hög exa- men !sållen tages nf en, som ständigt tillbringar sin tid i saturnalier. Ont denna Saturni ring kan jag blott .Aga, att huns rörelse i regnens veaska förliden sommar synes ha va- rit alldeles obehindrad. Arbetareringarna rörde sig, enär de kommit underfund med att öl- och epritkrögarne kuggade dem, under rat korta lefnadslopp helst i svag- drickats vätska, utom vid do tillfal- len då f. d. årlige och välsinnade klisterprinsen N. F. Johansson pre- tadjetrunt för dem, ty då .gick det som ett vatten.). Att frimurareringerna skulle röra sig i det oskyldiga, kristna barnblo- dets vekaka har befunnits hvila på ett antagande, som sjelf lagt sig på ett misstag; de enorma helst omkring i chntupegnens och den kungliga nå- dens valeka. Om någon skulle finna mitt nerta- gande, att den kungliga nåden ockeri år en vutska, ullt för djerft, vill jag bara fråga: huru skulle den annars kunna «öfverflöda», såsom lör Oskar Dickson, eller «torka in., såsom för lialmstadborna vid deras jernvagsia- vigning? Doktoreringar trifvas första aftonen af sin tillvaro bast i punschens våteka. Deras rörelen i denna uppskrufras högst ounturligt i tal på vers och prosa. Ernellun «vetandets djupn schaktet» och eparnassens solbeglan- sta topp» år då liksom emellan sa- long och rAnnaten blott ett tuppljåt, ett glas, en strof eller ett nödrim. Men ofvnnpå allt pratet, all pun- schen, alla de ihåliga fraserna och all — hufvudvårken, faller stundom en klar, strålande vattendiamant på doktorsringen, en diamant, hvari speg- lar sig det skönaste jorden bår, en reflex af himlen ejelf, och i don våt- skan glanser ringen så underbart. Vid analys bar det der bara befunnits vara en stackare bortglömd moders glädjetår • . . . Tamannyringar röra eig helst i black och grutnligt vatten. håller ringen, så får den langre fram röra sig i gni- strande champagne, brister den, får den nöja sig med straffanstaltens art- soppa. 1 förra fallet kröker inensk- ligheten rygg och ropar «bravo!. i senare hAndeleen knycker den på nacken och mumlar: Gry f-c:0 1 förra fallet får ringen &flinka') med andra små ringer, som hålla Vasastjernor, senare fallet med ringar som höra till handklåfvar. Prima svarta Till salu. Trojsliiiiin Torr Dokved säljas hillisaat i Lnlioirn bon C. ä. N. Ilammargren. 880 finnes till salu i Dameetorpe G. Skottorps Gårdskontor i Okt. 815 1885. rena och vackra, till 2 kr. pr 20 skålla. Auktionsräkningar, hvita, till 1 kr. 50 öre pr 5 skillp. ovanligt billiga, å Laholms hos Ilisgryn, -- Viirdlgtryekta blanketter till Tidnings Tryckeri. Sorgöret, å 2 öre stycket. gorgkuverter, flera storlekar, från 2 öre ht. sorgkort, flera smakfulla sorter, billigast å Laholms tidningstryckeri. Sagogryta. 'levers- blanketter, häftade i starka och snygga pappband om 100 i 200 i hvarje till 1 kl.. 25 öre och 2 kr. pr band, iifvensom lösa blanketter till 2 öre stycket billigast å Laholms Tidnings Tryckeri. Mr Frakt odlar 'IM med modern perforering, å 1 öre stycket, ffituatieDattba. då minst 25 stycken tages, Gamla vanan. En «korrespondent från himlen. har till «Wiener Extra- blatt. om den nyss aflidne intenden- tens för de kejserliga teatrurne i Wien, baron Hoffmans, mottagande i himlen sAndt ett referat, som i svensk ofversättning skulle lyda ungefär så hår: Laholms Tidnings Tryckeri. Nittio —11iiiittrufoot säljas å Då Hoffma.i ringde på den port. Som för till himmelen, Han hörde gibbon Petrus' röst: (Nu å' de' en igen!) Förargad luckan Petrus dock Slår upp och Hoffman ser Samt till den syndar'n ryter ut: «Hår fins e j plats för fier:ii Enannan helt fört•ifflad gått Åt fanders utan krus, Men Bollman helt belåten blir G. L. åkerberg. 863 nu inkomna hos 1'. Kiökemeister. $.7i; Svenska S T E N K 0 L, flera sorter, såväl hushålls som maskin ha nu hemkommit och säljas billigt. å hela vagrislaster emottagas och . expedieras Ordres skyndsamt, direkt från grufvorna, till tf bolagen bestiimda priser. OBS. Alla Stenkol, som köpas hos mig blifva fraktfritt levererade i magasin inom staden. Laholm i September 1885. Och ropar: «Utsåld: hus!, P. Persson, 748 Prima, Neweastle FYRKOL "Nye Annonsbyrån" (Sveriges Illd*ta annonsbyrå) anhåller till salu hos att, till undvikande P. af förvexling, adressen : användas för annonser och an- dra meddelanden till Nya Annonsbyrån, Stockholm. S. Guma3lius. 'Annonstaxans 17:e uppl. har utkommit. Åbyeelilippans ANGBRYGGERI- AKTIE-BOLAGS Lagerfil Pilsener51 tillverkning af / kondition åstundas. En i yrket skicklig Skräd- daregesäll erhåller genast varaktig kondition hos A. Otterdahl, 849 Poreeson. måtto Mellby pr Laholm. och samt Östra Bryggeriets i Halmstad tillverkning af Porter, Öl och Bier finnes till afheintning hos 633 N. E. Fredriksson, Laholm. gättcy. atigs- ocb polusalzer. Gripen sedelförfalskare. Förfnl- ekaren och utprånglare!' af Vetter- bottens och Skaraborgs enskilda banks ecdlar kr i onsdags å. d. ha gripits på uppgående dagiltåget från Göte- borg, då detia kom till Alingsås. Han innehade ecdlar af båda de efterapa- de etagen. Rader ur bladen. Drinkaren tir ilen villigaste ekatt- dragnren. lian knotar aldrig. För- nöjd går han i trasor, förnöjd lider han hunger, köld och sjukdom, plå- gar dertill ein familj i outsägligt elen- de för att bekoeta jernvågar och be- qvanaligheter åt de nyktra, fangeleer eller dårhus för egen rakning. Norra Posten. (Gamlakarleby). Må ingen, huru ifrig han An Ar for erhållandet of mer «tullekvddr), genom något alme förespeglingar söka locka 'lem, som harva föga eller intet att afyttra, att deltaga i agita- tionen för dessa tullar, som påtag- ligen blifva endast till skada åtmin- stone för dessa flatna.. Ty det år grymt att lura en enfaldig att söka sin egen skada, och det år ej klokt att göra det; en gång hAmnar det eig på ett förskräckligt satt. Må ingen, som icke sjelf förstår saken, af några fagra ord lita locka sig att skrifva på listor eller eljet deltaga i någon agitation för tullskydd: Den minsta oftortanko bör ju rara nog att vie' 162 Borr var ej mera mäktig sina sinnen, dolken blixtrade i hans hand, han störtade på Edvard som spat-rade vågen för honom, men redan i nästa ögonblick hade flera !tarvar fettat i honom och ryckt vapnet ifrån honom. Pollebetjenterna inträdde i salen, flyktingens handen fängs- lades, spelet var slut, och Born hade forlorat det. En kommissarie undersökte ofördrojligt den fångnes fickor, han tog de sedlar och värdepapper han fann i dem och bad Rudolf nästa dag återfordra dem; ratten skulle utlemna dem till deras rattinatige egare, så snart notis af dem blifvit tagen i ransaknitigsakterna. Derpå bortfördes den buktade, byars blick före ekilemessan An en gång öfverfor dc båda unga herracne med det mest glö- dande hat. «Min vän, låna mig er arm och för osig hem,. vande Ed- vard sig till Rudolf; (jag känner att mina krafter försvinna.. «Min Gud, ni år sårad,. ropade Rudolf bestört, i det han först nu upptäckte stora blodfläckar på sin vAne vAat. Edvard nickade, dödeblekbet lade sig alver hans ansigte, Ögonen sågs stela ut. Rudolf utbredde sina armar och upptog den sjunkande vattnen. Någon likare fans icke i närheten, men do kringetående skyndade att ruka hjelpsam hand. De buru den sirade till en vagn, Rudolf anvisade kneken Edvards bostad och satte sig hos den senare, försedd med bu- teljer och ernifleekor, eom man räckt honom i sista ögonblicket. Ilvad kunde vin essenter och luktvatten gagna hår: Rudolf öppnade en flaska och baddade den vanmålttiges panna och tinningar, men hane bemödanden hade icke det önskade re- sultatet. Det hade varit bittre, om han fört honom till hoepitalet; han tänkte för sent på att Edvard i ein bostad i.tgcn vård fann, han tänkte först derpi, då vagnen höll framför huset. Rudolf och kusken buru in den sårade; nyckeln till bo- ningsrummet funno de i den senares ficka. Dc hade knappast lagt honom pk baddat], foran on lakar° redan infann sig. 163 Han förde sonden i såret, Edvard lyste mödosamt upp ögonlocken, liksom vaknande ur djup sömn, och hans blick af- verfor likgiltigt vännens bekymrande ansigte, men han igenkände honom icke. «Betänkligt,. hviskade likuren. .Lugn och en god vård Aro de första fordringarne.e Rudolf menade, att det skulle vans rådligt att forslahonom till hospitalet; men läkaren förbjöd transporten och tillrådde honom att skaffa en god erfaren vårdarinna. Under det vetenskapsmannen anlade förbandet skyndade' Rudolf uppför trappan; han visste intet annat råd, Emma miste.. öfvertaga vården, tills han funnit en sköterska. Flickan satt vid sin mors likkista; begrafningen skulle ske följande dag, och hon hade ej förnummit något af bullret nere i huset. 1 feberaktig brådska beråttade Rudolf för henne hvad sota skett, och hon såg stelt på honom, 'icke mäktig ett ord; blott ther eenesskaekkae ldfevahn d e nenlea. ppar förrådde hur häftigt denna underr.g - Hon var ögonblickligt beredd att öfvertaga vården, han skulle ejgöra beevAr för sköterskans skull, sade hon; tant T e klitnear e sikt udlleen jaurke. ai hennes gille de stunder hon ej kunde eig Hon följde den unge mannen ned och öfvertog genast tjec-, s o tnelii,feliredeektrih oe. nr lomnade läkaren hjelpsam hand och-19nd honom ft Men sedan doktorns blick en stund med vilbehag bilat på flickan, skakade han på hufvudet och uppmanade genom en vink den unge mannen att följa honom in i boningsrummet. sDet itr ingenting,. sade han sakta; «hår måste vara en kraftig skötare , som i nödfall kan tygla en feberrasande , tY jeinto såret Ar en svår feber i antåg. Sörj derför, unge herres en skötare år mig kikare ån den bästa sköterska ; ni får dess- utom ej begära den anstrångande vården af den unga flickan. Han tog ein hatt och ville gå; men då han öppnade dörren. såg han sig midtemot ou korpulent borra, som följdes af en annan, mager MIM
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.